Obarmhärtig krav eller kärleksfull gärning?


 

Tänker tillbaka så där 50-60 år, min tid som hjälpreda i kyrkan vid gudstjänster. Det var et ärofylld uppdrag  för oss unga  då. Vi var några stycken på 10-12 personer som turades om, beroende på vad det var för gudstjänst. Vid större högtider var det ofta två pojkar som hjälpte och betjänade  prästen med diverse praktiska göromål. Nej, flickor fick inte delta i detta , de fick hålls sig till kyrkans kör, däremot när de blev vuxna kvinnor kunde de få större uppgifter som kyrkvärdar.

Vid kristendoms undervisning som ofta försiggick förre konfirmationen, deltog både pojkar och flickor i samlingarna. Jag kan inte minnas att prästen läste från bibeln, däremot hade vi ”katekesen” som det undervisades  ifrån. Den som inte vet om det ännu, kan säkert räkna ut att detta var i den Katolska kyrkan, hemma i byn där jag kommer ifrån.

Varför berättar jag  detta?  Jo, därför att jag vill jämföra tiden med det som jag fick höra då, och tiden efter min omvändelse i mitten på 70 talet och fram till dags dato. Man får et  livs erfarenhet när man blir äldre, förhoppningsvis   blir man mognare och klockare  och kanske, ja bara kanske, kan se lite klarare på saker som ter sig konstiga, eller, oförstående.

Rubriken säger: obarmhärtig krav, eller kärleksfull gärning!

Det ligger en djupare tanke hos mig som jag skall försöka skriva ner och berätta hur det har berört mig. Säkert är det fler som känner igen sig i det som jag vill berätta, ifrågasätta  och väcka lite tankar hos oss alla.

  1. Obarmhärtig krav

Det låter negativt, skrämmande  och stressande för i första hand vår mentala tillvaro. Varför? Är inte vi fria människor som kan fatta rationella beslut med rättighet  att göra vad vi vill? Jo, det är väl klart, ändå blir vi bundna  i vår beteende i förhållande till våra medmänniskor, i vår omgivning, i våra relationer osv. Kanske gäller inte detta dem som anser sig vara ledare och påverkas inte av det, utan kör sin egen race till synes oberörda av sina medmänniskor.

Nu tänker inte jag skriva om allt möjligt och trötta ut er som ni inte har någon nytta av. Mitt ärende är därför alla oss som tror och dem som söker en kristen tro.

Jag har träffat en hel del människor som har känt sig uppgivna, trötta och missmodiga, på grund av stressen och kravet att motsvara förväntningar  i kyrkan och i möte med människor.

Jag skulle vilja säga att det finns en osynlig mottstock, eller en förväntan att passa in i den ramen som andra har byggt för sig själva om oss.

 

Därför började jag med minnen från det  Katolska samfundet. Jo då det var roligt att känna sig betydelsefull, och kanske fick man en klapp på axel då och då och blev ännu gladare.

Så här i efterhand, tycker jag att det fanns en baksida  om vi tänker oss en tro som  skall bära oss genom livet. Då viste vi inte om något annat och vi blev lärda att vi skulle inte befatta oss med andra läror eller trosinriktningar  för vi satt på sanningen. Den sanning byggde mycket på  att man var sin egen frälsare delvis, jo då Jesus hade man hört om, vad han gjorde och hans lidande, död och uppståndelse. Men mycket byggde på vår egen präktighet, hur mycket vi har presterat och hur duktiga vi var med goda gärningar. Som de flesta förstår, så är inte detta vårt liv bygger på. Det blir bara ett obarmhärtig krav som  människan skall uppfylla för att nå det eviga livet.

Jag brukar säga: om du tar på dig religionen så blir du slav under den, följer du Jesus och låter dig förvandlas av honom, födds på nytt, så blir du likt honom. Nej, missförstå inte, du blir inte Gud, du är och förblir människa så länge du lever här på jorden, men ditt sinne, dina handlingar, din längtan och dina behov  återspeglar Jesus  så länge du bejakar det.

 

  1. Kärleksfull gärning

Från Matt 11:28-30 läser vi följande:

28 Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, och jag ska ge er vila. 29 Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat, och ni ska finna ro för era själar. 30 För mitt ok är milt, och min börda är lätt.”…

Det är en befriande ord, Guds löfte från Jesus själv, kom, kom och ta igen dig, underförstått:

”Jag vet att du kämpar och bär bördor för familjen, församlingen, för dina medmänniskor, ta igen dig och lägg din börda vid mitt kors och vila i tro och förtröstan på mig.”…

För vist är det sant att vårt liv består av våra bördor, för visa mer för andra något mindre, men Jesus lägger inga krav på dig att du måste göra si och så mycket för att förtjäna din plats hos honom. Nej, han har gjort allt för oss, ja i sin kärlek gick han in i döden av kärlek till oss. Han är faktisk inte död, utan uppstånden och levande och bjuder oss till sig för att hämta kraft och i kärlek uppmuntra oss. Jo vi får bära vår ok så länge vi vandrar på jorden, ibland blir oket tung som Jesu kors, han säger i kärlek, lär av mig för jag är mild och ödmjuk i hjärtat, där skall ni finna vila för era själar.

Till sist vill jag avsluta med en fråga:  När du ser dig omkring, kan du se någon annan som är likt Jesus? Är det inte så att alla religioner försöker binda upp människor och kräver motprestationer  för annars platsar du inte i gemenskapen. Lika bra det, för det är falska lärare som drar bort människor från Guds gemenskapen och det eviga livet. Deras frukt visar tydlig vad de går för.

 

/Claudio

”Vem säger ni att jag är?”…/ Del 3


Jag fortsätter på den inslagna vägen, med tydlighet och saklighet  för att det skall vara lätt begriplig.

Som ni märker redan av rubriken ovan, har jag lagt Jesu citat som en fortsättning  till tidigare artiklar, för att belysa hur nuet hänger ihop med Jesu gärning och apostlarnas undervisning.

Här vill jag lyfta upp den personliga ställningstagande  för vår tro, hur allt hänger samman. Åter till rubriken ovan, ställer jag frågan: ”Vem säger ni att Jesus är?”…  Ingen skall behöva svara mig, det är en personlig fråga som man får besvara själv.

Jag går in på bibeln text först för att bekräfta Jesu ord, och vad det var för tanke att apostlarna och folket i allmänhet skall säga om vem Jesus var(är)

Luk 9:18-21 läser vi följande (blå text som betyder bibelns citat)

18 Och det hände, han var ensam och bad, att hans lärjungar var hos honom. Och han frågade dem och sa: Vem säger folket att jag är? 19 Då svarade de och sa: Johannes Döparen, men några säger Elia, och andra att det är någon av de gamla profeterna som har uppstått.”…

Här uppstår den första fråga för oss:  Varför frågar Jesus  det? Han var inte ute efter sensation, eller något annat sådant. Dessutom viste han och kände människors hjärta och tankar, för han var Guds Son kommen i köttet för att bli allas kännare då, eller enkelt uttryckt han sänkte sig ner i vår mänsklig nivå  för att vi skulle förstå innebörden av det som Jesus gjorde, dvs. försoning från våra synder, evigt liv och gemenskap med Fadern och alla heliga i himmelen. Innan frågan besvaras måste vi kolla en annan text som Matteus skriver om i kapitel 16:13-17

13 När Jesus kom till trakten av Cesarea Filippi frågade han sina lärjungar och sa: Vem säger folket att jag, Människosonen, är? 14 Då svarade de: Några säger Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller en av profeterna. 15 Han sa till dem: Men vem säger ni att jag är? 16 Då svarade Simon Petrus och sa: Du är Kristus, den levande Gudens Son. 17 Jesus svarade och sa till honom: Salig är du, Simon, Jonas son. För kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlarna.”…

Nu handlar frågan om ännu mer personligt, nämligen, till Jesu allra närmaste. Det var han som utvalde apostlarna, genom sitt liv,undervisning och gärningar, vill han höra om de har uppfattat rätt vad hans syfte var och framför allt, vem han var. Åter igen, han kände apostlarna och viste allt om dem, men han ville höra deras  bekännelse. Här har vi själva nyckel ordet i evangeliet om Kristus, en bekräftelse från deras läppar att han var den som han har sagt sig vara. Detta är också en bekräftelse till dem som har levt efter apostlar och alla generationer framåt, till dess att Jesus kommer tillbaka och tidsålder avslutas.

Hur var det med bekännelsen när Jesus frågade vem han var?

16 Då svarade Simon Petrus och sa: Du är Kristus, den levande Gudens Son. 17 Jesus svarade och sa till honom: Salig är du, Simon, Jonas son. För kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlarna.”…

Jo då, Simon uppfattade rätt, han var öppen för undervisning, trotts hans brisfällighet. Han tog fasta på ordet som Jesus talade till Nikodemus, att man måste föddas på nytt, inte genom kött och blod, utan genom Faders vilja som vill att alla skall bli frälsta och komma till insikten om sanningen i Kristus.

Nu återstår några frågor till som jag vill besvara med hjälp av bibelns text:

Varför är det då splittring mellan olika samfund och Guds folk?  Vi läser om det i 1 Kor 1:10-13

10 Men jag förmanar er, bröder, i vår Herre Jesu Kristi namn, att ni alla är eniga i ert tal och inte låter någon splittring finnas bland er, utan är fullkomligt förenade i samma sinnelag och samma mening. 11 För av dem som är från Kloes hus har jag fått veta om er, mina bröder, att det förekommer stridigheter bland er. 12 Vad jag menar är detta, att var och en säger: Jag håller mig till Paulus, eller: Jag håller mig till Apollos, eller: Jag håller mig till Kefas, eller: Jag håller mig till Kristus. 13 Är Kristus delad? Blev Paulus korsfäst för er? Eller blev ni döpta i Paulus namn? “…

Inget nytt under solen , kan man tycka, samma gamla företeelse på vår och apostlarnas tid, kanske har det blivit värre idag, då människor vill höra om Jesus, men inte veta av hans kraft, eller så är man rädd att man skall stötta sig med personer och organisationer som går emot Jesu undervisning.

Alla ni som vill, har motivet att följa Jesus, tänk på att för oss är Kristus en ”Guds kraft till frälsning, en grundsten som vi bygger vårt liv på”…  Motsatsen är annars att Kristus blir en stöttesten för oss som vi snubblar över, valet är individuellt.

Bifogar avslutnings ord från 1 Kor 1:23-25 och 30

23 Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för grekerna en dårskap, 24 men för dem som är kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus, Guds kraft och Guds visdom. 25 För Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.”…

30 Men genom honom är ni i Kristus Jesus. För oss har han blivit vishet från Gud och rättfärdighet och helgelse och befrielse.”…

/Claudio

Ps: Får se längre fram om jag återkommer på samma tema, eller om det blir annat.

 

Med lärdom från Apostlagärningar/Del 2


 

Vi går in i en ny fas av Apostlagärningar, Petrus tog första steget till att synliggöra det som Jesus har lärt och befallt  dem. Det första församlingen bildades, kanske inte riktig så som vi är vana vid dagens församling(ar) Vi känner till att i början var det  en församlig  till största delen av Judisk börd, frånset några inresta gäster som delade gemenskapen och tro, så kallade hedningar, med de andra.

Något som vi känner igen oss i och människor långt förre oss, är apostlarnas kallelse och maning i sitt innersta  för att berätta om det som Jesus undervisade om. Dessa var lyhörda för den Helige Anden  och ville ut för att träffa människor i då tidens värld med uppmaning att tro på evangelium och på ordet som Herren Jesus gav dem. Evangelisten Lukas –läkaren till yrket, följde också med för att dokumentera det som hände som senare blev en del av  Nya Testamente  inspirerad av  den Helige Ande.

Här kommer vi in i bilden också, därför att apostlarna vandrade med Jesus och fick lärdom  och fostran av honom  och ställde sig senare till förfogande som Guds tjänare medvetna att de hade inget i sig själva, men Gud skulle visa sin kraft och få ära genom deras lydnad för evangeliet.

Från den tredje kapitel   i Apg 3:1-4 läser vi om den lame mannen vid  templets  port. Petrus och Johannes skulle till bönemöte. En tiggare bad om en gåva för att kunna köpa något ätbart för dagen.

Vi kan spekulera i vad de tänkte; kanske var det inte rätt att gå förbi mannen, samtidig som man ägnade sig åt bön inne i templet?

Jag tar med det sista stycket i texten för att vi skall förstå vad som hände:

Apg 3:5-10

5 Då såg han på dem, i förväntan att han skulle få något av dem. 6 Men Petrus sa: Silver och guld har jag inte, men det jag har det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: Stå upp och gå! 7 Han tog då honom vid högra handen och reste upp honom, och genast fick han styrka i sina fötter och vrister, 8 och hoppade upp, stod och gick omkring. Och han följde dem in i templet, gående och hoppande och prisande Gud. 9 Och allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud. 10 Och de kände igen honom och såg att det var han som brukade sitta vid Sköna porten utanför templet för att be om en gåva, och de uppfylldes av häpnad och förundran över det som hade hänt med honom.”…

Av händelsen kan vi förstå att detta var en början på apostlarnas  verksamhet med motivet att Gud skulle förhärliga sitt namn. Åter igen måste vi ta i beräkning  när vi läser Guds ord, att både Petrus och Johannes var enkla människor för att Guds kraft skulle visa sig så mycket större för då kunde ingen tänka på att dessa människor på något sätt  skulle syssla med kvacksalveri. Nu skall ingen missförstå detta, vi skall inte göra en lära av det och tro att vi kan tillämpa det hur som helst. Motivet då som nu i vår tid, måste vara sakmod, vishet  och ödmjukhet i rannsakan  på om den Helige Ande är med  när vi säger oss att vi går hans ärende.

Av texten ovan förstår vi också att människor fick något att tänka på, respekt att det finns en Gud som kan göra mer än vi kan tro eller be. Här kommer min egen upplevelse väl till pass som exempel på  att Gud kan tala på många sätt:  När jag satt på Betel på Klädesholmen och hörde på predikan som Norska bröder framförde, förstod jag inte så mycket då. Fastän mitt förstånd var ringa i andliga spörsmål  så kände jag att jag var en syndare  och behövde möta Gud. Guds atmosfär var så mäktig i Betel då, och när evangelisten pekade mot sitt hjärta då förstod jag att jag borde söka Gud. Jag var feg då, men jag fick mitt tillfälle senare, och nu 45 år efter får också jag vara ett vittne för Jesus.

Vi är kvar en stund till med Petrus och Johannes  och skall ta till oss exempel som de möte själva i Guds tjänande.

Apg 4:1-5

1 Medan de talade till folket, kom prästerna med tempelvaktens befälhavare och sadduceerna till dem. 2 Dessa tog illa vid sig för att de undervisade folket och predikade uppståndelsen från de döda genom Jesus. 3 Därför grep de dem och satte dem i häkte till följande dag, eftersom det redan var kväll. 4 Men många av dem som hade hört ordet kom till tro, och antalet män var nu omkring fem tusen.”…  

Enligt rubriken ovan skulle vi ta lärdom från Apostlarna, detta var i början av verksamheten och utbredning av  evangelium till syndernas förlåtelse och evigt liv för dem som tog emot tron på Jesus.

Här skulle jag vilja tillägga att det kostar på att följa Jesus, nej, jag vill inte skrämma bort någon, men vi måste vara medvetna om att det innebär försakelse, för visa kan det betyda lidande och förföljelsen. Så var det också för Petrus och Johannes, det var dock inget som skulle kunna hindra dem i deras frimodighet  att berätta om Jesus.  De  viste på vem de trodde och i sin övertygelse var fast beslutna att fortsätta på den väg som Jesus kallade dem.

Till sist en uppmuntran till oss alla:

Apg 4-13-14

13 När de såg sådan frimodighet hos Petrus och Johannes och märkte att de var olärda och outbildade, förundrade de sig. Men de kände igen dem att de hade varit tillsammans med Jesus. 14 Och när de såg mannen som hade blivit botad stå bredvid dem, kunde de inte säga något emot det.”…

Från  Rom 8:35-39 summerar jag det sista för dagen.

35 Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest eller förföljelse eller hungersnöd eller nakenhet eller fara eller svärd? 36 Det står ju skrivet: För din skull dödas vi dagen lång, vi blir räknade som slaktfår. 37 Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. 38 För jag är övertygad om att varken död eller liv, varken änglar eller furstendömen eller makter, varken något som nu är eller något som ska komma, 39 varken något i höjden eller i djupet eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek som är i Kristus Jesus, vår Herre.

/Claudio

Fortsättning följer

Apostlagärningar och Ordets betydelse


För att komma framåt, måste vi se bakåt, finns ett ordspråk som är talande för oss som Kristi följare och tillhör Hans församling. Lägg märke till att jag talar inte om något specifik samfund, själva samfund i den bemärkelse har en underordnad betydelse.

Därför är det viktigt att se vad som har hänt vid den första församlingens bildande. Hur tog Jesu utvalda apostlar ansvar efter  Jesu himmelsfärd, och var står vi idag i förhållande till Kristi trohet och förvaltarskap  av det uppdrag som har lämnats vidare till de troende i vår tid. Det blir en lång artikel, men för enkelhets skull vill jag dela den i flera delar för att det skall bli lättare att ta sig igenom det som jag ville framföra.

Som vanligt lämnar jag referenser till bibelställen så som det är skrivet i den senaste reformationens bibliska utgåva.

Från Apg 2:41-47 läser vi följande:

41 De som då med glädje* tog emot hans ord, lät döpa sig, och så ökades församlingen den dagen med omkring tre tusen själar. 42 Och de höll fast vid apostlarnas lära och gemenskapen och vid brödsbrytelsen och bönerna. 43 Och fruktan kom över varje själ, och många under och tecken* gjordes genom apostlarna. 44 Och alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt, 45 och de sålde sina ägodelar och tillhörigheter och delade ut dem till alla, efter vad var och en behövde. 46 Och varje dag var de ständigt och i full enighet* tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd, och åt sin mat med fröjd och uppriktigt hjärta. 47 De prisade Gud och hade gott anseende hos allt folket. Och dagligen lade Herren till församlingen* dem som blev frälsta.”

Apostlarna och en del andra såg när Jesus lyftes upp till himmelen och försvann från deras åsyn. Nu skulle de invänta den Helige Anden för att få kraft och vishet och bli Herrens  sändebud  så som Jesus undervisade om. Vi noterar att det var enkla människor som skulle förmedla det glada budskapet, allt ifrån Jesu födelse, fram till hans lidande och död och uppståndelsen så som det var sagt genom profeterna långt tidigare. Nu skulle den Helige Anden leda sina barn, jo det är rätt, tredje personen i Gudomen, vilket betyder samma regler och tanke som på Jesu tid.

Här var det inte frågan om att vinna egen ära och berömmelse, inte heller skulle de berika sig på de troendes bekostnad. Här vill jag vara väldig tydlig, för att ingen skall misstolka det som jag ville säga.

Självklart är dagens pastorer och arbetare i tjänst för Gud värda sin lön.

Dessutom utbröt en förföljelse mot de troende ifrån flera håll. Å ena sida från  de skriftlärda, så kallade ”Fariseer” och på andra sidan den Romerska  makten som dyrkade månguderi. Alla så kallade gudar var tillåtna för den enskilde romerske medborgaren så länge det inte var i strid med kejsaren i Rom. Detta skulle vara orsak till att de kristna blev förföljda och led martyr döden för sin tro.

Tillbaka till den första församlingen och dess början:

Det var Petrus som tog till ordet först, med inspiration av den Helige Anden tog han tillfälle i akt och berättade hur allt hängde samman.  För dem som så önskar att läsa finns det uppskrivet i Apostlagärningar 2:14-40

Som jag nämnde i inledningen skall det  första utkastet avslutas snart, innan dess vill jag ta med det viktigaste som går igenom hela historien  som en påminnelse om vad som är våran uppgift, och hur vi skall handskas med det.

För det första så är det :           Guds ord-Joh 1:1- 4 ” 1 I begynnelsen var Ordet*, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Den samme var i begynnelsen hos Gud. 3 Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till, som har blivit till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus.”…

För det andra:                                                          Allt handlar om kärlek till oss människor från Gud.  Åter till Joh 1:9-16

9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor som kommer in i världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget, men hans egna tog inte emot honom. 12 Men så många som tog emot honom, åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 De som blev födda, inte av blod, inte heller av köttets vilja, inte heller av någon mans vilja, utan av Gud. 14 Och Ordet blev kött och bodde* bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har av Fadern, full av nåd och sanning. 15 Johannes vittnade om honom och ropade och sa: Det var om honom som jag sa: Han som kommer efter mig är förmer än mig, eftersom han var före mig. 16 Och av hans fullhet har vi alla fått, och nåd utöver nåd. 17 För lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. 18 Ingen har någonsin sett Gud. Den enfödde Sonen*, som är vid Faderns bröst, han har förklarat honom.”

Att vittna om ljuset, att berätta om frälsning för människor, är vår uppgift likt Petrus och övriga apostlar som inte kunde tiga still, det är vårt ärende. Tänk efter, om ingen predikar Kristus, då är också vår tro meningslös. Eller om inte vi håller oss till ordet så som det är skrivet, inspirerat av Guds Ande, ja om vi lägger till eller drar ifrån, då blir det ett  urvattnad evangelium som inte förmår att beröra.

Därför får vi se tillbaka till dem som har gått förre och lärt av Jesus. Om detta finns mycket att skriva om och dela. Fortsättning följer.

/Claudio

Pingsten och Apostlar ”gärningar”


Med tanke och syfte att gå vidare  på ”Ordets” grund, är också rubriken satt på det sättet att det skall uppfattas så som  det är skrivet. Vi närmar oss Pingstdagen rent traditionellt, samtidigt har det en djupare betydelse för vår efterföljelse och överlåtelse för att vi skall kunna vandra i Jesu fotspår, precis så som apostlarna blev kallade. Detta är vårt  uppdrag  i den tid som vi lever, det betyder inte att själva grunden i uppdraget kan ändras. Tvärt emot som en del försöker hitta på andra vägar och anpassning  med att lägga till eller dra ifrån det skrivna ordet.

Från Apg 1:6-8  läser vi följande:

6 Då de nu var samlade frågade de honom och sa: Herre, ska du i denna tid återupprätta riket åt Israel? 7 Då sa han till dem: Det är inte er sak att veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. 8 Men ni ska få kraft efter att den Helige Ande har kommit över er och ni ska vara vittnen* åt mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns”…

Detta var den sista löfte framförd av Jesus medan han var hos apostlarna. Dessa var luttrade nu och hade mognat mentalt. Nu skulle dessa föra vidare budskapet om Jesus, som världens Frälsare. Först skulle det bli bekläda med Den Helige Anden  för att få kraft och vishet att göra det som Jesus befallde dem.

I Apg 2:1-4  läser vi:

1 När pingstdagen* var inne var de alla samlade i full enighet**. 2 Då kom plötsligt ett dån från himlen, såsom när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. 3 Och tungor såsom av eld visade sig för dem, vilka fördelade sig och de satte sig på var och en av dem. 4 Och de blev alla uppfyllda av den Helige Ande och började tala med andra tungomål, allteftersom Anden ingav dem att tala.”…

Vi kan se i texten att detta är inte bara något som apostlarna fick för att vara mera andliga än andra. Det var uttryckligen  en uppmaning att ställa sig under  ”Andens  ledning” som Den Tredje i Gudomen, för att förra Guds verk vidare, när Jesus for upp till sin Fader.

Jesus viste att dessa människor, precis som alla vi andra, både förre och efter Jesus, var och är bristfälliga människor. För  att orka med  och vandra i Guds vishet behövdes  Den Helige Andens  kraft och vishet. Därför var det viktig att apostlarna skulle underordna sig Guds vishet.

Vishet talar jag om därför att det inbegriper allt runtomkring oss:  Förföljelsen, som inte hade börjat riktig  ännu för apostlarna, men så småningom  kommer det att tillta. Om detta kommer jag att skriva i nästa artikel. Då som nu hittade människor på diverse tricks i tron att man kunde tjäna  Gud på annat sätt. Följden blev splittring mellan Jesu efterföljare och så kallade ”ledare” eller ”höga apostlar” som Paulus benämner dessa.  Just därför är min orsak till att skriva om det den första församlingen som bildades av apostlarna, som exempel  på  att vi får ta det till oss. Att ta lärdom om det som har varit och praktisera enligt Guds ord, och den Helige Andens vishet är vägen framåt. Det är därför som Jesus talade om kärleken först till Gud och sen till sin nästa. Detta kan vi dock inte uppfylla i vår egen kraft, vi får vara överlåtna genom den Helige Anden för att bli Kristi vittnen.

Ja, det inbegriper att vi fattar beslut efter vårt förstånd, dvs. vår vilja, blir ett sökande efter vishet att ära Gud, Jesus och den Helige Anden. Tänk efter, en Gudstjänst där människor upphöjs, eller berikas på något sätt i sin själviskhet, är inte till Guds ära. Däremot trivs den Helige Anden där det råder ödmjukhet, saktmod, frid  och kärlek, där trivs människor också. Som Jesus säger:

Matt  10:16

16 Se, jag sänder iväg er såsom får bland vargar. Var därför kloka såsom ormar och oskyldiga* såsom duvor.”…

/Claudio

Nästa artikel: Den första församlingen/ apostlarnas handlande.