Praktisk tro


Flickan skulle på resan lite längre bort från hemmet, biljeten skulle köpas men några pengar hade inte flickan, några veckor innan resan gick hon och tänkte på hur hon skulle ordna pengar till biljeten. Familjen var troende och förtröstade på Gud och hans löfte i smått som stort.

Kanske var det lättare för far och mor att vara tålig, hur blir det med en flicka i tonåren, som har sett i hemmet att mor och far gjorde sina önskningar kunniga inför Gud genom bön och förtröstan. Var hon för ung för att praktisera detta? Förresten, var går gränsen för  åldern  om förstånd? Oavsett vilket så är det både stora och små som bär på oro när något skall göras och osäkerhet kommer in i bilden. Små barn, små bekymmer brukar vi säga, vist, barn har inte samma ansvar och översyn som föräldrar och vuxna har.

-Pappa vist får jag pengar till resan, frågade flickan sin far när hon såg att tillfälle var mogen.

-Ja, du skall få pengar till biljeten när det blir dags att åka sa pappa, men du skall inte åka förrän om två veckor?…

-Nej, det är riktig, sa flickan förnöjd med svaret medan hon gick därifrån.

En liten berättelse med så stort betydelse när det gäller vår tro. För visst är det så för oss alla, vi vill ha garantier  och garderingar  när vi skall gå ut i tro. För att ingen skall missförstå vad jag menar, så vill jag understryka att  man skall inte koppla bort sitt förstånd när man handlar i tro.

De flesta känner till berättelsen om Israels barn i Egypten. Det började med Israels 12 stammar, Jacobs 12 söner. 11 av dessa fick söka sig till Egypten för att skaffa mat till familjen, men far deras och den yngste Josef stannade hemma. För att göra berättelsen kort, bosatte sig  Israels barn i Egypten och blev till välsignelsen för Egyptierna under hungersnöd i landet. Tiderna gick och Israel förökade sig och blev inte accepterade längre som medborgare i Egypten. När ny Farao kom till makten bestämde han att dessa skall få bli slavar i landet och fråntas alla rättigheter.

Men Gud handlar med sitt folk efter sina löften, vilket var att dessa skulle få sitt land tillbaka det som kallas för Kannans land. Jag skriver detta därför att det är en förebild på församlingen som vi kommer att se längre ner i texten hur det hänger ihop.

Tillbaka till folket i Egypten där ryktet spred sig att befrielse närmade sig. Mose blev ledare för sitt folk och skulle ingjuta tro och mod för att gå ut i tro hos folket. Men det fanns ett stort problem, hur skall de klara av färden. De måste gå genom öknen och genom röda havet, det går inte, tyckte många.  Nej det går inte med mänskliga krafter, det går heller inte att tvinga sig till att tro på något heller. Visa tyckte att det var dödfött och ingen möda värt att ens påbörja en sån  resa. Mose och hans bror Aron hade lärt sig att förtrösta på Gud. Om det fanns en Gud som Han har sagt sig vara vad är det som hindrar att vi går i tro? De hade inte sett Gud, förutom Mose som fick se en brinnande buske genom vilken Gud talade till Mose. Bara det var i sig övernaturligt, men hur förklara något sådant?

Nej det gick inte att förklara, det är just detta som jag vill lyfta fram, jag kan inte förklara hur Gud gjorde i mitt liv, men jag såg och har upplevt att det som Gud gjorde att det håller, därför är jag bevarad i tron och vittnar om det.

På samma sätt var det med Israels folk, de fattade mod och gick ut i tro och förtröstan på Gud. Hur skulle Han ordna under resan det visste de inte. När de var hungriga på vägen sände Gud vaktlar som de kunde få mat för dagen.   När de kom till röda havet och med Faraos arme en bit bakom sig, då blev det tvärt stopp för många.

Gud skapar vägar där det inte finns några vägar därför att Han har lovat sitt folk att föra dem från Egypten. Men Han vill samverka med sitt folk som är villiga att gå på Hans befallning. Du som tycker att du kan inget därför kan Gud inte använda dig. Fel, du är precis så värdefull i Hans ögon som han har skapat dig. Han vill bruka dina händer, fötter och övriga lemmar för att visa på Guds möjlighet.  Människor som anser sig stora i sig själv kommer på skam, men den enkla och förtröstansfulla  ger han nåd att vara ett redskap  för att kraften skulle visa sig vara Guds, inte människors.

Lyft din stav Mose fick han höra en röst ifrån himlen, Mose lyfte sin  vandringsstav och då delade sig Röda havet så det blev en farbar väg igenom tills folket kom på torra land igen.

Detta är också en förebild för oss andra som har kommit till tro på Jesus. Baptism som betyder troende dop, är ordet för nedsänkning, begrava i vatten. Jesus döptes av Johannes döparen för att all rättfärdighet skulle uppfyllas. Han visade handling för oss andra när vi går dopets väg visar vi en troshandling som förebild att vi begraver det gamla och står upp med nytt liv i Kristus. Israel fick nytt liv efter Guds löften. Det gamla livet begravdes i röda havet, det  nya livet började vandringen mot Kannans land.

Jag vill inte skriva för långa artiklar för det tröttar ut en när man skall läsa. Ett exempel på handling i tro vill jag gärna ta för att avrunda artikel.

Matt 20:29-34

”29 När de var på väg ut från Jeriko, följde mycket folk med honom. 30 Och se, två blinda satt vid vägen. När de hörde att Jesus gick förbi, ropade de och sa: Herre, Davids Son, förbarma dig över oss. 31 Men folket tillrättavisade dem skarpt att de skulle vara tysta. Då ropade de ännu högre och sa: Herre, Davids Son, förbarma dig över oss. 32 Då stannade Jesus och kallade på dem och sa: Vad vill ni att jag ska göra för er? 33 De sa till honom: Herre, att våra ögon ska öppnas. 34 Då förbarmade sig Jesus över dem och rörde vid deras ögon, och genast kunde de se med sina ögon och de följde honom.”

Summering av texten:

Vad vill du att Jesus skall göra för dig? Eller om vi talar om  en hel församling: Vad vill ni att Gud skall göra?

Låt oss vara tydliga och ärliga, vad säger Guds ord om vad vi skall göra? Eller vill vi heller göra sånt som passar oss bättre, med egna syfte? Församlings arbete, vad betyder det? Tänk på att det är Guds verk, Jesu församling, dyrköpt med Jesu liv och renat i hans blod, som liknas vid en ljusstake  bekläd med ren  guld. Ljuset som skall lysa för människor, erbjudande om evigt liv, hoppet och Guds frid i den oroliga världen.

/Claudio

Samtal betraktelse


Tänk om man kunde vrida tillbaka tiden och delta i samtalet som utspelade sig på Jesu tid? Nej det går inte, självklart, fast vi kan ändå delta mentalt när vi läser evangelierna  och kan tänka oss in i dialogen mellan olika människor som Jesus träffade.  Lugn, jag skall inte skriva en lång artikel, bara några exempel på  som har betydelse för oss i den moderna världen, fast… Guds ord är konstant och kan inte benämnas med varken modernt eller för gammalt, för att:  ”Herren är densamme igår idag och så i all evighet”…  läser och tror vi på.

Jag börjar med Johannes döparen  här är hela texten texten i Luk 3,

Men för dem som inte vill läsa hela texten bifogar jag  ett kort citat från ovanstående kapitel  vers 5-6

”En röst ropar i öknen: Bered Herrens väg, gör hans stigar raka. 5 Alla dalar ska fyllas och alla berg och höjder ska sänkas. Och det som är krokigt ska bli rakt, och ojämna vägar ska bli jämna, 6 och alla människor* ska se Guds frälsning.”…

Varför börja med just Johannes?

Jo därför att han var rena kontrasten till de flesta människor som vi känner till av historien. Så här beskriver  evangelisten Markus i  kap 1:6-8  egenskaper hos Johannes döparen:

6 Och Johannes var klädd i kamelhår med ett läderbälte om midjan, och han åt gräshoppor och vildhonung. 7 Och han predikade och sa: Efter mig kommer den som är mäktigare än jag, vars sandalremmar jag inte ens är värdig att böja mig ner för att knyta upp. 8 Jag har i sanning* döpt er med vatten, men han ska döpa er med den Helige Ande.”…

Om vi tänker oss Johannes döparen  som lite ovårdad och ganska udda i människors ögon infinner sig frågan: Varför vallfärdade människor till en torr trakt? Eller för att stämma in med skriftens ord:

Matt: 11:7-8

7 Men när dessa hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? 8 Eller vad gick ni ut för att se? En människa klädd i fina kläder? Se, de som bär fina kläder är i kungapalatsen.”…

Matt 3:5-6

5 Då gick Jerusalem, hela Judeen och hela landet kring Jordan ut till honom, 6 bekände sina synder och lät döpa sig av honom i Jordan.”…

Den vakne märker att texten är omkastad från olika kapitel ifrån samma evangelium, detta för att vi skall få helheten om vad som hände och vem som talar. I vilket fall som  var det inte människan Johannes människor var intresserade i förta hand. Det var hans budskap om Messias som skulle komma, det som profeterna hade talat om långt tidigare, nu var tiden mogen för ett väckelse genombrott  och förberedelse började med Johannes.

Innan vi går över till Jesu gärning lägger vi märke till en grupp människor som vi skall ta en närmare koll på:

”Fariseerna”, vilka var dessa?:

Det var lite finare folk som studerade skriften  ”Torah” enligt gammal  testamentlig sed. Dessa ville gärna bli sedda och ärade av folket  i sina vackra kläder som tyckte att de var förmer än andra. Trotts att de läst skrifter om vad profeterna hade talat om, Messias/Jesus  tillkommelse så var det fördolt för deras sinne. Deras ord var som hammare  som slår till fördömelse  istället för att ge liv och hopp till längtande människor.  Dessa människor konfronterade Jesus under sin vandrings verksamhet men de var inte intresserade av honom.

Överallt där Jesus gick följde mycket folk efter honom. Det intressanta är hur bemötte Jesus  alla frågor som ställdes till honom? Förutom Fariseer, fanns det andra människor också, fattiga, rika, främlingar, barn, kvinnor, sjuka och gamla. Kort sagt, människor av alla slag  som det finns också idag, det behovet som dessa hade då finns det också i vår tid, trotts att vi lever i en data ålder.

”Mästare vad skall jag göra för att uppfylla lagen och profeterna”… frågade den unge mannen som var ganska välbeställd?

Matt 19:16

16 Och se, en man gick fram och sa till honom: Gode* mästare, vad för gott ska jag göra för att få evigt liv?”…  

Därefter följer en dialog mellan Jesus och mannen  där Jesus berättade om att han skall hålla sig till lagen, de 10 budord. Hoppfull konstaterade mannen att han har levt efter detta, men det var något som fattades:

Vad det handlar om , även om Jesus inte säger det rent ut fortsättningsvis i texten, är det prioritering.

Enligt skriften: ”Där din skatt är skall också ditt hjärta vara”… Med andra ord, allt som går förre Gud, blir till en avgud för människor och då missar man målet.

Ett annat exempel på dialogen med Jesus: 

Sjukdomar som härjade på den tiden är böldsjuka- spetälska som också kallades och var mycket smittsam.  10 män sökte Jesus och ropade enträget: ”Mästare förbarma dig över oss”…   Luk 17:11-18

12 När han kom in i en by, möttes han av tio spetälska män som stannade på avstånd 13 och ropade och sa: Jesus, Mästare, förbarma dig över oss.”…

Ni som vill läsa hela texten, klicka på länken för att få helhet.

”Vad vill ni att jag skall göra för er, frågade Jesus dessa? Varför frågade Jesus det? Han visste från början att de var vanställda  och behövde hjälp med att bli fria.  ”Vad vill ni/du/ alla som har behov” är en djupare innebörd från Jesus. Det handlar om den personliga beslutsamhet och viljan att en förändring skall ske. Det andra handlar om att Gud skall bli förhärligad genom  Sin Son som ett vittnesbörd om  att detta är Guds verk  och inte något som människor har åstadkommit själva. Hur gick det sen? 

Jo Jesus botade alla 10 men det var något som inte stämde?  Vi kan inte utläsa av texten vad folket tänkte, däremot påpekade Jesus högt för att alla skulle höra:

Av dessa 10 män var det bara en främling som kom tillbaka till Jesus i tacksamhet, varför? Jo något som kännetecknar oss människor då som nu är vår självvishet. När nöden kommer ropar man till Gud om hjälp, ja man ger tom löfte till Gud att få bli en efterföljare till Jesus. När prövningar försvinner då glöms löftena och allt är som vanligt.

Texten talar om främlingen som visade sin tacksamhet till Gud för att bekräfta att det är Gud som skall ha äran.

Jag nöjer mig att stanna här, märker att artikel börjar bli lång. Får hoppas på att återkomma med samma tema. Personligen tycker jag själv att det ger mig mycket av dessa dialoger, man försöker att leva sig in i detta som en betraktare och som en hjälp på vägen genom livet.

/Claudio

Världen är sjuk


Behöver man ta till så dramatiska uttryck när man skall beskriva något?  Nej, det behöver man inte, min tanke är dock att visa på hoppet, lidande har inte sista ordet, därför är mina motiv att komma med tröst och hopp i en sjuk värld. För världen är sjuk på många sätt, det handlar inte bara om den fysiska sjukdom, det handlar om oro, ångest och bekymmer i olika mått till oss alla. När förvirringen råder och lögnen upprepas och blir till sanning som en del sätter sitt hopp till, då måste vi ”läsare” jo, jag kallar det så, därför att det har fastnat i minnet hos mig, människor som läste Guds ord och praktiserade vad de läste och delade till andra som ett hopp och tröst och en uppmaning till att göra sina önskningar kunniga inför Gud  i bön och tacksamhet.

Att vara läsare av Guds ord  är inte förunnat  några få som har läst till präst, eller har fått en pastor tjänst, eller en kallelse som evangelist.  Att vara läsare är att lära känna Gud som Jesus uppenbarade  som människa och lämnade över testamente till hans efterföljare tiderna igenom.

Ja världen är sjuk, i sig inget nytt, lidande har alltid följt människan, antingen i form av epidemier, krig eller förföljelse för sin tro. Det har växlat från land till land periodvis, globalt sett läser vi om att lidande har alltid förekommit.  Några har vigt sitt liv till att lindra smärta för dem som lever i misär, andra har handlat tvärt om och vigt sitt liv till att slakta likt ett vilddjur som jagar efter för att skingra sin hunger. Ändå är det senare som handlade i nödvärn för att överleva, medan det första handlade för sin girighet och makt begär. Allt detta vet ni redan, inte skall väl jag behöva påminna er hur det är när världen rasar? Nej då, låt oss se ljuset istället, hoppet och löftena i  ”Ordet som blev människa” och stanna inför det för att låta den lysa för oss i den sjuka världen.

Sök inte ljuset i surrogat, för det är inte ljuset, den gör sig till ljuset för att bedra så många som  möjligt.

Världen är sjuk och många ropar, kom till oss och du, ni, alla skall få ett nytt liv. Ja, många anser sig vara Messias och profeter men är inte det utan människor som intalar sig själva att det är som Gudar. Deras efterföljelse leder till fördärv  därför att de har inte vandrat i Jesu  fotspår.

Evangelisten Matteus  skriver så här:   11:28-30

28 Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, och jag ska ge er vila. 29 Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat, och ni ska finna ro för era själar. 30 För mitt ok är milt, och min börda är lätt.”

Som tillägg till artikeln vill jag berätta om en Hollands  kvinna som skrev flera kristna böcker, en av dem ”Gömstället” har jag läst själv och kan rekommendera att läsa om det går att få fram.

Så här beskriver  Wikipedia familjen och kvinnan:

Citat:  ” Familjen ten Boom tillhörde den Nederländska reformerta kyrkan och ägde en stark tro på alla människors lika värde inför Gud. Under den nazistiska ockupationen skyddade de judar och motståndsmän. Familjen lät till och med inrätta ett hemligt rum där de gömde judar i sitt hem. Familjen blev angiven och arresterades 1944. Efter en tid i fängelse fördes Corrie och systern Betsie ten Boom till kvinnolägret Ravensbrück där Betsie avled senare samma år.

Corrie ten Boom skrev boken Gömstället om hur familjen agerade mot nazisterna under ockupationen av Nederländerna.

Det handlar om en kvinna som fick sin tro på Jesus i unga år, föräldrarna var själva troende och lärde sina barn att förtrösta på ”Ordet och dess löfte”  Här följer bara en liten notis om familjen och kvinnan som fick utstå mycket lidande under sina levnads år, särskilt under  andra världskriget där hon och hennes syster hamnade i koncentrations läger där systern dog men Corri själv blev en ambassadör för Jesus och reste över hela världen för att berätta om hoppet i tron.

Med sitt lidande lärde hon sig vad det har för betydelse att förlita sig på Gud och ta hans löfte på allvar, för hon förstod redan tidigt att i sig självt kunde hon inte åstadkomma något. Hon fick se mycket lidande och förföljelse för de kristna troende, många blev avrättade för sin tro skull, själv var hon ännu ivrigare i sin berättelse att lita på ordet och det som Jesus undervisade om.

Förespråkar jag lidande bara för att jag skriver det? Nej inte alls, det behöver man inte göra för lidande kommer för eller senare i någon form, kanske olika från person till person, därför är min tanke att vara beredd på det. Vi lever i en sjuk värld, inget är garanterat för oss från stund till dag.

Det som bär genom alla tider är Guds gränslösa nåd och hans ord. Var en ”läsare” och memorera det så du vet vad som är skrivet för att instinkten och tron skall växa.

Till sist en citat från  Heb. 4:12-13

12 För Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom tills det skiljer själ och ande, märg och led, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. 13 Och inget skapat är osynligt för honom, utan allt är blottat och uppenbart för hans ögon, inför vilken vi ska stå till svars.”

Claudio

Frihet i den kristna tron


Du som är sårad  och besviken  på kristna personer, sluta inte att läsa här. Ge dig själv en chans att tänka efter, vad betyder tron  och frihet i den? Jag vill berätta utifrån Guds ord, Jesu ord och apostlarnas undervisning  om vad tron går ut på. Jag inser och har förstått att  många blev skrämda av förkunnelsen  som har predikats genom åren, där det har betonats /fokuserats på fel saker. Nej, jag dömer ingen, utgår ifrån att   dessa  ville så väl men ändå blev det fel.

Jag kommer att följa några punkter  som jag har tagit till mig och med skriftens ord tänker jag belysa  hur jag ser på det. Jag gör inte anspråk på hela sanningen, därför att jag är bara människa som alla ni andra. Därför uppmanar jag varje läsare att pröva det som sägs/skrivs och jämföras med det skrivna ordet, bibeln där helheten skall tas i sitt sammanhang.

Vad är då ”Frihet i den kristna tron”?              

Joh 8:31


31 Då sa Jesus till de judar som trodde på honom: Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar. 32 Och ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria.”

33-36  ” 33 De svarade honom: Vi är Abrahams säd och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga: Ni ska bli fria? 34 Jesus svarade dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. 35 Men slaven stannar inte kvar i huset för alltid, men Sonen förblir för evigt. 36 Om nu Sonen gör er fria, så är ni verkligen fria.”

Jesus talar till Judar, inte så konstigt med det med tanke på att han själv var Jude och detta utspelade sig i Israel, judarnas land. För tydlighets skull så gäller det oss andra också eftersom vi har blivit inympade i som troende för både Judar och andra i det  kristna hoppet. Vi vet också att inte alla Judar tror på Jesus-Messias ännu, men detta är något annat som jag inte vill gå in på nu.

Här talar Jesus om  bindningar  och att vara slav under diverse laster, som att vara syndens slav. Då måste vi fråga oss: Vad är synd? Skall vi ta fram en synda katalog och räkna upp vad som är synd eller inte? Nej, det funkar inte så för det bygger på vår egen rättfärdighet, då hade inte Jesus behövt komma ner från Sin Fader och bli människa som bar all vår synd på sig och försonade världen, alla människor med sig själv och Gud. Det är tron det handlar om, tron på Jesus som försonaren som ger frihet från skuld  känslor, frihet från bindningar av olika slag. Tro är ingen prestation, tro är en mental villa och förtröstan på det som är  som är skrivet i Guds ord. Det har heller ingen betydelse för kroppsligt arbete, man kan arbeta och ändå ha en förvisning om, närvaro känsla att tron är närvarande.

Nästa frågan blir då: Hur visar sig tron i vardagen oberoende om var vi befinner oss: Arbete, kyrkan, bland människor, vårt handlande mot våra medmänniskor osv?

Från Gal 5:13-14 läser vi följande:

13 För ni är kallade till frihet, bröder. Låt bara inte friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra genom kärleken, 14 för hela lagen är fullbordad i detta enda budord: Du ska älska din nästa som dig själv.”…

Vad har vi här då?  Jo åter igen talar ordet om  frihet, som är fullbordat genom Jesus, vilket talar om för oss att vi lever i tro, men också med disciplin där vi underordnar oss  med vår förstånd vad Jesus har sagt. Ja men då blir det väl ändå en vis lagiskhet, någon frågar? Nej då, jag återkommer med detta i slutet på artikel och skall förklara hur det ligger till.

Först citat från samma kapitel  i Gal 5:22-25

22 Men Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, tro, 23 saktmodighet*, självbehärskning. Mot sådant är inte lagen. 24 Men de som tillhör Kristus* har korsfäst sitt kött med dess lustar och begär. 25 Om vi lever i Anden, så låt oss också vandra i Anden. 26 Låt oss inte söka förgänglig ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra.”…

När det gäller vishet så är ordet ”självbehärskning”  ett  sån för att komma en bit på vägen.  I detta ingår också våra samlingar i kyrkan  där vi kan möta främmande personer  som kan bli skrämda av vår sätt att fira Gudstjänst. Med andra ord, är vi fria till att  uttrycka oss så som vi känner och är bekväma med, men samtidigt måste vi ha en portion av självdisciplin för att eventuella besökare inte skall skrämmas bort. Som det står skrivet:  Gud är ordningens Gud och inte tvärt om.

Nu kommer jag till den sista fråga:

Vad beror det på att visa människor blir skrämda på grund av den kristna budskapet?

Här måste vi rannsaka  och fråga  oss:  Har vi/ är vi för ensidiga i framställan av tron?

Vad betonar /fokuserar vi på när vi talar om evangeliet? Det skall vara, och är det glada budskapet till människor om frihet, syndernas förlåtelse, hoppet i tron och evigt liv. En sak vi måste ha klart för oss, man kan inte skrämma in människor i Guds rike, man kan heller inte tillämpa övertalnings förmåga för att få människor till Kristus. Jag önskar att jag kunde måla Kristus för alla och förklara hur Han är.

Nej han är inte hård och kärlekslös, hårda och kärlekslösa människor möter vi gång på gång, Jesus är inte sån, utan motsatsen till det. Visa tror att de vet allt om sin nästa som om de hade gått i andras skor eller levt deras liv, nej Jesus är inte sån. Han var prövad i allt som  möter människor, med allt menas med all förnedring och bespottelse, ändå var det kärlek som gjorde att han tog frivillig på sig detta. Varför tror visa att han står med en käpp och väntar på att straffa dem som har gjort något fel?

Till er som läser och undrar, berätta om hela evangeliet tydligt och klart vad det innebär. Berätta så enkelt som möjligt för det finns många som inte förstår dess innebörd. Jag har själv varit i den situation. Det var mycket som var främmande för mig, men Gud såg till mitt hjärta och gav mig vishet, därför vill också jag använda det för att upplysa andra.

Nu skall dagens artikel avslutas, jag misstänker att det finns frågor om det som jag har skrivit. Ni som vill ställa frågor till mig personligen kan göra det på flera sätt: Genom kommentaren på bloggen genom anonymitet, utom för mig som inte delas med någon. Genom personlig mail kontakt genom bloggen, eller också genom att offentligt kommentera det som jag har skrivit.

Citerar ett ord till sist  från Rom  7:14-25

14 För vi vet att lagen är andlig, men jag är köttslig, såld under synden. 15 För jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör, för det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. 16 Men om jag gör det jag inte vill, samtycker jag till att lagen är god. 17 Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 18 För jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. 19 För det goda som jag vill, gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 20 Men om jag nu gör det jag inte vill, så är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 21 Jag finner alltså den lagen hos mig, som vill göra det goda, att det onda finns hos mig. 22 För jag gläder mig över Guds lag till den inre människan, 23 men jag ser i mina lemmar en annan lag, som ligger i strid mot den lag som är i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag som är i mina lemmar. 24 Jag arma människa! Vem ska befria mig från denna dödens kropp? 25 Jag tackar Gud genom Jesus Kristus, vår Herre! Så tjänar jag nu själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag. ”

Jag skrev i början om lagen och frihet, därför vill jag förklara med Paulus ord/brev till Romerska församlingen vad han menar med det.

Vår köttsliga natur är synden genom den första människan, det betyder att det som hör till det världsliga tillhör det köttsliga, dvs, synden gör sig påmind hos oss människor. Det goda som jag vill (vi alla) misslyckas  vi med gång på gång, däremot det som är ont vill vi inte göra men faller/gör ändå. Men eftersom vi har fått en andlig natur genom att vi har bejakat Kristi erbjudande, tro och förtröstan på honom med vårt förstånd, har vi kommit till friheten i kraft av hans ord. Det är alltså Kristi ord som säger det och borgar för att det är så, inget som människor har hittat på.

/Claudio  

Hur handskas vi med Guds ord?


Vi lever i förvirringens tider då allt ifrågasätts, jo vist skall vi pröva allt, framförallt skall vi pröva det mot det skrivna ordet, nedtecknad  på bibeln och inspirerad av Den Helige Anden av människor som var med Jesus från början. Bland annat kan vi se i de olika evangelierna en vis nians skillnad på hur det uppfattades av personer som gick med Jesus.

Man kan också ställa frågan: Hur handskas vi med heliga ting? Jag förstår att saker är heliga för andra människor som inte är troende så som vi betraktar vår tro. På den punkten är min uppfattning att man skall ändå visa respekt för andras uppfattning  utan att dela deras tro. Jag utgår ifrån att vi är civiliserade människor som inte tvingar vår tro på andra med våld eller övertalning. Den tiden som man omvände folk under galgen måste väl ändå vara ett minne blot.

Låt oss nu se på texten som gavs till lärjungen och apostel Johannes i det första kapitel från evangeliet.

Joh 1:1-12

1 I begynnelsen var Ordet*, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Den samme var i begynnelsen hos Gud. 3 Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till, som har blivit till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. 6 Det kom en man, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. 7 Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle tro genom honom. 8 Han var inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset. 9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor som kommer in i världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget, men hans egna tog inte emot honom. 12 Men så många som tog emot honom, åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.”

Evangeliet börjar med en sammanfattning av  ”Ordet, skapelsen och Jesus” Detta är själva fundamentet i den kristna tron. Faktum är att alla samfund har utgått ifrån samma fundament, men under seklernas gång har ”ordet” förvanskats, ändrats och manipulerats, vilket vi är vittne också i vår tid. Det är därför jag ställer frågan i rubriken: Hur handskas vi med Guds ord?

Jag  vill inte och kan inte sätta mig till doms över andra, däremot vill jag vara tydlig med vad som är skrivet och hur vi skall förhålla oss till Guds ord.

Citat från bibelns sista bok med sista kapitel och tillika sista texten läser vi följande:

Upp 22:18-21

18 För* jag försäkrar var och en som hör profetians ord i denna bok: Om någon lägger något till detta, så ska Gud på honom lägga de plågor som är skrivna i denna bok. 19 Och om någon tar bort något från orden i denna profetias bok, ska Gud ta bort hans del från livets bok* och från den heliga staden och från det som är skrivet i denna bok. 20 Han som betygar detta säger: Ja, jag kommer snart. Amen. Ja, kom, Herre Jesus! 21 Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er alla. Amen.”

Efter bildandet av den första församlingen praktiserades ordet som Jesus undervisade sina lärjungar/apostlar om och spreds sedan vidare till andra delar av mellanöstern och den romerska riket som sträckte sig från mellersta Europa och ner till norra Afrika. Som  jag  nämnde förut, började komma nya idéer  i då tidens församlingar om tolkning av det som apostlarna tog emot. Av det som är nedskrivet idag i bibeln vet vi att Johannes var med ca 70 år ef.Kr. och fick själv blicka in i en syn som Jesus  gav honom för att varna församlingar som hade övergivit den ursprungliga läran om frälsning och tron.

Varför var Johannes med så sent? Vi vet att han var yngst i den skara av apostlar som vandrade med Jesus. Vi vet också att Romarna bedrev en våldsam förföljelse mot de kristna, från Jesus himmelsfärd och fram till en bit in på mitten av 200 talet ef.Kr. när Kejsarn  Konstantin kom till makten och gav amnesti till de kristna troende. Att Johannes som var gammal då han fick skriva till de 7 församlingar med tillrättavisning, kan bero på att Romarna gjorde sig av med honom genom förvisning  till ön Patmos i den Grekiska ö världen. Som en parrantes kan vi anta att Romarna trodde att han skulle tina bort och kommer inte ställa till några besvär för dem.

Det är tro stärkande att läsa att Gud kan använda vem han vill och när Han vill för att fullborda sitt verk. Det beror inte på människans  kraft, utan vilja att ställa sig till Guds förfogande, dvs. vara Guds ögon, händer och fötter och bruka sitt tal när Gud manar.

Vad gjorde Johannes för att tillrättavisa församlingar?  Jag skall inte upprepa mig på den punkten, det finns en serie av utförlig förklaring till församlingar på den tiden  i bloggen, här är artiklar

Min text idag gäller hur vi handskas med Guds ord, är vi måna om att bevara grunden i det som framfördes av Jesus till apostlarna och vidare genom sekler till oss eller tycker vi att det kvittar för vi lever i en upplysnings tid?

Låt oss ta citat från  Hebr. 4:12-13

”  12 För Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom tills det skiljer själ och ande, märg och led, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. 13 Och inget skapat är osynligt för honom, utan allt är blottat och uppenbart för hans ögon, inför vilken vi ska stå till svars.”…

Ordet får tala för sig själv, kan bara tillägga att det gamla ramsan som möte Adam och Eva vid Guds skapelse  från satan själv:  ”Skulle Gud ha sagt”… möter vi också idag bland människor. Ja, tvivla gör vi från och till alla, men om du inte känner till vad Gud har sagd då måste du ha kunskap och läsa vad som står skrivet. Det är en förutsättning för att komma vidare en bit på vägen och bli bevarad i tro.

/Claudio

Prövande beslut


Med den ovanliga rubriken vill jag dela av min egen erfarenhet gällande tro och åskådnings frågor.

Jo, men det har du redan skrivit om det, kanske någon invänder? Mycket riktig, jag har beskrivit detta  flera gånger, inte minst har jag berättat om det i dokumentären om ”Främlingar” som finns att läsa på dokumentärsida. Klicka här för att komma dit.

Min del i exempel  är bara en liten del av det som  vi uppmanas till. Det handlar om att vara vaksam och granska allt som vi får till oss och som påverkar vårt liv.

Så åter igen, hur gick det till i mitt fall:?

Skall försöka fatta mig kort och så tydlig som möjligt. Jag var en sökare, en andlig sökare, men hade inbyggd kunskap sen barnsben att man skall akta sig för andra tros läror därför att dessa vill föra mig bort ifrån verkligheten och sanningen som jag var uppväxt med.

Det fanns en tid då jag var beredd att lämna Sverige för att återvända till min barndom  by för att kunna leva ett praktisk kristet liv i den Katolska samfundet. Jag ville helt enkelt inte bli påverkad av den protestantiska läran, det gick emot min egen övertygelse, därför var jag alltid på min vakt och betraktade dessa som villolärare. Själv hade jag ingen förankring i min tro då, annat än den teoretiska tro som gjorde gällande att det fanns en Skapare och Jesus som är Hans Son. En bibel har jag aldrig ägd eller ens längtat efter, eftersom det fanns en katekes som man kunde köpa i kyrkan och läsa om både Gud och Jesus, Maria och andra helgon. Det skulle bara vara så från generation till generation, från födseln, dopet till begravningen. Jo, man skall förtjäna att komma till himmelen genom att göra gott, ge allmosor, hjälpa det svaga och vara allmänt snäll och skötsamt, då var man kvalificerad till att komma till himmelen, var det allmänna ståndpunkten. Det var förstås omöjligt att efterleva detta och då hade man möjlighet att bikta sig för prästen och räkna upp alla sina synder som prästen utfärdade förlåtelse för och så var man ren ett tag till. Inget konstigt med det, ingen ifrågasatte detta, ingen behöver pröva detta. Man litade på prästerna och deras biskopar med motiveringen att det var belästa/skolade människor och kunde skriften-bibeln, dessutom var det upphöjda människor som man skulle se upp till.

Det här har följt mig också här i Sverige med undran  om Gud, skapelse, tron hos andra människor och jag fick inte ihop det. Jag kom ihåg i min tanke när jag tänkte:  Gud om du finns, varför skall det vara så svårt att komma fram till Dig? Är allting bara en  illusion? Nej något svar fick jag inte just då, men längtan att få vara en god  kristen blev starkare och starkare, inget kunde rubba min tro som jag har haft sen barnsben.

Det gick så långt att jag var tvungen uppsöka prästen den 23 dec 1973 för att bikta mig och få syndernas förlåtelse i den katolska kyrkan i Göteborg. Min föra fru, som är död sen en del år sen, uppmuntrade mig och tyckte att jag bör göra det som jag bestämde mig för. När Gudstjänsten var slut gick vi ut från kyrkan och hon frågade ivrigt:  Har du frid med Gud nu?  Frid med Gud…va då, vad är det för något? Vi sa inte så mycket om det, hon viste att jag var novis på det andliga område och då var det ingen mening med att fråga ut mig.

Min längtan och behov efter att vara en varm troende blev ännu större så jag tänkte: Visa mig hur jag skall göra och leva för att bli din redskap. Dessa tankar bar jag med mig ett tag utan att veta vad det leder. Till slut kom tillfälle för mig när jag föreslog hemma i vår lägenhet att vi skulle läsa ett litet stycke från bibeln och sen be tillsammans, viket vi också gjorde. Min tanke var att nu har jag ansträngt mig  och  visat Gud  att jag vill bli rättfärdig, felet var att jag förstod inte vad jag läste om (texten) och jag kommer inte ihåg vad jag bad om heller. Kanske hade min föra fru större förhoppningar om det än vad jag hade själv.

Du skulle behöva bli ”frälst” sa hon, ja ännu ett ord som jag inte riktig begrep, jo, räddad, ja ok, från vad? Jag var hos prästen för inte så länge sen, skulle inte jag vara räddad? Du måste födas på nytt, invände hon, andligen… Jo, men hur gör man det? Det var så många främmande ord och jag viste inte hur jag skulle tolka dem, samtidig vill jag inte göra avkall på mitt barna tro. Ett tag tänkte jag att vi skulle be någon troende om hjälp för att förklara alla dessa svåra ord, men det rann ut i sanden.

Istället fick vi tillfälle som en osynlig kraft att böja våra knän vid sängen i vårt sovrum där vi skulle stilla vår själ och be hjärtats bön. Jag suckade mest i min tanke på vad jag har för längtan, medan min föra fru bad halvhögt så som hon var van i sin egen kyrka. Där fanns ingen pastor eller präst, helt vanlig lägenhet med två vilsna människor  fast beslutna att sända sina tankar och böner till en Gud som inte jag kände.

Det blev en dramatisk upplevelse för mig, jag glömmer det aldrig, jag kände bokstavligen  att det var en stor sten, en börda som ramlade från mina axlar, helt plötsligt kom tårar och skratt utan att jag visste varför. Det var en stund av förvisning om att mitt liv blev förvandlad. Jag tänkte, undrar om det håller, undrar om det är verklighet. Jag hade en del laster att brottas med, hur blir det nu då? Jag var föd på nytt andligen, varför det blev så dramatisk för mig, vet jag inte, jag vet dock att jag fick längtan till att läsa bibeln och vad som är skrivet i den. Det blev en andlig spis för mig, jag blev löst ifrån mina laster på direkten och det konstiga i allt detta var och är en kärlek till andra människor på ett påtaglig sätt. Jag har prövat mig fram och tog inte till mig av allt som jag hörde från andra, därför vill jag uppmana andra människor att vända sig till Gud i första hand i ärligt uppsåt för att få vägledning. Vi har så många avarter som vill fånga människors intresse, det bästa är att ha Guds ord som rättesnören. Det andra är att hitta en människa som åtnjuter förtroende och är ödmjuk i sitt sätt och som är villig att bistå med goda råd.

Du som läser här märker att jag skriver mycket, detta är min kall, inte som pastor eller präst, jag är inget av det. Det som jag säger/skriver skall vara sanktionerat från  Guds ord  som en referens att det är Han som skall ha äran. Jag är bara en kanal för att berätta om det som jag har varit med om genom den kunskap jag fick under årens lopp.

/Claudio

Om bön


Jag kan inte minnas att jag skrev så mycket om bön tidigare, ändå är det ett  viktig område. Därför tänker jag skriva lite mera utförlig vad bön är och vad den har för betydelse i våra liv.

Att bön är ”samtal med Gud” förstår de flesta, däremot vad den har för praktisk betydelse är det svårare att greppa för många. Jag kommer citera från några bibelställen som referens till det som jag ville lyfta fram, framförallt skall vi ta Jesu exempel på hur han gjorde och varför.

Först några exempel om bön:

  1. Personlig bön
  2. Gemensam bön
  3. Unisont bön

Utifrån detta skall vi se betydelse av bönen. Därför tar vi som första exemplet  Matteus 7:7-11 där Jesus undervisar själv om bönen.

 Fortsätt be, så ska ni få. Fortsätt söka, så ska ni finna. Fortsätt bulta på, så ska dörren öppnas.  För den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar på ska dörren öppnas.  Vem av er skulle ge sin son en sten om han bad om en bit bröd? 10  Och vem skulle ge honom en orm om han bad om en fisk? 11  Ni vill alltså ge goda gåvor till era barn, trots att ni är syndare. Tänk då hur mycket mer er Far i himlen vill ge det som är gott till dem som ber honom om det!”…

Detta är alltså den personliga bönen och då infinner sig frågan hur eller  vad skall man be om? Nästa exempel och bibelcitat från Jesus:

Matteus 26:36-42

36 Sedan gick Jesus med dem till en plats som heter Getsemane, och han sade till lärjungarna: ”Sitt här, medan jag går dit bort och ber.” 37 Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner. Ängslan och ångest kom över honom, 38 och han sade till dem: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka med mig.” 39 Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: ”Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.”

40 När han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, sade han till Petrus: ”Kunde ni då inte vaka en kort stund med mig? 41 Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.” 42 Sedan gick han bort för andra gången och bad: ”Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja.”

Detta är tillfället då Jesus skulle gripas och överlämnas åt sitt lidande och död. Man kan väl säga att det var en situation av nöd och han kände behov att bli styrkt och få kraft för att kunna möta det som väntade honom.

På samma gång är det också ett exempel till oss hur vi skall be när nöden kommer. Det kan vara sorg när någon anhörig har lämnat oss, eller svåra besked om sjukdom, eller något annat som känns övermäktig i situationer vi råkade hamna i.

Ett annat exempel är Jesu förberedelse inför hans offentliga verksamhet när han drogs sig undan för att fasta och be i 40 dagar. Av utrymmes skäll skall jag inte citera texten, den som vill kontrollera att det är så kan läsa det i Matteus 4:1-11

Detta är också ett exempel till oss när vi står inför svåra beslut får också vi förbereda oss genom bön och säga till Gud som är vår Fader, hur vi har det och vill ha hjälp med det som vi står inför.

När vi läser evangelierna märker vi gång på gång att Jesus drog sig undan för att i sin ensamhet be till sin Fader.

Jag nämnde ovan om gemensamma bönen, detta finner vi i Johannes evangeliet 17 kapitel där Jesus samlade sina lärjungar och bad för dem för att det skall bli bevarade i tron och ta efter honom som förebild för andra människor. Den som vill veta mera kan läsa hela kapitel, själv vill jag citera från vers 18-23

18 Liksom du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. 19 Och jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen.

20 Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord[a] kommer att tro på mig. 21 Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. 22 Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett: 23 jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig.”…

Detta sammanfattar det mesta om bönen och dess betydelse. Jag skall strax avsluta dagens artikel, men för tydlighets skull skall jag nämna om hur man skall be rent praktisk.

Är man i en gudstjänst och bli uppmanad till gemensamt-unisont bön går det bra det också, förutsagd att det överensstämmer med den tro som bygger på Jesu lära och exempel. Kom ihåg, det är hjärtats bön som det handlar om, dvs. man måste vara ärlig mot sig själv och mot  Gud. Utrycks formen spelar ingen roll, den som vill be högt skall be på ett sådant sätt att andra människor förstår vad det handlar om och bejaka detta till Guds ära.

Sen tycker jag själv att det måste finnas ordning och disciplin i offentliga sammankomster för att inte eventuella besökare skall bli rädda och skrämmas bort.

/Claudio

Dikt: Fånga dagen


Av: Claudio

******

Dagar komma och dagar går,

Det skiftar upp och ner utan att man förstår.

Mödan för dagen och  livet som måttstock följer i dess spår.

I min tanke jag tänker, vad har du med dig som du mig skänker?

Glädje eller missmod, hopp eller tröst, fördolt i det okända när dagen visar sig först.

Blott en dag ett ögonblick i sänder,

Kraft för dagen och från prövningar den vänder.

 Larm och sirener blandas med barnen skratt och skrik ,hör…

Fåglar och djur är det inget som stör.

Hur blir det då för dem som lider, när timmar  i hast fortskrider?

Fånga dagen innan den till slut lider att din Fader av sin frid dig giver.

Dagar komma dagar går, den som söker villa får,

Där finns  många rum för stora som små, genom tron, hopp och kärlek som

består.

Propaganda eller upplysning?


Ja, gränsen är hårfin, dessutom är den inte lika för alla, till detta måste vi lägga till att alla är inte intresserade av  vad som sägs eller skrivs. Det skall liga i ryggmärgen  hos oss att visa full respekt mot dem som värjer sig  och visar tydlig att de vill inte bli påverkade på något sätt.

Själv fick jag mig en välbehövlig erfarenhet i min ungdom  när jag skulle berätta om min tro. Tanken var förstår god och välvillig, men vishet vid bemötande av människor kunde varit bättre.  Därför tänkte jag skriva en berättelse på hur jag ser på det nu. Det som ligger i mitt medvetande är tanken på Jesus egna ord:” Det som ni vill att andra skall göra mot /för er, skall ni göra för dem”…

Tänk efter, var och en är sig själv närmast, knappast någon skulle önska att bli ila behandlad av sina medmänniskor, även om många av oss har visat tendenser från och till som inte är så smickrande i våra nästas ögon och öron. Jo, jag vet, ingen kan göra anspråk på att vara felfri, därför får vi ha fördrag med varandra.

Så… vad är propaganda och när är det upplysning? Som ni förstår av bloggen, ni som läser, villar den på en kristen grund. Jag vill påstå att jag är politisk obunden och vill inte propagera för någon politisk ställning. Vad är då skillnad när det gäller propaganda om det är politisk eller religiöst?

Det här kommer mitt uppdrag in, och förresten inte bara min, utan alla dem som tar sin tro på allvar. Jo, men du tror på Gud och Jesus, men vi tror på något annat, säger en del. Sant, det handlar förstås om tro, men jag vill påvisa skillnad på tro och tro. Det handlar om existens, skapelse, målet för vårt liv som har evighets värde. Jag kan förstås inte bevisa något att Gud finns för att övertyga, men jag kan berätta om tro och dess följder från begynnelse. Min berättelse sträcker sig i stort sätt under mitt liv, därför skriver jag för att om möjligt väcka nyfikenhet och frågor hos läsaren. Det handlar fotvarande om tro, men det handlar  om tron som  bär i verkligheten. Kort sagt, blir det inte propaganda längre utan upplysning  av ”Den” som gav oss  ”Ordet.” Jag har skrivit tidigare om ordet hur det kom till, den som vill kan läsa det förra artikel.

Det andra upplysningen  handlar också om  hur man ser en tro i verkligheten. Här har vi Jesu förebild i de olika evangelier  hur och vad han undervisade sina utvalda  hur de skulle förmedla tron och överföra till generationer framöver. Man kan väl säga att lärjungar skolades av honom, men blev inte mogna  förrän han for upp till himmelen.

Vad är det för uppdrag som Jesus har lämnat till sina ”efterföljare”?   Från Matt. 28:16-20 läser vi följande:

16 Men de elva lärjungarna gick till det berg i Galileen dit Jesus hade befallt dem att gå. 17 Och när de fick se honom, tillbad de honom, men några tvivlade. 18 Då trädde Jesus fram och talade till dem och sa: Mig är given all makt i himlen och på jorden. 19 Gå därför ut och lär alla folk. Döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. 20 Lär dem att hålla allt det jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut. Amen*”…

Motsätter  jag mig själv när jag citerar bibeln, med tanke på vad som är skrivet ovan? Nej, inte alls, helt enkelt därför att människor som inte vill ha information skall inte tvingas till det heller. Livet är okränkbar, vilket är viktigt i sammanhanget att Gud har skapat människan med fri vilja. Här måste vi troende ha vishet att ta varje tillfälle i akt, som Paulus uttrycker  det. Dessutom är det på det viset att Gud har bestämt oss till att bära  god frukt. Låt mig ta några exempel från det verkliga livet: På en av de första arbetsplatser i samband när jag flyttade ut till västkusten, la jag märke till en kvinna bland ett tiotal andra i lokalen. Både manlig och kvinnlig personal hade nära samarbete för att produktionen skulle bli smidig. Jo då, stämningen var god med både skratt och allvar, jag kände till att kvinnan var troende men hon sa inte så mycket, var mest lågmäld. Ändå tyckte jag att hon utstrålade  en atmosfär  som var så välbehaglig och påtaglig.

Ett annat exempel är gemenskap i grupper med blandade intresse, där visa människor reagerar på troende i gruppen  som är annorlunda och utstrålar lugn atmosfär, trotts att vederbörande kan delta i allmänna samtal.  

Slutsatsen  jag drog av detta är att vi behöver inte pressa fram något i oss själva, vi får vara det vi är, utan att ständigt gå omkring och tänka att vi ”måste göra si eller så” Detta kallas för ”Pånyttfödelse”  

något som jag skrivit mycket av i tidigare artiklar. Man blir ”Kristus lik andligen”  och blir därför ett levande bevis om Kristi atmosfär. Här är viktigt att vi inte anser oss vara Gudar, vi är kvar i den jordiska kroppen  som påminner oss om våra fel och brister. Trotts våra svagheter använder Gud dem som vill och har motiv till att bli ett vittne för Jesus därför att det skulle visa sig vara Guds kraft och bli synligt för andra människor till Guds ära.

Där menar jag, kommer tillfälle då människor blir nyfikna och ställer frågor och då blir det naturlig att förklara så enkelt som möjligt och tydligt.

Till sist vill jag ta upp  företeelse om människor och ledare som utger sig för att vara ”Messias” gestalter. Vi skall älska vår nästa så som Jesus har sagd, men vi skall inte lita mer på människor än på Gud och hans ord. Kunskap om vad som är skrivet i ”Ordet”, barnasinet och vaksamhet i tro kan vi med Helige Andens hjälp pröva vad som predikas idag. Många undrar om de blir bevarade i tron, därför att det råder en förvirringens tid.

”De ödmjuka ger han nåd  men de högmodiga står han emot”

/Claudio

Livets källa


Vi förstår alla hur livet blir till rent biologisk, det livet hör till den jordiska kroppen, därför skall jag inte skriva om detta. Däremot vill jag bara konstatera att livet består av kropp, ande och själ. Det första brytts ner med tidens gång mer eller mindre olika från människa till människa.

När det gäller ande och själ, handlar det om det osynliga som vi inte kan greppa med våra fysiska händer. Det handlar om tro och skapelsen , dvs. en källa varifrån allt liv kommer. Här skulle jag vilja säga att det finns surrogat/ plagiat som försöker efterrappa Guds skapelse, men blir istället ett jagande efter egen förträfflighet för att om möjligt kvalificera sig till att vinna gunst av dessa så kallade ”Gudar”

För att kunna förstå början måste vi ta bibeln som helhet och läsa den i sitt sammanhang. I detta fall handlar det om just ”Livets källa”

Jag vill hänvisa till bibelns första sida,1 Moseboken 1 hela kapitel. För att artikel inte skall bli för lång citerar jag bara vers 26:

 26Och Gud sade: »Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden.”…

Lägg märke till texten hur det är skrivet:” Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika;

Vi har lärt oss från barnsben att det finns bara en Gud, texten ovan talar om ”oss” Hur hänger det ihop? Det är också det som vi hörde i söndagsskolan, nämligen: ”Treenighet”dvs. ”Gud Fader, Gud Sonen, Och Gud den Helige Anden”

Johannes som var en av Jesu lärjungar skriver i evangeliet den 1 kapitel 1-5

I begynnelsen var Ordet*, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Den samme var i begynnelsen hos Gud. 3 Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till, som har blivit till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”…

Varför skriver jag detta? Jo, för att hänvisa till ursprunget, för mig är ordet referens och förklaring till varför jag tror som jag gör. Det betyder att jag har aktivt tagit ställning till utifrån mitt förstånd. Med andra ord, den som vill pröva det som jag säger offentligt skall kunna undersöka det själv och pröva det som sägs och är alltså grunden till rubriken ovan.

Men vi kan inte stanna vid detta, livet måste gå vidare både lekamlig och andligt. Samtidigt måste vi använda vårt förstånd för att kunna uppfatta tron. Där har vi många exempel från Jesu utvalda apostlar som hade svårt att hänga med visa gånger när han talade om andliga ting .Men han undanhöll inte sanningen för dem utan förklarade gång på gång vad han menade. Detta är för mig en mognads fråga, man lär sig under sin livstid, förutsagt att man hämtar kunskap från källan utifrån beskrivningen ovan. Därför berättar Johannes i evangeliet hur han uppfattade Jesu undervisning under tiden han vandrade med Jesus. De andra uppfattade Jesu kunskap med några nyanser skillnad, men grundtanken lyser igenom hela bibeln och alla böcker som är nedskrivna i den. Där kommer Helige Anden in som inspiratör och vägledare för att människor skall förstå vad det handlar om. Till detta kan jag lägga till ett ord från Joh 12:46-50

Jag har kommit som ett ljus till världen, för att var och en som tror på mig inte ska bli kvar i mörkret. 47 Och om någon hör mina ord och inte tror*, så dömer inte jag honom. För jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. 48 Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en som dömer honom: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen. 49 För jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig, han har befallt mig vad jag ska säga och vad jag ska tala. 50 Och jag vet att hans bud är evigt liv. Därför, vad jag talar, det talar jag så som Fadern har sagt mig.”…

Här talar Jesus om sitt ursprung och varför han kom. Han är själv ”Livets Källa” kommen för att ge människor evigt liv, när detta livet tar slut fortsätter livet i en andlig dimension där många troende satte sitt hopp till Gud, Jesus och Helig Ande. Än så länge har vi inga uppgifter hur det går till eller vad som händer när vi går över gränsen, därför att så länge vi har den  jordiska kroppen är vi åtskilda från det himmelska. Men tro och förvisning om att vi hör till livets källa från början kan ingen ta ifrån oss.

Från Joh 14:1-4, 15-18,och 26

1 Låt inte era hjärtan oroas. Ni tror på Gud, tro också på mig. 2 I min Faders hus finns många boningar. Och om det inte vore så, skulle jag ha sagt er det. Jag går bort för att bereda plats åt er. 3 Och när jag har gått bort för att bereda plats åt er, ska jag komma tillbaka och ta er till mig, för att också ni ska vara där jag är. 4 Och vart jag går, vet ni,* och vägen vet ni…

15 Om ni älskar mig, så håll* mina bud. 16 Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare*, för att han ska vara hos er för alltid, 17 sanningens Ande, som världen inte kan ta emot, eftersom den inte ser honom och inte känner honom. Men ni känner honom, eftersom han förblir hos er och ska vara i er. 18 Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er….

 Men Hjälparen*, den Helige Ande, som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt det jag har sagt er. 27 Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er så som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte rädda.”

Känner du att det är förmycket fackspråk? Kan vara så, oroa dig inte, du behöver bara pröva inför Gud i bön  och be om vägledning. Kom ihåg att jag uppmanar dig inte till att söka en vis samfund, jag uppmanar dig till att söka Gud i din ensamhet och stillhet, helt odramatisk och naturligt. Det här med samfund kommer senare och hör till mognaden, det hör till ditt andliga hem som delas med likasinade.  Inte behöver du göra några övningar för att visa Gud att du duger. Läs gärna texten igen och ta den till dig.

/Claudio