Luttring i Guds församling


Fortsätter på samma tema som i den första artikel om polarisering bland Guds folk.

Börjar med att citera en text i Lukas 2:29-35

29 Herre, nu låter du din tjänare bryta upp* i frid, enligt ditt ord, 30 för mina ögon har sett din frälsning, 31 som du har berett inför alla folks ögon, 32 ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel. 33 Och Josef* och hans mor förundrade sig över det som sades om honom. 34 Och Simeon välsignade dem och sa till Maria, hans mor: Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som blir motsagt. 35 Ja, också genom din själ ska ett svärd gå, för att många hjärtans tankar ska uppenbaras.”

Blir väldig förvånad när jag läser i den kristna pressen om ställningstagande som borde vara främmande i jämförelse med vad vi läser i Guds ord.

Den första frågan infinner sig:

Handlar det om religion med motiveringen att skapa fred på jorden genom människotankar?

Eller handlar det om att man har beslutat att följa Kristus så som han är beskriven i ”Ordet” och som apostlarna predikade om enligt Jesu uppdrag?

För mig är det glasklart det senare. När jag läser i bibeln ser jag och förstår Guds kärlek uppenbarad i Jesus när han blev människa och försonaren för alla människor som vill tro att det är genom honom vi blir rättfärdiga och räddade. Det handla om Guds kraft som inte går att förklara, dock genom tro och förvisning  erfara.

Om fred skall skapas så är det inte genom religiösa påfund där man slår samman olika religioner. Fred kan bara skapas genom Kristus som ”Fridsfurste” Vi har iklätt oss Kristus och förvandlats för att bli redskap i hans tjänst.

Så, vad är det vi bevittnar om i världen idag? Jo det går ett andlig svärd genom den kristna församlingen, ett skarp sådan som uppmanar oss att vara vakna och förtrösta på Guds ord. De som tar lätt på sin uppgift kommer att märka inom sin tid att rågångerna flyttas mer och mer bort från Gud. Då blir det en världsreligion uppblandat med allahanda religioner utan Guds kraft.

Och då bli tron på Gud ganska meningslös.

Här ovan har jag understrukit  om vad den gamle Simeon profeterade om till föräldrarna Maria och Josef:

”Många tankar och hjärtan kommer att uppenbaras” beroende på vad man tar ställning till.

Jag noterar en polarisering i församlingar där det står ord mot ord, grupp mot grupp. Man bär fram främmande kol på Guds altare, bildlig talat och förväntar sig välsignelse från Gud.

Noterar att visa människor lyfter fram  ”fundamentalism” som skäll för extrem uppfattning. Låt oss begrunda vad fundamentalism är i den kristna tron:

Var Jesus fundamentalist? Han var tydlig med vad hans uppgift var som utsänd från sin Fader, det går väl inte att ta miste på för dem som studerar sin bibel. Eller skall man ägna sig åt att lägga till och dra ifrån texter från bibeln beroende på hur de passar den enskilde? I så fall våldför man sig på själva Guds ordet och anser sig veta bättre än Gud själv. Här kommer referens till:

 Upp 21:5-6

5 Och han som satt på tronen, sa: Se, jag gör allting nytt. Och han sa till mig: Skriv, för dessa ord är sanna och trovärdiga. 6 Och han sa till mig: Det har skett. Jag är Alfa och Omega*, begynnelsen och änden.”…

Upp 22:18-21

”18 För* jag försäkrar var och en som hör profetians ord i denna bok: Om någon lägger något till detta, så ska Gud på honom lägga de plågor som är skrivna i denna bok. 19 Och om någon tar bort något från orden i denna profetias bok, ska Gud ta bort hans del från livets bok* och från den heliga staden och från det som är skrivet i denna bok. 20 Han som betygar detta säger: Ja, jag kommer snart. Amen. Ja, kom, Herre Jesus! 21 Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er alla. Amen.*

”Fundamentalistiska”  är vi därför att vi har byggd vårt liv på klippan Kristus, en fast fundament som ingen kan förstöra, upphäva eller ändra genom främmande element. Det ordet bör inte vara negativ för att framställa troende som något sämre. Snarare är detta ett vittnesbörd  om att vi som bejakar och bekänner oss  till Kristus så som kommen i människogestalt för att uppenbara ”Faders kärlek” för dem som vill och som predikade omvändelse till syndernas förlåtelse. Han gick förre i ord och gärning för att uppfylla all rättfärdighet och lämnade sitt uppdrag till apostlarna efter han led döden på korset, men uppstod efter Guds vilja  och är därför ”Vägen, Sanningen och Livet” för ALLA som vill tro på honom.

Avslutar dagens artikel med referens ord från:

Matteus: 7:24-27

24 Därför, var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem, honom vill jag likna vid en vis man, som byggde sitt hus på klippan. 25 Och slagregn föll, och floderna kom, och vindarna blåste och stötte mot huset, men det föll inte omkull, eftersom det var grundat på klippan. 26 Men var och en som hör dessa mina ord och inte gör efter dem, han liknar en oförståndig man, som byggde sitt hus på sanden.”…

/Claudio

Behov och längtan


Dagens artikel får bli helt personlig, må hända att andra känner igen sig i det som jag vill beskriva… Eller så kan det vara som så att när man blir äldre så uppskattar man mera av det som föddes genom smärta och ångest.

Det var min tur att predika idag i Missions församlingen-Dals Långed. Jag brukar hålla mig till söndagens kyrkotexter  eftersom det blir lättare med förbereddelsen och skapar struktur  i bibelläsning.

Jag skall inte upprepa mig i den här artikeln, mer än några ord,det hade blivit lite väl långt, det som gjorde mig glad var 2 gamla sånger som sjöngs av organisten i Gudstjänsten  och som vi ofta sjöng i hemmet på Klädesholmen  med hela familjen. Dessutom var det ganska vanligt att man sjöng på den tiden gamla läsarsånger både på Betel-Klädesholmen och sedermera på Betania-Rönnäng. För övrigt så var det ganska vanligt att dessa välkända sånger sjöngs lite var stans i kyrkor och kapell.

Nu mera är det bara sporadisk som dessa sånger kommer till användning, så som jag uppfattar det. Ni får gärna skriva till mig och berätta om jag har fel, för i sanningens namn  så blir mina besök mest på orten där jag bor och självklart får man ta seden dit man kommer, så ingen skugga skall falla över någon.

Jag har alltid haft behov, och längtan till gemenskapen över ålders gränsen.  Tror att vi behöver varandra  för att dela ömsesidiga tankar och intryck. Vi äldre har så lätt att köra i gamla hjulspår och har svårt att ta till oss nya yttrycksätt.

Yngre däremot har svårt att ta till sig äldres erfarenhet med motiveringen att dessa har stannat i utvecklingen. Det gäller inte alla förstås, det finns undantag så klart. På samma sätt ser vi när det gäller yngre att det finns så mycket utbud i samhälle  och vi förmår inte attrahera dessa, varken yngre eller äldre. Man kan alltid undra varför det är så? Just idag när jag skriver artikeln kom jag att tänka på predikan och vad den handlade om. Så det blir ändå några ord i korthet för att belysa  i första hand för mig själv och kanske för någon läsare av bloggen.

Det är veckan förre Pingsten, och just den vecka, eller texten  är så viktig för vårt handlande. Det handlar om Den  Helig Ande  som Hjälparen  och Jesus egna ord i undervisningen till lärjungar  som blev kallade att gå ut i hela världen och predika evangelium.

Från Johannes 16:5-15 läser vi följande:

5 Men nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? 6 Men därför att jag har sagt er detta, är era hjärtan fyllda av sorg. 7 Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, ska jag sända honom till er. 8 Och när han kommer, ska han överbevisa världen om synd och om rättfärdighet och om dom. 9 Om synd, för de tror inte på mig, 10 om rättfärdighet, för jag går till min* Fader och ni ser mig inte längre, 11 om dom, för denna världens furste är dömd. 12 Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu. 13 Men när han kommer, sanningens Ande, ska han leda er till* hela sanningen. För han ska inte tala av sig själv, utan allt han hör ska han tala, och han ska tala om för er vad som kommer att ske. 14 Han ska förhärliga mig, för av mitt ska han ta och förkunna för er. 15 Allt vad Fadern har är mitt. Därför sa jag, att han ska ta av mitt och förkunna för er.”…

Rubriken i bibelns texten  handlar om ”Sanningens Ande” men vad Jesus ville få fram i sin undervisning var att hans uppdrag skulle fullbordas snart. Kallelsen som lärjungarna fick det står kvar och snart skulle dessa gå ut på Herrens befallning  för att predika evangelium för alla människor i dåtidens värld.

De flesta känner till att det pågick våldsam förföljelse mot de troende från Romarna, trotts att alla kunde dyrka sin egen Gud. Men att tro på Jesus och vad han stod för gick inte för sig, för då kom inte kejsaren i centrum som ansågs vara Gud.

Utifrån detta förstår vi Jesu egna ord om D Helige Anden som lärjungar skulle bli beklädda med för att klara av uppgiften från Jesus. Utöver textens betydelse ovan befogar jag  exempel om vad det handlar om för oss som kom till tro genom apostlarnas ord långt senare.

Sanningens Ande –Hjälparen  ger följande till dem som tar emot den i tro: Observera att det handlar inte om dramatik eller att man måste vara på ett vist sätt, eller något annat världsligt. Det handlar om kunskap som man hämtar genom Guds ord, vilket lärjungarna fick direkt av Jesus. Vi andra får det när vi läser bibeln, den skrivna ordet. Lika mycket som lärjungar behövde förbereddas, lika mycket är det en uppgift för oss och då handlar det om följande:

  1. Vishet  att kunna tolka Guds tankar i Anden  för att förstå innebörden.
  2. Löfte  att ta det till sig i tro på det som Gud har sagt. Tror vi inte på att Gud är Den som Han Är då är hela vår tro förgäves.
  3. Kraft, samma Ande som gav Jesus kraft i lidande eller dem som blev förföljda under seklernas gång är verksam för oss också, dock inte så att vi skulle skryta med och förhäva oss, utan därför att Helig Ande visar för andra vem Gud är.
  4. Vägledning, det behöver vi sannerligen i en värld där förvirring råder.
  5. Trofasthet, att vara trogna Kristus och följa honom  oavsett förhållande, behöver vi Helige Ande som hjälper oss vara trofasta.

Avslutningsvis är inte detta bara för de äldre eller  motsatsen, Helig Ande skapar jordmån och trivsel mellan Guds folk oavsett samfund. Förutsättning är att Gud blir ärad och förhärligad, men vi människor får glädje och frid.

Avslutar med Joh 14:27

27 Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er så som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte rädda.

/Claudio

Trohet till Guds ord?


Börjar med att citera Johannes evangeliet i första kapitel för att ta det som referens till dagens artikel.

1 I begynnelsen var Ordet*, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Den samme var i begynnelsen hos Gud. 3 Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till, som har blivit till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”…

Utifrån rubriken ovan ställer jag frågan till oss alla: Skall vi följa det skrivna ordet, eller anser vi oss kunna ändra den utifrån vår egen tolkning och anpassning  till tidsandan?

För mig är det självklart att det som Jesus undervisade om, och föregick  som exempel i uppfyllande av ”All rättfärdighet” gäller för alla generationer  igenom.  Men, Jesus var här för 2000 år sen, den värld som fanns då är inte samma som vi lever nu, någon frågar?

Då skulle jag vilja ställa en följd fråga: Är inte  Guds ord tidlös?  ”Se referens texten igen” Jo, men människan har fått större kunskap om dess funktion i relationerna mellan människor, därför måste vi anpassa oss till det, tycker visa.

Jag fortsätter att hävda, vi är evighets människor, skapta till Guds avbild, enligt skriften. Hur ser den avbild ut det vet vi inte för att vi har inte sett Gud. Vi kan inte heller utgå från den jordiska kroppen därför att den tillhör jorden så länge en människa lever, för att sen förvandlas åter till stoft. Själen däremot lever vidare i en annan dimension  utifrån vad som är bestämd av hennes ”Skapare”.

Vi tror, de flesta  på en Gud enligt den Apostoliska bekännelsen beskrivet i skriften som en vägledning till människa att följe Jesus enligt hans undervisning och syndernas förlåtelse med nytt liv genom Kristus som begravde det gamla syndfulla människa i döden. Genom Kristi uppståndelse har vi blivit föda på nytt i honom  när vi genom egen personlig tro har blivit begravda i dopets vatten. Den Apostoliska tron är verksam i oss därför att vi har fått Den Helige Anden som hjälper oss att tolka Guds sanning  och ger oss kraft att följa Jesus för att bli hans vittne.

Lägg märke till att allt detta sker i tro, men för att tron skall bli verksam behöver vi kunskap som bygger på Guds eget ord. Om inte kunskapen finns  då kan man inte bedöma  vad som är rätt eller fel, utan blir istället en gissning utifrån exempel nedan, så kallad ”Postmodernism”

Så här beskriver Wikipedia  Postmodernism: citat

Postmodernism är ett ord som syftar på en utvecklig inom mängd av område så som kritisk teorifilosofiarkitekturkonstlitteratur och kultur som kan beskrivas som antingen sprungen ur eller en reaktion på modernism och modernitet. Postmodernismen har även definierats som trevandet efter något nytt sedan luften gått ur modernismen.”… slut citat.”

Tyvärr går detta igen på många fler område, politiken, samhällets strukturering och inte minst på den vetenskapliga område inom medicin och extensiella frågor.

När det gäller teologi så tolkar jag detta utifrån Wikipedias beskrivning, att det finns inga fasta gränser, utan allt verkar vara flyttande och anpassningsbart allt eftersom det passar den moderna människan.

Man  märker av ett driv  om anpassning till den moderna samhällets strukturer med motiveringen att förändra och ta till sig något nytt som en framkomlig väg. Jag skulle vilja uttrycka det så att det råder en förvirring på en mängd olika områden där rågångar har flyttats eller tagits bort helt och hålet. När dåliga tider kommer då är också människa mer mottaglig för olika ändringar i samhällets fundament.  Jag ser detta som en följd av att människa ”äter av frukter på gott och ont”

Tyvärr har detta kommit in i visa kyrkor och församlingar, man tar och blandar från andra religioner och påstår att detta är välbehagligt för Gud.

Paulus vände sig till Timoteos i sitt brev och säger följande: 2 Tim 4:3-4

3 För den tid ska komma, då de inte ska tåla den sunda läran, utan efter sina egna begär ska de samla åt sig lärare, allteftersom det kliar dem i öronen, 4 och vända sina öron från sanningen och vända sig till myter.”…

Att vara granskande och ifrågasätta visa företeelse  är nödvändig , men bör pröva med fundamentet för människans bestånd. I detta ingår ödmjukhet  och saktmod inför livet.

Och ett ord från Joh 15:4-8 bifogar jag följande:

4 Förbli i mig, och jag i er. Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. 5 Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär rik frukt. För utan mig kan ni ingenting göra. 6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden för att brännas. 7 Om ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, kan ni be om vad ni vill, och det ska bli gjort för er.”…

Kort sagt, som Guds folk, församling eller kyrkor, har Gud kallat oss till Kristi efterföljelse. Apostlarna hade Jesus hos sig som undervisade dem, sen blev de självständiga när Jesus for tillbaka till sin Fader och Den Helige Ande tog över som ledsagare och vägvisare för att evangelium om syndernas förlåtelse och evig liv skall bli predikat, först genom apostlar och sen genom dem som kom till tro på deras ord. Därför menar jag, är också vårt  uppgift att vara Kristus trogna. Vi har hans testamente , Guds ord  och hjälparen, Helig Ande som skall visa vägen med vishet och kraft. Betänk att vi är bara redskap som är kallade till trohet och överlåtelse.

/Claudio

Ångest och oro


Vi befinner oss i ett skedde  då händelserna  i världen  påverkar oss. Jag hoppas att dagens artikel  inte uppfattas som ett standard  svar  för så enkelt är det inte. Den verklighet som vi upplever och som försiggår  i vår närhet, kan man inte avfärda med några enkla svar.

Ändå tycker jag att vi bör ta tillfälle i akt  och försöka ge tröst och hopp till varandra. Själv sitter inte jag på så många lösningar, kanske kan jag bidra till med något litet för att ge mod  och inspiration till andra.

Låt mig då citera Guds ord till att börja med  från  1Petrus brev kap 1:3-9

3 Välsignad vare Gud och vår Herre Jesu Kristi Fader, som efter sin stora barmhärtighet har fött oss på nytt till ett levande hopp, genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, 4 till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. 5 Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som är beredd att uppenbaras i den sista tiden. 6 I den ska ni glädja er mycket, även om ni nu en kort tid, om så behövs, måste utstå svårigheter under många slags prövningar, 7 för att er tro som prövats, vilken är långt mera värd än förgängligt guld som prövats genom eld, ska visa sig bli till lov, pris och ära, vid Jesu Kristi uppenbarelse. 8 Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom tror ni ändå på honom, och ni jublar med en obeskrivlig glädje, full av härlighet, 9 när ni vinner målet för er tro, era själars frälsning.”…

Vad läser vi i detalj ovan?

Petrus var med Jesus som en ledare bland apostlarna, impulsiv, ville så mycket och snabbt skulle gå. Men Petrus  hade inte upplevt den riktiga fostran, vilket är inte så konstigt. När han blev kallad av Jesus att följa honom, var han ganska ung och oerfaren. En fiskare som kunde sin sak precis som hans bröder som var en del av besättningen till den anspråkslösa båten.

Vi lägger märke till att Petrus figurerade i varje evangelium  som skrevs av 4 olika personer, Matteus, Markus, Lukas  och Johannes. Det var faktisk Petrus som förmanade Jesus  att han inte skulle behöva lida och dö. Varför, hade han inte läst gamla testamentet som beskrev Jesus  på ett väldig dramatisk sätt i Jesaja 53? Eller hade han missat profeterna som berättade om den kommande Messias som skulle komma och föddas som en människa? Inte vet jag vilken kunskap  Petrus hade när han blev kallad som efterföljare till Jesus. Men jag vet och tror att han älskade Jesus  och betygade honom att han skulle kunna dö för honom.  Ja, kanske var det känslor som styrde då, men när det verkligen gällde och döden grinade honom i ögonen , då var han inte så stark, istället förnekade han Jesus 3 gånger. Hör ni, som läser detta,  är det någon som skulle sätta sig till doms över Petrus?  Möjligen Fariseerna, men dessa ville inte ha med Jesus att göra.

Men Jesus visste allt om Petrus, precis som han vet allt om oss och våra tankar och handlingar. Viljan att förvara Jesus var stor, men detta var inte Guds vilja, vilket Petrus hade ingen vishet om förrän långt senare  när han själv på äldre dar fick lida för sin tro skull. Det är därför han skriver som han gör i sitt första brev som vi läser här ovan.

Men det var Petrus och det hände för så länge sedan, hur är det med oss? Ja, inte är vi bättre vi heller, mänskligt sätt är vi alla samma Petrus i köttet , frånsett att vi har olika personligheter. Kanske är vi lite mera upplysta än vad människor var då och i månt och mycket sitter vi på facit som vi läser om. Många av oss tror att vi kan så mycket, men handen på hjärtat, vem kan trädda fram och påstå att han eller hon kan alla Guds hemligheter?  Vår kunskap  är ett styckverk, men den är ingalunda fullkomlig. Varenda  en  av oss  har frestelser  och fel och brister  som vi får tackla och hantera. Våra behov och vår vilja säger oss så mycket, men när det kommer till handlingen märker vi att vi liknar Petrus.

Skall vi döma oss själva och varandra, eftersom vi förmår  inte hålla våra löften. Nej, det är inte vår uppgift att döma varandra, vår uppgift är att hålla fast vid bekännelse på Guds Son  som var fullkomlig också  som människa  men intog tjänar gestalt för att visa oss vägen.

Kung David som vandrade med Gud kände också att han kom till korta, han skrev en bön till alla generationer som läser bibeln. Det är Psalm 139 men jag skall inte citera hela Psalmen, den som vill kan läsa det i sin helhet.

Bifogar från början  1-11

1 För körledaren. En psalm av David. O HERRE, du rannsakar mig och du känner mig. 2 Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. 3 Om jag går eller ligger, så omsluter du min stig och med alla mina vägar är du förtrogen. 4 Ty se, det finns inte ett ord på min tunga utan att du, o HERRE, vet allt om det. 5 Du omsluter mig på alla sidor, och du håller mig i din hand. 6 En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är hög, jag förmår inte fatta den. 7 Vart ska jag gå för din Ande, och vart ska jag fly undan från din närvaro? 8 Om jag steg upp till himlen, så är du där, och om jag bäddade åt mig i dödsriket, se, då är du där. 9 Om jag tog morgonrodnadens vingar och gjorde mig en boning ytterst i havet, 10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig. 11 Om jag sa: sannerligen, låt mörker täcka mig, så skulle till och med natten vara ljus omkring mig.”…

Hur blir det då med vår tröst som jag började artikel med?

Jag föreslår att den som vill och orkar läser igenom  Petri brev  för att ta den till sig. Mina ord kan vara överflödiga och missförstås, men Guds ord som läses med behov att hämta tröst och hopp blir levande och ger mod och kraft åt dem som tvivlar.

/Claudio

Behov och förlåtelse


Alla våra motiv styrs utifrån våra behov och vad vi vill själva med våra liv. Mycket av det kan inte förverkligas  av många olika orsaker, det kan vara av ekonomisk karaktär, eller att vi räcker inte till eller så mycket annat som hindrar oss i våra beslut och handlande. Jag talar om vårt vardagliga liv och handlande, det ingår i livets gång att vi kan  inte ha kontroll på allt som vi ville. Framkomlighet är oftast att lämna det som vi inte kan påverka och gå vidare och fokusera på det som vi kan göra något åt både för oss själva och för andra.

På den andliga område är det samma sak, fast i ett annat perspektiv  och med vetskapen  om att vi kan inte leka Gud i tron att det blir så som vi föreställer oss, eller tom intalar oss om att bara vår tro är stort nog så kan vi nå våra mål.

Jo, jag anar att några kan reagera på mitt påstående utifrån vad som är skrivet i Guds ord:

 Matteus 17:20  ” Om ni har tro som ett senapskorn kan ni säga till detta berg: Flytta dig härifrån dit bort, och det ska flytta sig, och inget ska vara omöjligt för er.”…

Så… vad betyder detta, och hur skall vi förhålla oss till allt som är skrivet i bibeln?

Det första som jag vill ta till mig är helheten i det som vi läser i Guds ord.  Det andra är vår litenhet i förhållande till Guds storhet, vilket handlar också om vår tro som kan vara ”så litet som en  senaps korn”… dvs inte ett tecken på hur stor tro vi har, utan snarare på hur vi uppfattar Guds tilltal och erbjudande i en värld runt omkring oss. I detta ingår åtskildhet för Gud, helgelse som det heter också, men också motivet  och en andlig ”känslighet/vishet  och ro i vår själ att kunna uppfatta  Guds Andes maning till att handla. Läser vi vidare i samma text ovan förstår vi att lärjungar var besvikna  när de kom tillbaka till Jesus  för de kunde inte bota visa personer genom hans namn. Dessa förstod helt enkelt inte (ännu) vad Jesus menade. Deras kunskap var inte färdig, vilken understryker att man skall inte förhasta sig med andliga ting så som det skulle vara standard handlande.

Jag vill citera en kort citat hur Jesus bemötte detta: Samma kapitel Matt 17:21

21 Men detta slag går inte ut, annat än genom bön och fasta.*…

Här har vi själva kärnan i handlande som tillhör den himmelska världen och som vi har en obefintlig kunskap om.  Vad menar Jesus med sitt ord ovan?

Bön och fasta, varför?

Kan inte minnas att   jag har fastat  på det sättet som Guds ord uppmanar till, därför är jag heller ingen exempel på hur det fungerar praktisk.  Däremot har jag läst mig till hur Jesus fastade och bad i 40 dagar i förberedelse  inför  sitt offentliga verksamhet. Den första fastan som vi kan läsa om är när Mosse går upp på berget Sinai och skall möta Gud i den brinnande busken. Sen har vi en del fasta hos profeterna, också det i gamla testamentet inför stora beslut  som handlade om andliga ting där Gud skall ha sista ordet.

Vad vi kan se av detta är förberedelse, avskildhet  och bön  inför Gud  för att kunna bli ett redskap för honom. Detta understryker på ett påtaglig sätt att det är Gud som handlar genom sina redskap för att hans namn skall bli förhärligad och ärad. Det handlar om människans litenhet och ödmjukhet, som visar på Guds storhet. Det är inget som vi människor kan skryta med eller berömma oss av, vilket vi kan läsa om i Paulus brev till församlingarna där han varnade för andlig högfärd.

Men rubriken handlar om behov och förlåtelse… Korrekt, för att förlåtelse skall bli given  så måste det finnas ett behov till det, som första alternativ, det andra alternativ är att ge förlåtelse för att det skall fungera. Låter det krångligt? Nej inte som det låter… Här har jag varit många gånger och kan säga att det fungerar om man tar det seriöst.

Låt mig ta några exempel: I min ungdom  (kanske ) oförstånd  har jag trampat en hel del  på tårna, vilket mitt samvete gjorde klart för mig  när jag blev personlig kristen. Mitt motiv var då som nu att vara Kristi efterföljare  som ett redskap för honom. Jag förstod ganska snart att jag behövde få förlåtelse för allt innan jag kunde ställa mig till Guds förfogande. Dessutom ville jag inte ha en gnagande känslan av oro inom mig så jag sökte upp människor och bad om förlåtelse. Har faktisk inte möt någon som inte ville förlåta, snarare var människor förvånade att en yngling på 22-25 år visar sån ånger.

För mig var detta ett nytt kapitel i livet, men också en kunskap om att skall man leva i förlåtelsen så får man förlåta andra också. Det innebär att man får en frid och ro i sitt innersta, rädslan att möta mina medmänniskor är borta. Framför allt har jag ro i min själ och frid med Gud.

Detta är tillämpbart både i det profana och det  andliga livet, det vardagliga livet blev lättare att leva när man inte behöver bära med sig händelser som skaver. Det andliga livet har med sig så mycket mer än vi kan förstå till fullo.  Det handlar om det eviga  livet  och frihet i Kristus genom vilken vi hämtar kraft och inspiration i vår bön och i ordet.

För att förtydliga mig till sist:  Skulle det betyda att jag är felfri och fullkomligt utifrån  det som jag skrev?  Inte, så länge vi bor i den  jordiska kroppen är vi åtskilda från Gud. Kroppen tillhör jorden och förgänglighet, den är behäftad med många fel och brister. Men det är dock så att vi är fria i Kristus som har gjort oss rättfärdiga genom att han blev gjord till synd för oss. Genom sin död  besegrade han  synden  och genom sin uppståndelse har också vi fått liv för vår själ och evighets hopp.

Summa av allt detta blir då: Behovet att ta kunskap till sig, genom kunskap söka  sanningen  och förlåtelse som gör oss fria.

/Claudio

Vem söker du för din tro?


Rubriken är medvetet vald  som en personlig  fråga, inte för att svara mig utan för att ställa frågan till sig själv.

Jag tänker ställa flera frågor om vår tro och grunden till den:

  1. Vad är motivet till tro?
  2. Vad betyder tro?
  3. Vad betyder tro på Jesus?
  4. Hur söker man Jesus?

Jag nöjer mig med dessa  4 enkla frågor  för att förklara tron  och livet med Gud och Jesus. Först referens från bibeln:

Johannes 20:11-18

11 Men Maria stod och grät utanför graven. Och medan hon grät lutade hon sig in i graven 12 och fick se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ena vid huvudet och den andra vid fötterna. 13 Och de sa till henne: Kvinna, varför gråter du? Hon sa till dem: Därför att de har tagit bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom. 14 Och när hon sa detta, vände hon sig om och fick se Jesus stå där, men hon visste inte att det var Jesus. 15 Jesus sa till henne: Kvinna, varför gråter du? Vem söker du? Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sa till honom: Herre, om du har burit bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom. 16 Jesus sa till henne: Maria! Hon vände sig om och sa till honom*: Rabbuni, det betyder Mästare. 17 Jesus sa till henne: Rör inte vid mig, för jag har ännu inte farit upp till min* Fader. Men gå till mina bröder och säg till dem: Jag far upp till min Fader och er Fader, och till min Gud och er Gud. 18 Maria Magdalena kom och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.”…

Motivet till tro

”Jag vill bli en bättre människa”… kanske någon svarar, ja det är inget fel med det.  Jag söker en andlig teknik  som kan hjälpa mig att bli bättre kristen, någon annan säger… ok?? Eller, så kan jag ta lite från olika smörgås bord som bjuds av andra tro satser, tycker någon…  Är detta rätt frågar jag?

Nej detta är inte rätt, det är bara ett sätt att vara religiöst. Jo, men vi har samma Gud oberoende  av vem vi tror på, tycker många.

Låt mig vara tydlig på den punkten:  Läs texten ovan, gärna flera gånger om det är svårt att förstå dess innebörd. För säkerhets skull skall jag förklara texten:

Det handlar om Jesus som skapar tro, men Jesus var död och nu ville några visa vördnad för honom. Men han var inte i graven… Är det någon som har lagt Jesus i en annan grav för att förhindra att Jesu lära sprids till fler?

Naturlitvist inte, Jesus var uppstånden precis så som han talade om för sina lärjungar. Men låt oss ta det från början: Vem var Jesus?

Samma Johannes som ovan skriver i kap 1:1-5

1 I begynnelsen var Ordet*, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Den samme var i begynnelsen hos Gud. 3 Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till, som har blivit till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”…

Från v14 läser vi följande:” 14 Och Ordet blev kött och bodde* bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har av Fadern, full av nåd och sanning.”…

Motivet är alltså att vi blir födda på nytt och skall likna Jesus som är vår räddare och som ger oss evigt liv. Detta kan ingen annan göra anspråk på oberoende vilken tro det är. För att återkomma till den första texten, så gick Jesus igenom lidande, död och uppståndelse  som den fullkomliga  offer istället för det som påbjöds i gamla testamente.  Gud blev född i en människa för att ta bort världens synd  som kom genom en människa och alla blev till syndare genom Adam. Men alla får försoning genom Jesus och blir räddade för evighet genom tro på honom.

Johannes igen 14:

” Jesus sa till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”…

Vad betyder tro?

Hebr 11:1

1 Men tron är en övertygelse om det som man hoppas, en visshet om det man inte ser. 2 För genom den har fäderna fått sitt vittnesbörd. 3 Genom tron förstår vi att universum har skapats genom Guds ord, så att det synliga inte har blivit till av det som vi kan se.”…

Tro är att man bejakar Kristi gärningar som garant att vi är räddade på grund av hans vilja och kärlek, det har inte med våra prestationer att göra utan vår överlåtelse till honom  som ” Är det Han har sagt sig vara”

Vad betyder tro på Jesus?

Tro är vila och förtröstan på ”Ordet-Guds ord” som vi läser ovan i texten, Det har inget med några tekniker att göra för att vi lättare skall nalkas gud. Tron är personlig ställningstagande och efterföljelsen till Jesus. Hans kallelse gäller inte bara lärjungar, dessa var de första som kallades för att berätta evangelium om Jesu till människor i vidare generationer, vilket gäller oss också.

Hur söker man Jesus?

Lukas 11:1

1 Därefter hände det medan han var på ett ställe och bad och hade avslutat sin bön, att en av hans lärjungar sa till honom: Herre, lär oss att be såsom också Johannes lärde sina lärjungar.”…

Det var en enkel fråga som lärjungar ställde till Jesus, dessa visste inte hur de skulle formulera sin bön. Men lika enkelt var svaret från Jesus: Man kan börja med ”Fader Vår som är i Himmelen”… osv. alla kan den bönen vill jag tro.  Men man kan be en hjärtats bön också, antingen högt eller lågt eller bara genom stillhet. Inga speciella tekniker behövs eller blandning av andra religioner.

/Claudio

Vad är sanning?


Det är förvirringens tid vi lever med, kanske inte så konstigt heller. Det samma var det på Jesu tid också med den skillnad att den som satte sitt hopp till Jesus fick också hopp att hålla fast vid. Det var inte lätt då heller. Tänker på den stora skaran av människor när Jesus red in i Jerusalem på ett  åsneföl och folket stämde in i hyllningen: ” Hosianna David Son, välsignad är Han som kommer i Herrens namn”…

Det var förväntan, hoppet, glädjen, äntligen skulle skriften uppfyllas och Messias skulle skapa fred på jorden?  Alla trodde att detta var sanningen, det flesta hade egna bilder på hur det skulle gå till, men Jesus själv visste vad som väntade honom. Andra som borde vetat bättre, vädrade morgonluft för att röja Jesus ur vägen. Dessa hade sin egen sanning, var religiösa till namnet och välbeställda och tongivande i samhälle. Det dröjde inte mer än 3-4 dagar förrän Jesus blev förråd  och överlämnad till den Romerska  översteprästen Kajafas . Massas hyllning bytes ut mot bespottelse  för Jesus sågs som en svikare. Det såg inte ut till att han skulle bringa fred på jorden för nu var han fången hos Kajafas,översteprästen medan de välbeställda eldade på massorna och ville döda  Jesus.  Jo vist, skriften skulle uppfyllas, läser vi om. Profeten Jesaja profeterade i sin bok i 53 kapitel om den kommande Messias hur mycket lidande han skulle gå igenom. Men vad var sanningen? Och vem bemödade sig att ta reda på det? Nej, de flesta var upptagna med sin egen besvikelse så det fanns inte plats för rannsakan, då är det lättare att ansluta sig  till dem som hörs mest.

Är människor annorlunda nu, är inte vi mera upplysta genom den  digitala tekniken?  Jo, jo  allt kan missbrukas, precis som då den som hörs mest får med sig anhängare, men vad är sanning?

Tillbaka till Kajafas  och Jesus… du hör vad dessa ropar och anklagar dig för? Jo då Jesus hörde men han ville inte svara, då vände sig Kajafas  till den Judiska folkmassan: Vad skall jag göra med Jesus? ”Korsfäst, korsfäst ropade skaran”… ja men, vad har han gjort? Detta var pinsamt för Kajafas  så han frågade igen: Vad har han gjort? Då ropade massan: Han har sagt att han är Guds Son, Messias-han är en hädare. Tänk att sanningen kunde vända så snabbt, ifrån glädje och hyllning förbytes  tillvaro till mord.

Kajafas  ville försöka en gång till med Jesus: Är du Judarnas kung  och Messias, Guds Son? Matt 26:64

64 Jesus sa till honom: Du sa det. Men jag säger er: Härefter ska ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens skyar.”…

Jesus bekräftade till sist vem han var och vad som skulle hända framöver för både Kajafas och ståthållaren Pilatus. Dessa fann inget som berättigar att Jesus skulle dömas till döden, men de vågade inte gå emot massan för rädslan att det skulle bli upplopp. 

Det var inte sanningen som vann den här gången, just för den sakens skull att försoningen för alla människor skulle fullbordas.  Detta är också ett exempel till oss andra  att vara vakna och ta reda på sanningen  oberoende om vad det gäller. En ung herde, David  som stred med den väldige Goliat, blev också förlöjligad  när han skulle stå upp för sanningen och försvara den. Tänk vad ensam han måste ha känt sig. Hur gjorde han?

Jo det första han gjorde var att välja ut 5 släta stenar till sin slangbella… Varför ? Ni får läsa själva vad dessa föreställer:

Efes. 6:10-11, 13-18

10 Till sist, mina bröder*, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. 11 Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp.”…

” Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen, och förbli stående när ni har fullgjort allt. 14 Stå därför fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar 15 och ha som skor på fötterna den beredskap som fridens evangelium ger. 16 Framför* allt ta trons sköld, med vilken ni kan släcka alla den ondes brinnande pilar. 17 Och ta frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord, 18 under all bön och åkallan, be alltid i Anden. Och vaka med all uthållighet och bön för alla de heliga,”…

 Sammanfattning:  Sanningen borde vara prioriterad i allt vad vi gör. Oavsett om det gäller vår vardag eller andliga spörsmål.

/Claudio

Frälsning, vad betyder det?


Undrar om det är fler än jag som undrar så som jag gjorde en gång för sådär ca 40 år sen, betydelsen av frälsningen? Jo vist förstod jag då att själva ordet ”frälsning” betydde räddad, dock finns det mycket mer i ordet som kräver sin förklaring. Må hända att de flesta känner till dess grund betydelse, men faran att använda fack språk inom ett vist område kan te sig lite främmande för en del. För andra kanske det var ett synonym för att förklara något som  man hade som hobby, intresse man sysslade med, eftersom visa hade uttryck för att personen i fråga var frälst på det. Rätt eller fel uttryck i alla möjliga sammanhang kan vi diskutera, däremot vill jag förklara den andliga sidan av frälsningen.

Så vad betyder det?

Varför behöver vi frälsas?

Hur kan vi förklara lättare för att det skall bli begripligt för alla?

Den sista frågan blir således: Måste man, vi alla människor, bli frälsta?

Börjar med den första frågan om dess betydelse: Som jag nämnde tidigare betyder frälsningen ”räddning” Varför behöver vi bli räddade, vi är väl fria människor och kan gå och komma var vi vill, i alla fall i större delen av världen? Nu är det inte riktig så jag menar, vilket de flesta har förstått redan. Enligt Guds ord är vi evighets människor som säger att vi har en kropp (jordisk) med en ande och en själ. Dessa ting får vi förhålla oss till, kroppen måste ha näring och omvårdnad och visa delar får man skydda för att inte dessa skall exponeras för andra och väcka förargelse i samhälle, inga konstigheter alltså.

Anden i oss kommunicerar med den himmelska eftersom den tolkar vår kunskap genom tron och skapar hopp som vi inte ser, men som vi känner en övertygelse av. Nej, jag är medveten om det att alla har inte kommit dithän beroende på att andra intresse har tagit över, eller på att de andliga spörsmål har avfärdats, eller så har kunskapen om det uteblivit av någon anledning.

Själen då, hur blir det med den? Den ser vi inte, men vi vet vilket forskare har bekräftat att människan har en själ vilket andra varelse på jorden saknar. Själen tillhör den himmelska och är av evighet. Oavsett vad många förnekar och vägrar att tro på så har själen ett liv efter döden och där kommer vår räddning in. Med andra ord får vi förhålla oss till detta innan vi går in i evighet genom att vi avkläder oss den gjordiska kroppen när döden inträder.

Där ligger förklaringen till varför vi behöver bli frälsta-räddade. Ja, men det finns många som inte vill ha en kristen tro och då skall de inte behöva tvingas till något som de inte vill? Korrekt, däri ligger vår frihet att vi får välja själva vår väg. Gud tvingar ingen till tro, här skulle jag vilja säga att många har varit ovissliga på det här område eftersom motivet som i sig var gott men användes på fel sätt. Det var inte ovanligt att man använde skrämsel eller våld för att omvända andra. Därom kan många berätta om sina sår som tvingade dem att gå med i en församling för att det skall se bättre ut för andra människor. Här, tycker jag, att det är viktig att vara tydlig och berätta rätt upp och ner hur det förhåller sig, dvs. en oförfalskad  kunskap som var och en får ta ställning till utifrån den kunskap som man har fått. Observera att jag berättar inte om andra så kallade Gudar och religioner därför att det finns inte utrymme  för sådana i den bibliska böcker. Det är mäniskor påhitt som har uppstått redan på gamla tider och kallar det för Gud som ersättning till den sanne Guden som också är Hans Son Jesus och Den Helige Anden. Referensen finns här: Johannes evang. 1:1-5

1 I begynnelsen var Ordet*, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Den samme var i begynnelsen hos Gud. 3 Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till, som har blivit till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”…

Sista frågan att besvaras: Vad händer om man inte vill ta tro till sig?

Den fråga kan bäst besvaras med berättelsen om den förlorade sonen i Lukas 15: 11-32   Jag antar att de flesta känner berättelsen om sonen som ville ha ut sitt arv och leva sitt eget liv, vilket han också fick av sin far. Kärleken fanns där och pappan kände smärtan att sonen gav sig av till ett okänt liv. I början var det glada dagar, mängder med vänner och fest i det oändliga. Men snart kom sämre dagar och resurserna sinade medan nöden blev större och större.  Tragiskt att det skulle behöva gå så långt att sonen skulle behöva lida nöd. Detta blev honom till ett uppvaknande och med livet i behåll kunde han söka sig hemåt till sin fader för att få både kärlek och upprättelse och fick gemenskap med andra arbetare på gården.

Det finns värre exempel också i våra dagar när man avfärdar allt som  tro och Gud heter. En människas liv varar inte för evigt på den här jorden. Visa får gå i ung ålder, andra får göra det när det får en lång ålder. Oavsett vilket, får man ta ställning till att bli räddad för evighet. Kanske tror visa att det kan man göra senare i livet, kanske kan det bli så för visa, men ingen har någon garanti om långt liv. Förresten, varför är det så dramatisk att ta emot tron och skaffa sig kunskap om det eviga livet? Kom ihåg att ingen människa behöver betala något för sin själ, läst det en gång till…

Från Johannes 1:9-15 kan du läsa betydelsen av tro:

9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor som kommer in i världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget, men hans egna tog inte emot honom. 12 Men så många som tog emot honom, åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 De som blev födda, inte av blod, inte heller av köttets vilja, inte heller av någon mans vilja, utan av Gud. 14 Och Ordet blev kött och bodde* bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har av Fadern, full av nåd och sanning.”…

Claudio

Fortsättning följer lite mera i detalj för dem som orkar och vill!!

Jesu klagan över Jerusalem

Från Matteus 23:37-39 läser vi följande:

37 Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, såsom hönan samlar sina kycklingar under sina vingar. Men ni ville inte. 38 Se, ert hus ska lämnas öde för er. 39 För jag säger er: Härefter ska ni inte se mig, förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn.”…

Matteus 22:14 tar vi med också:

14 För många är kallade, men få är utvalda.”…

Här är två texter från olika sammanhang men ändå ganska nära varandra. Anledningen är att jag vill inte ta hela texten i den 22 kapitel av utrymmes skäll men lämnar referens för att detta skulle kunna verifieras som bevis för att jag håller mig till ordet. Om någon tycker det är viktig så vill jag upplysa om att texten handlar om den 22 söndagen efter Trefaldighet som handlar just om frälsning.

Vi vänder oss till texten och frågar: Varför vänder sig Jesus till Jerusalem? Man anar att det är inte till döda ting som han uttalar dessa ord enligt ovan. Om vi läser sammanhanget från flera kapitel i anslutning till texten, förstår vi att det handlar om 3 dagar förre Jesus skulle tas till fånga och lämnas i bödlarnas händer. Min tanke och tro är att det är inte i första hand som han sörjer för sitt eget lidande som han måste gå igenom. Det gjorde han också, vi läser om längre fram att han svettades blod på grund av den ångest inför vad han skulle gå igenom.

Han sörjer över folket i Jerusalem, framförallt ledarna som var religiösa men var hårnackade och förhärdade mot allt vad Jesus hade att framföra och säga. Vad har vi sekulariserade och upplysta människor med Judiska ledare att göra, kan man undra?

Naturligtvist talar inte Jesus till döda människor från 2000 talet i ordets rätta mening. Däremot är det exempel på att människan har inte förändrats i sättet att tänka och handla. Det som vi citerar och läser i bibeln och  betraktar som Guds ord, gäller i högsta grad alla människor seklerna igenom, för vi är väl överens om att Jesu gärning och undervisning gäller alla som har kommit till tro på honom.

Den varning och sorg från Jesus gäller människor som har hört evangelium och fått kunskap om att följa honom men ignorerar honom  därför att det stör deras syfte. ” Hur ofta har jag inte velat församla dig så som en höna samlar sina kycklingar, undrar Jesus?”

Vilka är alla dessa som Jesus talar om? Vi kan inte nämna dem vid namn, och även om vi skulle kunna så hade det varit fel av oss att lämna ut människor till allmän beskådning. Ändå kan vi ana en del av dessa i den förgående kapitel vilka dessa är utan att nämna dem vid namn.

Det handlar om liknelsen av ett bröllop där många var bjudna i den närmaste släkten. Tyvärr blev det manfall och många tackade nej för att de var upptagna med sina egna intresse. Ja det gick så långt att budet som bjöd till bröllop blev misshandlade på grund av att dessa uppfattades som obekväma. Skall vi tolka detta som metaforer att man kan förnedra människor med ord och gloppord så finns det många exempel också i vår tid där människor visar sitt avsky och hat mot dem som är troende. Men det finns andra som  var villiga att komma till bröllopet, kanske konstnärer som gärna skulle visa sina alster och sin berömmelse och då tyckte dessa att deras konst var viktigare än deras klädsel som skulle passa på tillställningen. Ja ni förstår var jag vill komma? Att bli bjuden på bröllop är en heder och då får man se till att man visar heder till paret som gifter sig och gästerna med att vara proper kläd.

Jo då, alla var bjudna men alla kom inte in, dessa hade inte lämpligt klädsel för att passa in i sammanhanget. Ni kommer ihåg inledningen i början på artikeln? ”Många är kallade, men få utvalda”… Underförstått: Dessa trodde att de skulle vara med utan klädbyte, men se det går inte.

Just detta försöker jag lyfta fram som fortsättningen på den första artikeln, Frälsning, syndernas förlåtelse genom acceptans av Jesu gärning, försoning. Varför? Jo därför att en människa blir inte rättfärdig av sig själv oberoende av hur mycket hon gör eller plågar sin kropp. Det sistnämnda behöver människor inte syssla med, men att tillsammans med tro och förtröstan på Jesus göra det som är gott skapar också förtroende och hopp för andra. Att klä sig i rättfärdighet betyder att man har blivit en ny skapelse i Kristus och genom honom lever man andligen trotts att våra fel och brister kommer upp i dagen.

Apostel Paulus viste om det själv därför kunde han trösta Romarna i sitt brev: Rom 7:18-24

15 För jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör, för det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. 16 Men om jag gör det jag inte vill, samtycker jag till att lagen är god. 17 Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 18 För jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. 19 För det goda som jag vill, gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 20 Men om jag nu gör det jag inte vill, så är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 21 Jag finner alltså den lagen hos mig, som vill göra det goda, att det onda finns hos mig. 22 För jag gläder mig över Guds lag till den inre människan, 23 men jag ser i mina lemmar en annan lag, som ligger i strid mot den lag som är i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag som är i mina lemmar. 24 Jag arma människa! Vem ska befria mig från denna dödens kropp? 25 Jag tackar Gud genom Jesus Kristus, vår Herre! Så tjänar jag nu själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.”

/Claudio

Postmodernism, vad är det?


Observera att detta är en uppdaterad artikel, den gamla  är skriven  i våras den 2 april. Varför skriva på samma tema igen, kanske någon undrar?  Jo helt enkelt därför att vi möter diverse påstående på en mängd olika områden som har tilltagit, men som behöver inte vara sanning bara för att det sägs så många gånger och av så många fler.

Så här beskriver Wikipedia  Postmodernism: citat

Postmodernism är ett ord som syftar på en utvecklig inom mängd av område så som kritisk teorifilosofiarkitekturkonstlitteratur och kultur som kan beskrivas som antingen sprungen ur eller en reaktion på modernism och modernitet. Postmodernismen har även definierats som trevandet efter något nytt sedan luften gått ur modernismen.”… slut citat.”

Tyvärr går detta igen på många fler område, politiken, samhällets strukturering och inte minst på den vetenskapliga område inom medicin och extensiella frågor.

När det gäller teologi så tolkar jag detta utifrån Wikipedias beskrivning, att det finns inga fasta gränser, utan allt verkar vara flyttande och anpassningsbart allt eftersom det passar den moderna människan.

Man  märker av ett driv  om anpassning till den moderna samhällets strukturer med motiveringen att förändra och ta till sig något nytt som en framkomlig väg. Jag skulle vilja uttrycka det så att det råder en förvirring på en mängd olika områden där rågångar har flyttats eller tagits bort helt och hålet. När dåliga tider kommer då är också människa mer mottaglig för olika ändringar i samhällets fundament.  Jag ser detta som en följd av att människa ”äter av frukter på gott och ont”

Tyvärr har detta kommit in i visa kyrkor och församlingar, man tar och blandar från andra religioner och påstår att detta är välbehagligt för Gud.

Nu frågar jag: Bortser man ifrån den första ”Apostoliska förkunnelsen” under täckmantel att vi har blivit mer upplysta och skall därför anpassa oss  till nutiden? Eller det som är ännu värre: Bortser man från Jesu egna ord när han talade i vardagliga liknelser för att människor skulle förstå vad han menade?

Paulus vände sig till Timoteos i sitt brev och säger följande: 2 Tim 4:3-4

3 För den tid ska komma, då de inte ska tåla den sunda läran, utan efter sina egna begär ska de samla åt sig lärare, allteftersom det kliar dem i öronen, 4 och vända sina öron från sanningen och vända sig till myter.”…

Att vara granskande och ifrågasätta visa företeelse  är nödvändig , men bör prövas med fundamentet för människans bestånd. I detta ingår ödmjukhet  och saktmod inför livet.

Det finns säkert en del som undrar vem jag talar till? Med all respekt för den eller dem som inte känner igen sig, så finns det ändå sökare som undrar och tänker vad som händer och då är det en påminnelse om  att alla vi som undrar är inte ensamma.

Och ett ord från Joh 15:4-8 bifogar jag följande:

4 Förbli i mig, och jag i er. Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. 5 Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär rik frukt. För utan mig kan ni ingenting göra. 6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden för att brännas. 7 Om ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, kan ni be om vad ni vill, och det ska bli gjort för er.”…

Kort sagt, som Guds folk, församling eller kyrkor, har Gud kallat oss till Kristi efterföljelse. Apostlarna hade Jesus hos sig som undervisade dem, sen blev de självständiga när Jesus for tillbaka till sin Fader och Den Helige Ande tog över som ledsagare och vägvisare för att evangelium om syndernas förlåtelse och evig liv skall bli predikat, först genom apostlar och sen genom dem som kom till tro på deras ord. Därför menar jag, är också vårt  uppgift att vara Kristus trogna. Vi har hans testamente , Guds ord  och hjälparen, Helig Ande som skall visa vägen med vishet och kraft. Betänk att vi är bara redskap som är kallade till trohet och överlåtelse.

/Claudio

Livet och evighet


Förlänger dagens predikan i skriven form som enligt kyrkotexten handlar om ”Döden och livet”

För att vi skall förstå vad det handlar om, så vill jag förklara texten i enkla ordalag. Kan vara så, om man pratar om döden så känns detta något obehagligt. Egentligen vill ingen tänka på döden när man står mitt i livet. Ändå är döden något oundvikligt för alla människor och den kommer för eller senare.

Därför skulle jag vilja avdramatisera själva döden, för att fokusera på livet här och nu och samtidigt ägna en tanke på evighet. Därför vill jag citera bibeln och Jesu ord till syskonen Marta och Maria.

Börjar först från Joh 11:25-27

26 Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö. Tror du detta? 27 Hon sa till honom: Ja, Herre, jag tror att du är Kristus, Guds Son, som skulle komma i världen.”…

Det här var en fråga till Marta som var Jesu vän, syster Maria stod bredvid med andra människor i sälskapet, vilket indirekt talar om att det gäller för alla som kunde höra det.

Till handlingen hör också att Jesus var på ett annat ställe när han fick bud att komma till Marta och Maria. Det var inte så längesen han var hos syskonen som besökande vän. Då var även broder Lazarus närvarande. Och det var just Lazarus som var orsaken till att systrarna var i nöd och behövde hjälp och stöd för situationen de befann sig i. Kort sagd ett mänsklig deltagande som vi andra brukar hamna på lite till mans när nöden kommer på och kanske döden knackar på dörren. I det här fallet är döden bara en påminnelse om att vi är dödliga människor som skall avkläda oss det jordiska livet när tiden är inne och gå över i en annan dimension som kallas  evigt liv. Precis som Marta och Maria var påminnda om sin dödlighet när deras bror var på väg till evighet så möter också vi tillfälle då någon av våra närmaste är på väg bort utan återvändo.

Därför vill jag förklara skriften så enkelt som möjligt för att vi skall förstå tanken med livet utifrån Guds perspektiv. Jag är förstås medveten om att det finns människor som inte kan eller vill tro. Tanken är heller inte att försöka övertala någon, eller skrämma någon för att börja tro. Tron är individuellt och beslutar själv om man vill pröva det som sägs. Men döden är något som alla får förhålla sig till oberoende om man tror det eller förkastar det.

Låt oss då se vad Jesus ville säga till sina vänner och till folket som var närvarande.  I samma kapitel längre ner läser vi om syster Maria som  kastade sig ner vid Jesu fötter i besvikelse att hennes bror hade dött. Kanske hade hon för stora anspråk på Jesus eller det var bara ett uttryck för sorgen, det vet vi inte.  Men vist känner vi igen oss lite till mans när vi drabbas av prövningar och börjar undra i vårt  tvivel var Gud är när vi har det som jobbigast.

Vi läser i samma kapitel från vers 33-34

33 När Jesus såg henne gråta och att judarna som hade följt med henne också grät, blev han upprörd i anden och själv skakad 34 och sa: Var har ni lagt honom? De sa till honom: Herre, kom och se.” och då föl Jesus i gråt…

Förstår vi att Jesus hade mänskliga känslor  han var en människa men ändå Gud kommen för att försona världen,  genom tro med sig själv och Gud.  Detta är något för oss också som bekänner oss till Jesu efterföljelse att visa deltagande och känslor, citat: ”Om någon gråter, gråt med dem, eller om någon skrattar och är glad gläd er med dem”…  Att visa äkta delaktighet är ett sätt att visa på Guds omsorg och kärlek till sin nästa.

Här följer några kommentarer från människor som gjorde sig lustiga över Jesus, men som lika gärna kan hända, och händer ofta för dem som tror:

Citat från vers 37-44

37 Men några av dem sa: Kunde inte han som öppnade den blindes ögon också ha gjort så att denne inte hade dött? 38 Då blev Jesus upprörd på nytt i sitt innersta och gick till graven. Det var en grotta, och en sten låg ovanpå den. 39 Jesus sa: Ta bort stenen. Den dödes syster Marta sa till honom: Herre, han luktar redan. Det är ju fjärde dagen. 40 Jesus sa till henne: Sa jag dig inte att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet? 41 Då tog de bort stenen från stället där den döde låg.* Och Jesus lyfte blicken och sa: Fader, jag tackar dig att du har hört mig. 42 Och jag vet att du alltid hör mig, men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de ska tro att du har sänt mig. 43 Och då han hade sagt detta, ropade han med hög röst: Lasarus, kom ut. 44 Då kom den döde ut, inlindad om händer och fötter med bindlar, och hans ansikte var ombundet med en duk. Jesus sa till dem: Lös honom och låt honom gå.”…

Vad ville Jesus säga till alla närvarande? Jo, de som gör sig lustiga på Guds bekostnad skall låta bli det för Guds tankar är inte mäniskor tankar, Guds förmåga är inte mäniskors förmåga. Därför ville Jesus bekräfta för alla att Gud är den som Han har sagt sig vara och kan göra mer än vi människor kan tänka eller fatta. Vår uppgift är att tro om än tron är så liten som ett litet senaps korn. Genom tron förtröstar vi på det som vi inte ser och kan riktig uppfatta med vårt förstånd. Genom tron förstår vi att det finns ett liv efter detta jordiska och får lov att förbereda oss. En sådant förberedelse är just att söka tron och ta till sig kunskapen för att bli Jesu efterföljare så som han har undervisat om.

Jag avslutar där jag började:

26 Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö. Tror du detta? 27 Hon sa till honom: Ja, Herre, jag tror att du är Kristus, Guds Son, som skulle komma i världen.”…

/Claudio