Innan jag förklarar hur det ligger till, så är mitt svar obeveklig, nej! Varför får visa människor lida mycket, medan andra kan gå genom livet utan att drabbas av lidande nämnvärt? Förresten, vad är lidande? Är det bara sjukdom, eller att inte kunna äta sig mät, eller kanske frysa, eller att inte ha en bostad, osv.

Frank Mangs, den kände evangelisten på 50-70 talet fick frågan en gång: Varför får visa människor lida och bära på sjukdomar, medan andra går fria? Mangs svarade: ”Jag har predikat om en god Gud som jag står för, men lidandets gåta kan jag inte ge något svar på.”…

Precis så är det, vi människor förstår inte allt, det som ligger utanför vår kontroll skall vi inte försöka kontrollera, vi måste lyfta på hatten och gå vidare. Att göra sig möda och besvär för sånt som leder till en återvänds gränd, är ingen mening med livet.

Men saker och ting kan vi ana, och kanske vågar vi oss på en liten kommentar. Åter igen får vi gå tillbaka till Guds ord, i detta fall från början när Gud skapade människa till sin avbild. Det var en avbild du läser, inte att Gud skapade Gudar. Tanken var gott, människan skulle leva i paradis liknande tillvaro om det inte var för den fallne ängeln, djävulen som gjorde uppror mot Gud och hans änglar. Jag behöver knappast upprepa mig om vad som hände med det första människa, synden kom in i världen, ”arvsynd” där människan blev fråntagen den ursprungliga gemenskapen med Skaparen.

”I ditt anlete svett skall du förtjäna ditt bröd”… läser vi om i början av bibeln. Men vi läser också lite längre fram att Gud satte ett tecken för Kain, som slog ihjäl sin bror Abel på grund av avundsjuka. När Kain ångrade sin synd, förlät Gud det hemska han hade gjort, och tecknet som långt senare skulle visa sig korset där Guds Son gav livet för mänsklighet som försoning och upprättelse till Guds gemenskap och evigt liv. Kain förstod väl inte riktig vad det handlade om då, men han fick gå vidare i tron på det löfte som han fick då.

Vad har detta med våra lidande att göra?  Det handlar om förgänglighet av alla människor, det som tillhör världen och den jordiska kroppen vittrar sönder under tidens gång. På samma sätt som jorden skall nöttas ut som en mantel, så skal också människan vända till jord, varifrån hon är kommen från början (här talar vi om kroppen) själen och anden vänder tillbaka till sin skapare i gemenskap med Honom, förutsatt att man ville det själv.

I det förgängliga tillstånd finner vi lidande som följer, några mer andra mindre. Ni har väl läst artikeln om ”Herrens glädje”? Den finns på första sidan och kan läsas om du stegar ner dig till artikeln. Alternativt kan du klicka här för att komma dit.

Hur blir det då med teologi som predikar att alla är berättigade att ta ut hälsan, med hänvisning av att det är skrivet: ”Genom hans sår har vi blivit helade”? Detta kallas också för framgångs teologi och bygger mycket på hur mycket man tror, skall det förverkligas. Jag delar inte den uppfattning, därför att köttet, som vi är skapta av ligger i strid med Anden. Anden gör levande, medan köttet har behag till det som hör det jordiska ting, med allt vad det innebär.

Svaghet är en faktor som vi människor drabbas av, Paulus hade själv problem med det och bad enträget till Gud att han skulle bli befriad från det. Låt oss läsa det från 2 Kor 12:7-10

” Och för att jag inte skulle förhäva mig över de utomordentligt höga uppenbarelserna, fick jag en törntagg i köttet, en Satans ängel som ska slå mig, för att jag inte ska förhäva mig. ⁸ Angående denna bad jag till Herren tre gånger att den skulle vika ifrån mig. ⁹ Men han sa till mig: Min nåd är dig nog, för min* kraft fullkomnas i svaghet. Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av mina svagheter, för att Kristi kraft ska vila över mig. ¹⁰ Därför är jag vid gott mod, i svaghet, i förakt, i nöd, i förföljelser, i svårigheter för Kristi skull. För när jag är svag, då är jag stark.”…       

Som vi ser av texten ovan så beror det inte på om vi är friska eller starka vackra eller rika. Allt beror på vår inställning till Guds ord och Hans nåd. Inser vi att vi är svaga i oss själva, då kommer Gud att uppenbara sin kraft, som skall visa sig vara Hans och inte något som kommer från oss själva. Kort sagt, det är inte vi som skall lysa, utan Kristus i oss och den Helige Anden samverkar till att uppenbara Guds tankar till Guds förhärligande.

Innan jag slutar vill jag ta ett ord från Jesus själv: Från Joh 15:1-5

” ¹ Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen. ² Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den ska bära mer frukt. ³ Ni är redan nu rena på grund av det ord som jag har talat till er. ⁴ Förbli i mig, och jag i er. Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. ⁵ Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär rik frukt. För utan mig kan ni ingenting göra.”…

Vinrankan är bara ett exempel som Jesus tar i sin berättelse. Om någon inte känner till, kan jag berätta om att en vinranka behöver ganska hård beskärning, för att kunna ge bra frukt. Delvis för att den växer väldigt fort och yvigt, därför måste den tuktas och beskäras för att inte de vilda skotten skall kväva frukten. Så kan det vara i vårt andliga tillstånd också, vi liknar en vinranka som spretar åt alla hål för att sträcka sina grenar, vi vill gärna fånga så mycket i vårt dagliga liv som tar bort uppmärksamhet från vad som är vår viktigaste uppgift. Resultatet blir förstås därefter.

/Claudio