Tvivlare


Två män var på hemvägen från den traditionella firande. Egentligen kunde detta jämföras med våra traditioner, trotts att det var en judisk tradition, ”Pesach”  eller som vi säger allmänt, ”Lövhyddohögtiden”

Detta går tillbaka till gamla testamentet och handlar om Påskfirande så som förebild efter uttåget från Egypten, när Israel har fått lugn och ro. Högtiden varar i en veckas tid, samtidigt som folket bygger en hydda på sina platta hus tak och gläder sig med varandra, de  offrar förstlingen av all avkastning under ett års tid.

Detta har pågått  i många århundrande förre Kristi tideräkning, men praktiseras också idag hos den judiska befolkningen som bekänner sig till Judendom. Just det här året, som berättelsen handlar om, var det inte som alla andra år. Det skapade förvirring hos många, uppror på gatorna, mobben skrek korsfäst, korsfäst och förrädaren. Det som skulle bli en trevlig fest under en veckas tid, blev istället en antiklimax, dvs motsatsen och hela Jerusalem kokade av uppretad skara .

Våra två vänner, var på väg till till Emmaus,  missmodiga och med mängder av frågor som de inte hade något svar på. Emmaus var en by belägget ca par mil från Jerusalem.

Här kommer referensen från Luk 24:14-15

14 Och de samtalade med varandra om allt det som hade hänt. 15 Och medan de var upptagna av sitt samtal och sina frågor, hände det att Jesus själv närmade sig och gick tillsammans med dem.”…

Dessa två vandrare är inte unika på det sättet att det skiljer sig från dagens människor. Vist har vi våra traditioner och våra högtider. Många vet inte ens vad det symboliserar. Vad hade vi gjort om livs levande Jesus hade slagit följe med oss, eller anslutit sig till vår gemenskap? Jag skall villig erkänna att jag har svårt att tro på samma händelse som ovan. Helt enkelt därför att Jesus behöver inte bevisa något. Det som vi behöver veta, finns redan upptecknat i bibeln och skall vara ljuset på vår stig och våra fötters lyckta.

Poängen  med berättelsen är inte att vi skall vara kvar i det gamla, nej, det är istället lärdom om vad berättelsen säger oss i vår tid. Längre ner i texten ställer Jesus en fråga till våra vänner:

Luk 24:17

17 Då sa han till dem: Vad är det ni talar med varandra om, medan ni vandrar omkring och är bedrövade?”…

Ja, så kan det vara för oss också, vi känner oss nedstämda, viljelösa och har svårt att ta till oss tips och uppmuntran. Gäller det  frågor av andlig natur då blir det ännu svårare, trotts att många bär med sig sånt från sin barndom. Kanske kan man i sin frustration avfärda en medmänniska som vill väl, berätta om hoppet och tron. Nej det går inte, du vet inte hur jag har det, föresten, det här med tron, Jesus och evigt liv, är svårt att ta på allvar. Argument att de religiösa är si och såna  kan sätta käpp i hjulet. Man styr sig mycket på människor och då blir det inga dörrar som öppnas.

Låt oss läsa vidare i texten från Luk 24:19-27

19 Och han frågade dem: Vad? Då sa de till honom: Det som har hänt med Jesus, som var en man från Nasaret, en profet, mäktig i gärning och ord inför Gud och allt folket. 20 Och hur översteprästerna och våra rådsmedlemmar utlämnade honom till att dömas till döden och korsfäste honom. 21 Men vi hoppades att han var den som skulle befria Israel. Och till allt detta kommer, att i dag* är det den tredje dagen sedan detta hände. 22 Och dessutom, några av våra kvinnor, som kom tidigt på morgonen till graven, har gjort oss uppskakade. 23 När de inte fann hans kropp, kom de och sa att de också hade sett en syn av änglar, som sa att han lever. 24 Och några av dem som var med oss gick till graven och fann det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom såg de inte. 25 Då sa han till dem: O, ni oförståndiga, så tröga ni är av hjärtat till att tro på allt det som profeterna har sagt! 26 Måste inte Kristus lida detta och så gå in i sin härlighet? 27 Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem det som gällde honom i alla Skrifterna.”

Dessa två hade sin tradition  och de försökte hålla ordet levande som de hade hört från barnsben.

Men allt som de hade set i samband med påskfirande, kastade omkull deras uppfattning. Traditionen håller på att krakellera (ge vika) tvivel satte in och de visste inte vad de skulle tro.

Vist kommer vi också i situationer när vi tvivlar, så länge det går bra i livet och det rullar på i gamla hjulspår  då är det en förnöjsamhet som infinner sig. När det händer något i våra liv, motgångar eller prövningar som vi känner att vi har kommit till världens ände, då blir vi modlösa.

Luk 24:31-32

31 Då öppnades deras ögon så att de kände igen honom, och han försvann ur deras åsyn. 32 Och de sa till varandra: Var inte våra hjärtan brinnande i oss när han talade med oss på vägen och uttydde* Skrifterna för oss?”

Jesus slog följe med Emmaus vandrarna för han visste att de tvivlade. Kanske var inte tron förankrat tillräckligt djup? Traditioner var viktigare, men det här året var inga riktiga traditioner, tron har fått sig en törn, och dessa visste inte längre vad det skulle tro.

För att förklara hur jag tänker och tolkar skriften, vill jag använda mig av bildspråk. Enkelt förklarat, vill Jesus slå följe med oss, ordet som vi lärde oss en gång och som glade våra hjärtan, vill han åter göra levande så att våra hjärtan kan känna välbehag och ro när Guds Ande undervisar oss genom ordet.

Jag har förstått att detta är en sökningstid från Gud för att vi skall få tillfälle att bejaka och ta ställning för att följa Jesus och bli hans vittne. Våra vänner i Emmaus, återvände tillbaka till Jerusalem för att berätta att Jesus levde. Det brann i deras hjärta, nu skulle ordet och deras möte med den uppståndne Jesus komma andra till del.

/Claudio

Främmande eld i våra församlingar


Jag skall förtydliga mig angående rubriken ovan, ifall det är någon som inte hänger med.

Det pågår en infiltrering av Guds församling , om det är medvetet strategi i den onda världen för att splittra Guds folk, församlingar, kan jag inte påstå. Utan tvekan märker vi att det smyger sig in främmande element  i våra församlingar. Det är en blandning av New Age, mystik som härstammar från österländska  religioner. Man använder gärna kristna symboler och utger sig för att vara kristna.

När man väl börjar syna dem djupare, förstår man att det är ett annat  evangelium som dessa vill framföra. I och för sig, är detta inget nytt, redan i början av skapelsen möte människan frestelse ifrån den gamla ormen, djävulen själv, som uppmanade människor till att gå längre än vad Gud har sagt.

Ifrån 3Mos 9:6-7

”  Då sade Mose: ”Detta är vad Herren har befallt er att göra för att Herrens härlighet ska visa sig för er.”

Och Mose sade till Aron: ”Träd fram till altaret och offra ditt syndoffer och ditt brännoffer och bringa försoning för dig själv och för folket. Offra sedan folkets offer och bringa försoning för dem, så som Herren har befallt.”

Som ni märker är vi i gamla testamentet, tiden då Israels barn vandrade 40 år i öknen, på grund av Moses och Israels synder. Vi lever inte i gamla testamentet, som bygger på lagen och dess rättfärdighet. Ändå kan vi se exempel på hur Gud handlar med sitt folk och som också kan överföras till Kristi tids läge som gäller oss nu och kallas för ”Nåden  och Församlingens ålder” Med andra ord, fullbordade Kristus det gamla förbundet genom sitt lidande, död och uppståndelse. Kort sagt, är vi inte längre under lagen,  för att ingen av oss skulle bli rättfärdig om inte Jesus försonade oss med Gud. Detta är alltså en upprepning i korthet för att vi skall ha det i minnet om att det är inte vi själva som kan göra oss rättfärdiga.

Vad det handlar om är trohet mot Kristus, efterföljelsen och lydnad för att bli bevarade i tiden när det blir så mycket svårare att skilja på det äkta och det falska. Vi går vidare i ovannämnda kapitel för att se, som exempel på om vad som hände vid den händelse.

3Mos 9:23-24

23 Och Mose och Aron gick in i uppenbarelsetältet. Sedan gick de ut igen och välsignade folket. Då visade sig Herrens härlighet för allt folket. 24  Eld gick ut från Herren och förtärde brännoffret och fettstyckena på altaret. När allt folket såg det, jublade de och föll ner på sina ansikten.”

Jag hoppar över en del av texten i kapitlet för att inte artikel skall bli onödig lång. Det handlar om Herrens befallning till Aron och hans söner på hur det skulle förfara för att bringa försoning för folket. När allt var klart och gjort som Herren hade sagt, gick dessa ut ifrån Tabernaklet (tältet) där Herren uppenbarade sig för dem som gjorde tjänst inför Herren. Till detta hade Leviterna( av Levi stam) sin kallelse att föräta Gudstjänst och bringa försoning för Israel.

Som vi kan läsa av texten ovan, gick allt enligt Herrens befallning. Där drar också vi i vår tid parallell, för församlingen. Så länge vi håller oss till Herrens befallning, så åtnjuter församlingen frid och Herren ser till att människor i församlingen mår bra och känner välbehag. Den Helige Anden är också verksam i församlingen, vilket blir en välbehag för Gud, då allt och alla samverkar till Guds förhärligande.

Vi kommer strax få se av texten att det var något som gick snett,  efter Aron välsignade folket.

Från 3 Mos 10:1-3   Läser vi följande:

10  Men Arons söner Nadab och Abihu[a] tog var sitt fyrfat och lade eld i dem, strödde på rökelse och bar fram främmande eld[b] inför Herrens ansikte, något som han inte hade befallt dem. Då gick eld ut från Herren och förtärde dem, och de dog inför Herren. Och Mose sade till Aron: ”Detta är vad Herren har sagt: På dem som står mig nära ska jag visa mig helig och inför allt folket visa mig härlig.” Och Aron teg stilla[c].

Arons söner, Nadab och Abihu, som var lydiga från början, tyckte att det var inte nog med Guds eld. Dessa tog saken i egna händer och bar fram främmande eld till Guds altare, för att om möjligt förstärka upplevelsen för folket.

Nu frågar jag? Hur ser Gud på när vi försöker pressa fram stämningar i våra församlingar? Herren är med oss, styrker oss och uppehåller oss med sin nåd och rättfärdighet. Han manar oss att vara saktmodiga och ödmjuka för att han skall kunna undervisa oss. Hur? Genom ordet. Kom ihåg att allt är underställt ”Ordet”, uppenbarelse, profetisk tilltal, gåvor av alla det slag som Gud har get församlingen, skall vara underställt Guds ord, varför? Jo, därför att församlingen skall leva i prövo tiden, för att man skall kunna pröva något måste man ha kunskap om vad Guds ord säger. När detta har prövats, då är också den Helige Anden verksam i oss och manar oss att fortsätta på den inslagna vägen som blir välbehaglig för Gud.

Jag tror inte att någon människa kan uttrycka sig tvärsäkert och säga: ”Gud har sagt till mig”Vem av oss människor kan jämföras med Gud och påstå något så säkert? Som jag skrev i den förra artikeln, vi är inte Gudar, och blir aldrig Gudar. Vi är människor skapade till Guds avbild, men aldrig Gudar som skall påstå att vi vet hur Gud tänker.

Därför uppmanas vi att vara vakna och pröva allt som predikas i våra församlingar med ordet. Risken att främmande eldar(bildligt talat) får fotfäste i församlingar blir därför minimal.

Innan jag slutar vill jag fråga: Hur ser undervisningen ut i våra församlingar? Eller, om vi går längre: Hur ser undervisningen ut i våra bibelskolor, för blivande herdar och pastorer?

Har det gått så långt att tom där börjar avfallet, på sådden kommer skörden. För kallades de troende för läsare, o vad jag tyckte om det ordet. Läsare är det folk som läser och memorerar  bibeln. En källa till Guds kunskap, en källa till att vinna seger när vi ansätts och lockas av synden, en källa till frimodighet och fasthet i tro.

Hur gick det för Arons söner? Det gick illa, dessa blev förtärda av elden.

/Claudio

Vilken evangelium predikas det idag?


Internet är en stor källa, till både gott och ont. Det är så sant som det är skrivet i 1 Mos 2:16-17

”Och Herren Gud bjöd mannen och sade: ‘Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta, men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden dö.”

Så var det för den första människa, där Guds önskan var att skapa människor,  1 Mos 1:26-28

” 26 Gud sade: ”Låt oss✱ göra människor till vår avbild, lika oss. De ska råda över havets fiskar och himlens fåglar, över boskapsdjuren och hela jorden✱ och alla kräldjur som rör sig på jorden.” 27 Och Gud skapade människan till sin avbild✱, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna✱ skapade han dem. 28 Och Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden.”

Förstår vi vad vi läser? Har Gud sagt att ”Du har ingen Gud i dig”…  att du är en Gud som blir lik Treenighetens Gud? Låt oss inte fara vilse när vi läser bibeln. Att göra människor till Guds avbild är inte samma sak som om vi är skapta till att vara Gudar likställda med Gud.

Eller skulle kärlet i krukmakarens händer säga till krukmakaren: Jag är likt dig och kan göra om mig när jag vill?

Låt oss se vad profeten Jesaja säger i 43:10-13

  • 10 Ni är mina vittnen, säger Herren,

och min tjänare som jag utvalt, för att ni ska känna mig och tro mig  och förstå att Jag Är Före mig blev ingen Gud formad,  efter mig ska ingen komma.  11 Jag, jag är Herren.  Förutom mig finns ingen frälsare. 12 Det är jag som har förutsagt  och frälst och förkunnat,  ingen främmande gud ibland er. Ni är mina vittnen, säger Herren, och jag är Gud. 13 Jag Är, redan från första dagen.

 

Tanken med människan var att vara fruktbar och föröka sig på jorden och leva i harmoni med Gud och övrig skapelse. Det var kronan över Guds skapelse som skulle råda över allt på jorden, dock inte över Skaparen själv. Vi får höra predikas i vår tid att man blir som Gud själv, och vara likställda med Honom.

Tänk efter, Adam blev skapad i köttet med en själ och en ande som Gud la ner i en kropp.

Gal 5:16-18

” 16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så gör ni inte vad köttet begär. 17 Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra så att ni inte kan göra det ni vill.”

Om det var på det sättet att Adam var Gud från början, varför syndade han?

Och om vi andra skulle vara Gudar varför behövde Jesus komma till oss köttsliga människor och lida döden för vår försoning? Eller om vi går ett steg längre, när synden ändå kom in i världen och Jesus har upprättat oss så vi blir Gudar: Hur skall vi då göra med ordet vi läste, här ovan?

 

Så vad ville jag med  den här artikeln? Jag ser och märker att det finns krafter som vill förvilla de troende och dra bort dem från Kristus med falsk evangelium. Det är faktisk inte så lätt att skilja på andar, jag vill inte påstå det heller för min egen del. Ändå är det minsta vi kan göra, vaka, vaka, åter vaka över ”ordet” Läs bibeln, memorera det och sök vishet  att bli bevarat i det äkta trädet som är Kristus själv.Får du erbjudande på facebook att vara vän med någon som utgör sig för att vara en varm kristen, pröva det du möter och sök information på nätet om vad dessa personer framför och vem som står bakom.

Nej, jag uppmanar inte till dömande av andra, jag uppmanar till prövande i saktmod och ödmjukhet inför vår Herre Jesus och Gud i bön.

Till sist vill jag lämna Guds ord från  1 Kor 15:

1 Men jag påminner er, bröder, om det evangelium som jag predikade för er, som ni också tog emot och som ni också står fasta i, 2 genom vilket ni också blir frälsta, om ni håller fast vid det ord som jag förkunnade för er, annars kom ni till tro förgäves. 3 Först och främst har jag ju meddelat er vad jag själv tagit emot, att Kristus dog för våra synder i enlighet med Skrifterna, 4 och att han blev begravd och att han uppstod på tredje dagen i enlighet med Skrifterna.”…

 

/Claudio

 

SENSATION?


Trängsäll och knuffande, alla ville fram, ryckte om Jesus hade spridit sig och nyfikenhet var på topp hos människor som ville se en skymt av honom.

Det var en brokig skara människor i alla åldrar, unga, medelålders, gamla, halta och lytta, kvinnor och män. Alla hade sin egen uppfattning om Jesus, för visa var han en stöttesten som helst skulle röjas ur vägen, för andra var han ett frågetecken, med undran om det var någon profet som hade uppstått från de döda, och för många var han hoppet till upprättelse, frälsare, Messias som de hade läst om i skrifterna och som profeterna hade profeterat om. Tom barnen ville komma till Jesus och bli berörda av honom, fastän visa såg det som ett störande moment för Jesus.

”Förbjud inte barnen att komma till mig tillrättavisade Jesus… Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, kommer aldrig ditt in, fastställde Jesus.”  Välsignad är du, barn, vuxen eller gammal, oberoende vilken ställning du har i samhälle, som känner dig som ett barn och kan med frimodighet komma till Jesus för att få ett vidrörande.

Du behöver inte tränga dig fram för att få en skymt av Jesus, dina behov och din längtan borgar för att Herren vill möta dig med sin nåd och kärlek. En sökande hjärta som törstar efter rättfärdighet visar han inte bort.

Låt oss se exempel på det från  Mark 5:25-34

25 Och där var en kvinna som hade haft blödningar i tolv år 26 och som hade lidit mycket hos många läkare och det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, utan det hade snarare blivit värre. 27 När hon hade fått höra om Jesus, kom hon i folkhopen och rörde bakifrån vid hans mantel. 28 För hon sa: Om jag bara får röra vid hans kläder, så blir jag frisk. 29 Och genast stannade blodflödet och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga. 30 Men Jesus märkte omedelbart inom sig själv, att kraft hade gått ut från honom, och han vände sig om i folkskaran och sa: Vem rörde vid mina kläder? 31 Då sa hans lärjungar till honom: Du ser att folket tränger dig på alla sidor och du frågar: Vem rörde vid mig? 32 Då såg han sig omkring för att få se henne som hade gjort det. 33 Och kvinnan, som visste vad som hade hänt med henne, kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och talade om hela sanningen för honom. 34 Då sa han till henne: Dotter, din tro har helat dig. Gå i frid.”…

Var detta sensation? Inte för Jesus, kanske några var där för sensations skull? Hur var det med kvinnan i texten?

Vi anar att kvinnan hade stora bekymmer, självförtroende var säkert naggat i kanten på grund av den mångåriga sjukdomen. Kanske var inte det bästa läge i då tidens Palestina  att tränga sig fram som kvinna och ta plats. Föresten, vi behöver inte gå så långt tillbaka i tiden för att finna samma mönster.

Men vi skönjer en gnutta tro, det lyser om kvinnan ett hopp om att bara vidröra Jesus om så vid en tofs, kanske blir hon hjälpt?  Underbara nåd från Jesus, ingen är satt på undantag, det är våra behov och vår längtan som styr om vi ville ha beröring av Jesus. Den som söker han finner läser vi om i skriften, för dem som bultar på dörren, skall öppnas himmelens välsignelse.

Det finns ännu en dimension i texten ovan:   ” : Vem rörde vid mig?… frågade Jesus?

Men Herre, du ser att alla knuffas på grund av allt folk som trängs, försökte lärjungarna, rent mänskligt… Men Jesus var Gud i mänsklig gestalt bland människor och viste att kraften hade gått ut från den himmelska världen till en liten rädd och i människoögon oansenlig kvinna. Där var det inte tal om vilken social ställning hon eller någon annan hade. Herren har ingen anseende till personer.

Han är Nådig och Rättfärdig och fyller människor med välsignelse, för att förhärliga sitt namn. Detta skall vi ha för ögonen  också. Ingen människa skall ta åt sig äran för vad Gud gör.

Som avslutning skall vi fråga oss: Hur var det med sensationen? Det kan vi som enskilda inte bedöma. Varje människa får rannsaka sig själv och se över sina motiv för att möta Jesus. Kanske blev lystmäte tillfredställd hos  några. Det ger dock inga tillträde till Guds hjärta, inte heller förutfattade meningar och bilder på hur Jesus borde vara. Nej, den ödmjuke ger han nåd, men de högmodiga står han emot som ordet säger.

Kvinnan ovan blev både upprättad och helad genom sin ödmjukhet. Som sådan fick hon kraft att bekänna vem Jesus är och vara ett vittne för honom.

Detta är mitt ärende också, att göra ordet levande genom Guds nåd och visa att Guds rike består genom Hans ord och kraft.

/Claudio