Liturgi och mystik


 

Det har skrivits spaltmeter om detta ämne, ändå kan jag inte låta bli att åter igen beröra detta lite mera på djupet.

Anledningen är att jag har detta med mig från barnsben genom den Katolska kyrkan. Katolikerna har inte ensam rätt till liturgi, den finns i flera samfund och kyrkor.

Som barn undrade jag vad alla dessa  ritualer  har för betydelse för de troende? Egentligen fick jag  ingen svar på min undran, jag fortsatte med min nyfikenhet  och i samband med läsning av gamla testamente framträdde en klarare bild av vad det handlar om, tror jag. När Mose,  mottog stentavlor 5 Mos 10:1-5  på nytt fick han också anvisningar om regler hur Judarna skulle bete sig för att efterleva lagen. Det handlade om allt mellan deras högtider, behandlingar av främlingar, förvaltning av rättvisan och mycket mer. Hebr. 9:1-10  En förebild av det förra förbundet med sina föreskrifter om  gudstjänsterna och helgedomen. Där är det beskrivet hur det skulle skötas. För den som vill kan också läsa i 1 Kon 8:1-12  vilket handlar om Judiska föreskrifter i det gamla förbundet, men genom Kristus har fått en ny betydelse, både för Judar och oss andra som benämns som  hedningar

På den första ”Apostoliska tiden” som handlar om den nya” Förbundet” funderar jag på , hur samlades de troende och hur var deras  gemenskap utformad i förhållande till oss idag? Jag skall återkomma till detta lite senare i texten. Först vill jag ta upp några saker, beteende , i samfund som finns idag. Som utgångspunkt har jag min egen erfarenhet från den Katolska kyrkans uppfostran.

Följande ämne vill jag ta upp här:

  • Liturgi
  • Mystik
  • Kontemplation

Liturgi

Så här säger Wikipedia om det: ”Liturgi, ursprungligen från grekiskans

(leitourgia, Laos, ”folket” och roten  ergo, ”göra”), är en religiös grupps gudstjänst eller

gudstjänstordning. Begreppet användes ursprungligen om den judiska gudstjänsten

och intar en framträdande roll inom kristendomen, men kan även användas för

att beskriva andra religioners riter och ceremonier. En liturg är en person

som förrättar gudstjänst. En liturgiker är en person som studerar liturgik:

liturgiers historia, struktur och innehåll.”

Underförstått, man har hämtat gamla testamentets ritualer för att utforma Gudstjänster i de äldre samfund. Eftersom  liturgin är inte frälsnings grundande så är det förstås fritt fram att ha  Gudstjänst ordning som man är inkörd med eller van från början. Svårare blir det när vi kollar nästa punkt:

Mystiken:

Wikipedia igen// Mystik (senlatin theologia mystica, av latin mysticus ”som hör till mysterierna”, även ”hemlighetsfull”, från grekiska mystikos, ”invigd”, ”som hör till mysterierna”, ”hemlighetsfull”) betecknar en religiös eller filosofisk åskådning vars anhängare söker nå förening med det översinnliga eller gudomliga eller kännedom …

Något hemlighetsfullt, mystiskt som för tankarna till något som är fördolt och skall inte  skyltas med. Jag kan inte tänka mig att människor/troende  menar det som de utrycker.  Ändå har jag själv stött på den sorten uttryck lite här och var. Det skulle vart intressant att höra  läsarnas synpunkter om vad man lägger för betydelsen i ordet mystik.

Jag kan inte tolka det på annat sätt, för alla oss Kristus  troende och Jesu efterföljare, att vi skulle vara mystiska eller hemlighets fulla. Tvärt om , det glada budskapet om Jesu rättfärdighet till alla som tror och den glädje den skapar genom trons förvisning, är inget som man vill eller bör behålla för sig själv. Vår kallelse är att göra alla folk till Jesu lärjungar  och döpa dem i Faders, Sonens och Den Helige Andens namn  Matt 28:19

Nästa undran är kloster livet där de troende söker en fridfull plats där de kan leva avskilt för Gud.  Detta är också en äldre ritual  som förekommer  inom den Katolska kyrkan och Ortodoksa  samfund.

Artikeln får inte tas som intäkt för att döma  alla dessa människor som har vigt sitt liv i avskildhet. Jag varken kan eller vill döma någon, men jag undrar över detta därför att jag förstår inte betydelse av dess handlande  i jämförelse med Guds ord.  Om vi skall följa Jesus, vilket vi är kallade till, hur gör dessa människor som lever till synes för sig själva, och hur ordnar de så evangeliet blir känd för andra?

 

Den sista frågan blir något som kallas för ”Kontenplation”: ” Wikipedia igen:   Kontemplation (av latinets contemplatio) är en latinsk översättning av grekiska theoria (θεωρία) och betyder, “tittar på”, ”är medveten om”, ”utsatt för betraktande”. I äldre grekisk och romersk tradition hade det betydelsen skådande, närmast motsvarade teofani, hierofani.

Kontemplation (theoria) var betydelsefulla begrepp i Platons och Plotinos filosofier, och ett medel för att nå henosis.

I kristen tradition har det fått en något snävare betydelse, vanligen en inre, utdragen och ordlös bön, varvid man tömmer medvetandet för att stilla betrakta det gudomliga  ( min anmärkning)

Kontemplation skiljs ofta från den mer aktiva meditationen (denna distinktion gäller i synnerhet i västlig kristen tradition), där det ofta förknippas med mystiker, exempelvis Teresa av Avila and Johannes av Korset och skrifter av Margery Kempe, Augustine Baker och Thomas Merton.[1]

I östlig kristendom är kontemplation (theoria) bokstavligen ett medel för att se Gud, få en vision av Gud eller uppleva enighet med Gud, vilket praktiseras inom traditionen”

 

Det som jag reagerar mest på är om vi som kristna skall syssla med sådant? ” En utdragen och ordlös bön, varvid man tömmer medvetande för att stilla betrakta det gudomliga”…För mig låter det som österländsk  mystik blandat med den kristna tro. Jag frågar: Varför skall vi göra det så krångligt när vi nalkas Gud? Jag förstod inte när jag skulle bikta mig för prästen i den katolska kyrkan, varför skall man gå genom en präst när man har tillträde till Fader och Jesus och kan be direkt. Varför skall man behöva tömma sitt medvetande för att Gud skall fylla en med sin välsignelse?  Det finns igen logik i detta.

Den som är född på nytt enligt Jesu ord, är också en ny skapelse i Kristus och har en Kristus natur i sig på det andliga  område. Nyckel ligger i att läsa Guds ord och ta den till sig som andlig spis, eller mat för själen. Något annat behövs inte, framförallt är det fel att blanda främmande viloläror med den äkta gemenskapen med Gud.

Avslutningsvis, kan vi bara konstatera att så som de första kristna samlades och praktiserade sin nyvunna tro  och uppmuntrade varandra i kärlek och ömsesidig omsorg, och sen delade sina erfarenheter med andra icke troende, åtnjöt dessa respekt och var omtyckta av folket. Kort sagt, en för alla, alla för en, i Kristus, med Kristus och till Kristus.

/Claudio