Trohet till Guds ord?


Börjar med att citera Johannes evangeliet i första kapitel för att ta det som referens till dagens artikel.

1 I begynnelsen var Ordet*, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Den samme var i begynnelsen hos Gud. 3 Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till, som har blivit till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”…

Utifrån rubriken ovan ställer jag frågan till oss alla: Skall vi följa det skrivna ordet, eller anser vi oss kunna ändra den utifrån vår egen tolkning och anpassning  till tidsandan?

För mig är det självklart att det som Jesus undervisade om, och föregick  som exempel i uppfyllande av ”All rättfärdighet” gäller för alla generationer  igenom.  Men, Jesus var här för 2000 år sen, den värld som fanns då är inte samma som vi lever nu, någon frågar?

Då skulle jag vilja ställa en följd fråga: Är inte  Guds ord tidlös?  ”Se referens texten igen” Jo, men människan har fått större kunskap om dess funktion i relationerna mellan människor, därför måste vi anpassa oss till det, tycker visa.

Jag fortsätter att hävda, vi är evighets människor, skapta till Guds avbild, enligt skriften. Hur ser den avbild ut det vet vi inte för att vi har inte sett Gud. Vi kan inte heller utgå från den jordiska kroppen därför att den tillhör jorden så länge en människa lever, för att sen förvandlas åter till stoft. Själen däremot lever vidare i en annan dimension  utifrån vad som är bestämd av hennes ”Skapare”.

Vi tror, de flesta  på en Gud enligt den Apostoliska bekännelsen beskrivet i skriften som en vägledning till människa att följe Jesus enligt hans undervisning och syndernas förlåtelse med nytt liv genom Kristus som begravde det gamla syndfulla människa i döden. Genom Kristi uppståndelse har vi blivit föda på nytt i honom  när vi genom egen personlig tro har blivit begravda i dopets vatten. Den Apostoliska tron är verksam i oss därför att vi har fått Den Helige Anden som hjälper oss att tolka Guds sanning  och ger oss kraft att följa Jesus för att bli hans vittne.

Lägg märke till att allt detta sker i tro, men för att tron skall bli verksam behöver vi kunskap som bygger på Guds eget ord. Om inte kunskapen finns  då kan man inte bedöma  vad som är rätt eller fel, utan blir istället en gissning utifrån exempel nedan, så kallad ”Postmodernism”

Så här beskriver Wikipedia  Postmodernism: citat

Postmodernism är ett ord som syftar på en utvecklig inom mängd av område så som kritisk teorifilosofiarkitekturkonstlitteratur och kultur som kan beskrivas som antingen sprungen ur eller en reaktion på modernism och modernitet. Postmodernismen har även definierats som trevandet efter något nytt sedan luften gått ur modernismen.”… slut citat.”

Tyvärr går detta igen på många fler område, politiken, samhällets strukturering och inte minst på den vetenskapliga område inom medicin och extensiella frågor.

När det gäller teologi så tolkar jag detta utifrån Wikipedias beskrivning, att det finns inga fasta gränser, utan allt verkar vara flyttande och anpassningsbart allt eftersom det passar den moderna människan.

Man  märker av ett driv  om anpassning till den moderna samhällets strukturer med motiveringen att förändra och ta till sig något nytt som en framkomlig väg. Jag skulle vilja uttrycka det så att det råder en förvirring på en mängd olika områden där rågångar har flyttats eller tagits bort helt och hålet. När dåliga tider kommer då är också människa mer mottaglig för olika ändringar i samhällets fundament.  Jag ser detta som en följd av att människa ”äter av frukter på gott och ont”

Tyvärr har detta kommit in i visa kyrkor och församlingar, man tar och blandar från andra religioner och påstår att detta är välbehagligt för Gud.

Paulus vände sig till Timoteos i sitt brev och säger följande: 2 Tim 4:3-4

3 För den tid ska komma, då de inte ska tåla den sunda läran, utan efter sina egna begär ska de samla åt sig lärare, allteftersom det kliar dem i öronen, 4 och vända sina öron från sanningen och vända sig till myter.”…

Att vara granskande och ifrågasätta visa företeelse  är nödvändig , men bör pröva med fundamentet för människans bestånd. I detta ingår ödmjukhet  och saktmod inför livet.

Och ett ord från Joh 15:4-8 bifogar jag följande:

4 Förbli i mig, och jag i er. Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. 5 Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär rik frukt. För utan mig kan ni ingenting göra. 6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden för att brännas. 7 Om ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, kan ni be om vad ni vill, och det ska bli gjort för er.”…

Kort sagt, som Guds folk, församling eller kyrkor, har Gud kallat oss till Kristi efterföljelse. Apostlarna hade Jesus hos sig som undervisade dem, sen blev de självständiga när Jesus for tillbaka till sin Fader och Den Helige Ande tog över som ledsagare och vägvisare för att evangelium om syndernas förlåtelse och evig liv skall bli predikat, först genom apostlar och sen genom dem som kom till tro på deras ord. Därför menar jag, är också vårt  uppgift att vara Kristus trogna. Vi har hans testamente , Guds ord  och hjälparen, Helig Ande som skall visa vägen med vishet och kraft. Betänk att vi är bara redskap som är kallade till trohet och överlåtelse.

/Claudio

Ångest och oro


Vi befinner oss i ett skedde  då händelserna  i världen  påverkar oss. Jag hoppas att dagens artikel  inte uppfattas som ett standard  svar  för så enkelt är det inte. Den verklighet som vi upplever och som försiggår  i vår närhet, kan man inte avfärda med några enkla svar.

Ändå tycker jag att vi bör ta tillfälle i akt  och försöka ge tröst och hopp till varandra. Själv sitter inte jag på så många lösningar, kanske kan jag bidra till med något litet för att ge mod  och inspiration till andra.

Låt mig då citera Guds ord till att börja med  från  1Petrus brev kap 1:3-9

3 Välsignad vare Gud och vår Herre Jesu Kristi Fader, som efter sin stora barmhärtighet har fött oss på nytt till ett levande hopp, genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, 4 till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. 5 Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som är beredd att uppenbaras i den sista tiden. 6 I den ska ni glädja er mycket, även om ni nu en kort tid, om så behövs, måste utstå svårigheter under många slags prövningar, 7 för att er tro som prövats, vilken är långt mera värd än förgängligt guld som prövats genom eld, ska visa sig bli till lov, pris och ära, vid Jesu Kristi uppenbarelse. 8 Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom tror ni ändå på honom, och ni jublar med en obeskrivlig glädje, full av härlighet, 9 när ni vinner målet för er tro, era själars frälsning.”…

Vad läser vi i detalj ovan?

Petrus var med Jesus som en ledare bland apostlarna, impulsiv, ville så mycket och snabbt skulle gå. Men Petrus  hade inte upplevt den riktiga fostran, vilket är inte så konstigt. När han blev kallad av Jesus att följa honom, var han ganska ung och oerfaren. En fiskare som kunde sin sak precis som hans bröder som var en del av besättningen till den anspråkslösa båten.

Vi lägger märke till att Petrus figurerade i varje evangelium  som skrevs av 4 olika personer, Matteus, Markus, Lukas  och Johannes. Det var faktisk Petrus som förmanade Jesus  att han inte skulle behöva lida och dö. Varför, hade han inte läst gamla testamentet som beskrev Jesus  på ett väldig dramatisk sätt i Jesaja 53? Eller hade han missat profeterna som berättade om den kommande Messias som skulle komma och föddas som en människa? Inte vet jag vilken kunskap  Petrus hade när han blev kallad som efterföljare till Jesus. Men jag vet och tror att han älskade Jesus  och betygade honom att han skulle kunna dö för honom.  Ja, kanske var det känslor som styrde då, men när det verkligen gällde och döden grinade honom i ögonen , då var han inte så stark, istället förnekade han Jesus 3 gånger. Hör ni, som läser detta,  är det någon som skulle sätta sig till doms över Petrus?  Möjligen Fariseerna, men dessa ville inte ha med Jesus att göra.

Men Jesus visste allt om Petrus, precis som han vet allt om oss och våra tankar och handlingar. Viljan att förvara Jesus var stor, men detta var inte Guds vilja, vilket Petrus hade ingen vishet om förrän långt senare  när han själv på äldre dar fick lida för sin tro skull. Det är därför han skriver som han gör i sitt första brev som vi läser här ovan.

Men det var Petrus och det hände för så länge sedan, hur är det med oss? Ja, inte är vi bättre vi heller, mänskligt sätt är vi alla samma Petrus i köttet , frånsett att vi har olika personligheter. Kanske är vi lite mera upplysta än vad människor var då och i månt och mycket sitter vi på facit som vi läser om. Många av oss tror att vi kan så mycket, men handen på hjärtat, vem kan trädda fram och påstå att han eller hon kan alla Guds hemligheter?  Vår kunskap  är ett styckverk, men den är ingalunda fullkomlig. Varenda  en  av oss  har frestelser  och fel och brister  som vi får tackla och hantera. Våra behov och vår vilja säger oss så mycket, men när det kommer till handlingen märker vi att vi liknar Petrus.

Skall vi döma oss själva och varandra, eftersom vi förmår  inte hålla våra löften. Nej, det är inte vår uppgift att döma varandra, vår uppgift är att hålla fast vid bekännelse på Guds Son  som var fullkomlig också  som människa  men intog tjänar gestalt för att visa oss vägen.

Kung David som vandrade med Gud kände också att han kom till korta, han skrev en bön till alla generationer som läser bibeln. Det är Psalm 139 men jag skall inte citera hela Psalmen, den som vill kan läsa det i sin helhet.

Bifogar från början  1-11

1 För körledaren. En psalm av David. O HERRE, du rannsakar mig och du känner mig. 2 Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. 3 Om jag går eller ligger, så omsluter du min stig och med alla mina vägar är du förtrogen. 4 Ty se, det finns inte ett ord på min tunga utan att du, o HERRE, vet allt om det. 5 Du omsluter mig på alla sidor, och du håller mig i din hand. 6 En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är hög, jag förmår inte fatta den. 7 Vart ska jag gå för din Ande, och vart ska jag fly undan från din närvaro? 8 Om jag steg upp till himlen, så är du där, och om jag bäddade åt mig i dödsriket, se, då är du där. 9 Om jag tog morgonrodnadens vingar och gjorde mig en boning ytterst i havet, 10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig. 11 Om jag sa: sannerligen, låt mörker täcka mig, så skulle till och med natten vara ljus omkring mig.”…

Hur blir det då med vår tröst som jag började artikel med?

Jag föreslår att den som vill och orkar läser igenom  Petri brev  för att ta den till sig. Mina ord kan vara överflödiga och missförstås, men Guds ord som läses med behov att hämta tröst och hopp blir levande och ger mod och kraft åt dem som tvivlar.

/Claudio

Behov och förlåtelse


Alla våra motiv styrs utifrån våra behov och vad vi vill själva med våra liv. Mycket av det kan inte förverkligas  av många olika orsaker, det kan vara av ekonomisk karaktär, eller att vi räcker inte till eller så mycket annat som hindrar oss i våra beslut och handlande. Jag talar om vårt vardagliga liv och handlande, det ingår i livets gång att vi kan  inte ha kontroll på allt som vi ville. Framkomlighet är oftast att lämna det som vi inte kan påverka och gå vidare och fokusera på det som vi kan göra något åt både för oss själva och för andra.

På den andliga område är det samma sak, fast i ett annat perspektiv  och med vetskapen  om att vi kan inte leka Gud i tron att det blir så som vi föreställer oss, eller tom intalar oss om att bara vår tro är stort nog så kan vi nå våra mål.

Jo, jag anar att några kan reagera på mitt påstående utifrån vad som är skrivet i Guds ord:

 Matteus 17:20  ” Om ni har tro som ett senapskorn kan ni säga till detta berg: Flytta dig härifrån dit bort, och det ska flytta sig, och inget ska vara omöjligt för er.”…

Så… vad betyder detta, och hur skall vi förhålla oss till allt som är skrivet i bibeln?

Det första som jag vill ta till mig är helheten i det som vi läser i Guds ord.  Det andra är vår litenhet i förhållande till Guds storhet, vilket handlar också om vår tro som kan vara ”så litet som en  senaps korn”… dvs inte ett tecken på hur stor tro vi har, utan snarare på hur vi uppfattar Guds tilltal och erbjudande i en värld runt omkring oss. I detta ingår åtskildhet för Gud, helgelse som det heter också, men också motivet  och en andlig ”känslighet/vishet  och ro i vår själ att kunna uppfatta  Guds Andes maning till att handla. Läser vi vidare i samma text ovan förstår vi att lärjungar var besvikna  när de kom tillbaka till Jesus  för de kunde inte bota visa personer genom hans namn. Dessa förstod helt enkelt inte (ännu) vad Jesus menade. Deras kunskap var inte färdig, vilken understryker att man skall inte förhasta sig med andliga ting så som det skulle vara standard handlande.

Jag vill citera en kort citat hur Jesus bemötte detta: Samma kapitel Matt 17:21

21 Men detta slag går inte ut, annat än genom bön och fasta.*…

Här har vi själva kärnan i handlande som tillhör den himmelska världen och som vi har en obefintlig kunskap om.  Vad menar Jesus med sitt ord ovan?

Bön och fasta, varför?

Kan inte minnas att   jag har fastat  på det sättet som Guds ord uppmanar till, därför är jag heller ingen exempel på hur det fungerar praktisk.  Däremot har jag läst mig till hur Jesus fastade och bad i 40 dagar i förberedelse  inför  sitt offentliga verksamhet. Den första fastan som vi kan läsa om är när Mosse går upp på berget Sinai och skall möta Gud i den brinnande busken. Sen har vi en del fasta hos profeterna, också det i gamla testamentet inför stora beslut  som handlade om andliga ting där Gud skall ha sista ordet.

Vad vi kan se av detta är förberedelse, avskildhet  och bön  inför Gud  för att kunna bli ett redskap för honom. Detta understryker på ett påtaglig sätt att det är Gud som handlar genom sina redskap för att hans namn skall bli förhärligad och ärad. Det handlar om människans litenhet och ödmjukhet, som visar på Guds storhet. Det är inget som vi människor kan skryta med eller berömma oss av, vilket vi kan läsa om i Paulus brev till församlingarna där han varnade för andlig högfärd.

Men rubriken handlar om behov och förlåtelse… Korrekt, för att förlåtelse skall bli given  så måste det finnas ett behov till det, som första alternativ, det andra alternativ är att ge förlåtelse för att det skall fungera. Låter det krångligt? Nej inte som det låter… Här har jag varit många gånger och kan säga att det fungerar om man tar det seriöst.

Låt mig ta några exempel: I min ungdom  (kanske ) oförstånd  har jag trampat en hel del  på tårna, vilket mitt samvete gjorde klart för mig  när jag blev personlig kristen. Mitt motiv var då som nu att vara Kristi efterföljare  som ett redskap för honom. Jag förstod ganska snart att jag behövde få förlåtelse för allt innan jag kunde ställa mig till Guds förfogande. Dessutom ville jag inte ha en gnagande känslan av oro inom mig så jag sökte upp människor och bad om förlåtelse. Har faktisk inte möt någon som inte ville förlåta, snarare var människor förvånade att en yngling på 22-25 år visar sån ånger.

För mig var detta ett nytt kapitel i livet, men också en kunskap om att skall man leva i förlåtelsen så får man förlåta andra också. Det innebär att man får en frid och ro i sitt innersta, rädslan att möta mina medmänniskor är borta. Framför allt har jag ro i min själ och frid med Gud.

Detta är tillämpbart både i det profana och det  andliga livet, det vardagliga livet blev lättare att leva när man inte behöver bära med sig händelser som skaver. Det andliga livet har med sig så mycket mer än vi kan förstå till fullo.  Det handlar om det eviga  livet  och frihet i Kristus genom vilken vi hämtar kraft och inspiration i vår bön och i ordet.

För att förtydliga mig till sist:  Skulle det betyda att jag är felfri och fullkomligt utifrån  det som jag skrev?  Inte, så länge vi bor i den  jordiska kroppen är vi åtskilda från Gud. Kroppen tillhör jorden och förgänglighet, den är behäftad med många fel och brister. Men det är dock så att vi är fria i Kristus som har gjort oss rättfärdiga genom att han blev gjord till synd för oss. Genom sin död  besegrade han  synden  och genom sin uppståndelse har också vi fått liv för vår själ och evighets hopp.

Summa av allt detta blir då: Behovet att ta kunskap till sig, genom kunskap söka  sanningen  och förlåtelse som gör oss fria.

/Claudio

Postmodernism, vad är det?


Observera att detta är en uppdaterad artikel, den gamla  är skriven  i våras den 2 april. Varför skriva på samma tema igen, kanske någon undrar?  Jo helt enkelt därför att vi möter diverse påstående på en mängd olika områden som har tilltagit, men som behöver inte vara sanning bara för att det sägs så många gånger och av så många fler.

Så här beskriver Wikipedia  Postmodernism: citat

Postmodernism är ett ord som syftar på en utvecklig inom mängd av område så som kritisk teorifilosofiarkitekturkonstlitteratur och kultur som kan beskrivas som antingen sprungen ur eller en reaktion på modernism och modernitet. Postmodernismen har även definierats som trevandet efter något nytt sedan luften gått ur modernismen.”… slut citat.”

Tyvärr går detta igen på många fler område, politiken, samhällets strukturering och inte minst på den vetenskapliga område inom medicin och extensiella frågor.

När det gäller teologi så tolkar jag detta utifrån Wikipedias beskrivning, att det finns inga fasta gränser, utan allt verkar vara flyttande och anpassningsbart allt eftersom det passar den moderna människan.

Man  märker av ett driv  om anpassning till den moderna samhällets strukturer med motiveringen att förändra och ta till sig något nytt som en framkomlig väg. Jag skulle vilja uttrycka det så att det råder en förvirring på en mängd olika områden där rågångar har flyttats eller tagits bort helt och hålet. När dåliga tider kommer då är också människa mer mottaglig för olika ändringar i samhällets fundament.  Jag ser detta som en följd av att människa ”äter av frukter på gott och ont”

Tyvärr har detta kommit in i visa kyrkor och församlingar, man tar och blandar från andra religioner och påstår att detta är välbehagligt för Gud.

Nu frågar jag: Bortser man ifrån den första ”Apostoliska förkunnelsen” under täckmantel att vi har blivit mer upplysta och skall därför anpassa oss  till nutiden? Eller det som är ännu värre: Bortser man från Jesu egna ord när han talade i vardagliga liknelser för att människor skulle förstå vad han menade?

Paulus vände sig till Timoteos i sitt brev och säger följande: 2 Tim 4:3-4

3 För den tid ska komma, då de inte ska tåla den sunda läran, utan efter sina egna begär ska de samla åt sig lärare, allteftersom det kliar dem i öronen, 4 och vända sina öron från sanningen och vända sig till myter.”…

Att vara granskande och ifrågasätta visa företeelse  är nödvändig , men bör prövas med fundamentet för människans bestånd. I detta ingår ödmjukhet  och saktmod inför livet.

Det finns säkert en del som undrar vem jag talar till? Med all respekt för den eller dem som inte känner igen sig, så finns det ändå sökare som undrar och tänker vad som händer och då är det en påminnelse om  att alla vi som undrar är inte ensamma.

Och ett ord från Joh 15:4-8 bifogar jag följande:

4 Förbli i mig, och jag i er. Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. 5 Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär rik frukt. För utan mig kan ni ingenting göra. 6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden för att brännas. 7 Om ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, kan ni be om vad ni vill, och det ska bli gjort för er.”…

Kort sagt, som Guds folk, församling eller kyrkor, har Gud kallat oss till Kristi efterföljelse. Apostlarna hade Jesus hos sig som undervisade dem, sen blev de självständiga när Jesus for tillbaka till sin Fader och Den Helige Ande tog över som ledsagare och vägvisare för att evangelium om syndernas förlåtelse och evig liv skall bli predikat, först genom apostlar och sen genom dem som kom till tro på deras ord. Därför menar jag, är också vårt  uppgift att vara Kristus trogna. Vi har hans testamente , Guds ord  och hjälparen, Helig Ande som skall visa vägen med vishet och kraft. Betänk att vi är bara redskap som är kallade till trohet och överlåtelse.

/Claudio

Livet och evighet


Förlänger dagens predikan i skriven form som enligt kyrkotexten handlar om ”Döden och livet”

För att vi skall förstå vad det handlar om, så vill jag förklara texten i enkla ordalag. Kan vara så, om man pratar om döden så känns detta något obehagligt. Egentligen vill ingen tänka på döden när man står mitt i livet. Ändå är döden något oundvikligt för alla människor och den kommer för eller senare.

Därför skulle jag vilja avdramatisera själva döden, för att fokusera på livet här och nu och samtidigt ägna en tanke på evighet. Därför vill jag citera bibeln och Jesu ord till syskonen Marta och Maria.

Börjar först från Joh 11:25-27

26 Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö. Tror du detta? 27 Hon sa till honom: Ja, Herre, jag tror att du är Kristus, Guds Son, som skulle komma i världen.”…

Det här var en fråga till Marta som var Jesu vän, syster Maria stod bredvid med andra människor i sälskapet, vilket indirekt talar om att det gäller för alla som kunde höra det.

Till handlingen hör också att Jesus var på ett annat ställe när han fick bud att komma till Marta och Maria. Det var inte så längesen han var hos syskonen som besökande vän. Då var även broder Lazarus närvarande. Och det var just Lazarus som var orsaken till att systrarna var i nöd och behövde hjälp och stöd för situationen de befann sig i. Kort sagd ett mänsklig deltagande som vi andra brukar hamna på lite till mans när nöden kommer på och kanske döden knackar på dörren. I det här fallet är döden bara en påminnelse om att vi är dödliga människor som skall avkläda oss det jordiska livet när tiden är inne och gå över i en annan dimension som kallas  evigt liv. Precis som Marta och Maria var påminnda om sin dödlighet när deras bror var på väg till evighet så möter också vi tillfälle då någon av våra närmaste är på väg bort utan återvändo.

Därför vill jag förklara skriften så enkelt som möjligt för att vi skall förstå tanken med livet utifrån Guds perspektiv. Jag är förstås medveten om att det finns människor som inte kan eller vill tro. Tanken är heller inte att försöka övertala någon, eller skrämma någon för att börja tro. Tron är individuellt och beslutar själv om man vill pröva det som sägs. Men döden är något som alla får förhålla sig till oberoende om man tror det eller förkastar det.

Låt oss då se vad Jesus ville säga till sina vänner och till folket som var närvarande.  I samma kapitel längre ner läser vi om syster Maria som  kastade sig ner vid Jesu fötter i besvikelse att hennes bror hade dött. Kanske hade hon för stora anspråk på Jesus eller det var bara ett uttryck för sorgen, det vet vi inte.  Men vist känner vi igen oss lite till mans när vi drabbas av prövningar och börjar undra i vårt  tvivel var Gud är när vi har det som jobbigast.

Vi läser i samma kapitel från vers 33-34

33 När Jesus såg henne gråta och att judarna som hade följt med henne också grät, blev han upprörd i anden och själv skakad 34 och sa: Var har ni lagt honom? De sa till honom: Herre, kom och se.” och då föl Jesus i gråt…

Förstår vi att Jesus hade mänskliga känslor  han var en människa men ändå Gud kommen för att försona världen,  genom tro med sig själv och Gud.  Detta är något för oss också som bekänner oss till Jesu efterföljelse att visa deltagande och känslor, citat: ”Om någon gråter, gråt med dem, eller om någon skrattar och är glad gläd er med dem”…  Att visa äkta delaktighet är ett sätt att visa på Guds omsorg och kärlek till sin nästa.

Här följer några kommentarer från människor som gjorde sig lustiga över Jesus, men som lika gärna kan hända, och händer ofta för dem som tror:

Citat från vers 37-44

37 Men några av dem sa: Kunde inte han som öppnade den blindes ögon också ha gjort så att denne inte hade dött? 38 Då blev Jesus upprörd på nytt i sitt innersta och gick till graven. Det var en grotta, och en sten låg ovanpå den. 39 Jesus sa: Ta bort stenen. Den dödes syster Marta sa till honom: Herre, han luktar redan. Det är ju fjärde dagen. 40 Jesus sa till henne: Sa jag dig inte att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet? 41 Då tog de bort stenen från stället där den döde låg.* Och Jesus lyfte blicken och sa: Fader, jag tackar dig att du har hört mig. 42 Och jag vet att du alltid hör mig, men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de ska tro att du har sänt mig. 43 Och då han hade sagt detta, ropade han med hög röst: Lasarus, kom ut. 44 Då kom den döde ut, inlindad om händer och fötter med bindlar, och hans ansikte var ombundet med en duk. Jesus sa till dem: Lös honom och låt honom gå.”…

Vad ville Jesus säga till alla närvarande? Jo, de som gör sig lustiga på Guds bekostnad skall låta bli det för Guds tankar är inte mäniskor tankar, Guds förmåga är inte mäniskors förmåga. Därför ville Jesus bekräfta för alla att Gud är den som Han har sagt sig vara och kan göra mer än vi människor kan tänka eller fatta. Vår uppgift är att tro om än tron är så liten som ett litet senaps korn. Genom tron förtröstar vi på det som vi inte ser och kan riktig uppfatta med vårt förstånd. Genom tron förstår vi att det finns ett liv efter detta jordiska och får lov att förbereda oss. En sådant förberedelse är just att söka tron och ta till sig kunskapen för att bli Jesu efterföljare så som han har undervisat om.

Jag avslutar där jag började:

26 Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö. Tror du detta? 27 Hon sa till honom: Ja, Herre, jag tror att du är Kristus, Guds Son, som skulle komma i världen.”…

/Claudio

Själavård vad är det?


Egentligen är inte jag rätt  person att skriva om det eftersom jag saknar utbildning på område. Däremot har jag arbetslivs erfarenhet eftersom jag hade förmån att jobba med människor och den vägen fick jag handledning.

Detta är alltså en livserfarenhet genom människor jag träffade i både privat och jobb relaterad miljö.

Det första som jag vill söka svar på är följande frågor:

  1. Vad är själavård?
  2. Behövs den?
  3. Vem är lämpad för den?

Själavård är en mental omsorg om den enskildes andliga välbefinnande. Man brukar skilja mellan vänskapssjälavård och enskild själavård. Den andliga välbefinnande definieras således i termen som, ande, kropp och själ. I förtydligande är det en kropp av våra lämmar och sinnen anpassad efter den jordiska. Medan anden och själen tillhör det eviga livet och har därför en annan dimension som vi uppfattar som tro. Detta i sin tur är något som vi inte ser, men hoppas på och är förvisade om genom den kunskap som vi har inhämtat med våra  jordiska sinnen. Det betyder att man går till ”grundkällan” där allt började enligt skapelse ordning som vi läser om i bibelns  första början.

Nu kanske någon invänder: Måste man läsa från början till slutet för att få kunskap om det?

Naturligtvist inte, Gud har gjort det mycket enkelt för människor att uppfatta detta, nämligen, att växa med kunskapen som är ett styckeverk för var och en av oss.

Evangelisten Johannes som var Jesu lärjunge beskriver det så talande i kapitel 1-3, detta har jag skrivit om flertal gånger om, men vill ni läsa ifrån grundtexten så slå gärna upp detta.

I Hebr. 11:1-3,6 citerar jag följande:

1 Men tron är en övertygelse om det som man hoppas, en visshet om det man inte ser. 2 För genom den har fäderna fått sitt vittnesbörd. 3 Genom tron förstår vi att universum har skapats genom Guds ord, så att det synliga inte har blivit till av det som vi kan se.”…

6 Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som vill komma till Gud måste tro att Gud är till, och att han lönar dem som ihärdigt söker honom.”…

Behövs själavård?

Ja ,absolut, detta är en del av livet fastän den är osynlig. Tyvärr är det många människor som lider men som inte syns på utsidan .Där, tycker jag, bör vi vara mycket försiktiga när vi fäller omdöme om vår nästa. Ingen av oss har gått i vår nästas skor  för att kunna bedöma tillståndet för vederbörande.

Själv tänker jag på Jesu ord om de förlorade fåret  Matt 18:12-14

12 Vad tror ni? Om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han inte de nittionio i bergen och ger sig ut och letar efter det som har gått vilse? 13 Och om det händer att han finner det, sannerligen säger jag er: Han gläder sig mer över det än över de nittionio som inte har gått vilse. 14 Så är det inte heller er Faders vilja, som är i himlarna, att någon av dessa små ska gå förlorad. ”…

Vist vi är som får som förirrar oss ibland, men hittar ändå tillbaka till flocken om vi skall tala bildspråk. Det finns alltid någon eller några som kommer efter eller i värsta fall sitter fast inklämda i livets taggar. Vad gör vi då?Jo, de flesta grips av medlidande och tycker synd av dessa. Det finns såna som är skadeglada och tänker: Vad gott, nu har han/hon fått vad de förtjännar…Må vara så, är det rätt? Alla kan inte vara själavårdare, alla kan inte hjälpa alla heller, sant. När allt kommer omkring så är det inte mängden som räknas. Gör det lilla du kan, gör det villig och glatt för Jesu skull som gav sig själv i kärlek till oss. Ibland behöver man inte ens säga så mycket, utan bara lyssna för att vederbörande skall kunna slänga av sig en del av bördan. Kanske behöver man byta ut hamrande ord mot oljeflaskan för att ta ett bildspråk igen och gjuta olja i såren?

Skall avsluta dagens artikel med den sista fråga:

Vem är lämpad att vara själavårdaren?

Som allt annat har vi våra olika uppgifter i livet. Att vara själavårdare kräver både utbildning och kunskap tillsammans med tålamod och god erfarenhet.

Inom kristna samfund har man oftast efterlyst pastorer som kunde både sjunga, predika och vara  själavårdare. Hittar man en sådant person så är det underbart, däremot kan inte pastor, diakon eller någon annan för den uppgiften ersätta mångfallden i Guds församling. Där har vi alla en uppgift för att se till så ”Kristi kropp”kan leva och är varandra till tjänst.

En viktig egenskap för hela församlingen är omsorg av varandra, för själavårdare är tystnads plikten absolut måste. Skvaller och förtal i en församling är grogrund för splittring.

/Claudio

Den moderna teologi?


Med den gemensamma benämningen  ”Postmodernismen” förspråkar visa en ekumenik och menar att det finns ett smörgåsbord  av olika trosinriktningar där man kan blanda allt eftersom det passar i den moderna världen.

Så här beskriver Wikipedia  Postmodernism: citat

Postmodernism är ett ord som syftar på en utveckliunder tng inom kritisk teorifilosofiarkitekturkonstlitteratur och kultur som kan beskrivas som antingen sprungen ur eller en reaktion på modernism och modernitet. Postmodernismen har även definierats som trevandet efter något nytt sedan luften gått ur modernismen.”… slut citat.

När det gäller teologi så tolkar jag detta utifrån Wikipedias beskrivning, att det finns inga fasta gränser, utan allt verkar vara flyttande och anpassningsbart allt eftersom det passar den moderna människan.

Tyvärr har detta kommit in i visa kyrkor och församlingar, man tar och blandar från andra religioner och påstår att detta är välbehagligt för Gud.

Nu frågar jag: Bortser man ifrån den första ”Apostoliska förkunnelsen” under täckmantel att vi har blivit mer upplysta och skall därför anpassa oss  till nutiden? Eller det som är ännu värre: Bortser man från Jesu egna ord när han talade i vardagliga liknelser för att människor skulle förstå vad han menade?

Paulus vände sig till Timoteos i sitt brev och säger följande: 2 Tim 4:3-4

3 För den tid ska komma, då de inte ska tåla den sunda läran, utan efter sina egna begär ska de samla åt sig lärare, allteftersom det kliar dem i öronen, 4 och vända sina öron från sanningen och vända sig till myter.”…

Hur skall vi förhålla oss till ekumenik? Det är korrekt att Jesus bad om att de troende skall var ett, Joh 17. Det första steget är då att vi skall stå eniga vid den första grunden som Jesus instiftade och blev ett föredöme för att vi skall uppfylla  ”all rättfärdighet” Att uppfylla rättfärdighet innebär inte att vi är eller skall bli som ”Gudar”, den tanke är en högfärds tanke då man gör anspråk att vara Guds like. Tvärt om säger Jesus i Matt 11:29  ” 29 Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat, och ni ska finna ro för era själar. 30 För mitt ok är milt, och min börda är lätt. ”…

Jakobs brevet beskriver det så här i kap 4:6

6 Men större är den nåd han ger, därför heter det: Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.”…

Och ett ord från Joh 15:4-8 bifogar jag följande:

4 Förbli i mig, och jag i er. Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. 5 Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär rik frukt. För utan mig kan ni ingenting göra. 6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden för att brännas. 7 Om ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, kan ni be om vad ni vill, och det ska bli gjort för er.”…

Kort sagt, som Guds folk, församling eller kyrkor, har Gud kallat oss till Kristi efterföljelse. Apostlarna hade Jesus hos sig som undervisade dem, sen blev de självständiga när Jesus for tillbaka till sin Fader och Den Helige Ande tog över som ledsagare och vägvisare för att evangelium om syndernas förlåtelse och evig liv skall bli predikat, först genom apostlar och sen genom dem som kom till tro på deras ord. Därför menar jag, är också vårt  uppgift att vara Kristus trogna. Vi har hans testamente , Guds ord  och hjälparen, Helig Ande som skall visa vägen med vishet och kraft. Betänk att vi är bara redskap som är kallade till trohet och överlåtelse.

Avslutar med  Upp 22:12-17 Sista boken i bibeln.

12 Och se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar. 13 Jag är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, den förste och den siste.* 14 Saliga är de som håller hans bud*, så att de får rätt till livets träd och får gå in genom portarna i staden. 15 Men* utanför är hundarna och trollkarlarna och de otuktiga och mördarna och avgudadyrkarna och alla de som älskar lögnen och håller sig till den. 16 Jag, Jesus, har sänt min ängel för att han skulle vittna för er om detta i församlingarna. Jag är Davids rot och ättling, och den klara morgonstjärnan. 17 Och Anden och bruden säger: Kom! Och den som hör det ska säga: Kom! Och låt honom som törstar komma. Och den som vill får fritt ta av livets vatten.”

/Claudio

Bröllop


Kan tänka mig att de flesta vill gå på bröllop med glädje, där det är fest och gemenskap och glada miner. I den här artikel vill jag beskriva bröllop utifrån Jesus och ordets perspektiv.

Från Matt 22:1-1-14

1 Därefter började Jesus än en gång tala till dem i liknelser, och sa: 2 Himmelriket är likt en kung, som höll bröllop för sin son 3 och skickade ut sina tjänare, för att kalla dem till bröllopet som var bjudna, men de ville inte komma. 4 Återigen skickade han ut andra tjänare, och sa: Säg åt dem som är bjudna: Se, jag har tillrett min måltid, mina oxar och gödkalvarna är slaktade, och allting är redo. Kom till bröllopet. 5 Men de brydde sig inte om det, utan gick sin väg, den ene till sitt jordbruk, den andre till sina affärer. 6 Och de andra tog fast hans tjänare och misshandlade och dödade dem. 7 När kungen hörde* det, blev han vred och skickade ut sina härar och lät döda dessa mördare och brände ner deras stad. 8 Sedan sa han till sina tjänare: Bröllopet är ju färdigt, men de som var bjudna var inte värdiga. 9 Gå därför ut till vägskälen och bjud alla ni ser till bröllopet. 10 Och tjänarna gick ut på vägarna och samlade alla, så många de fann, både onda och goda, och bröllopssalen blev fylld av gäster. 11 När kungen gick in för att se på gästerna, fick han där se en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Då sa han till honom: Min vän, hur kom du in här utan bröllopskläder? Men han teg. 13 Då sa kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och för bort honom* och kasta honom i det yttersta mörkret. Där ska vara gråt och tandagnisslan. 14 För många är kallade, men få är utvalda.”

För att beskriva tron och ett himmelsk tillstånd som väntar dem som har mottagit tron, använde Jesus vardagliga händelser som människor kunde identifiera sig med och förstå när han talade.

Vi förstår att texten handlar om det eviga livet, himmelriket som Jesus säger, där alla människor är bjudna. Vi förstår också djupare innebörd  hur texten läggs fram och fogas i sitt sammanhang  när vi läser hela testamente, både gamla och nya.

För det första använder Jesus uttrycket ” en Kung och hans son” en förebild på gamla testamente som  Israel, Guds utvalda folk  som skulle bli ett redskap i Guds ögon för alla folk i världen och lära känna den Sanne Guden genom dem som han har utvalt. I detta ingår det profetiska ordet som då tidens profeter talade om inför människor om ”Frälsarens” tillkommelse.

Här vävs historien och Guds ord samman inför Jesu födelse  som världens frälsare, med början först för Israel och sen för hela världen. Det är inte så som många menar att Gud skulle ha anseende till ett folk eller personer. Men Gud använder vem han vill som sitt redskap för att rädda människor. Ifrån Israel skulle frälsningen utgå, Jesus blev själv Jude, där Gud och människa blev ett, men många Judar har inte accepterat Jesus som frälsaren som kom, därför väntar de på Messias som skall komma. Därför säger Jesus i liknelsen att alla dessa som först blev kallade avböjde inbjudan till bröllops fästen.

Bröllopet var redan iordningsställt, det finns väl andra som vill vara med på fästen. Vilka är då dessa andra? Jo, här kommer vi andra som inte är av Judisk börd men som är lika älskade av Herren och är inbjudna till ”Bröllop”. Hur gick det? Så där… eftersom det är prioriterings principen som tillämpas och Gud har utrustat oss med en fri vilja, så blev några obekväma och valde annat istället. Visa blev tom så ilskna att det  gav sig på budbärare. Allt går igen i historien, många far illa när de försökte berätta om Jesus och frälsningen.

Men så fanns några med som kom in på bröllopet med avvikande klädsel, det var inte rätt. Jo då, alla blev bjudna under förutsättning att de hade passande klädsel på sig. Vi känner igen detta i vår tid, människor  som vill vara med, men är inte villiga att ikläda sig Kristus och följa honom. Det är lättare att kalla sig kristen och följa med strömmen, men att veta om Guds kraft är de inte intresserade av. Vad är Guds kraft i detta? Jo, samma budskap som Jesus talade till Nikodemos, han som var en god och fin människa  men som saknade kraften i Jesus. ”Förundra dig inte när jag sa till dig att du måste födas på nytt”… sa Jesus till Nikodemus.

Detta har inte mist sin betydelse, det gäller för alla tider igenom.

Från Upp 19:6-9

6 Och jag hörde liksom ett brus av en stor skara och liksom dånet av väldiga vatten och liksom mullret av starkt åskdunder, som sa: Halleluja! För Herren Gud*, den Allsmäktige, regerar. 7 Låt oss glädjas och fröjdas och ge honom äran. För Lammets bröllop har kommit och hans hustru har gjort sig redo. 8 Och hon har fått fint linne, rent och skinande att klä sig i, för det fina linnet är de heligas rättfärdiga gärningar. 9 Och han sa till mig: Skriv: Saliga är de som är kallade till Lammets bröllopsmåltid. Och han sa till mig: Dessa är Guds sanna ord.”…

Du är bjuden till Lammets bröllop, ”Se Guds lamm ropar Johannes döparen, när Jesus nalkades, som tar bort världens synd”… Det är han som är ”Brudgumen och församlingen är bruden” Ingen människa kan ta sig rätten och göra anspråk på att vara  Brudgumen. Han är Guds lamm som blev slaktad för världens försoning. Han gjorde allt i vårt ställe, därför kan vi bara bejaka honom så blir vi rättfärdiga, klädda i bröllops kläder, om vi talar bild språk.

Vill du vara med? Valet är individuellt…

/Claudio

Om bön


Jag kan inte minnas att jag skrev så mycket om bön tidigare, ändå är det ett  viktig område. Därför tänker jag skriva lite mera utförlig vad bön är och vad den har för betydelse i våra liv.

Att bön är ”samtal med Gud” förstår de flesta, däremot vad den har för praktisk betydelse är det svårare att greppa för många. Jag kommer citera från några bibelställen som referens till det som jag ville lyfta fram, framförallt skall vi ta Jesu exempel på hur han gjorde och varför.

Först några exempel om bön:

  1. Personlig bön
  2. Gemensam bön
  3. Unisont bön

Utifrån detta skall vi se betydelse av bönen. Därför tar vi som första exemplet  Matteus 7:7-11 där Jesus undervisar själv om bönen.

 Fortsätt be, så ska ni få. Fortsätt söka, så ska ni finna. Fortsätt bulta på, så ska dörren öppnas.  För den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar på ska dörren öppnas.  Vem av er skulle ge sin son en sten om han bad om en bit bröd? 10  Och vem skulle ge honom en orm om han bad om en fisk? 11  Ni vill alltså ge goda gåvor till era barn, trots att ni är syndare. Tänk då hur mycket mer er Far i himlen vill ge det som är gott till dem som ber honom om det!”…

Detta är alltså den personliga bönen och då infinner sig frågan hur eller  vad skall man be om? Nästa exempel och bibelcitat från Jesus:

Matteus 26:36-42

36 Sedan gick Jesus med dem till en plats som heter Getsemane, och han sade till lärjungarna: ”Sitt här, medan jag går dit bort och ber.” 37 Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner. Ängslan och ångest kom över honom, 38 och han sade till dem: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka med mig.” 39 Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: ”Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.”

40 När han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, sade han till Petrus: ”Kunde ni då inte vaka en kort stund med mig? 41 Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.” 42 Sedan gick han bort för andra gången och bad: ”Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja.”

Detta är tillfället då Jesus skulle gripas och överlämnas åt sitt lidande och död. Man kan väl säga att det var en situation av nöd och han kände behov att bli styrkt och få kraft för att kunna möta det som väntade honom.

På samma gång är det också ett exempel till oss hur vi skall be när nöden kommer. Det kan vara sorg när någon anhörig har lämnat oss, eller svåra besked om sjukdom, eller något annat som känns övermäktig i situationer vi råkade hamna i.

Ett annat exempel är Jesu förberedelse inför hans offentliga verksamhet när han drogs sig undan för att fasta och be i 40 dagar. Av utrymmes skäll skall jag inte citera texten, den som vill kontrollera att det är så kan läsa det i Matteus 4:1-11

Detta är också ett exempel till oss när vi står inför svåra beslut får också vi förbereda oss genom bön och säga till Gud som är vår Fader, hur vi har det och vill ha hjälp med det som vi står inför.

När vi läser evangelierna märker vi gång på gång att Jesus drog sig undan för att i sin ensamhet be till sin Fader.

Jag nämnde ovan om gemensamma bönen, detta finner vi i Johannes evangeliet 17 kapitel där Jesus samlade sina lärjungar och bad för dem för att det skall bli bevarade i tron och ta efter honom som förebild för andra människor. Den som vill veta mera kan läsa hela kapitel, själv vill jag citera från vers 18-23

18 Liksom du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. 19 Och jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen.

20 Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord[a] kommer att tro på mig. 21 Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. 22 Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett: 23 jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig.”…

Detta sammanfattar det mesta om bönen och dess betydelse. Jag skall strax avsluta dagens artikel, men för tydlighets skull skall jag nämna om hur man skall be rent praktisk.

Är man i en gudstjänst och bli uppmanad till gemensamt-unisont bön går det bra det också, förutsagd att det överensstämmer med den tro som bygger på Jesu lära och exempel. Kom ihåg, det är hjärtats bön som det handlar om, dvs. man måste vara ärlig mot sig själv och mot  Gud. Utrycks formen spelar ingen roll, den som vill be högt skall be på ett sådant sätt att andra människor förstår vad det handlar om och bejaka detta till Guds ära.

Sen tycker jag själv att det måste finnas ordning och disciplin i offentliga sammankomster för att inte eventuella besökare skall bli rädda och skrämmas bort.

/Claudio

Dikt: Fånga dagen


Av: Claudio

******

Dagar komma och dagar går,

Det skiftar upp och ner utan att man förstår.

Mödan för dagen och  livet som måttstock följer i dess spår.

I min tanke jag tänker, vad har du med dig som du mig skänker?

Glädje eller missmod, hopp eller tröst, fördolt i det okända när dagen visar sig först.

Blott en dag ett ögonblick i sänder,

Kraft för dagen och från prövningar den vänder.

 Larm och sirener blandas med barnen skratt och skrik ,hör…

Fåglar och djur är det inget som stör.

Hur blir det då för dem som lider, när timmar  i hast fortskrider?

Fånga dagen innan den till slut lider att din Fader av sin frid dig giver.

Dagar komma dagar går, den som söker villa får,

Där finns  många rum för stora som små, genom tron, hopp och kärlek som

består.