Kristi återkomst


Imorgon söndag den 20 nov. infaller ”Domsöndagen” med rubriken som ovan. Jag kan tänka mig att det kommer att predikas i många kyrkor just om ”Kristi återkomst”

Jag kan förstå att många blir oroliga, delvis av doms talet och Kristi återkomst. Jag skall försöka avdramatisera detta genom att förklara i någon mån vad det handlar om. För det första så är det många som bär en ångest med sig, ja ett sår i själen som hamrar ständigt med otillräckliga tankar att man har inte gjort sig förtjänt av Kristi kärlek. I rädslan att inte komma med när Kristus kommer tillbaka igen försöker man bearbeta detta krampaktigt  för att kunna få frid i hjärtat.

Låt oss vara tydliga mot varandra  och se den kärlek som Fadern i Himmelen har skänkt oss när han sände Sin Son i världen för människors försoning. Om vi kan tänka oss in i detta ett litet ögonblick med  tacksamhet och tar vara på Kristi ord som vi läser om i evangelierna så kommer vi förstå innebörden av Guds tanke.

Faran är väl att vi slätar över genom att betona det ena och glömmer bort Guds helighet. Kanske är det just där ordet om ”Domsöndagen” som kommer in? Jag gissar på det, samtidigt behöver varken jag eller alla dem som tror på Guds och Jesu rättfärdiggörelse  frukta för något. Varför? Jo därför att vi är friköpta från alla våra synder genom ”nåden” Allt är förlåtet och struket och Gud tar inte fram det som en anklagelse på vad vi har gjort eller försummat tidigare. Låt mig komma med lite tröst och uppmuntran från Johannes evng. 14:1-3

” Låt inte era hjärtan oroas. Ni tror på Gud, tro också på mig. 2 I min Faders hus finns många boningar. Och om det inte vore så, skulle jag ha sagt er det. Jag går bort för att bereda plats åt er. 3 Och när jag har gått bort för att bereda plats åt er, ska jag komma tillbaka och ta er till mig, för att också ni ska vara där jag är.”…      

Jag kan inte låta bli och tänka på den unge Johannes som blev kallad av Jesus tillsammans med sin bror Jakob och de andra i fiskarlaget. Johannes är ett vittne i det som han såg och hörde för han var med Jesus hela tiden. Han levde nära Jesus och trotts att han var så ung tog han vara på Jesu ord och kunde skriva ner det med Helige Andens inspiration till alla dem som kom till tro under seklernas gång. Lägg märke på vad texten säger: ”Bli inte oroliga för ni har en tro på Gud, tro också på mig säger Jesus.

Apostlarna viste inte vad som väntade dem fram över, ändå förstår vi av texterna som vi läser i olika kapitel att det var både med och motgångar för både dem och för Jesus ibland, för också han var mänsklig i det motto att han var av kött och blod. Just därför kan vi känna igen oss i honom som en tröst när vi har det jobbigt. Dessutom är vi inte ensamma, läs här för nästa referens från samma kapitel och från vers 25-28:

25 Detta har jag talat till er, medan jag är kvar hos er. 26 Men Hjälparen*, den Helige Ande, som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt det jag har sagt er. 27 Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er så som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte rädda. 28 Ni har hört att jag har sagt er: Jag går bort, och jag kommer tillbaka till er. Om ni älskade mig, skulle ni glädjas att jag sa*: Jag går till Fadern, för min** Fader är större än jag.”…

Kan det bli större än så? Hoppet, glädjen och Guds löfte till oss människor, underbara nåd som vi kan ta emot. Vi vill bli bevarade också och inte oroa oss för att vi skall bli lämnade kvar vid Kristi återkomst. Vi vill inte döma oss själva eller andra med att vi har inte förtjänat Kristi kärlek för den är fullkomlig.

Vad skall vi göra då? Ännu ett ord från Johannes 15:7-10

” Om ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, kan ni be om vad ni vill, och det ska bli gjort för er. 8 Min Fader blir förhärligad genom att ni bär rik frukt och ni ska vara mina lärjungar. 9 Såsom Fadern har älskat mig, så har också jag älskat er. Förbli i min kärlek. 10 Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och är kvar i hans kärlek.”…

Vad är det vi läser om här ovan?

”Om ni förblir i mig, och mina ord förblir i er”  Viljan, motivet att hålla fast vid bekännelsen och tro på Kristus och hans ord är ledstjärnan i vårt liv. Nej, det betyder inte att vi skall vara felfria, inte heller att vi inte kommer att falla, det gör vi därför att den jordiska kroppen tillhör förgänglighet. Den kommer vi att avklädda oss vid Kristi ankomst och bli förvandlade till en himmelsk kropp avsedd för det himmelska.

Låt oss därför trösta varandra med dessa ord som följer av avslutningen av dagens text:  

Rom 7:18-25

18 För jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. 19 För det goda som jag vill, gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 20 Men om jag nu gör det jag inte vill, så är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 21 Jag finner alltså den lagen hos mig, som vill göra det goda, att det onda finns hos mig. 22 För jag gläder mig över Guds lag till den inre människan, 23 men jag ser i mina lemmar en annan lag, som ligger i strid mot den lag som är i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag som är i mina lemmar. 24 Jag arma människa! Vem ska befria mig från denna dödens kropp? 25 Jag tackar Gud genom Jesus Kristus, vår Herre! Så tjänar jag nu själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.”

Kan det bli tydligare än så? Nej, tror inte det, läs texten om igen och tacka Gud för Jesu försoning, tacka honom för att du är fri i Kristus, du är helig för att Kristus har satt dig från ett sammanhang till att vara köpt och avsedd för det himmelska livet den dagen Kristus kommer tillbaka.

/Claudio

Alternativ teologi, för vem?


Det är en konstig tid vi lever med bland Guds folk, i stort sätt allt ifrågasätts som är skrivet i ”Ordet” bibeln med motiveringen att det som gällde då när den skrevs kan inte vara relevant nu i våra dagar. Språket har ändrats under dessa drygt 2000 år och då menar en hel del att vi som troende får följa med.

Då frågar jag: Hur ser vi på Gud, Jesus och Den Helige Anden? Och vad betyder tro i praktisk handling? Hur ser vi på det som är inspirerat av Guds Ande?  Jag menar, om vår tro bygger på ”testamentet” det gamla förbundet med skapelsen och Gudsfruktan genom och rättfärdighet genom sina gärningar och sen fullbordande av den ”nya testamentet” som blev ”Nåden” fullkomnad i ”Människosonen” dvs. Gud själv blev människa Jesus för att ta bort all synd som följde med från skapelsen.

Det är inte ovanligt att man hör människor säga: Jag tror på Gud och på Jesus och då hoppas jag att jag kommer rätt ”om det finns ett liv” efter det jordiska. Jag tvivlar inte på någon som säger detta, snarare utgår jag ifrån att det finns en gnutta tro innerst inne. När allt kommer omkring så är det inte min eller någon annans sak att fälla omdöme mot en annan människa var den hamnar efter döden.

Ordet teologi, låter nästan lite förmätet, jag skulle kalla det istället för ett enkelt barn tro. Eller för att vara lite mera konkret  en tro där vi tar på allvar det vi läser i skriften, bibeln. Nej det går inte, protesterar någon för då kommer vi uppfattas som inkluderande där andra inte får plats. Är det så? Nej säger jag, därför att vår tro bygger på Jesu ord och handling. Han har aldrig fördömt en människa, och han har aldrig försvarat synden heller för det är den som utestänger människan från Guds gemenskap. Så är det  där  med att men ser inte på människor och världen idag som man gjorde då när bibeln skrevs.

Åter igen då saknar men kunskap eller i värsta fall kan inte eller vill inte tro på Kristi ord.  Jag tänker på den unge Johannes, evangelisten som blev kallad till apostel, han var med Jesus som de andra apostlarna och lyssnade på Jesus undervisning. Han blev som de andra 11 apostlar de första missionärer med uppdrag att berätta om Jesus, vad han lärde och hur Guds rike skulle nå alla människor, i början till den då tidens värld och sen skulle andra ta över efter dem vilket gäller också oss nu.

Men Johannes fick större uppdrag än så, trotts sin förvisning på en öde ö Patmos och förhoppning av många som var emot evangeliet att han skulle dö en plågsam död i sin ensamhet av både hunger och törst, så såg Gud själv att Johannes tid var inte fullbordad. Han blev ett redskap för Gud  och hade övernaturliga kontakter med Himmelen för att skriva ner Uppenbarelseboken.

Förutom det och hans evangeliet, skrev Johannes 3 brev till församlingar för att bevara trohet och tillit till Jesus och hans Fader. Han blev inspirerad av Den Helige Anden som är en del av ”Treenighet”

Om vi ser på människan Johannes så var det säkert inte mycket med honom rent mänskligt, andligt sätt var han vital därför att han visste sitt beroende av Guds kraft. Och det är mitt exempel till er alla läsare att inte lita så mycket på egen kraft, ”Tro på mig och på honom som har sänt mig” säger Jesus.

”Förutom mig kan ni engeting göra”… säger han vidare, varför, jo därför att det är inte människor som kan ge syndernas förlåtelse, det är inte människor som kan ge frid åt andra, ni har väl läst evangelierna i bibeln och kommer ihåg Jesu undervisning? Så… varifrån kommer tro?

Jo tron kommer från Guds ord och Guds ord från Kristi undervisning. Men Kristus är inte här så vi kan se, nej förvisso, men vår tro uppfattar Guds sanningar och Den Helige Anden ger oss vishet  att förstå det vi läser eller det som andra undervisar om . Just detta är viktigt att Helige Anden bekräftar äktheten och sanningen  i det som undervisas i kyrkor och bibelskolor. Om vi strävar efter anpassning till denna världen kommer vi snart mista glöden och tron.

Skickar med som referens till några bibelord: Gäller början av Johannes evangeliet och slutet av han syn han fick förmedla till oss från uppenbarelseboken.

Först Joh 1:1-5

”  I begynnelsen var Ordet*, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Den samme var i begynnelsen hos Gud. 3 Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till, som har blivit till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”…

Upp 22:18-20

18 För* jag försäkrar var och en som hör profetians ord i denna bok: Om någon lägger något till detta, så ska Gud på honom lägga de plågor som är skrivna i denna bok. 19 Och om någon tar bort något från orden i denna profetias bok, ska Gud ta bort hans del från livets bok* och från den heliga staden och från det som är skrivet i denna bok. 20 Han som betygar detta säger: Ja, jag kommer snart. Amen. Ja, kom, Herre Jesus!”

/Claudio    

Väntan och vaksamhet


Jag talar och skriver så länge jag känner inspiration, det är ett sätt för mig att dela ordet. Själv vet jag inte var det hamnar, kanske är det mindre viktigt för mig just den detaljen. Däremot är min önskan och förhoppning att någon eller några skulle ta detta till sig som hjälp på vägen och en förtröstansfull tro på Jesus och Den Treenighet Gud.

Låt mig börja med profeten Jesaja 51:1,4-6

” Hör på mig, ni som far efter rättfärdighet,
ni som söker Herren.
    Se på klippan, ur vilken ni är uthuggna,
och på gruvan, ur vilken ni har grävts fram.”…

”Tänk på mig, du mitt folk;
    lyssna till mig, du min menighet.
Ty undervisning skall utgå från mig,
min rätt skall jag sätta till ett ljus för folken.
Min rättfärdighet är nära,
    min frälsning är på väg,
och mina armar skall döma folken.
    Kustländerna väntar på mig
och hoppas på min arm.
Lyft upp era ögon till himlen,
    och se på jorden därunder.
Ty himlen skall försvinna som en rök
och jorden nötas ut som en klädnad.
Dess invånare skall dö som mygg.
    Men min frälsning skall förbli för evigt,
min rättfärdighet skall inte brytas ner.”…

En enkel fråga vill jag ställa: Vem är mottagaren av citaten ovan?

Naturligtvist är ingen undantagen, varken rik eller fattig, manlig eller kvinnlig, ung eller gammal, Svensk eller främling, nej ingen är undantagen. Däremot har alla respekt med sig och sin integritet att göra vad som behagar och vad man är övertygad om.

Ni vi läser Guds ord utgår jag ifrån att det är erbjudande till dem som vill. Den aktuella texten är från gamla testamentet, men den är inte mindre giltig för det, en hel del är bildspråk för att människor skall orientera sig genom alla generationer. Samtidigt är det en fullbordad faktum att Jesus har bekräftat/fullbordat det gamla testamentet och gjort den i sin egen person så som Människosonen och kommen från Sin Fader med Hans uppenbarelse och tolkning i praktisk handling.

För en del kan visa texter vara skrämmande, min önskan är att förklara skriften på ett enkelt sätt med utgångspunkten att kärlek och hoppet från Gud skall lysa igenom och lämna bestående tro till alla som bekänner sig till Kristus eller till dem som söker för att finna barnatro.

Texten ovan får tala för sig självt, men det sista stycket vill jag ändå kommentera med tanke på alla debatter i media och bland människor om lägget med miljön  och världs händelser. För att förtydliga mig så är inte jag en förnekare av jordens  klimat. Däremot är jag realist och har en annan hopp än vad som mållas upp av diverse experter.

Ty himlen skall försvinna som en rök
och jorden nötas ut som en klädnad.
Dess invånare skall dö som mygg.
    Men min frälsning skall förbli för evigt,
min rättfärdighet skall inte brytas ner.”…

Här är min förklaring till varför jag tror som jag gör. Det betyder att jag måste( med fri vilja) tro på hela bibeln som är Guds ord. Detta borde inte vara så konstigt för någon människa? Varför, jo, många samfund och kyrkor tror på den enkla bekännelsen som oftast läses i kyrkor. Frågan är då om man menar det som man bekänner eller om det bara är ett liturgisk sätt att avverka en Gudstjänst?

Jag är inte anhängare av dem som säger att vi måste bevara jorden för annars har vi ingen jord kvar. Dock är jag anhängare av dem som säger att vi skall vårda det vi har med varsamhet tills det blir dags för Herren att skapa en ny gjord enligt uppenbarelse boken i kapitel 20, (se texten ovan med fet stil)

Frälsningen förblir för evigt och vi kommer att leva i en annan dimension, det har vi Guds löfte på. Men det är också oundvikligt att jorden kommer ”nöttas ut” så småningom. För att inte tala om allt hot om kärnvapen som kan ödelägga hela jorden.

Men jag vill ändå skicka med en uppmaning till att förtrösta på Herren och det som är skrivet i ordet. Det betyder inte att vi som tror blir likgiltiga eller är utan känslor, nej vi är som alla andra. Skillnaden är att vi får hjälp att hantera motgångar och prövningar som alla människor drabbas av. Genom förtröstan på ”Ordet” och Den Gud  som har sagt att Han Är Den som Han Är.

/Claudio   

Dikt: Himmelska hamn


Som tillägg till den tidigare artikeln och med alla helgon bifogar jag en dikt.

***********

I väster jag spanar med undran, vad finns där?

Vatten och glitter med skummande hav, bär in mot land utan besvär.

Tanken det slår mig, vad destinationen är,

Vad blir färden av all brus, över tidens vatten och stjärneljus?

Det lyser upp i väster blå med fyren som blinkar, ge akt så…

Många sjömän fick sin resa bruten mot land…

När ljuset slocknat mot andra strand

I väster jag spanar och i minnen jag stannar,

Hur många är det som kommit i hamn, efter sin resa nått den Himmelska land.

I vemod och tillförsikt, jag vänder tillbaka, med förnyad blick och kraften jag fick…

För att åter verka i stort eller smått, med nåden och glädjen himlen nått.

Att åter vi möta våra kära där, utan sjukdom, möda eller besvär,

Genom tro som liten av ett korn, färdas vi alla bort,

Mot den Himmelska hamnen som vi av nåd har fått.

Ingen på vägen behöver bli efter, vår Fader i Himmeln sin kärlek till alla skänker…

/Claudio

Vi skall resa långt


Så här i Allahelgons tider villa jag passa på och dela några tankar om vårt livs resa. För det är en lång resa för de flesta? Den är inte beroende av ålder, social status, kvinnlig eller manlig och inte heller nations beroende. En resa som ingen kan besluta för oss, den ligger i våra händer och är heller inte beroende vilken samfund man tillhör.

Vad är det för resan som vi skall göra? Jo, vårt liv som blir 70-80 år blir lång, jo jag vet om vi ser oss omkring i vår närhet så ser vi människor som blir mycket äldre än så. Fast det är inte enskilda platser som räknas i första hand. Det är global beräkning och genomsnitt av alla folk.

Det är en resa som kräver planering och utrustning, framför allt sinnens närvaro att förbereda sig för den långa resan.

Vill citera refrängen på Kal Öst välkända sång:

Vi skall fara bortom månen vi skall fara bortom mars,

Vi skall fara bortom Vintergatans stjärnevärld med hast,

Vi skall fara hem till Jesus han som är vår bäste vän,

Vi skall fara ända in i himmelen…

Kanske någon reagerar på att jag talar om döden?… det behöver du väl inte göra för den kommer ändå…

Jo det gör den alldeles säkert för eller senare, men jag vill avdramatisera döden  och kalla det för en avklädning av den jordiska livet. Just därför får man stanna upp och tänka till ordentligt oberoende om man tror eller inte tror på evigt liv.

Låt mig citera Guds ord ifrån Hesekiel 37:12-14

12 Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren GUD: Mitt folk! Se, jag ska öppna era gravar och låta er komma upp ur era gravar och föra er in i Israels land. 13 Och ni ska inse, att jag är HERREN, när jag har öppnat era gravar och fört er, mitt folk, upp ur era gravar. 14 Och jag ska lägga min ande i er så att ni får liv, och jag ska låta er bo i ert land. Då ska ni inse att jag, HERREN, har talat det och gjort det, säger HERREN.”…

Det är både bildspråk och verklighet som vävs samman i det som profeten bär fram till folket. Tänk på alla dem som vi kallar för heliga ”Helgon” och som har gått förre. Varför är de Helgon? Inte är det för att det var duktiga och väl ansedda i sin mänskliga gärning, förstå mig rätt i detta, många har kämpat och gjort stora saker genom sin livsgärning. Självklart  skall vi uppmärksamma detta som något gott. När det gäller frälsning och det eviga livet så kan ingen komma till Gud om man inte tar till sig tro på Jesus som den som kom från Sin Fader och blev människa som gick i döden för alla syndare. Men hans uppståndelse borgar också för att alla skulle få liv genom honom. Döden är inte slutdestination därför att döden är besegrad genom Jesu uppståndelse och den som vill får följa med på resan i kraft av tro på honom.

Citat från Hebr. 11:1-3, 6,

1 Men tron är en övertygelse om det som man hoppas, en visshet om det man inte ser. 2 För genom den har fäderna fått sitt vittnesbörd. 3 Genom tron förstår vi att universum har skapats genom Guds ord, så att det synliga inte har blivit till av det som vi kan se.”…

6 Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som vill komma till Gud måste tro att Gud är till, och att han lönar dem som ihärdigt söker honom.”…

Johannes talar om Jesus som det sanna ljuset kapitel 1:9

9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor som kommer in i världen.”…

Hur har alla dessa som vi kallar för heliga kommit hem till sin slutdestination om det inte var genom ljuset förkroppsligat i Jesus som lyste på vägen för dem under sin vandringstid här? Låt oss vara ärliga mot varandra, om ingen ljus finns som kan lysa för oss på vår vandring i livet då vet vi inte vad vi är på väg.

Jag vill avsluta dagens artikel med ”Ordet” från 1 Kor 15:35,42-44,49

35 Nu undrar någon: Hur uppstår de döda? Vad för slags kropp har de när de kommer?”…

42 På samma sätt är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås i förgänglighet, det uppstår i oförgänglighet. 43 Det som sås i vanära uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft. 44 Det sås en jordisk* kropp, det uppstår en andlig kropp. Det finns en jordisk kropp och det finns en andlig kropp.”…

49 Och liksom vi har burit bilden av den jordiska, ska vi också bära bilden av den himmelska.”…

För utrymmesskull har jag tagit bara visa versar, men för dem som så önskar kan läsa hela kapitel 15 i ovannämnd ordning för att få helheten.

/Claudio

Ps: Förtydligande

Artikeln kan ge intrycket av att man skall förberedda sig inför döden vilket kan skapa ångest på grund av min otydlighet. Detta var inte meningen med artikel, vad jag menar med förberedelse är att man skall vårda sin tro på Gud även om den skulle vara liten. Livet måste levas så länge vi har krafter och livslust, ingen av oss vet när uppbrottet kommer kommer. Men att leva i tro och förtröstan gör livet meningsfullt och skapar en annan dimension inför det eviga livet.

Om någon tycker att det finns frågetecken kvar, gå gärna in på kommentarsidan och säg vad du tycker. Tack

Senaste nytt, den moderna teologi?


Jag ställer frågan igen: Hur ser vi på trohet till Guds ord och Kristus?  Kallar vi företrädare för andra religioner för Kristus? Återigen frågar jag  med underlag från vad Jesus har sagt själv: Luk 18:8 (andra delen)  ”Skall Människosonen finna tro på jorden när han kommer åter?”…

Det är inte min sak att vara  domare över andra, och inte kan andra människor döma oss för vad vi väljer att tro på, det är vi väl överens om?  Men utifrån uppdraget som Jesus gav till apostlarna och som senare spreds till oss andra, har vi väl ändå ansvar att vara trogna det uppdraget.

Det förefaller mig som man anpassar evangeliet efter tiden vi lever i, inget nytt således, för sånt beskriver bibeln att det skall komma ju längre tiden lider inför Kristi tillkommelse. Jag skickar därför en påminnelse till 2 artiklar som är skrivna  för inte så längesen. Den som vill läsa dessa kan läsa det här och här igen. Som alltid är artiklarna uppbyggda med referenser från bibeln där läsaren kan kontrollera vidare om det stämmer. Klicka på ordet ”här” för önskad artikel.

Teologi som smyger sig in i församlingar är förnekelse och degradering av Kristus (Jesus) och hans försoningslära. Det handlar också om att det behövs inget omvändelse enligt visa.

Då är min första fråga: Vad gör vi med Jesus ord som han talade till folket och blev till underlag för hans uppdrag? Den andra fråga som infinner sig är: ”Vad är Tro på Gud och alttings skapare” om man samtidigt förnekar detta?

Har inte tänkt att skriva så mycket idag, det finns andra artiklar som bekräftar en  enkel tro som villar på skriften, på bloggen. Däremot vill jag bifoga några bibelord som en påminnelse till oss alla om vad det egentligen handlar om.

1Kor 15:14-22

14 Och om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro är också meningslös. 15 Då kommer vi också att stå där som falska Guds vittnen, eftersom vi har vittnat om Gud att han har uppväckt Kristus, som han inte har uppväckt, om det är så att döda inte uppstår. 16 För om de döda inte uppstår, så har inte heller Kristus uppstått. 17 Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. 18 Då har också de gått förlorade som har insomnat i Kristus. 19 Om vi endast i detta livet har haft vårt hopp till Kristus, så är vi de mest ömkansvärda bland alla människor. 20 Men nu har Kristus uppstått från de döda och har blivit* förstlingen av de som somnat in. 21 För eftersom döden kom genom en människa, så kom också genom en människa de dödas uppståndelse. 22 För såsom alla dör i Adam, så ska också alla i Kristus göras levande. ”…   

Jag tror inte det behövs så mycket mer att tillägga i dagens artikel. Upprepar det som jag har sagt så många gånger tidigare:

Vi som bekänner oss till Kristi evangeliet så som den är beskriven i ”Ordet” vi får sträva efter att vara Kristus trogna. Vår uppgift är att vaka över Guds ord  för att inga främmande läror skall rubba oss och dra bort oss från den grunden vi står på. Tänk på att själen behöver näring, därför får vi mata oss med Guds ord i förtröstan på det som Jesus har sagt.

Claudio

Tro och övertygelse


Dagens kyrkotext handlar egentligen om att lyssna i tro, jag vill vända lite grand på det och utgår ifrån ”Tro och övertygelse” Är inte det samma sak, kanske någon undrar?  På ett sätt är det väl det, att lyssna är att ta ”Ordet” till sig som skapar övertygelse om det man hoppas på.

Ni förstår, som läser, att det är inga diffusa saker jag skriver om, nej snarare är jag noga med att vara tydlig och rak för att visa vad jag tänker på. Det handlar om min kristna övertygelse som jag vill dela med mig till gagn för dem som vill tro på en Gud så som det beskrivs i bibeln.

Jag ger mig inte in i samtalet om andra som har en annan bibel, eller som kallar den Guds bok. Vill inte använda blogg utrymme för långa förklaringar. Istället vill jag bifoga referenser från bibeln som beskriver tro och övertygelse.

Till dagens text från Matt 9:1-8

”  1 Då steg  Jesus i båten och for över och kom till sin egen stad. 2 Och se, de förde till honom en lam, som låg i en säng. När Jesus såg deras tro, sa han till den lame: Son, var vid gott mod. Dina synder har förlåtits dig. 3 Och se, några av de skriftlärda sa för sig själva: Denne hädar. 4 Men Jesus såg deras tankar och sa: Varför tänker ni ont i era hjärtan? 5 Vilket är lättare att säga: Dina synder har förlåtits dig, eller att säga: Stå upp och gå? 6 Men för att ni ska veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder – sedan sa han till den lame – stå upp, ta din bädd, och gå hem. 7 Då stod han upp och gick hem. 8 När folket såg detta, blev de förvånade* och prisade Gud, som hade gett sådan makt åt människor.”…

Den första tanke som infinner sig i texten är: ”Behovet och Motivet”  Från vem? När Jesus vandrande omkring spred sig rykte om honom överallt i landet som skapade förväntan, behov och hopp. Den lame manen kunde inte ta sig fram för allt folket därför var det några som visade barmhärtighet till manen som hade en längtan att bli frisk. Med andra ord fanns där en förhoppning om att Jesus ville göra något åt hans behov.

Det blev en förvåning bland folket när Jesus började i fel ände enligt folket. Han vände sig till manen och säger: ”Min son, var vid gott mod du har fått syndernas förlåtelse”…  Hur manen reagerade vet vi inte riktig, men av texten ser vi att de skriftlärda reagerade häftig och tyckte att Jesus hädar.  Och då vänder sig Jesus till det skriftlärda, ”Viket är lättare att säga, dina synder är dig förlåtna eller att säga: Stå upp och gå till manen som bad om hjälp?”

De skriftlärda kunde förstås inte svara därför att de trodde inte på Jesus. Han var en stöttesten för dem som helst skulle röjas ur vägen. Deras motiv var att hitta orsaken för att anklaga Jesus som falsk.

Trotts detta ville inte Jesus lämna deras fråga obesvarad, han säger till skriftlärda: ”Människosonen har makt på jorden att förlåta synder”  Guds Son blev människa med uppdrag att predika Nådens evangelium till frälsning och försoning åt alla dem som tror. Men för att bekräfta att han har den makten att både förlåta synder och ge hälsa till den här manen skulle bevisa att han var den som han hade sagt sig vara. Folket som såg på blev förvånade men också uppfyllda av glädje och prisade Gud för hans nåd och godhet.

Hur skall vi andra ta detta till oss och vad blir följden av det? Enligt min tro är detta bara en del av tron som yttrar sig på olika sätt. Gud kommer till oss på skiftande sätt, för mig blev det en dramatisk upplevelse som jag har skrivit om många gånger. För andra kan Gud komma som en stilla susning, för några kommer Gud i musiken och sånger. Allt detta är Guds mångfald och han möter våra behov så som vi är mottagliga i vår ande. Men allt samverkar till en övertygelse och kunskap om vem Gud är, därför tillhör all ära Honom, men vår glädje blir stor när vi förnimmer detta.

Därför kan vi likna vår tro som kan vara så liten som ett senapskorn, när den väl hamnar i god gjord blir en planta till glädje för andra. Det oansenliga frön dör men uppstår som en vacker planta som bär frukt och som ett tecken på Guds härlighet.

/Claudio   

Kommer väckelsen vi väntar på?


Tänkte skriva om diverse frågor och funderingar som jag funderar över.  Jag kan tänka mig att många befinner sig i samma situation och har frågor om tro och dess yttringar.

Nu är det inte direkt yttringar det handlar om, även om jag får vidröra detta i artikeln. Det handlar om det som rubriken antyder och som vi undrar lite till mans: ”Kommer väckelsen” där många människor söker sig till Gud? Jag skall ge min egen tanke på hur jag ser på det, behöver inte betyda att jag har rätt i det jag säger (skriver) Därför får läsaren pröva det som skrivs med Guds ord och behålla det som är välbehagligt.

Det första tanke, bibelns referens vill jag dela med mig av från:  Luk 18:8 (andra delen)

” Men ska Människosonen finna tro* på jorden när han kommer?”…

Detta kräver en förklaring, man skall inte ta lösryckta versar och göra en lära av det. Därför vill jag kommentera lite kort från texten i den 18 kapitel.

Texten innan handlar om bön och uthållighet, disciplin och målmedvetenhet för att det skall bli så som Gud har lovat. Parallellt med detta  handlar texten i samma kapitel också om människor med egen rättfärdighet. Utgår man efter det oavsett om man är medveten eller tvärt om så blir det bara mänskliga tankar, vilket faller till marken och blir inget av det. Jag har själv varit med om och hört det profetiska rösten som Herren uppmanar sitt folk att ställa sig till förfogande för att ”skörden” skall bärgas in i det sista tider. Nu skall det sägas också att varje profetia  skall prövas och underställas Guds ord.

Mycket av det som vi betecknar som  Gud kommer egentligen från vår mänskliga tankar. Vi har inte förmåga att se utanför ramen, om vi skall använda bilden av det. Vår tanke är begränsad därför att vi är åtskilda från Gud så länge vi bor i den jordiska kroppen.  Nu är det så att Gud har ändå utrustat sitt folk med olika gåvor och uppgifter till gagn för hela församlingen och för människor som söker Gud.

”1 Men tron är en övertygelse om det som man hoppas, en visshet om det man inte ser.”…

Hur kan man vara övertygad om en sak om ingen berättar vad det handlar om ? Eller, för att vara konkret: Det handlar om Gud, Jesus och Den Helige Anden  som grunden i ”Treenighet” dvs, Gud är Ett i tre personer. Men om någon har berättat så måste det betyda att den eller dessa har hämtat kunskap från en källa där det en gång började. Det måste finnas ett ”Testamente” som är giltig för alla människor generationer igenom.

Kanske förstår en och annan att jag vänder mig till dem som bekänner sig till Kristus i första hand, inte för att jag vill göra skillnad  på människor, utan därför att för oss alla som har fått kunskap skall det också vara ansvar att förvalta det i disciplin för att alla andra som inte har fått kunskap skall kunna se Kristus i oss.

Vi längtar efter väckelse och förändring, Gud vill alltid det, men han tvingar sig inte på någon ända av sin skapelse, utan är ett fritt val.  Handen på hjärtat, och här börjar jag med mig själv först, hur har vi det med Gud? Är vi hängivna och trogna uppdraget han har get oss? Eller, kompromissar vi med sanningen och anpassar oss  till våra omständigheter runt omkring oss?

Jag vill ta med en text från 1Samuelsboken 4:1-2 och kapt.6:1-3, 10-11

” 4 Samuels ord kom till hela Israel. Och Israel drog ut till strid mot filisteerna och slog läger vid Eben-Haeser, medan filisteerna hade slagit läger vid Afek. Filisteerna ställde då upp sig i slagordning mot Israel. Striden spred sig, och israeliterna blev slagna av filisteerna, som nergjorde omkring fyratusen man på slagfältet.”…

Den här texten får jag lov att använda som bildspråk på församlingen som gör eftergifter på den ena efter det andra område. Vi känner oss slagna och tappar mod, till sist orkar man inte kämpa emot och då blir det en anpassning också till det som är fel.

6 ”När Herrens ark hade varit i filisteernas land i sju månader, kallade filisteerna till sig präster och spåmän och sade: ”Vad skall vi göra med Herrens ark? Låt oss få veta på vilket sätt vi skall sända den tillbaka till dess plats.”…

Åter igen ett bilspråk om Herrens uppenbarelse som hamnade bland falska profeter och missbrukade Herrens namn för sina egna syften. Det varade inte så länge för Herren låter sig inte gäckas eller missbrukas, ganska snart upplevde folket att det blev obekvämt och ville lämna tillbaka Herrens ark.

10 Männen gjorde så. De tog två kor som gav di och spände dem för vagnen. Men kornas kalvar stängde de in hemma. 11 Och de satte Herrens ark på vagnen.”…

Jag kunde tagit mera text från beskrivning av vad som hände med Herrens ark. Vill hellre ha lite kortare text för att ingen skall behöva tröttas ut av all text och sluta läsa.

Eftersom Filisteerna hade stulit Guds ark, som är en förebild på Guds ord och Herrens uppenbarelse, kom också de falska profeter och människor som gav dem bifall i nöd och viste att arken måste återbördas till Guds folk där den hör hemma. I texten finner vi också skrämmande exempel på hur dessa betedde sig när arken skulle skickas tillbaka. De tog två kor och en vagn och lastade Herrens ark på vagnen.

Ni som läser bibeln vet att Herrens ark skulle inte lastas på hjul, den skall bäras av folket, Leviterna som var kallade till präster. Också det ett  bildspråk för oss som  har tagit emot Kristus och bekänt oss till honom , har också vi blivit Guds präster som skall uppenbara ordet för andra människor. Filisteerna visste inte bättre, de hade varken kunskap eller mod hur arken skall hanteras därför lastades arken på en vagn för att de skulle bli av med arken så snabbt som möjligt.

Jag frågar: Är vi lika obekväma  själva när vi bekänner inför människor att vi är frälsta och pånyttfödda? Eller skäms vi för evangeliet och vill inte stötta oss med andra människor när det bli för obekvämt? Och vad värre förnekar vi tom det som Gud själv har stadgat i sin skapelse? Eller kanske tycker vi att det kostar förmycket att följa Jesus och bli hans vittne? Då kanske är det lättare att sätta bekvämlighets hjul på det i tron att det ordnar sig.

Tycker ni att jag är hård och dömande? Må vara så, men jag dömer ingen, Gud är den rättfärdige domaren. Vad jag vill är att vi skall mobilisera vår vilja och våra motiv i ärlighet mot varandra och ta Kristi kors med oss och förtrösta på honom som har lovat att vara med oss och bära våra bördor när vi blir trötta, när vi blir förföljda eller förtalade och tom får lida för Kristi skull.

Herren har inte kallat oss att vandra på den breda vägen där det är lätt, han har kallat oss på den smala vägen kantad av  sten med törnbuskar vid vägen. Det är vägen till livet med Kristus, då kan vi säga: ”Ja Herre låt Ditt rike komma och Din vilja ske så som i Himmelen så också på jorden och med oss som redskap.

/Claudio

Reliker i den första kyrkan


Petrus, den viktigaste och  missionären , kom till Rom omkring år 60 ef.Kristus för att göra evangeliet känt för Romarna och den tidens värld. Det var en uppmaning från Jesus innan han lämnade jordelivet efter sin uppståndelse, och efter den sista förberedelse för apostlar. Paulus som inte var en del av den gruppen då, anses också han komma till Rom någon gång 60-64 Enligt historien avrättades Petrus  några år senare genom korsfästning, anklagad för samhällsomstörtande verksamhet. Avrättningsplatsen var en kapplöpningsbana i stadsdelen Vatikanen och Petrus begravdes därefter i en nekropol (gravplats) intill.

Paulus gick samma öde till mötes, dock inte som korsfäst, han blev halshugen istället och blev martyr för det kristna evangeliet.

Av historien vet vi att Rom var då tidens största imperiet som hade sin makt och utbredning en bit över central Europa, norra Afrika och Mellanöstern. Kejsare avlöste varandra under antal år, (har skrivit om detta tidigare och vill inte upprepa historien )

Det som är min tanke och motiv i det historiska perspektivet, handlar i första hand om människor som presenterade Jesu evangeliet. Vi vet att varken Petrus eller Paulus var ensamma om det, det kan vi läsa om i både Apostlagärningar och alla breven som finns i bibeln. Framförallt är det intressant hur den kristna kyrkan-församlingen blev till. Jo, jag medger att det blir en vis upprepning av historien, men kan tänka mig att det är en nyttig påminnelse om vad som hände där då och hur blev det idag, helt enkelt en tillbaka blick för att ta lärdom av det och jämföra med dagens samfund. Just samfund har intresserat mig, vilket den vakne läsaren lägger märke till i mina tidigare artiklar.

Rubriken ovan talar om något helt annat, därför skall jag försöka dela med mig av den kunskap som jag har inhämtat från historiska källor. Med tanke på den föra artikel jag skrev om alla helgon så kan det vara bra att fördjupa sig i dess historia.

Först lite referenser från bibeln som är vår fasta punkt och kan utgå ifrån för att förklara det skrivna ordet.

Från Matt 16:18-20  läser vi följande om Petrus:

”  18 Och jag säger dig, att du är Petrus, och på denna klippa* ska jag bygga min församling, och dödsrikets** portar ska inte segra över henne. 19 Och jag ska ge dig himmelrikets nycklar. Och allt vad du binder på jorden ska vara bundet i himlarna, och allt vad du löser på jorden ska vara löst i himlarna. 20 Sedan befallde han sina lärjungar att inte tala om för någon att han var Jesus* Kristus.”…

Detta är den sanna ord som Jesus talade till Petrus, vilket befäster att han skulle bli en ledare för församlingen eller kyrkan om du kallar den så. Men vi får inte gå före historien, utan måste beakta tiden efter Jesus uppståndelse och apostlarnas uppdrag, vad då? Jo, missions befallningen att ” Gå ut i hela världen och gör alla folk till mina lärjungar döpande dem i Fader, Sonens och Den helige Andens namn. Matt 28:19

Det var ett uppdrag till apostlarna och alla andra som kom till tro på Jesus då, men först skulle de invänta Den Helige Anden för att få kraft och vishet för att möta svårigheter i världen. Därför bildades den första församlingen i Jerusalem med över 3000 personer som hade allting gemensamt. Nu skall vi komma ihåg att så småningom började visa slitningar i församlingen eftersom de flesta var av judisk börd och dessa var vana med sina egna traditioner enligt det gamla förbundet. Kunskapen hade helt enkelt inte nått fram till alla att Jesus var den nya ”Förbundet”

Apostlarna som fick undervisning av Jesus direkt kunde förmana och undervisa folket och församlingen växte trotts visa motsättningar. Det kom nya ledare som sörjde för församlingen och dess medlemmar medan Petrus och andra i ledarskapet kunde ägna sig åt missions resor.

Det var en tid av förföljelsen både bland Judar och andra. Romarna i sin tur hade sin egen anledning att förfölja dem som kom till tro, varför, det rådde frihet att dyrka vilken Gud man ville i det Romerska imperiet? Jo vist, men kejsaren i Rom betraktades som Gud, medan de som bekände sig till Kristus kunde inte ha andra Gudar och därför betraktades som illojala, vilket var påbud att dessa skulle avlägsnas.

De troende kunde överleva i sina katakomber under det hemska förföljelsen, en del fick sätta livet till och blev martyrer för Jesus. Här bildades den första församlingen i Rom år 69 eft.Kr. med en begränsad frihet. Petrus och Paulus blev tillfångna och led martyr döden också. Församlingen levde ett tinande tillvaro fram till Kejsarn  Konstantin 330 ef.Kr. som utfärdade amnesti för alla troende.

Ett par hundra år senare beslöt den nyfrälste kejsarn Konstantin att resa en majestätisk kyrka på platsen. Denna ersattes på 1500-talet av den som står där i dag, San Pietro in Vaticano. Apostlagraven och nekropolen finns kvar i Peterskyrkans grund.

Konstantin den store hedrade även andra martyrer på samma sätt. När kristendomen fredades i Rom under 300-talet inspirerades flera tidiga församlingar att bygga kyrkor ovanpå katakomberna, de gamla gravtunnlarna under staden. Där fanns det nämligen många martyrgravar, vilka ansågs utgöra existensberättigande för kyrkorna.

Det var många som blev martyrer tills amnesti kom, men dessa martyrer blev också något nytt i den kristna församlingen. Jesu egen död och uppståndelse blandades med  martyrernas  i tron att dessa skulle hjälpa dem på vägen till Gud. För människor blev det istället till en avgud eftersom de dyrkade döda istället för att se på den levande och uppstånden Jesus

Det blev en  roll som döda martyrkroppar har spelat i Västeuropas medeltidshistoria. Det var kring relikerna som kyrkan byggde sina helgedomar och utövade sin kult, och det var relikdyrkan som gav upphov till pilgrimsfenomenet – som i sin tur möjliggjorde Roms återupprättelse efter kejsardömets sönderfall. Det var också delvis genom relikexport och påföljande kyrkobyggen som kristendomen spreds över Europa 

Förklaringar till fenomenet brukar fokusera på världsliga och religiösa makthavares politiska bruk av reliker via handel och donationer. Men även om relikhanteringen skapade handelsvägar, makt och rikedomar så utgjorde ändå folkets aktiva medverkan den yttersta förutsättningen. Hur tänkte de miljoner människor som vallfärdade mil efter mil för att röra vid ett martyrliks skrumpna hand eller gnugga en näsduk mot dess torkade hår?

Legender om martyrernas blodiga och sällsamma öden i Rom spred sig och lockade pilgrimer från när och fjärran. Det blev en religion  där man dyrkar de döda istället för den levande Kristus. Vanliga människor som dog martyr döden  för Kristi skull, men utan att veta om det blev deras efterträdare dyrkare av döda ting och går miste om det verkliga frälsning.

Källan och en del av texten är från Populär Historia

Alla Helgon


Vi närmar oss helgen för alla Helgons dagen, den artikel skall inte handla just som den dagen. Det blir en betoning på frågan om  vem som betraktas som helgon, och vad är kriterier för att få vara helgon?

Lite historik om alla helgon i korthet.  Enligt historiska böcker berättas det att redan år 1198 förekom  notiser om ett särskilt dag för alla helgon. Seden inom kristendomen , framför allt inom den Katolska kyrkan, uppmärksammade helgon och kristna martyrer ganska tidig i vår tideräkning.

Själv förstod jag inte riktig firandet av dem som är döda redan, men när jag läser på och jämför med bibelns text som bifogas längre ner  får jag en annan  innebörd av det som vi kallar för ”Alla Helgon”

Jag vill ändå börja med referenser från Guds ord med ordet  ”Heliga/Helgon” och dess betydelse.

Hebreerbrevets författare skriver så här om det i kap 10:10

”Efter denna Guds vilja har vi helgats genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla”…

Och Hebr. 12:14 läser vi följande:

14 Sträva efter frid med alla och helgelse, utan vilken ingen får se Herren.”…

Vad är då ”Helgelse”?

Hur kommer man ditt?

Och vilka blir ”Helgon”?

Helgelsen, eller helig, är en synonym  som beskriver ”avskildhet/renhet” Ordet kan tillämpas på annat som används av människor än själva Guds relation, det kan vara saker som människor betraktar som heliga just för dem, men som inte behöver vara förknippad  med Guds relation. Det sista kan vi lämna därhän eftersom min tanke är inte att skriva om det profana eller annat  som  inte har med Gud att göra.

Hur, eller vem kan bli helig?

Vi läser meningen i texten från Hebr. 10:10, se ovan igen, ”Efter denna Guds vilja”… som vi bekänner oss till, bejakar  att ”Kristus blev offrad en gång för alla, för alla människor till försoning  och renhet”…

Men vi är bristfälliga människor hur kan vi klara av det?  Nej det kan vi inte, det kunde inte människor i det gamla testamentet heller eftersom  den var försvagad av det mänskliga, men ändå godkänt med sina synd offer för att det skulle räknas människor till godo.

Just därför föddes Jesus som människa som kom från Sin Fader för att försona alla människor och genom hans vilja göra dem rena/heliga. Med andra ord är det en handling/mottagning , behov och kunskap  för att kunna bli det som  vi läser om. Läs gärna den föregående artikeln  som beskriver detta lite närmare för att kunna förstå innebörden av. Rubriken är ”Vad är synd”? (klicka på länken för att komma ditt.)

Luk 23:39-42 läser vi följande:

39 Men en av förbrytarna som hängde där skymfade honom och sa: Om du är Kristus, så hjälp dig själv och oss. 40 Då svarade och tillrättavisade den andre honom och sa: Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? 41 Det är rätt åt oss att vi lider vad våra gärningar är värda, men denne har inte gjort något ont. 42 Och han sa till* Jesus: Herre*, tänk på mig när du kommer in i ditt rike. 43 Då sa Jesus* till honom: Sannerligen säger jag dig, i dag ska du vara med mig i paradiset. ”…

Vilken kontrast, Jesus hängde mellan två förbrytarna, han som ingen synd hade gjort blev buntad ihop med dessa som försörjde sig som förbrytare. Men också där ser vi den mänskliga viljan för och emot Jesus. En av förbrytarna tog tillfället i akt och förstod att han skulle gå in i evighet. Han använde det sista tillfället i livet för att bli ren och helig för att få vara med Jesus.

Den andre däremot var lika hård och föraktfull mot Jesus, inte ens döden brydde han sig om. Vad jag ville komma fram till är just våra egna behov och viljan att bli heliga, inte på grund av egen kraft, utan genom Jesu gärning och Guds vilja.

Kanske tänker många att så kan jag göra också, inte behöver jag bry mig om Jesus, skulle döden komma så får jag väl tillfälle till omvändelse?   Det kanske blir så, ingen vet, varför leva i osäkerhet när man kan leva i Guds frid. Nej, människor behöver inte göra sig till med diverse övningar för att bli heliga. Man behöver inte klä sig i aska och säck för att passa in i det heligas gemenskap. Man behöver inte ge bort allt man äger för att skaffa sig förmåner i Guds rike. Det finns inga hopplösa fall för Gud för vilka som får komma med och bli heliga.

Så, vad är det då, kanske någon frågar?

42 Och han sa till* Jesus: Herre*, tänk på mig när du kommer in i ditt rike. 43 Då sa Jesus* till honom: Sannerligen säger jag dig, i dag ska du vara med mig i paradiset. ”…

Det var inte många ord från förbrytaren, men det var väl valda ord som kom från hjärtat med längtan och behov. Man behöver inte stå inför döden för att uttrycka sina behov inför Gud, och inte behöver det vara just i kyrkan. Det kan man göra på en arbetsplats, eller i sin ensamhet  eller var som helst. Kyrkor är till för gemenskap där likasinnade samlas  för att dela med sig av ordet i olika former, sång, eller berättelsen om vad tron betyder eller något annat som upphöjer Gud och som gör Honom känd för andra.

Allt det andra praktiska som jag räknade upp ovan, det tar man som en förmån och glädje att göra något för Jesus.

Till sist, hur skall vi veta vilka som var heliga och kan  minnas dem som sådana?

Vi kan inte bedöma hjärtat inställning inför Gud, och kan således inte sortera dem i goda eller onda.  Detta gäller både dem som har gått förre  likväl dem som vi möter i vår vardag eller ytterst sällan.

Gud är den Rättfärdige domaren , låt oss lämna allt till Honom som skall döma levande och döda en gång när tiden kommer. Alla dessa som har dött förre får vi minnas för det som deras gärningar vittnar om, en åminnelse till något gott.

Claudio