Tänkte skriva om diverse frågor och funderingar som jag funderar över.  Jag kan tänka mig att många befinner sig i samma situation och har frågor om tro och dess yttringar.

Nu är det inte direkt yttringar det handlar om, även om jag får vidröra detta i artikeln. Det handlar om det som rubriken antyder och som vi undrar lite till mans: ”Kommer väckelsen” där många människor söker sig till Gud? Jag skall ge min egen tanke på hur jag ser på det, behöver inte betyda att jag har rätt i det jag säger (skriver) Därför får läsaren pröva det som skrivs med Guds ord och behålla det som är välbehagligt.

Det första tanke, bibelns referens vill jag dela med mig av från:  Luk 18:8 (andra delen)

” Men ska Människosonen finna tro* på jorden när han kommer?”…

Detta kräver en förklaring, man skall inte ta lösryckta versar och göra en lära av det. Därför vill jag kommentera lite kort från texten i den 18 kapitel.

Texten innan handlar om bön och uthållighet, disciplin och målmedvetenhet för att det skall bli så som Gud har lovat. Parallellt med detta  handlar texten i samma kapitel också om människor med egen rättfärdighet. Utgår man efter det oavsett om man är medveten eller tvärt om så blir det bara mänskliga tankar, vilket faller till marken och blir inget av det. Jag har själv varit med om och hört det profetiska rösten som Herren uppmanar sitt folk att ställa sig till förfogande för att ”skörden” skall bärgas in i det sista tider. Nu skall det sägas också att varje profetia  skall prövas och underställas Guds ord.

Mycket av det som vi betecknar som  Gud kommer egentligen från vår mänskliga tankar. Vi har inte förmåga att se utanför ramen, om vi skall använda bilden av det. Vår tanke är begränsad därför att vi är åtskilda från Gud så länge vi bor i den jordiska kroppen.  Nu är det så att Gud har ändå utrustat sitt folk med olika gåvor och uppgifter till gagn för hela församlingen och för människor som söker Gud.

^”1 Men tron är en övertygelse om det som man hoppas, en visshet om det man inte ser.”…

Hur kan man vara övertygad om en sak om ingen berättar vad det handlar om ? Eller, för att vara konkret: Det handlar om Gud, Jesus och Den Helige Anden  som grunden i ”Treenighet” dvs, Gud är Ett i tre personer. Men om någon har berättat så måste det betyda att den eller dessa har hämtat kunskap från en källa där det en gång började. Det måste finnas ett ”Testamente” som är giltig för alla människor generationer igenom.

Kanske förstår en och annan att jag vänder mig till dem som bekänner sig till Kristus i första hand, inte för att jag vill göra skillnad  på människor, utan därför att för oss alla som har fått kunskap skall det också vara ansvar att förvalta det i disciplin för att alla andra som inte har fått kunskap skall kunna se Kristus i oss.

Vi längtar efter väckelse och förändring, Gud vill alltid det, men han tvingar sig inte på någon ända av sin skapelse, utan är ett fritt val.  Handen på hjärtat, och här börjar jag med mig själv först, hur har vi det med Gud? Är vi hängivna och trogna uppdraget han har get oss? Eller, kompromissar vi med sanningen och anpassar oss  till våra omständigheter runt omkring oss?

Jag vill ta med en text från 1Samuelsboken 4:1-2 och kapt.6:1-3, 10-11

” 4 Samuels ord kom till hela Israel. Och Israel drog ut till strid mot filisteerna och slog läger vid Eben-Haeser, medan filisteerna hade slagit läger vid Afek. ² Filisteerna ställde då upp sig i slagordning mot Israel. Striden spred sig, och israeliterna blev slagna av filisteerna, som nergjorde omkring fyratusen man på slagfältet.”…

Den här texten får jag lov att använda som bildspråk på församlingen som gör eftergifter på den ena efter det andra område. Vi känner oss slagna och tappar mod, till sist orkar man inte kämpa emot och då blir det en anpassning också till det som är fel.

6 ”När Herrens ark hade varit i filisteernas land i sju månader, ² kallade filisteerna till sig präster och spåmän och sade: ”Vad skall vi göra med Herrens ark? Låt oss få veta på vilket sätt vi skall sända den tillbaka till dess plats.”…

Åter igen ett bilspråk om Herrens uppenbarelse som hamnade bland falska profeter och missbrukade Herrens namn för sina egna syften. Det varade inte så länge för Herren låter sig inte gäckas eller missbrukas, ganska snart upplevde folket att det blev obekvämt och ville lämna tillbaka Herrens ark.

” ¹⁰ Männen gjorde så. De tog två kor som gav di och spände dem för vagnen. Men kornas kalvar stängde de in hemma. ¹¹ Och de satte Herrens ark på vagnen.”…

Jag kunde tagit mera text från beskrivning av vad som hände med Herrens ark. Vill hellre ha lite kortare text för att ingen skall behöva tröttas ut av all text och sluta läsa.

Eftersom Filisteerna hade stulit Guds ark, som är en förebild på Guds ord och Herrens uppenbarelse, kom också de falska profeter och människor som gav dem bifall i nöd och viste att arken måste återbördas till Guds folk där den hör hemma. I texten finner vi också skrämmande exempel på hur dessa betedde sig när arken skulle skickas tillbaka. De tog två kor och en vagn och lastade Herrens ark på vagnen.

Ni som läser bibeln vet att Herrens ark skulle inte lastas på hjul, den skall bäras av folket, Leviterna som var kallade till präster. Också det ett  bildspråk för oss som  har tagit emot Kristus och bekänt oss till honom , har också vi blivit Guds präster som skall uppenbara ordet för andra människor. Filisteerna visste inte bättre, de hade varken kunskap eller mod hur arken skall hanteras därför lastades arken på en vagn för att de skulle bli av med arken så snabbt som möjligt.

Jag frågar: Är vi lika obekväma  själva när vi bekänner inför människor att vi är frälsta och pånyttfödda? Eller skäms vi för evangeliet och vill inte stötta oss med andra människor när det bli för obekvämt? Och vad värre förnekar vi tom det som Gud själv har stadgat i sin skapelse? Eller kanske tycker vi att det kostar förmycket att följa Jesus och bli hans vittne? Då kanske är det lättare att sätta bekvämlighets hjul på det i tron att det ordnar sig.

Tycker ni att jag är hård och dömande? Må vara så, men jag dömer ingen, Gud är den rättfärdige domaren. Vad jag vill är att vi skall mobilisera vår vilja och våra motiv i ärlighet mot varandra och ta Kristi kors med oss och förtrösta på honom som har lovat att vara med oss och bära våra bördor när vi blir trötta, när vi blir förföljda eller förtalade och tom får lida för Kristi skull.

Herren har inte kallat oss att vandra på den breda vägen där det är lätt, han har kallat oss på den smala vägen kantad av  sten med törnbuskar vid vägen. Det är vägen till livet med Kristus, då kan vi säga: ”Ja Herre låt Ditt rike komma och Din vilja ske så som i Himmelen så också på jorden och med oss som redskap.

/Claudio