Ja, det är en vacker tid vi går till mötes, naturen föds på nytt, blommorna slår ut i alla varianter och vi börjar känna värmen  av sommaren som nalkas.

Mitt i detta kommer jag med mina frågor där ”varför” infinner sig?

Den första fråga blir förstås: Varför firar vi Pingst? Är det en onödig fråga jag ställer? Kanske det, men det är bra att kunna vara frågande och söka kunskap om hur allt hänger ihop. Det kommer en förklaring längre ner i texten, först gäller det själva ordet ”Pingst”

Ordet härstammar från den Grekiska grundtexten  ”pentekoste” och har betydelsen  ”Den femtionde” dagen. Det handlar om den kristna högtiden  och gäller 50 dagar efter Jesu försoning  när han blev förhärligad  i samband med sin uppståndelse.

Det handlar om historia och nutid som vävs samman  i hela evangeliet  där både gamla och nya testamentet binds samman till en enhet i Kristus som fullbordade detta som ”Människoson” dvs. Gud blev människa i förening mellan det jordiska och det himmelska.

I evangelierna ser vi förebild av Israels 12 stammar där 12 apostlar utvaldes  för att sprida vidare Jesu undervisning  efter Jesu himmelsfärd. I sambandet till detta ser vi den trygghet som apostlarna hade medan Jesus var hos dem som jordisk person. Dessa var trygga med Jesus i alla situationer som vi läser om i evangelisternas  beskrivning  om  vad Jesus gjorde och undervisade om och situationer som de mötes av i vandring med Jesus.

I sammanhanget läser vi om mot slutet av evangelierna, att det blev  prövningar  och förföljelsen  mot Jesus och dem som bekänner sig till honom. Detta hade lärjungar fått undervisning  om , men var förborgat (dolt) för dem eftersom det var omöjligt för dem att ta det till sig.

Det ord som står i Matteus 26:31 stämmer bra överens med situationen då.

” ³¹ Då sa Jesus till dem: I denna natt ska ni alla komma på fall för min skull, för det står skrivet: Jag ska slå Herden, och fåren i hjorden ska bli förskingrade.”…

Här ser vi att det började en ny tid för Jesu apostlar, Jesus var fängslad och snart skulle han dödas för det som var skrivet om honom hos profeterna, Jesaja 53, och andra. Den jordiska trygghet gick inte längre att lita på därför att det förde med sig oro och förföljelse  från  dem som motsatte sig Jesus.

Det finns dock löfte från Jesus att han skall  inte lämna dem ensamma , Fadern som är i himmelen skall sända Helig Ande som hjälparen  och som skall påminna dem om vad som var rätt och vad dessa skulle göra genom det uppdrag som Jesus  gav dem.

Så… detta är bakgrunden till ”Pingsten” och Helig Ande som kom över människor som samlades i Jerusalem på den förutbestämda platsen i Jerusalem.

Vi som lever idag, nu tid, får ta detta till oss som en historisk undervisning  och hjälp i vår tid inför uppgifter vi står inför enligt Guds kallelse.  Först vill jag bifoga texten om vad som hände på Pingstdagen i Jerusalem:

Apg, 2:1-4

” ¹ När pingstdagen* var inne var de alla samlade i full enighet**. ² Då kom plötsligt ett dån från himlen, såsom när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. ³ Och tungor såsom av eld visade sig för dem, vilka fördelade sig och de satte sig på var och en av dem. ⁴ Och de blev alla uppfyllda av den Helige Ande och började tala med andra tungomål, allteftersom Anden ingav dem att tala.”…

Varför är detta så viktigt för oss att ta fasta på? Jo, framför allt så är det en helhet till evangelium  och starkt förknippat för oss och vår tro för det vi håller på med i den kristna undervisningen. Det handlar om helheten i hela evangeliet om ”Treenighets Gud, Fader, Sonen och Helige Anden ”

Fadern sände Sonen till världen för att försona ( rädda) sina barn från synden/döden (eviga). Sonen Jesus fullbordade sitt uppdrag och for tillbaka till Sin  Fader och nu skall de troende ta över verksamheten  med hjälp och ledning från Helig Ande.

För att ha det som är skrivet ovan i minnet, förstår vi att apostlarna var oroliga och hade knappast någon kraft i sig själv att vara Kristi medarbetare och bärare av Kristi uppdrag. Nu fick dessa Helig Ande efter Jesu löfte och kunde så småningom gå ut på missions uppdrag med Andlig vishet och kraft.

I sammanhanget kan vi nämna att det som hände i gamla testamente  när människor började bygga Babels torn i tron att de skulle nå fram till Gud  på en mänsklig sätt, blev istället en språkförbistring och människor förstod inte varandra, därav alla språk i världen, enligt min tro.

Men Pingsten anses som enande i gemenskap i en församling eller kyrka om ni så vill. Vi läser om det: Där Guds Ande är där är frihet och gemenskap  2Kor 3:17

Lägg märke till att detta är början till en ny tid  för församlingen, kyrkan och människor. Detta är början på den ”Apostoliska förkunnelsen” enligt Jesu uppdrag och Jesu bön som vi läser om det i Joh 17 när Jesus bad att alla dem som hörde evangeliet genom apostlarnas predikan och undervisning skulle komma till tro och bli bevarade.

Den första församlingen bildades i Jerusalem på uppåt 3000 personer och fortsatte sen vidare från generationer till generationer. Det var inte genom någon människas styrka eller kraft som Gud  bekräftade sitt ord, utan genom Sin Ande.

Så säger Herren i Sakarja 4:6

/Claudio

Här kommer litet smakprov av boken ”Mina Dikter”

Som bekant har jag fått ett prov ex för en tid sen och beställt en hel del ex för leverans.

Med förhoppning om att det skall inte dröja länge för varken dikter eller ”Fiskaren John”

För er som tycker om dikter finns här 2 st

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Så oansenligt växer ett litet fikonträd,

Mot söder det sträcker sina grenar utan besvär.

Med en mur bakom av stenar och morän,

Lever det sitt liv ensam i sin sfär.

**************************

Vindpinad och präglad av sol och regn, ändå växte det i sitt hägn.

När våren kom blev det omgivet på ängen av prästkragar och andra blommor i terrängen.

Pojken så ung fann frukt på dess grenar,

Var glad och belåten när han både nöje och nytta förenar.

*************************

Ingen annan tog notis om fikonen, som växte där,

För pojken blev det till glädje och kärt besvär.

När pojken blev stor och vuxen, lämnade han platsen med minnen.

Bestämde han att skaffa nytt i sitt sinne,

************************

Hur gör man då, när i det nya landet blir kallt så?

Det växer inte sådana träd i det landet han ej förstår.

Han ej tanken och hoppet lämnat helt,

Trots att marken är kall och stel.

*********************

Att barndomsminnen han gärna vårda vill,

Och en ny fikonplanta han vill skaffa och sätta till.

Så går livet för både ena och andra,

Vem kan honom för detta klandra?

**********************

Så som vi möter blir det blandat, när vi i denna världen vandrat.

Vårt liv är som ett fikonträd, som växer bland stenar och morän,

Kan ändå finna mening med lite besvär.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Att bli accepterad

Här kommer nästa smakprov nr. 2

***********

Formen är olika där vi är stöpta,

Några är vita, andra är gula eller svarta där alla är gjutna.

Vad är problemet för accepterande,

Eller, skall några vara degraderade?

****************

Detta tycks vara någons logik,

Kanske gärna skryter med sin romantik.

Eller så anser man att vissa är mer än andra,

När det ses på kläder, och hur dessa vandrar.

*****************

Min käre vän, fäll ej omdöme om folk som är okända,

Du vet ej vad dessa bär i sitt hjärta,

För du har inte gått i deras skor för att känna smärta.

Att du föddes just i detta land, och har det gott,

Kan du ej förakta hoppas jag du förstått.

********************

Betänk att vi går i fällor med gammalt groll,

När vi lyssnar på pratet från olika håll.

Istället borde vi lyssna på varandra,

För till slut skall vi samma väg vandra.

Om lite drygt en vecka firar vi Kristi himmelsfärd, i samband med detta vill jag gå händelserna i förväg och dela lite tankar om  vad detta betyder för oss som tror. Min vana trogen brukar jag uppmana läsare eller åhörare i kyrkan att pröva med Guds ord vad som sägs eller skrivs. Lägg märkte till att jag uppmanar inte någon i första hand att gå hit eller ditt för respektive samfund. Enligt min uppfattning är ett samfund namnet för oss människor för orienterings skull om var vi känner oss mest bekväma och hemma i förhållande till gemenskapen och frihet till andra människor.

Ett samfund skall således vara en plats, kyrkan eller församling eller en lokal som är invigd till Guds gemenskap mellan troende där grunden är Kristus och Guds ord. Att hålla Gudstjänst är ett sätt att ära Gud med den mångfald som finns till förfogande som Guds gåvor och tjänster. Här ligger uppgiften om att uppbygga varandra med Guds ord  och stötta varandra  med behov som finns, inte bara för de troende utan också för dem som inte har kommit så långt och fått vishet om vad tron betyder utanför kyrkans lokaler.

För att ingen skall missförstå mig så uppmanar jag alla dem som har kommit till insikten och beslutat sig för att följe Jesus att söka sig till den gemenskapen som bäst motsvarar Kristi trohet. Därför är det så viktig att vara prövande och vakande med ”Ordet” som grund pelare.

Börjar med citat från apostlarna: Apg: 1:6-11

” ⁶ Då de nu var samlade frågade de honom och sa: Herre, ska du i denna tid återupprätta riket åt Israel? ⁷ Då sa han till dem: Det är inte er sak att veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. ⁸ Men ni ska få kraft efter att den Helige Ande har kommit över er och ni ska vara vittnen* åt mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns. ⁹ Och när han hade sagt detta, såg de hur han lyftes upp, och en molnsky tog honom ur deras åsyn. ¹⁰ Och medan de uppmärksamt såg mot himlen, när han for upp, se, då stod två män i vita kläder hos dem. ¹¹ Och de sa: Ni galileiska män, varför står ni och ser upp mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han ska komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen.”…

Jesu offentliga verksamhet var avslutat här på jorden, han visade vägen för apostlarna som han utvalde som ledarna och förberedde människor genom sina gärningar hur de skulle följa honom. Nu hade stunden kommit då han vände tillbaka till Sin Fader med två löften till alla:

” . ⁸ Men ni ska få kraft efter att den Helige Ande har kommit över er och ni ska vara vittnen* åt mig”…

” Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han ska komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen.”…

Detta är alltså fortsättning på evangeliet som pågår i våra dagar. Guds  löften är uppfyllda, frånsett på att Jesus har inte kommit tillbaka ännu. Det är något som skall hända framöver vilket många har  både spekulerat och försökt att räkna ut när det skulle ske. Återigen måste vi ta vara på Jesu ord och utgå ifrån vad han säger: ” : Det är inte er sak att veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt.”

Samtidigt  måste vi ge akt på hur Matteus evangelisten uppfattade Jesu ord och beskriver det i den 24:3-14 kapitel, bifogar citat.

” ³ När han sedan satt på Olivberget och de var för sig själva, kom lärjungarna fram till honom och frågade: Säg oss, när ska detta ske, och vad blir tecknet på din återkomst* och tidsålderns slut? ⁴ Då svarade Jesus och sa till dem: Se upp så att ingen bedrar* er.

 ⁵ För många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Kristus, och de ska bedra många. ⁶ Och ni ska få höra om krig och rykten om krig. Se till, att ni inte blir skrämda, för allt* detta måste hända, men det är ännu inte slutet. ⁷ För folk ska resa sig mot folk och rike mot rike, och det ska bli hungersnöd och epidemier* och jordbävningar på många platser. ⁸ Men allt detta är början till födslovärkarna. ⁹ Då ska de utlämna er till att plågas och döda er, och ni ska bli hatade av alla folk för mitt namns skull.

¹⁰ Och då ska många komma på fall och de ska förråda varandra och hata varandra. ¹¹ Och många falska profeter ska träda fram och bedra många. ¹² Och därför att ondskan* tilltar, ska kärleken kallna hos många. ¹³ Men den som håller ut till slutet, han ska bli frälst. ¹⁴ Och detta evangelium om riket ska bli predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan ska slutet komma.”…

Apostlarna ville ha något att hålla ordning på när det närmade sig Herrens återkomst. Läser vi texten noggrant, gärna fortsättning på kapitel 24 så förstår vi att tiden är närmare nu än det var på apostlarnas tid. Något som jag upplever själv är just den förvirring i samhället då allting ifrågasätts medan grundvalarna rämnar framför våra ögon. Numera är det som är fel betraktat som rätt, sanningen kan vändas till något helt annat. Guds ord betraktas som omodern med omtolkning på många områden med motiveringen att vi lever i en modern och upplyst tid.

Kristus har blivit en stöttesten för människor, istället för hoppet och grundsten som man bygger sitt liv på. Därför är jag mån om att dela med mig av det som jag själv har välsignats med. Rubriken är satt med omsorg och betydelsen att vara vaksamma  inför allt som sker framför våra ögon.

Kom ihåg att Jesus gick igenom prövning i 40 dagar innan han började sin  offentliga verksamhet och som människa blev han prövad av djävulen själv som citerade ordet för Jesus. Men Jesus var vaksam  och förklarade ordet med helheten av vad som är skrivet och vad Gud har stadgat . Ni som vill läsa om det kan göra det i Lukas 4 kapitel. ”VAR VAKNA SÅ ATT INGEN BEDRAR ER MED SITT BEDRÄGLIGA LÄRA”… det finns många falska profeter som gör anspråk på att äga sanningen. Vaksamhet och överlåtelse till Kristus gör oss fria, med ordet som  vi fyller vår själ med och Den Helige Andens vishet bevaras tron i oss.

/Claudio

Börjar med att fråga: Vad är framgång?

Säkert hade jag fått många olika svar beroende på vad som ligger närmast i vår tanke och vad vi vill prioritera. Dessutom kan framgång te sig olika från person till person. En vanlig uppfattning  och även uttryck som vi hör lite till mans: Hade jag haft pengar så skulle jag göra si och så, man skall förverkliga sig själv och helst bli oberoende från ekonomiska bekymmer.

Men det finns andra område  som man ville bli framgångsrik på, ett ansedd yrke, eller grovt uttryckt, man ville bli något i andras ögon  och känna stolthet. Eller så kan man äga något som förhöjer den egna personlighet med motiveringen: Vad gott jag har det, hoppas att detta aldrig tar slut?

Ja så är det med våra mänskliga tankar som får oss att tro att vi blir nöjda.  Är livet verkligen så enkelt, frågar jag?

För att besvara den fråga vill jag dela med mig av lite tankar och referenser från Guds ord,  hur jag ser på det. Självklart  väljer var och en den livstill som passar bäst, men faktum är att inget i denna världen  är bestående, varken framgång, eller ekonomisk oberoende, varken hälsa eller långt liv kan vi ta som garant att så skulle det förbli.

Låt mig ta några exempel på hur livet kan bli också för dem som fick välsignelse och några trodde att det skulle fortsätta så.

I 1 Moseboken 37 kapitel läser vi om Josef, den yngste broder av de 12 som blev såld till Egypten som slav. Ja alla bröder var ganska självständiga och till glädje för sin far Jakob. Ändå läser vi om avundsjuka och ekonomisk vinning  när bröderna ville göra sig av med sin bror Josef. Detta gjordes i det tysta förstås, inget ovanligt i dagens värld att saker och ting görs i det tysta  som inte tål dagens ljus. Jakob fick inte veta av sammansvärjning  i familjen, men det skulle uppdagas.

Josef o sin sida var inte så medveten om  varför  han skulle behöva lida så mycket, han var oskyldig och förstod inte brödernas handlande. Till råga på allt blev han inspärrad bakom galler som om han var en brottsling.

I den första  exempel börjar vi ana att Himmelens Gud som  hade omsorg  om Josefs far och hela Israels folk skulle vända hans lidande till något välsignande.

Tiderna förändrades för både Egyptier och övriga folk boende i den delen av världen. Människor började lida nöd på grund av att skörden slog fel  och folket fick hungra. Någon i närheten till Egyptens Farao kände till att Josef var av den Judiska stammen  som trodde på en Gud som var okänd för Egyptens folk. Kanske kunde de ha nytta av Josef  som skulle ge dem lite tips om vishet  och förvaltarskap.

Då hämtades Josef i fängelse och berättade för Farao hur resurserna skulle fördelas till dess att hungersnöden var över. Vad drar vi för slutsatser av detta? Jo, det som såg så omöjligt ut och en hel familj i Israel skulle lida för ondska som några bröder hade orsakat familjen, vände Gud till välsignelse  för hela Israel och Egyptens folk.

Ett annat exempel efter några hundra år gäller relationer mellan Judarna  och Egyptierna. Nya generationer, ny Farao på tronen, landet blomstrade men människor blev mer och mer giriga och såg Judarna  som en belastning i landet.  Istället för att betrakta Judar som en tillgång blev det en förföljelse mot dem. Det var inte nog att Egyptens folk hade det bra, nu ville de ha Judiska slavar och kuva dem  som mindre värda.

Jo då, Gud såg allt lidande och hörde Israeliternas  bön  om förändring och lindring i nöden. Hjälpen skulle komma, kanske inte så som människor förväntar sig, Gud tänker inte så som vi människor gör. När han gör något då är det för att Hans namn skulle förhärligas så att alla kan få se att det som Han gör är inte människotankar eller kraft.

Men så är det som så med människor då som nu att en del kunde inte tro och ta det till sig räddningen från Egypten  förrän det var ett  faktum  och dessa skådade med egna ögon hur Gud räddade sitt folk  på ett dramatisk sätt.

Nu handlar texten om framgång och svåra tider för vår del. Vad kan vi göra i tider om ekonomisk oro, rykten om krig och alla dem som flyr för sitt liv på grund av all krig som redan pågår?

Vad säger Jesus i Matteus 4:4?

”  Då svarade Jesus  och sa: Det står skrivet: Människan ska inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.”…

Hagai 2:9

” Mitt är silver och mitt  är guld säger Herren Sebaot”…

Vad har Gud lagt i våra händer som förvaltarskap  för att Hans välsignelse skall bli synlig bland människor? Nu tänker inte jag bara på pengar, vi har blivit utrustade med Guds gåvor på många olika område, några är affärsmän för att förvalta Guds välsignelse till gagn för många. Andra har fått gåvan till att spela och få fram vackra toner till glädje för några andra. Ja listan kan göras lång av alla gåvor  som vi är utrustade med skall användas på rätt sätt.

Jag skall avsluta dagens artikel med Paulus ord från 2 Kor 1:3-11

”  Välsignad vare vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, ⁴ som tröstar oss i all vår nöd, för att vi med den tröst vi själva får av Gud ska kunna trösta andra i all den nöd som drabbar dem.

⁵ För liksom vi har fått en riklig del av Kristi lidanden, får vi också riklig tröst genom Kristus. ⁶ Men om vi lider nöd, så är det för er tröst och frälsning, som ger er kraft att uthärda samma lidanden som också vi utstår. Eller om vi tröstas, så är detta för er tröst och frälsning.

 ⁷ Och vårt hopp om er är fast. Vi vet att liksom ni är delaktiga i lidandet, så är ni även delaktiga i trösten. ⁸ För vi vill inte, bröder, att ni ska vara okunniga om den nöd som vi fick utstå i Asien. Vi blev så nedtyngda långt över vår förmåga, så att vi till och med misströstade om livet.

⁹ Ja, vi hade inom oss själva fällt dödsdomen över oss, för att vi inte skulle förtrösta på oss själva utan på Gud, som uppväcker de döda, ¹⁰ han som har räddat och räddar* oss ur en sådan dödsnöd. Till honom har vi det hoppet, att han även i fortsättningen ska rädda oss, ¹¹ när också ni tillsammans hjälper till med er bön för oss, så att många människor kan framföra tacksägelse för oss för den nådegåva vi har fått.”…

Detta får bli en uppmuntran  att inte tappa fokus och tron. Visst ser det mörkt ut i världen, jag tror på en barnslig tro på Jesus och allt vad han symboliserar, därför delar jag av det som ligger mig närmast.

/Claudio

Den här artikel skall handla om  Jesu prövningar, men också om alla frågor som infinner sig i samband med hans handlande. Mitt motiv är att vi skall få svar på våra frågor när sanningen går upp för oss. Jag börjar därför med början från  Jesus uppdraget berättat genom evangelisten Markus 1:12-13

” ¹² Och Anden drev honom strax ut i öknen. ¹³ Och han var där i öknen i fyrtio dagar och frestades av Satan, och var bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom. ”…

Den första fråga som jag vill ställa är:

Varför skulle Jesus till  öken och fasta?

Svar: Han var Människoson utsänd från Sin Fader i himmelen för att fullborda uppdraget att försona människor av alla folk och stammar, med början av Judarnas ättlingar. Namnet ”Människoson” syftar till att Gud blev människa när han födes av en människa Maria, men inte genom en människa utan av Den Helige Ande.

Detta är Jesus offentliga uppgift som är en brygga mellan det mänskliga och Gudomliga. Han skulle helt enkelt förberedda sig för uppgiften som en människa för att få fram det Gudomliga som Hans Fader gav honom till uppgift.

Jesus var underställd det jordiska livet med allt vad det innebär av både prövningar och frestelser, trotts att han var utan synd, till skillnad av oss människor som är föda av bägge jordiska föräldrar.

Det ligger en hemlighet i andevärlden som vänder sig till himmelska makter i himlarymderna som är verksamma i andevärlden och försöker hindra människor att bli frälsta och ta emot pånyttfödelse för att bli en ny skapelse genom Kristus-Messias, med namnet Jesus. Jag återkommer längre in i artikeln hur detta fungerar praktisk.

Först en fråga till: Behövde Jesus utsätta sig för dessa prövningar?

Mitt svar är ja… därför att han var verksam  i mänsklig gestalt, men hans uppdrag gick ut på att rädda människor för himmelen, alltså var hans kamp i den andliga världen å ena sida, men också ett exempel till oss människor  att vi har en kamp mot makter i den andliga världen. Just detta är så klart när vi läser Guds ord-Bibel  Efesier brevet 6:12-13 där vi läser om följande:

” ¹² För vår strid är inte mot kött och blod utan mot furstendömen, mot makterna, mot mörkrets* världshärskare i denna världen, mot ondskans andemakter i himlarymderna. ¹³ Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen, och förbli stående när ni har fullgjort allt.”…

När Jesus förberedde sig i öknen var han ensam med sin tanke och kunde kommunicera i bön med sin Fader precis så som vi kan göra också. Den kommunikation är beroende av helgelse/avskildhet för att kunna uppfatta det andliga med stillhet. Missförstå mig inte här, jag menar inte att vi skall vara överandliga, nej, vi får vara som vi är, men skall vi fatta viktiga beslut som har betydelse för andra människor i den andliga världen  så kan vi inte distraheras av allt möjligt oväsen runt omkring oss. Då är risken att vi tappar fokus på det vi sysslar med och vår uppgift blir mänsklig istället för andlig/inspirerad av Anden.

Vi människor möter både frestelser, lockelse och prövningar under vår vandrings tid på jorden som bekännande kristna och Kristi följare. Ju  mer vi är överlåtna till Kristi efterföljelsen desto större blir vår kamp i den andliga världen.  Men precis som Jesus möte sina prövningar så möter vi våra också på olika område. Jesu handlande är exempel för oss för att kunna stå emot lockelser med det skrivna ordet. Alltså blev Jesus en vägvisare för alla som lockas av sina prövningar.

Här vill jag lägga till ett ord i 1Kor 10:13

” ¹³ Ingen annan frestelse har drabbat er än den som vanligen möter människan. Men Gud är trofast, han ska inte låta er frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer ska han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.”…

Nu vill jag fortsätta om uppdraget som Jesus gav till sina lärjungar och deras misslyckande. Det handlar om det som jag nämnde i början på artikeln, nämligen, att ge sig i kast med andevärlden utan att vara förbered och helgad/avskild.

Det handlar om en oren ande som hade kontroll över en ung pojke och gjorde honom stum. Hela stycket kan man läsa från Mark 9:20-29, själv vill jag citera ett kort stycke för att inte artikel skall bli för långt.

Mark 9:28-29

” ²⁸ När han hade kommit in i ett hus och de var ensamma, frågade hans lärjungar honom: Varför kunde inte vi driva ut den? ²⁹ Då svarade han dem: Detta slag kan inte drivas ut annat än genom bön och fasta*.”…

Här har vi själva svaret av varför Jesus levde avskild i 40 dagar. Observera, artikeln påstår inte att vi skall göra det precis så som Jesus gjorde, hans exempel var för då tidens värld utifrån den geografiska verklighet.

Vad jag ville säga är att vi har en andlig värld eftersom vi vandrar i tro här så länge vi har den jordiska kroppen som hindrar oss att nå det himmelska. Men precis som på Jesu tid finns den andliga verklighet på jorden idag. Visa har möt den verklighet, medan andra ställer sig oförstående till detta.

Lägg märke till vad Jesus säger till dem som han utvalde:  ²⁹ Då svarade han dem: Detta slag kan inte drivas ut annat än genom bön och fasta*.

Alltså var detta viktig att förhålla sig till, fasta och bön, men också detta skall ske utifrån kunskapen om vad Guds ord säger och på en frivillig väg.

/Claudio

Ett samtal eller en dialog kan vara både givande och en besvikelse beroende på vad man samtal om och utgångspunkten från samtalet är. 

Dagens artikel handlar inte om människor i vår tid, det handlar om samtal  mellan Jesus, hans lärjungar och människor som följde honom.  Det handlar också om oss andra som känner igen oss i samtalet beroende på vad vi står i förhållande till det samtalet som artikel gör gällande.

Som referens och utgångspunkt vill jag bifoga Guds ord, där Jesus själv träffar människor med olika behov.

Från Joh 6: 27-29 läser vi följande:

” ²⁷ Arbeta inte för den mat som förgås, utan för den som varar till evigt liv, som Människosonen ska ge er. För på honom har Gud, Fadern, satt sitt sigill. ²⁸ Då sa de till honom: Vad ska vi göra så att vi kan utföra Guds verk? ²⁹ Jesus svarade och sa till dem: Detta är Guds verk, att ni tror på honom som han har sänt.”…

Jag bryter av i samtalet för att kommentera  texten: Självklart  måste vi människor arbeta för att kunna överleva, detta är livets nödtorft, således handlar detta om den  jordiska livet. Men Jesus talade om ett annat liv, evighets liv och hans  egen betydelse och uppdrag för ett liv när den jordiska är över.

Så långt var folket med i samtalet, som alltid i ett samtal kommer nya frågor och undran fram och både dessa som är beskrivna i texten och vi andra  ville ha svar på våra frågor.

Vi läser vidare i samma kapitel från vers 30-33

” ³⁰ Då sa de till honom: Vad gör du då för tecken, så att vi kan se det och tro dig? Vad kan du utföra? ³¹ Våra fäder åt manna i öknen, som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta. ³² Då sa Jesus till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Mose gav er inte brödet från himlen, utan min Fader ger er det sanna brödet från himlen, ³³ för Guds bröd är han som kommer ner från himlen och ger världen liv.”…

Nu började samtalet svänga och åhörare ville ställa krav på Jesus för att kunna ”Tro på Honom” Att vi kan tvivla lite till mans då och då är förståeligt. Det gjorde tom Tomas som kallades tvivlaren, en av Jesus egna apostlar. Hans vänner och medapostlar hade berättat för Tomas  att Jesus var uppstånden.  Och Herren har själv berättat för apostlarna om sitt förestående lidande, död och uppståndelse. Varför hade Tomas så svårt att ta det till sig?

Vi vet det inte riktig, men vi vet att när man söker sanningen och är ärlig så kommer också Gud vår svaghet till hjälp. Jesus kom på ett speciellt sätt  till Tomas. ”Kom Tomas, stick dina fingrar i min sida säger Jesus”   Herre och min Gud utbrister Tomas, nu kunde han inte tvivla längre när han såg den uppståndne och levande Jesus.

Vad är då skillnad på Tomas och dem som begärde tecken  av Jesus? Jo, skillnaden är att dessa var skeptiska  och ville göra sig roliga på Jesu bekostnad. Dessutom ville de raljera  med sin bibliska kunskap för Jesus och gärna för andra som lyssnade också.

Jesu apostel  Jakob säger i sitt brev: ”Gud står emot de högmodiga, men ger de ödmjuka nåd” Jak 4:6

Vers 34 ville frågeställaren  alltid ha det brödet  som Jesus talade om… ”jag är Livets  bröd svarade Jesus”…

Det här var för mycket för Judarna som hörde på Jesus, en människa som påstår att han är kommen från Gud… Hur går det ihop, heter inte hans far och mor Josef och Maria?

Ja, ni vet hur samtalet kan te sig bland människor i vår tid också, nej, kanske kan jag gå med på att Jesus hade funnits, men att tro på allt som står i bibeln… nej det går inte. Varför kunde inte Judarna tro på det som profeterna hade talat om för ca 450 år tillbaka? Kan det  vara så att budskapet har urvattnats  med motiveringen att vi lever i en annan tid?  Gäller inte det skrivna ordet lika mycket nu, som då den var skriven?  Eller önskar man att Gud har förändrats efter våra önskemål och tankar?

Nu vill jag bifoga lite längre text från samma kapitel från v. 60-69

” ⁶⁰ Då sa många av hans lärjungar när de hörde detta: Detta är hårda ord. Vem står ut med att höra det? ⁶¹ Men Jesus, som visste inom sig själv att hans lärjungar klagade över detta, sa till dem: Tar ni anstöt av detta? ⁶² Men om ni då får se Människosonen stiga upp dit där han var förut? ⁶³ Anden är den som gör levande, köttet är inte till någon nytta. De ord jag talar till er, de är ande och de är liv. ⁶⁴ Men det är några bland er som inte tror. För Jesus visste från början vilka de var som inte trodde, och vem det var som skulle förråda honom. ⁶⁵ Och han sa: Därför har jag sagt er att ingen kan komma till mig om det inte blir honom givet av min* Fader. ⁶⁶ Från den tiden drog sig många av hans lärjungar tillbaka och vandrade inte längre med honom. ⁶⁷ Då sa Jesus till de tolv: Inte vill väl också ni gå bort? ⁶⁸ Då svarade Simon Petrus honom: Herre, till vem ska vi gå? Du har det eviga livets ord, ⁶⁹ och vi tror och är övertygade om att du är Kristus, den levande Gudens Son*.”…

Sista delen i artikeln som summerar  det som Jesus ville att vi skulle tro på, men också en tråkig utveckling i samtalet där det skapades en delning med och emot Jesus.

Känner vi inte igen oss i den tid vi lever i?

Jag önskar att vi kunde  stämma in på  Petrus ord:

” : Herre, till vem ska vi gå? Du har det eviga livets ord, ⁶⁹ och vi tror och är övertygade om att du är Kristus, den levande Gudens Son*.”…

Det sista som jag vill ta med i dagens artikel är från:

Hebr. 4:12

” ¹² För Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom tills det skiljer själ och ande, märg och led, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. ¹³ Och inget skapat är osynligt för honom, utan allt är blottat och uppenbart för hans ögon, inför vilken vi ska stå till svars.”…

/Claudio

Kanske någon tar ett steg tillbaka när de ser rubriken om uppenbarelse, gör inte det. Jag skall försöka förklara så enkelt som möjligt vad det handlar om.

Först vill jag börja med ett stycke från profeten Malaki, sista boken i gamla testamentet.

Malaki 3:1

”  Se, jag ska sända min budbärare*, och han ska bereda vägen för mig. Och den Herre ni söker ska plötsligt komma till sitt tempel, nämligen förbundets budbärare som ni gläder er över: Se, han ska komma, säger härskarornas Herre.”…

Så… vad handlar texten ovan om? Som sista bok i gamla testamentet tystnade också den offentliga rösten från profeter och Guds präster. Det var tyst i över 400 år, frånsett en liten skara som väntade på Herrens löfte och profeternas  uppenbarelse  om Messias tillkommelse. I sammanhanget vill jag tillägga att detta gällde Judar i första hand då eftersom i månt och mycket handlar om gamla testamentet. Vi andra som betraktas som hedningar var inte glömda, eftersom den första församlingen var inte bildat ännu i och med att det  nya testamentet hade inte kommit ännu. I ljuset av detta skall Herrens ord ovan tolkas som uppenbarelse till något bättre som Herren själv gav löfte om.

Vi går över till Jesu födelse  och bekräftelse  på det uppenbarade ordet från profeten Malaki. 

Från Luk 2:25-35  bifogar jag följande text:

” ²⁵ Och se, i Jerusalem var en man som hette Simeon och den mannen var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den Helige Ande var över honom. ²⁶ Och han hade fått det uppenbarat av den Helige Ande, att han inte skulle se döden förrän han hade fått se Herrens Smorde*. ²⁷ Han kom nu ledd av Anden till templet. Och när föräldrarna bar in barnet Jesus, för att de skulle göra med honom så som det var sed enligt lagen, ²⁸ då tog han honom i sin famn och prisade* Gud och sa: ²⁹ Herre, nu låter du din tjänare bryta upp* i frid, enligt ditt ord, ³⁰ för mina ögon har sett din frälsning, ³¹ som du har berett inför alla folks ögon, ³² ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel. ³³ Och Josef* och hans mor förundrade sig över det som sades om honom. ³⁴ Och Simeon välsignade dem och sa till Maria, hans mor: Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som blir motsagt. ³⁵ Ja, också genom din själ ska ett svärd gå, för att många hjärtans tankar ska uppenbaras.”…

Här har vi exempel från en gammal man Simeon som trodde på det som blev sagt av profeterna  och han väntade på Herrens löfte att detta skall uppfyllas. Själv visste han inte när det blir. Detta är uppmaning till oss andra  att inte vara för snabba och kategoriska  med att bestämma tider som vi tror/hoppas skall hända  så som vi hade räknat ut.

I ljuset av detta  skriver jag den här artikel, varför? Jo därför att det uppträder människor som kallar sig profeter och påstår saker  att Herren  har talat till dem. Då är frågan hur skall vi förhålla oss till detta? Vi kan inte avfärda utan vidare det som dessa  ”profeter” påstår för då är risken  att vi förkastar Herrens ord.

Här ett sånt exempel från 5Mos 18:22

” ²² När en profet talar i HERRENS namn, och det han säger inte sker och inte går i uppfyllelse, då är det inte ett budskap som HERREN har talat, utan profeten har talat i sitt övermod. Du ska inte vara rädd för honom.”…

Hur kan vi vara så säkra på att ordet har företräde inför den profetiska gåvan? Jo därför att ”Ordet” som  profeten uttalar skall med ”Ordet” förklaras. Dessa skall vara i samklang som bekräftelse  på att det kommer från Herren som själv bekräftade sitt ord i Johannes evangelium i första kapitel: Läs här nedanför.

” ¹ I begynnelsen var Ordet*, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. ² Den samme var i begynnelsen hos Gud. ³ Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till, som har blivit till. ⁴ I honom var liv, och livet var människornas ljus.”…

Så, egentligen  skulle jag kunna stanna här för att inte trötta ut er med lång artikel, men jag vill gärna dela med mig helheten  av det som jag vill få sagt. Det handlar om hur vi förhåller oss till Guds ord och uppenbarelse  som vi möter då och då.  Det är viktigt att vi kan balansera  uppenbarelsen i ljuset av Gud ord för att inte komma vilse av alla falska profeter.

³⁰ för mina ögon har sett din frälsning, ³¹ som du har berett inför alla folks ögon, ³² ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel. Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som blir motsagt.

Vi talar om uppenbarelse  och om ljuset, den andliga ljuset som skall hjälpa oss att bli Kristi efterföljare  under Den Helige Andes  Kraft och vishet för att  den frukt som blir synlig i oss skall visa sig vara Guds och inte något som vi försöker lägga oss till  med.

Mina ögon har skådat frälsning säger Simeon, han har levt länge i väntan på Guds löften, han gav inte efter eller kompromissade med sanningen trotts att profetröster hade tystnat. Ja han var mogen att komma hem till det himmelska, innan detta sker så ville han skicka med en sista hälsning till dem som kommer efter i det  nya förbundet/testamentet, som gäller lika för både Judar och hedningar, dvs alla människor på vår jord.

Skall Kristus-Frälsaren-Messias  få bli ett ljus eller skall han bli en stöttesten som man snubblar över? Valet är fritt och individuellt

/Claudio.

Efter några dagars stiltje är det så dags att dela med sig av några ord på vägen till er andra. Ni märker rubriken som talar om vatten, en livsviktig källa både lekamlig och något som Jesus själv talar om vår andliga betydelse.

Det är ganska förvånande att jorden som är täckt av 70% vatten  så är det många som lider brist på den, eller så är det inte så konstigt med tanke på jordens storlek och alla dess platser där det inte växer något på grund av ökensanden som utbreder sig hela tiden.

Miljömässiga spörsmål vill jag inte skriva om eftersom jag kan för litet om det, dessutom kan det vara ganska tröttsamt att matas med det i spalterna här när vi får konfronteras med detta dagligen i olika kanaler.  Istället vill jag bifoga ett ord ifrån profeten Jesaja som lyfter det som vi beskådar nu, men också hoppet som vi kan se framemot.

Jesaja 51:6

”Lyft upp era ögon till himlen, och se på jorden därunder. Ty himlen skall försvinna som en rök och jorden nötas ut som en klädnad. Dess invånare skall dö som mygg. Men min frälsning skall förbli för evigt, min rättfärdighet skall inte brytas ner.”…

När vi ser på Jesus och läser i evangelierna om hans liv så växer insikten om hans mänskliga handlande. Vad jag menar är hur han bemötte människor i situationer som vi alla hamnar lite då och då. Det är just detta som är kärnan med Jesus, han blev ”Människoson” dvs. både Gud och människa, som sådan utan synd. För att förstå innebörden av texten som bifogas nedan, så får vi jämföra oss med människor som träffade Jesus levande.

Här kommer citat från Johannes 7:37-39

” ³⁷ Men på den sista dagen i högtiden, som också var den största, stod Jesus och ropade, och sa: Om någon törstar, så kom till mig och drick. ³⁸ Den som tror på mig, såsom Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram. ³⁹ Men detta sa han om Anden, som de som tror* på honom skulle få. För den Helige** Ande var ännu inte given, eftersom Jesus inte ännu hade blivit förhärligad.”…

Observera den understrukna texten för att vidare få grepp om vad Jesus menade, nämligen: Anden som skulle komma till dem som tror på Jesus, och hans ”Förhärligande”

Kanske kan detta vara svårt att greppa därför måste vi ta en vardags händelse som vi själva kan känna igen oss i.

Det handlar om en kvinna med lägre rang i samhälle, dessutom var kvinnan utstött på grund av sitt leverne så det var inte många som ville ha med henne att göra. Jesus var trött av all vandring från by till by eller stad på den tiden. Han var människa som vi andra och behövde släcka törsten, där möte han den kvinna som ingen ville ha med henne att göra.

Låt oss läsa det i Johannes 4:7-10

” ⁷ En samaritisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sa till henne: Ge mig att dricka, ⁸ för hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat. ⁹ Då säger den samaritiska kvinnan till honom: Hur kan du som är en jude be om något att dricka av mig, som är en samaritisk kvinna? För judarna umgås inte med samariterna. ¹⁰ Jesus svarade och sa till henne: Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.”…

Förvånad av Jesu begäran undrade kvinnan varför Jesus som var en främling i hennes ögon ville överhuvudtaget ha en tjänst av henne?

Fortsättningen av texten visar på en dialog och samtal mellan kvinnan och Jesu som lika gärna kan vara ett samtal mellan oss och någon annan människa, ja rent av en främling som vi inte känner. I detta fallet, samtalet, handlade om att lyssna in  behovet från  kvinnan, men också känslighet från Jesus  som så småningom utvecklar det till samtal om eviga andliga ting.

Vi läser vidare från samma kapitel 4:16-19

” ¹⁶ Jesus* sa till henne: Gå och kalla på din man och kom hit. ¹⁷ Kvinnan svarade och sa: Jag har ingen man. Jesus sa till henne: Du sa rätt: Jag har ingen man. ¹⁸ För du har haft fem män och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning. ¹⁹ Då sa kvinnan till honom: Herre, jag märker att du är en profet.”…

Nu började kvinnan vakna andligt sett, kanske har hon fått undervisning i sin barndom  om frälsning och evigt liv, men på grund av yttre förhållande förträngt allt och hamnat snett i livet? Kvinnan trodde att det var bara möjligt och be till Gud i Jerusalem. Eller skall vi jämföra oss med kvinnan så kanske vi i vår tid har trott att Gud lyssnar på vår bön när vi är i en vis kyrka eller plats.

Se här vad Jesus säger om det:

Joh 4:22-26

” ²² Ni tillber det ni inte känner. Vi tillber det vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. ²³ Men den tid kommer och är redan här, då sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i ande och sanning, för sådana tillbedjare är det som Fadern söker. ²⁴ Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning. ²⁵ Kvinnan sa till honom: Jag vet att Messias kommer, han som kallas Kristus. När han kommer ska han låta oss veta allt. ²⁶ Jesus sa till henne: Jag Är* den som talar med dig.”…

Jesu egna ord gav kvinnan en förnyad tro och hopp, dessutom fick hon sin mänskliga värdighet tillbaka när Jesus visade att han har inget anseende till personer, i hans ögon var alla lika mycket värda oberoende av kast eller ursprung.

Artikeln kanske blir något längre, men jag vill gärna ta helheten.

Först vill jag tala om reaktionen hos dem som var med vid detta tillfälle. Lägg märke till att allt (nära på) vad vi säger kan uppfattas på olika sätt. Det blir en indelning i grupp tillhörighet, här var det inget undantag heller. Det fanns tom spioner från religiösa grupper som skulle gripa Jesus  för att han var en stötesten för dem. Och så fanns det en grupp som tog vara på Jesu ord och började tänka på det som ett erbjudande om ett annat liv när det livet på jorden tar slut.

Nu det sista som jag ville få fram och som är nämnt här ovan:

” . ³⁹ Men detta sa han om Anden, som de som tror* på honom skulle få. För den Helige** Ande var ännu inte given, eftersom Jesus inte ännu hade blivit förhärligad.”…

 Vi talar om ”Anden” och ”förhärligad”…

Jesu gärning var inte avslutat när vi kommer in i handlingen ovan. Han kom med ett syfte att försona dem som tror på honom, underförstått få ett annat liv som bygger på den Gudomliga värden. Men människan kan inte ta emot detta utan att Anden som är Helig Gud i Treenighet är med.

Citat från Joh 14:25-27

” ²⁵ Detta har jag talat till er, medan jag är kvar hos er. ²⁶ Men Hjälparen*, den Helige Ande, som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt det jag har sagt er. ²⁷ Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er så som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte rädda.”…

Att inte Jesus är förhärligad ännu betyder att han har inte gått igenom den yttersta lidande, död och uppståndelse som en sigill på att försoningen är fullbordat genom honom. Som ett sista ord i den här artikel vill jag bifoga från  Uppenbarelseboken 22:1-5

” ¹ Och han visade mig en ren* flod med livets vatten, klar som kristall. Den går ut från Guds och Lammets tron. ² Mitt på stadens gata och på båda sidor om floden står livets träd, som bär tolv skördar. Varje månad bär det frukt, och trädets löv tjänar till läkedom åt folken. ³ Och ingen förbannelse ska finnas mer, utan Guds och Lammets tron ska vara i den och hans tjänare ska tjäna honom. ⁴ Och de ska se hans ansikte och hans namn ska vara på deras pannor. ⁵ Och ingen natt ska vara där* och de behöver ingen lampa, inte heller solens ljus, för Herren Gud ska lysa över dem och de ska regera i evigheternas evigheter.”…

Detta får sammanfatta rubriken om levande vatten, den behövs lekamligt och den behövs andligt också.

/Claudion

Dammar av artikeln som jag skrev för något år sen och reviderar/förtydligar den något. Anledningen är att det finns människor som känner sig obekväma  och främmande med sin församlings tillhörighet. Läser mellan raderna att det blir i bästa fall en plikt utan större glädje med tillhörighet i församlingen.

Jag tillåter mig och delar min egen erfarenhet av församlings  tillhörighet och arbete. Kanske fler känner på samma sätt som jag och min familj kände en tid då det var ganska kämpigt på många område. Livet var inte enkelt med bekymmer och sjukdomar som satte sin prägel i familjen då. Både jag och min dåvarande hustru upplevde att människor i församlingen hade en  glädje medan vi själva bar en sorg inom oss och tyckte inte vi hörde hemma i sällskapet av alla glada människor.

Är detta kritik till människor som tillhörde församlingen då? Nej, jag har full respekt att vi människor är som vi är, vilket vi får fortsätta att vara. Gudstjänst besöket blev mera sporadisk, inspirationen att dela Guds ord i varierande församlingar var också varierande.

Så hände det som inte skulle hända i normala fall, tyckte vi. Döden kom på besök och tog med sig min hustru. Då drogs rullgardinen ner och jag kunde inte besöka en Gudstjänst på mycket lång tid. Inte av bitterhet, och inte  av behovet att  lämna församlingen, det ville jag inte därför att övertygelsen av vad en församling är var stark och det skulle inte lösa mina bekymmer.

Jag delade min sorg med några vänner som kom på besök i hemmet och försökte peppa mig att delta i gemenskapen. I början blev det mycket krampaktig och motvilligt, men tiden skulle läka alla sår tänkte jag.  En vän som bar på sorg också försökte trösta och uppmanade mig  att tänka efter. Medan jag själv försökte försvara mig att jag har inget att hämta i församlingen i den sitsen jag var. Då säger vännen att jag bör inte tänka på i första hand vad jag skulle få av församlingen, jag skulle ändra fokus på att både dela till andra som också hade behov att få uppmuntran och gärna ville se mig i församlingen, vilket skulle ge mig den glädje jag saknade.

Det här blev en vändning  i min tanke, jag skulle tänka bort ifrån min egen situation och låta Jesus bruka mig till välsignelse för andra. Men såren skulle läkas först innan jag var mogen till att ta det steget.  Nästa steg blev istället en längtan och behov att får vara evangelist enligt den kallelse jag fick vid min omvändelse. Hur, var och när? Det visste jag inte, men så småningom föll bitarna på plats, glädjen kom tillbaka, inspirationen likaså och tiden då jag kunde studera Guds ord efter pensioneringen  och blev den redskap som Gud gav mig.

Så, vad är en församling?

Referens och bildspråk om församlingen från: Upp 1:12-16 läser vi följande:

” ¹² Och jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld ¹³ och mitt ibland de sju* ljusstakarna en som var lik Människosonen, klädd i en dräkt som räckte ner till fötterna och med ett bälte av guld kring bröstet. ¹⁴ Och hans huvud och hår var vitt som ull, så vitt som snö, och hans ögon var som eldslågor. ¹⁵ Och hans fötter var såsom skinande malm som glöder i ugnen, och hans röst var som dånet av väldiga vatten. ¹⁶ Och i sin högra hand hade han sju stjärnor och ut från hans mun gick ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var såsom solen, när den skiner i sin kraft.”…

 Till er som känner jag kan inte vara med i den eller den församling, det är så mycket falskhet, så mycket förtal och tom fräckhet i församlingen, jag trivs inte längre i den församling. Låt mig säga så här: Det finns ingen fullkomlig församling, den består av människor med fel och brister, men Herren Jesus som är huvudet för församlingen och Den Helige Anden som är med för att leda församlingen med ödmjuka människor som har ställt sig till Guds förfogande  kan räkna med att det som Gud en gång har börjat, skall också fullborda om det finns motivet och trohet att vara ett redskap.

Framförallt skall man hålla sig till bibelns grund och undervisning och inte överge fundamentet i Guds syn. Finns inte detta kvar i församlingen, då får man överväga att söka sig till en annan församling där det finns bättre förutsättningar.

Det handlar om församlingen som Guds förlängda arm som skall uppenbara Guds härlighet stadsfäst genom Kristus, Gud själv kommen i människan och som är huvudet för församlingen. Guldet i detta fall är värde som framställs som guldet. Det betyder att en församling är ”Bruden” och Jesus är dess  ”Brudgum” om vi talar bildspråk.

Man kan alltså inte bete sig hur som helst i en församling och dra vanära  inför världen,  självklart. Men motivet att medverka i församlingen där  ordet predikas och praktiseras måste vara det primära. Där är vi människor med olika gåvor och tjänster  lämmar till varandras uppbyggelse  för att Gud skall bli synlig av andra människor. En församling är en helig plats där människor samlas för att hålla Gudstjänst till Hans ära. Det är också en  plats där vi kan dela varandras glädje och sorg och bär varandras bördor. I en församling skall inte finnas plats för raljerande för då skymmer man Gud och allt som vi läser om Honom i ordet.

En sak till vill jag tillägga: Hur ser strukturen ut i församlingar idag? Motsvarar dagens ledare kravet på god undervisning och praktiserande av ordet? Hur många deltar i beslut som skall fattas av styrelse?

Om det blir ett  glest församlingsmöte med få beslutsfattare är risken också att församlingen tar en osund väg. Därför har varje församlings medlem ett ansvar och skall vaka över troheten till Jesus och ordet. Dessutom skall alla i församlingen medverka till och pröva äktheten i vad som predikas och sägs så det överens stämmer med Herrens ord och tanke.  

/Claudio

Gott Nytt År till er alla, med funderingar och undran vad den bär med sig? Fast o andra sidan kan vi inte påverka det mesta som sker eftersom det ligger utanför vår kontroll. Självklart skall vi göra planer och försöka se framåt, men vi har dock ingen garanti för varken det ena eller andra.

Istället vill jag prata om yttringar och manifestationer bland människor som tycker sig känna Gud. Nästan en halv sekel har jag varit troende och jag har både deltagit och betraktat manifestationer bland Guds folk. Ibland har jag inte känt mig obekväm och då  kom anklagelse på av mig själv att det var något fel på mig. Med ålder har jag haft tid att läsa på och prova mig själv i ljuset av Guds ord för att i bön försöka få vägledning på hur saker och ting hänger ihop.

Innan ni läser vidare, ber jag er läsare att ta i beaktning att vi alla är stöpta i olika former just som mångfald i Guds skapelse. Min erfarenhet betyder inte att jag begränsar Gud eftersom Hans nåd kommer till oss så som vi är mottagliga och kan tillgodogöra oss sanningen. Vad jag försöker säga är vår kommunikation av ande, kropp och själ där dessa samverkar för att vi skall förstå Guds tilltal genom tro.

I 1Kor 4: 20 läser vi följande:  ”Guds rike består inte i ord utan i kraft”

Här måste vi konstatera att Guds rike är i oss enligt ordet, det är inte på ett sådant sätt att man kan ta på det fysiskt, utan är en följd av att man fick ta till sig ”Ordet” som i sin tur mognade i ens innersta tankar för att sedan gå vidare och fattar beslut om att följa Jesus så som han undervisade och gjorde som människa här på jorden. Försoning och syndernas förlåtelse kan vi inte åstadkomma själva. Detta är en följd  av Kristi lidande, död och uppståndelse som i sig var en mänsklig fysiskt handling av Jesus, Guds Son för att alla skulle kunna förstå innebörden och den gränslösa kärleken som Fader i Himmelen har till människor på jorden.

Nu handlar det om yttringar och manifestationer av dem som kommer till tro på det som är beskrivet ovan. Jag skulle vilja säga att vi människor lägger oss till med olika yttringar för att bevisa att Gud är med oss i det vi gör. Då frågar jag: Är vi ärliga mot oss själva och våra medmänniskor när vi försöker göra Gud mänsklig? Hur skall vi annars visa att Gud är den som vi uppfattar att Han är?

Nu vill jag ta nästa exempel från 1 Kungaboken 18: 20-40 ( nöjer mig med korta berättelse) för dem som vill läsa allt i sitt sammanhang kan slå upp aktuellt ställe ovan.

Här handlar det om Guds profet Elia, i högsta grad en vanlig människa med speciella gåvor från Gud. Kan lika gärna vara i dagens värld med dem som har fått profetisk gåva och en ledarskap i Guds församling.

Här handlar det om spänningar mellan Guds folk och främmande religion, Baals profeter. Elia som var en profet i tiden manade folket att hålla sig till Himmelens Gud, medan Isebel var en profetisa för Baal, en främmande Gud i då tidens värld, helt enkelt en villolärare som drog människor bort från Gud. För att göra berättelse så kort som möjligt, gjordes ändå en överenskommelse mellan dessa 2 grupper att bägge skulle frambära ett offer på ett altare. Det behövdes eld för att offer skulle tändas, men ingen mänsklig hand skulle användas.

Elia litade på sin Gud medan Baals profeter hoppade och dansade i tron att deras avgud skulle tända elden på altaret. Med facit kan man läsa vidare i texten om man slår upp stället i bibeln.  Gud hörde Elias bön och offret blev uppslukad av elden, medan Baals folket dansade vidare utan att det hände något.

Vad kan vi dra för lärdom om det? Jo, här har vi manifestationer för bägge grupper, Baals profeter gick i sin egen kraft i tron att deras Gud vad med dem, hade det varit rätt skulle Isebel som var en ond kvinna få äran, men det var falsk.

Elia däremot visste sin egen begränsning  och hans motiv var inte att styla själv, utan Gud, Den sanne skall få äran för det vilket också blev så.

Men vi har fortsättning på berättelsen också: Isebel bestämde sig att döda profeten Elia och då blev han rädd och gömde sig i öknen bakom en gins buske. En helt mänskligt handlande som kunde hända i vår tid också. Vist har jag upplevt en dramatisk omvändelse också och förstod inte hur det gick till, ja jag var påverkad av Guds kraft hemma i vår lägenhet på den tiden i Göteborg och kunde inte resa mig på ett tag. Livet måste ändå gå vidare med arbete och allt det andra som vi människor måste göra i vardagen. Jag fick en frid och ro i min själ, men inte kunde jag leva i tron att det skall vara så jämnt. Ganska snart upplevde jag baksidan av medaljen, nämligen, jag betraktades som om jag spårade ur, kort uttryckt.

Vad hände med Elia? Jo, han som upplevde Guds härlighet dagen förre började deppa och misströsta. Han var skraj att livet skulle ta slut och någon skulle hugga huvud av honom så han gick och tyckte synd om sig själv i grottan.

Själv känner jag igen mig i min situation, jag trodde att alla som jag berättade min historia skulle ha behov av och vända sig till Gud. Ack vad fel jag hade, jag hade mycket att lära på min vandring som nyomvänd.

Elia däremot fick besök av Guds änglar att han skulle ta mod till sig, han skulle villa upp sig och äta både andligt och kroppsligt men det satt långt inne för Elia. Jo då han gjorde som han blev uppmanad till, men ändå förväntade han sig att Gud skulle komma på ett dramatisk sätt, kalla gärna det genom manifestationer. Det var hans mänskliga tankar som hoppades att Gud skulle komma på hans sätt.

För kännedom kan den som vill läsa vidare i 1 Kon 19:1-18   

Det kom en stark storm medan Elia tyckte synd om sig själv, kanske var Herren i stormen, undrade Elia? Nej Herren var inte i den och inte i jordbävningen som följde efter stormen, sen kom en mäktig eld, nu kanske Gud vill låta allt skaka för den ondska som var emot både Gud och hans profet. Nej Gud var inte i elden heller.

När Elia håller på att ge upp kom Gud till honom genom en stila susning och profeten kände att detta var en salva för själen, detta var precis vad han kunde ta emot. Gud förnyade Elia så han kunde dra vidare i uppgiften att tjäna Gud.

Vad kan vi lära oss av detta i vår tid? Själv kom jag fram till att man måste vara stilla  och pröva saker och ting. I saktmod och bön kan man få vishet för att kunna komma vidare. Vist var jag också ivrig från och till men jag har förstått att i min egen kraft kan jag ingeting göra. Mänskliga manifestationer och yttringar kan oftast bli fel. Gud kan komma som han vill, men om inte Den Helige Anden medverkar till att förhärliga Herren då blir det ett mänsklig påfund som människor genomskådar ganska snart som tomma och falska ord.

/Claudio