Börjar med att fråga: Vad är framgång?

Säkert hade jag fått många olika svar beroende på vad som ligger närmast i vår tanke och vad vi vill prioritera. Dessutom kan framgång te sig olika från person till person. En vanlig uppfattning  och även uttryck som vi hör lite till mans: Hade jag haft pengar så skulle jag göra si och så, man skall förverkliga sig själv och helst bli oberoende från ekonomiska bekymmer.

Men det finns andra område  som man ville bli framgångsrik på, ett ansedd yrke, eller grovt uttryckt, man ville bli något i andras ögon  och känna stolthet. Eller så kan man äga något som förhöjer den egna personlighet med motiveringen: Vad gott jag har det, hoppas att detta aldrig tar slut?

Ja så är det med våra mänskliga tankar som får oss att tro att vi blir nöjda.  Är livet verkligen så enkelt, frågar jag?

För att besvara den fråga vill jag dela med mig av lite tankar och referenser från Guds ord,  hur jag ser på det. Självklart  väljer var och en den livstill som passar bäst, men faktum är att inget i denna världen  är bestående, varken framgång, eller ekonomisk oberoende, varken hälsa eller långt liv kan vi ta som garant att så skulle det förbli.

Låt mig ta några exempel på hur livet kan bli också för dem som fick välsignelse och några trodde att det skulle fortsätta så.

I 1 Moseboken 37 kapitel läser vi om Josef, den yngste broder av de 12 som blev såld till Egypten som slav. Ja alla bröder var ganska självständiga och till glädje för sin far Jakob. Ändå läser vi om avundsjuka och ekonomisk vinning  när bröderna ville göra sig av med sin bror Josef. Detta gjordes i det tysta förstås, inget ovanligt i dagens värld att saker och ting görs i det tysta  som inte tål dagens ljus. Jakob fick inte veta av sammansvärjning  i familjen, men det skulle uppdagas.

Josef o sin sida var inte så medveten om  varför  han skulle behöva lida så mycket, han var oskyldig och förstod inte brödernas handlande. Till råga på allt blev han inspärrad bakom galler som om han var en brottsling.

I den första  exempel börjar vi ana att Himmelens Gud som  hade omsorg  om Josefs far och hela Israels folk skulle vända hans lidande till något välsignande.

Tiderna förändrades för både Egyptier och övriga folk boende i den delen av världen. Människor började lida nöd på grund av att skörden slog fel  och folket fick hungra. Någon i närheten till Egyptens Farao kände till att Josef var av den Judiska stammen  som trodde på en Gud som var okänd för Egyptens folk. Kanske kunde de ha nytta av Josef  som skulle ge dem lite tips om vishet  och förvaltarskap.

Då hämtades Josef i fängelse och berättade för Farao hur resurserna skulle fördelas till dess att hungersnöden var över. Vad drar vi för slutsatser av detta? Jo, det som såg så omöjligt ut och en hel familj i Israel skulle lida för ondska som några bröder hade orsakat familjen, vände Gud till välsignelse  för hela Israel och Egyptens folk.

Ett annat exempel efter några hundra år gäller relationer mellan Judarna  och Egyptierna. Nya generationer, ny Farao på tronen, landet blomstrade men människor blev mer och mer giriga och såg Judarna  som en belastning i landet.  Istället för att betrakta Judar som en tillgång blev det en förföljelse mot dem. Det var inte nog att Egyptens folk hade det bra, nu ville de ha Judiska slavar och kuva dem  som mindre värda.

Jo då, Gud såg allt lidande och hörde Israeliternas  bön  om förändring och lindring i nöden. Hjälpen skulle komma, kanske inte så som människor förväntar sig, Gud tänker inte så som vi människor gör. När han gör något då är det för att Hans namn skulle förhärligas så att alla kan få se att det som Han gör är inte människotankar eller kraft.

Men så är det som så med människor då som nu att en del kunde inte tro och ta det till sig räddningen från Egypten  förrän det var ett  faktum  och dessa skådade med egna ögon hur Gud räddade sitt folk  på ett dramatisk sätt.

Nu handlar texten om framgång och svåra tider för vår del. Vad kan vi göra i tider om ekonomisk oro, rykten om krig och alla dem som flyr för sitt liv på grund av all krig som redan pågår?

Vad säger Jesus i Matteus 4:4?

”  Då svarade Jesus  och sa: Det står skrivet: Människan ska inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.”…

Hagai 2:9

” Mitt är silver och mitt  är guld säger Herren Sebaot”…

Vad har Gud lagt i våra händer som förvaltarskap  för att Hans välsignelse skall bli synlig bland människor? Nu tänker inte jag bara på pengar, vi har blivit utrustade med Guds gåvor på många olika område, några är affärsmän för att förvalta Guds välsignelse till gagn för många. Andra har fått gåvan till att spela och få fram vackra toner till glädje för några andra. Ja listan kan göras lång av alla gåvor  som vi är utrustade med skall användas på rätt sätt.

Jag skall avsluta dagens artikel med Paulus ord från 2 Kor 1:3-11

”  Välsignad vare vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, ⁴ som tröstar oss i all vår nöd, för att vi med den tröst vi själva får av Gud ska kunna trösta andra i all den nöd som drabbar dem.

⁵ För liksom vi har fått en riklig del av Kristi lidanden, får vi också riklig tröst genom Kristus. ⁶ Men om vi lider nöd, så är det för er tröst och frälsning, som ger er kraft att uthärda samma lidanden som också vi utstår. Eller om vi tröstas, så är detta för er tröst och frälsning.

 ⁷ Och vårt hopp om er är fast. Vi vet att liksom ni är delaktiga i lidandet, så är ni även delaktiga i trösten. ⁸ För vi vill inte, bröder, att ni ska vara okunniga om den nöd som vi fick utstå i Asien. Vi blev så nedtyngda långt över vår förmåga, så att vi till och med misströstade om livet.

⁹ Ja, vi hade inom oss själva fällt dödsdomen över oss, för att vi inte skulle förtrösta på oss själva utan på Gud, som uppväcker de döda, ¹⁰ han som har räddat och räddar* oss ur en sådan dödsnöd. Till honom har vi det hoppet, att han även i fortsättningen ska rädda oss, ¹¹ när också ni tillsammans hjälper till med er bön för oss, så att många människor kan framföra tacksägelse för oss för den nådegåva vi har fått.”…

Detta får bli en uppmuntran  att inte tappa fokus och tron. Visst ser det mörkt ut i världen, jag tror på en barnslig tro på Jesus och allt vad han symboliserar, därför delar jag av det som ligger mig närmast.

/Claudio

Jag ställer frågan igen: Hur ser vi på trohet till Guds ord och Kristus?  Kallar vi företrädare för andra religioner för Kristus? Återigen frågar jag  med underlag från vad Jesus har sagt själv: Luk 18:8 (andra delen)  ”Skall Människosonen finna tro på jorden när han kommer åter?”…

Det är inte min sak att vara  domare över andra, och inte kan andra människor döma oss för vad vi väljer att tro på, det är vi väl överens om?  Men utifrån uppdraget som Jesus gav till apostlarna och som senare spreds till oss andra, har vi väl ändå ansvar att vara trogna det uppdraget.

Det förefaller mig som man anpassar evangeliet efter tiden vi lever i, inget nytt således, för sånt beskriver bibeln att det skall komma ju längre tiden lider inför Kristi tillkommelse. Jag skickar därför en påminnelse till 2 artiklar som är skrivna  för inte så längesen. Den som vill läsa dessa kan läsa det här och här igen. Som alltid är artiklarna uppbyggda med referenser från bibeln där läsaren kan kontrollera vidare om det stämmer. Klicka på ordet ”här” för önskad artikel.

Teologi som smyger sig in i församlingar är förnekelse och degradering av Kristus (Jesus) och hans försoningslära. Det handlar också om att det behövs inget omvändelse enligt visa.

Då är min första fråga: Vad gör vi med Jesus ord som han talade till folket och blev till underlag för hans uppdrag? Den andra fråga som infinner sig är: ”Vad är Tro på Gud och alttings skapare” om man samtidigt förnekar detta?

Har inte tänkt att skriva så mycket idag, det finns andra artiklar som bekräftar en  enkel tro som villar på skriften, på bloggen. Däremot vill jag bifoga några bibelord som en påminnelse till oss alla om vad det egentligen handlar om.

1Kor 15:14-22

” ¹⁴ Och om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro är också meningslös. ¹⁵ Då kommer vi också att stå där som falska Guds vittnen, eftersom vi har vittnat om Gud att han har uppväckt Kristus, som han inte har uppväckt, om det är så att döda inte uppstår. ¹⁶ För om de döda inte uppstår, så har inte heller Kristus uppstått. ¹⁷ Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. ¹⁸ Då har också de gått förlorade som har insomnat i Kristus. ¹⁹ Om vi endast i detta livet har haft vårt hopp till Kristus, så är vi de mest ömkansvärda bland alla människor. ²⁰ Men nu har Kristus uppstått från de döda och har blivit* förstlingen av de som somnat in. ²¹ För eftersom döden kom genom en människa, så kom också genom en människa de dödas uppståndelse. ²² För såsom alla dör i Adam, så ska också alla i Kristus göras levande. ”…   

Jag tror inte det behövs så mycket mer att tillägga i dagens artikel. Upprepar det som jag har sagt så många gånger tidigare:

Vi som bekänner oss till Kristi evangeliet så som den är beskriven i ”Ordet” vi får sträva efter att vara Kristus trogna. Vår uppgift är att vaka över Guds ord  för att inga främmande läror skall rubba oss och dra bort oss från den grunden vi står på. Tänk på att själen behöver näring, därför får vi mata oss med Guds ord i förtröstan på det som Jesus har sagt.

Claudio

Tänkte skriva om diverse frågor och funderingar som jag funderar över.  Jag kan tänka mig att många befinner sig i samma situation och har frågor om tro och dess yttringar.

Nu är det inte direkt yttringar det handlar om, även om jag får vidröra detta i artikeln. Det handlar om det som rubriken antyder och som vi undrar lite till mans: ”Kommer väckelsen” där många människor söker sig till Gud? Jag skall ge min egen tanke på hur jag ser på det, behöver inte betyda att jag har rätt i det jag säger (skriver) Därför får läsaren pröva det som skrivs med Guds ord och behålla det som är välbehagligt.

Det första tanke, bibelns referens vill jag dela med mig av från:  Luk 18:8 (andra delen)

” Men ska Människosonen finna tro* på jorden när han kommer?”…

Detta kräver en förklaring, man skall inte ta lösryckta versar och göra en lära av det. Därför vill jag kommentera lite kort från texten i den 18 kapitel.

Texten innan handlar om bön och uthållighet, disciplin och målmedvetenhet för att det skall bli så som Gud har lovat. Parallellt med detta  handlar texten i samma kapitel också om människor med egen rättfärdighet. Utgår man efter det oavsett om man är medveten eller tvärt om så blir det bara mänskliga tankar, vilket faller till marken och blir inget av det. Jag har själv varit med om och hört det profetiska rösten som Herren uppmanar sitt folk att ställa sig till förfogande för att ”skörden” skall bärgas in i det sista tider. Nu skall det sägas också att varje profetia  skall prövas och underställas Guds ord.

Mycket av det som vi betecknar som  Gud kommer egentligen från vår mänskliga tankar. Vi har inte förmåga att se utanför ramen, om vi skall använda bilden av det. Vår tanke är begränsad därför att vi är åtskilda från Gud så länge vi bor i den jordiska kroppen.  Nu är det så att Gud har ändå utrustat sitt folk med olika gåvor och uppgifter till gagn för hela församlingen och för människor som söker Gud.

^”1 Men tron är en övertygelse om det som man hoppas, en visshet om det man inte ser.”…

Hur kan man vara övertygad om en sak om ingen berättar vad det handlar om ? Eller, för att vara konkret: Det handlar om Gud, Jesus och Den Helige Anden  som grunden i ”Treenighet” dvs, Gud är Ett i tre personer. Men om någon har berättat så måste det betyda att den eller dessa har hämtat kunskap från en källa där det en gång började. Det måste finnas ett ”Testamente” som är giltig för alla människor generationer igenom.

Kanske förstår en och annan att jag vänder mig till dem som bekänner sig till Kristus i första hand, inte för att jag vill göra skillnad  på människor, utan därför att för oss alla som har fått kunskap skall det också vara ansvar att förvalta det i disciplin för att alla andra som inte har fått kunskap skall kunna se Kristus i oss.

Vi längtar efter väckelse och förändring, Gud vill alltid det, men han tvingar sig inte på någon ända av sin skapelse, utan är ett fritt val.  Handen på hjärtat, och här börjar jag med mig själv först, hur har vi det med Gud? Är vi hängivna och trogna uppdraget han har get oss? Eller, kompromissar vi med sanningen och anpassar oss  till våra omständigheter runt omkring oss?

Jag vill ta med en text från 1Samuelsboken 4:1-2 och kapt.6:1-3, 10-11

” 4 Samuels ord kom till hela Israel. Och Israel drog ut till strid mot filisteerna och slog läger vid Eben-Haeser, medan filisteerna hade slagit läger vid Afek. ² Filisteerna ställde då upp sig i slagordning mot Israel. Striden spred sig, och israeliterna blev slagna av filisteerna, som nergjorde omkring fyratusen man på slagfältet.”…

Den här texten får jag lov att använda som bildspråk på församlingen som gör eftergifter på den ena efter det andra område. Vi känner oss slagna och tappar mod, till sist orkar man inte kämpa emot och då blir det en anpassning också till det som är fel.

6 ”När Herrens ark hade varit i filisteernas land i sju månader, ² kallade filisteerna till sig präster och spåmän och sade: ”Vad skall vi göra med Herrens ark? Låt oss få veta på vilket sätt vi skall sända den tillbaka till dess plats.”…

Åter igen ett bilspråk om Herrens uppenbarelse som hamnade bland falska profeter och missbrukade Herrens namn för sina egna syften. Det varade inte så länge för Herren låter sig inte gäckas eller missbrukas, ganska snart upplevde folket att det blev obekvämt och ville lämna tillbaka Herrens ark.

” ¹⁰ Männen gjorde så. De tog två kor som gav di och spände dem för vagnen. Men kornas kalvar stängde de in hemma. ¹¹ Och de satte Herrens ark på vagnen.”…

Jag kunde tagit mera text från beskrivning av vad som hände med Herrens ark. Vill hellre ha lite kortare text för att ingen skall behöva tröttas ut av all text och sluta läsa.

Eftersom Filisteerna hade stulit Guds ark, som är en förebild på Guds ord och Herrens uppenbarelse, kom också de falska profeter och människor som gav dem bifall i nöd och viste att arken måste återbördas till Guds folk där den hör hemma. I texten finner vi också skrämmande exempel på hur dessa betedde sig när arken skulle skickas tillbaka. De tog två kor och en vagn och lastade Herrens ark på vagnen.

Ni som läser bibeln vet att Herrens ark skulle inte lastas på hjul, den skall bäras av folket, Leviterna som var kallade till präster. Också det ett  bildspråk för oss som  har tagit emot Kristus och bekänt oss till honom , har också vi blivit Guds präster som skall uppenbara ordet för andra människor. Filisteerna visste inte bättre, de hade varken kunskap eller mod hur arken skall hanteras därför lastades arken på en vagn för att de skulle bli av med arken så snabbt som möjligt.

Jag frågar: Är vi lika obekväma  själva när vi bekänner inför människor att vi är frälsta och pånyttfödda? Eller skäms vi för evangeliet och vill inte stötta oss med andra människor när det bli för obekvämt? Och vad värre förnekar vi tom det som Gud själv har stadgat i sin skapelse? Eller kanske tycker vi att det kostar förmycket att följa Jesus och bli hans vittne? Då kanske är det lättare att sätta bekvämlighets hjul på det i tron att det ordnar sig.

Tycker ni att jag är hård och dömande? Må vara så, men jag dömer ingen, Gud är den rättfärdige domaren. Vad jag vill är att vi skall mobilisera vår vilja och våra motiv i ärlighet mot varandra och ta Kristi kors med oss och förtrösta på honom som har lovat att vara med oss och bära våra bördor när vi blir trötta, när vi blir förföljda eller förtalade och tom får lida för Kristi skull.

Herren har inte kallat oss att vandra på den breda vägen där det är lätt, han har kallat oss på den smala vägen kantad av  sten med törnbuskar vid vägen. Det är vägen till livet med Kristus, då kan vi säga: ”Ja Herre låt Ditt rike komma och Din vilja ske så som i Himmelen så också på jorden och med oss som redskap.

/Claudio

Det låter något provocerande med  rubriken ovan? Låt oss vara överens om en tydlighet om vad det handlar om! Jag är medveten om att många använder ordet  ”Religiösa” om människor som går till kyrkan  och har en religiöst beteende. Detta i sig behöver inte vara provocerande för det är bara fack språk för att förklara ovannämnd konstaterande.

Jo då det finns människor som använder ordet religiös som ett skällsord eller beskrivning i deras tycke att dessa som sysslar med religiösa ting  är lite speciella, är det så? Nej säger jag, därför tänkte jag förklara rubriken med Guds ord.

Börjar med texten från Matteus 13:10-11

” ¹⁰ Då kom lärjungarna fram till honom och sa: Varför talar du till dem i liknelser? ¹¹ Han svarade dem och sa: Därför att det har blivit givet åt er att få veta himmelrikets hemligheter*, men åt dem är det inte givet.”

Det handlar om lärjungars frågor till Jesus, som lika gärna kunde vara… eller ÄR våra frågor, varför talar Jesus i liknelse? Lägg märke till att det mesta av liknelser handlar om vardagliga ting som alla människor borde vara förtrogna med och förstå innebörden av Jesu liknelse. Texten ovan som är understruken handlar om gåvan att få veta himmelrikets hemligheter. Det handlar inte om att lärjungarna har gjort sig förtjänta av det, nej, det handlar om att Jesus utvalde dem genom den kallelse de fick av honom.

Jag kan tänka mig att de hade en vis gammal testamentlig kunskap i religiösa ting, och när de blev kallade av Jesus fanns där en gnutta av hoppet och övertygelsen att Messias skulle komma enligt den gamla  testamentliga  tro. Men Jesus talade om himmelrikets hemligheter som de inte förstod. Just detta ville jag lyfta fram för oss andra som har kommit till tro långt efter lärjungar började missionera.

Samtidigt måste vi ta i akt fortsättningen av texten ovan, jag hoppar över en del text i samma kapitel för att artikel inte skall  blir för långt.

Matt 13:17 läser vi om:

” ¹⁷ För sannerligen säger jag er, att många profeter och rättfärdiga har längtat efter att se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.”…

Så, vad handlade om och vilka var dessa profeter och så kallade rättfärdiga?  Om vi håller oss till profeter i gamla testamentet så handlar det om Guds profeter som har gott ur tiden  men som blev brukade till Guds verk enligt gamla testamentet. Dessa har inte varit med om ”Nåden i den nya Förbundet” som Jesus stadfäste med sitt eget liv, Gud blev människa-Jesus som uppenbarade Faders kärlek och frälsning. Han blev Messias- Frälsaren som fullföljde lagen för att den skulle övergå i Nåden för alla dem som tar till sig kunskapen  om honom som skapar tro och förtröstan.

På samma sätt är det för dagens människor att många kallar sig religiösa men vill inte veta av Guds kraft som kan förvandla en människa till att bli lik Jesus och vara hans efterföljare.

Jag säger det klart och tydlig: Vi har inte samma Gud som andra religiösa, Muslimer, Budister eller andra som förnekar Kristi Gudom. Människan är religiös från naturen därför att vi har fått vår evighets längtan och arv enligt måtto: Ande, Kropp och Själ. Jo då vår kropp, oberoende på om den är vacker eller motsatsen, eller om man är blind eller halt, så har ingen betydelse. Den är ämnad för detta jordiska liv och varar ca  70- 80 år om den blir lång, läser vi i bibeln, dvs. detta gäller globalt sätt.

Men hur än kroppen ser ut har den en ande som hjälper oss att uppfatta andliga ting genom kunskap som blir till tro. Människan i sin tur väljer själv vad den vill tro på. Därför menar jag att vi får vara tydliga med vilken grund vi presenterar för varandra. Lärjungar förstod inte allt som Jesus undervisade om, dessa hade frågor och undran för det var mycket som de hade svårt att förstå. Men när Jesus lämnade dem för att fara upp till sin Fader i Himmelen så fick dessa hans löfte om Den Helige Anden som kommer deras svaghet till hjälp för att bli Kristi sändebud och vittne.

Kunskapen fanns inom dem, men Helige Anden påminner om vad innebörden betyder och hur de skulle hantera mänskliga svagheter.

Joh 14:6 läser vi följande:

” ⁶ Jesus sa till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”…

Skall strax avsluta texten, men vill gärna ta några exempel på skillnad mellan religiös och pånyttföd. Tror att många känner igen sig i beskrivningen. Nikodemus som var en fin man, Gudfruktig enligt gamla traditioner som bar på hoppet att få möta ”Nådens Jesus” men som han inte förstod innebörden av: Jesus såg hans längtan och behov, vad behövde han göra, Nikodemus? ”Du måste föddas på nytt, sa Jesus”… ja… hur gör man det?? Då förklarade Jesus för honom varför han kom och blev människa, se här Guds Son som tar bort världens synd, tro på honom så får du Den Helige Anden som gåva som vittnar om Guds tillhörighet.

Vi går till Petrus som kallades Simon när han  blev kallad av Jesus, en  hetlevrad man som ville så mycket, men blev ändå misslyckad när han förnekade Jesus. Vilken ångest och mindervärd komplex han måste ha känt? Men Jesus visste hur han var, han känner oss också och vet att vi kommer till korta då och då. Nej Jesus dömer oss inte men manar oss att villa oss hos honom för att hämta kraft och inspiration för att bli Jesus följare.

Sista exemplet handlar om en dramatisk händelse: Saulus som var väldig religiös och trodde sig tjäna Gud så han tom dödade några, kanske kan mina muslimska vänner ta detta till sig? Gud har inte kallat oss att döda eller att göra ila vår medmänniska, han har kallat oss för att berätta om det glada evangeliet som förvandlar det mest härdade människor.

Saulus möte Jesus på ett dramatisk sätt och blev fullständig förvandlad från sin religiösa iver. Han byte namnet till Paulus som blev en apostel och missionär för många folk.

Hur blir det med oss? Skall vi kalla oss religiösa utan att ha ett liv i Kristus? Eller skall vi vara överlåtna till Evangeliet och Jesu gärning för att bli hans vittne?

Detta är ett individuellt beslut.

//Claudio

Börjar med att citera Johannes evangeliet i första kapitel för att ta det som referens till dagens artikel.

” ¹ I begynnelsen var Ordet*, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. ² Den samme var i begynnelsen hos Gud. ³ Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till, som har blivit till. ⁴ I honom var liv, och livet var människornas ljus. ⁵ Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”…

Utifrån rubriken ovan ställer jag frågan till oss alla: Skall vi följa det skrivna ordet, eller anser vi oss kunna ändra den utifrån vår egen tolkning och anpassning  till tidsandan?

För mig är det självklart att det som Jesus undervisade om, och föregick  som exempel i uppfyllande av ”All rättfärdighet” gäller för alla generationer  igenom.  Men, Jesus var här för 2000 år sen, den värld som fanns då är inte samma som vi lever nu, någon frågar?

Då skulle jag vilja ställa en följd fråga: Är inte  Guds ord tidlös?  ”Se referens texten igen” Jo, men människan har fått större kunskap om dess funktion i relationerna mellan människor, därför måste vi anpassa oss till det, tycker visa.

Jag fortsätter att hävda, vi är evighets människor, skapta till Guds avbild, enligt skriften. Hur ser den avbild ut det vet vi inte för att vi har inte sett Gud. Vi kan inte heller utgå från den jordiska kroppen därför att den tillhör jorden så länge en människa lever, för att sen förvandlas åter till stoft. Själen däremot lever vidare i en annan dimension  utifrån vad som är bestämd av hennes ”Skapare”.

Vi tror, de flesta  på en Gud enligt den Apostoliska bekännelsen beskrivet i skriften som en vägledning till människa att följe Jesus enligt hans undervisning och syndernas förlåtelse med nytt liv genom Kristus som begravde det gamla syndfulla människa i döden. Genom Kristi uppståndelse har vi blivit föda på nytt i honom  när vi genom egen personlig tro har blivit begravda i dopets vatten. Den Apostoliska tron är verksam i oss därför att vi har fått Den Helige Anden som hjälper oss att tolka Guds sanning  och ger oss kraft att följa Jesus för att bli hans vittne.

Lägg märke till att allt detta sker i tro, men för att tron skall bli verksam behöver vi kunskap som bygger på Guds eget ord. Om inte kunskapen finns  då kan man inte bedöma  vad som är rätt eller fel, utan blir istället en gissning utifrån exempel nedan, så kallad ”Postmodernism”

Så här beskriver Wikipedia  Postmodernism: citat

” Postmodernism är ett ord som syftar på en utvecklig inom mängd av område så som kritisk teori, filosofi, arkitektur, konst, litteratur och kultur som kan beskrivas som antingen sprungen ur eller en reaktion på modernism och modernitet. Postmodernismen har även definierats som trevandet efter något nytt sedan luften gått ur modernismen.”… slut citat.”

Tyvärr går detta igen på många fler område, politiken, samhällets strukturering och inte minst på den vetenskapliga område inom medicin och extensiella frågor.

När det gäller teologi så tolkar jag detta utifrån Wikipedias beskrivning, att det finns inga fasta gränser, utan allt verkar vara flyttande och anpassningsbart allt eftersom det passar den moderna människan.

Man  märker av ett driv  om anpassning till den moderna samhällets strukturer med motiveringen att förändra och ta till sig något nytt som en framkomlig väg. Jag skulle vilja uttrycka det så att det råder en förvirring på en mängd olika områden där rågångar har flyttats eller tagits bort helt och hålet. När dåliga tider kommer då är också människa mer mottaglig för olika ändringar i samhällets fundament.  Jag ser detta som en följd av att människa ”äter av frukter på gott och ont”

Tyvärr har detta kommit in i visa kyrkor och församlingar, man tar och blandar från andra religioner och påstår att detta är välbehagligt för Gud.

Paulus vände sig till Timoteos i sitt brev och säger följande: 2 Tim 4:3-4

” ³ För den tid ska komma, då de inte ska tåla den sunda läran, utan efter sina egna begär ska de samla åt sig lärare, allteftersom det kliar dem i öronen, ⁴ och vända sina öron från sanningen och vända sig till myter.”…

Att vara granskande och ifrågasätta visa företeelse  är nödvändig , men bör pröva med fundamentet för människans bestånd. I detta ingår ödmjukhet  och saktmod inför livet.

Och ett ord från Joh 15:4-8 bifogar jag följande:

” ⁴ Förbli i mig, och jag i er. Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. ⁵ Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär rik frukt. För utan mig kan ni ingenting göra. ⁶ Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden för att brännas. ⁷ Om ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, kan ni be om vad ni vill, och det ska bli gjort för er.”…

Kort sagt, som Guds folk, församling eller kyrkor, har Gud kallat oss till Kristi efterföljelse. Apostlarna hade Jesus hos sig som undervisade dem, sen blev de självständiga när Jesus for tillbaka till sin Fader och Den Helige Ande tog över som ledsagare och vägvisare för att evangelium om syndernas förlåtelse och evig liv skall bli predikat, först genom apostlar och sen genom dem som kom till tro på deras ord. Därför menar jag, är också vårt  uppgift att vara Kristus trogna. Vi har hans testamente , Guds ord  och hjälparen, Helig Ande som skall visa vägen med vishet och kraft. Betänk att vi är bara redskap som är kallade till trohet och överlåtelse.

/Claudio

Observera att detta är en uppdaterad artikel, den gamla  är skriven  i våras den 2 april. Varför skriva på samma tema igen, kanske någon undrar?  Jo helt enkelt därför att vi möter diverse påstående på en mängd olika områden som har tilltagit, men som behöver inte vara sanning bara för att det sägs så många gånger och av så många fler.

Så här beskriver Wikipedia  Postmodernism: citat

” Postmodernism är ett ord som syftar på en utvecklig inom mängd av område så som kritisk teori, filosofi, arkitektur, konst, litteratur och kultur som kan beskrivas som antingen sprungen ur eller en reaktion på modernism och modernitet. Postmodernismen har även definierats som trevandet efter något nytt sedan luften gått ur modernismen.”… slut citat.”

Tyvärr går detta igen på många fler område, politiken, samhällets strukturering och inte minst på den vetenskapliga område inom medicin och extensiella frågor.

När det gäller teologi så tolkar jag detta utifrån Wikipedias beskrivning, att det finns inga fasta gränser, utan allt verkar vara flyttande och anpassningsbart allt eftersom det passar den moderna människan.

Man  märker av ett driv  om anpassning till den moderna samhällets strukturer med motiveringen att förändra och ta till sig något nytt som en framkomlig väg. Jag skulle vilja uttrycka det så att det råder en förvirring på en mängd olika områden där rågångar har flyttats eller tagits bort helt och hålet. När dåliga tider kommer då är också människa mer mottaglig för olika ändringar i samhällets fundament.  Jag ser detta som en följd av att människa ”äter av frukter på gott och ont”

Tyvärr har detta kommit in i visa kyrkor och församlingar, man tar och blandar från andra religioner och påstår att detta är välbehagligt för Gud.

Nu frågar jag: Bortser man ifrån den första ”Apostoliska förkunnelsen” under täckmantel att vi har blivit mer upplysta och skall därför anpassa oss  till nutiden? Eller det som är ännu värre: Bortser man från Jesu egna ord när han talade i vardagliga liknelser för att människor skulle förstå vad han menade?

Paulus vände sig till Timoteos i sitt brev och säger följande: 2 Tim 4:3-4

” ³ För den tid ska komma, då de inte ska tåla den sunda läran, utan efter sina egna begär ska de samla åt sig lärare, allteftersom det kliar dem i öronen, ⁴ och vända sina öron från sanningen och vända sig till myter.”…

Att vara granskande och ifrågasätta visa företeelse  är nödvändig , men bör prövas med fundamentet för människans bestånd. I detta ingår ödmjukhet  och saktmod inför livet.

Det finns säkert en del som undrar vem jag talar till? Med all respekt för den eller dem som inte känner igen sig, så finns det ändå sökare som undrar och tänker vad som händer och då är det en påminnelse om  att alla vi som undrar är inte ensamma.

Och ett ord från Joh 15:4-8 bifogar jag följande:

” ⁴ Förbli i mig, och jag i er. Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. ⁵ Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär rik frukt. För utan mig kan ni ingenting göra. ⁶ Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden för att brännas. ⁷ Om ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, kan ni be om vad ni vill, och det ska bli gjort för er.”…

Kort sagt, som Guds folk, församling eller kyrkor, har Gud kallat oss till Kristi efterföljelse. Apostlarna hade Jesus hos sig som undervisade dem, sen blev de självständiga när Jesus for tillbaka till sin Fader och Den Helige Ande tog över som ledsagare och vägvisare för att evangelium om syndernas förlåtelse och evig liv skall bli predikat, först genom apostlar och sen genom dem som kom till tro på deras ord. Därför menar jag, är också vårt  uppgift att vara Kristus trogna. Vi har hans testamente , Guds ord  och hjälparen, Helig Ande som skall visa vägen med vishet och kraft. Betänk att vi är bara redskap som är kallade till trohet och överlåtelse.

/Claudio

Egentligen är inte jag rätt  person att skriva om det eftersom jag saknar utbildning på område. Däremot har jag arbetslivs erfarenhet eftersom jag hade förmån att jobba med människor och den vägen fick jag handledning.

Detta är alltså en livserfarenhet genom människor jag träffade i både privat och jobb relaterad miljö.

Det första som jag vill söka svar på är följande frågor:

1. Vad är själavård?
2. Behövs den?
3. Vem är lämpad för den?

Själavård är en mental omsorg om den enskildes andliga välbefinnande. Man brukar skilja mellan vänskapssjälavård och enskild själavård. Den andliga välbefinnande definieras således i termen som, ande, kropp och själ. I förtydligande är det en kropp av våra lämmar och sinnen anpassad efter den jordiska. Medan anden och själen tillhör det eviga livet och har därför en annan dimension som vi uppfattar som tro. Detta i sin tur är något som vi inte ser, men hoppas på och är förvisade om genom den kunskap som vi har inhämtat med våra  jordiska sinnen. Det betyder att man går till ”grundkällan” där allt började enligt skapelse ordning som vi läser om i bibelns  första början.

Nu kanske någon invänder: Måste man läsa från början till slutet för att få kunskap om det?

Naturligtvist inte, Gud har gjort det mycket enkelt för människor att uppfatta detta, nämligen, att växa med kunskapen som är ett styckeverk för var och en av oss.

Evangelisten Johannes som var Jesu lärjunge beskriver det så talande i kapitel 1-3, detta har jag skrivit om flertal gånger om, men vill ni läsa ifrån grundtexten så slå gärna upp detta.

I Hebr. 11:1-3,6 citerar jag följande:

” ¹ Men tron är en övertygelse om det som man hoppas, en visshet om det man inte ser. ² För genom den har fäderna fått sitt vittnesbörd. ³ Genom tron förstår vi att universum har skapats genom Guds ord, så att det synliga inte har blivit till av det som vi kan se.”…

” ⁶ Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som vill komma till Gud måste tro att Gud är till, och att han lönar dem som ihärdigt söker honom.”…

Behövs själavård?

Ja ,absolut, detta är en del av livet fastän den är osynlig. Tyvärr är det många människor som lider men som inte syns på utsidan .Där, tycker jag, bör vi vara mycket försiktiga när vi fäller omdöme om vår nästa. Ingen av oss har gått i vår nästas skor  för att kunna bedöma tillståndet för vederbörande.

Själv tänker jag på Jesu ord om de förlorade fåret  Matt 18:12-14

” ¹² Vad tror ni? Om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han inte de nittionio i bergen och ger sig ut och letar efter det som har gått vilse? ¹³ Och om det händer att han finner det, sannerligen säger jag er: Han gläder sig mer över det än över de nittionio som inte har gått vilse. ¹⁴ Så är det inte heller er Faders vilja, som är i himlarna, att någon av dessa små ska gå förlorad. ”…

Vist vi är som får som förirrar oss ibland, men hittar ändå tillbaka till flocken om vi skall tala bildspråk. Det finns alltid någon eller några som kommer efter eller i värsta fall sitter fast inklämda i livets taggar. Vad gör vi då?Jo, de flesta grips av medlidande och tycker synd av dessa. Det finns såna som är skadeglada och tänker: Vad gott, nu har han/hon fått vad de förtjännar…Må vara så, är det rätt? Alla kan inte vara själavårdare, alla kan inte hjälpa alla heller, sant. När allt kommer omkring så är det inte mängden som räknas. Gör det lilla du kan, gör det villig och glatt för Jesu skull som gav sig själv i kärlek till oss. Ibland behöver man inte ens säga så mycket, utan bara lyssna för att vederbörande skall kunna slänga av sig en del av bördan. Kanske behöver man byta ut hamrande ord mot oljeflaskan för att ta ett bildspråk igen och gjuta olja i såren?

Skall avsluta dagens artikel med den sista fråga:

Vem är lämpad att vara själavårdaren?

Som allt annat har vi våra olika uppgifter i livet. Att vara själavårdare kräver både utbildning och kunskap tillsammans med tålamod och god erfarenhet.

Inom kristna samfund har man oftast efterlyst pastorer som kunde både sjunga, predika och vara  själavårdare. Hittar man en sådant person så är det underbart, däremot kan inte pastor, diakon eller någon annan för den uppgiften ersätta mångfallden i Guds församling. Där har vi alla en uppgift för att se till så ”Kristi kropp”kan leva och är varandra till tjänst.

En viktig egenskap för hela församlingen är omsorg av varandra, för själavårdare är tystnads plikten absolut måste. Skvaller och förtal i en församling är grogrund för splittring.

/Claudio

Med den gemensamma benämningen  ”Postmodernismen” förspråkar visa en ekumenik och menar att det finns ett smörgåsbord  av olika trosinriktningar där man kan blanda allt eftersom det passar i den moderna världen.

Så här beskriver Wikipedia  Postmodernism: citat

” Postmodernism är ett ord som syftar på en utveckliunder tng inom kritisk teori, filosofi, arkitektur, konst, litteratur och kultur som kan beskrivas som antingen sprungen ur eller en reaktion på modernism och modernitet. Postmodernismen har även definierats som trevandet efter något nytt sedan luften gått ur modernismen.”… slut citat.

När det gäller teologi så tolkar jag detta utifrån Wikipedias beskrivning, att det finns inga fasta gränser, utan allt verkar vara flyttande och anpassningsbart allt eftersom det passar den moderna människan.

Tyvärr har detta kommit in i visa kyrkor och församlingar, man tar och blandar från andra religioner och påstår att detta är välbehagligt för Gud.

Nu frågar jag: Bortser man ifrån den första ”Apostoliska förkunnelsen” under täckmantel att vi har blivit mer upplysta och skall därför anpassa oss  till nutiden? Eller det som är ännu värre: Bortser man från Jesu egna ord när han talade i vardagliga liknelser för att människor skulle förstå vad han menade?

Paulus vände sig till Timoteos i sitt brev och säger följande: 2 Tim 4:3-4

” ³ För den tid ska komma, då de inte ska tåla den sunda läran, utan efter sina egna begär ska de samla åt sig lärare, allteftersom det kliar dem i öronen, ⁴ och vända sina öron från sanningen och vända sig till myter.”…

Hur skall vi förhålla oss till ekumenik? Det är korrekt att Jesus bad om att de troende skall var ett, Joh 17. Det första steget är då att vi skall stå eniga vid den första grunden som Jesus instiftade och blev ett föredöme för att vi skall uppfylla  ”all rättfärdighet” Att uppfylla rättfärdighet innebär inte att vi är eller skall bli som ”Gudar”, den tanke är en högfärds tanke då man gör anspråk att vara Guds like. Tvärt om säger Jesus i Matt 11:29  ” ²⁹ Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat, och ni ska finna ro för era själar. ³⁰ För mitt ok är milt, och min börda är lätt. ”…

Jakobs brevet beskriver det så här i kap 4:6

” ⁶ Men större är den nåd han ger, därför heter det: Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.”…

Och ett ord från Joh 15:4-8 bifogar jag följande:

” ⁴ Förbli i mig, och jag i er. Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. ⁵ Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär rik frukt. För utan mig kan ni ingenting göra. ⁶ Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden för att brännas. ⁷ Om ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, kan ni be om vad ni vill, och det ska bli gjort för er.”…

Kort sagt, som Guds folk, församling eller kyrkor, har Gud kallat oss till Kristi efterföljelse. Apostlarna hade Jesus hos sig som undervisade dem, sen blev de självständiga när Jesus for tillbaka till sin Fader och Den Helige Ande tog över som ledsagare och vägvisare för att evangelium om syndernas förlåtelse och evig liv skall bli predikat, först genom apostlar och sen genom dem som kom till tro på deras ord. Därför menar jag, är också vårt  uppgift att vara Kristus trogna. Vi har hans testamente , Guds ord  och hjälparen, Helig Ande som skall visa vägen med vishet och kraft. Betänk att vi är bara redskap som är kallade till trohet och överlåtelse.

Avslutar med  Upp 22:12-17 Sista boken i bibeln.

” ¹² Och se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar. ¹³ Jag är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, den förste och den siste.* ¹⁴ Saliga är de som håller hans bud*, så att de får rätt till livets träd och får gå in genom portarna i staden. ¹⁵ Men* utanför är hundarna och trollkarlarna och de otuktiga och mördarna och avgudadyrkarna och alla de som älskar lögnen och håller sig till den. ¹⁶ Jag, Jesus, har sänt min ängel för att han skulle vittna för er om detta i församlingarna. Jag är Davids rot och ättling, och den klara morgonstjärnan. ¹⁷ Och Anden och bruden säger: Kom! Och den som hör det ska säga: Kom! Och låt honom som törstar komma. Och den som vill får fritt ta av livets vatten.”

/Claudio

Uppdaterad 26 april

Jag kan inte minnas att jag skrev så mycket om bön tidigare, ändå är det ett  viktig område. Därför tänker jag skriva lite mera utförlig vad bön är och vad den har för betydelse i våra liv.

Att bön är ”samtal med Gud” förstår de flesta, däremot vad den har för praktisk betydelse är det svårare att greppa för många. Jag kommer citera från några bibelställen som referens till det som jag ville lyfta fram, framförallt skall vi ta Jesu exempel på hur han gjorde och varför.

Från 1 Samuels boken 1:9-16

” ⁹ Sedan de hade ätit och druckit i Silo, reste sig Hanna och gick till Herrens tempel, där prästen Eli satt på sin stol vid dörren. ¹⁰ Hon var djupt bedrövad och började be till Herren under häftig gråt. ¹¹ Hon gav ett löfte och sade: ” Herre Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma din tjänarinna utan ge henne en son, då skall jag ge honom åt Herren för hela hans liv, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud.”

¹² När hon länge bad inför Herren, gav Eli akt på hennes mun. ¹³ Hanna talade i sitt hjärta, och bara hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes inte. Då trodde Eli att hon var drucken. ¹⁴ Därför sade han till henne: ”Hur länge skall du bära dig åt som en drucken? Se till att ruset går av dig!”

¹⁵ ”Nej, min herre”, svarade Hanna, ”jag är en hårt prövad kvinna. Vin och starka drycker har jag inte druckit, men jag utgöt min själ för Herren. ¹⁶ Tag inte din tjänarinna för en dålig kvinna, det är på grund av min stora sorg och smärta som jag har talat ända till denna stund”

Tänk hur det kan bli, tom våra närmaste kan missförstå oss och uppfatta att vi beter oss som om vi har mist förståndet. Varför blir det så?

Mitt svar på det är att människor förväntar sig att man skall bete sig på ett speciellt sätt beroende på i vilket fack dessa placeras. Jag skulle vilja avdramatisera detta, det handlar inte om teater spel eller en uppvisning hur man utformar sin bön.

Det handlar om hjärtats inställning till längtan och behov frammanad i ärlighet och i början en liten tro som gör att man vågar uttrycka sig så som man känner sig mest bekväm med.

Detta gäller den personliga bön som inte är beroende av varken plats eller tid. men av praktiska skäll, för att man skall få avskildhet och ro bör den inte vara i miljöer där det finns mycket surrande och störande röster.

Först några andra exempel gäller enligt punkterna nedan.

1. Personlig bön
2. Gemensam bön
3. Unisont bön

Utifrån detta skall vi se betydelse av bönen. Därför tar vi som första exemplet  Matteus 7:7-11 där Jesus undervisar själv om bönen.

” ⁷  Fortsätt be, så ska ni få. Fortsätt söka, så ska ni finna. Fortsätt bulta på, så ska dörren öppnas. ⁸  För den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar på ska dörren öppnas. ⁹  Vem av er skulle ge sin son en sten om han bad om en bit bröd? ¹⁰  Och vem skulle ge honom en orm om han bad om en fisk? ¹¹  Ni vill alltså ge goda gåvor till era barn, trots att ni är syndare. Tänk då hur mycket mer er Far i himlen vill ge det som är gott till dem som ber honom om det!”…

Detta är alltså den personliga bönen och då infinner sig frågan hur eller  vad skall man be om? Nästa exempel och bibelcitat från Jesus:

Matteus 26:36-42

”³⁶ Sedan gick Jesus med dem till en plats som heter Getsemane, och han sade till lärjungarna: ”Sitt här, medan jag går dit bort och ber.” ³⁷ Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner. Ängslan och ångest kom över honom, ³⁸ och han sade till dem: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka med mig.” ³⁹ Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: ”Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.”

⁴⁰ När han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, sade han till Petrus: ”Kunde ni då inte vaka en kort stund med mig? ⁴¹ Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.” ⁴² Sedan gick han bort för andra gången och bad: ”Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja.”

Detta är tillfället då Jesus skulle gripas och överlämnas åt sitt lidande och död. Man kan väl säga att det var en situation av nöd och han kände behov att bli styrkt och få kraft för att kunna möta det som väntade honom.

På samma gång är det också ett exempel till oss hur vi skall be när nöden kommer. Det kan vara sorg när någon anhörig har lämnat oss, eller svåra besked om sjukdom, eller något annat som känns övermäktig i situationer vi råkade hamna i.

Ett annat exempel är Jesu förberedelse inför hans offentliga verksamhet när han drogs sig undan för att fasta och be i 40 dagar. Av utrymmes skäll skall jag inte citera texten, den som vill kontrollera att det är så kan läsa det i Matteus 4:1-11

Detta är också ett exempel till oss när vi står inför svåra beslut får också vi förbereda oss genom bön och säga till Gud som är vår Fader, hur vi har det och vill ha hjälp med det som vi står inför.

När vi läser evangelierna märker vi gång på gång att Jesus drog sig undan för att i sin ensamhet be till sin Fader.

Jag nämnde ovan om gemensamma bönen, detta finner vi i Johannes evangeliet 17 kapitel där Jesus samlade sina lärjungar och bad för dem för att det skall bli bevarade i tron och ta efter honom som förebild för andra människor. Den som vill veta mera kan läsa hela kapitel, själv vill jag citera från vers 18-23

” ¹⁸ Liksom du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. ¹⁹ Och jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen.

²⁰ Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord^[a] kommer att tro på mig. ²¹ Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. ²² Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett: ²³ jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig.”…

Detta sammanfattar det mesta om bönen och dess betydelse. Jag skall strax avsluta dagens artikel, men för tydlighets skull skall jag nämna om hur man skall be rent praktisk.

Är man i en gudstjänst och bli uppmanad till gemensamt-unisont bön går det bra det också, förutsagd att det överensstämmer med den tro som bygger på Jesu lära och exempel. Kom ihåg, det är hjärtats bön som det handlar om, dvs. man måste vara ärlig mot sig själv och mot  Gud. Utrycks formen spelar ingen roll, den som vill be högt skall be på ett sådant sätt att andra människor förstår vad det handlar om och bejaka detta till Guds ära.

Sen tycker jag själv att det måste finnas ordning och disciplin i offentliga sammankomster för att inte eventuella besökare skall bli rädda och skrämmas bort.

/Claudio

Innan jag förklarar hur det ligger till, så är mitt svar obeveklig, nej! Varför får visa människor lida mycket, medan andra kan gå genom livet utan att drabbas av lidande nämnvärt? Förresten, vad är lidande? Är det bara sjukdom, eller att inte kunna äta sig mät, eller kanske frysa, eller att inte ha en bostad, osv.

Frank Mangs, den kände evangelisten på 50-70 talet fick frågan en gång: Varför får visa människor lida och bära på sjukdomar, medan andra går fria? Mangs svarade: ”Jag har predikat om en god Gud som jag står för, men lidandets gåta kan jag inte ge något svar på.”…

Precis så är det, vi människor förstår inte allt, det som ligger utanför vår kontroll skall vi inte försöka kontrollera, vi måste lyfta på hatten och gå vidare. Att göra sig möda och besvär för sånt som leder till en återvänds gränd, är ingen mening med livet.

Men saker och ting kan vi ana, och kanske vågar vi oss på en liten kommentar. Åter igen får vi gå tillbaka till Guds ord, i detta fall från början när Gud skapade människa till sin avbild. Det var en avbild du läser, inte att Gud skapade Gudar. Tanken var gott, människan skulle leva i paradis liknande tillvaro om det inte var för den fallne ängeln, djävulen som gjorde uppror mot Gud och hans änglar. Jag behöver knappast upprepa mig om vad som hände med det första människa, synden kom in i världen, ”arvsynd” där människan blev fråntagen den ursprungliga gemenskapen med Skaparen.

”I ditt anlete svett skall du förtjäna ditt bröd”… läser vi om i början av bibeln. Men vi läser också lite längre fram att Gud satte ett tecken för Kain, som slog ihjäl sin bror Abel på grund av avundsjuka. När Kain ångrade sin synd, förlät Gud det hemska han hade gjort, och tecknet som långt senare skulle visa sig korset där Guds Son gav livet för mänsklighet som försoning och upprättelse till Guds gemenskap och evigt liv. Kain förstod väl inte riktig vad det handlade om då, men han fick gå vidare i tron på det löfte som han fick då.

Vad har detta med våra lidande att göra?  Det handlar om förgänglighet av alla människor, det som tillhör världen och den jordiska kroppen vittrar sönder under tidens gång. På samma sätt som jorden skall nöttas ut som en mantel, så skal också människan vända till jord, varifrån hon är kommen från början (här talar vi om kroppen) själen och anden vänder tillbaka till sin skapare i gemenskap med Honom, förutsatt att man ville det själv.

I det förgängliga tillstånd finner vi lidande som följer, några mer andra mindre. Ni har väl läst artikeln om ”Herrens glädje”? Den finns på första sidan och kan läsas om du stegar ner dig till artikeln. Alternativt kan du klicka här för att komma dit.

Hur blir det då med teologi som predikar att alla är berättigade att ta ut hälsan, med hänvisning av att det är skrivet: ”Genom hans sår har vi blivit helade”? Detta kallas också för framgångs teologi och bygger mycket på hur mycket man tror, skall det förverkligas. Jag delar inte den uppfattning, därför att köttet, som vi är skapta av ligger i strid med Anden. Anden gör levande, medan köttet har behag till det som hör det jordiska ting, med allt vad det innebär.

Svaghet är en faktor som vi människor drabbas av, Paulus hade själv problem med det och bad enträget till Gud att han skulle bli befriad från det. Låt oss läsa det från 2 Kor 12:7-10

” Och för att jag inte skulle förhäva mig över de utomordentligt höga uppenbarelserna, fick jag en törntagg i köttet, en Satans ängel som ska slå mig, för att jag inte ska förhäva mig. ⁸ Angående denna bad jag till Herren tre gånger att den skulle vika ifrån mig. ⁹ Men han sa till mig: Min nåd är dig nog, för min* kraft fullkomnas i svaghet. Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av mina svagheter, för att Kristi kraft ska vila över mig. ¹⁰ Därför är jag vid gott mod, i svaghet, i förakt, i nöd, i förföljelser, i svårigheter för Kristi skull. För när jag är svag, då är jag stark.”…       

Som vi ser av texten ovan så beror det inte på om vi är friska eller starka vackra eller rika. Allt beror på vår inställning till Guds ord och Hans nåd. Inser vi att vi är svaga i oss själva, då kommer Gud att uppenbara sin kraft, som skall visa sig vara Hans och inte något som kommer från oss själva. Kort sagt, det är inte vi som skall lysa, utan Kristus i oss och den Helige Anden samverkar till att uppenbara Guds tankar till Guds förhärligande.

Innan jag slutar vill jag ta ett ord från Jesus själv: Från Joh 15:1-5

” ¹ Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen. ² Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den ska bära mer frukt. ³ Ni är redan nu rena på grund av det ord som jag har talat till er. ⁴ Förbli i mig, och jag i er. Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. ⁵ Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär rik frukt. För utan mig kan ni ingenting göra.”…

Vinrankan är bara ett exempel som Jesus tar i sin berättelse. Om någon inte känner till, kan jag berätta om att en vinranka behöver ganska hård beskärning, för att kunna ge bra frukt. Delvis för att den växer väldigt fort och yvigt, därför måste den tuktas och beskäras för att inte de vilda skotten skall kväva frukten. Så kan det vara i vårt andliga tillstånd också, vi liknar en vinranka som spretar åt alla hål för att sträcka sina grenar, vi vill gärna fånga så mycket i vårt dagliga liv som tar bort uppmärksamhet från vad som är vår viktigaste uppgift. Resultatet blir förstås därefter.

/Claudio