Mannen i fikonträdet


Nej, artikel handlar knappast    om fikon, i alla fall här i våra breddgrader, jo då det finns några enstaka fikon träd lite här och var men knappast så stora att man kan klättra på dem. Fast å andra sidan kan jag berätta lite om min barndom i landet i söder, när jag som barn fick vara herde åt mosters boskap nedanför stadsporten 5min gångtid bort. En besvärlig terräng  ganska brant slutande ner mot dalen och mycket beväxt med björnbär  så gott som alla gick och retade sig på. Däremellan fanns det några fikon träd av olika sorter och en hel del plommon träd blandat med äpple och några päron träd.

Däremellan kunde boskapen beta, så mitt jobb var ganska lätt. Min uppgift var helt enkelt att mota bort korna  från gränsen till grannens ägor, för där växte en annan gröda som lockade korna dit. Själv hade jag inget emot att valla korna, för då kunde jag utnyttja  tillfälle till att klättra upp i fikon träd och plocka till mig av alla goda frukter jag kom åt. Förresten om det inte fanns några fikon så fanns det annat att palla förstås, och det var helt lagligt för moster hade inget emot det.

Just klättring blev min specialitet och en förkärlek som barn. Det var spännande att få undersöka fågelbo och räkna ägg i boet för blivande fågel barn. Nu handlar inte artikel om mig i första hand. Nej, det handlar om en  man, liten till växten som statlig anställd i den Romerska imperiet på Jesu tid. Sackeus, som vi alla kan identifiera oss med och känner igen oss i handlingar som följer.

Från Lukas 19:1-5 tar vi följande berättelse:

1 Därefter kom han in i Jeriko och gick genom den. 2 Och se, där var en man vid namn Sackeus som var en förman för tullindrivarna och han var rik. 3 Och han önskade att få se vem Jesus var. Men han kunde det inte för folkets skull, för han var liten till växten. 4 Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att han skulle få se honom, för där skulle han passera. 5 Och när Jesus kom till den platsen, såg han upp och såg honom* och sa till honom: Sackeus, skynda dig och kom ner, för i dag måste jag gästa i ditt hus.”…

Så… vad handlar detta om? Jo, rykte om Jesus som var vida sprid i Palestina och som nu var på väg till Jeriko. Inte så märkvärdigt med det, för Jesu uppdrag var att predika evangeliet  och evigt liv där han själv var föredöme. Men vi kan utläsa av texterna på andra ställe att det fanns grupper som var emot Jesus. Dessa borde ha förstått av gamla skrifter vem Jesus var men var inte intresserade av sanningen. Sen har vi en grupp nyfikna  som ville bilda sig egen uppfattning, benämnda med dagens språk, ”sökare”. Men sökare kan vara vem som helst, både nu och då vilket ger oss alla anledning till att göra något åt för att finna sanningen.

Sackeus hade en del nackdelar emot sig, han var liten till växten, var i tjänst i ockupations makten  och såg till att samla in skatten från Judar till Romarna. Till råga på allt så fanns det möjlighet att mygla och stoppa undan en del i sina egna fickor, vilket betyder att han berikade sig på andras bekostnad, egenskaper som gjorde honom till måltavla från andra som inte kunde se på det.

Nu var det så att det fanns redan mängder med folk som väntade på Jesus med skiftande tankar och förväntan, så också hos Sackeus. Han ville se mannen som alla talade om, han hade hört så mycket vad Jesus gjorde och nu ville han själv se honom.  Behovet var så stark, medan hans storlek var emot honom eftersom det var risk att han skulle försvinna i folkmängden. Eller skall vi ta det till vår tid?

Hur många är det som har behov att ta Kristi evangelium till sig? Nej det vet inte jag, och egentligen behöver jag inte spekulera om det för det är inte det som är poängen med texten.  Sackeus är en person som representerar så många andra som exempel på att man känner igen sig. Våra hinder är kanske, inte vår kropps storlek,  men likväl möter vi hinder lite till mans som ursäkt för att  ordna ett möte med Jesus. Trotts Sackeus många hinder så sökte han tillfälle för att träffa Jesus. Att visa för Jesus att han-Sackeus var intresserad  av honom klättrade han upp på en fikonträd som fanns till hands. Undrar om han tänkte:  ”Kommer Jesus lägga märke till mig”… eller ännu värre, jag har försnillat folkets pengar genom  min girighet, kan jag bli förlåten?  Ja… ni vet hur vi kan hamna i konflikt med oss själva.

Låt oss ta resten av bibelns text i Luk 19:6-10

6 Och han skyndade sig och kom ner och tog emot honom med glädje. 7 Men alla som såg det mumlade förargat och sa, att han har gått in för att gästa hos en syndare. 8 Men Sackeus trädde fram och sa till Herren: Se, Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, så ger jag fyrdubbelt igen. 9 Då sa Jesus till honom: I dag har frälsning kommit till detta hus, eftersom också han är en Abrahams son. 10 För Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa det som var förlorat.”…

Sackeus var mäkta överraskad, inte bara att han fick se Jesus, han skulle tom få besök av honom, han som var en sådan syndare. Tänk att Jesus är sån, han ser inte till det yttre, utan till människans behov. Han vet också att vi är svaga människor med fel och brister och går inte tillrätta med oss. Men när han kommer och kallar då får vi komma som vi är för att få förlåtelse och upprättelse. När Jesus förlåter så kommer han inte ihåg det mer. Det är inte så att han skulle försvara synden, inte alls, han upprättar människa för att hon kan ta ansvar för sina handlingar och då blir det liknande Sackeus. Han fick ett rent samvete och handlade efter Guds maning vilket gav honom Frid med Gud och evighets hopp.

/Claudio

Människovärde


Inför söndagens text som har tema: ”Jesus skapar tro” vill jag dela följande tankar utifrån samma text. Några Gudstjänster kan vi inte ha ännu i kyrkan på grund av  smittspridning i samhälle. Jag är medveten om att det finns många, särskilt äldre som inte kan ta det till sig eftersom de är inte så bevandrade med dagens teknik.

Människovärde är rubriken, just detta ligger mig varmt om hjärtat när jag tänker på alla som far illa ut eller har delvis bidragit till att de befinner sig i en svacka. Är det inte så att vi gör alla fel mer eller mindre och ställer till det för oss. Skillnaden är att  några kan ta sig ut, medan andra är kvar och kämpar med sina misslyckande. Låt oss därför beakta dialogen mellan Jesus och kvinnan vid Sikarsbrun från JOH 4:27-42

7 En samaritisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sa till henne: Ge mig att dricka, 8 för hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat. 9 Då säger den samaritiska kvinnan till honom: Hur kan du som är en jude be om något att dricka av mig, som är en samaritisk kvinna? För judarna umgås inte med samariterna. 10 Jesus svarade och sa till henne: Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten. 11 Kvinnan sa till honom: Herre, du har inget att hämta upp med, och brunnen är djup. Varifrån får du då det levande vattnet? 12 Inte är väl du större än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv drack ur den med sina barn och sin boskap. 13 Jesus svarade och sa till henne: Var och en som dricker av detta vatten ska törsta igen. 14 Men den som dricker av det vatten som jag ger honom ska aldrig någonsin törsta. Utan det vatten som jag ger honom ska i honom bli en källa med vatten som väller fram till evigt liv. 15 Kvinnan sa till honom: Herre, ge mig det vattnet, så att jag inte blir törstig och inte heller behöver komma hit för att hämta vatten.”…         

Redan i början av texten märker vi att det kunde uppstå spänningar som lärjungar och andra befarade. Samarierna hade inget större umgänge med Judar på den tiden och ansågs vara sämre folk i människors ögon. Men Jesus trotsade detta genom att inleda en dialog med kvinnan som dessutom hade många män, vilket var en styggelse i Israel och orsak att kvinnor blev stenade till döds på grund av detta.

Vi har paralleller   också i vår tid, fast på andra område. Tror att vi hör lite då och då, den och den borde skjutas, eller spärras in på livstid, eller något annat föraktande ord om människan ifråga. Jo jag vet, det är ett förhastande uttryck och en vanmakt när man ser att andra människor har lidit på grund av dessas handlingar. Frågan kvarstår, är det våran  uppgift att agera bödlar och domare? Nej naturligtvist inte, var och en skall dömas efter sina gärningar om de har begått brott. Men betänk också att många av dessa har själva utstått förnedring och lidande och behöver vård också för att kunna bli något så när normala människor.

Tillbaka till texten och dialogen mellan kvinnan och Jesus. Här i detta sammanhang bevittnar vi att hoppet kommer tillbaka till kvinnan, Jesus ger henne mänsklig värdighet utan att försvara hennes gärningar. Han skapar tro och förnyar hennes kunskap som hon bar med sig, men som var dolt i hennes destruktiva liv.

Fortsättning på texten Joh 4 19-26

19 Då sa kvinnan till honom: Herre, jag märker att du är en profet. 20 Våra fäder tillbad på detta berg, men ni säger att den plats där man ska tillbe finns i Jerusalem. 21 Jesus sa till henne: Kvinna, tro mig, den tid kommer då ni varken på detta berg eller i Jerusalem ska tillbe Fadern. 22 Ni tillber det ni inte känner. Vi tillber det vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. 23 Men den tid kommer och är redan här, då sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i ande och sanning, för sådana tillbedjare är det som Fadern söker. 24 Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning. 25 Kvinnan sa till honom: Jag vet att Messias kommer, han som kallas Kristus. När han kommer ska han låta oss veta allt. 26 Jesus sa till henne: Jag Är* den som talar med dig.”…

Det här var inte populärt hos Fariseerna, dessa tyckte att man skall hålla sig till varje lagens bokstav. Jo,jo det har väl inte ändrats  så mycket idag heller i visa kretsar, därför möter vi människor som kallhamrad uttrycker sina önskningar och fördömelse mot såna som är annorlunda och lite udda och mindre ansedda i samhälle.

Är det inte så att vi skulle följa Jesus, han som har gått före oss för att visa vägen? Jo så är det, men det är också sant att förutom honom kan vi inte göra så mycket i oss själva, hur mycket vi än försöker så faller allt mänskligt till  marken, däremot det som är gjort till Guds ära och kärlek till människan blir bestående och bär med sig god frukt.

Om vi inte visar på Guds människovärde, hur skall då människor förstå guds handlingar och syfte?

Bifogar texten från Psalm 36:6-

6 HERRE, till himlen når din nåd, din trofasthet ända till skyarna. 7 Din rättfärdighet är som väldiga berg, dina domar som det stora havsdjupet. Både människor och djur hjälper* du, o HERRE. 8 Hur dyrbar är inte din nåd, o Gud! Människors barn har sin tillflykt* under dina vingars skugga. 9 De blir rikligt mättade av överflödet i ditt hus och av din ljuvlighets ström ger du dem att dricka. 10 Ty hos dig är livets källa och i ditt ljus ser vi ljus. 11 Låt din nåd förbli över dem som känner dig och din rättfärdighet över dem som har ärliga hjärtan. ”

/Claudio

Världens händelser


Dagens artikel är ytterst personlig, det är förstås alla det andra också, skillnaden är att jag vill dela mina tankar med er läsare utifrån vad jag funderar på, precis vad rubriken gör gällande. Jag tänker närmast om det stora händelser och rykten om krig som vi bevittnar mellan stormakter och som Europa och vi i norden kan drabbas av.

Från Matteus 24:3-14 läser vi följande:

3 När han sedan satt på Oljeberget och de var för sig själva, kom lärjungarna fram till honom och frågade: Säg oss, när ska detta ske, och vad blir tecknet på din återkomst* och tidsålderns slut? 4 Då svarade Jesus och sa till dem: Se upp så att ingen bedrar* er. 5 För många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Kristus, och de ska bedra många. 6 Och ni ska få höra om krig och rykten om krig. Se till, att ni inte blir skrämda, för allt* detta måste hända, men det är ännu inte slutet. 7 För folk ska resa sig mot folk och rike mot rike, och det ska bli hungersnöd och epidemier* och jordbävningar på många platser. 8 Men allt detta är början till födslovärkarna. 9 Då ska de utlämna er till att plågas och döda er, och ni ska bli hatade av alla folk för mitt namns skull. 10 Och då ska många komma på fall och de ska förråda varandra och hata varandra. 11 Och många falska profeter ska träda fram och bedra många. 12 Och därför att ondskan* tilltar, ska kärleken kallna hos många. 13 Men den som håller ut till slutet, han ska bli frälst. 14 Och detta evangelium om riket ska bli predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan ska slutet komma.”…

Observera här att jag varken vill eller kan fastställa  Guds beslut. Det som Jesus talade om med sina lärjungar, det kommer att gå i uppfyllelsen. Det var en del av undervisningen från Jesus och lärjungar gick och funderade på detta och i sin nyfikenhet  ställde fråga till Jesus varpå han gav dem visa ledtrådar. Krig och umbäranden pågick i den gamla världen också, det som är skrivet i bibeln gäller alla generationer fram till Jesus kommer tillbaka. Skället till att Jesus undervisade om detta är förstås att lärjungar och alla som kom till tro genom deras predikan och deras efterträdare skulle vara medvetna och hålla sig beredda  oberoende när detta skall ske.

Nu blir frågan: Hur blir det för oss och vad kan vi förvänta oss?  Jag säger direkt, jag vet inte, däremot har jag hört många och varierande predikningar under min tid som aktiv kristen och vist funderar jag när stora händelser är på gång. Det är sant, jag läser mycket i bibeln, det ger näring och mat för min själ. Samtidigt hjälper det mig att pröva saker som predikas  av andra och på så sätt kan jag jämföra det som sägs om det stämmer med det som är skrivet. Nu kanske någon tycker att jag är ingen domare  som kan bedöma  vad andra säger och tolkar på sitt sätt. Korrekt, det kan jag inte, det kan inte någon annan heller, varför?  Jo därför att vi är inga Gudar någon av oss, som vanliga människor gör vi fel och kan uppfatta saker fel också. Precis som vår tro bygger på en Allsmäktig Gud, Hans Son Jesus och Den Helige Anden  så får vi tro på Jesu ord att Hjälparen-Helige Anden skall påminna oss och lära oss om vad som är rätt och fel. Är det så enkelt, kanske någon frågar? Ja för Gud är det enkelt, men för oss människor är det inte enkelt därför att våra tankar far än hit och en dit vilket hindrar oss från att uppfatta allt som vi ville. Paulus kallar det som en kunskap av ett styckverk, dvs, den är personlig beroende på hur långt man har kommit i mognad på den kunskap vi har inhämtat.

Tillbaka till rubriken ovan:  Citerar från Hesekiel 38:1-9

” 38 Herrens ord kom till mig. Han sade: ”Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Gog i Magogs land, mot storfursten över Rosh, Mesek och Tubal, och profetera mot honom och säg: Så säger Herren, Herren: Se, jag är emot dig Gog, du storfurste över Rosh, Mesek och Tubal. Jag skall föra dig omkring och sätta krokar i dina käftar. Jag skall föra dig ut med hela din här, hästar och ryttare, alla klädda i full rustning, en enorm skara, beväpnade med stora och små sköldar, och alla med svärd i hand. Perser, nubier och puteer är med dem, alla med sköld och hjälm, Gomer och alla dess härskaror, Togarmas folk från den yttersta norden och alla dess härar, ja, många folk har du med dig.

Rusta dig och gör dig redo med alla de skaror som har samlats hos dig och tag befäl över dem. Efter lång tid skall du kallas till tjänst. I kommande år skall du tåga in i ett land som har fått ro från svärdet. De som bor där har samlats från många folk upp till Israels berg som länge legat öde. De har förts ut från folken, så att alla nu bor där i trygghet. Dit skall du dra upp. Du skall komma som ett oväder och vara som ett moln som täcker landet, du med alla dina härar och med de många folk som följer dig.”…

Skulle den här profetia stämma på Ryssland och folk som han drar med sig till anfall mot Israel som har fått lite andrum? Är det början på dessa händelser där till slut utkämpas tredje världskrig? Jag påstår inget, men önskar att vi ger akt på händelserna i världen som en påminnelse om att hur det än blir får vi söka Guds nåd och frid i den oroliga världen. Just detta är mitt största motiv, uppmuntra, tänka över och pröva både vad som sägs och vad som händer i världen.

En sak vill jag vara tydlig med: Jag kallar ingen till en vis samfund, den är bara ett hem för likasinade som delar varandras  tro och håller Gudstjänst till Guds ära. Jag kallar läsaren till att följa Jesus och skapa sig kunskap om hans betydelse och räddning för evighet.

Vill avsluta med Jesu ord i Joh 14:1-6

1 Låt inte era hjärtan oroas. Ni tror på Gud, tro också på mig. 2 I min Faders hus finns många boningar. Och om det inte vore så, skulle jag ha sagt er det. Jag går bort för att bereda plats åt er. 3 Och när jag har gått bort för att bereda plats åt er, ska jag komma tillbaka och ta er till mig, för att också ni ska vara där jag är. 4 Och vart jag går, vet ni,* och vägen vet ni. 5 Tomas sa till honom: Herre, vi vet inte vart du går, så hur kan vi veta vägen? 6 Jesus sa till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”…

/Claudio

Första söndagen efter trettondedagen


Jesu dop texten skulle varit med  i söndagens predikan, men blev inställt på grund av smittorisk. Se nedan för utförligare uppgifter.

Jag vill ändå dela mina tankar med er som kan och vill läsa det. Slogan på bloggen talar om att det är ett ord i både tal och skrift, det första är inte möjligt just nu, därför får det bli i skrivande form.

Jag börjar med den första texten från Matteus 3:1-6

1 Vid den tiden kom Johannes Döparen och predikade i Judeens öken 2 och sa: Omvänd* er för himmelriket** är nära. 3 För han är den som profeten Jesaja talade om, när han sa: En röst ropar i öknen: Bered Herrens väg, gör hans stigar raka. 4 Och Johannes hade kläder av kamelhår och ett läderbälte om midjan, och hans mat var gräshoppor och vildhonung. 5 Då gick Jerusalem, hela Judeen och hela landet kring Jordan ut till honom, 6 bekände sina synder och lät döpa sig av honom i Jordan.”…

Innan Jesus började sin offentliga verksamhet, uppträde  Johannes döparen som skulle förberedda folket på  Jesu tillkommelse. I förberedelsen ingick dop till syndernas förlåtelse enligt gamla testamentets lagar. Jesus var född  men hade inte fullbordat det nya testamentets gilltighet eftersom  laga kraft f skulle fullbordas när  Jesus dog och uppstod som bekräftelse att  det gamla förbundet har fått en fullkomlig försoning  som inte bygger på prestationer  och offer gåvor, utan bygger på Kristi och Guds kärlek till alla människor när han tog på sig alla våra synder in i sin egen död, genom uppståndelse  har han bekräftat  och stadsfäst försoningen  genom Guds vilja som blev ”Nåden” istället för lagen.

Innan vi kommer till försoningen och Jesu förhärligande så får vi betrakta Jesu liv och se vad han ville lära oss  genom att själv vara ett föredöme och vägvisare.

I samma kapitel som ovan och från vers 13-17 läser vi följande:

13 Då kom Jesus från Galileen till Jordan, till Johannes, för att låta döpa sig av honom. 14 Men Johannes försökte hindra honom och sa: Jag behöver döpas av dig, och du kommer till mig? 15 Då svarade Jesus och sa till honom: Låt det ske nu, för på detta sätt ska vi göra för att uppfylla all rättfärdighet. Då tillät han honom det. 16 Och när Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet, och se, då öppnades himlarna för honom, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom. 17 Och se, en röst från himlen* sa: Denne är min älskade Son. I honom har jag ett gott behag.”…

Nu infinner sig en del frågor som vi måste besvara… Johannes var inte ensam med sina frågor, han hade själv en förvisning om att det var Messias som kom till honom, dvs Gud själv i mänsklig gestalt som ville bli döpt av honom.  Det gick inte ihop med hans tro och övertygelse… varför? Jo därför att Gud har inte syndat, således gällde det Jesus också för han var avlagd genom ”Guds vilja och Den Helige Ande” genom en enkel människa som han använde som redskap , Maria.

Så, varför skulle Jesus behöva döpas? Och vad symboliserar dopet eftersom  Jesus ville bli döpt? Det första som vi tänker på är fullbordande av gamla förbundet och uttåg av Israels folk från slaveriet i Egypten. Det fanns inga vägar att korsa annat än genom  vatten, Röda havet då. För människor som skulle över var det en omöjlig uppgift att korsa Röda havet. Men Gud har get dem sitt löfte om att han skulle rädda dem genom vatten, dvs dessa skulle gå torrskodda till dess att de kom över på fast mark. Med andra ord är betydelsen av dopet, grekiska, ”baptisma” som betyder nedsänka/begrava i vattnet.

Men åter igen, Jesus behövde inte göra det, vad var anledning till hans handlande?

Då svarade Jesus och sa till honom: Låt det ske nu, för på detta sätt ska vi göra för att uppfylla all rättfärdighet.”…

I den meningen har vi dubbel budskap från Jesus till Johannes och till folket som betraktade detta, men också en  profetisk bekräftelse på att Jesus har kommit för att tjäna mänskligheten genom att vara ett föredöme och vägvisare för alla generationer igenom.

I evangelisten Johannes kapitel 14 :6 säger Jesus om sig själv:

”Jag är vägen, sanningen och livet, ingen kommer till Fader utom genom mig.”…

Från ovanstående citat bifogar jag bekräftelse från Guds Fader själv och Den helige Anden som sänkte sig över Jesus som en duva, symbol för Guds frid .

16 Och när Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet, och se, då öppnades himlarna för honom, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom. 17 Och se, en röst från himlen* sa: Denne är min älskade Son. I honom har jag ett gott behag.”…

Varför har detta så stor betydelse för oss också?

1.Detta är en praktisk handling och efterföljelse av Jesus som en rättfärdig handling.

2.Handlingen symboliserar  ånger från det gamla livet som inte var till Guds behag, det gamla blir då begravd genom dopet och reser sig upp till ett nytt liv i Kristus som ett tecken på att man följer honom.

Som avslutning vill jag citera från 1 Johannes brev 5:6-12

6 Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus, inte bara med vatten, utan med vattnet och blodet. Och det är Anden som vittnar, eftersom Anden är sanningen. 7 Ty tre är de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande, och dessa tre är ett.* 8 Och tre är de som vittnar på jorden:* Anden och vattnet och blodet, och dessa tre är eniga. 9 Om vi nu tar emot människors vittnesbörd, är Guds vittnesbörd större, för detta är Guds vittnesbörd, som* han har vittnat om sin Son. 10 Den som tror på Guds Son har vittnesbördet inom sig. Den som inte tror Gud har gjort honom till en lögnare, eftersom han inte har trott det vittnesbörd som Gud har vittnat om sin Son. 11 Och detta är vittnesbördet: att Gud har gett oss evigt liv, och det livet är i hans Son. 12 Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.”…

Det är samma evangelisten Johannes som skriver till församlingar i sitt brev. Han var med Jesus från början som den yngste av apostlar. Det som han har fått av Jesus tillsammans med de andra apostlar, undervisning och fostran skriver han ner som ett historisk dokument till generationer framåt.

Detta kastar kanske omkull uppfattningen för några, jag vill inte tala om mig själv, är därför noga med citering av Guds ord som referens och prövande inför Gud.

/Claudio

Helgelse, vad betyder det?


Det är mycket möjligt att jag talar till redan invigda  i den kristna tro? Det hindrar dock inte andra att ta del av dess betydelse och hur det var tänkt från början i Guds skapelse. Varför skriver jag detta ? Jo som en påminnelse av diverse diskussioner som vi hamnar lite till mans. Oftast är risken att man driver iväg och ger sig in i förklaringar både för och emot det ena eller det andra.

Så, vad är då helgelse? 

Bifogar citat från Wikipedia:  ” Helgelse (grekiska hagiasmos, latin sanctificatio), är enligt kristen tro den process varigenom den kristne förvandlas till allt större helighet och likhet med Kristus.”slut citat.

Nu vill jag citera Guds ord, Hebr. 12:14-15

14 Sträva efter frid med alla och helgelse, utan vilken ingen får se Herren. 15 Se till att ingen går miste om Guds nåd, att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada, och många blir smittade genom den,”…

Här har vi två citat, den första bekräftar att man skall likna ”Kristus”, vilken är kommen som människa  från Gud. Jesus var hans namn, som bekräftade gamla testamentets skrifter och fullbordade dessa och instiftade nya testamentet under sin tid på jorden. Det är därför det heter att den som instiftar testamentet måste först dö för att sedan vinna laga kraft. För Jesus var det ett uppdrag  för att försona alla människor genom sin död och gör alla levande genom sin uppståndelse. Vad vi talar om är synden som kom in i världen genom en enda människa i början av Guds skapelse, därför skulle också människor anstränga sig och bära fram sina offer gåvor inför Gud som ett tecken på försoning. Detta  är den gamla testamentet som kallas för ”Lagens ålder (testamente) och villade således på människans goda gärningar.

Efter Kristi jordiska inträde, Jesu födelse och gärning gäller det nya testamentet som blev ”Nådens ålder (testamentet) Varför, jo därför att människan var försvagad i sin köttsliga (värdsliga )natur och då behövdes en annan försoning  som bygger på ”Människosonen-Jesus” som uppenbarade Faders kärlek till alla människor. Med andra ord bygger detta på att man sätter sig in i Jesus undervisning  för att kunna ta emot kunskapen om vad det handlar om, i detta fall handlar det om att likna Kristus  genom den kunskap som vi har hämtat in och med vår förstånd fattar vi rationella beslut att följa honom  enligt undervisning som han lämnade till sina lärjungar och apostlar.

Det andra citatet säger att vi skall sträva efter ”helgelse” för utan den får ingen se Gud… Här lägger jag märke till  ordet ”sträva” som jag vill översätta med  ”motivet” eller viljan att underordna sig Kristi undervisning för att bli honom lik. Men samtidigt  blir vi påminda gång på gång att vi når inte alltid fram med det som vi önskar och vill, därför att som människor är vi svaga till det som gäller det himmelska (andliga) medan det mänskliga (läs köttsliga) tar oftast över och vi känner oss misslyckade. Kom ihåg orden  här ovan i artikeln, vi har blivit rättfärdiggjorda på grund av vårt bejakande till Kristi försoning och är tillfreds med hans löfte att vi har blivit en ny skapelse i honom  till vår andliga natur. Därför bygger vår kunskap på det som vi har inhämtat om honom  och Den Helige Andens hjälp kan vi tolka andliga ting så som hopp ända in i evighet  genom  tro.

Åter igen, vi strävar efter att bli lika Jesus för att vi tar hans ord på allvar så som hans löfte till alla som vill följa honom, nämligen, förutom mig kan ni ingetting göra, säger Jesus. Underförstått skall vi sträva att bli honom lika för att han skall helga oss, vilket är inte samma sak som att vi är färdiga redan. Vi har en kamp inom oss genom våra lockelse och frestelser till det som inte behagar Gud.

Det betyder att Gud vet redan allt och känner våra svagheter, därför behöver vi inte känna att vi är odugliga så länge motivet och viljan finns att bli honom lika, detta kallar jag för ”helgelse”

Till sist ett citat från Rom 7:18-22

18 För jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. 19 För det goda som jag vill, gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 20 Men om jag nu gör det jag inte vill, så är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 21 Jag finner alltså den lagen hos mig, som vill göra det goda, att det onda finns hos mig. 22 För jag gläder mig över Guds lag till den inre människan,”…

/Claudio

Bekännelse och tvivel


Rubriken ovan kan tyckas vara självklar för de flesta av oss. För oss som bekänner en tro på Gud, Hans Son Jesus, född som människa men ändå Gud och den Helige Anden, hjälparen och ledsagaren i livet. Nej ingen har någonsin sett Gud och är i livet, men vi läser om Mosse  som förnamn Gud i en brinnande buske på berget Sinai. Israels barn hade följe av en molnstod genom öknen som skulle leda dem till deras land Kannan efter befrielsen i Egypten.

Jesus däremot kom från sin Fader som en del i ”Treenigheten” men han kom som en människa född av en  människa dock inte genom mänsklig umgänge utan genom Den Helige Andes Kraft. En människa  kan inte födda Gud, Gud däremot kan använda människor som sitt redskap för att visa sin kärlek till sin skapelse där människor är skapelsens krona, dock är det inte människor som skall bli ärade, det är Gud som tillhör äran som är en Fader för allt skapat.

Så… hur skall vi vanliga dödliga bli bevarade i tron och bekännelsen  på Treenighetens Gud när tvivel gör sig påmind? Vi har faktisk exempel, många sådana i både gamla och nya testamentet. För att inte skriva allt för lång artikel tar jag med mig  Johannes döparen som exempel på att han som fick vara med och döpte Jesus  och visste vem han var ändå hamnade i tvivel.

Citerar från Lukas 7:19-23

19 Då kallade Johannes  till sig två av sina lärjungar och sände dem till Jesus* och sa: Är du den som ska komma? Eller ska vi vänta på någon annan? 20 Då männen kom till honom sa de: Johannes Döparen har sänt oss till dig för att fråga: Är du han som ska komma? Eller ska vi vänta på någon annan? 21 Och vid samma tillfälle botade han många från sjukdomar och plågor och onda andar och gav åt många blinda deras syn. 22 Då svarade Jesus* och sa till dem: Gå och säg till Johannes vad ni har sett och hört, att blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga blir evangelium predikat. 23 Och salig* är den som inte tar anstöt av mig.”…

Vad hände med Johannes? Varför tvivlade han?

Bakrunden är den att Johannes skulle förberedda för Jesus mänskliga tillkommelse och döpte människor på det gamla testamentets handlingar för att få syndernas förlåtelse. I sammanhanget vet vi också att människor levde i andlig mörker, frånsett en liten skara som håller fast vid bekännelsen  av en Gud. Därför fanns det längtande människor efter andlig behov och Guds gemenskap. Tiden var mogen för en ”andlig väckelse” men ingen hade förväntat sig att det skulle ske  genom en udda  människa. Jo Johannes var udda till det yttre, hans syn kunde inte behaga många och han levde en spartansk liv minst sagt, som vi läser i bibeln levde han i öknen bland skorpioner och gräshoppor  så knappast någon människa skulle anstränga sig för att möta Johannes. Ändå vallfärdade människor till honom för att de visste att Johannes var en profet och Guds människa som talade till människors hjärtan  om andliga ting.

Till honom kom Jesus för att döpa sig… behövde Jesus det?  Nej han behövde inte det, men det skulle stadfästas redan i början av Jesu verksamhet varför han kom. Fast det tog en stund innan Johannes förstod motivet, han tyckte att han var inte värdig ens att knyta sandaler på Jesu fötter, ännu mindre döpa Jesus.

Matt 3:13-15

13 Då kom Jesus från Galileen till Jordan, till Johannes, för att låta döpa sig av honom. 14 Men Johannes försökte hindra honom och sa: Jag behöver döpas av dig, och du kommer till mig? 15 Då svarade Jesus och sa till honom: Låt det ske nu, för på detta sätt ska vi göra för att uppfylla all rättfärdighet. Då tillät han honom det. ”…  

Detta är ett ord till oss andra också för att göra oss medvetna om  Jesu uppgift och kännande där han visade föredöme för oss andra. Därför tar vi kunskapen  och tro på Jesus  som ett hopp på vår vandring genom livet och bekänner Jesus som den som kom sänd av Sin Fader till försoning för alla.

Rubriken talar om tvivel också, hur blir det då för dem som tvivlar?

Vi återvänder till Johannes igen, varför tvivlade han?

Från Matt 14:1-4 och 6-8

1 Vid den tiden fick Herodes, tetrarken*, höra ryktet om Jesus, 2 och han sa till sina tjänare: Denne är Johannes Döparen. Han är uppstånden från de döda, och därför verkar dessa krafter i honom. 3 För Herodes hade gripit Johannes, bundit honom och satt honom i fängelse för Herodias, sin bror Filippus hustrus, skull.”…

6 Men när Herodes födelsedag firades, dansade Herodias dotter inför dem, och gjorde Herodes så förtjust 7 att han lovade med ed att ge henne vad hon än begärde. 8 Då sa hon, som hennes mor hade intalat henne: Ge mig här på ett fat Johannes Döparens huvud.”…

I texten ovan läser vi varför Johannes tvivlade, han fick en dödsdom över sig och kände på sig att livet kommer ta slut. Och vist är det så med oss alla, vi är inte så tuffa när prövningar kommer, tom med mindre än vad Johannes råkade ut för.

Johannes undrade i sitt tvivel: ” Jesus, är du den som skulle komma?”…

Vi skulle kanske formulera om frågan när vi känner tomhet och förtvivlan:

”Herre var är du, jag greppar inte tron”…  Johannes fick en hälsning tillbaka från Jesus, kanske något dramatisk, men i mitt tycke väldigt stark och övertygande:

22 Då svarade Jesus* och sa till dem: Gå och säg till Johannes vad ni har sett och hört, att blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga blir evangelium predikat. 23 Och salig* är den som inte tar anstöt av mig.”…

Vad säger Jesus egentligen?

Andemeningen är att han har kommit  för att upprätta människan och stadfästa sitt ord som ett tecken på att han är den som han har sagt sig vara, eller underförstått: Han kan göra mer än vi kan tänka eller be om när tiden är mogen för att förhärliga sitt namn.

Tron är ingen prestation eller uppvisning, tron är en stilla förtröstan på Guds löften och är inte beroende på några åthävor, däremot kan människa uttrycka  sig på många olika sätt för att visa glädje inför Gud och till Hans ära.

Att tvivla är mänskligt som alla hamnar ditt för eller senare, men Gud är inte långt borta  för det är vår längtan och tankar som räknas, ibland kan dessa kläs i ord också.

/Claudio   

Vad är sanning?


Det är förvirringens tid vi lever med, kanske inte så konstigt heller. Det samma var det på Jesu tid också med den skillnad att den som satte sitt hopp till Jesus fick också hopp att hålla fast vid. Det var inte lätt då heller. Tänker på den stora skaran av människor när Jesus red in i Jerusalem på ett  åsneföl och folket stämde in i hyllningen: ” Hosianna David Son, välsignad är Han som kommer i Herrens namn”…

Det var förväntan, hoppet, glädjen, äntligen skulle skriften uppfyllas och Messias skulle skapa fred på jorden?  Alla trodde att detta var sanningen, det flesta hade egna bilder på hur det skulle gå till, men Jesus själv visste vad som väntade honom. Andra som borde vetat bättre, vädrade morgonluft för att röja Jesus ur vägen. Dessa hade sin egen sanning, var religiösa till namnet och välbeställda och tongivande i samhälle. Det dröjde inte mer än 3-4 dagar förrän Jesus blev förråd  och överlämnad till den Romerska  översteprästen Kajafas . Massas hyllning bytes ut mot bespottelse  för Jesus sågs som en svikare. Det såg inte ut till att han skulle bringa fred på jorden för nu var han fången hos Kajafas,översteprästen medan de välbeställda eldade på massorna och ville döda  Jesus.  Jo vist, skriften skulle uppfyllas, läser vi om. Profeten Jesaja profeterade i sin bok i 53 kapitel om den kommande Messias hur mycket lidande han skulle gå igenom. Men vad var sanningen? Och vem bemödade sig att ta reda på det? Nej, de flesta var upptagna med sin egen besvikelse så det fanns inte plats för rannsakan, då är det lättare att ansluta sig  till dem som hörs mest.

Är människor annorlunda nu, är inte vi mera upplysta genom den  digitala tekniken?  Jo, jo  allt kan missbrukas, precis som då den som hörs mest får med sig anhängare, men vad är sanning?

Tillbaka till Kajafas  och Jesus… du hör vad dessa ropar och anklagar dig för? Jo då Jesus hörde men han ville inte svara, då vände sig Kajafas  till den Judiska folkmassan: Vad skall jag göra med Jesus? ”Korsfäst, korsfäst ropade skaran”… ja men, vad har han gjort? Detta var pinsamt för Kajafas  så han frågade igen: Vad har han gjort? Då ropade massan: Han har sagt att han är Guds Son, Messias-han är en hädare. Tänk att sanningen kunde vända så snabbt, ifrån glädje och hyllning förbytes  tillvaro till mord.

Kajafas  ville försöka en gång till med Jesus: Är du Judarnas kung  och Messias, Guds Son? Matt 26:64

64 Jesus sa till honom: Du sa det. Men jag säger er: Härefter ska ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens skyar.”…

Jesus bekräftade till sist vem han var och vad som skulle hända framöver för både Kajafas och ståthållaren Pilatus. Dessa fann inget som berättigar att Jesus skulle dömas till döden, men de vågade inte gå emot massan för rädslan att det skulle bli upplopp. 

Det var inte sanningen som vann den här gången, just för den sakens skull att försoningen för alla människor skulle fullbordas.  Detta är också ett exempel till oss andra  att vara vakna och ta reda på sanningen  oberoende om vad det gäller. En ung herde, David  som stred med den väldige Goliat, blev också förlöjligad  när han skulle stå upp för sanningen och försvara den. Tänk vad ensam han måste ha känt sig. Hur gjorde han?

Jo det första han gjorde var att välja ut 5 släta stenar till sin slangbella… Varför ? Ni får läsa själva vad dessa föreställer:

Efes. 6:10-11, 13-18

10 Till sist, mina bröder*, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. 11 Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp.”…

” Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen, och förbli stående när ni har fullgjort allt. 14 Stå därför fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar 15 och ha som skor på fötterna den beredskap som fridens evangelium ger. 16 Framför* allt ta trons sköld, med vilken ni kan släcka alla den ondes brinnande pilar. 17 Och ta frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord, 18 under all bön och åkallan, be alltid i Anden. Och vaka med all uthållighet och bön för alla de heliga,”…

 Sammanfattning:  Sanningen borde vara prioriterad i allt vad vi gör. Oavsett om det gäller vår vardag eller andliga spörsmål.

/Claudio

Bildspråk som vägvisare


Det mörknar mer och mer i flera avseende, advent närmar sig och tiden fram till årsskifte ter sig ganska mörkt, så är det varje år när höst och vinter kommer. För att förjaga mörkret tar vi fram våra ljusstakar och andra ljuskällor för att lysa både inne och ute. Det finns inte många som ifrågasätter detta, oberoende av vilken tro de hör. Och nog ligger det i sakens natur att göra tillvaro något ljusare och gladare. Förresten;  tänk på vad en liten ljus källa kan åstadkomma i mörkret, en liten tändsticka, eller en liten obetydlig LED lampa som tränger undan den kompaktaste mörker som finns. Bildspråk som vägvisare, är rubriken. Här nedan bifogar jag texten i form av bildspråk som Jessus använder. Om vi sätter oss in i texten så får våra tankar gå tillbaka till tiden för Jesu verksamhet på jorden. Här tänker jag på bilder av praktisk natur med  olje  lampor eller facklor i den meningen att det skall finnas en typ av förråd som man hade i sina händer kopplad till ett rör med veke i  och en liten kärve på toppen av facklan som får bränsle, en tipp av brännbar olja som sugs upp med veken. Detta var en vägvisare för människor, en ljuskälla så det skulle se var de sätter sina fötter och på så sätt komma till sin destination.  

Matt 25:1-13

1 Då ska himmelriket bli likt tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. 2 Men fem av dem var visa, och fem var oförståndiga*. 3 De oförståndiga tog sina lampor, men tog ingen olja med sig. 4 Men de visa tog olja i sina kärl, tillsammans med sina lampor. 5 När brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade. 6 Men vid midnattstid hördes ett rop: Se, brudgummen kommer*! Gå ut och möt honom. 7 Då stod alla dessa jungfrur upp, och gjorde i ordning sina lampor. 8 Och de oförståndiga sa till de visa: Ge oss av er olja, för våra lampor slocknar. 9 Men de visa svarade: Den skulle inte räcka till för både oss och er. Utan gå hellre bort till dem som säljer, och köp åt er själva. 10 Och medan de gick för att köpa, kom brudgummen. Och de som var redo gick in med honom till bröllopet, och dörren stängdes. 11 Men efteråt kom även de andra jungfrurna och sa: Herre, Herre, öppna för oss. 12 Då svarade han och sa: Sannerligen säger jag er: Jag känner er inte. 13 Vaka därför, för ni vet varken dagen eller stunden, när Människosonen kommer*.”

Jesu berättelse säger så mycket mer än själva uppmaningen att hålla sig beredd… till vad?

De skulle möta sin brudgum men vägen var lång och smal, ingen visste hur långt de behövde gå, det behövdes vägvisare och lampor som kunde ge ljus när det gick i mörkret. Det behövdes förstånd och planering när man fattade beslut. Hur mycket olja skall man ta med sig, eller hur stort  skall förrådet vara som man bar i sina händer? Hälften av sällskapet tog det med en klackspark och lite nonchalant tyckte att det blir bara jobbigt att dra med sig så mycket. Medan de andra tog det säkra för osäkra och gjorde sig beredda ifall brudgummen dröjer så vill dem inte famla i blindo.

Att vi får fira advent som ljusets och frälsarens  ankomst  från år till år är tämligen  förutsägbart, så har vi gjort i många hundra år. Av alla människor som har varit med tidigare så är det många som saknas nu. Måhända helt naturlig när en del blev gamla och deras liv fullbordad bland människor, svårare blev det för dem som lämnade jordelivet i sina unga år när vi tycker att dessa skulle kunna utträtta en hel del ännu. Men vi råder inte över döden, av den orsaken  får vi vara beredda  att gå när tiden kommer.

Jesus talar om brudgummen, han är det också, inte på ett jordisk sätt, han är brudgum över församlingen/kyrkan  som han gav livet för. Det är därför viktigt att inte överge gemenskapen i församlingen  för det är grunden  för Guds uppbyggande verksamhet där lemmar fogas samman i Kristus som Brudgummen. Församlings gemenskap frälser inte, det är bara tro på Jesu försoning, men gemenskapen är viktig för att bli bevarad i tro och som en kanal mot andra människor för att uppfylla  ”rättfärdighet” och vara Kristi och Guds händer, fötter, röst eller annat som man kan bidra med till Guds ära.

Som avslutning på dagens text skall jag bifoga utdrag från Uppenbarelseboken 19:7-9

7 Låt oss glädjas och fröjdas och ge honom äran. För Lammets bröllop har kommit och hans hustru har gjort sig redo. 8 Och hon har fått fint linne, rent och skinande att klä sig i, för det fina linnet är de heligas rättfärdiga gärningar. 9 Och han sa till mig: Skriv: Saliga är de som är kallade till Lammets bröllopsmåltid. Och han sa till mig: Dessa är Guds sanna ord.”

Vill bara tillägga angående förrådet, vi är kärl som är formade utifrån  Guds kunskap och vilja i den mångfald  som vi är. Där har Gud lagt en längtan som evighets människor, i den längtan bär vi med oss kunskapen om Guds härlighet och evig liv när tiden är inne. Till dess får vi leva i tro här och med hjälp av metaforer/bilder försöka greppa Guds kärlek.

/Claudio

Apostlarnas första missions uppdrag


Min nyfikenhet driver mig att läsa på historia av vad som hände efter Jesu himmelsfärd. Hur förvaltade apostlarna uppdraget och Jesu befallning?  Ja, men det vet vi redan, säger några, Apostlagärningar talar om det för oss, och så har vi Paulus brev till församlingar som han fick vara med att grunda under sina missions resor. Dessutom har vi Petrus bägge brev, Johannes redogörande brev och Jakobs brev. Skulle inte detta räcka för att bekräfta vad som hände i första början  av den kristna verksamheten?  Jo då, jag instämmer, detta tillhör de bibliska böcker som bildar Guds ord, så egentligen  skulle man inte behöva skriva  om det. Det som är skrivet om det finns redan  nedskrivet, ändå finner vi orsak till splittring mellan ”Guds folk” seklerna igenom. Detta är jag nyfiken på  hur det blev  så och vad som hände.

En del kan vi ana redan  av det som är skrivet till de 7 församlingar, vilket det finns på menyn till vänster  och kan läsas av dem som vill. Jag skall dock försöka att inte skriva så mycket så det blir tröttsamt för läsaren.

Ni känner till att den första församlingen  bildades i Jerusalem  efter  Den helige Anden föl över dem som bevittnade Jesu himmelsfärd. Där var apostlar, judar och mängder med folk från olika stammar och språk. Över dessa människor  föl Guds Ande i form av eldtungor, dvs. en förebild på Guds eld som skall brinna i dessas blivande missionärer. Detta är också en bekräftelse på vad Jesus undervisade om vid olika tillfälle tidigare, alltså ett löfte som gick i fullbordan.

Nu tog apostel Petrus  initiativet som den ledare han var och började sin första predikan  för folket som var samlade på platsen.

Här kommer lite referenser som bekräftelse på detta:

Apg. 2:41-47

41 De som då med glädje* tog emot hans ord, lät döpa sig, och så ökades församlingen den dagen med omkring tre tusen själar. 42 Och de höll fast vid apostlarnas lära och gemenskapen och vid brödsbrytelsen och bönerna. 43 Och fruktan kom över varje själ, och många under och tecken* gjordes genom apostlarna. 44 Och alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt, 45 och de sålde sina ägodelar och tillhörigheter och delade ut dem till alla, efter vad var och en behövde. 46 Och varje dag var de ständigt och i full enighet* tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd, och åt sin mat med fröjd och uppriktigt hjärta. 47 De prisade Gud och hade gott anseende hos allt folket. Och dagligen lade Herren till församlingen* dem som blev frälsta.”…

Nu började den kristna budskapets utbredning  av både apostlar och andra som kom till tro i Jerusalem. Detta var dock inte smärtfritt, det rådde förföljelsen ifrån både Romarna som ockupations makt och Fariseerna som tyckte att dessa  hade övergivit den äkta tro. Samtidigt blev det splittring mellan andra Judar och troende  på grund av gamla testamentets lärosatser. Observera att just detta ligger till grund genom hela historien. Människor som tyckte se sig förmer än andra och som hade en tongivande ställning i samhälle förespråkade en annan ordning  för församlingen. Följden blev att församlingar splittrades  och det bildades nya församlingar som i månt och mycket villade på mänskliga  tankar.

Det hindrade dock inte Guds verk  och evangeliets kunskap att utbredda sig  över hela norra mellan -östern  och så småningom  till Rom som då ansågs som världens centrum. Här börjar en ny epok  av den kristna församlingens utbredning och anses ha startat år 70 ef.Kristus.

 Här börjar den första satsen i bildandet av den Katolska kyrka. Enligt Roms fördrag dog Petrus i Rom en martyr död. Eftersom det är omskrivet i bibeln att Petrus kallades för klippan, ansågs det som bildande  av den katolska kyrkan. Till detta hör också argument på att Jesus sa till Petrus att han har fått himmelrikets nycklar och det som han binder skall bli bundet i både himmel och på jorden. Hur det låg till vill jag återkomma till.  

I början av det första århundrade ef.Kr    

Kallades inte  påvar (Pappa-Fader)  för påvar, deras gemensamma  namn var ”Biskopar av Rom” den som anses efterträda  Petrus i Rom som sedermera blev  den Katolska kyrkan är Sankt Linus omkring år 64-67 ef.Kr

Nu undrar jag: Hur kunde det vara möjligt att vara så öppen med sin tro när apostel Petrus satt fängslad i Rom och sen blev han avrättad med att spikas upp och ner på ett kors och dog för sin tro skull. Förföljelsen hade drabbat  alla Jesu troende med motiveringen att  de försummade kejsaren som ansågs  Gudomlig. Paradoxen är också att Romarna kunde ägna sig åt mångguderi så länge det inte stred mot kejsarens integritet.

I sammanhanget kan vi säga att vem som helst kunde inte bli biskop i Rom på den tiden. Det var välbeställda personer som hade högt anseende hos kejsaren och således åtnjöt  frihet i förhållande till Jesu efterföljare. Jag påstår inget eftersom jag har inga referenser att falla tillbaka på, men jag tillåter mig undra hur det gick till vid övertagandet av  Petrus  kallelse. Att förföljelsen pågick fram till ca 300 talet ef.Kr är väl dokumenterat. År 306 tillträde Konstantin den Store som kejsaren i Rom och han kom med amnesti till de kristna som hade  innan dess sin verksamhet i underjorden.

Nu började en vis frihet för de troende som spred sig över norra Mellanöstern, Balkan Italien och mellersta Europa. Det är välkänt att Konstantin  grundade  staden Konstantinopel  i den Byssantiska Grekland. Därifrån skulle den Ortodoxa kyrkan härstamma och utbreda sig norrut mot den väldiga Ryssland.

På 600 talet  ef.Kr bildades den Islamiska  religionen av profeten Mohamed som kom från den Arabiska  halvön. Varför skriver jag om historia som många känner till redan?  Jo därför att vi måste se de troendes  ställning i ljuset av historien  och ta lärdom av vad som hände i jämförelse med Guds ord.

Detta  är inte ett gammalt  företeelse som hör till historien. Korruption fanns bland Judar som tyckte att dessa var förmer än vanlig folk  och ville gärna berika sig på bekostnad av dessa. Tyvärr är det så att varken protestanter eller  katoliker slapp detta genom historien. Det har funnits många krig under historiens gång där dessa har försökt att bekämpa varandra  i egna religionens namn.

För mig står det ganska klart att det finns  inte några felfria människor på jorden, varken då eller nu. Apostlarna möte förföljelsen och lidanden på grund av den övertygelse de bar med sig. De hade präglats av Jesus som lärare och mästare som människa när han var på jorden. Men de hade också lärt känna honom som kommen från Gud med försonings syfte till alla som bejakar tro på honom.

Apostlarna var måna om att berätta  vad Jesus har lärt dem och genom deras berättelse har evangeliet spridits till generation efter generation. Det var en personlig ställnings tagande av individer för de visste att det började med omvändelse i  människan , dvs. på nytt födelse inte av eller genom köttet utan genom Anden. Dessa betraktades som kättare  som  man skulle ta avstånd ifrån.

Hur ter sig framtiden ut för de troende ?

Jag kommer att skriva några rader som kan se skrämmande ut  för en del. Jag ber om ursäkt för detta, min tanke är inte att vara en olycksbådande  profet. För övrig är jag ingen profet, och har svårt för dem som upphöjer sig till profeter. Överhuvudtaget  är det inte titlar som skall bedöma vår personlighet. Det som är viktig i sammanhanget är vårt liv i sin helhet, det skall synas om vi har god frukt i våra liv, frukten i sin tur skall återspegla Guds härlighet  till Guds ära och inte något som vi skall berömma  oss av.

Vad förväntar vi oss av framtiden, oberoende av om vi är troende eller ej? Som Kristi följare  borde vi vara vaksamma  av händelser i världen. Detsamma  kan vi inte begära av andra som inte har kunskap eller tro. Ändå måste vi vara tydliga och inte förtiga  vad som är skrivet i Guds ord, till både kunskap  för dem som inte har kommit till tro, men också  en  påminnelse  till de troende att rannsaka skrifter.

Jesus hade sagt till sina lärjungar och till människor  som beskådade hans Himmelsfärd genom änglar som talade i hans ställe:

Appg.1:6-11

6 Då de nu var samlade frågade de honom och sa: Herre, ska du i denna tid återupprätta riket åt Israel? 7 Då sa han till dem: Det är inte er sak att veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. 8 Men ni ska få kraft efter att den Helige Ande har kommit över er och ni ska vara vittnen* åt mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns. 9 Och när han hade sagt detta, såg de hur han lyftes upp, och en molnsky tog honom ur deras åsyn. 10 Och medan de uppmärksamt såg mot himlen, när han for upp, se, då stod två män i vita kläder hos dem. 11 Och de sa: Ni galileiska män, varför står ni och ser upp mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han ska komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen.”…

Detta är den första referensen  på att Jesus kommer tillbaka på samma sätt som han for upp. Tiden när det skulle ske fick dom inte veta, däremot var det viktig att de skulle vara på sin vakt och leva gudfruktig.

Kan vi uppfatta  och förstå vad som skall hända i framtiden?  Kanske får jag skriva en utförligare artikel vid ett annat tillfälle om det, men eftersom artikeln är lång som den är skall jag försöka fatta mig så kort som möjlig.

Upp. 13:11-18

11 Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden, och det hade två horn som ett lamm men det talade som en drake. 12 Och det utövar det första vilddjurets hela makt inför det och får jorden och dem som bor på den att tillbe det första vilddjuret, vars dödliga sår blev läkt. 13 Och det gör stora tecken, så att det till och med får eld att falla från himlen ner på jorden inför människornas åsyn. 14 Och det förför dem som bor på jorden genom de tecken som det har fått makt att göra inför vilddjuret, och säger till dem som bor på jorden att göra en bild åt vilddjuret, vilket var sårat av svärd men levde. 15 Och det fick makt att ge ande åt vilddjurets bild, så att vilddjurets bild också kunde tala och göra så att alla som inte tillbad vilddjurets bild skulle dödas. 16 Och det får alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, till att ta emot ett märke på sin högra hand eller på sina pannor, 17 så att ingen ska kunna köpa eller sälja, utom den som har märket eller* vilddjurets namn eller dess namns tal. 18 Här är visdomen. Den som har förstånd kan räkna ut vilddjurets tal, för det är en människas tal och dess tal är 666.”

Det är mycket bildspråk i den här texten som kan vara svårt att förstå för många. I korta drag handlar det om en falsk Messias-Ledare som skall föreställa sig som Gud. Därför tar jag med detta i dagens text  för att tom de troende kommer att falla för det på grund av sitt bristande kunskap. Det andra är hur allting går så snabbt och förbereds en plattform  för detta.

Några exempel:

Kontantlös samhälle: En så länge går det att handla med pappers pengar, men bankerna stretar emot och vill inte hantera det, transaktioner går blixtsnabbt  globalt. Våra bankkort  är kopplade till multinationella  banksystem  och med sin chip rymmer de ofattbar  mängd information om människan bakom kortet.

Den globala uppvärmningen: Oavsett  om det är rätt eller fel med klimatet, kan det användas som förevändning  till att alla människor skall rätta sig i leden för att i klimatets namn få kontroll över medborgare.

Virus och andra sjukdomar: Vem hade trott att hela samhälle skulle stängas ner och kontrolleras av statsmakten. Må hända att det fanns ingen alternativ till det, vad händer i framtiden? Ingen vet,

Detta  är bara några exempel som vi bevittnat  de t senaste 10 åren. Vad händer om länder börjar kriga mot varandra på grund av torkan och brist på vatten och mat?  Jag tror att människor kommer att välkomna, tom ropa efter en ledare som kan tänkas få ordning på en värld som rasar.

Hur skall vi andra göra som sätter vårt hopp till Gud?

Detta skall inte behöva  vara  negativt för Jesu efterföljare.

Lukas 12:32  Får bli slutkläm på dagens artikel

32 Frukta inte du lilla hjord, för det är er Faders goda vilja att ge er riket.”…

Låt oss vara ärliga mot oss själva… Vad kan vi göra? Behöver vi gå med ångest eller anklagelse?  Eller kan någon annan anklaga ”Guds barnaskaran”?  Nej, vi är människor som kommer till korta både med oss själva och med andra, detta kan vi dock inte hänga upp oss på. Det är vår vilja och våra behov det hänger på, våra beslut: Är Gud den som han är beskriven i bibeln? Ja, för mig är Han det. Någon kan inte tro eller ta det till sig, kan vara så, men alla har möjlighet att söka, några finner det ganska snabbt, medan för andra kan ta tid att mogna. För dem som söker redan: Var försiktig så du inte ger dig in i något främmande och falsk. Att söka är att pröva också och vara vaksam. Dessutom kan alla som vill forma en personlig bön till Gud. Ibland kan bara tankar vara gott nog i stillhet, Gud är  varken döv  eller blind.

/Claudio

Bokrullen


»Människa«, sade han, »ät det du ser här, ät denna rulle. Gå sedan och tala till israeliterna.«

Jag öppnade munnen, och han gav mig rullen att äta.

»Människa«, sade han, »svälj denna rulle som jag räcker dig och fyll din mage med den.« Jag åt den, och den smakade sött som honung.”…

Detta är citat från Hesekiels bok 3:1-3

Något ovanlig att börja artikel med citat som för många är svår att förstå. Egentligen är det inte så svårt om vi tar det som bildspråk. Jag skall strax förklara vad mitt syfte är med texten och vad jag har inom mig som jag vill delge er alla som har intresse.

Det är ingen hemlighet att jag besöker visa sidor/bloggar nästan dagligen, delvis för att hålla mig uppdaterad i vad som händer på både det andliga och profana världen. Samtidig har jag gott om tid att rannsaka vad som sägs och jämföra själv hur det stämmer med det skrivna ordet/bibeln. Skulle jag då vara en domare som har företräde i tolkning av skriften? O nej, därtill känner jag mig för liten, dock har jag den förtröstan på Guds nåd att Han kan använda vem han vill för att förhärliga sitt namn. Det handlar alltså inte om mig, utan om ordet som jag delar och dess innehåll.

Intressant är att det finns människor bakom pc skärmar med många skiftande namn och ålder som man inte vet något om. Det är fullständigt anonymitet som gäller om kommentaren inte vill framträda med sitt riktiga namn offentligt. Själv brukar inte jag kommentera något, utom några enstaka fall. Normalt sett skall moderator (eller ägaren till bloggen) förhindra att oönskade kommentarer slinker igenom, vilket det fungerar för det mesta.

Det som har upptagit mitt sinne är i många fall en hårdhet och tvärsäkerhet av visa kommentarer i tolkningen av Guds ord. Själva grunden till vår frälsning är det inte så mycket att säga om. Den står dock fast och finns ingen tvekan om vad som gäller.

Det andra som det debatteras  så mycket om är den eskatologiska betydelsen och tolkningar av den yttersta tiden. Till detta kan läggas också kommentarer och engagemang om politiska spörsmål och uppfattningar, gällande vänster eller höger.

Själv tycker jag att detta är förmycket ordklyveri. Varför? Jo, därför att det kan lätt leda till missuppfattningar och slutsatser mellan människor. Diskussion live mellan människor kan vi bedöma av ansiktes uttryck vad en annan människa menar. Medan en kommentator bakom en skärm kan man inte veta något om. Därför blir den fällda kommentaren vilseledande.

Vad har då profetens ord med detta att göra?

Om det är et bildspråk eller annat i texten ovan spelar egentligen igen roll. Andemeningen är att profeten skall ta till sig Herrens ord, tugga ner den och smälta innehållet för att sen förmedla ordet vidare. Med andra ord: Läs ordet noggrant, memorera den och pröva den i bön inför Gud först, sen är du mogen att uttala dig och ge det till andra.

Något annat som vi alla, här vänder jag mig till alla dem som bekänner sig till Jesus och vill följa honom i trohet, oavsett namnet på samfundet, är att vårt uppdrag är att skingra mörkret runtomkring oss och skapa jordmån/ljus för varandra och våra med människor.

Matt 5:14-15 säger Jesus så här:

14 Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. 15 Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan*, utan på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som är i huset. 16 Så låt ert ljus lysa inför människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader, som är i himlarna.”…

Hör ni, som läser, vi får lov att ha olika uppfattningar om saker som vi har kommit fram till. Jag uppmanar oss alla att vara saktmodiga och ödmjuka i förhållande till vår nästa.

Ordspråksboken 15:1-4 säger så här:

” Ett mjukt svar stillar vrede, men hårda ord väcker upp ilska. 2 De visas tunga använder kunskapen rätt, men ur dårars mun flödar dårskap. 3 HERRENS ögon är överallt, de ger akt på både de onda och de goda. 4 En helande tunga är ett livets träd, men en elak tunga ger hjärtesår.”

Så långt gäller det praktiska, men jag vill också ta i anspråk en annan bok… ”Livets bok” där våra namn är skrivna. Är det så, och i så fall, varför är det bara visa som har sitt namn skrivet i Livets bok? Det här kräver en förklaring, vad passar då bättre än Jesu egna citat när hans lärjungar kom till honom uppspelta och glada därför att tom andarna var dem underdåniga.

Luk 10:20

20 Men, gläd er inte över att andarna är er underdåniga, utan gläd er hellre* över att era namn är skrivna i himlen.”…

Upp 5:5

1 Och jag såg i höger hand på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift på insidan och utsidan, förseglad med sju sigill.”…

Hoppar lite mellan texterna för att inte texten skall bli för lång. Detta kan verifieras för dem som vill läsa hela kapitel 5

Fortsätter från vers 9:

9 Och de sjöng en ny sång och sa: Du är värdig att ta bokrullen och öppna dess sigill, för du blev slaktad och har friköpt oss* åt Gud med ditt blod från alla stammar och språk och folk och folkslag, 10 och har gjort oss till kungar* och präster åt vår Gud.”…

Så, vad handlar detta om, och vilka namn kommer att vara skrivna i bokrullen en gång när vi dör här på jorden?

Självklart är det så att Gud har ingen anseende till personer. Alla är vi Guds skapelse avsedda till helig gemenskap. Var och en disponerar sitt liv och fattar beslut om vad den vill tro på, eller att inte tro alls. Med andra ord så beror inte på Gud att några, hur många de är, vill inte ha med Gud att göra. Medan andra vill tro men vet inte hur de skulle börja. Åter igen Jesu egna ord om ett litet senaps korn, ja så lite behöver tron vara för att kunna börja ta till sig kunskapen  om honom. Därför hänger bokrullen som jag citerar ovan, förebild på Guds ord” och mat för själen, med tron som växer i förtröstan på det skrivna ordet. Man får en förvisning i sin ande om Guds gemenskap när man fattar beslutet att aktivt ta den till sig. Enkelt uttryck så är alla människor upptecknade i livets bok, men på sin egen begäran blev det strukna från den av den anledning som jag nämnde ovan.

Det finns förstås människor som tror att genom deras egna gärningar, oberoende hur goda det är kan förtjäna att  komma till Gud. Det här kräver en lång utläggning hur det fungerar i praktiken. Men i korthet är det så att den som förnekar Jesu försoning och tror på det som han undervisade sina lärjungar om som de första missionärer kommer hellre inte in i Guds rike. Antingen är man för Jesus som försonaren och i hans namn gör goda gärningar för att visa på honom. Eller så tar man avstånd från Jesus och försöker skapa sin egen tro på sig själv i tron att man skall nå Guds rike.

/Claudio