Luttring i Guds församling


Fortsätter på samma tema som i den första artikel om polarisering bland Guds folk.

Börjar med att citera en text i Lukas 2:29-35

29 Herre, nu låter du din tjänare bryta upp* i frid, enligt ditt ord, 30 för mina ögon har sett din frälsning, 31 som du har berett inför alla folks ögon, 32 ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel. 33 Och Josef* och hans mor förundrade sig över det som sades om honom. 34 Och Simeon välsignade dem och sa till Maria, hans mor: Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som blir motsagt. 35 Ja, också genom din själ ska ett svärd gå, för att många hjärtans tankar ska uppenbaras.”

Blir väldig förvånad när jag läser i den kristna pressen om ställningstagande som borde vara främmande i jämförelse med vad vi läser i Guds ord.

Den första frågan infinner sig:

Handlar det om religion med motiveringen att skapa fred på jorden genom människotankar?

Eller handlar det om att man har beslutat att följa Kristus så som han är beskriven i ”Ordet” och som apostlarna predikade om enligt Jesu uppdrag?

För mig är det glasklart det senare. När jag läser i bibeln ser jag och förstår Guds kärlek uppenbarad i Jesus när han blev människa och försonaren för alla människor som vill tro att det är genom honom vi blir rättfärdiga och räddade. Det handla om Guds kraft som inte går att förklara, dock genom tro och förvisning  erfara.

Om fred skall skapas så är det inte genom religiösa påfund där man slår samman olika religioner. Fred kan bara skapas genom Kristus som ”Fridsfurste” Vi har iklätt oss Kristus och förvandlats för att bli redskap i hans tjänst.

Så, vad är det vi bevittnar om i världen idag? Jo det går ett andlig svärd genom den kristna församlingen, ett skarp sådan som uppmanar oss att vara vakna och förtrösta på Guds ord. De som tar lätt på sin uppgift kommer att märka inom sin tid att rågångerna flyttas mer och mer bort från Gud. Då blir det en världsreligion uppblandat med allahanda religioner utan Guds kraft.

Och då bli tron på Gud ganska meningslös.

Här ovan har jag understrukit  om vad den gamle Simeon profeterade om till föräldrarna Maria och Josef:

”Många tankar och hjärtan kommer att uppenbaras” beroende på vad man tar ställning till.

Jag noterar en polarisering i församlingar där det står ord mot ord, grupp mot grupp. Man bär fram främmande kol på Guds altare, bildlig talat och förväntar sig välsignelse från Gud.

Noterar att visa människor lyfter fram  ”fundamentalism” som skäll för extrem uppfattning. Låt oss begrunda vad fundamentalism är i den kristna tron:

Var Jesus fundamentalist? Han var tydlig med vad hans uppgift var som utsänd från sin Fader, det går väl inte att ta miste på för dem som studerar sin bibel. Eller skall man ägna sig åt att lägga till och dra ifrån texter från bibeln beroende på hur de passar den enskilde? I så fall våldför man sig på själva Guds ordet och anser sig veta bättre än Gud själv. Här kommer referens till:

 Upp 21:5-6

5 Och han som satt på tronen, sa: Se, jag gör allting nytt. Och han sa till mig: Skriv, för dessa ord är sanna och trovärdiga. 6 Och han sa till mig: Det har skett. Jag är Alfa och Omega*, begynnelsen och änden.”…

Upp 22:18-21

”18 För* jag försäkrar var och en som hör profetians ord i denna bok: Om någon lägger något till detta, så ska Gud på honom lägga de plågor som är skrivna i denna bok. 19 Och om någon tar bort något från orden i denna profetias bok, ska Gud ta bort hans del från livets bok* och från den heliga staden och från det som är skrivet i denna bok. 20 Han som betygar detta säger: Ja, jag kommer snart. Amen. Ja, kom, Herre Jesus! 21 Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er alla. Amen.*

”Fundamentalistiska”  är vi därför att vi har byggd vårt liv på klippan Kristus, en fast fundament som ingen kan förstöra, upphäva eller ändra genom främmande element. Det ordet bör inte vara negativ för att framställa troende som något sämre. Snarare är detta ett vittnesbörd  om att vi som bejakar och bekänner oss  till Kristus så som kommen i människogestalt för att uppenbara ”Faders kärlek” för dem som vill och som predikade omvändelse till syndernas förlåtelse. Han gick förre i ord och gärning för att uppfylla all rättfärdighet och lämnade sitt uppdrag till apostlarna efter han led döden på korset, men uppstod efter Guds vilja  och är därför ”Vägen, Sanningen och Livet” för ALLA som vill tro på honom.

Avslutar dagens artikel med referens ord från:

Matteus: 7:24-27

24 Därför, var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem, honom vill jag likna vid en vis man, som byggde sitt hus på klippan. 25 Och slagregn föll, och floderna kom, och vindarna blåste och stötte mot huset, men det föll inte omkull, eftersom det var grundat på klippan. 26 Men var och en som hör dessa mina ord och inte gör efter dem, han liknar en oförståndig man, som byggde sitt hus på sanden.”…

/Claudio

Polarisering  bland kristet folk


Det känns tragisk att det skall vara delning  bland troende kristna, oavsett var det förekommer. Rent spontant borde vi ha lite mera tålamod, läs vishet  att möta varandra med respekt oberoende vilken slutsats vi har kommit fram till.

Rent teologisk borde inte vara så svårt att följa ”Ordet”  och stanna upp för att begrunda det och ta det till sig.

Citerar från Joh 1:1-8

1 I begynnelsen var Ordet*, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Den samme var i begynnelsen hos Gud. 3 Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till, som har blivit till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. 6 Det kom en man, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. 7 Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle tro genom honom. 8 Han var inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.”…

En annan fråga som jag hör ibland och som har sitt ursprung i början av skapelsen:

”Skulle Gud ha sagt det” eller, det  var då det som andra säger… Eller vi har andra tider och måste göra våra egna tolkningar i den moderna samhälle…

Det första som jag undrar över är Hur läser vi bibeln och det skrivna ordet?  Nästa fråga blir:

Vad är tron för oss, och hur uppfattar vi Gud?  Och så den tredje  och viktigaste frågan:

Vad gör vi med Herren Jesu liv, ord och gärningar om inte vi tar det till oss som exempel och vägledning?

Det här är inte en artikel som uppmanar till påhittade mänskliga  beteende, snarare är det en uppmaning till hjärtats tankar  att söka Guds vishet genom de löfte som vi läser om i hela skriften.  Jag har full respekt för människor som inte vill, eller kan tro på det skrivna ordet av någon anledning. Varför? Jo helt enkelt därför  att Gud tvingar sig inte på någon, utan låter människa välja sin egen väg.

Det är inte samma sak som att vi skall låta bli att berätta  om Guds kärlek uppenbarad i första hand genom Jesus. Vår uppgift är att vara missionärer  oavsett om det är i vår närhet eller som andra gör, långt borta för andra folk.

På en punkt kan jag hålla med om att det gamla omvändelsen som det praktiserades  under 1000 talet och en bra bit framåt är helt förkastlig. Att behöva omvända sig under galgen, eller som hot att mista livet, eller för den delen i vår tid med köpslående om man gör si eller så  får du det du önskar.

Det kallar jag för lurendrejeri, Gud lurar ingen heller. Likt en far som frågar:” Mitt barn vill du följa mig?”

Ja de flesta känner till berättelsen om den förlorade sonen som ville ha sitt eget liv, och som fick både arvet och faderns respekt att leva det liv som sonen hade bestämt sig för. Hur gick det sen? Det vet allra flesta, däremot kan jag inte finna i skriften att det fanns några som hejade på sonen för hans slösaktiga liv. Jo då, han fick vänner så länga han stod till tjänst med bjudningar, när allt sinade då försvann vännerna också.

Ja det handlar om polarisering (delning ) och tolkning av bibelns budskap för och emot. Jag vill gärna tipsa om artiklar på bloggen som handlar om de 7 församlingar. Tycker att det är så talande när Guds Ande manade Johannes på Patmos att skriva ner det.( Obs. samma Johannes som skrev Evangeliet)

Länken finner du här för varje församling: https://claudioosblogg.com/7-forsamlingar-laodikea

Vill du läsa om alla 7 församlingar är det bara att följa texten för respektive församling.

Nästa fråga och undran: Varför så mycket väsen för ekumenik och vem som får/inte får predika i ett vist samfund?

Det som följer är mina egna tankar och jag har också respekt att andra tycker inte så som jag beskriver saken.  Men åter igen måste vi gå tillbaka till ordet, det som vi läser om som exempel för de 7 församlingar  bör vara ett gott exempel för oss också.

Återigen handlar allt om trohet  till Jesus och hans efterföljelse. Med det sagt behövs kunskap och gott anseende i en församling där man ständigt refererar  till Guds ord.  Det är inte för intet som Jesus säger: ”Jag är Vägen,  Sanningen  och Livet… förutom mig kan ni ingeting göra i er själva…

Nu skall jag försöka avsluta den här artikel med att summera vad jag ville sagt:

Om vi börjar med domen mot varandra, låt oss läsa vad Jesus säger själv: Joh 12:47

47 Och om någon hör mina ord och inte tror*, så dömer inte jag honom. För jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen.”…

Det måste tjäna till vår undervisning  att vi skall överlåta domen åt Gud oberoende varifrån domen kommer, från den troende eller den som inte tror. Däremot skall vi som bekänner oss till den kristna tron vara tydliga om varför vi tror som vi gör utan att medmänniskor känner sig fördömda. När allt kommer omkring så är Guds kärlek gränslös till människan, men Gud hatar synden. Dessa begrepp måste man hålla isär.

Handen på hjärtat, kommer inte vi till korta lite till mans med vår tydlighet?

/Claudio

Senaste nytt om mina skrivna böcker!


För de nyfikna som undrar hur det går med mina böcker kommer här en liten notis!

I ärlighetens namn hade jag inte förväntat mig något större när jag började skriva böcker. Som många redan känner till, var min tanke att skriva en dokument i form av en bok med bild illustrationer och som skulle bli ett arv till mina barn och barnbarn samt berörda anhöriga.

Nyfikenheten översteg min förväntan och många var intresserade att köpa den första boken. Klart att jag kunde stå till tjänst med det, det var inga hemligheter i boken, dessutom tycker jag att man kan dela med sig av sin kultur för att vi skall kunna berika varandra.

Den första boken har sålt i ett antal ex, vilket det blev en mersmak för att skriva vidare. Materialet fanns inom mig så det var bara att fortsätta skriva. Någon drivkraft att tjäna pengar hade jag inte, men skall villig erkänna att jag vill ha mina kostnader täckta.

Så… vad händer nu? Det som blev en sysselsättning under pandemi och under vinter tid har stanat av en aning. Helt enkelt för att det är så mycket som prackar på och måste göras under sommar månaderna. Materialet har jag kvar inom mig, likaså lusten och inspirationen. Jag är nyfiken på människors vardag genom historien och skriver gärna utifrån verkligheten. Fiktions böcker är inget för mig, det får andra ägna sig åt som är duktigare och känner inspiration för det.

Någon säger att jag skulle kunna tjäna pengar som författare? Kanske? Tyvärr har jag inte den drivkraft på grund av att jag prioriterar annat i livet. Skriva vill jag så länge det finns inspiration och en historia att berätta. Hur många böcker blir det i så fall? Tja… jag vet inte det själv, den tredje boken som är på gång, ”Fiskaren John” har jag hunnit till ca 70 sidor, en del väntar på den redan nu.

För er som delar mitt intresse för historia och människor och vill läsa om en annan kultur, inte nödvändigtvist bara det sydländska, utan historia om fiske och levnad från en svunnen tid fram till våra dagar.

Jag har ett antal böcker hemma för omgående leverans, det gäller ”Främlingar och Tina-En kamp för livet”

Böcker kan också köpas på några förlag, så som Bokus, Addlibris och ett antal andra förlag. Dessa böcker finns också som E-böcker om någon föredrar det. Utöver detta har också visa Kommunala bibliotek fått böcker genom mitt bokförlag BOD.

Ni som vill och har intresse kan göra en sökning på Google där ni skriver in bok titeln.

Besök gärna min andra hem sida där det finns mera info.

Adressen är: http//claudioosblogg.wordpress.com

Tack för visat intresse och ett särskild tack till er som har köpt mina böcker och har lämnat en bra recension. Allt behöver inte ske offentlig, tycker jag, så tack till er som gillar det som jag skrev.

Vill bara tillägga att jag har inte fått några negativa recensioner varken offentligt eller muntligt.

Ta vara på er!

Glad sommar //Claudio

Ps. Har ni några synpunkter eller frågor? Skriv gärna till mig, antingen genom kommentarer i fältet eller på mail: info@claudioosblogg.com

Manen som led av skeppsbrott


Nej det här är ingen rubrik till en bok, inte än får jag tillägga. Tanken har slagit mig, nu när jag har fått mer smak på att skriva. Framtiden får utvisa vad som kommer ut i så fall.

Min tanke och berättelse är  hur kan en man som var hatisk och mordlysten  bli en hängiven missionär och Jesu apostel?

Jag tror att de flesta som läser här vet att det handlar om ” Saulus” med dubbla medborgarskap, den Judiska och den Romerska. Ja historien känner ni väl till om det  Romerska imperiet och hur långt den sträckte sig, från början ett antal år innan Kristi tideräkning och fram till 500 talet efter Kristus.

Judarnas historia känner vi, säger vi i västvärlden till, som har en kristen uppväxt. Förresten den pågår ännu i staten Israel  och Judiska församlingar utsprida lite var stans i världen på grund av fördrivning.

Nå väl, det är inte detta som jag ville tala (skriva) i första hand. Jag försöker mig  att se människan  Saulus som blev Paulus, den minste av alla apostlar, ja inte ens värdig att kallas apostel efter egen utsago.

Men låt oss börja från början: 

Vad ville Saulus, och vad var han ute efter?

Vad kan vi människor ta till oss i vår tid när vi tänker på förföljelsen  av dem som bekände sig till Jesu lära?

Vi har haft några helger efter varandra  som har ett särskilt betydelse  för vår kristna tro och efterföljelsen, ”Kristi himmelsfärd  och Pingst”

Det första vill jag citera från bibeln i korta drag:

Från Apg 1:10-11 läser vi så här:

”10 Och medan folket  uppmärksamt såg mot himlen, när han for upp, se, då stod två män i vita kläder hos dem. 11 Och de sa: Ni galileiska män, varför står ni och ser upp mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han ska komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen.”…

Här i  Apostlagärningar börjar den första avstamp till Jesu lärjungars missions resor. Vilket texten ovan gör oss upplysta om när vi läser den, givet att vi känner till Jesu evangelium  om vad han undervisade om, först sina utvalda apostlar och dem som följde Jesus och kallades hans lärjungar.

Nu skulle dessa ta över verksamheten/uppdraget som de har fått av Jesus och bli ”missionärer” med början från Jerusalem. Men det var något som fattades, ett löfte från Herren, var inte given ännu.

I den andra kapitel i Apostlagärningar finner vi Pingsten som kom över människor samlade i Jerusalem.

Citat:

1 När pingstdagen* var inne var de alla samlade i full enighet**. 2 Då kom plötsligt ett dån från himlen, såsom när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. 3 Och tungor såsom av eld visade sig för dem, vilka fördelade sig och de satte sig på var och en av dem. 4 Och de blev alla uppfyllda av den Helige Ande och började tala med andra tungomål, allteftersom Anden ingav dem att tala.”…

Varför skriver jag detta när det skall handla om Saulus/Paulus?

Jo, det är en bakgrund  om förföljelsen mot dem som bekände sig till Kristus mad färsk minne av Jesu död och uppståndelse. Både fanatiska Judar och Romerska soldater fick order om att förfölja  hans följare. En av dessa var Saulus själv.

Betydelsen för vår del, precis som för Jesu bekännare  var just Den Helige Anden som träder in efter Jesus och skall leda uppdraget genom tro på  evangeliet som Jesus predikade. Det vill säga apostlarna och alla som vill följa Jesus skulle bli bekläda av Helig Ande för att få kraft till att bli Guds vittne.

Ett sådant dramatisk händelse som Saulus gillade var när Stefanos, en lärjunge till Jesus  var så ivrig att berätta för människor om Jesus  och vad han gjorde och vad som hände med honom. 

Detta finner vi i Apg. 7: 54-56

54 När de hörde detta, skar det i deras hjärtan och de bet ihop tänderna mot honom. 55 Men han, fylld av den Helige Ande, såg in i himlen och fick se Guds härlighet och Jesus stå på Guds högra sida, 56 och han sa: Se, jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.”

Jag tog bara en liten del av texten, ni som vill läsa resten tom vers 59 hur Stefanos blev stenad, kan göra det.

Kapitel 8 beskriver hur Saulus förföljer de kristna och dödar visa av dem. I sin iver att skapa rädsla och förföljelsen begav sig Saulus från Jerusalem till Damaskus.  Där fick han uppleva en dramatisk händelse från Jesus själv.

Citerar sista händelsen från dagens text: Apg 9:3-8

 ” 3 Men när han på sin resa närmade sig Damaskus, så strålade plötsligt ett ljussken från himlen omkring honom. 4 Och han föll till marken och hörde en röst som sa till honom: Saul, Saul, varför förföljer du mig? 5 Då sa han: Vem är du, Herre? Och Herren svarade: Jag är Jesus, den du förföljer, det är svårt för dig att spjärna mot udden.* 6 Både skälvande och med förvåning sa han: Herre, vad vill du att jag ska göra? Då sa Herren till honom:* Stå upp och gå in i staden, så ska det bli sagt till dig vad du måste göra. 7 Och männen som reste med honom stod förstummade, för de hörde verkligen rösten men såg ingen.”…

Här avslutas den första delen av en förföljande människa till en hängivande missionär  som själv fick lida mycket för sin tro. Som rubriken antyder har han lidit skeppsbrott 3 gånger på sina missionsresor och blev mirakulöst räddad.

Jag vill återkomma med en eller några artiklar för att vi själva skall ta lärdom  om eller när förföljelsen kommer.                            

//Claudio

Behov och längtan


Dagens artikel får bli helt personlig, må hända att andra känner igen sig i det som jag vill beskriva… Eller så kan det vara som så att när man blir äldre så uppskattar man mera av det som föddes genom smärta och ångest.

Det var min tur att predika idag i Missions församlingen-Dals Långed. Jag brukar hålla mig till söndagens kyrkotexter  eftersom det blir lättare med förbereddelsen och skapar struktur  i bibelläsning.

Jag skall inte upprepa mig i den här artikeln, mer än några ord,det hade blivit lite väl långt, det som gjorde mig glad var 2 gamla sånger som sjöngs av organisten i Gudstjänsten  och som vi ofta sjöng i hemmet på Klädesholmen  med hela familjen. Dessutom var det ganska vanligt att man sjöng på den tiden gamla läsarsånger både på Betel-Klädesholmen och sedermera på Betania-Rönnäng. För övrigt så var det ganska vanligt att dessa välkända sånger sjöngs lite var stans i kyrkor och kapell.

Nu mera är det bara sporadisk som dessa sånger kommer till användning, så som jag uppfattar det. Ni får gärna skriva till mig och berätta om jag har fel, för i sanningens namn  så blir mina besök mest på orten där jag bor och självklart får man ta seden dit man kommer, så ingen skugga skall falla över någon.

Jag har alltid haft behov, och längtan till gemenskapen över ålders gränsen.  Tror att vi behöver varandra  för att dela ömsesidiga tankar och intryck. Vi äldre har så lätt att köra i gamla hjulspår och har svårt att ta till oss nya yttrycksätt.

Yngre däremot har svårt att ta till sig äldres erfarenhet med motiveringen att dessa har stannat i utvecklingen. Det gäller inte alla förstås, det finns undantag så klart. På samma sätt ser vi när det gäller yngre att det finns så mycket utbud i samhälle  och vi förmår inte attrahera dessa, varken yngre eller äldre. Man kan alltid undra varför det är så? Just idag när jag skriver artikeln kom jag att tänka på predikan och vad den handlade om. Så det blir ändå några ord i korthet för att belysa  i första hand för mig själv och kanske för någon läsare av bloggen.

Det är veckan förre Pingsten, och just den vecka, eller texten  är så viktig för vårt handlande. Det handlar om Den  Helig Ande  som Hjälparen  och Jesus egna ord i undervisningen till lärjungar  som blev kallade att gå ut i hela världen och predika evangelium.

Från Johannes 16:5-15 läser vi följande:

5 Men nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? 6 Men därför att jag har sagt er detta, är era hjärtan fyllda av sorg. 7 Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, ska jag sända honom till er. 8 Och när han kommer, ska han överbevisa världen om synd och om rättfärdighet och om dom. 9 Om synd, för de tror inte på mig, 10 om rättfärdighet, för jag går till min* Fader och ni ser mig inte längre, 11 om dom, för denna världens furste är dömd. 12 Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu. 13 Men när han kommer, sanningens Ande, ska han leda er till* hela sanningen. För han ska inte tala av sig själv, utan allt han hör ska han tala, och han ska tala om för er vad som kommer att ske. 14 Han ska förhärliga mig, för av mitt ska han ta och förkunna för er. 15 Allt vad Fadern har är mitt. Därför sa jag, att han ska ta av mitt och förkunna för er.”…

Rubriken i bibelns texten  handlar om ”Sanningens Ande” men vad Jesus ville få fram i sin undervisning var att hans uppdrag skulle fullbordas snart. Kallelsen som lärjungarna fick det står kvar och snart skulle dessa gå ut på Herrens befallning  för att predika evangelium för alla människor i dåtidens värld.

De flesta känner till att det pågick våldsam förföljelse mot de troende från Romarna, trotts att alla kunde dyrka sin egen Gud. Men att tro på Jesus och vad han stod för gick inte för sig, för då kom inte kejsaren i centrum som ansågs vara Gud.

Utifrån detta förstår vi Jesu egna ord om D Helige Anden som lärjungar skulle bli beklädda med för att klara av uppgiften från Jesus. Utöver textens betydelse ovan befogar jag  exempel om vad det handlar om för oss som kom till tro genom apostlarnas ord långt senare.

Sanningens Ande –Hjälparen  ger följande till dem som tar emot den i tro: Observera att det handlar inte om dramatik eller att man måste vara på ett vist sätt, eller något annat världsligt. Det handlar om kunskap som man hämtar genom Guds ord, vilket lärjungarna fick direkt av Jesus. Vi andra får det när vi läser bibeln, den skrivna ordet. Lika mycket som lärjungar behövde förbereddas, lika mycket är det en uppgift för oss och då handlar det om följande:

  1. Vishet  att kunna tolka Guds tankar i Anden  för att förstå innebörden.
  2. Löfte  att ta det till sig i tro på det som Gud har sagt. Tror vi inte på att Gud är Den som Han Är då är hela vår tro förgäves.
  3. Kraft, samma Ande som gav Jesus kraft i lidande eller dem som blev förföljda under seklernas gång är verksam för oss också, dock inte så att vi skulle skryta med och förhäva oss, utan därför att Helig Ande visar för andra vem Gud är.
  4. Vägledning, det behöver vi sannerligen i en värld där förvirring råder.
  5. Trofasthet, att vara trogna Kristus och följa honom  oavsett förhållande, behöver vi Helige Ande som hjälper oss vara trofasta.

Avslutningsvis är inte detta bara för de äldre eller  motsatsen, Helig Ande skapar jordmån och trivsel mellan Guds folk oavsett samfund. Förutsättning är att Gud blir ärad och förhärligad, men vi människor får glädje och frid.

Avslutar med Joh 14:27

27 Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er så som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte rädda.

/Claudio

Trohet till Guds ord?


Börjar med att citera Johannes evangeliet i första kapitel för att ta det som referens till dagens artikel.

1 I begynnelsen var Ordet*, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Den samme var i begynnelsen hos Gud. 3 Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till, som har blivit till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”…

Utifrån rubriken ovan ställer jag frågan till oss alla: Skall vi följa det skrivna ordet, eller anser vi oss kunna ändra den utifrån vår egen tolkning och anpassning  till tidsandan?

För mig är det självklart att det som Jesus undervisade om, och föregick  som exempel i uppfyllande av ”All rättfärdighet” gäller för alla generationer  igenom.  Men, Jesus var här för 2000 år sen, den värld som fanns då är inte samma som vi lever nu, någon frågar?

Då skulle jag vilja ställa en följd fråga: Är inte  Guds ord tidlös?  ”Se referens texten igen” Jo, men människan har fått större kunskap om dess funktion i relationerna mellan människor, därför måste vi anpassa oss till det, tycker visa.

Jag fortsätter att hävda, vi är evighets människor, skapta till Guds avbild, enligt skriften. Hur ser den avbild ut det vet vi inte för att vi har inte sett Gud. Vi kan inte heller utgå från den jordiska kroppen därför att den tillhör jorden så länge en människa lever, för att sen förvandlas åter till stoft. Själen däremot lever vidare i en annan dimension  utifrån vad som är bestämd av hennes ”Skapare”.

Vi tror, de flesta  på en Gud enligt den Apostoliska bekännelsen beskrivet i skriften som en vägledning till människa att följe Jesus enligt hans undervisning och syndernas förlåtelse med nytt liv genom Kristus som begravde det gamla syndfulla människa i döden. Genom Kristi uppståndelse har vi blivit föda på nytt i honom  när vi genom egen personlig tro har blivit begravda i dopets vatten. Den Apostoliska tron är verksam i oss därför att vi har fått Den Helige Anden som hjälper oss att tolka Guds sanning  och ger oss kraft att följa Jesus för att bli hans vittne.

Lägg märke till att allt detta sker i tro, men för att tron skall bli verksam behöver vi kunskap som bygger på Guds eget ord. Om inte kunskapen finns  då kan man inte bedöma  vad som är rätt eller fel, utan blir istället en gissning utifrån exempel nedan, så kallad ”Postmodernism”

Så här beskriver Wikipedia  Postmodernism: citat

Postmodernism är ett ord som syftar på en utvecklig inom mängd av område så som kritisk teorifilosofiarkitekturkonstlitteratur och kultur som kan beskrivas som antingen sprungen ur eller en reaktion på modernism och modernitet. Postmodernismen har även definierats som trevandet efter något nytt sedan luften gått ur modernismen.”… slut citat.”

Tyvärr går detta igen på många fler område, politiken, samhällets strukturering och inte minst på den vetenskapliga område inom medicin och extensiella frågor.

När det gäller teologi så tolkar jag detta utifrån Wikipedias beskrivning, att det finns inga fasta gränser, utan allt verkar vara flyttande och anpassningsbart allt eftersom det passar den moderna människan.

Man  märker av ett driv  om anpassning till den moderna samhällets strukturer med motiveringen att förändra och ta till sig något nytt som en framkomlig väg. Jag skulle vilja uttrycka det så att det råder en förvirring på en mängd olika områden där rågångar har flyttats eller tagits bort helt och hålet. När dåliga tider kommer då är också människa mer mottaglig för olika ändringar i samhällets fundament.  Jag ser detta som en följd av att människa ”äter av frukter på gott och ont”

Tyvärr har detta kommit in i visa kyrkor och församlingar, man tar och blandar från andra religioner och påstår att detta är välbehagligt för Gud.

Paulus vände sig till Timoteos i sitt brev och säger följande: 2 Tim 4:3-4

3 För den tid ska komma, då de inte ska tåla den sunda läran, utan efter sina egna begär ska de samla åt sig lärare, allteftersom det kliar dem i öronen, 4 och vända sina öron från sanningen och vända sig till myter.”…

Att vara granskande och ifrågasätta visa företeelse  är nödvändig , men bör pröva med fundamentet för människans bestånd. I detta ingår ödmjukhet  och saktmod inför livet.

Och ett ord från Joh 15:4-8 bifogar jag följande:

4 Förbli i mig, och jag i er. Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. 5 Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär rik frukt. För utan mig kan ni ingenting göra. 6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden för att brännas. 7 Om ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, kan ni be om vad ni vill, och det ska bli gjort för er.”…

Kort sagt, som Guds folk, församling eller kyrkor, har Gud kallat oss till Kristi efterföljelse. Apostlarna hade Jesus hos sig som undervisade dem, sen blev de självständiga när Jesus for tillbaka till sin Fader och Den Helige Ande tog över som ledsagare och vägvisare för att evangelium om syndernas förlåtelse och evig liv skall bli predikat, först genom apostlar och sen genom dem som kom till tro på deras ord. Därför menar jag, är också vårt  uppgift att vara Kristus trogna. Vi har hans testamente , Guds ord  och hjälparen, Helig Ande som skall visa vägen med vishet och kraft. Betänk att vi är bara redskap som är kallade till trohet och överlåtelse.

/Claudio

Ångest och oro


Vi befinner oss i ett skedde  då händelserna  i världen  påverkar oss. Jag hoppas att dagens artikel  inte uppfattas som ett standard  svar  för så enkelt är det inte. Den verklighet som vi upplever och som försiggår  i vår närhet, kan man inte avfärda med några enkla svar.

Ändå tycker jag att vi bör ta tillfälle i akt  och försöka ge tröst och hopp till varandra. Själv sitter inte jag på så många lösningar, kanske kan jag bidra till med något litet för att ge mod  och inspiration till andra.

Låt mig då citera Guds ord till att börja med  från  1Petrus brev kap 1:3-9

3 Välsignad vare Gud och vår Herre Jesu Kristi Fader, som efter sin stora barmhärtighet har fött oss på nytt till ett levande hopp, genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, 4 till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. 5 Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som är beredd att uppenbaras i den sista tiden. 6 I den ska ni glädja er mycket, även om ni nu en kort tid, om så behövs, måste utstå svårigheter under många slags prövningar, 7 för att er tro som prövats, vilken är långt mera värd än förgängligt guld som prövats genom eld, ska visa sig bli till lov, pris och ära, vid Jesu Kristi uppenbarelse. 8 Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom tror ni ändå på honom, och ni jublar med en obeskrivlig glädje, full av härlighet, 9 när ni vinner målet för er tro, era själars frälsning.”…

Vad läser vi i detalj ovan?

Petrus var med Jesus som en ledare bland apostlarna, impulsiv, ville så mycket och snabbt skulle gå. Men Petrus  hade inte upplevt den riktiga fostran, vilket är inte så konstigt. När han blev kallad av Jesus att följa honom, var han ganska ung och oerfaren. En fiskare som kunde sin sak precis som hans bröder som var en del av besättningen till den anspråkslösa båten.

Vi lägger märke till att Petrus figurerade i varje evangelium  som skrevs av 4 olika personer, Matteus, Markus, Lukas  och Johannes. Det var faktisk Petrus som förmanade Jesus  att han inte skulle behöva lida och dö. Varför, hade han inte läst gamla testamentet som beskrev Jesus  på ett väldig dramatisk sätt i Jesaja 53? Eller hade han missat profeterna som berättade om den kommande Messias som skulle komma och föddas som en människa? Inte vet jag vilken kunskap  Petrus hade när han blev kallad som efterföljare till Jesus. Men jag vet och tror att han älskade Jesus  och betygade honom att han skulle kunna dö för honom.  Ja, kanske var det känslor som styrde då, men när det verkligen gällde och döden grinade honom i ögonen , då var han inte så stark, istället förnekade han Jesus 3 gånger. Hör ni, som läser detta,  är det någon som skulle sätta sig till doms över Petrus?  Möjligen Fariseerna, men dessa ville inte ha med Jesus att göra.

Men Jesus visste allt om Petrus, precis som han vet allt om oss och våra tankar och handlingar. Viljan att förvara Jesus var stor, men detta var inte Guds vilja, vilket Petrus hade ingen vishet om förrän långt senare  när han själv på äldre dar fick lida för sin tro skull. Det är därför han skriver som han gör i sitt första brev som vi läser här ovan.

Men det var Petrus och det hände för så länge sedan, hur är det med oss? Ja, inte är vi bättre vi heller, mänskligt sätt är vi alla samma Petrus i köttet , frånsett att vi har olika personligheter. Kanske är vi lite mera upplysta än vad människor var då och i månt och mycket sitter vi på facit som vi läser om. Många av oss tror att vi kan så mycket, men handen på hjärtat, vem kan trädda fram och påstå att han eller hon kan alla Guds hemligheter?  Vår kunskap  är ett styckverk, men den är ingalunda fullkomlig. Varenda  en  av oss  har frestelser  och fel och brister  som vi får tackla och hantera. Våra behov och vår vilja säger oss så mycket, men när det kommer till handlingen märker vi att vi liknar Petrus.

Skall vi döma oss själva och varandra, eftersom vi förmår  inte hålla våra löften. Nej, det är inte vår uppgift att döma varandra, vår uppgift är att hålla fast vid bekännelse på Guds Son  som var fullkomlig också  som människa  men intog tjänar gestalt för att visa oss vägen.

Kung David som vandrade med Gud kände också att han kom till korta, han skrev en bön till alla generationer som läser bibeln. Det är Psalm 139 men jag skall inte citera hela Psalmen, den som vill kan läsa det i sin helhet.

Bifogar från början  1-11

1 För körledaren. En psalm av David. O HERRE, du rannsakar mig och du känner mig. 2 Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. 3 Om jag går eller ligger, så omsluter du min stig och med alla mina vägar är du förtrogen. 4 Ty se, det finns inte ett ord på min tunga utan att du, o HERRE, vet allt om det. 5 Du omsluter mig på alla sidor, och du håller mig i din hand. 6 En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är hög, jag förmår inte fatta den. 7 Vart ska jag gå för din Ande, och vart ska jag fly undan från din närvaro? 8 Om jag steg upp till himlen, så är du där, och om jag bäddade åt mig i dödsriket, se, då är du där. 9 Om jag tog morgonrodnadens vingar och gjorde mig en boning ytterst i havet, 10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig. 11 Om jag sa: sannerligen, låt mörker täcka mig, så skulle till och med natten vara ljus omkring mig.”…

Hur blir det då med vår tröst som jag började artikel med?

Jag föreslår att den som vill och orkar läser igenom  Petri brev  för att ta den till sig. Mina ord kan vara överflödiga och missförstås, men Guds ord som läses med behov att hämta tröst och hopp blir levande och ger mod och kraft åt dem som tvivlar.

/Claudio

Behov och förlåtelse


Alla våra motiv styrs utifrån våra behov och vad vi vill själva med våra liv. Mycket av det kan inte förverkligas  av många olika orsaker, det kan vara av ekonomisk karaktär, eller att vi räcker inte till eller så mycket annat som hindrar oss i våra beslut och handlande. Jag talar om vårt vardagliga liv och handlande, det ingår i livets gång att vi kan  inte ha kontroll på allt som vi ville. Framkomlighet är oftast att lämna det som vi inte kan påverka och gå vidare och fokusera på det som vi kan göra något åt både för oss själva och för andra.

På den andliga område är det samma sak, fast i ett annat perspektiv  och med vetskapen  om att vi kan inte leka Gud i tron att det blir så som vi föreställer oss, eller tom intalar oss om att bara vår tro är stort nog så kan vi nå våra mål.

Jo, jag anar att några kan reagera på mitt påstående utifrån vad som är skrivet i Guds ord:

 Matteus 17:20  ” Om ni har tro som ett senapskorn kan ni säga till detta berg: Flytta dig härifrån dit bort, och det ska flytta sig, och inget ska vara omöjligt för er.”…

Så… vad betyder detta, och hur skall vi förhålla oss till allt som är skrivet i bibeln?

Det första som jag vill ta till mig är helheten i det som vi läser i Guds ord.  Det andra är vår litenhet i förhållande till Guds storhet, vilket handlar också om vår tro som kan vara ”så litet som en  senaps korn”… dvs inte ett tecken på hur stor tro vi har, utan snarare på hur vi uppfattar Guds tilltal och erbjudande i en värld runt omkring oss. I detta ingår åtskildhet för Gud, helgelse som det heter också, men också motivet  och en andlig ”känslighet/vishet  och ro i vår själ att kunna uppfatta  Guds Andes maning till att handla. Läser vi vidare i samma text ovan förstår vi att lärjungar var besvikna  när de kom tillbaka till Jesus  för de kunde inte bota visa personer genom hans namn. Dessa förstod helt enkelt inte (ännu) vad Jesus menade. Deras kunskap var inte färdig, vilken understryker att man skall inte förhasta sig med andliga ting så som det skulle vara standard handlande.

Jag vill citera en kort citat hur Jesus bemötte detta: Samma kapitel Matt 17:21

21 Men detta slag går inte ut, annat än genom bön och fasta.*…

Här har vi själva kärnan i handlande som tillhör den himmelska världen och som vi har en obefintlig kunskap om.  Vad menar Jesus med sitt ord ovan?

Bön och fasta, varför?

Kan inte minnas att   jag har fastat  på det sättet som Guds ord uppmanar till, därför är jag heller ingen exempel på hur det fungerar praktisk.  Däremot har jag läst mig till hur Jesus fastade och bad i 40 dagar i förberedelse  inför  sitt offentliga verksamhet. Den första fastan som vi kan läsa om är när Mosse går upp på berget Sinai och skall möta Gud i den brinnande busken. Sen har vi en del fasta hos profeterna, också det i gamla testamentet inför stora beslut  som handlade om andliga ting där Gud skall ha sista ordet.

Vad vi kan se av detta är förberedelse, avskildhet  och bön  inför Gud  för att kunna bli ett redskap för honom. Detta understryker på ett påtaglig sätt att det är Gud som handlar genom sina redskap för att hans namn skall bli förhärligad och ärad. Det handlar om människans litenhet och ödmjukhet, som visar på Guds storhet. Det är inget som vi människor kan skryta med eller berömma oss av, vilket vi kan läsa om i Paulus brev till församlingarna där han varnade för andlig högfärd.

Men rubriken handlar om behov och förlåtelse… Korrekt, för att förlåtelse skall bli given  så måste det finnas ett behov till det, som första alternativ, det andra alternativ är att ge förlåtelse för att det skall fungera. Låter det krångligt? Nej inte som det låter… Här har jag varit många gånger och kan säga att det fungerar om man tar det seriöst.

Låt mig ta några exempel: I min ungdom  (kanske ) oförstånd  har jag trampat en hel del  på tårna, vilket mitt samvete gjorde klart för mig  när jag blev personlig kristen. Mitt motiv var då som nu att vara Kristi efterföljare  som ett redskap för honom. Jag förstod ganska snart att jag behövde få förlåtelse för allt innan jag kunde ställa mig till Guds förfogande. Dessutom ville jag inte ha en gnagande känslan av oro inom mig så jag sökte upp människor och bad om förlåtelse. Har faktisk inte möt någon som inte ville förlåta, snarare var människor förvånade att en yngling på 22-25 år visar sån ånger.

För mig var detta ett nytt kapitel i livet, men också en kunskap om att skall man leva i förlåtelsen så får man förlåta andra också. Det innebär att man får en frid och ro i sitt innersta, rädslan att möta mina medmänniskor är borta. Framför allt har jag ro i min själ och frid med Gud.

Detta är tillämpbart både i det profana och det  andliga livet, det vardagliga livet blev lättare att leva när man inte behöver bära med sig händelser som skaver. Det andliga livet har med sig så mycket mer än vi kan förstå till fullo.  Det handlar om det eviga  livet  och frihet i Kristus genom vilken vi hämtar kraft och inspiration i vår bön och i ordet.

För att förtydliga mig till sist:  Skulle det betyda att jag är felfri och fullkomligt utifrån  det som jag skrev?  Inte, så länge vi bor i den  jordiska kroppen är vi åtskilda från Gud. Kroppen tillhör jorden och förgänglighet, den är behäftad med många fel och brister. Men det är dock så att vi är fria i Kristus som har gjort oss rättfärdiga genom att han blev gjord till synd för oss. Genom sin död  besegrade han  synden  och genom sin uppståndelse har också vi fått liv för vår själ och evighets hopp.

Summa av allt detta blir då: Behovet att ta kunskap till sig, genom kunskap söka  sanningen  och förlåtelse som gör oss fria.

/Claudio

Vem söker du för din tro?


Rubriken är medvetet vald  som en personlig  fråga, inte för att svara mig utan för att ställa frågan till sig själv.

Jag tänker ställa flera frågor om vår tro och grunden till den:

  1. Vad är motivet till tro?
  2. Vad betyder tro?
  3. Vad betyder tro på Jesus?
  4. Hur söker man Jesus?

Jag nöjer mig med dessa  4 enkla frågor  för att förklara tron  och livet med Gud och Jesus. Först referens från bibeln:

Johannes 20:11-18

11 Men Maria stod och grät utanför graven. Och medan hon grät lutade hon sig in i graven 12 och fick se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ena vid huvudet och den andra vid fötterna. 13 Och de sa till henne: Kvinna, varför gråter du? Hon sa till dem: Därför att de har tagit bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom. 14 Och när hon sa detta, vände hon sig om och fick se Jesus stå där, men hon visste inte att det var Jesus. 15 Jesus sa till henne: Kvinna, varför gråter du? Vem söker du? Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sa till honom: Herre, om du har burit bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom. 16 Jesus sa till henne: Maria! Hon vände sig om och sa till honom*: Rabbuni, det betyder Mästare. 17 Jesus sa till henne: Rör inte vid mig, för jag har ännu inte farit upp till min* Fader. Men gå till mina bröder och säg till dem: Jag far upp till min Fader och er Fader, och till min Gud och er Gud. 18 Maria Magdalena kom och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.”…

Motivet till tro

”Jag vill bli en bättre människa”… kanske någon svarar, ja det är inget fel med det.  Jag söker en andlig teknik  som kan hjälpa mig att bli bättre kristen, någon annan säger… ok?? Eller, så kan jag ta lite från olika smörgås bord som bjuds av andra tro satser, tycker någon…  Är detta rätt frågar jag?

Nej detta är inte rätt, det är bara ett sätt att vara religiöst. Jo, men vi har samma Gud oberoende  av vem vi tror på, tycker många.

Låt mig vara tydlig på den punkten:  Läs texten ovan, gärna flera gånger om det är svårt att förstå dess innebörd. För säkerhets skull skall jag förklara texten:

Det handlar om Jesus som skapar tro, men Jesus var död och nu ville några visa vördnad för honom. Men han var inte i graven… Är det någon som har lagt Jesus i en annan grav för att förhindra att Jesu lära sprids till fler?

Naturlitvist inte, Jesus var uppstånden precis så som han talade om för sina lärjungar. Men låt oss ta det från början: Vem var Jesus?

Samma Johannes som ovan skriver i kap 1:1-5

1 I begynnelsen var Ordet*, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Den samme var i begynnelsen hos Gud. 3 Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till, som har blivit till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”…

Från v14 läser vi följande:” 14 Och Ordet blev kött och bodde* bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har av Fadern, full av nåd och sanning.”…

Motivet är alltså att vi blir födda på nytt och skall likna Jesus som är vår räddare och som ger oss evigt liv. Detta kan ingen annan göra anspråk på oberoende vilken tro det är. För att återkomma till den första texten, så gick Jesus igenom lidande, död och uppståndelse  som den fullkomliga  offer istället för det som påbjöds i gamla testamente.  Gud blev född i en människa för att ta bort världens synd  som kom genom en människa och alla blev till syndare genom Adam. Men alla får försoning genom Jesus och blir räddade för evighet genom tro på honom.

Johannes igen 14:

” Jesus sa till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”…

Vad betyder tro?

Hebr 11:1

1 Men tron är en övertygelse om det som man hoppas, en visshet om det man inte ser. 2 För genom den har fäderna fått sitt vittnesbörd. 3 Genom tron förstår vi att universum har skapats genom Guds ord, så att det synliga inte har blivit till av det som vi kan se.”…

Tro är att man bejakar Kristi gärningar som garant att vi är räddade på grund av hans vilja och kärlek, det har inte med våra prestationer att göra utan vår överlåtelse till honom  som ” Är det Han har sagt sig vara”

Vad betyder tro på Jesus?

Tro är vila och förtröstan på ”Ordet-Guds ord” som vi läser ovan i texten, Det har inget med några tekniker att göra för att vi lättare skall nalkas gud. Tron är personlig ställningstagande och efterföljelsen till Jesus. Hans kallelse gäller inte bara lärjungar, dessa var de första som kallades för att berätta evangelium om Jesu till människor i vidare generationer, vilket gäller oss också.

Hur söker man Jesus?

Lukas 11:1

1 Därefter hände det medan han var på ett ställe och bad och hade avslutat sin bön, att en av hans lärjungar sa till honom: Herre, lär oss att be såsom också Johannes lärde sina lärjungar.”…

Det var en enkel fråga som lärjungar ställde till Jesus, dessa visste inte hur de skulle formulera sin bön. Men lika enkelt var svaret från Jesus: Man kan börja med ”Fader Vår som är i Himmelen”… osv. alla kan den bönen vill jag tro.  Men man kan be en hjärtats bön också, antingen högt eller lågt eller bara genom stillhet. Inga speciella tekniker behövs eller blandning av andra religioner.

/Claudio

Vad är sanning?


Det är förvirringens tid vi lever med, kanske inte så konstigt heller. Det samma var det på Jesu tid också med den skillnad att den som satte sitt hopp till Jesus fick också hopp att hålla fast vid. Det var inte lätt då heller. Tänker på den stora skaran av människor när Jesus red in i Jerusalem på ett  åsneföl och folket stämde in i hyllningen: ” Hosianna David Son, välsignad är Han som kommer i Herrens namn”…

Det var förväntan, hoppet, glädjen, äntligen skulle skriften uppfyllas och Messias skulle skapa fred på jorden?  Alla trodde att detta var sanningen, det flesta hade egna bilder på hur det skulle gå till, men Jesus själv visste vad som väntade honom. Andra som borde vetat bättre, vädrade morgonluft för att röja Jesus ur vägen. Dessa hade sin egen sanning, var religiösa till namnet och välbeställda och tongivande i samhälle. Det dröjde inte mer än 3-4 dagar förrän Jesus blev förråd  och överlämnad till den Romerska  översteprästen Kajafas . Massas hyllning bytes ut mot bespottelse  för Jesus sågs som en svikare. Det såg inte ut till att han skulle bringa fred på jorden för nu var han fången hos Kajafas,översteprästen medan de välbeställda eldade på massorna och ville döda  Jesus.  Jo vist, skriften skulle uppfyllas, läser vi om. Profeten Jesaja profeterade i sin bok i 53 kapitel om den kommande Messias hur mycket lidande han skulle gå igenom. Men vad var sanningen? Och vem bemödade sig att ta reda på det? Nej, de flesta var upptagna med sin egen besvikelse så det fanns inte plats för rannsakan, då är det lättare att ansluta sig  till dem som hörs mest.

Är människor annorlunda nu, är inte vi mera upplysta genom den  digitala tekniken?  Jo, jo  allt kan missbrukas, precis som då den som hörs mest får med sig anhängare, men vad är sanning?

Tillbaka till Kajafas  och Jesus… du hör vad dessa ropar och anklagar dig för? Jo då Jesus hörde men han ville inte svara, då vände sig Kajafas  till den Judiska folkmassan: Vad skall jag göra med Jesus? ”Korsfäst, korsfäst ropade skaran”… ja men, vad har han gjort? Detta var pinsamt för Kajafas  så han frågade igen: Vad har han gjort? Då ropade massan: Han har sagt att han är Guds Son, Messias-han är en hädare. Tänk att sanningen kunde vända så snabbt, ifrån glädje och hyllning förbytes  tillvaro till mord.

Kajafas  ville försöka en gång till med Jesus: Är du Judarnas kung  och Messias, Guds Son? Matt 26:64

64 Jesus sa till honom: Du sa det. Men jag säger er: Härefter ska ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens skyar.”…

Jesus bekräftade till sist vem han var och vad som skulle hända framöver för både Kajafas och ståthållaren Pilatus. Dessa fann inget som berättigar att Jesus skulle dömas till döden, men de vågade inte gå emot massan för rädslan att det skulle bli upplopp. 

Det var inte sanningen som vann den här gången, just för den sakens skull att försoningen för alla människor skulle fullbordas.  Detta är också ett exempel till oss andra  att vara vakna och ta reda på sanningen  oberoende om vad det gäller. En ung herde, David  som stred med den väldige Goliat, blev också förlöjligad  när han skulle stå upp för sanningen och försvara den. Tänk vad ensam han måste ha känt sig. Hur gjorde han?

Jo det första han gjorde var att välja ut 5 släta stenar till sin slangbella… Varför ? Ni får läsa själva vad dessa föreställer:

Efes. 6:10-11, 13-18

10 Till sist, mina bröder*, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. 11 Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp.”…

” Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen, och förbli stående när ni har fullgjort allt. 14 Stå därför fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar 15 och ha som skor på fötterna den beredskap som fridens evangelium ger. 16 Framför* allt ta trons sköld, med vilken ni kan släcka alla den ondes brinnande pilar. 17 Och ta frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord, 18 under all bön och åkallan, be alltid i Anden. Och vaka med all uthållighet och bön för alla de heliga,”…

 Sammanfattning:  Sanningen borde vara prioriterad i allt vad vi gör. Oavsett om det gäller vår vardag eller andliga spörsmål.

/Claudio