Det låter något provocerande med  rubriken ovan? Låt oss vara överens om en tydlighet om vad det handlar om! Jag är medveten om att många använder ordet  ”Religiösa” om människor som går till kyrkan  och har en religiöst beteende. Detta i sig behöver inte vara provocerande för det är bara fack språk för att förklara ovannämnd konstaterande.

Jo då det finns människor som använder ordet religiös som ett skällsord eller beskrivning i deras tycke att dessa som sysslar med religiösa ting  är lite speciella, är det så? Nej säger jag, därför tänkte jag förklara rubriken med Guds ord.

Börjar med texten från Matteus 13:10-11

” ¹⁰ Då kom lärjungarna fram till honom och sa: Varför talar du till dem i liknelser? ¹¹ Han svarade dem och sa: Därför att det har blivit givet åt er att få veta himmelrikets hemligheter*, men åt dem är det inte givet.”

Det handlar om lärjungars frågor till Jesus, som lika gärna kunde vara… eller ÄR våra frågor, varför talar Jesus i liknelse? Lägg märke till att det mesta av liknelser handlar om vardagliga ting som alla människor borde vara förtrogna med och förstå innebörden av Jesu liknelse. Texten ovan som är understruken handlar om gåvan att få veta himmelrikets hemligheter. Det handlar inte om att lärjungarna har gjort sig förtjänta av det, nej, det handlar om att Jesus utvalde dem genom den kallelse de fick av honom.

Jag kan tänka mig att de hade en vis gammal testamentlig kunskap i religiösa ting, och när de blev kallade av Jesus fanns där en gnutta av hoppet och övertygelsen att Messias skulle komma enligt den gamla  testamentliga  tro. Men Jesus talade om himmelrikets hemligheter som de inte förstod. Just detta ville jag lyfta fram för oss andra som har kommit till tro långt efter lärjungar började missionera.

Samtidigt måste vi ta i akt fortsättningen av texten ovan, jag hoppar över en del text i samma kapitel för att artikel inte skall  blir för långt.

Matt 13:17 läser vi om:

” ¹⁷ För sannerligen säger jag er, att många profeter och rättfärdiga har längtat efter att se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.”…

Så, vad handlade om och vilka var dessa profeter och så kallade rättfärdiga?  Om vi håller oss till profeter i gamla testamentet så handlar det om Guds profeter som har gott ur tiden  men som blev brukade till Guds verk enligt gamla testamentet. Dessa har inte varit med om ”Nåden i den nya Förbundet” som Jesus stadfäste med sitt eget liv, Gud blev människa-Jesus som uppenbarade Faders kärlek och frälsning. Han blev Messias- Frälsaren som fullföljde lagen för att den skulle övergå i Nåden för alla dem som tar till sig kunskapen  om honom som skapar tro och förtröstan.

På samma sätt är det för dagens människor att många kallar sig religiösa men vill inte veta av Guds kraft som kan förvandla en människa till att bli lik Jesus och vara hans efterföljare.

Jag säger det klart och tydlig: Vi har inte samma Gud som andra religiösa, Muslimer, Budister eller andra som förnekar Kristi Gudom. Människan är religiös från naturen därför att vi har fått vår evighets längtan och arv enligt måtto: Ande, Kropp och Själ. Jo då vår kropp, oberoende på om den är vacker eller motsatsen, eller om man är blind eller halt, så har ingen betydelse. Den är ämnad för detta jordiska liv och varar ca  70- 80 år om den blir lång, läser vi i bibeln, dvs. detta gäller globalt sätt.

Men hur än kroppen ser ut har den en ande som hjälper oss att uppfatta andliga ting genom kunskap som blir till tro. Människan i sin tur väljer själv vad den vill tro på. Därför menar jag att vi får vara tydliga med vilken grund vi presenterar för varandra. Lärjungar förstod inte allt som Jesus undervisade om, dessa hade frågor och undran för det var mycket som de hade svårt att förstå. Men när Jesus lämnade dem för att fara upp till sin Fader i Himmelen så fick dessa hans löfte om Den Helige Anden som kommer deras svaghet till hjälp för att bli Kristi sändebud och vittne.

Kunskapen fanns inom dem, men Helige Anden påminner om vad innebörden betyder och hur de skulle hantera mänskliga svagheter.

Joh 14:6 läser vi följande:

” ⁶ Jesus sa till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”…

Skall strax avsluta texten, men vill gärna ta några exempel på skillnad mellan religiös och pånyttföd. Tror att många känner igen sig i beskrivningen. Nikodemus som var en fin man, Gudfruktig enligt gamla traditioner som bar på hoppet att få möta ”Nådens Jesus” men som han inte förstod innebörden av: Jesus såg hans längtan och behov, vad behövde han göra, Nikodemus? ”Du måste föddas på nytt, sa Jesus”… ja… hur gör man det?? Då förklarade Jesus för honom varför han kom och blev människa, se här Guds Son som tar bort världens synd, tro på honom så får du Den Helige Anden som gåva som vittnar om Guds tillhörighet.

Vi går till Petrus som kallades Simon när han  blev kallad av Jesus, en  hetlevrad man som ville så mycket, men blev ändå misslyckad när han förnekade Jesus. Vilken ångest och mindervärd komplex han måste ha känt? Men Jesus visste hur han var, han känner oss också och vet att vi kommer till korta då och då. Nej Jesus dömer oss inte men manar oss att villa oss hos honom för att hämta kraft och inspiration för att bli Jesus följare.

Sista exemplet handlar om en dramatisk händelse: Saulus som var väldig religiös och trodde sig tjäna Gud så han tom dödade några, kanske kan mina muslimska vänner ta detta till sig? Gud har inte kallat oss att döda eller att göra ila vår medmänniska, han har kallat oss för att berätta om det glada evangeliet som förvandlar det mest härdade människor.

Saulus möte Jesus på ett dramatisk sätt och blev fullständig förvandlad från sin religiösa iver. Han byte namnet till Paulus som blev en apostel och missionär för många folk.

Hur blir det med oss? Skall vi kalla oss religiösa utan att ha ett liv i Kristus? Eller skall vi vara överlåtna till Evangeliet och Jesu gärning för att bli hans vittne?

Detta är ett individuellt beslut.

//Claudio