Uppenbarelsens ljus


Kanske någon tar ett steg tillbaka när de ser rubriken om uppenbarelse, gör inte det. Jag skall försöka förklara så enkelt som möjligt vad det handlar om.

Först vill jag börja med ett stycke från profeten Malaki, sista boken i gamla testamentet.

Malaki 3:1

”  Se, jag ska sända min budbärare*, och han ska bereda vägen för mig. Och den Herre ni söker ska plötsligt komma till sitt tempel, nämligen förbundets budbärare som ni gläder er över: Se, han ska komma, säger härskarornas Herre.”…

Så… vad handlar texten ovan om? Som sista bok i gamla testamentet tystnade också den offentliga rösten från profeter och Guds präster. Det var tyst i över 400 år, frånsett en liten skara som väntade på Herrens löfte och profeternas  uppenbarelse  om Messias tillkommelse. I sammanhanget vill jag tillägga att detta gällde Judar i första hand då eftersom i månt och mycket handlar om gamla testamentet. Vi andra som betraktas som hedningar var inte glömda, eftersom den första församlingen var inte bildat ännu i och med att det  nya testamentet hade inte kommit ännu. I ljuset av detta skall Herrens ord ovan tolkas som uppenbarelse till något bättre som Herren själv gav löfte om.

Vi går över till Jesu födelse  och bekräftelse  på det uppenbarade ordet från profeten Malaki. 

Från Luk 2:25-35  bifogar jag följande text:

25 Och se, i Jerusalem var en man som hette Simeon och den mannen var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den Helige Ande var över honom. 26 Och han hade fått det uppenbarat av den Helige Ande, att han inte skulle se döden förrän han hade fått se Herrens Smorde*. 27 Han kom nu ledd av Anden till templet. Och när föräldrarna bar in barnet Jesus, för att de skulle göra med honom så som det var sed enligt lagen, 28 då tog han honom i sin famn och prisade* Gud och sa: 29 Herre, nu låter du din tjänare bryta upp* i frid, enligt ditt ord, 30 för mina ögon har sett din frälsning, 31 som du har berett inför alla folks ögon, 32 ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel. 33 Och Josef* och hans mor förundrade sig över det som sades om honom. 34 Och Simeon välsignade dem och sa till Maria, hans mor: Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som blir motsagt. 35 Ja, också genom din själ ska ett svärd gå, för att många hjärtans tankar ska uppenbaras.”…

Här har vi exempel från en gammal man Simeon som trodde på det som blev sagt av profeterna  och han väntade på Herrens löfte att detta skall uppfyllas. Själv visste han inte när det blir. Detta är uppmaning till oss andra  att inte vara för snabba och kategoriska  med att bestämma tider som vi tror/hoppas skall hända  så som vi hade räknat ut.

I ljuset av detta  skriver jag den här artikel, varför? Jo därför att det uppträder människor som kallar sig profeter och påstår saker  att Herren  har talat till dem. Då är frågan hur skall vi förhålla oss till detta? Vi kan inte avfärda utan vidare det som dessa  ”profeter” påstår för då är risken  att vi förkastar Herrens ord.

Här ett sånt exempel från 5Mos 18:22

22 När en profet talar i HERRENS namn, och det han säger inte sker och inte går i uppfyllelse, då är det inte ett budskap som HERREN har talat, utan profeten har talat i sitt övermod. Du ska inte vara rädd för honom.”…

Hur kan vi vara så säkra på att ordet har företräde inför den profetiska gåvan? Jo därför att ”Ordet” som  profeten uttalar skall med ”Ordet” förklaras. Dessa skall vara i samklang som bekräftelse  på att det kommer från Herren som själv bekräftade sitt ord i Johannes evangelium i första kapitel: Läs här nedanför.

1 I begynnelsen var Ordet*, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Den samme var i begynnelsen hos Gud. 3 Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till, som har blivit till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus.”…

Så, egentligen  skulle jag kunna stanna här för att inte trötta ut er med lång artikel, men jag vill gärna dela med mig helheten  av det som jag vill få sagt. Det handlar om hur vi förhåller oss till Guds ord och uppenbarelse  som vi möter då och då.  Det är viktigt att vi kan balansera  uppenbarelsen i ljuset av Gud ord för att inte komma vilse av alla falska profeter.

30 för mina ögon har sett din frälsning, 31 som du har berett inför alla folks ögon, 32 ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel. Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som blir motsagt.

Vi talar om uppenbarelse  och om ljuset, den andliga ljuset som skall hjälpa oss att bli Kristi efterföljare  under Den Helige Andes  Kraft och vishet för att  den frukt som blir synlig i oss skall visa sig vara Guds och inte något som vi försöker lägga oss till  med.

Mina ögon har skådat frälsning säger Simeon, han har levt länge i väntan på Guds löften, han gav inte efter eller kompromissade med sanningen trotts att profetröster hade tystnat. Ja han var mogen att komma hem till det himmelska, innan detta sker så ville han skicka med en sista hälsning till dem som kommer efter i det  nya förbundet/testamentet, som gäller lika för både Judar och hedningar, dvs alla människor på vår jord.

Skall Kristus-Frälsaren-Messias  få bli ett ljus eller skall han bli en stöttesten som man snubblar över? Valet är fritt och individuellt

/Claudio.

Vatten som livets källa


Efter några dagars stiltje är det så dags att dela med sig av några ord på vägen till er andra. Ni märker rubriken som talar om vatten, en livsviktig källa både lekamlig och något som Jesus själv talar om vår andliga betydelse.

Det är ganska förvånande att jorden som är täckt av 70% vatten  så är det många som lider brist på den, eller så är det inte så konstigt med tanke på jordens storlek och alla dess platser där det inte växer något på grund av ökensanden som utbreder sig hela tiden.

Miljömässiga spörsmål vill jag inte skriva om eftersom jag kan för litet om det, dessutom kan det vara ganska tröttsamt att matas med det i spalterna här när vi får konfronteras med detta dagligen i olika kanaler.  Istället vill jag bifoga ett ord ifrån profeten Jesaja som lyfter det som vi beskådar nu, men också hoppet som vi kan se framemot.

Jesaja 51:6

”Lyft upp era ögon till himlen, och se på jorden därunder. Ty himlen skall försvinna som en rök och jorden nötas ut som en klädnad. Dess invånare skall dö som mygg. Men min frälsning skall förbli för evigt, min rättfärdighet skall inte brytas ner.”…

När vi ser på Jesus och läser i evangelierna om hans liv så växer insikten om hans mänskliga handlande. Vad jag menar är hur han bemötte människor i situationer som vi alla hamnar lite då och då. Det är just detta som är kärnan med Jesus, han blev ”Människoson” dvs. både Gud och människa, som sådan utan synd. För att förstå innebörden av texten som bifogas nedan, så får vi jämföra oss med människor som träffade Jesus levande.

Här kommer citat från Johannes 7:37-39

37 Men på den sista dagen i högtiden, som också var den största, stod Jesus och ropade, och sa: Om någon törstar, så kom till mig och drick. 38 Den som tror på mig, såsom Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram. 39 Men detta sa han om Anden, som de som tror* på honom skulle få. För den Helige** Ande var ännu inte given, eftersom Jesus inte ännu hade blivit förhärligad.”…

Observera den understrukna texten för att vidare få grepp om vad Jesus menade, nämligen: Anden som skulle komma till dem som tror på Jesus, och hans ”Förhärligande”

Kanske kan detta vara svårt att greppa därför måste vi ta en vardags händelse som vi själva kan känna igen oss i.

Det handlar om en kvinna med lägre rang i samhälle, dessutom var kvinnan utstött på grund av sitt leverne så det var inte många som ville ha med henne att göra. Jesus var trött av all vandring från by till by eller stad på den tiden. Han var människa som vi andra och behövde släcka törsten, där möte han den kvinna som ingen ville ha med henne att göra.

Låt oss läsa det i Johannes 4:7-10

7 En samaritisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sa till henne: Ge mig att dricka, 8 för hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat. 9 Då säger den samaritiska kvinnan till honom: Hur kan du som är en jude be om något att dricka av mig, som är en samaritisk kvinna? För judarna umgås inte med samariterna. 10 Jesus svarade och sa till henne: Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.”…

Förvånad av Jesu begäran undrade kvinnan varför Jesus som var en främling i hennes ögon ville överhuvudtaget ha en tjänst av henne?

Fortsättningen av texten visar på en dialog och samtal mellan kvinnan och Jesu som lika gärna kan vara ett samtal mellan oss och någon annan människa, ja rent av en främling som vi inte känner. I detta fallet, samtalet, handlade om att lyssna in  behovet från  kvinnan, men också känslighet från Jesus  som så småningom utvecklar det till samtal om eviga andliga ting.

Vi läser vidare från samma kapitel 4:16-19

16 Jesus* sa till henne: Gå och kalla på din man och kom hit. 17 Kvinnan svarade och sa: Jag har ingen man. Jesus sa till henne: Du sa rätt: Jag har ingen man. 18 För du har haft fem män och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning. 19 Då sa kvinnan till honom: Herre, jag märker att du är en profet.”…

Nu började kvinnan vakna andligt sett, kanske har hon fått undervisning i sin barndom  om frälsning och evigt liv, men på grund av yttre förhållande förträngt allt och hamnat snett i livet? Kvinnan trodde att det var bara möjligt och be till Gud i Jerusalem. Eller skall vi jämföra oss med kvinnan så kanske vi i vår tid har trott att Gud lyssnar på vår bön när vi är i en vis kyrka eller plats.

Se här vad Jesus säger om det:

Joh 4:22-26

22 Ni tillber det ni inte känner. Vi tillber det vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. 23 Men den tid kommer och är redan här, då sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i ande och sanning, för sådana tillbedjare är det som Fadern söker. 24 Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning. 25 Kvinnan sa till honom: Jag vet att Messias kommer, han som kallas Kristus. När han kommer ska han låta oss veta allt. 26 Jesus sa till henne: Jag Är* den som talar med dig.”…

Jesu egna ord gav kvinnan en förnyad tro och hopp, dessutom fick hon sin mänskliga värdighet tillbaka när Jesus visade att han har inget anseende till personer, i hans ögon var alla lika mycket värda oberoende av kast eller ursprung.

Artikeln kanske blir något längre, men jag vill gärna ta helheten.

Först vill jag tala om reaktionen hos dem som var med vid detta tillfälle. Lägg märke till att allt (nära på) vad vi säger kan uppfattas på olika sätt. Det blir en indelning i grupp tillhörighet, här var det inget undantag heller. Det fanns tom spioner från religiösa grupper som skulle gripa Jesus  för att han var en stötesten för dem. Och så fanns det en grupp som tog vara på Jesu ord och började tänka på det som ett erbjudande om ett annat liv när det livet på jorden tar slut.

Nu det sista som jag ville få fram och som är nämnt här ovan:

. 39 Men detta sa han om Anden, som de som tror* på honom skulle få. För den Helige** Ande var ännu inte given, eftersom Jesus inte ännu hade blivit förhärligad.”…

 Vi talar om ”Anden” och ”förhärligad”…

Jesu gärning var inte avslutat när vi kommer in i handlingen ovan. Han kom med ett syfte att försona dem som tror på honom, underförstått få ett annat liv som bygger på den Gudomliga värden. Men människan kan inte ta emot detta utan att Anden som är Helig Gud i Treenighet är med.

Citat från Joh 14:25-27

25 Detta har jag talat till er, medan jag är kvar hos er. 26 Men Hjälparen*, den Helige Ande, som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt det jag har sagt er. 27 Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er så som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte rädda.”…

Att inte Jesus är förhärligad ännu betyder att han har inte gått igenom den yttersta lidande, död och uppståndelse som en sigill på att försoningen är fullbordat genom honom. Som ett sista ord i den här artikel vill jag bifoga från  Uppenbarelseboken 22:1-5

1 Och han visade mig en ren* flod med livets vatten, klar som kristall. Den går ut från Guds och Lammets tron. 2 Mitt på stadens gata och på båda sidor om floden står livets träd, som bär tolv skördar. Varje månad bär det frukt, och trädets löv tjänar till läkedom åt folken. 3 Och ingen förbannelse ska finnas mer, utan Guds och Lammets tron ska vara i den och hans tjänare ska tjäna honom. 4 Och de ska se hans ansikte och hans namn ska vara på deras pannor. 5 Och ingen natt ska vara där* och de behöver ingen lampa, inte heller solens ljus, för Herren Gud ska lysa över dem och de ska regera i evigheternas evigheter.”…

Detta får sammanfatta rubriken om levande vatten, den behövs lekamligt och den behövs andligt också.

/Claudion

Tillhöra en församling?


Dammar av artikeln som jag skrev för något år sen och reviderar/förtydligar den något. Anledningen är att det finns människor som känner sig obekväma  och främmande med sin församlings tillhörighet. Läser mellan raderna att det blir i bästa fall en plikt utan större glädje med tillhörighet i församlingen.

Jag tillåter mig och delar min egen erfarenhet av församlings  tillhörighet och arbete. Kanske fler känner på samma sätt som jag och min familj kände en tid då det var ganska kämpigt på många område. Livet var inte enkelt med bekymmer och sjukdomar som satte sin prägel i familjen då. Både jag och min dåvarande hustru upplevde att människor i församlingen hade en  glädje medan vi själva bar en sorg inom oss och tyckte inte vi hörde hemma i sällskapet av alla glada människor.

Är detta kritik till människor som tillhörde församlingen då? Nej, jag har full respekt att vi människor är som vi är, vilket vi får fortsätta att vara. Gudstjänst besöket blev mera sporadisk, inspirationen att dela Guds ord i varierande församlingar var också varierande.

Så hände det som inte skulle hända i normala fall, tyckte vi. Döden kom på besök och tog med sig min hustru. Då drogs rullgardinen ner och jag kunde inte besöka en Gudstjänst på mycket lång tid. Inte av bitterhet, och inte  av behovet att  lämna församlingen, det ville jag inte därför att övertygelsen av vad en församling är var stark och det skulle inte lösa mina bekymmer.

Jag delade min sorg med några vänner som kom på besök i hemmet och försökte peppa mig att delta i gemenskapen. I början blev det mycket krampaktig och motvilligt, men tiden skulle läka alla sår tänkte jag.  En vän som bar på sorg också försökte trösta och uppmanade mig  att tänka efter. Medan jag själv försökte försvara mig att jag har inget att hämta i församlingen i den sitsen jag var. Då säger vännen att jag bör inte tänka på i första hand vad jag skulle få av församlingen, jag skulle ändra fokus på att både dela till andra som också hade behov att få uppmuntran och gärna ville se mig i församlingen, vilket skulle ge mig den glädje jag saknade.

Det här blev en vändning  i min tanke, jag skulle tänka bort ifrån min egen situation och låta Jesus bruka mig till välsignelse för andra. Men såren skulle läkas först innan jag var mogen till att ta det steget.  Nästa steg blev istället en längtan och behov att får vara evangelist enligt den kallelse jag fick vid min omvändelse. Hur, var och när? Det visste jag inte, men så småningom föll bitarna på plats, glädjen kom tillbaka, inspirationen likaså och tiden då jag kunde studera Guds ord efter pensioneringen  och blev den redskap som Gud gav mig.

Så, vad är en församling?

Referens och bildspråk om församlingen från: Upp 1:12-16 läser vi följande:

12 Och jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld 13 och mitt ibland de sju* ljusstakarna en som var lik Människosonen, klädd i en dräkt som räckte ner till fötterna och med ett bälte av guld kring bröstet. 14 Och hans huvud och hår var vitt som ull, så vitt som snö, och hans ögon var som eldslågor. 15 Och hans fötter var såsom skinande malm som glöder i ugnen, och hans röst var som dånet av väldiga vatten. 16 Och i sin högra hand hade han sju stjärnor och ut från hans mun gick ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var såsom solen, när den skiner i sin kraft.”…

 Till er som känner jag kan inte vara med i den eller den församling, det är så mycket falskhet, så mycket förtal och tom fräckhet i församlingen, jag trivs inte längre i den församling. Låt mig säga så här: Det finns ingen fullkomlig församling, den består av människor med fel och brister, men Herren Jesus som är huvudet för församlingen och Den Helige Anden som är med för att leda församlingen med ödmjuka människor som har ställt sig till Guds förfogande  kan räkna med att det som Gud en gång har börjat, skall också fullborda om det finns motivet och trohet att vara ett redskap.

Framförallt skall man hålla sig till bibelns grund och undervisning och inte överge fundamentet i Guds syn. Finns inte detta kvar i församlingen, då får man överväga att söka sig till en annan församling där det finns bättre förutsättningar.

Det handlar om församlingen som Guds förlängda arm som skall uppenbara Guds härlighet stadsfäst genom Kristus, Gud själv kommen i människan och som är huvudet för församlingen. Guldet i detta fall är värde som framställs som guldet. Det betyder att en församling är ”Bruden” och Jesus är dess  ”Brudgum” om vi talar bildspråk.

Man kan alltså inte bete sig hur som helst i en församling och dra vanära  inför världen,  självklart. Men motivet att medverka i församlingen där  ordet predikas och praktiseras måste vara det primära. Där är vi människor med olika gåvor och tjänster  lämmar till varandras uppbyggelse  för att Gud skall bli synlig av andra människor. En församling är en helig plats där människor samlas för att hålla Gudstjänst till Hans ära. Det är också en  plats där vi kan dela varandras glädje och sorg och bär varandras bördor. I en församling skall inte finnas plats för raljerande för då skymmer man Gud och allt som vi läser om Honom i ordet.

En sak till vill jag tillägga: Hur ser strukturen ut i församlingar idag? Motsvarar dagens ledare kravet på god undervisning och praktiserande av ordet? Hur många deltar i beslut som skall fattas av styrelse?

Om det blir ett  glest församlingsmöte med få beslutsfattare är risken också att församlingen tar en osund väg. Därför har varje församlings medlem ett ansvar och skall vaka över troheten till Jesus och ordet. Dessutom skall alla i församlingen medverka till och pröva äktheten i vad som predikas och sägs så det överens stämmer med Herrens ord och tanke.  

/Claudio

Yttringar och manifestationer


Gott Nytt År till er alla, med funderingar och undran vad den bär med sig? Fast o andra sidan kan vi inte påverka det mesta som sker eftersom det ligger utanför vår kontroll. Självklart skall vi göra planer och försöka se framåt, men vi har dock ingen garanti för varken det ena eller andra.

Istället vill jag prata om yttringar och manifestationer bland människor som tycker sig känna Gud. Nästan en halv sekel har jag varit troende och jag har både deltagit och betraktat manifestationer bland Guds folk. Ibland har jag inte känt mig obekväm och då  kom anklagelse på av mig själv att det var något fel på mig. Med ålder har jag haft tid att läsa på och prova mig själv i ljuset av Guds ord för att i bön försöka få vägledning på hur saker och ting hänger ihop.

Innan ni läser vidare, ber jag er läsare att ta i beaktning att vi alla är stöpta i olika former just som mångfald i Guds skapelse. Min erfarenhet betyder inte att jag begränsar Gud eftersom Hans nåd kommer till oss så som vi är mottagliga och kan tillgodogöra oss sanningen. Vad jag försöker säga är vår kommunikation av ande, kropp och själ där dessa samverkar för att vi skall förstå Guds tilltal genom tro.

I 1Kor 4: 20 läser vi följande:  ”Guds rike består inte i ord utan i kraft”

Här måste vi konstatera att Guds rike är i oss enligt ordet, det är inte på ett sådant sätt att man kan ta på det fysiskt, utan är en följd av att man fick ta till sig ”Ordet” som i sin tur mognade i ens innersta tankar för att sedan gå vidare och fattar beslut om att följa Jesus så som han undervisade och gjorde som människa här på jorden. Försoning och syndernas förlåtelse kan vi inte åstadkomma själva. Detta är en följd  av Kristi lidande, död och uppståndelse som i sig var en mänsklig fysiskt handling av Jesus, Guds Son för att alla skulle kunna förstå innebörden och den gränslösa kärleken som Fader i Himmelen har till människor på jorden.

Nu handlar det om yttringar och manifestationer av dem som kommer till tro på det som är beskrivet ovan. Jag skulle vilja säga att vi människor lägger oss till med olika yttringar för att bevisa att Gud är med oss i det vi gör. Då frågar jag: Är vi ärliga mot oss själva och våra medmänniskor när vi försöker göra Gud mänsklig? Hur skall vi annars visa att Gud är den som vi uppfattar att Han är?

Nu vill jag ta nästa exempel från 1 Kungaboken 18: 20-40 ( nöjer mig med korta berättelse) för dem som vill läsa allt i sitt sammanhang kan slå upp aktuellt ställe ovan.

Här handlar det om Guds profet Elia, i högsta grad en vanlig människa med speciella gåvor från Gud. Kan lika gärna vara i dagens värld med dem som har fått profetisk gåva och en ledarskap i Guds församling.

Här handlar det om spänningar mellan Guds folk och främmande religion, Baals profeter. Elia som var en profet i tiden manade folket att hålla sig till Himmelens Gud, medan Isebel var en profetisa för Baal, en främmande Gud i då tidens värld, helt enkelt en villolärare som drog människor bort från Gud. För att göra berättelse så kort som möjligt, gjordes ändå en överenskommelse mellan dessa 2 grupper att bägge skulle frambära ett offer på ett altare. Det behövdes eld för att offer skulle tändas, men ingen mänsklig hand skulle användas.

Elia litade på sin Gud medan Baals profeter hoppade och dansade i tron att deras avgud skulle tända elden på altaret. Med facit kan man läsa vidare i texten om man slår upp stället i bibeln.  Gud hörde Elias bön och offret blev uppslukad av elden, medan Baals folket dansade vidare utan att det hände något.

Vad kan vi dra för lärdom om det? Jo, här har vi manifestationer för bägge grupper, Baals profeter gick i sin egen kraft i tron att deras Gud vad med dem, hade det varit rätt skulle Isebel som var en ond kvinna få äran, men det var falsk.

Elia däremot visste sin egen begränsning  och hans motiv var inte att styla själv, utan Gud, Den sanne skall få äran för det vilket också blev så.

Men vi har fortsättning på berättelsen också: Isebel bestämde sig att döda profeten Elia och då blev han rädd och gömde sig i öknen bakom en gins buske. En helt mänskligt handlande som kunde hända i vår tid också. Vist har jag upplevt en dramatisk omvändelse också och förstod inte hur det gick till, ja jag var påverkad av Guds kraft hemma i vår lägenhet på den tiden i Göteborg och kunde inte resa mig på ett tag. Livet måste ändå gå vidare med arbete och allt det andra som vi människor måste göra i vardagen. Jag fick en frid och ro i min själ, men inte kunde jag leva i tron att det skall vara så jämnt. Ganska snart upplevde jag baksidan av medaljen, nämligen, jag betraktades som om jag spårade ur, kort uttryckt.

Vad hände med Elia? Jo, han som upplevde Guds härlighet dagen förre började deppa och misströsta. Han var skraj att livet skulle ta slut och någon skulle hugga huvud av honom så han gick och tyckte synd om sig själv i grottan.

Själv känner jag igen mig i min situation, jag trodde att alla som jag berättade min historia skulle ha behov av och vända sig till Gud. Ack vad fel jag hade, jag hade mycket att lära på min vandring som nyomvänd.

Elia däremot fick besök av Guds änglar att han skulle ta mod till sig, han skulle villa upp sig och äta både andligt och kroppsligt men det satt långt inne för Elia. Jo då han gjorde som han blev uppmanad till, men ändå förväntade han sig att Gud skulle komma på ett dramatisk sätt, kalla gärna det genom manifestationer. Det var hans mänskliga tankar som hoppades att Gud skulle komma på hans sätt.

För kännedom kan den som vill läsa vidare i 1 Kon 19:1-18   

Det kom en stark storm medan Elia tyckte synd om sig själv, kanske var Herren i stormen, undrade Elia? Nej Herren var inte i den och inte i jordbävningen som följde efter stormen, sen kom en mäktig eld, nu kanske Gud vill låta allt skaka för den ondska som var emot både Gud och hans profet. Nej Gud var inte i elden heller.

När Elia håller på att ge upp kom Gud till honom genom en stila susning och profeten kände att detta var en salva för själen, detta var precis vad han kunde ta emot. Gud förnyade Elia så han kunde dra vidare i uppgiften att tjäna Gud.

Vad kan vi lära oss av detta i vår tid? Själv kom jag fram till att man måste vara stilla  och pröva saker och ting. I saktmod och bön kan man få vishet för att kunna komma vidare. Vist var jag också ivrig från och till men jag har förstått att i min egen kraft kan jag ingeting göra. Mänskliga manifestationer och yttringar kan oftast bli fel. Gud kan komma som han vill, men om inte Den Helige Anden medverkar till att förhärliga Herren då blir det ett mänsklig påfund som människor genomskådar ganska snart som tomma och falska ord.

/Claudio  

Dikt: Himmelska hamn


Som tillägg till den tidigare artikeln och med alla helgon bifogar jag en dikt.

***********

I väster jag spanar med undran, vad finns där?

Vatten och glitter med skummande hav, bär in mot land utan besvär.

Tanken det slår mig, vad destinationen är,

Vad blir färden av all brus, över tidens vatten och stjärneljus?

Det lyser upp i väster blå med fyren som blinkar, ge akt så…

Många sjömän fick sin resa bruten mot land…

När ljuset slocknat mot andra strand

I väster jag spanar och i minnen jag stannar,

Hur många är det som kommit i hamn, efter sin resa nått den Himmelska land.

I vemod och tillförsikt, jag vänder tillbaka, med förnyad blick och kraften jag fick…

För att åter verka i stort eller smått, med nåden och glädjen himlen nått.

Att åter vi möta våra kära där, utan sjukdom, möda eller besvär,

Genom tro som liten av ett korn, färdas vi alla bort,

Mot den Himmelska hamnen som vi av nåd har fått.

Ingen på vägen behöver bli efter, vår Fader i Himmeln sin kärlek till alla skänker…

/Claudio

Senaste nytt, den moderna teologi?


Jag ställer frågan igen: Hur ser vi på trohet till Guds ord och Kristus?  Kallar vi företrädare för andra religioner för Kristus? Återigen frågar jag  med underlag från vad Jesus har sagt själv: Luk 18:8 (andra delen)  ”Skall Människosonen finna tro på jorden när han kommer åter?”…

Det är inte min sak att vara  domare över andra, och inte kan andra människor döma oss för vad vi väljer att tro på, det är vi väl överens om?  Men utifrån uppdraget som Jesus gav till apostlarna och som senare spreds till oss andra, har vi väl ändå ansvar att vara trogna det uppdraget.

Det förefaller mig som man anpassar evangeliet efter tiden vi lever i, inget nytt således, för sånt beskriver bibeln att det skall komma ju längre tiden lider inför Kristi tillkommelse. Jag skickar därför en påminnelse till 2 artiklar som är skrivna  för inte så längesen. Den som vill läsa dessa kan läsa det här och här igen. Som alltid är artiklarna uppbyggda med referenser från bibeln där läsaren kan kontrollera vidare om det stämmer. Klicka på ordet ”här” för önskad artikel.

Teologi som smyger sig in i församlingar är förnekelse och degradering av Kristus (Jesus) och hans försoningslära. Det handlar också om att det behövs inget omvändelse enligt visa.

Då är min första fråga: Vad gör vi med Jesus ord som han talade till folket och blev till underlag för hans uppdrag? Den andra fråga som infinner sig är: ”Vad är Tro på Gud och alttings skapare” om man samtidigt förnekar detta?

Har inte tänkt att skriva så mycket idag, det finns andra artiklar som bekräftar en  enkel tro som villar på skriften, på bloggen. Däremot vill jag bifoga några bibelord som en påminnelse till oss alla om vad det egentligen handlar om.

1Kor 15:14-22

14 Och om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro är också meningslös. 15 Då kommer vi också att stå där som falska Guds vittnen, eftersom vi har vittnat om Gud att han har uppväckt Kristus, som han inte har uppväckt, om det är så att döda inte uppstår. 16 För om de döda inte uppstår, så har inte heller Kristus uppstått. 17 Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. 18 Då har också de gått förlorade som har insomnat i Kristus. 19 Om vi endast i detta livet har haft vårt hopp till Kristus, så är vi de mest ömkansvärda bland alla människor. 20 Men nu har Kristus uppstått från de döda och har blivit* förstlingen av de som somnat in. 21 För eftersom döden kom genom en människa, så kom också genom en människa de dödas uppståndelse. 22 För såsom alla dör i Adam, så ska också alla i Kristus göras levande. ”…   

Jag tror inte det behövs så mycket mer att tillägga i dagens artikel. Upprepar det som jag har sagt så många gånger tidigare:

Vi som bekänner oss till Kristi evangeliet så som den är beskriven i ”Ordet” vi får sträva efter att vara Kristus trogna. Vår uppgift är att vaka över Guds ord  för att inga främmande läror skall rubba oss och dra bort oss från den grunden vi står på. Tänk på att själen behöver näring, därför får vi mata oss med Guds ord i förtröstan på det som Jesus har sagt.

Claudio

Kommer väckelsen vi väntar på?


Tänkte skriva om diverse frågor och funderingar som jag funderar över.  Jag kan tänka mig att många befinner sig i samma situation och har frågor om tro och dess yttringar.

Nu är det inte direkt yttringar det handlar om, även om jag får vidröra detta i artikeln. Det handlar om det som rubriken antyder och som vi undrar lite till mans: ”Kommer väckelsen” där många människor söker sig till Gud? Jag skall ge min egen tanke på hur jag ser på det, behöver inte betyda att jag har rätt i det jag säger (skriver) Därför får läsaren pröva det som skrivs med Guds ord och behålla det som är välbehagligt.

Det första tanke, bibelns referens vill jag dela med mig av från:  Luk 18:8 (andra delen)

” Men ska Människosonen finna tro* på jorden när han kommer?”…

Detta kräver en förklaring, man skall inte ta lösryckta versar och göra en lära av det. Därför vill jag kommentera lite kort från texten i den 18 kapitel.

Texten innan handlar om bön och uthållighet, disciplin och målmedvetenhet för att det skall bli så som Gud har lovat. Parallellt med detta  handlar texten i samma kapitel också om människor med egen rättfärdighet. Utgår man efter det oavsett om man är medveten eller tvärt om så blir det bara mänskliga tankar, vilket faller till marken och blir inget av det. Jag har själv varit med om och hört det profetiska rösten som Herren uppmanar sitt folk att ställa sig till förfogande för att ”skörden” skall bärgas in i det sista tider. Nu skall det sägas också att varje profetia  skall prövas och underställas Guds ord.

Mycket av det som vi betecknar som  Gud kommer egentligen från vår mänskliga tankar. Vi har inte förmåga att se utanför ramen, om vi skall använda bilden av det. Vår tanke är begränsad därför att vi är åtskilda från Gud så länge vi bor i den jordiska kroppen.  Nu är det så att Gud har ändå utrustat sitt folk med olika gåvor och uppgifter till gagn för hela församlingen och för människor som söker Gud.

”1 Men tron är en övertygelse om det som man hoppas, en visshet om det man inte ser.”…

Hur kan man vara övertygad om en sak om ingen berättar vad det handlar om ? Eller, för att vara konkret: Det handlar om Gud, Jesus och Den Helige Anden  som grunden i ”Treenighet” dvs, Gud är Ett i tre personer. Men om någon har berättat så måste det betyda att den eller dessa har hämtat kunskap från en källa där det en gång började. Det måste finnas ett ”Testamente” som är giltig för alla människor generationer igenom.

Kanske förstår en och annan att jag vänder mig till dem som bekänner sig till Kristus i första hand, inte för att jag vill göra skillnad  på människor, utan därför att för oss alla som har fått kunskap skall det också vara ansvar att förvalta det i disciplin för att alla andra som inte har fått kunskap skall kunna se Kristus i oss.

Vi längtar efter väckelse och förändring, Gud vill alltid det, men han tvingar sig inte på någon ända av sin skapelse, utan är ett fritt val.  Handen på hjärtat, och här börjar jag med mig själv först, hur har vi det med Gud? Är vi hängivna och trogna uppdraget han har get oss? Eller, kompromissar vi med sanningen och anpassar oss  till våra omständigheter runt omkring oss?

Jag vill ta med en text från 1Samuelsboken 4:1-2 och kapt.6:1-3, 10-11

” 4 Samuels ord kom till hela Israel. Och Israel drog ut till strid mot filisteerna och slog läger vid Eben-Haeser, medan filisteerna hade slagit läger vid Afek. Filisteerna ställde då upp sig i slagordning mot Israel. Striden spred sig, och israeliterna blev slagna av filisteerna, som nergjorde omkring fyratusen man på slagfältet.”…

Den här texten får jag lov att använda som bildspråk på församlingen som gör eftergifter på den ena efter det andra område. Vi känner oss slagna och tappar mod, till sist orkar man inte kämpa emot och då blir det en anpassning också till det som är fel.

6 ”När Herrens ark hade varit i filisteernas land i sju månader, kallade filisteerna till sig präster och spåmän och sade: ”Vad skall vi göra med Herrens ark? Låt oss få veta på vilket sätt vi skall sända den tillbaka till dess plats.”…

Åter igen ett bilspråk om Herrens uppenbarelse som hamnade bland falska profeter och missbrukade Herrens namn för sina egna syften. Det varade inte så länge för Herren låter sig inte gäckas eller missbrukas, ganska snart upplevde folket att det blev obekvämt och ville lämna tillbaka Herrens ark.

10 Männen gjorde så. De tog två kor som gav di och spände dem för vagnen. Men kornas kalvar stängde de in hemma. 11 Och de satte Herrens ark på vagnen.”…

Jag kunde tagit mera text från beskrivning av vad som hände med Herrens ark. Vill hellre ha lite kortare text för att ingen skall behöva tröttas ut av all text och sluta läsa.

Eftersom Filisteerna hade stulit Guds ark, som är en förebild på Guds ord och Herrens uppenbarelse, kom också de falska profeter och människor som gav dem bifall i nöd och viste att arken måste återbördas till Guds folk där den hör hemma. I texten finner vi också skrämmande exempel på hur dessa betedde sig när arken skulle skickas tillbaka. De tog två kor och en vagn och lastade Herrens ark på vagnen.

Ni som läser bibeln vet att Herrens ark skulle inte lastas på hjul, den skall bäras av folket, Leviterna som var kallade till präster. Också det ett  bildspråk för oss som  har tagit emot Kristus och bekänt oss till honom , har också vi blivit Guds präster som skall uppenbara ordet för andra människor. Filisteerna visste inte bättre, de hade varken kunskap eller mod hur arken skall hanteras därför lastades arken på en vagn för att de skulle bli av med arken så snabbt som möjligt.

Jag frågar: Är vi lika obekväma  själva när vi bekänner inför människor att vi är frälsta och pånyttfödda? Eller skäms vi för evangeliet och vill inte stötta oss med andra människor när det bli för obekvämt? Och vad värre förnekar vi tom det som Gud själv har stadgat i sin skapelse? Eller kanske tycker vi att det kostar förmycket att följa Jesus och bli hans vittne? Då kanske är det lättare att sätta bekvämlighets hjul på det i tron att det ordnar sig.

Tycker ni att jag är hård och dömande? Må vara så, men jag dömer ingen, Gud är den rättfärdige domaren. Vad jag vill är att vi skall mobilisera vår vilja och våra motiv i ärlighet mot varandra och ta Kristi kors med oss och förtrösta på honom som har lovat att vara med oss och bära våra bördor när vi blir trötta, när vi blir förföljda eller förtalade och tom får lida för Kristi skull.

Herren har inte kallat oss att vandra på den breda vägen där det är lätt, han har kallat oss på den smala vägen kantad av  sten med törnbuskar vid vägen. Det är vägen till livet med Kristus, då kan vi säga: ”Ja Herre låt Ditt rike komma och Din vilja ske så som i Himmelen så också på jorden och med oss som redskap.

/Claudio

Friheten i vår kristna tron


Vad är det som får mig att skriva om den kristna friheten, kallad ” Friheten i Kristus”?

En av orsakerna är att innan jag blev en personlig kristen  så upplevde jag som många andra att det mesta var förbud och inskränkningar i den personliga integriteten. Det var jag inte ensam om varken då för 45 år sedan, eller nu som en del andra människor ger uttryck för.

Hur kunde jag bli förvandlad och få motsats uppfattning  efter min omvändelse?  Några tyckte väl att jag blev övertalad till det  och  en företeelse som skulle gå över med tiden.  Åter andra betraktade mig med misstänksamhet och tog fram en stämpel bildligt talat om att jag har gått vilse.

Oavsett vad andra tyckte kan jag  lämna det  bakom mig, för när allt kommer omkring så var det mitt behov som styrde mig. Jag var en sökare, ett bönebarn  som andra i min närhet bad för att jag skulle finna sanningen. Därför bar jag på en längtan att få kunskap om Gud, Jesus  och betydelse av den kristna tron.

Just det sistnämnda vill jag berätta vidare  om med referenser från  Jesu egna ord om vad det handlar om.

Johannes 8:31-38  står det följande:

31 Då sa Jesus till de judar som trodde på honom: Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar. 32 Och ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria. 33 De svarade honom: Vi är Abrahams säd och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga: Ni ska bli fria? 34 Jesus svarade dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. 35 Men slaven stannar inte kvar i huset för alltid, men Sonen förblir för evigt. 36 Om nu Sonen gör er fria, så är ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni är Abrahams säd, men ni är ute efter att döda mig, eftersom mitt ord inte finner rum hos er. 38 Jag talar det som jag har sett hos min* Fader, och ni gör det ni har sett** hos er fader.”…

Här har vi en träff med Jesus, människor som trodde på honom , och säkert  fanns där såna som var skeptiska till honom  för att dessa hade ingen kunskap om honom.  Det understrukna handlar om så mycket mer  än livet här och nu.

”On ni förblir i mitt ord”… säger Jesus, det handlar inte om något diffust, eller något som är hämtat från andra religioner, eller från avgudars berättelser  som det var vanligt bland folket på den tiden också. Nej, det handlar om ”Guds ord” framburen av Guds Son kommen som människa med beskedet från sin Fader. Jesus talade om Guds rike ganska ofta, men Guds rike är inte sådant som man kan ta på det, utan Guds rike är en övertygelse om att vi är evighets människor med ande, kropp och själ, den sistnämnda skall leva i evighet, och då säger Jesus (inte i texten ovan/Luk. 17:20-30) att Guds rike finns inom er, dvs. den som har fått kunskap och bejakar detta som sin tro.

Hur hänger detta samman med ”Friheten i Kristus”?

Jo detta är själva hemligheten till vårt kristna liv att man överlåter sig till Kristus genom kunskap och tro. Man blir ett med honom, inte fysiskt förstås, utan andligt, men för att få del av det måste vi fatta beslut med vår ande  som finns i oss nedlagt som en evighets människa.

Hur var det för mig i början?

Jo jag hade inte kunskap ännu, men jag föddes på nytt och blev ett andlig nyfödd som behövde mat (andlig sådan) för att kunna växa i tro och förtröstan på Kristus. Det betyder inte att jag var felfri för jag var och är kvar i min mänskliga kropp som hör till den jordiska förgänglighet. Däremot fattar jag beslut med min ande  utifrån den kunskap jag har som skapar tro och förtröstan på Kristus som ger mig kraft och vishet att leva i vardagen. Jag gör inte saker av tvång, eller för att hävda mig, eller för att upphöja mig där jag vinner berömmelse.

Nej jag gör det som jag gör för att peka på honom,  Kristus, som bevisligen har förvandlat  mitt liv. Jag gör det för att jag känner glädje och frid i mitt inre när fler finner sanningen och kan ta emot kunskap som skapar tro.

Åter igen till friheten:  Vad menar Jesus med det?

Jo var och en som syndar är syndens slav säger Jesus i texten ovan.

Hur hänger det ihop med att den som har ”iklätt sig Kristus” ändå syndar?  Det handlar om förlåtelse, när Gud förlåter gör han det för alltid. Det har med vårt beslut att göra, att följa Jesus så som nyfödda barn till Gud.

Bifogar ordet från Rom 7:14-25

7 Vad ska vi då säga? Är lagen synd? Nej, inte alls! Men synden skulle jag inte ha känt till, om inte genom lagen. För jag hade inte vetat vad begäret var om inte lagen hade sagt: Du ska inte ha begär. 8 Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. För utan lag är synden död. 9 Och jag levde en gång utan lag, men när budordet kom fick synden liv, 10 och jag dog. Och jag fann att budordet som var till liv, blev till död. 11 För synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det. 12 Alltså är lagen visserligen helig, och budordet heligt och rättfärdigt* och gott. 13 Har då det som är gott blivit min död? Nej, inte alls! Men synden har blivit det, för att den skulle visa sig vara synd. Den vållade min död genom det som är gott, för att synden genom budordet skulle bli syndig utan gräns. 14 För vi vet att lagen är andlig, men jag är köttslig, såld under synden. 15 För jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör, för det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. 16 Men om jag gör det jag inte vill, samtycker jag till att lagen är god. 17 Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 18 För jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. 19 För det goda som jag vill, gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 20 Men om jag nu gör det jag inte vill, så är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 21 Jag finner alltså den lagen hos mig, som vill göra det goda, att det onda finns hos mig. 22 För jag gläder mig över Guds lag till den inre människan, 23 men jag ser i mina lemmar en annan lag, som ligger i strid mot den lag som är i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag som är i mina lemmar. 24 Jag arma människa! Vem ska befria mig från denna dödens kropp? 25 Jag tackar Gud genom Jesus Kristus, vår Herre! Så tjänar jag nu själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.”…

Den här texten får avsluta dagens artikel, det är en sammanfattning av hur det är att vara människa men ändå fri i Kristus.

Är detta svårt att förstå? Fatta mod och skriv till mig, eller någon annan som du har förtroende för. Jag kan vidare förklara detta om det behövs.

/Claudio

Religiös eller född på nytt?


Det låter något provocerande med  rubriken ovan? Låt oss vara överens om en tydlighet om vad det handlar om! Jag är medveten om att många använder ordet  ”Religiösa” om människor som går till kyrkan  och har en religiöst beteende. Detta i sig behöver inte vara provocerande för det är bara fack språk för att förklara ovannämnd konstaterande.

Jo då det finns människor som använder ordet religiös som ett skällsord eller beskrivning i deras tycke att dessa som sysslar med religiösa ting  är lite speciella, är det så? Nej säger jag, därför tänkte jag förklara rubriken med Guds ord.

Börjar med texten från Matteus 13:10-11

10 Då kom lärjungarna fram till honom och sa: Varför talar du till dem i liknelser? 11 Han svarade dem och sa: Därför att det har blivit givet åt er att få veta himmelrikets hemligheter*, men åt dem är det inte givet.”

Det handlar om lärjungars frågor till Jesus, som lika gärna kunde vara… eller ÄR våra frågor, varför talar Jesus i liknelse? Lägg märke till att det mesta av liknelser handlar om vardagliga ting som alla människor borde vara förtrogna med och förstå innebörden av Jesu liknelse. Texten ovan som är understruken handlar om gåvan att få veta himmelrikets hemligheter. Det handlar inte om att lärjungarna har gjort sig förtjänta av det, nej, det handlar om att Jesus utvalde dem genom den kallelse de fick av honom.

Jag kan tänka mig att de hade en vis gammal testamentlig kunskap i religiösa ting, och när de blev kallade av Jesus fanns där en gnutta av hoppet och övertygelsen att Messias skulle komma enligt den gamla  testamentliga  tro. Men Jesus talade om himmelrikets hemligheter som de inte förstod. Just detta ville jag lyfta fram för oss andra som har kommit till tro långt efter lärjungar började missionera.

Samtidigt måste vi ta i akt fortsättningen av texten ovan, jag hoppar över en del text i samma kapitel för att artikel inte skall  blir för långt.

Matt 13:17 läser vi om:

17 För sannerligen säger jag er, att många profeter och rättfärdiga har längtat efter att se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.”…

Så, vad handlade om och vilka var dessa profeter och så kallade rättfärdiga?  Om vi håller oss till profeter i gamla testamentet så handlar det om Guds profeter som har gott ur tiden  men som blev brukade till Guds verk enligt gamla testamentet. Dessa har inte varit med om ”Nåden i den nya Förbundet” som Jesus stadfäste med sitt eget liv, Gud blev människa-Jesus som uppenbarade Faders kärlek och frälsning. Han blev Messias- Frälsaren som fullföljde lagen för att den skulle övergå i Nåden för alla dem som tar till sig kunskapen  om honom som skapar tro och förtröstan.

På samma sätt är det för dagens människor att många kallar sig religiösa men vill inte veta av Guds kraft som kan förvandla en människa till att bli lik Jesus och vara hans efterföljare.

Jag säger det klart och tydlig: Vi har inte samma Gud som andra religiösa, Muslimer, Budister eller andra som förnekar Kristi Gudom. Människan är religiös från naturen därför att vi har fått vår evighets längtan och arv enligt måtto: Ande, Kropp och Själ. Jo då vår kropp, oberoende på om den är vacker eller motsatsen, eller om man är blind eller halt, så har ingen betydelse. Den är ämnad för detta jordiska liv och varar ca  70- 80 år om den blir lång, läser vi i bibeln, dvs. detta gäller globalt sätt.

Men hur än kroppen ser ut har den en ande som hjälper oss att uppfatta andliga ting genom kunskap som blir till tro. Människan i sin tur väljer själv vad den vill tro på. Därför menar jag att vi får vara tydliga med vilken grund vi presenterar för varandra. Lärjungar förstod inte allt som Jesus undervisade om, dessa hade frågor och undran för det var mycket som de hade svårt att förstå. Men när Jesus lämnade dem för att fara upp till sin Fader i Himmelen så fick dessa hans löfte om Den Helige Anden som kommer deras svaghet till hjälp för att bli Kristi sändebud och vittne.

Kunskapen fanns inom dem, men Helige Anden påminner om vad innebörden betyder och hur de skulle hantera mänskliga svagheter.

Joh 14:6 läser vi följande:

6 Jesus sa till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”…

Skall strax avsluta texten, men vill gärna ta några exempel på skillnad mellan religiös och pånyttföd. Tror att många känner igen sig i beskrivningen. Nikodemus som var en fin man, Gudfruktig enligt gamla traditioner som bar på hoppet att få möta ”Nådens Jesus” men som han inte förstod innebörden av: Jesus såg hans längtan och behov, vad behövde han göra, Nikodemus? ”Du måste föddas på nytt, sa Jesus”… ja… hur gör man det?? Då förklarade Jesus för honom varför han kom och blev människa, se här Guds Son som tar bort världens synd, tro på honom så får du Den Helige Anden som gåva som vittnar om Guds tillhörighet.

Vi går till Petrus som kallades Simon när han  blev kallad av Jesus, en  hetlevrad man som ville så mycket, men blev ändå misslyckad när han förnekade Jesus. Vilken ångest och mindervärd komplex han måste ha känt? Men Jesus visste hur han var, han känner oss också och vet att vi kommer till korta då och då. Nej Jesus dömer oss inte men manar oss att villa oss hos honom för att hämta kraft och inspiration för att bli Jesus följare.

Sista exemplet handlar om en dramatisk händelse: Saulus som var väldig religiös och trodde sig tjäna Gud så han tom dödade några, kanske kan mina muslimska vänner ta detta till sig? Gud har inte kallat oss att döda eller att göra ila vår medmänniska, han har kallat oss för att berätta om det glada evangeliet som förvandlar det mest härdade människor.

Saulus möte Jesus på ett dramatisk sätt och blev fullständig förvandlad från sin religiösa iver. Han byte namnet till Paulus som blev en apostel och missionär för många folk.

Hur blir det med oss? Skall vi kalla oss religiösa utan att ha ett liv i Kristus? Eller skall vi vara överlåtna till Evangeliet och Jesu gärning för att bli hans vittne?

Detta är ett individuellt beslut.

//Claudio

Församlings tillhörighet?


Noterar när jag läser den kristna pressen en fråga angående tillhörighet av en församling. Ja visa kallar det  kyrka, det går bra det också, huvudsaken är väl att vi menar samma sak. Jag har skrivit tidigare om församlingen, så det blir väl en upprepning  med den skillnad att jag går lite mera in i detalj om vad en församling är och dess betydelse för dem som vill vara med, eller tillhör en församling redan.

Så, vad är en församling?

Referens och bildspråk om församlingen från: Upp 1:12-16 läser vi följande:

12 Och jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld 13 och mitt ibland de sju* ljusstakarna en som var lik Människosonen, klädd i en dräkt som räckte ner till fötterna och med ett bälte av guld kring bröstet. 14 Och hans huvud och hår var vitt som ull, så vitt som snö, och hans ögon var som eldslågor. 15 Och hans fötter var såsom skinande malm som glöder i ugnen, och hans röst var som dånet av väldiga vatten. 16 Och i sin högra hand hade han sju stjärnor och ut från hans mun gick ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var såsom solen, när den skiner i sin kraft.”…

Texten ovan beskriver de 7 församlingar som Evangelisten Johannes fick sig beskrivet när han blev förvisad på ön Patmos i den Grekiska ö-världen när Romarna förföljde  Jesu efterföljare.

Varför talas det om siffran 7 så ofta som vi läser om i bibeln? Det här är ingen hemlighet, vilket de flesta känner till, det är fullkomlighets tal i den himmelska världen. Det talas om ljusstakar av guld, vad symboliserar dessa?

Joh 1:1-5 och 9-13

1 I begynnelsen var Ordet*, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Den samme var i begynnelsen hos Gud. 3 Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till, som har blivit till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”…

9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor som kommer in i världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget, men hans egna tog inte emot honom. 12 Men så många som tog emot honom, åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 De som blev födda, inte av blod, inte heller av köttets vilja, inte heller av någon mans vilja, utan av Gud.”…

Det handlar om församlingen som Guds förlängda arm som skall uppenbara Guds härlighet stadsfäst genom Kristus, Gud själv kommen i människan och som är huvudet för församlingen. Guldet i detta fall är värde som framställs som guldet. Det betyder att en församling är ”Bruden” och Jesus är dess  ”Brudgum” om vi talar bildspråk.

Man kan alltså inte bete sig hur som helst i en församling och dra vanära  inför världen. Självklart består en församling av bristfälliga människor, det kan vi inte komma ifrån. Men motivet att medverka i församlingen där  ordet predikas och praktiseras måste vara det primära. Där är vi människor med olika gåvor och tjänster  lämmar till varandras uppbyggelse  för att Gud skall bli synlig av andra människor. En församling är en helig plats där människor samlas för att hålla Gudstjänst till Hans ära. Det är också en  plats där vi kan dela varandras glädje och sorg och bär varandras bördor. I en församling skall inte finnas plats för raljerande för då skymmer man Gud och allt som vi läser om Honom i ordet.

Det sista stycket i den första texten läser vi om Jesu härlighet och hur den himmelska världen ser på Honom. Ni som läser bibeln noterar att några av Jesu vänner ville röra vid honom efter uppståndelsen. Joh 20:17  ” 17 Jesus sa till henne: Rör inte vid mig, för jag har ännu inte farit upp till min* Fader.”…

Jesus var kvar på jorden med den skillnad att han gjorde döden om intet med sin uppståndelse. Men när han talade till Johannes på Patmos då var det Jesus, förhärligad som ”Kristus i den Himmelska världen”

Det betyder  att det är inte bara ord utan den himmelska kraften som strålar ut till Johannes för att han skall ge det till församlingar i då tidens värld, och som sedan fortsätter för oss och andra innan Jesus kommer för andra gången på nytt.

Nu kanske någon undrar: Jag kan aldrig tillhöra en församling om det är så höga krav? Själv känner jag igen mig när jag samtalade med min första (avlidna ) hustru. Nej sa jag, jag vill inte bli frälst eller tillhöra en församling för jag kan aldrig hålla alla dessa bud.

Svaret från min hustru blev:  Om du vill skall Gud hjälpa dig,  Ja, jag ville men hur skall det gå till? Jag var totalt novis på det  område.

Jag hade behov och längtan att få lära känna Gud, jag var ett bönebarn, jag sökte  och så småningom blev jag född på nytt (andlingen) så som bibeln beskriver det  i Joh 3:3

Jag blev medlem i en församling på Tjörn och omhändertagen av både pastor och medlemmar och tog till mig av undervisningen. Efter 2 veckor fick jag förmånen att döpas  med nedsänkning i en dopgrav. Jag förstod väl inte riktig då själva betydelsen av dopet men hade övertygelsen redan i början att jag ville göra som Jesus gjorde. Så småningom fick jag kunskap vad dopet betydde, nämligen, man begraver det gamla livet  och uppstår till ett nytt liv med Kristus. Det är alltså en andlig och praktisk bekännelse handling att man följer Jesus.

Sista frågan i dagens artikel:

Skall man vara med i en församling om man ser att det börjar spåra ur?

Jag skulle vilja säga så här: Varför har det spårat ur? Är det brist på undervisningen, eller är det fel på ledarskap, eller prioriterar man världsliga nöjen för att få folk till kyrkan/församlingen? Jag varken kan eller vill döma någon. Den första frågan vi måste ställa oss är: Trivs den Helige Ande i våra samlingar så Han får tillfälle att leda församlingen i det som är sunt? Har vi öppenhet i församlingen för diskussion och samtal utan att man sårar varandra? Eller tycker ledarskap att medlemmarna  skall inte ifrågasätta ledningen på grund av dess kallelse. Jag tror att  vi måste ha en rejäl  portion med saktmod och ödmjukhet och inse att vi är bara människor med fel och brister och inga Gudar som skulle likna Gud.

/Claudio