Finns änglar?


Det här är ett område som vi inte vet så mycket om, trotts detta kan vi finna vägledning och en del svar på genom Guds ord. Jag tänkte ta med en text där Jesus berättar om änglar.

Från Joh 1:47-51 läser vi följande:

47 Jesus såg att Natanael var på väg till honom och sa om honom: Se, en sann israelit, en som är utan svek. 48 Natanael frågade honom: Hur kan du känna mig? Jesus svarade och sa till honom: Innan Filippus kallade på dig, då du var under fikonträdet, såg jag dig. 49 Natanael svarade och sa till honom: Rabbi, du är Guds Son, du är Israels Konung. 50 Jesus svarade och sa till honom: Tror du, därför att jag sa till dig att jag såg dig under fikonträdet? Större ting än så ska du få se. 51 Och han sa till honom: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Härefter* ska ni se himlen öppen, och Guds änglar fara upp och ner över Människosonen.”

Vad har vi här då: Jo, Jesus var ständig på väg som ett uppdrag från sin himmelske Fader, han var helt enkelt missionär som vi kallar idag, och undervisade i det som Gud beslutade i Treenighet, Fader, Sonen och den Helige Ande. Det var Gud själv i mänsklig gestalt som visade genom sin gärning och liv vad Fadern har berett åt alla dem som vill tro på honom. Därför fick Sonen uppgiften att försona världen genom sitt liv. Först till Judarna som förtröstade på gamla ”Förbundet/Testamente, men som var försvagad i det jordiska element. Men en brygga skulle upprättas mellan den himmelska och den jordiska, inte bara för Judarna, utan för alla människor på jorden under sekler som gick och fortgår till dess att Jesus kommer tillbaka.

Nu kommer vi in själva i berättelsen när Jesus såg Natanael, en Gudfruktig människa som behöver uppmuntran, men som han inte väntade sig en så personlig hälsning från Jesus. Filippus, apostel, hade pratat med Natanael som tog emot nyheten om Jesus som Messias. Där, när Jesus såg och pratade med Natanael, bekräftades ett personligt möte mellan Jesus och Natanael vilket blev följden att han/Natanael bekräftade som personlig vittnesbörd att Jesus var och är Guds Son.

Vad ville jag säga med berättelse ovan? Jo, vår tro bygger på en personlig ställnings tagande för eller emot Jesus som är Gud. Alla som påstår att Gud är opersonligt, har inte riktigt förstått vad evangeliet handlar om. Inte konstigt att många far vilse och har en tendens att blanda ihop andra så kallade Gudar och väsen i tron att alla är på väg mot samma mål.

Detta är en del av dagens artikel, den andra delen handlar om änglar: Vad är deras uppgift och hur ser de ut? Det sistnämnda har vi förstås inget svar på, helt enkelt därför att det är himmelska varelse med en himmelsk kropp. Att visa gamla målare har gjort sig en bild av änglar med vingar och är klädda i vit skinnande klädsel kan vara begripligt för att skapa en bild.

 Sannerligen, sannerligen säger jag er: Härefter* ska ni se himlen öppen, och Guds änglar fara upp och ner över Människosonen.”

Nu har vi Jesu ord också som bekräftelse på att änglar finns. Läser vi Uppenbarelseboken ser vi i många kapitel som beskriver änglar. Jag tar inte med detta för det blir för mycket text, den som vill kan läsa den sista boken i bibeln för att veta lite mera om det.

Däremot tar jag en text från  1 Mos. 28:10-17

”  10 Jakob lämnade Beer-Sheba och begav sig mot Harran. 11 Han kom till en plats där han måste stanna över natten, eftersom solen hade gått ner. Och han tog en av stenarna på platsen för att ha under huvudet och lade sig att sova.

12  Då hade han en dröm. Han såg en stege[b] rest på jorden. Den nådde ända upp till himlen, och Guds änglar steg upp och ner[c] på den. 13 Och se, Herren stod ovanför den[d] och sade: ”Jag är Herren, din far Abrahams Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger ska jag ge åt dig och dina efterkommande. 14  Din avkomma ska bli som stoftet på jorden och du ska utbreda dig åt väster och öster, norr och söder. Genom dig och din avkomma ska jordens alla släkten bli välsignade[e]. 15  Och se, jag är med dig och ska bevara dig vart du än går, och jag ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska inte överge dig förrän jag har gjort vad jag lovat dig.”

16 När Jakob vaknade upp ur sömnen, sade han: ”Herren är verkligen på denna plats och jag visste det inte.” 17  Han greps av fruktan och sade: ”Hur helig är inte denna plats! Det måste vara Guds boning, här är himlens port.”

Åter igen en bekräftelse från Gud , i en dröm som Jakob hade, ni vet han med  12 söner  som blev Israels 12 stammar. Detta skedde i början på gamla testamentet, dvs, långt innan Jesu födelse , ändå med en gemensam tråd om änglar och Jesu 12 apostlar som ett ledarskap i den nya Förbundet. Därifrån utgick evangelium till alla människor både Judar och oss andra icke Judar, så kallade hedningar.

Av det Latinska namnet ”Angelos” som betyder sändebud förstår vi vad änglars uppgift är. Här rör vi oss i den himmelska världen och handlar om Guds tjänare /sändebud, likt oss  med den skillnaden att vi har vår uppgift på jorden, medan änglar betjänar  det heliga i himmelen. Dock finns det undantag , änglar har haft uppdrag också på jorden vid olika tillfälle i både gamla och nya testamente. I slutet av artikeln kommer jag bifoga  en del bibelställen för dem som önskar bekräftelse på det som jag skriver om.

Fallna änglar/demoner är också omtalade i bibeln. Som den förste som föl var Satan själv, ge akt här att vi talar inte om några Gudar, utan om Guds skapelse som änglar,sändebud/ tjänare, enligt  min tolkning  med den himmelska kroppen som andar, dock med en fri vilja precis som vi människor på jorden.” Lucifer” som föreställde sig som ljusets ängel och ansågs sig vara Gud genom sin högmod, drog med sig andra änglar i fördärvet, dessa har namnet om sig som demoner.  Jesaja beskriver detta lite mera utförligt i kap 14:12-15

Jag tar med Jesu egna ord om änglar: Matt 18:10,11   ” 10 Se till att ni inte föraktar någon av dessa små. För jag säger er, att deras änglar i himlarna alltid ser min Faders ansikte, som är i himlarna. 11 För Människosonen har kommit för att frälsa det som var förlorat.”

Här talar Jesus om barnen först, och sen nämner han om änglar som barnens beskyddare(tjänare) som utför sin tjänst inför Guds ansikte. Samtidigt bekräftar Jesus varför han kom, han har namnet ”Människosonen” översatt att han blev människa och Gud för att försona världen.

Referenser till bibelställen:

Matt. 24:31                        Guds änglar som sändebud

1Kor.6:3                              De rättfärdiga skall tom döma  änglar

Hebr.1:14                           Änglarna i Guds tjänst

2 Pet. 2:4                            Guds rättfärdiga dom över änglar och den yttersta domen.

Utöver detta kan man läsa Uppenbarelseboken där änglar omtalas som Guds sändebud och tjänare.

/Claudio

 

Livets okränkbarhet


Jo, jag har funderat ganska mycket på varför människor blir kränkta? Nej, nej det gäller inte mig vad jag kan komma på, ändå möter vi människor som har råkat ut för detta och som bär en börda som en ryggsäck på grund av att de har inte motsvarat  allmänhetens måttstock.

Lägg märke till rubriken ovan, ”Livets” för mig inbegriper all liv på jorden med människan som kronan på verket. Skulle det vara en artikel om miljön som är i ropet nu?… Tja, vill du ta det så inte mig emot, jag vill dock värja mig med att få en stämpel som jag inte kan leva upp till. Att jag skriver om människan som kronan på Guds verk, betyder en prioritering för människan först, därefter kommer det andra efter.

Jag skall förklara mig med hjälp av Guds ord, det är detta som är mitt rätta kompasen för att orientera mig vad jag än går eller träffar. Nu låter du allt kaksig, kanske någon invänder? Gud bevare mig om det skulle vara på det sättet. Att se på ett annat sätt och från ett annat perspektiv, betyder inte att man är tuff, inte heller att man skulle vara förmer än andra, vilket föranleder skrivandet av dagens artikel, med meningen av människans likavärde.

Vad jag ville komma fram till är att man skall inte utöva våld mot sin nästa, i varken övertygande teknik, eller med hot, eller något annat sammanhang. Just här kommer vår kristna övertygelse in i bilden. Historien har lärt oss at det hände mycket i religionens namn, ja precis ”religionens” namn.

Med detta menar jag att inga religioner går sig fria så långt man kan se i historiens böcker.  Tyvärr fortsätter historien också i vår tid, med blodspillan, kränkningar av andra människor som inte anpassar sig i dessa leder. Kanske är det inte så konstigt, det räcker att vi öppnar bibelns  första 10 blad så ser vi att redan då kom in avundsjuka (Kain  och Abel) och behovet att härska över en annan.

Nu kommer jag fram till  själva kärnan som jag ville framföra. Låt oss stanna några ögonblick vid Jesu personlighet. Många drogs till honom när han vandrade på  jorden, som människa. Ändå kan vi se många olika motiv bland folket, när de sökte Jesus.

Visa blev mäta lekamlig, andra blev friska från sina sjukdomar, åter andra var trätosugna, dock inte Jesus, en del blev mordiska, osv.

Jag skall ta ett exempel på ett möte mellan Jesus och en välbärgad man.

Matt 19:16

”16 Och se, en man gick fram och sa till honom: Gode* mästare, vad för gott ska jag göra för att få evigt liv? 17 Då sa han till honom: Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, det är Gud.** Men vill du gå in i livet, håll budorden. 18 Han sa till honom: Vilka? Jesus sa: Du skall inte dräpa, du skall inte begå äktenskapsbrott, du skall inte stjäla, du skall inte bära falskt vittnesbörd. 19 Hedra din far och din mor, och du skall älska din nästa så som dig själv. 20 Den unge mannen sa till honom: Allt detta har jag hållit från min ungdom. Vad är det mer som fattas? 21 Jesus sa till honom: Om du vill vara fullkomlig, och sälj det du har och ge åt de fattiga, och du ska få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig. 22 Men när den unge mannen hörde det ordet, gick han bedrövad sin väg, eftersom han hade många ägodelar. 23 Då sa Jesus till sina lärjungar: Sannerligen säger jag er: Det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. 24 Och ytterligare säger jag er: Det är lättare för en kamel att gå igenom ett nålsöga, än för en rik att komma in i Guds rike. 25 När hans lärjungar hörde detta, blev de mycket förskräckta och sa: Vem kan då bli frälst? 26 Då såg Jesus på dem och sa till dem: För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.”…

Vad kan vi dra för slutsatser av detta möte?  Mannen ställde en fråga och han fick korrekt svar från Jesus. Väldigt tydligt och respektfullt, reaktionen blev både negativt och avvaktande, inte bara från mannen utan också från Jesu lärjungar. Oj, oj vem kan då bli frälst, när Jesus begär det omöjliga, tyckte dessa? Vi tar mannen först: Jo då, han var religiös, gav allmosor och gjorde annat som såg så bra ut i den judiska lagen. Ändå var det inte tillräckligt, varför? Tja, hans Gud var pengar, kanske någon konstaterar, jo det var så också. Men pengar är Guds gåva för att förvalta och då får man acceptera att några har fått mer och andra mindre. Nej, jag skall inte skriva om pengar igen, det finns att läsa här ovan om någon vill.

Det som vi alla har gemensamt med mannen och lärjungar är några saker som jag särskilt vill betona:

  1. Kom och följ mig.  Säger Jesus!
  2. Hur skall människa komma in i Guds rike?
  3. Gränsen mellan människor och Gud.

Det handlar om efterföljelsen till Jesus, den efterföljelsen kan man inte bli övertalad eller tvingad till. Det är en ställningstagande för eller emot Jesus, ett medvetet beslut om vad det innebär. Att vara religiös och ha namnet om sig som kristen, men inte ha livet i Kristus är ingen efterföljelsen. Därför var och finns krig mellan olika religioner.

Nästa, att komma in i Guds rike, är inget som man kan övertalas till eller förtjäna. Låt oss inte fara vilse. Detta är sanningen att inte någon kommer till Fadern i himmelen om inte genom Jesus. Skulle det bero på att man skulle komma in med sina gärningar då hade inte Jesus behövts, och vår tro hade varit förgäves. Läs gärna referensen med det blå färgen citerat direkt från bibeln.

Till sist: Det handlar om vårt förstånd och vår tro. Vårt förstånd kan säga en sak som vi inte alltid begriper när det gäller andliga ting. Men vår tro, om den skulle vara så liten som en senaps korn, kan växa i och med kunskap och den Helige Andens vishet. Då förstår vi Guds löfte och vår förtröstan blir större. Ordet som Jesus säger: ” För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.”…

Jag vill avsluta som jag började: Vi har inte rättighet att tvinga någon till tro, respekten för människans fria vilja måste finnas i allt. Det är heller inte rätt att tiga, vi skall berätta och visa med våra liv vad betydelsen av tro innebär.

/Claudio

Framgång


Jag vill prata om framgång, vad är framgång och vem är framgångsrik från Guds perspektiv? Låt oss konstatera fakta först, innan jag går vidare och tar exempel på vad framgång betyder.

Från Hagais bok 2:8-9 läser vi följande:

” Jag skall skaka om alla hednafolk och alla folkens skatter skall komma hit. Och jag skall uppfylla detta hus med härlighet, säger HERREN Sebaot.  9 Mig tillhör silvret och mig tillhör guldet, säger Herren Sebaot.”…

Detta är ett konstaterande redan från början för att vi skall vara medvetna om, vad vi är, vad vi har, så är det Herrens nåd och önskan att vara förvaltare. Ni kommer väl ihåg Jesus berättelse om  de tio punden från Luk 19:11-27 ( den som vill läsa om det kan slå upp det)

Redan från början i bibeln möter vi förvaltare/ Guds redskap, för att folket skulle förstå vem Gud är. Av utrymmesskäl kan jag inte gå in på alla exempel. Några vill jag ta för att visa vad framgång är/betyder.

Vi läser om Josef och hans bröder i 1 Mos 37. Det handlar om hans drömmar och avundsjuka hos hans bröder (12 sammanlagd). Det handlar också om hur de allra närmaste kan ställa till det i familjen när man låter onda tankar styra tillvaro.

Det är också ett underbar exempel på  hur Gud förvandlar det onda till att bli något gott för en hel nation. Det började illa för Josef, den yngste av alla bröder, Såld som slav till Egypten för att hans bröder skulle kunna få lite framgång och på köpet bli av med sin bror. Det blev dock inte som bröderna hade hoppats på. Tiderna förändrades, det blev hungersnöd i landet, då fick Josef träda fram genom Guds tilltal och med Guds vishet blev han till stor välsignelse för nationen och sitt eget folk. Han blev förvaltare hos farao och ansvarade för fördelning av livsmedel under 7 år av hungers nöd.

Framgången steg inte Josef åt huvud, han viste varifrån hans gåva kom, därför tog han inte ära åt sig, utan berättade om Israels Gud för Egyptier som var avgudadyrkare.

Nästa exempel är också i Egypten, men nu är det  Mose, som räddades genom Guds försyn, när mamma Miriam la ut honom i en korg i floden med en förhoppning om att han skulle överleva. Alternativet var annars att alla nyfödda Israels barn dödades för att inte Israeliterna skulle bli för många i landet. Men Gud ville annat för sitt folk, Mose blev arbetsledare och förvaltare hos farao utan att någon viste om hans ursprung. Sanningen kommer fram för eller senare, det gäller att välja sida. Mose fick sin kallelse från Herren att vara en ledare för hans folk, men tyckte själv att han var försagd och kunde inte tala offentlig.

Jag skall ta med ett stycke från Heb 11:24-29

24 Genom tron vägrade Mose att kallas Faraos dotterson, när han hade blivit vuxen, 25 och valde hellre att bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att för en kort tid njuta av synden. 26 Och höll Kristi smälek för större rikedom än skatterna i Egypten, för han hade sin blick riktad mot lönen. 27 Genom tron lämnade han Egypten, utan att frukta kungens vrede. Han härdade ut därför att han liksom såg den Osynlige. 28 Genom tron har han anordnat påsken och blodsbestrykningen, för att inte han som fördärvade de förstfödda skulle röra dem. 29 Genom tron gick de genom Röda havet som på torra land, men när egyptierna försökte, dränktes de.”…   

Åter igen har vi här dramatiska omkastningar av livet, från hot till förintelse, framgång i uppväxten hos farao, men också medvetande om kallelsen till att vara ett redskap i Guds plan.

Två exempel hur livet vävs in  från början, förvaltarskap av Guds gåvor blev medvetna handlingar för att visa på Guds nåd och omsorg. Dessa människor hade möjlighet att välja ett annat liv i den jordiska glansen som hör till denna värld. Istället valde dessa en låg profil och blev ett redskap i Guds händer för att förhärliga Hans namn.

Vi går vidare till Jesus: Många hade hoppats på att Messias skulle komma till Israel för att upprätta ett jordisk rike. Tyvärr har vi sådana än idag som blandar det jordiska och det himmelska i tron att himmelen skall komma ner på jorden. Jag har skrivit en hel del om det, därför vill  jag inte dra ut artikeln i onödan. Vill bara uppmana er att vara vakna, läs och begrunda skriften och be om vishet av det du läser för att bli bevarad i tro.

Jesus proklamerar inte ett jordisk rike, han säger fastmer: Joh 18:36 ” 36 Jesus svarade: Mitt rike är inte av denna världen.”…

För att komma fram till en slutssats, ställer jag frågan igen: Vad är framgång i Guds rike? Är det lyxliv i vardagen, eller att glida runt med stil i flotta bilar, eller att bo i palatsen som en stämpel på att Gud har välsignat livet?

Jag upprepar igen: Mitt är silver och mitt är guld, säger Herren Sebaot.”… Har Herren anseende till personen, frågar jag? Naturligtvist inte, vem känner med de allra minsta, med dem som inte kan äta sig mäta eller de hemlösa och nakna?

Låt oss slå fast igen: Vi har inget som vi inte har fått, det som vi har i form av resurser eller gåvor är Herrens som skall förvaltas till att visa på Honom som tillhör ära och makten i all evighet. Amen!

/Claudio

 

Är lidande Guds straff?


Innan jag förklarar hur det ligger till, så är mitt svar obeveklig, nej! Varför får visa människor lida mycket, medan andra kan gå genom livet utan att drabbas av lidande nämnvärt? Förresten, vad är lidande? Är det bara sjukdom, eller att inte kunna äta sig mät, eller kanske frysa, eller att inte ha en bostad, osv.

Frank Mangs, den kände evangelisten på 50-70 talet fick frågan en gång: Varför får visa människor lida och bära på sjukdomar, medan andra går fria? Mangs svarade: ”Jag har predikat om en god Gud som jag står för, men lidandets gåta kan jag inte ge något svar på.”…

Precis så är det, vi människor förstår inte allt, det som ligger utanför vår kontroll skall vi inte försöka kontrollera, vi måste lyfta på hatten och gå vidare. Att göra sig möda och besvär för sånt som leder till en återvänds gränd, är ingen mening med livet.

Men saker och ting kan vi ana, och kanske vågar vi oss på en liten kommentar. Åter igen får vi gå tillbaka till Guds ord, i detta fall från början när Gud skapade människa till sin avbild. Det var en avbild du läser, inte att Gud skapade Gudar. Tanken var gott, människan skulle leva i paradis liknande tillvaro om det inte var för den fallne ängeln, djävulen som gjorde uppror mot Gud och hans änglar. Jag behöver knappast upprepa mig om vad som hände med det första människa, synden kom in i världen, ”arvsynd” där människan blev fråntagen den ursprungliga gemenskapen med Skaparen.

”I ditt anlete svett skall du förtjäna ditt bröd”… läser vi om i början av bibeln. Men vi läser också lite längre fram att Gud satte ett tecken för Kain, som slog ihjäl sin bror Abel på grund av avundsjuka. När Kain ångrade sin synd, förlät Gud det hemska han hade gjort, och tecknet som långt senare skulle visa sig korset där Guds Son gav livet för mänsklighet som försoning och upprättelse till Guds gemenskap och evigt liv. Kain förstod väl inte riktig vad det handlade om då, men han fick gå vidare i tron på det löfte som han fick då.

Vad har detta med våra lidande att göra?  Det handlar om förgänglighet av alla människor, det som tillhör världen och den jordiska kroppen vittrar sönder under tidens gång. På samma sätt som jorden skall nöttas ut som en mantel, så skal också människan vända till jord, varifrån hon är kommen från början (här talar vi om kroppen) själen och anden vänder tillbaka till sin skapare i gemenskap med Honom, förutsatt att man ville det själv.

I det förgängliga tillstånd finner vi lidande som följer, några mer andra mindre. Ni har väl läst artikeln om ”Herrens glädje”? Den finns på första sidan och kan läsas om du stegar ner dig till artikeln. Alternativt kan du klicka här för att komma dit.

Hur blir det då med teologi som predikar att alla är berättigade att ta ut hälsan, med hänvisning av att det är skrivet: ”Genom hans sår har vi blivit helade”? Detta kallas också för framgångs teologi och bygger mycket på hur mycket man tror, skall det förverkligas. Jag delar inte den uppfattning, därför att köttet, som vi är skapta av ligger i strid med Anden. Anden gör levande, medan köttet har behag till det som hör det jordiska ting, med allt vad det innebär.

Svaghet är en faktor som vi människor drabbas av, Paulus hade själv problem med det och bad enträget till Gud att han skulle bli befriad från det. Låt oss läsa det från 2 Kor 12:7-10

” Och för att jag inte skulle förhäva mig över de utomordentligt höga uppenbarelserna, fick jag en törntagg i köttet, en Satans ängel som ska slå mig, för att jag inte ska förhäva mig. 8 Angående denna bad jag till Herren tre gånger att den skulle vika ifrån mig. 9 Men han sa till mig: Min nåd är dig nog, för min* kraft fullkomnas i svaghet. Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av mina svagheter, för att Kristi kraft ska vila över mig. 10 Därför är jag vid gott mod, i svaghet, i förakt, i nöd, i förföljelser, i svårigheter för Kristi skull. För när jag är svag, då är jag stark.”…       

Som vi ser av texten ovan så beror det inte på om vi är friska eller starka vackra eller rika. Allt beror på vår inställning till Guds ord och Hans nåd. Inser vi att vi är svaga i oss själva, då kommer Gud att uppenbara sin kraft, som skall visa sig vara Hans och inte något som kommer från oss själva. Kort sagt, det är inte vi som skall lysa, utan Kristus i oss och den Helige Anden samverkar till att uppenbara Guds tankar till Guds förhärligande.

Innan jag slutar vill jag ta ett ord från Jesus själv: Från Joh 15:1-5

1 Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen. 2 Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den ska bära mer frukt. 3 Ni är redan nu rena på grund av det ord som jag har talat till er. 4 Förbli i mig, och jag i er. Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. 5 Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär rik frukt. För utan mig kan ni ingenting göra.”…

Vinrankan är bara ett exempel som Jesus tar i sin berättelse. Om någon inte känner till, kan jag berätta om att en vinranka behöver ganska hård beskärning, för att kunna ge bra frukt. Delvis för att den växer väldigt fort och yvigt, därför måste den tuktas och beskäras för att inte de vilda skotten skall kväva frukten. Så kan det vara i vårt andliga tillstånd också, vi liknar en vinranka som spretar åt alla hål för att sträcka sina grenar, vi vill gärna fånga så mycket i vårt dagliga liv som tar bort uppmärksamhet från vad som är vår viktigaste uppgift. Resultatet blir förstås därefter.

/Claudio

Livet och döden


För att utgå från mig själv, så är det svårt att prata om döden. Den är så definitivt och dramatisk, därför vill man inte gärna ge sig in i samtalet om det. Ändå borde det vara ganska naturligt att prata om det på ett avslappnat sätt, utan att lägga till brasklappar och spekulationer.

Man brukar säga att livet och döden går hand i hand, och vist är det sant. Men livet är mer än vi människor, den lever runt omkring oss i olika former i både stora och mikro format. De flesta av oss har upplevt döden i vår närhet, och vist är det dramatisk när avsked är definitivt från vår jordiska tillvaro. Inte ens när gamla och sjuka som befann sig i dödens rum i många år, lättar stämningen när livet bryts. För så länge en människa lever så finns det en gemenskap i någon form med de närmaste.

Vad vill jag då med dagens artikel, eftersom jag tar upp detta? Oavsett hur jobbigt det ter sig att prata om döden och livet, eller tvärt om, så är det viktigt att vi tar fram hoppet. Det är något som vi inte ser, men förtröstar på i vår övertygelse och förvisning om att det blir så som Guds ord lär oss.  Ni som läser bloggen har lagt märke till att jag hänvisar till ”Ordet” som en referens i vår förtröstan och handlande, dvs. vi tar till oss av det som är skrivet och beseglat som ”Guds löfte.”

Låt oss titta på hur människor reagerade på Jesu tid när han var på jorden:

Från Joh 11:13-17 läser vi följande:

” Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han talade om vanlig sömn. 14 Men då sa Jesus rent ut till dem: Lasarus är död. 15 Och jag är glad för er skull, att jag inte var där, för att ni ska tro. Men låt oss gå till honom. 16 Då sa Tomas, som kallas Tvillingen, till de andra lärjungarna: Låt också oss gå, för att vi må dö med honom. 17 Då Jesus kom, fann han att han redan hade legat fyra dagar i graven.”…

Systrarna Marta och Marias bror låg döds sjuk i deras hem. Det var samma personer som Jesus gästade hos tidigare, dvs. Marta som gjorde sig bekymmer om allt det praktiska, medan Maria torkade Jesu fötter med sitt hår. Nu gäller detta deras bror  Lasarus som dog redan för 4 dagar sen, men lärjungar förstod det inte. Är det inte så att vi hamnar också i situationer när vi blir överrumplade och har svårt för att ta till oss den verkligheten.

Joh 11:21-26

” Då sa Marta till Jesus: Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött. 22 Men nu vet jag också, att vad du än ber Gud om, det ska Gud ge dig. 23 Jesus sa till henne: Din bror ska stå upp igen. 24 Marta sa till honom: Jag vet, att han ska uppstå vid uppståndelsen på den yttersta dagen. 25 Jesus sa till henne: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han ska leva, om han än dör. 26 Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö.”…

Vi känner igen oss i det som vi läser ovan, många har haft en tro på Gud/Jesus sen barns ben, förtröstat på och trott vad predikanter och evangelister undervisade om, men när prövningar kommer, ja tom döden in i ett hem, då känns Gud och tron långt borta. Och vist finns det kvar en liten gnutta  av tro på en evighet och att livet upphör inte när människan dör på jorden. Kroppen tillhör jorden förgänglighet, medan själen och anden får en himmelsk kropp för att passa de himmelska. Tanken är svindlande, precis som det var för systrarna, därför har jag strukit Jesu egna ord om både livet och döden.

Vi läser vidare om vad som hände med Lasarus  Joh 11:39-

” Jesus sa: Ta bort stenen. Den dödes syster Marta sa till honom: Herre, han luktar redan. Det är ju fjärde dagen. 40 Jesus sa till henne: Sa jag dig inte att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet? 41 Då tog de bort stenen från stället där den döde låg.* Och Jesus lyfte blicken och sa: Fader, jag tackar dig att du har hört mig. 42 Och jag vet att du alltid hör mig, men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de ska tro att du har sänt mig. 43 Och då han hade sagt detta, ropade han med hög röst: Lasarus, kom ut. 44 Då kom den döde ut, inlindad om händer och fötter med bindlar, och hans ansikte var ombundet med en duk. Jesus sa till dem: Lös honom och låt honom gå.”

Vad vill jag säga med den sista texten vi läser? Jo, det som Jesus befallde var: ”Ta bort stenen” som förseglade graven. Att Lasarus låg död i 4 dygn påverkar inte Guds förmåga att väcka människor från döden. Eller tror vi att Gud bara gör sånt som vi kan förstå eller tänka ut? Nej, Guds tankar är inte våra tankar. Och han handlar inte efter en inövad mall och definitivt inte för att människor skall bli ärade.

Här gjorde Jesus undantag, för att visa att Gud Fader förhärligar sitt namn genom Sonen som har kommit för att gå in i döden som lösen och evigt liv för människosläkte. Genom sitt uppståndelse har han beseglat löfte åt dem som tror.

Till sist lämnar jag ett ord ifrån 1 Tes 4:13-18

”  Men jag* vill inte, bröder, att ni ska vara okunniga angående dem som har somnat in, för att ni inte ska sörja som de andra, som inte har något hopp. 14 För om vi tror att Jesus har dött och uppstått, så ska också Gud föra fram dem som har somnat in i Jesus tillsammans med honom. 15 För detta säger vi er med ett Herrens ord, att vi som lever och är kvar till Herrens återkomst*, inte alls ska komma före dem som har somnat in. 16 För Herren ska själv stiga ner från himlen med ett befallande rop, med ärkeängelns röst och med Guds basun, och först ska de som dött i Kristus uppstå. 17 Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp tillsammans med dem på skyar för att möta Herren i luften. Och så ska vi alltid vara hos Herren. 18 Trösta därför varandra med dessa ord.”

Några kommentarer behövs inte till det sista texten!

/Claudio

Välja församling?


Många känner sig villrådiga med sin tro, när de tänker på församlings gemenskap. Uttrycket som: ”Jag har sökt en församling för att bli medlem i men jag hittar igen”… Eller: Nej, jag vill inte tillhöra en församling, eftersom jag har ändå inget att hämta där.. Det finns säkert flera orsaker till att man har svårt att välja en församling för att kunna känna sig hel och uppmuntrad. Jag har skrivit en hel del om församlingen i mina tidigare artiklar, vill ändå upprepa mig från en annan vinkel, för att belysa vad det egentligen handlar om.

Efter Jesus himmelsk upptagning  och Pingstens utgjutelse  började de troende att kalla sig ”Kristna” Apg 11:26 och blev den första Apostoliska församlingen, grundat på Jesu ord som överfördes till apostlarna som Kristi uppdrag. Detta uppdrag har sen förts vidare till vår generation och kommer så fortsätta tills församlingens tid är över i samband med Jesu andra tillkommelse när han hämtar sin församling som också kallas för ”Bruden”

Observera att bruden är ingen enskild person, som församling är alla som har bejakat Kristi försoning till syndernas förlåtelse och  evigt liv. Det är också en lydnads handling i tro på det som Jesus undervisade om och som han gick förre för att uppfylla all rättfärdighet för att vi skall följa honom. I dopet har vi begravt vår gamla människa (andligt) och vi är uppståndna med Kristus till det nya livet.

Om vi skall tala om gemenskap, får vi ta fram bildspråket om en familj där alla strävar efter vad föräldrar har bestämt till gagn för familje  bestånd. Så är det tänkt från första början, församlingen är alltså Kristi verksamhet i världen genom den Helige Andes hjälp och vishet till människor försvagade av den jordiska förgänglighet.  Det vill säga att Anden är villig  och kommer vår svaghet till hjälp, trotts att vi misslyckas gång på gång, det är alltså våra motiv som räknas, eller för att stämma in med Paulus ord i Rom  7:18-24

18 För jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. 19 För det goda som jag vill, gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 20 Men om jag nu gör det jag inte vill, så är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 21 Jag finner alltså den lagen hos mig, som vill göra det goda, att det onda finns hos mig. 22 För jag gläder mig över Guds lag till den inre människan, 23 men jag ser i mina lemmar en annan lag, som ligger i strid mot den lag som är i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag som är i mina lemmar. 24 Jag arma människa! Vem ska befria mig från denna dödens kropp? 25 Jag tackar Gud genom Jesus Kristus, vår Herre! Så tjänar jag nu själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.”…

Varför är det då så svårt att hitta en församling som man kan känna sig hemma?

Jag skall ta några exempel  på detta  utan att vara dömande mot någon. Det första som vi får börja med  är en herde i församlingen, Pastor. En herde skall vara varsam, ödmjuk, fast och väl förankrad i skriften, eftersom dennes uppgift är att leda, undervisa och förmana i den sunda lära byggd på apostolisk fundament. Att vara en pastor, föregå sav Guds kallelse och prövande inför uppgiften som denne tar på sig.

På samma sätt skall en pastor ha medhjälpare, äldste, med goda vitsord också dessa skall vara väl förankrade i skriften och vara hjälpande herdar för församlingen.  Sen kommer alla andra i församlingen som har fått en uppgift, Guds gåva/kallelse, för det mesta genom  naturlig  färdighet av både yrke och förmåga att hantera verktyg eller instrument, eller något annat. Med andra ord finns det en mångfald  i församlingen för att allt skall samverka till Guds ära och församlingens glädje.

Det är just detta som saknas i församlingar, därför känner jag mig inte hemma där, säger någon. Låt oss vara vakna och rannsaka oss alla. Vad är våra motiv när vi kommer tillsammans? Vad bär vi med oss till våra Gudstjänster, mentalt?

Låt mig ta en eller några exempel: Har skrivit om detta tidigare, därför vill jag gärna upprepa:  Hur är det med anseende till personen? Om det kommer en trasig människa i kyrkan för att känna värme och gemenskap, räcker det med en klapp på axel och ett välkommen, samtidig som alla sätter sig inom sin egen grupp? Detta är ett  klassisk fel som görs i många församlingar, inte för att man vill något ont, utan snarare på grund av bekvämlighet, skulle jag tro.

Eller om vi tar ett annat exempel, någon som så gärna vill komma med i församlingen och som är tyst av sig, hur blir det med denne? Kan han/hon de om det är en hel familj känna gemenskap? Tack och lov finns det många bra församlingar, men om människor får vända om vid nästa besök  då måste vi fråga oss vad orsaken  till det är.

Jag vill vara tydlig med det  jag skriver, och därför får vi vara medvetna om att vi har att göra med heliga ting. Gud är kärlek, men han är också helig och utan anseende till personen. Inför honom är vi alla lika oavsett social status.

Några ord om samfund: Betyder det som jag skrev att alla måste tillhöra samma samfund?

Inte alls, Vi är olika och på så sätt har vi alla växt in i vår tradition av utryck sätt. Jag menar, Gud är inte beroende av hur vi utrycker oss, högt eller lågt, det viktigaste är våra motiv när vi utrycker oss. När allt kommer omkring så är Gud ordningen Gud, därför måste också vi ha en portion av känslighet för att inte skrämma bort  andra  från våra samlingar. Som det är skrivet:” Där Guds Ande är, råder frihet.”

Vi behöver varandra, vi behöver komma tillsammans och ha gemenskap, vi behöver stötta varandra när någon känner prövningar. Detta är församlingens uppgift, en för alla, alla för en, för att Gud skall bli ärad och vår glädje bli stor.

 

Claudio  

  

Herrens glädje


Jag har haft förmån att få gifta in mig i en familj där det var mycket sång och glädje, trotts mycket lidande i familjen och prövningar. Själv var jag inte troende på det sättet då, men förstod att familjen hade en himmelsk atmosfär i hemmet, som jag hade respekt för. Oftast kom andra troende på besök, pastor med sin gitarr och med Guds inspiration lättade på stämningen i det lidande som hemmet fick stå ut med.

Hur kan man förklara detta?   Från 2 Kor 4:16-18  läser vi följande:

16 Därför tröttnar vi inte. Och även om vår yttre människa bryts ner, förnyas likväl den inre dag för dag. 17 För vår bedrövelse som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss en evig härlighet, som uppväger den i rikaste mått. 18 Vi ser inte efter det som syns, utan efter det som inte syns. För det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt. ”… 

Det som jag har sett och hört, ja varit med om, det berättar jag om, vilket också Guds ord  ovan bekräftar. Är det lidande som jag förrespråkar för att vår glädje skall bli större? Nej, naturlitvist inte, saken är den att vår jordiska kropp brytts ner med tiden. För visa går det fort och i tidig ålder, medan för andra går det långsammare.  Vi är alla överens om att det yngre är spenstiggare än de äldre. Mitt i denna process som vi alla går igenom , och där livet går upp och ner för alla, finns en grund glädje som vi inte kan förklara, men som ändå finns där som bevis på att vi är evighets människor med ande och själ. Låt oss titta på i Joh 15:7-11 vad Jesus säger till oss:

7 Om ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, kan ni be om vad ni vill, och det ska bli gjort för er. 8 Min Fader blir förhärligad genom att ni bär rik frukt och ni ska vara mina lärjungar. 9 Såsom Fadern har älskat mig, så har också jag älskat er. Förbli i min kärlek. 10 Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och är kvar i hans kärlek.
11 Detta har jag sagt till er för att min glädje ska vara kvar i er och för att er glädje ska bli fullkomlig.”…  

Att ha en förvisning och en övertygelse om en tro som bär i både lidande och välgång, är stor nåd från Jesus och Gud Fader. Där ligger en utgivande kärlek och önskan om att förtrösta på ordet och hålla fast vid bekännelsen, för att vår glädje skall bli fullkomlig.

Därför säger Paulus i Rom 12:12 följande:  ” 12 Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.”…

Att känna beroende och behovet av Guds vidrörande, skapar en djup relation till Gud, en förtröstan och Guds atmosfär som övergår mänsklig förstånd, men som också andra kan förnimma det och får en längtan att vilja ha det. Så var det för mig, därför kan jag idag, drygt 45 år sen berätta om det, som bekräftelse på att Gud kan göra mer än vi kan tänka eller tom be.

Till sist: Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Inget, men Gud la ner en söknings tid i mig för att jag skall ha möjlighet att söka detta och så småningom bejaka det för att gå vidare i både kunskap och tro, som inte  bara är för mig själv, utan för andra också, men allt samverkar till Guds ära.

/Claudio

Herrens löfte fortsättning


Guds ord och Herrens vishet är min inspirations källa, både för mig själv och för alla dem som  vill ta det till sig, helt enkelt dela av välsignelse till er andra som har behov av det. Jag är ingen pastor och kallar mig inte det heller, det räcker att vara en vanlig människa för att kunna bli brukad av Herren. För att ingen skall missförstå, vill jag understryka att jag är glad för alla dem som har läst teologi, har gått på bibelskolor och förkovrat sig i skriften till gagn för andra.

Börjar med att citera bibeln från Matt 24:35

35 Himmel och jord ska förgås, men mina ord ska inte förgås. 36 Men om den dagen och den stunden vet ingen, inte ens himlens änglar*, utan bara min** Fader.”…

Detta var visserligen ett sammanhang då Jesus talade om den yttersta tiden för sina lärjungar, vilket är också en bekräftelse på  Jesu ord när han undervisade om evigt liv, bland annat, kommer att bestå, tillsammans med dem som håller sig till ordet.

Detta är också bekräftelse på Guds löfte som vi läser om, gäller och har vunnit laga kraft i Jesus, Messias, tillika Sonen i Treenighets Gudom. Med andra ord, en evighets testamente som är oss given för att finna ”det eviga arvet” som ett barn får av sin Fader.

Från Jesaja 40:5-6,8 läser vi följande:

”5 Herrens härlighet skall uppenbaras, alla människor skall tillsammans se den. Ty Herrens mun har talat.”

6Hör någon säger: ”Predika! ”Och en annan svarar: ”Vad skall jag predika?” Allt kött är gräs och all dess härlighet är som blomster på marken.” 8Gräs torkar bort, blomster vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet.”

Profeten talade om långt tidigare än Jesus föddes, som Guds uppenbarade frälsning, först till Israels skara, till dem som vandrade i Guds rättfärdighet på gamla testamentets tid och som väntade på uppfyllelsen av Guds löfte. Tyvärr var det många som glömde bort sin Gud, istället vände sig till andra så kallade Gudar, gjorda av människohänder, totempålar och offrade till bildstoder av sten. I Israel väntar de fotvarande på Messias tillkomst, men när Jesus kom och föddes som ett barn, då förstod de inte vad profeterna hade sagt för ca 400 år tidigare.

Det fanns dock en liten Gudfruktig skara som var vakna och hade koll på lägget. Några av dessa vill jag citera i bibeln. En Gudfruktig man vid namn Simeon som bodde i Jerusalem, väntade på Guds löfte och folkets tröst i Israel. /Förklaring: Det var svåra tider i Palestina då. Romarna ockuperade landet och sög ut folkets skatter./  Simeon gick in i templet för att tjänstgöra som präst, vilket var hans uppgift, kom Josefs familj med Jesus för att han skulle välsignas enligt seden då. Medan han tog barnet Jesus i sin famn, kom den Helige Anden över Simeon och han tackade Gud för att han uppfyllde sina löften. Då kom profetisk Ande över honom och han brister ut i följande kommentarer (förutsägelse)

Luk 2:29-32

29 Herre, nu låter du din tjänare bryta upp* i frid, enligt ditt ord, 30 för mina ögon har sett din frälsning, 31 som du har berett inför alla folks ögon, 32 ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel. 33 Och Josef* och hans mor förundrade sig över det som sades om honom. 34 Och Simeon välsignade dem och sa till Maria, hans mor: Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som blir motsagt. 35 Ja, också genom din själ ska ett svärd gå, för att många hjärtans tankar ska uppenbaras.”…

Vad är det vi läser om här ovan? Jo, Guds löfte och frälsning, först till Judarna och sedan till hedningar, det vill säga, en uppgift för apostlarna som skulle utbreda Guds ord och löfte till alla på jorden. Men vi läser också om något tragisk, inte bara för Maria och Josef. Dessa förundrades och förstod inte riktig innebörden av det då, det som är ännu mera tragisk är att Jesus blev och är föremål till stöttesten och fall för väldig många. För dem som tar emot Jesus är han till upprättelse, frälsning och evigt liv.

/Claudio

Herrens löfte


Jag har skrivit om Herrens löfte i korta ordalag tidigare. Kanske har jag varit något otydlig och inte förklarat riktig vad det innebär? Därför går jag in lite närmare, och beskriver konkret vilka löfte Herren har get oss, för att om möjligt skapa medvetande och tro på det.

Det är skrivet  att tron kommer av predikan, det i sin tur kommer från Kristi ord, det vill säga: Det som vi hör och tar till oss blir till kunskap för oss. Den kunskap skall prövas med skriften, som är Guds ord, så som referens till att det är på det sättet. Ja det är korrekt att det finns många tolkningar om vad som står skrivet i bibeln. Inte ens Fariseerna var överens med Jesus, trotts att det tillbringade större delen av sin tid med att studera gamla skrifter och profeternas ord. Det berodde  helt enkelt på, att de inte frågade  efter vishet, deras motiv var annat än själva grunden i frälsningen, Guds fruktan och människors värde.

Vad jag vill säga, som bevis på, att jag var själv i den sitsen, att man skall vara ärlig sökare. Kan det verkligen stämma att det är på det sättet som vi hör och som Guds folk predikar för oss? Det andra är frukten som man finner hos dem som säger sig vara Guds sändebud. Vilken frukt talar vi om?

Galater brevet 5:22

22 Men Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, tro, 23 saktmodighet*, självbehärskning.”..

Jag skall inte vidare kommentera detta, då det är självklart vad det handlar om. Artikel handlar om Guds löfte och tillämpning av dessa.

Från Jer 29:11-13

11 Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. 12 Ni skall kalla på mig och komma och be till mig, och jag skall höra er. 13 Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta.”…

Detta är det första steget  mot en söknings initiativ för sin tro. Det andra är Johannes döparens egna ord ställd till Jesus, genom ombud. Johannes kunde inte ställa den fråga själv då han var dömd till döden och satt i fängelse för att han var för obekväm och predikade rättfärdighet.

Matt 11:2-6

Johannes fick i fängelset höra talas om Kristi gärningar. Han sände då bud med sina lärjungar och frågade honom: ”Är du den som skulle komma,[a] eller skall vi vänta på någon annan?” Jesus svarade dem: ”Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap. Och salig är den som inte tar anstöt av mig.”…

Tom Johannes hamnade i tvivel, trotts att han hade mängder med människor efter sig när han predikade om omvändelse och syndernas förlåtelse till evigt liv. Nu satt han i fängelse och viste att livet skulle ta slut. Kanske  tyckte några att han borde sjunga och vara glad att flyta till det eviga livet hos Gud? Men hör ni, vi lever faktisk i världen och är människor med kött och blod. Att skiljas från den jordiska kroppen skapar ångest och tvivel. Johannes var inte undantagen bara för att det var hans uppgift han predikade om Messias. Enkelt förklarat, är människor sig lika genom alla tider, oavsett om det är predikanter, eller läkare eller väl ansedda ledare, så är de inga Gudar utan människor med fel och brister i den jordiska kroppen.

Det är därför som Jesus säger enligt ovan:Och salig är den som inte tar anstöt av mig.”… Att förstå Guds löfte är att vara i behov, det i sin tur skapar medvetenhet, längtan och börjar fundera på Herrens löfte som vi läser om i bibeln, eller som någon vi känner förtroende för berättar för oss om Jesus, evigt liv, syndernas förlåtelse, hoppet och friden. Av utrymmesskäl kan jag inte ta med alla löften i en artikel, men nog kan det vara en bra början till att finna sanningen.

Från 1Petr2:4-7 bifogar jag följande:

4 Till honom har ni kommit såsom till en levande sten, som visserligen är förkastad av människor men utvald och dyrbar inför Gud. 5 Också ni, såsom levande stenar, är uppbyggda till ett andligt hus, ett heligt prästerskap för att frambära andliga offer, som är välbehagliga för Gud genom Jesus Kristus. 6 Därför står det också i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på honom ska inte komma på skam. 7 För er som tror är han alltså dyrbar, men för dem som inte är lydiga*, har stenen som byggnadsarbetarna förkastat, blivit huvudhörnstenen 8 och en sten som man stöter sig på, och en klippa till anstöt.”…

/Claudio

Den yttersta tiden


Det är en svår balans gång mellan å en sida sånt som uppfattas som spekulationer, och å andra sidan nödvändighet att predika hela evangelium. Jag kan hålla med om att det finns många uppfattningar bland troende om den yttersta tiden och Jesu tillkommelse. Risken är att vi går från ett till det andra dike på vägen och människor blir ännu mer förvirrade, och kanske mister tillit till oss som sysslar med predikan. Jag har full förståelse att det är inte lätt och ta det till sig, eftersom tolkningen spretar åt olika hål, beroende på vem som talar.

Ja, men du då, skulle du vara bättre än alla de övriga, kanske någon undrar? Inte, Gud hjälpe mig att jag är lyhörd och försöker förklara på ett enkelt sätt vad som står skrivet. Därefter överlåter jag åt varje läsare att kontrollera, bedöma och genom bön rannsaka det som har sagts/skrivits. Åter igen kör jag med standard motivet: Vad är viktigast i det som sägs? Är det viktigast att alla skall se och följa tidens tecken för Kristi andra tillkomst in i minsta detalj, så att man glömmer själva uppgiften från Jesus, nämligen, att följa honom och bli honom lik i praktisk handling som bär frukt.

Nej, säger några, det är en omöjlighet, vi är bara människor, inte några Gudar. Sant, vi är bara människor, precis som Jesu lärjungar var också när det förundrade sig för att de tyckte att ingen kunde bli frälst. Detta kan vi läsa i Mat 19:26   ” 26 Då såg Jesus på dem och sa till dem: För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.”…

Där ligger vår förankring, vår tro och hopp. Det är därför som vi kan vara frimodiga och berätta om vår tro enligt hela skriften som beskriver en kärleksfull Gud, som har sagt att ”Han Är den Han Är” Har ni funderat på alla löften i bibeln? Tänk om det hade varit tomma ord, då hade inte Jesus behövt lida döden, vem hade då bryt sig om hans uppståndelse? Och alla troende genom sekler, inklusive vi i vår tid som håller fast vid bekännelsen, då hade vi varit mest ömkansvärda av alla människor.

Kolla här i 1Kor 15:14-19

14 Och om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro är också meningslös. 15 Då kommer vi också att stå där som falska Guds vittnen, eftersom vi har vittnat om Gud att han har uppväckt Kristus, som han inte har uppväckt, om det är så att döda inte uppstår. 16 För om de döda inte uppstår, så har inte heller Kristus uppstått. 17 Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. 18 Då har också de gått förlorade som har insomnat i Kristus. 19 Om vi endast i detta livet har haft vårt hopp till Kristus, så är vi de mest ömkansvärda bland alla människor.”…

Istället för att belasta er med långa artiklar med förklaringar, bifogar jag 4 videor från Himlentv7. I form av länkar. Ta er tid och lyssna riktig noga och jämför gärna med Guds ord som den judiske, Messiansk troende pastor Baruch Korman undervisar om. Åter igen granska vad som sägs och bilda dig egen uppfattning. Den är i 4 delar med varje avsnitt på 30 min.

/Claudio

Video från himlentv7  nr1

Video nummer 2

Video nummer 3

Video nummer 4