Till söndag den 26 mars är Marias bebådelsedagen i kyrklig tradition.

Tänkte dela med mig några ord till er andra också utöver församlingen på orten här. Om jag börjar med själva ordet ”Bebådelse” så får vi lite mera kunskap om vad det handlar om i grundtexten.

Enligt min tolkning är det ett ”förebud-förberedelse ” till något stort  som Gud har tänkt för människor i Sin skapelse. När det gäller betydelsen av händelser vill jag ta fram några exempel från gamla testamentet och sen på slutet söndagens text innan Jesus födelse.

Artikel handlar inte om  Julen om någon kanske tror det. Inget fel i det förstås, men mina tankar är något annat i detta sammanhang. Därför vill jag börja från Daniels bok  kapitel 9:23

” ²³ Vid början av din bön, utgick ett påbud, som jag nu har kommit för att meddela dig, för du är högt älskad. Därför, förstå ordet och beakta synen.”

Daniel i bibeln  behöver kanske inte närmare presentation, vilket är välkänt för de flesta. Vad det handlar om är Daniels syn som Gud gav honom  men som han inte förstod i början. Därför var Daniel i bön med både fruktan och oro angående synen han fick. Under tiden han var i bön kom ängeln Gabriel utsänd från Gud till att ge Daniel förklaring på synen  och styrka att inte frukta för det som Gud har talat.

Texten handlar om framtiden och dess prövningar som både människor och jorden kommer att utsättas för, därför behövde Daniel vishet och kraft för att förvalta det. I sammanhanget är det identisk syn med Uppenbarelse boken och det som Johannes fick se när han befann sig på ön Patmos.

Jag vill inte gå in på dessa händelser nu, utan mitt fokus är just ”Förebud” som Daniel skulle bli ett redskap från Gud  för att bära fram det.  ²³ Vid början av din bön, utgick ett påbud, som jag nu har kommit för att meddela dig, för du är högt älskad.  Nu är frågan: Varför just Daniel?

Vi får komma ihåg att Gud har ingen anseende till personer, var och en blir använd utifrån  sin färdighet och sin kallelse förutsagt  att man är villig till att bli ett redskap för Gud.

Nästa händelse handlar om Esters bok i gamla testamentet: Ja men varför måste du tala om gamla testamente kanske någon undrar?  Jesus har fullbordat gamla testamente, den finns dock kvar som exempel för att hämta inspiration  och jämföra profeternas ord med nya testamente. Underförstått har vi en röd tråd från gamla till nya testamentet där ”Människosonen” Messias /Kristus blev den ultimata försonaren för alla.

Nu till Ester och vilket förebud hon fick som ett redskap för Gud. Som bakgrund handlar det om Israels folk som bortfördes  till Persien och kuvades som slavar där under en tid. Mot alla odds blev Ester drottning  hos kungen i landet. Hur det gick till vill jag inte heller ta upp tid här, för dem som vill rekommenderas läsning av boken Ester som inte är så lång.

Till handlingen hör att det förberedes ett upplopp och avsättning av kungen i landet av utbrytare. Farbror till Ester, Mordokai  fick reda på det, det handlar också om sammansvärjning   mot Judarna i landet. Därför var det viktigt att vara ett redskap för att varna kungen för det, men vem kan göra det?

En Judisk slav var inte betrodd för att komma till kungen, då fanns det ingen annan än flickan Ester. Hon var en blyg flicka och något försagd trotts att hon blev drottning. Mordokai försökte övertala Ester att göra sin plikt och ta ansvar för att hela Israel och kungen i landet skall bli räddade.

Här kommer nu referensen av texten från Esters bok Kap 4:12-14

” 12 När man berättade för Mordokaj vad Ester hade sagt, 13 sade Mordokaj att man skulle ge Ester detta svar: ”Tro inte att du ensam av alla judar skall slippa undan därför att du är i kungens hus. 14 För om du tiger denna gång, skall judarna få hjälp och befrielse från annat håll, men du och din fars hus kommer att förgöras. Vem vet om du inte har nått kunglig värdighet just för en tid som denna?” 

Vad kan vi dra för slutsatser  av texten ovan? Jo, oberoende om det var Ester eller Daniel eller någon annan som har fått kallelsen från Gud i forna eller nu tid  så får man se till att bli till redskap för det har med sig stor välsignelse.

Till sist vill jag ta med texten från Nya testamentet från  Luk 1:39-45

” ³⁹ Och vid den tiden bröt Maria upp och begav sig med hast upp till bergsbygden, till en stad i Judeen, ⁴⁰ och gick in i Sakarias hus och hälsade Elisabet. ⁴¹ Och det hände, att då Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv. Och Elisabet blev uppfylld av den Helige Ande, ⁴² och ropade med hög röst och sa: Välsignad är du bland kvinnor och välsignad är din livsfrukt! ⁴³ Och hur kommer det sig, att min Herres mor kommer till mig? ⁴⁴ För se, så fort ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av glädje i mitt moderliv. ⁴⁵ Och salig* är hon som trodde, för det ska gå i uppfyllelse som blivit sagt till henne från Herren.”…

Här ser vi hur Guds omsorg och Hans kärlek strålar igenom ordet när vi ser Hans plan att rädda människor till evigt liv. Sakarias och Elisabet var jordiska föräldrar till Johannes döparen som skulle bli ett förebud om Jesu framträdande .

Maria å sin sida var havande  från hälften människa och hälften Gud. Läs rätt här, Maria var ett redskap precis som alla vi andra, hon var född av människor, men blev utvalt till att födda Gud i mänsklig  gestalt. Det var ett stort uppdrag som Gud utvalde henne till, men hon upphörde inte att vara en människa.  Därför kan vi fastslå att Gud kan använda vem Han vill för Sin stora plan om man är beredd till det som Han kallar till.

Det finns en ”Bebådelse” förebud/förberedelse  som Guds redskap. Vi blir inte Gudar bara för att vi får vara redskap för Gud.  Det som är fött av människa tillhör det jordiska, men själen tillhör Gud och hans evighet.

/Claudio

Spår betraktelse

På morgonen när det är dags för frukost har jag för vanan att kolla ut genom fönster för att se vad eller vilka spår som har kommit till under natten.

Snön har kommit och smällt i flera omgångar, just detta är så intressant att betrakta för oftast kan man känna igen spåren av alla djur och fåglar som har varit aktiva under natten. I min tanke får jag en känsla av att det är rena zoo, dock ändå så osynliga.

Varje djur har sina karaktäristiska spår som syns så klart och fint. Änder, för det mesta ett par, hanne och hona med olika färger, ibland har det varit 2 par också. Till skillnad från andra djur är dessa inte särskild skygga. Skator är hemmastadda runt huset och plockar på sig av gamla bröd rester som de får då och då.

Talg oxar är vaksamma och har koll så fort det kommer mat i burken som hänger på en gren buske. Så är det rådjuren  som har sina rundor under natten eller tidig morgon för att hitta något ätbart. Man märker i snön hur det går  och vad som är deras spår. Älgar har haft sina spår vid utkanten av tomten en bit från huset, vilket skvallrar om att det är motor väg från norr mot söder eller omvänt.

Tom grannens katt har lämnat sina spår, dock behöver inte katten söka efter föda, men patrullera och göra sina behov det duger trädgården till.

Vi människor då?… Vilka spår lämnar vi, kanske inte spår som kan läsas av på samma sätt som djurens, för vi lämnar helt andra spår. Dessa är avhängda på hur vi mår förstås och lämnar en avtryck hos andra, kan vara anhöriga, bekanta, vänner eller vem som helst.

Det är spår som består, ibland hela livet, ibland kortare tid. I detta ligger en betraktelse av våra relationer till vår nästa oberoende om vi känner varandra.

Bifogar salighets prisningar från Matteus 5:3-16

” ³ Saliga* är de som är fattiga i anden, för dem hör himmelriket** till. ⁴ Saliga är de som sörjer, för de ska bli tröstade. ⁵ Saliga är de ödmjuka, för de ska ärva jorden*. ⁶ Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade. ⁷ Saliga är de barmhärtiga, för de ska få barmhärtighet. ⁸ Saliga är de renhjärtade, för de ska se Gud. ⁹ Saliga är de som skapar frid, för de ska kallas Guds barn. ¹⁰ Saliga är de som är förföljda för rättfärdighets skull, för dem hör himmelriket* till. ¹¹ Saliga är ni, när människorna hånar och förföljer er och lögnaktigt säger allt ont emot er för min skull. ¹² Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen, för så förföljde de profeterna som var före er. ¹³ Ni är jordens salt, men om saltet mister sin sälta, med vad ska man då salta? Till inget annat duger det än att kastas ut och trampas ner av människorna. ¹⁴ Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. ¹⁵ Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan*, utan på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som är i huset. ¹⁶ Så låt ert ljus lysa inför människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader, som är i himlarna. ”…

Jag önskar att dessa referenser skulle bli något konkret för oss alla, inte bara en svärta på papper eller ord på skärmen. Ordet rymmer en personlighet och en förankring i rotsystemet. Hur då?

Jo, har vi blivit Kristus lika när vi bejakade hans liv och försoning så har vi fötts på nytt andlig sätt. Precis som Jesus lämnade sina spår bland människor här på jorden, så lämnar också vi avtryck och spår efter det vi tror på och önskar få fram.

Observera, det skall inte vara tvång, detta skall bygga på glädjen och övertygelsen vi fick när vi fattade beslut att följa Jesus. Blir det tvång så faller det ganska snart och försvinner. Men om det blir en förmån att få vara med  som en förlåten människa uppfylld av frid och förtröstan på ordet, då blir det en glädje i tron och en avgjutning som lämnar goda spår.

Till sist bifogar jag den gyllene regeln från Jesus, Matt 7:12

” ¹² Därför, allt det ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem, för detta är lagen och profeterna.”…

/Claudio

Den här artikel skall handla om  Jesu prövningar, men också om alla frågor som infinner sig i samband med hans handlande. Mitt motiv är att vi skall få svar på våra frågor när sanningen går upp för oss. Jag börjar därför med början från  Jesus uppdraget berättat genom evangelisten Markus 1:12-13

” ¹² Och Anden drev honom strax ut i öknen. ¹³ Och han var där i öknen i fyrtio dagar och frestades av Satan, och var bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom. ”…

Den första fråga som jag vill ställa är:

Varför skulle Jesus till  öken och fasta?

Svar: Han var Människoson utsänd från Sin Fader i himmelen för att fullborda uppdraget att försona människor av alla folk och stammar, med början av Judarnas ättlingar. Namnet ”Människoson” syftar till att Gud blev människa när han födes av en människa Maria, men inte genom en människa utan av Den Helige Ande.

Detta är Jesus offentliga uppgift som är en brygga mellan det mänskliga och Gudomliga. Han skulle helt enkelt förberedda sig för uppgiften som en människa för att få fram det Gudomliga som Hans Fader gav honom till uppgift.

Jesus var underställd det jordiska livet med allt vad det innebär av både prövningar och frestelser, trotts att han var utan synd, till skillnad av oss människor som är föda av bägge jordiska föräldrar.

Det ligger en hemlighet i andevärlden som vänder sig till himmelska makter i himlarymderna som är verksamma i andevärlden och försöker hindra människor att bli frälsta och ta emot pånyttfödelse för att bli en ny skapelse genom Kristus-Messias, med namnet Jesus. Jag återkommer längre in i artikeln hur detta fungerar praktisk.

Först en fråga till: Behövde Jesus utsätta sig för dessa prövningar?

Mitt svar är ja… därför att han var verksam  i mänsklig gestalt, men hans uppdrag gick ut på att rädda människor för himmelen, alltså var hans kamp i den andliga världen å ena sida, men också ett exempel till oss människor  att vi har en kamp mot makter i den andliga världen. Just detta är så klart när vi läser Guds ord-Bibel  Efesier brevet 6:12-13 där vi läser om följande:

” ¹² För vår strid är inte mot kött och blod utan mot furstendömen, mot makterna, mot mörkrets* världshärskare i denna världen, mot ondskans andemakter i himlarymderna. ¹³ Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen, och förbli stående när ni har fullgjort allt.”…

När Jesus förberedde sig i öknen var han ensam med sin tanke och kunde kommunicera i bön med sin Fader precis så som vi kan göra också. Den kommunikation är beroende av helgelse/avskildhet för att kunna uppfatta det andliga med stillhet. Missförstå mig inte här, jag menar inte att vi skall vara överandliga, nej, vi får vara som vi är, men skall vi fatta viktiga beslut som har betydelse för andra människor i den andliga världen  så kan vi inte distraheras av allt möjligt oväsen runt omkring oss. Då är risken att vi tappar fokus på det vi sysslar med och vår uppgift blir mänsklig istället för andlig/inspirerad av Anden.

Vi människor möter både frestelser, lockelse och prövningar under vår vandrings tid på jorden som bekännande kristna och Kristi följare. Ju  mer vi är överlåtna till Kristi efterföljelsen desto större blir vår kamp i den andliga världen.  Men precis som Jesus möte sina prövningar så möter vi våra också på olika område. Jesu handlande är exempel för oss för att kunna stå emot lockelser med det skrivna ordet. Alltså blev Jesus en vägvisare för alla som lockas av sina prövningar.

Här vill jag lägga till ett ord i 1Kor 10:13

” ¹³ Ingen annan frestelse har drabbat er än den som vanligen möter människan. Men Gud är trofast, han ska inte låta er frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer ska han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.”…

Nu vill jag fortsätta om uppdraget som Jesus gav till sina lärjungar och deras misslyckande. Det handlar om det som jag nämnde i början på artikeln, nämligen, att ge sig i kast med andevärlden utan att vara förbered och helgad/avskild.

Det handlar om en oren ande som hade kontroll över en ung pojke och gjorde honom stum. Hela stycket kan man läsa från Mark 9:20-29, själv vill jag citera ett kort stycke för att inte artikel skall bli för långt.

Mark 9:28-29

” ²⁸ När han hade kommit in i ett hus och de var ensamma, frågade hans lärjungar honom: Varför kunde inte vi driva ut den? ²⁹ Då svarade han dem: Detta slag kan inte drivas ut annat än genom bön och fasta*.”…

Här har vi själva svaret av varför Jesus levde avskild i 40 dagar. Observera, artikeln påstår inte att vi skall göra det precis så som Jesus gjorde, hans exempel var för då tidens värld utifrån den geografiska verklighet.

Vad jag ville säga är att vi har en andlig värld eftersom vi vandrar i tro här så länge vi har den jordiska kroppen som hindrar oss att nå det himmelska. Men precis som på Jesu tid finns den andliga verklighet på jorden idag. Visa har möt den verklighet, medan andra ställer sig oförstående till detta.

Lägg märke till vad Jesus säger till dem som han utvalde:  ²⁹ Då svarade han dem: Detta slag kan inte drivas ut annat än genom bön och fasta*.

Alltså var detta viktig att förhålla sig till, fasta och bön, men också detta skall ske utifrån kunskapen om vad Guds ord säger och på en frivillig väg.

/Claudio

Ett samtal eller en dialog kan vara både givande och en besvikelse beroende på vad man samtal om och utgångspunkten från samtalet är. 

Dagens artikel handlar inte om människor i vår tid, det handlar om samtal  mellan Jesus, hans lärjungar och människor som följde honom.  Det handlar också om oss andra som känner igen oss i samtalet beroende på vad vi står i förhållande till det samtalet som artikel gör gällande.

Som referens och utgångspunkt vill jag bifoga Guds ord, där Jesus själv träffar människor med olika behov.

Från Joh 6: 27-29 läser vi följande:

” ²⁷ Arbeta inte för den mat som förgås, utan för den som varar till evigt liv, som Människosonen ska ge er. För på honom har Gud, Fadern, satt sitt sigill. ²⁸ Då sa de till honom: Vad ska vi göra så att vi kan utföra Guds verk? ²⁹ Jesus svarade och sa till dem: Detta är Guds verk, att ni tror på honom som han har sänt.”…

Jag bryter av i samtalet för att kommentera  texten: Självklart  måste vi människor arbeta för att kunna överleva, detta är livets nödtorft, således handlar detta om den  jordiska livet. Men Jesus talade om ett annat liv, evighets liv och hans  egen betydelse och uppdrag för ett liv när den jordiska är över.

Så långt var folket med i samtalet, som alltid i ett samtal kommer nya frågor och undran fram och både dessa som är beskrivna i texten och vi andra  ville ha svar på våra frågor.

Vi läser vidare i samma kapitel från vers 30-33

” ³⁰ Då sa de till honom: Vad gör du då för tecken, så att vi kan se det och tro dig? Vad kan du utföra? ³¹ Våra fäder åt manna i öknen, som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta. ³² Då sa Jesus till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Mose gav er inte brödet från himlen, utan min Fader ger er det sanna brödet från himlen, ³³ för Guds bröd är han som kommer ner från himlen och ger världen liv.”…

Nu började samtalet svänga och åhörare ville ställa krav på Jesus för att kunna ”Tro på Honom” Att vi kan tvivla lite till mans då och då är förståeligt. Det gjorde tom Tomas som kallades tvivlaren, en av Jesus egna apostlar. Hans vänner och medapostlar hade berättat för Tomas  att Jesus var uppstånden.  Och Herren har själv berättat för apostlarna om sitt förestående lidande, död och uppståndelse. Varför hade Tomas så svårt att ta det till sig?

Vi vet det inte riktig, men vi vet att när man söker sanningen och är ärlig så kommer också Gud vår svaghet till hjälp. Jesus kom på ett speciellt sätt  till Tomas. ”Kom Tomas, stick dina fingrar i min sida säger Jesus”   Herre och min Gud utbrister Tomas, nu kunde han inte tvivla längre när han såg den uppståndne och levande Jesus.

Vad är då skillnad på Tomas och dem som begärde tecken  av Jesus? Jo, skillnaden är att dessa var skeptiska  och ville göra sig roliga på Jesu bekostnad. Dessutom ville de raljera  med sin bibliska kunskap för Jesus och gärna för andra som lyssnade också.

Jesu apostel  Jakob säger i sitt brev: ”Gud står emot de högmodiga, men ger de ödmjuka nåd” Jak 4:6

Vers 34 ville frågeställaren  alltid ha det brödet  som Jesus talade om… ”jag är Livets  bröd svarade Jesus”…

Det här var för mycket för Judarna som hörde på Jesus, en människa som påstår att han är kommen från Gud… Hur går det ihop, heter inte hans far och mor Josef och Maria?

Ja, ni vet hur samtalet kan te sig bland människor i vår tid också, nej, kanske kan jag gå med på att Jesus hade funnits, men att tro på allt som står i bibeln… nej det går inte. Varför kunde inte Judarna tro på det som profeterna hade talat om för ca 450 år tillbaka? Kan det  vara så att budskapet har urvattnats  med motiveringen att vi lever i en annan tid?  Gäller inte det skrivna ordet lika mycket nu, som då den var skriven?  Eller önskar man att Gud har förändrats efter våra önskemål och tankar?

Nu vill jag bifoga lite längre text från samma kapitel från v. 60-69

” ⁶⁰ Då sa många av hans lärjungar när de hörde detta: Detta är hårda ord. Vem står ut med att höra det? ⁶¹ Men Jesus, som visste inom sig själv att hans lärjungar klagade över detta, sa till dem: Tar ni anstöt av detta? ⁶² Men om ni då får se Människosonen stiga upp dit där han var förut? ⁶³ Anden är den som gör levande, köttet är inte till någon nytta. De ord jag talar till er, de är ande och de är liv. ⁶⁴ Men det är några bland er som inte tror. För Jesus visste från början vilka de var som inte trodde, och vem det var som skulle förråda honom. ⁶⁵ Och han sa: Därför har jag sagt er att ingen kan komma till mig om det inte blir honom givet av min* Fader. ⁶⁶ Från den tiden drog sig många av hans lärjungar tillbaka och vandrade inte längre med honom. ⁶⁷ Då sa Jesus till de tolv: Inte vill väl också ni gå bort? ⁶⁸ Då svarade Simon Petrus honom: Herre, till vem ska vi gå? Du har det eviga livets ord, ⁶⁹ och vi tror och är övertygade om att du är Kristus, den levande Gudens Son*.”…

Sista delen i artikeln som summerar  det som Jesus ville att vi skulle tro på, men också en tråkig utveckling i samtalet där det skapades en delning med och emot Jesus.

Känner vi inte igen oss i den tid vi lever i?

Jag önskar att vi kunde  stämma in på  Petrus ord:

” : Herre, till vem ska vi gå? Du har det eviga livets ord, ⁶⁹ och vi tror och är övertygade om att du är Kristus, den levande Gudens Son*.”…

Det sista som jag vill ta med i dagens artikel är från:

Hebr. 4:12

” ¹² För Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom tills det skiljer själ och ande, märg och led, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. ¹³ Och inget skapat är osynligt för honom, utan allt är blottat och uppenbart för hans ögon, inför vilken vi ska stå till svars.”…

/Claudio

Kanske någon tar ett steg tillbaka när de ser rubriken om uppenbarelse, gör inte det. Jag skall försöka förklara så enkelt som möjligt vad det handlar om.

Först vill jag börja med ett stycke från profeten Malaki, sista boken i gamla testamentet.

Malaki 3:1

”  Se, jag ska sända min budbärare*, och han ska bereda vägen för mig. Och den Herre ni söker ska plötsligt komma till sitt tempel, nämligen förbundets budbärare som ni gläder er över: Se, han ska komma, säger härskarornas Herre.”…

Så… vad handlar texten ovan om? Som sista bok i gamla testamentet tystnade också den offentliga rösten från profeter och Guds präster. Det var tyst i över 400 år, frånsett en liten skara som väntade på Herrens löfte och profeternas  uppenbarelse  om Messias tillkommelse. I sammanhanget vill jag tillägga att detta gällde Judar i första hand då eftersom i månt och mycket handlar om gamla testamentet. Vi andra som betraktas som hedningar var inte glömda, eftersom den första församlingen var inte bildat ännu i och med att det  nya testamentet hade inte kommit ännu. I ljuset av detta skall Herrens ord ovan tolkas som uppenbarelse till något bättre som Herren själv gav löfte om.

Vi går över till Jesu födelse  och bekräftelse  på det uppenbarade ordet från profeten Malaki. 

Från Luk 2:25-35  bifogar jag följande text:

” ²⁵ Och se, i Jerusalem var en man som hette Simeon och den mannen var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den Helige Ande var över honom. ²⁶ Och han hade fått det uppenbarat av den Helige Ande, att han inte skulle se döden förrän han hade fått se Herrens Smorde*. ²⁷ Han kom nu ledd av Anden till templet. Och när föräldrarna bar in barnet Jesus, för att de skulle göra med honom så som det var sed enligt lagen, ²⁸ då tog han honom i sin famn och prisade* Gud och sa: ²⁹ Herre, nu låter du din tjänare bryta upp* i frid, enligt ditt ord, ³⁰ för mina ögon har sett din frälsning, ³¹ som du har berett inför alla folks ögon, ³² ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel. ³³ Och Josef* och hans mor förundrade sig över det som sades om honom. ³⁴ Och Simeon välsignade dem och sa till Maria, hans mor: Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som blir motsagt. ³⁵ Ja, också genom din själ ska ett svärd gå, för att många hjärtans tankar ska uppenbaras.”…

Här har vi exempel från en gammal man Simeon som trodde på det som blev sagt av profeterna  och han väntade på Herrens löfte att detta skall uppfyllas. Själv visste han inte när det blir. Detta är uppmaning till oss andra  att inte vara för snabba och kategoriska  med att bestämma tider som vi tror/hoppas skall hända  så som vi hade räknat ut.

I ljuset av detta  skriver jag den här artikel, varför? Jo därför att det uppträder människor som kallar sig profeter och påstår saker  att Herren  har talat till dem. Då är frågan hur skall vi förhålla oss till detta? Vi kan inte avfärda utan vidare det som dessa  ”profeter” påstår för då är risken  att vi förkastar Herrens ord.

Här ett sånt exempel från 5Mos 18:22

” ²² När en profet talar i HERRENS namn, och det han säger inte sker och inte går i uppfyllelse, då är det inte ett budskap som HERREN har talat, utan profeten har talat i sitt övermod. Du ska inte vara rädd för honom.”…

Hur kan vi vara så säkra på att ordet har företräde inför den profetiska gåvan? Jo därför att ”Ordet” som  profeten uttalar skall med ”Ordet” förklaras. Dessa skall vara i samklang som bekräftelse  på att det kommer från Herren som själv bekräftade sitt ord i Johannes evangelium i första kapitel: Läs här nedanför.

” ¹ I begynnelsen var Ordet*, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. ² Den samme var i begynnelsen hos Gud. ³ Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till, som har blivit till. ⁴ I honom var liv, och livet var människornas ljus.”…

Så, egentligen  skulle jag kunna stanna här för att inte trötta ut er med lång artikel, men jag vill gärna dela med mig helheten  av det som jag vill få sagt. Det handlar om hur vi förhåller oss till Guds ord och uppenbarelse  som vi möter då och då.  Det är viktigt att vi kan balansera  uppenbarelsen i ljuset av Gud ord för att inte komma vilse av alla falska profeter.

³⁰ för mina ögon har sett din frälsning, ³¹ som du har berett inför alla folks ögon, ³² ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel. Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som blir motsagt.

Vi talar om uppenbarelse  och om ljuset, den andliga ljuset som skall hjälpa oss att bli Kristi efterföljare  under Den Helige Andes  Kraft och vishet för att  den frukt som blir synlig i oss skall visa sig vara Guds och inte något som vi försöker lägga oss till  med.

Mina ögon har skådat frälsning säger Simeon, han har levt länge i väntan på Guds löften, han gav inte efter eller kompromissade med sanningen trotts att profetröster hade tystnat. Ja han var mogen att komma hem till det himmelska, innan detta sker så ville han skicka med en sista hälsning till dem som kommer efter i det  nya förbundet/testamentet, som gäller lika för både Judar och hedningar, dvs alla människor på vår jord.

Skall Kristus-Frälsaren-Messias  få bli ett ljus eller skall han bli en stöttesten som man snubblar över? Valet är fritt och individuellt

/Claudio.

Efter några dagars stiltje är det så dags att dela med sig av några ord på vägen till er andra. Ni märker rubriken som talar om vatten, en livsviktig källa både lekamlig och något som Jesus själv talar om vår andliga betydelse.

Det är ganska förvånande att jorden som är täckt av 70% vatten  så är det många som lider brist på den, eller så är det inte så konstigt med tanke på jordens storlek och alla dess platser där det inte växer något på grund av ökensanden som utbreder sig hela tiden.

Miljömässiga spörsmål vill jag inte skriva om eftersom jag kan för litet om det, dessutom kan det vara ganska tröttsamt att matas med det i spalterna här när vi får konfronteras med detta dagligen i olika kanaler.  Istället vill jag bifoga ett ord ifrån profeten Jesaja som lyfter det som vi beskådar nu, men också hoppet som vi kan se framemot.

Jesaja 51:6

”Lyft upp era ögon till himlen, och se på jorden därunder. Ty himlen skall försvinna som en rök och jorden nötas ut som en klädnad. Dess invånare skall dö som mygg. Men min frälsning skall förbli för evigt, min rättfärdighet skall inte brytas ner.”…

När vi ser på Jesus och läser i evangelierna om hans liv så växer insikten om hans mänskliga handlande. Vad jag menar är hur han bemötte människor i situationer som vi alla hamnar lite då och då. Det är just detta som är kärnan med Jesus, han blev ”Människoson” dvs. både Gud och människa, som sådan utan synd. För att förstå innebörden av texten som bifogas nedan, så får vi jämföra oss med människor som träffade Jesus levande.

Här kommer citat från Johannes 7:37-39

” ³⁷ Men på den sista dagen i högtiden, som också var den största, stod Jesus och ropade, och sa: Om någon törstar, så kom till mig och drick. ³⁸ Den som tror på mig, såsom Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram. ³⁹ Men detta sa han om Anden, som de som tror* på honom skulle få. För den Helige** Ande var ännu inte given, eftersom Jesus inte ännu hade blivit förhärligad.”…

Observera den understrukna texten för att vidare få grepp om vad Jesus menade, nämligen: Anden som skulle komma till dem som tror på Jesus, och hans ”Förhärligande”

Kanske kan detta vara svårt att greppa därför måste vi ta en vardags händelse som vi själva kan känna igen oss i.

Det handlar om en kvinna med lägre rang i samhälle, dessutom var kvinnan utstött på grund av sitt leverne så det var inte många som ville ha med henne att göra. Jesus var trött av all vandring från by till by eller stad på den tiden. Han var människa som vi andra och behövde släcka törsten, där möte han den kvinna som ingen ville ha med henne att göra.

Låt oss läsa det i Johannes 4:7-10

” ⁷ En samaritisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sa till henne: Ge mig att dricka, ⁸ för hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat. ⁹ Då säger den samaritiska kvinnan till honom: Hur kan du som är en jude be om något att dricka av mig, som är en samaritisk kvinna? För judarna umgås inte med samariterna. ¹⁰ Jesus svarade och sa till henne: Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.”…

Förvånad av Jesu begäran undrade kvinnan varför Jesus som var en främling i hennes ögon ville överhuvudtaget ha en tjänst av henne?

Fortsättningen av texten visar på en dialog och samtal mellan kvinnan och Jesu som lika gärna kan vara ett samtal mellan oss och någon annan människa, ja rent av en främling som vi inte känner. I detta fallet, samtalet, handlade om att lyssna in  behovet från  kvinnan, men också känslighet från Jesus  som så småningom utvecklar det till samtal om eviga andliga ting.

Vi läser vidare från samma kapitel 4:16-19

” ¹⁶ Jesus* sa till henne: Gå och kalla på din man och kom hit. ¹⁷ Kvinnan svarade och sa: Jag har ingen man. Jesus sa till henne: Du sa rätt: Jag har ingen man. ¹⁸ För du har haft fem män och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning. ¹⁹ Då sa kvinnan till honom: Herre, jag märker att du är en profet.”…

Nu började kvinnan vakna andligt sett, kanske har hon fått undervisning i sin barndom  om frälsning och evigt liv, men på grund av yttre förhållande förträngt allt och hamnat snett i livet? Kvinnan trodde att det var bara möjligt och be till Gud i Jerusalem. Eller skall vi jämföra oss med kvinnan så kanske vi i vår tid har trott att Gud lyssnar på vår bön när vi är i en vis kyrka eller plats.

Se här vad Jesus säger om det:

Joh 4:22-26

” ²² Ni tillber det ni inte känner. Vi tillber det vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. ²³ Men den tid kommer och är redan här, då sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i ande och sanning, för sådana tillbedjare är det som Fadern söker. ²⁴ Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning. ²⁵ Kvinnan sa till honom: Jag vet att Messias kommer, han som kallas Kristus. När han kommer ska han låta oss veta allt. ²⁶ Jesus sa till henne: Jag Är* den som talar med dig.”…

Jesu egna ord gav kvinnan en förnyad tro och hopp, dessutom fick hon sin mänskliga värdighet tillbaka när Jesus visade att han har inget anseende till personer, i hans ögon var alla lika mycket värda oberoende av kast eller ursprung.

Artikeln kanske blir något längre, men jag vill gärna ta helheten.

Först vill jag tala om reaktionen hos dem som var med vid detta tillfälle. Lägg märke till att allt (nära på) vad vi säger kan uppfattas på olika sätt. Det blir en indelning i grupp tillhörighet, här var det inget undantag heller. Det fanns tom spioner från religiösa grupper som skulle gripa Jesus  för att han var en stötesten för dem. Och så fanns det en grupp som tog vara på Jesu ord och började tänka på det som ett erbjudande om ett annat liv när det livet på jorden tar slut.

Nu det sista som jag ville få fram och som är nämnt här ovan:

” . ³⁹ Men detta sa han om Anden, som de som tror* på honom skulle få. För den Helige** Ande var ännu inte given, eftersom Jesus inte ännu hade blivit förhärligad.”…

 Vi talar om ”Anden” och ”förhärligad”…

Jesu gärning var inte avslutat när vi kommer in i handlingen ovan. Han kom med ett syfte att försona dem som tror på honom, underförstått få ett annat liv som bygger på den Gudomliga värden. Men människan kan inte ta emot detta utan att Anden som är Helig Gud i Treenighet är med.

Citat från Joh 14:25-27

” ²⁵ Detta har jag talat till er, medan jag är kvar hos er. ²⁶ Men Hjälparen*, den Helige Ande, som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt det jag har sagt er. ²⁷ Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er så som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte rädda.”…

Att inte Jesus är förhärligad ännu betyder att han har inte gått igenom den yttersta lidande, död och uppståndelse som en sigill på att försoningen är fullbordat genom honom. Som ett sista ord i den här artikel vill jag bifoga från  Uppenbarelseboken 22:1-5

” ¹ Och han visade mig en ren* flod med livets vatten, klar som kristall. Den går ut från Guds och Lammets tron. ² Mitt på stadens gata och på båda sidor om floden står livets träd, som bär tolv skördar. Varje månad bär det frukt, och trädets löv tjänar till läkedom åt folken. ³ Och ingen förbannelse ska finnas mer, utan Guds och Lammets tron ska vara i den och hans tjänare ska tjäna honom. ⁴ Och de ska se hans ansikte och hans namn ska vara på deras pannor. ⁵ Och ingen natt ska vara där* och de behöver ingen lampa, inte heller solens ljus, för Herren Gud ska lysa över dem och de ska regera i evigheternas evigheter.”…

Detta får sammanfatta rubriken om levande vatten, den behövs lekamligt och den behövs andligt också.

/Claudion

Dammar av artikeln som jag skrev för något år sen och reviderar/förtydligar den något. Anledningen är att det finns människor som känner sig obekväma  och främmande med sin församlings tillhörighet. Läser mellan raderna att det blir i bästa fall en plikt utan större glädje med tillhörighet i församlingen.

Jag tillåter mig och delar min egen erfarenhet av församlings  tillhörighet och arbete. Kanske fler känner på samma sätt som jag och min familj kände en tid då det var ganska kämpigt på många område. Livet var inte enkelt med bekymmer och sjukdomar som satte sin prägel i familjen då. Både jag och min dåvarande hustru upplevde att människor i församlingen hade en  glädje medan vi själva bar en sorg inom oss och tyckte inte vi hörde hemma i sällskapet av alla glada människor.

Är detta kritik till människor som tillhörde församlingen då? Nej, jag har full respekt att vi människor är som vi är, vilket vi får fortsätta att vara. Gudstjänst besöket blev mera sporadisk, inspirationen att dela Guds ord i varierande församlingar var också varierande.

Så hände det som inte skulle hända i normala fall, tyckte vi. Döden kom på besök och tog med sig min hustru. Då drogs rullgardinen ner och jag kunde inte besöka en Gudstjänst på mycket lång tid. Inte av bitterhet, och inte  av behovet att  lämna församlingen, det ville jag inte därför att övertygelsen av vad en församling är var stark och det skulle inte lösa mina bekymmer.

Jag delade min sorg med några vänner som kom på besök i hemmet och försökte peppa mig att delta i gemenskapen. I början blev det mycket krampaktig och motvilligt, men tiden skulle läka alla sår tänkte jag.  En vän som bar på sorg också försökte trösta och uppmanade mig  att tänka efter. Medan jag själv försökte försvara mig att jag har inget att hämta i församlingen i den sitsen jag var. Då säger vännen att jag bör inte tänka på i första hand vad jag skulle få av församlingen, jag skulle ändra fokus på att både dela till andra som också hade behov att få uppmuntran och gärna ville se mig i församlingen, vilket skulle ge mig den glädje jag saknade.

Det här blev en vändning  i min tanke, jag skulle tänka bort ifrån min egen situation och låta Jesus bruka mig till välsignelse för andra. Men såren skulle läkas först innan jag var mogen till att ta det steget.  Nästa steg blev istället en längtan och behov att får vara evangelist enligt den kallelse jag fick vid min omvändelse. Hur, var och när? Det visste jag inte, men så småningom föll bitarna på plats, glädjen kom tillbaka, inspirationen likaså och tiden då jag kunde studera Guds ord efter pensioneringen  och blev den redskap som Gud gav mig.

Så, vad är en församling?

Referens och bildspråk om församlingen från: Upp 1:12-16 läser vi följande:

” ¹² Och jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld ¹³ och mitt ibland de sju* ljusstakarna en som var lik Människosonen, klädd i en dräkt som räckte ner till fötterna och med ett bälte av guld kring bröstet. ¹⁴ Och hans huvud och hår var vitt som ull, så vitt som snö, och hans ögon var som eldslågor. ¹⁵ Och hans fötter var såsom skinande malm som glöder i ugnen, och hans röst var som dånet av väldiga vatten. ¹⁶ Och i sin högra hand hade han sju stjärnor och ut från hans mun gick ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var såsom solen, när den skiner i sin kraft.”…

 Till er som känner jag kan inte vara med i den eller den församling, det är så mycket falskhet, så mycket förtal och tom fräckhet i församlingen, jag trivs inte längre i den församling. Låt mig säga så här: Det finns ingen fullkomlig församling, den består av människor med fel och brister, men Herren Jesus som är huvudet för församlingen och Den Helige Anden som är med för att leda församlingen med ödmjuka människor som har ställt sig till Guds förfogande  kan räkna med att det som Gud en gång har börjat, skall också fullborda om det finns motivet och trohet att vara ett redskap.

Framförallt skall man hålla sig till bibelns grund och undervisning och inte överge fundamentet i Guds syn. Finns inte detta kvar i församlingen, då får man överväga att söka sig till en annan församling där det finns bättre förutsättningar.

Det handlar om församlingen som Guds förlängda arm som skall uppenbara Guds härlighet stadsfäst genom Kristus, Gud själv kommen i människan och som är huvudet för församlingen. Guldet i detta fall är värde som framställs som guldet. Det betyder att en församling är ”Bruden” och Jesus är dess  ”Brudgum” om vi talar bildspråk.

Man kan alltså inte bete sig hur som helst i en församling och dra vanära  inför världen,  självklart. Men motivet att medverka i församlingen där  ordet predikas och praktiseras måste vara det primära. Där är vi människor med olika gåvor och tjänster  lämmar till varandras uppbyggelse  för att Gud skall bli synlig av andra människor. En församling är en helig plats där människor samlas för att hålla Gudstjänst till Hans ära. Det är också en  plats där vi kan dela varandras glädje och sorg och bär varandras bördor. I en församling skall inte finnas plats för raljerande för då skymmer man Gud och allt som vi läser om Honom i ordet.

En sak till vill jag tillägga: Hur ser strukturen ut i församlingar idag? Motsvarar dagens ledare kravet på god undervisning och praktiserande av ordet? Hur många deltar i beslut som skall fattas av styrelse?

Om det blir ett  glest församlingsmöte med få beslutsfattare är risken också att församlingen tar en osund väg. Därför har varje församlings medlem ett ansvar och skall vaka över troheten till Jesus och ordet. Dessutom skall alla i församlingen medverka till och pröva äktheten i vad som predikas och sägs så det överens stämmer med Herrens ord och tanke.  

/Claudio

Gott Nytt År till er alla, med funderingar och undran vad den bär med sig? Fast o andra sidan kan vi inte påverka det mesta som sker eftersom det ligger utanför vår kontroll. Självklart skall vi göra planer och försöka se framåt, men vi har dock ingen garanti för varken det ena eller andra.

Istället vill jag prata om yttringar och manifestationer bland människor som tycker sig känna Gud. Nästan en halv sekel har jag varit troende och jag har både deltagit och betraktat manifestationer bland Guds folk. Ibland har jag inte känt mig obekväm och då  kom anklagelse på av mig själv att det var något fel på mig. Med ålder har jag haft tid att läsa på och prova mig själv i ljuset av Guds ord för att i bön försöka få vägledning på hur saker och ting hänger ihop.

Innan ni läser vidare, ber jag er läsare att ta i beaktning att vi alla är stöpta i olika former just som mångfald i Guds skapelse. Min erfarenhet betyder inte att jag begränsar Gud eftersom Hans nåd kommer till oss så som vi är mottagliga och kan tillgodogöra oss sanningen. Vad jag försöker säga är vår kommunikation av ande, kropp och själ där dessa samverkar för att vi skall förstå Guds tilltal genom tro.

I 1Kor 4: 20 läser vi följande:  ”Guds rike består inte i ord utan i kraft”

Här måste vi konstatera att Guds rike är i oss enligt ordet, det är inte på ett sådant sätt att man kan ta på det fysiskt, utan är en följd av att man fick ta till sig ”Ordet” som i sin tur mognade i ens innersta tankar för att sedan gå vidare och fattar beslut om att följa Jesus så som han undervisade och gjorde som människa här på jorden. Försoning och syndernas förlåtelse kan vi inte åstadkomma själva. Detta är en följd  av Kristi lidande, död och uppståndelse som i sig var en mänsklig fysiskt handling av Jesus, Guds Son för att alla skulle kunna förstå innebörden och den gränslösa kärleken som Fader i Himmelen har till människor på jorden.

Nu handlar det om yttringar och manifestationer av dem som kommer till tro på det som är beskrivet ovan. Jag skulle vilja säga att vi människor lägger oss till med olika yttringar för att bevisa att Gud är med oss i det vi gör. Då frågar jag: Är vi ärliga mot oss själva och våra medmänniskor när vi försöker göra Gud mänsklig? Hur skall vi annars visa att Gud är den som vi uppfattar att Han är?

Nu vill jag ta nästa exempel från 1 Kungaboken 18: 20-40 ( nöjer mig med korta berättelse) för dem som vill läsa allt i sitt sammanhang kan slå upp aktuellt ställe ovan.

Här handlar det om Guds profet Elia, i högsta grad en vanlig människa med speciella gåvor från Gud. Kan lika gärna vara i dagens värld med dem som har fått profetisk gåva och en ledarskap i Guds församling.

Här handlar det om spänningar mellan Guds folk och främmande religion, Baals profeter. Elia som var en profet i tiden manade folket att hålla sig till Himmelens Gud, medan Isebel var en profetisa för Baal, en främmande Gud i då tidens värld, helt enkelt en villolärare som drog människor bort från Gud. För att göra berättelse så kort som möjligt, gjordes ändå en överenskommelse mellan dessa 2 grupper att bägge skulle frambära ett offer på ett altare. Det behövdes eld för att offer skulle tändas, men ingen mänsklig hand skulle användas.

Elia litade på sin Gud medan Baals profeter hoppade och dansade i tron att deras avgud skulle tända elden på altaret. Med facit kan man läsa vidare i texten om man slår upp stället i bibeln.  Gud hörde Elias bön och offret blev uppslukad av elden, medan Baals folket dansade vidare utan att det hände något.

Vad kan vi dra för lärdom om det? Jo, här har vi manifestationer för bägge grupper, Baals profeter gick i sin egen kraft i tron att deras Gud vad med dem, hade det varit rätt skulle Isebel som var en ond kvinna få äran, men det var falsk.

Elia däremot visste sin egen begränsning  och hans motiv var inte att styla själv, utan Gud, Den sanne skall få äran för det vilket också blev så.

Men vi har fortsättning på berättelsen också: Isebel bestämde sig att döda profeten Elia och då blev han rädd och gömde sig i öknen bakom en gins buske. En helt mänskligt handlande som kunde hända i vår tid också. Vist har jag upplevt en dramatisk omvändelse också och förstod inte hur det gick till, ja jag var påverkad av Guds kraft hemma i vår lägenhet på den tiden i Göteborg och kunde inte resa mig på ett tag. Livet måste ändå gå vidare med arbete och allt det andra som vi människor måste göra i vardagen. Jag fick en frid och ro i min själ, men inte kunde jag leva i tron att det skall vara så jämnt. Ganska snart upplevde jag baksidan av medaljen, nämligen, jag betraktades som om jag spårade ur, kort uttryckt.

Vad hände med Elia? Jo, han som upplevde Guds härlighet dagen förre började deppa och misströsta. Han var skraj att livet skulle ta slut och någon skulle hugga huvud av honom så han gick och tyckte synd om sig själv i grottan.

Själv känner jag igen mig i min situation, jag trodde att alla som jag berättade min historia skulle ha behov av och vända sig till Gud. Ack vad fel jag hade, jag hade mycket att lära på min vandring som nyomvänd.

Elia däremot fick besök av Guds änglar att han skulle ta mod till sig, han skulle villa upp sig och äta både andligt och kroppsligt men det satt långt inne för Elia. Jo då han gjorde som han blev uppmanad till, men ändå förväntade han sig att Gud skulle komma på ett dramatisk sätt, kalla gärna det genom manifestationer. Det var hans mänskliga tankar som hoppades att Gud skulle komma på hans sätt.

För kännedom kan den som vill läsa vidare i 1 Kon 19:1-18   

Det kom en stark storm medan Elia tyckte synd om sig själv, kanske var Herren i stormen, undrade Elia? Nej Herren var inte i den och inte i jordbävningen som följde efter stormen, sen kom en mäktig eld, nu kanske Gud vill låta allt skaka för den ondska som var emot både Gud och hans profet. Nej Gud var inte i elden heller.

När Elia håller på att ge upp kom Gud till honom genom en stila susning och profeten kände att detta var en salva för själen, detta var precis vad han kunde ta emot. Gud förnyade Elia så han kunde dra vidare i uppgiften att tjäna Gud.

Vad kan vi lära oss av detta i vår tid? Själv kom jag fram till att man måste vara stilla  och pröva saker och ting. I saktmod och bön kan man få vishet för att kunna komma vidare. Vist var jag också ivrig från och till men jag har förstått att i min egen kraft kan jag ingeting göra. Mänskliga manifestationer och yttringar kan oftast bli fel. Gud kan komma som han vill, men om inte Den Helige Anden medverkar till att förhärliga Herren då blir det ett mänsklig påfund som människor genomskådar ganska snart som tomma och falska ord.

/Claudio  

Som tillägg till den tidigare artikeln och med alla helgon bifogar jag en dikt.

***********

I väster jag spanar med undran, vad finns där?

Vatten och glitter med skummande hav, bär in mot land utan besvär.

Tanken det slår mig, vad destinationen är,

Vad blir färden av all brus, över tidens vatten och stjärneljus?

Det lyser upp i väster blå med fyren som blinkar, ge akt så…

Många sjömän fick sin resa bruten mot land…

När ljuset slocknat mot andra strand

I väster jag spanar och i minnen jag stannar,

Hur många är det som kommit i hamn, efter sin resa nått den Himmelska land.

I vemod och tillförsikt, jag vänder tillbaka, med förnyad blick och kraften jag fick…

För att åter verka i stort eller smått, med nåden och glädjen himlen nått.

Att åter vi möta våra kära där, utan sjukdom, möda eller besvär,

Genom tro som liten av ett korn, färdas vi alla bort,

Mot den Himmelska hamnen som vi av nåd har fått.

Ingen på vägen behöver bli efter, vår Fader i Himmeln sin kärlek till alla skänker…

/Claudio

Jag ställer frågan igen: Hur ser vi på trohet till Guds ord och Kristus?  Kallar vi företrädare för andra religioner för Kristus? Återigen frågar jag  med underlag från vad Jesus har sagt själv: Luk 18:8 (andra delen)  ”Skall Människosonen finna tro på jorden när han kommer åter?”…

Det är inte min sak att vara  domare över andra, och inte kan andra människor döma oss för vad vi väljer att tro på, det är vi väl överens om?  Men utifrån uppdraget som Jesus gav till apostlarna och som senare spreds till oss andra, har vi väl ändå ansvar att vara trogna det uppdraget.

Det förefaller mig som man anpassar evangeliet efter tiden vi lever i, inget nytt således, för sånt beskriver bibeln att det skall komma ju längre tiden lider inför Kristi tillkommelse. Jag skickar därför en påminnelse till 2 artiklar som är skrivna  för inte så längesen. Den som vill läsa dessa kan läsa det här och här igen. Som alltid är artiklarna uppbyggda med referenser från bibeln där läsaren kan kontrollera vidare om det stämmer. Klicka på ordet ”här” för önskad artikel.

Teologi som smyger sig in i församlingar är förnekelse och degradering av Kristus (Jesus) och hans försoningslära. Det handlar också om att det behövs inget omvändelse enligt visa.

Då är min första fråga: Vad gör vi med Jesus ord som han talade till folket och blev till underlag för hans uppdrag? Den andra fråga som infinner sig är: ”Vad är Tro på Gud och alttings skapare” om man samtidigt förnekar detta?

Har inte tänkt att skriva så mycket idag, det finns andra artiklar som bekräftar en  enkel tro som villar på skriften, på bloggen. Däremot vill jag bifoga några bibelord som en påminnelse till oss alla om vad det egentligen handlar om.

1Kor 15:14-22

” ¹⁴ Och om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro är också meningslös. ¹⁵ Då kommer vi också att stå där som falska Guds vittnen, eftersom vi har vittnat om Gud att han har uppväckt Kristus, som han inte har uppväckt, om det är så att döda inte uppstår. ¹⁶ För om de döda inte uppstår, så har inte heller Kristus uppstått. ¹⁷ Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. ¹⁸ Då har också de gått förlorade som har insomnat i Kristus. ¹⁹ Om vi endast i detta livet har haft vårt hopp till Kristus, så är vi de mest ömkansvärda bland alla människor. ²⁰ Men nu har Kristus uppstått från de döda och har blivit* förstlingen av de som somnat in. ²¹ För eftersom döden kom genom en människa, så kom också genom en människa de dödas uppståndelse. ²² För såsom alla dör i Adam, så ska också alla i Kristus göras levande. ”…   

Jag tror inte det behövs så mycket mer att tillägga i dagens artikel. Upprepar det som jag har sagt så många gånger tidigare:

Vi som bekänner oss till Kristi evangeliet så som den är beskriven i ”Ordet” vi får sträva efter att vara Kristus trogna. Vår uppgift är att vaka över Guds ord  för att inga främmande läror skall rubba oss och dra bort oss från den grunden vi står på. Tänk på att själen behöver näring, därför får vi mata oss med Guds ord i förtröstan på det som Jesus har sagt.

Claudio