Vad är en kristen församling, eller en kyrka bland oss troende?

För mig personligen är det ett andligt hem där ordet predikas, med god gemenskap med andra troende, inte nödvändigvist av samma samfund, omsorg om varandra och samhällets engagemang. Det är också en plats där bönen, sången och ödmjukhet tillämpas utifrån en apostolisk bekännelse.

Är detta ett högt krav med tanke på att vi är bristfälliga människor och kommer till korta lite då och då? Ordet ”krav” symboliserar tvång, därför vill jag kalla detta ”motivet”/viljan” att vara ordets görare genom förtröstan på Jesus som kom med ”Ordet” som i sin tur var Gud och vände tillbaka till Sin Fader som Guds Son.

Vad är då ”den historiska församlingen kyrkan” är det en kyrklig institution som kan visa upp gamla ämbeten, biskopssäten, koncilier, katedraler och så mycket annat? Historiska kyrkan har inte sitt ursprung hos kejsare Konstantin eller i staden Rom. (Kristen amnesti genom kejsare Konstantin från 300 talet ef. Kr.)

Den första församlingen bildades efter Jesu himmelsfärd i Jerusalem där alla troende samlades och började kallas för Kristna.

Församlingen, eller kyrkan om man föredrar att kalla den så, från historien är inte i första hand den kyrka som kan följa en obruten institutionell maktlinje genom århundradena. Det är den församling som håller fast vid den tro som Kristus gav apostlarna.

I Judas brev som har bara ett kapitel, vers 3 läser man följande:” ³ Älskade, när jag i min stora iver ville skriva till er om den gemensamma frälsningen, har jag funnit det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att kämpa allvarligt för den tro som en gång för alla har blivit överlämnad åt de heliga.

Det betyder att inte bara den enskildes tro, eller eget förmåga att tro, utan en gåva/vilja att ta emot gåvan för att kunna tro på det som övergår det mänskliga förmåga. Men ”Tron ”bygger på kunskap som ”utgår från Guds mun” dvs. det skrivna ordet förmedlad från början genom dem som har varit med Jesus. Apostel Johannes beskriver i den första kapitel i hans evangelium vad ordet var/är.

Därför är inte Församlingens uppgift att uppfinna tron på nytt, eller att anpassa evangeliet till sin tidsålder. Ja det är korrekt att man anpassar språket men inte innehållet. Därför är uppdraget att bevara, förkunna och försvara tron utifrån den Apostoliska förkunnelsen.

De troende som från början led martyrdöden om de bekände sig till Kristus, fick därför bedriva och utbredda kunskapen om frälsning genom underjordiska katakomber. Min undran är då: Fanns det några kyrkor eller tempel för Guds folk? Nu är jag inte så påläst trotts att jag gillar historia, men med tanke på all förföljelse har jag svårt att tänka mig det fram till kejsaren Konstantin kom till makten i Rom på 300 talat ef,Kr.

Efter det skedde stora förändringar genom kejsaren Konstantin av Rom.

 Han lät uppföra stora kyrkobyggnader, blandade sig i kyrkliga konflikter, sammankallade kyrkomötet i Nicaea år 325 och använde den kyrkliga enheten ”som en faktor i rikets enhet. ”Nu blev kejsaren som beskyddare, finansiär, lagstiftare och medlare i kyrkliga angelägenheter.

Förföljelsen upphörde för den del av kyrkan som kompromissade med statsmakten och i och med det öppnades dörren för makt, privilegier, rikedom och politisk kontroll. Men här uppenbaras två olika slags kristendom som gestaltar två olika linjer som gör sig synliga också i vår tid. Den ursprungliga kristendomen fortsätter för dem som trodde på ”Ordet” och Guds löften som liknar Apostlagärningarna, den har förgrenat sig genom historien i fria församlingar som ofta var förföljda inom politisk maktapparat.

Vi lägger märke till den genom ämbetsvigningar, kyrkorätt, koncilier, byggnader, kyrkliga territorier, statliga och juridiska privilegier, ekonomiska förmåner, politiskt inflytande och offentliga hedersbetygelser, påvliga och patriarkala strukturer och statligt beskydd.

För att ingen skall missförstå min tanke, utgår jag ifrån att man håller isär sak och person. Gud ser alltid till den enskilda människas längtan och  behov, men som intuition kan vi reagera på annat sätt. Till sist börjar alltid med människor som väljer sida i sina liv.

Innan jag avslutar vill jag ta det viktigaste som vi som troende på Kristus skall hålla högt: ”Korset” symbolen för kampen och lidande för den första församlingen och de troende som växte under motstånd. Församlingen/kyrkan hade inga världsliga arméer, dock genom bön och Guds förtröstan fortsatte de troende att vittna om korsets seger och ett löfte om evigt liv när detta livet upphör en gång.

Vi måste inte välja något, antingen det ena eller andra. Kommer förföljelsen och prövningar så skall Gud beredda en väg ifrån det också. Vi läser på många ställen att vi inte skal älska världen, låter lite kryptisk, underförstått: Vi skall leva i världen men inte det som blir vår Gud och skymmer vägen som vi vandrar på mot det eviga livet.

Jag propagerar inte för fattigdom eller något annat som vi skulle kunna berömma oss inför Gud. Vår berömmelse är uteslutet därför att Gud har sagt: ”Mitt är silver och mitt är Guld” gläd dig i det du har fått och känna honom med det du har för att visa på Gud genom din tro och praktisk handling.

Avslut: ” Den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.” så är skrivet, detta behöver inte korrigeras eller skrivas om, Gud håller sina löften genom sitt ord.

/Claudio

Många har säkert läst och stavat på Johannes evangeliet och den 17 kapitel.

Det är ett kapitel om Jesu bön att vara eniga i tro på honom. Det var så viktigt för Jesus att bevara enhet som ett kännetecken om vem han är och vad han symboliserar i det vi säger och gör i praktiken.

Samtidigt infinner sig frågor om hur skall en sådan enhet tillämpas, eller vem skall vi bli eniga med för att uppfylla rättfärdighet? Egentligen borde inte finnas några tvivel på vad vi som troende står för. Det kan heller inte förklaras av att vi lever i en annan tid jämfört med människor som levde på Jesu tid, eller, kanske ännu längre tillbaka i tiden vid jordens skapelse och första människa så som vi tror på.

Om vi har en tro och hoppas på evigt liv efter döden, kan inte vår tro byggas på antagande om att tro på andra Gudar, lika lite kan vi ta det som teckning om att vi tänker lite på grund av nya tider. Varför? Jo därför att vi lägger till och drar ifrån ”Ordet” som var från begynnelsen om en Gud-Fader, Hans Son Jesus -Messias och Helig Ande som grund i ”Treenighet”

Redan i början på bibeln läser vi ” Låt oss göra människor till avbild” Detta bekräftar att Gud är Treenig, börjar vi ändra på det som var från början då lämnar vi utrymme för andra tolkningar som inte stämmer överens med vad vi läser vidare, och framförallt vad Jesus framförde under sin tid på jorden.

Det är Jesus som ber om enhet, först för dem som han utvalde som apostlar, ledare som skall predika ordet och göra alla folk till hans lärjungar. Det betyder att Jesu har get uppdraget till dem som skall slutföra hans uppdrag så som han skulle slutföra sitt uppdrag från Sin Fader. Han visade i praktisk handling och med alla liknelser som han framförde för att människor skulle förstå innebörden av hans undervisning.

Det finns säkert många som undrar, varför finns som många olika uppfattningar om den kristna tron?

Det här är inget nytt heller, om vi skall hålla oss till det nya testamentet så bildades församlingen i Jerusalem (några kallar det för kyrkan) men den bestod av människor som kom till tro medan Jesus var på jorden. De flesta av dem var Judar med sina traditioner som bottnar i det gamla testamentet. Att ändra på traditioner var inte så lätt varken då eller ens nu, vilket vi har många exempel på i

bibeln och i vår nutid. Att leva med traditioner kan inte vara fel, dock när traditioner tar över och ersätter grunden för frälsningen så som Jesus undervisar oss om, då är det risk att vi hamnar vilse. Risken för anpassning blir då påtagligt och tron handlar inte längre om förankring/förtröstan på Jesu och hans ord, utan blir istället ett religiöst sätt att leva.

När Jesus själv bad bönen som vi kan läsa om i Johannes 17 var han noga med att det var inte bara för apostlarna han bad, utan också för alla dem som kommer till tro på deras ord, viket gäller oss och alla människor på jorden.

Jesus ville något mer än det som vi läser i samma kapitel: Från vers 24-26 läser vi följande:

Citat:” ²⁴ Fader, jag vill att där jag är, ska också de vara med mig som du har gett mig, så att de får se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig innan världens grund blev lagd. ²⁵ O rättfärdige Fader, världen har inte känt dig, men jag har känt dig, och dessa har förstått att du har sänt mig. ²⁶ Och jag har gjort ditt namn känt för dem och ska göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med ska vara i dem och jag i dem.”

Att tro och förtrösta på ordet och Jesus egen gärning är motivet att söka sanningen och viljan att ta till sig sanningen genom vishet och undervisning. Precis som apostlarna så är också vi likadana när det gäller att förstå ordet. Vi är lika bristfälliga som apostlarna var, många av dem vågade inte fråga Jesus vad han menade för att det var genant.

Låt mig ta ett exempel: När jag blev frälst ville jag ta till mig så mycket som möjligt av ordet i bibeln, för säkerhets skull läste jag igenom hela bibeln, jag kunde dock inte ta till mig mer än en bråkdel av det jag läste. Något förvånad undrade jag varför? Så småningom förstod jag att saker och ting får sjunka ner och bli till förtröstan under min levnads tid.

/Claudio

Vem kan göra anspråk med att äga visheten i den kristna tron? Inte någon människa i sig själv, för det som är av denna världen tillhör världen. Det som kommer från Guds värld tillhör Guds vishet.

Denna vishet har uppenbarats av Gud, född som människa, ”Människosonen” som blev föredöme och ljuset för människor som vill ha en vishet och andlig klarsyn för att lära känna Guds vishet och kärlek som uppenbarades genom Jesus.

Innan Jesus kom till världen använde Gud profeter för att uppenbara sina handlingar för människor som levde i den världen då. Låt mig därför citera kyrkotexten från: Jeremia 7:1-7

” Detta är ordet som kom till Jeremia från HERREN, som sa: ² Ställ dig i porten av HERRENS hus och förkunna dessa ord och säg: Hör HERRENS ord, alla ni av Juda, som går in genom dessa portar för att tillbe HERREN. ³ Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ändra era liv* och era gärningar, såska jag låta er bo på denna plats. ⁴ Lita inte på lögnaktigt tal som säger: HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel är dessa. ⁵ För om ni verkligen ändrar era liv och era gärningar, och om ni verkligen dömer rätt mellan en man och hans nästa, ⁶ om ni inte förtrycker främlingen, den faderlöse, och änkan, och inte utgjuter oskyldigt blod på denna plats, och inte heller följer efter andra gudar till er egen skada. ⁷ Då ska jag låta er bo på denna plats i det land som jag gav era fäder för evigt.”…

Detta var ett ord från profeten till det Judiska folket, också kallad Guds folk, inte för att dessa skulle vara bättre eller sämre än andra folk, utan därför att det behagade Gud använde Judar för sin uppenbarelse och vilja till räddning för alla folk. Först i gamla tider som blev till bokrullar som gamla testamente motsvarande bibeln i det nya testamentet.

Skillnaden mellan dessa testamente var försoning, kallad syndernas förlåtelse. Det gamla förespråkade egna gärningar för att sona sin synd inför Gud. Varför synd? Jag är medveten om att det inte är populärt att tala om synd, många ville inte höra om det. Men om vår tro gäller evighet, dvs. själen kommer att leva i en annan dimension med Gud, som skapare av allt levande och all materia runtomkring oss, måste vi tala om andlig klarsyn på detta område.

Paulus som var en förföljare av alla troende efter Kristi uppståndelse, dvs. dem som fick kallelsen att predika det som Jesus undervisade om. Han själv blev omvänd på ett dramatisk sätt och blev sedan Kristi efterföljare och minsta apostel som skrev många brev till församlingar som han blev utsänd till för att uppmuntra dem i sin tro. Han skriver själv i andra Korint brevet 5:19-21

” För Gud var i Kristus och försonade världen med* sig själv, och tillräknade dem inte deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. ²⁰ Vi är alltså sändebud* för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: Låt försona er med** Gud. ²¹ För han som inte visste av någon synd har han gjort till synd för vår skull, för att vi skulle bli gjorda till Guds rättfärdighet i honom.”…

Därför bygger inte vår tro på egna gärningar som försoning, utan på ”Kristi försoning” till syndernas förlåtelse och en andlig klarsyn genom Guds vishet. Ja men många anser att de inte har syndat och därför kan inte ta emot Guds förlåtelse.

Här kommer nästa referens: Rom 5: 12, 15

” Därför är det så: Genom en människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla har syndat.”…

” Men det är inte så med den fria gåvan som med synden. För om de många dog genom en endas synd så har mycket mer Guds nåd och gåva genom nåd rikligen överflödat till de många, genom en enda människa, Jesus Kristus.”…

Här gäller det att vara tydlig, likt Jesus, när han talade om andliga ting i vardagliga händelser så människor skulle förstå vad Jesus menade. Evangelisten Matteus skriver i kapitel 7;13-14 följande:

” Gå in genom den trånga porten. För den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. ¹⁴ För den port är trång, och den väg är smal* som leder till livet, och det är få som finner den.”…

Fortsätter från Matteus evangeliet som avslutning till dagens artikel ifrån samma kapitel 7:22-29

” På den dagen ska många säga till mig: Herre, Herre, har vi inte profeterat i ditt namn, och i ditt namn drivit ut onda andar, och i ditt namn gjort många kraftgärningar? ²³ Men då ska jag säga dem som det är: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni lagbrytare.
²⁴ Därför, var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem, honom vill jag likna vid en vis man, som byggde sitt hus på klippan. ²⁵ Och slagregn föll, och floderna kom, och vindarna blåste och stötte mot huset, men det föll inte omkull, eftersom det var grundat på klippan. ²⁶ Men var och en som hör dessa mina ord och inte gör efter dem, han liknar en oförståndig man, som byggde sitt hus på sanden. ²⁷ Och slagregn föll, och floderna kom, och vindarna blåste och stötte mot huset, och det föll omkull, och dess fall var stort. ²⁸ Och det hände, att när Jesus hade avslutat detta tal, var folket mycket häpna över hans undervisning. ²⁹ För han undervisade dem med makt, och inte som de skriftlärda.”…

Som bekräftelse på textens rubrik vill jag summera mina tankar:

Vad är andlig klarsyn?

Motivet att söka sanningen och gemenskap med Jesus som en förtröstan till att livet fortsätter när detta livet tar slut. Vi förbereder oss för det nya livet i tron och förtröstan på Kristus som har försonats oss och förlåtit oss våra synder och gett oss rättighet att bli hans efterföljare och redskap för att han skall bli synlig i vårt liv så andra kan se det och komma till tro och får ett hopp för evighet.

Det handlar om hjärtats tro, inte något som bygger på det yttre. Vi människor är Guds ögon, händer, fötter som utför hans gärningar av kärlek till honom. Kärleken består att han har älskat oss först när han gav sitt liv för oss. Genom honom älskar vi vår nästa för Gud önskar rädda alla människor på jorden.

/Claudio

Det yttersta beviset på ett evigt liv som Människosonen valde 3 av sina lärjungar att ta del av på förklaringsberget. Det var en profetisk händelse som Gud bekräftade genom Jesus som var både människa och Gud.

Låt oss ta det från början, från Mark. 9:2-13

” Och sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg där de var för sig själva. Och han blev förvandlad inför dem. ³ Och hans kläder blev glänsande och mycket vita, såsom snö*, så vita som inte någon tygberedare på jorden har möjlighet att göra. ⁴ Och Elia med Mose visade sig för dem, och de samtalade med Jesus.

 ⁵ Då började Petrus tala och sa till Jesus: Rabbi, det är gott för oss att vara här. Så låt oss göra tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia, ⁶ för han visste inte vad han skulle säga, för de var förskräckta. ⁷ Och en molnsky kom som överskuggade dem, och ur skyn kom en röst, som sa: Denne är min älskade Son. Hör honom! ⁸ Och i samma stund när de såg sig omkring, såg de ingen annan, utan endast Jesus var med dem. ⁹ Men då de gick ner från berget förbjöd han dem att berätta för någon vad de hade sett, förrän Människosonen hade uppstått från de döda.

¹⁰ Och de höll det ordet för sig själva, och frågade varandra vad som menades med att uppstå från de döda. ¹¹ Och de frågade honom och sa: Varför säger de skriftlärda att Elia först måste komma? ¹² Då svarade han och sa till dem: Elia ska verkligen komma först och återupprätta allt igen. Och hur står det skrivet om Människosonen? Att han ska lida mycket och bli föraktad. ¹³ Men jag säger er, att Elia faktiskt har kommit, och de gjorde som de ville med honom, så som det står skrivet om honom.”…

Varför just Petrus, Jakob och Johannes? De sistnämnda var bröder, av dessa var Johannes den yngste apostel. Petrus var en ledartyp som fick personlig kallelse från Jesus att grunda den första församlingen efter Jesus uppståndelse. Som bekant blev Johannes förvissad till den öde ö Patmos, antagligen för att han inte ansågs till någon nytta för den Romerska makten i Palestina.

Gud har andra planer för oss människor, det som ser så omöjligt ut i människors ögon använder Gud till att förhärliga sitt namn. Kanske var det en förvisning för Johannes, som en påminnelse om det som han fick se när han var med Jesus på förklarings berget? Lägg märke till att det var Johannes som fick bära fram synen av uppenbarelseboken och blev ett trovärdigt vittne.

För att inte gå händelserna i förväg som blev apostlarna något överraskade när de såg Mose och Elia. Dessa fick skåda i den eviga världen och reagerade inte rationellt av förklarliga skäl. Trotts detta noterar vi en osjälviskhet hos dem, av texten ovan kan vi läsa om en omsorg till sin nästa efter jordiska mått. Kanske tänkte det så att både Mose och Elia hade uppstått från de döda. De var profeter och Gudsmän, Jesus däremot var livslevande hos dem och då var tanken inte så långt när de tänkte att bygga en hydda för dessa.

Förklaringsberget har en djupare betydelse för oss andra, det befäster tanken om vad Gud har förberett för dem som tror på honom. Förvisso kan vi läsa om att vi vandrar här i tron och inte i åskådning, ändå gjorde Jesus många tecken och under på sin jordiska vandring. Det var dock inte för att någon människa skall ta till sig äran och berömma sig av hur stor predikant man är. Jesus gjorde detta för att förhärliga Sin Faders namn. Det som apostlarna har varit med om var också en del av den härlighet som tillhör det eviga världen med Fader, Sonen och Helig Ande som är ett.

I 2 Moseboken 3 kan vi läsa om Moses nyfikenhet för att undersöka den brinnande busken som inte brann upp. Det var Gud som talade till Mose och gav honom instruktioner på hur han skulle göra för att leda sitt folk mot det förlovade landet. Själv fick han inte se Guds ansikte. Den som tillhör det jordiska kan inte skåda Guds ansikte och fortsätta leva på jorden. Därför fick inte apostlarna se Guds ansikte, men människor som kom från det jordiska gick bra, med undantag att det var svårt att tolka det som Jesus visade dem, just då.

På samma sätt kan vi uppleva vårt eget förklaringsberg, som vi inte förstår i början, men så småningom klarnar tankarna och övergår i vishet och övertygelse.

Till sist en referenstext från Upp 19: 11-14

” ¹¹ Och jag såg himlen öppen, och se, en vit häst och den som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. ¹² Och hans ögon var som eldslågor och på hans huvud var många kronor. Och han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. ¹³ Och han var klädd i en mantel som var doppad i blod och hans namn är Guds Ord. ¹⁴ Och härarna i himlen följde honom på vita hästar, klädda i fint linne, vitt och rent.”…

En hälsning från samma Johannes som bekräftar ordet i uppenbarelseboken. Vem är skaran som följer Jesus? Jo det är alla dem som har renats från all synd genom Jesu blod och fått nya kläder vita och skinande som tecken på det heligas rättfärdighet.

/Claudio

Det var en slogan jag hade på bloggen när jag startade den för en del år sen. Idag blev jag påmind om vad viktigt det är att vara just tydlig när vi uttrycker oss i olika sammanhang.

På det andliga och kristna planet är det ännu viktigare att det man förmedlar stämmer överens med det liv vi lever. Nej, det handlar inte om att man skall vara fullkomlig, det finns ingen sådan människa i världen, oberoende hur Gudfruktig han/hon är. Tydlighet skall återspeglas i våra ord som bör innehålla referenser, eller bakgrund varifrån våra ord kommer.

För min egen del anser jag vara viktig när jag ställer mig på en predikstol och skall förmedla något att det finns teckning bakom mina ord. Därför är det så viktigt att åhörare, församlings besökare skall kunna pröva detta med det skrivna ordet, bibeln, och se om det är på det sättet. Det i sin tur skapar en trygghet för mig, därför att om jag skulle vara fel ute då måste någon reagera och ställa frågan varför jag säger som jag gör.

Rubriken är ”tydlighet för enkelhet” är det så enkelt kan vi fråga oss? Egentligen borde det vara det. Varför? Jo, om jag eller någon annan påstår något och hänvisar till bakgrunden då borde det inte vara svårt att kontrollera det som har sagts? Det finns andra tolkningar i samma ämne, vilket man blir varse om lite då och då. Ändå vill jag inte avhålla mig att referera till Jesu egna liv som alla evangelister har beskrivit på sitt sätt utifrån det som de har sett och hört. Uttrycket kan vara något annorlunda, förkortat, eller sagt med andra ord. Grund tanken är alltid det samma.

Låt oss ta ett kort exempel som Jesus talar om och som barn sjunger i många kyrkor: ” Det lilla ljuset jag har skall lysa klart, ja lysa klart. Sätt den ej under skäppan för ljuset är människornas vägvisare. Jesus i Luk 8:16   

När man talar om andliga, kristna ting så måste vi utgå från Jesu egna ord och hans gärning som bekräftade ordet. Och då är vi inne på ett annat spår som anknyter till oss och våra liv i den moderna världen. Att vi lever i en modern värld har egentligen inget med Guds ljus att göra. Varför? Jo helt enkelt därför att Gud inte är beroende av det, det är människors verktyg för att leva på jorden, men människan själv är ett redskap i Guds händer där olika gåvor flödar till varandras uppbyggelse som Gud får äran, medan vi som tror får glädje av det.

Tillbaka till tolkningar av bibeln: Vad beror detta på? Det enkla svaret är just vår tro!… Konkret kan vi jämföra med exempel för några som har svårt att tro på evigt liv men tar gärna budskapet som Jesu förmedlade till sig som riktmärke om vad som är rätt och fel. Andra utesluter försoningen och Jesu död med uppståndelse, och gärna berömmer sig att det har en tro. Några vägrar att tro på Helig Ande som kan leda och hjälpa människor på den rätta vägen, osv.

Då vill jag ställa en enkel fråga: Varför tror man? För att vara personlig vill jag ta mig själv som exempel: Hur kommer det sig att jag sökte en Guds relation och hade behov av att få syndernas förlåtelse? Må vara att det tog ca 2 år för min sökning, när jag väl förstod vad det betyder att vara född på nytt andlig, då ändrades mitt liv till något som jag i början inte förstod, men med behovet att få läsa bibeln och ta del av undervisningen av andra betrodda människor, då kunde jag vandra vidare och Guds ord blev mat för min själ. Kroppen behöver den värdsliga näringen, men vår ande behöver Guds näring genom ordet för att övertygelsen genom tro skall bli starkare.

Om jag vårdar mitt andliga liv och förtröstar på ”Ordet” och Helig Andes påminnelse om vad som är sunt och rätt då blir livet lite lättare att leva, oberoende med vilken social status vi befinner oss i.

Kort summerat blir det: Om vi tror på det skrivna ordet och litar på det som vi läser om genom den övertygelse vi har då får vi en förvisning om att  löfte som Gud har sagt genom Jesus som var och är ”Ordet” då kan vi också tro på att Gud kan göra mycket mer än vi kan tänka eller bedja. Vår bön skall vara äkta och syfta till att göra Gud känd bland människor för att andra skall komma till tro.

/Claudio  

Finns det såna, dessutom, vad är detta för artikel med talande maskiner? Man kan tro att jag skämtar, inte, det är en allvarlig artikel som handlar om Artificiell intelligens, Ai

Artificiell intelligens (AI) är datorprogram och maskiners förmåga att efterlikna mänsklig intelligens. Tekniken används för att lösa komplexa problem, förstå språk, analysera mönster, planera och fatta beslut utan konstant mänsklig inblandning.

AI är teknik som med hjälp av olika typer av databearbetning kan utföra mer eller mindre svåra uppgifter snabbt och fatta intelligenta beslut. Kraftfulla datorer är ett måste för att kunna behandla all data som maskiner samlar och skapar ett flöde av information från alla användare av digitala plattformar. ”Transhumanism” som är en rörelse som förespråkar användande av teknik för att förändra(*”se anmärkning nedan”) och förbättra människans egenskaper och förmågor. Det kan gälla modifierade kroppsdelar med bättre kapaciteter, liksom att uppnå ett längre liv eller till och med odödlighet och att kunna uppväcka döda. Men var finns människan och medvetandet i allt detta?

*”Förändra och förbättra” är ledord för dem som förespråkar och suddar ut gränser mellan människa och den digitala tekniken.

Hur fungerar det?

Maskininlärning: Datorer tränas på stora datamängder för att själva lära sig att känna igen mönster och dra slutsatser.     

Neurala nätverk: System som är inspirerade av den mänskliga hjärnans uppbyggnad, vilket hjälper datorn att hantera komplex information.

Lägg märke till att det är människor som programmerar och matar in information i dessa kraftfulle datorer, som egentligen är död materia, som kan lagra stora datafiler och skapa så kallad intelligens. Vi är många som undrar vad är tanken med detta i slutändan?

Vi hör ständigt att tekniken kommer att ersätta människa på det flesta områden, detta ser vi dagligen och tekniken går rasande fort. Jag kan inte låta bli att undra: Vill man upphöja sig till Gud med motivet att fatta beslut över död och liv? Jag kan gå med på att tekniken skapar sånt som är gott, dock måste man fråga sig, var går gränsen för människa?

Redan vid Guds skapelse sa Herren Gud ” På kunskapens träd får du äta av det som är gott”… Det betyder att det fanns fruktträd som inte var av den goda karaktären, därför skulle människa hållas ifrån. Jag kan tänka mig att detta hade en profetisk betydelse på framtiden. Hur? Nu finns det nästan inga gränser på vad en människa kan och vill åstadkomma och genom sin iver ersätta Gud och upphöja sig själva till Gud.

Skickar en referens från Uppenbarelseboken 13:11-15

” Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden, och det hade två horn som ett lamm men det talade som en drake. ¹² Och det utövar det första vilddjurets hela makt inför det och får jorden och dem som bor på den att tillbe det första vilddjuret, vars dödliga sår blev läkt. ¹³ Och det gör stora tecken, så att det till och med får eld att falla från himlen ner på jorden inför människornas åsyn. ¹⁴ Och det förför dem som bor på jorden genom de tecken som det har fått makt att göra inför vilddjuret, och säger till dem som bor på jorden att göra en bild åt vilddjuret, vilket var sårat av svärd men levde. ¹⁵ Och det fick makt att ge ande åt vilddjurets bild, så att vilddjurets bild också kunde tala och göra så att alla som inte tillbad vilddjurets bild skulle dödas.”…

Varför skriver jag detta, är det för att skrämmas, inte, tänk på att för bara 60 år sen nar man läste den gamla bibelns översättning från 1917 kunde vi läsa detta. Det fanns inga datorer för vanliga människor då, den digitala tekniken var obefintlig och många undrade i kyrkor och kapell när man kom till det stycke som citeras här ovan: Hur skall vi tolka detta?

Ja, verkligheten har hunnit ikapp oss, och det finns snart inte en människa som inte är övervakad genom tekniken. Skulle inte detta vara en orsak att söka Jesus för att bli frälst och ha gemenskap med andra troende. Eller ta tillfälle i akt och berätta om evangeliet som alla evangelister berättar om och återger sin berättelse vad de såg och hörde från Jesus. Människa vem du än är, du är älskad för ditt eget skull, tänk inte på att du inte duger. Kom till Gud genom Jesus som vill skänka dig sin frid och ge dig ett hopp för framtiden.

/Claudio   

Hur ser tron på Kristus ut idag?  Frågan är befogad därför att det råder en förvirring på i stort sätt det flesta områden. Kunskapen har blivit tillgänglig för de flesta. Den kan framställas på många sätt beroende på vad man vill få fram: Citat i bibel från början kapitel 2 och 3:

”Av kunskapen träd (frukt) må ni äta på gott och ont”…

” Skulle Gud ha sagt om det”… (till första människa)

Det handlar om människans val genom den fria viljan att bestämma över sitt liv som är på gott eller ont. När det gäller gamla testamentet så handlar allt om ”arvsynd” Hela världen är präglad av det och är i saknad av Guds härlighet, läser vi om. Betyder det att det är ute med oss? Eller som en del säger: Vad håller de religiösa på med, ingen vill lyssna på dem, detta sagt från de inbitna pessimisterna förstås. Vill man vara snäll, vilket vi får vara, för det ingår att respektera alla människor och deras uppfattningar, som ändå måste vara ömsesidigt till dem som har en omvänd uppfattning om livet och Guds tro.

Det andra citatet är mer eller mindre standardfrågor där allt sätts på sin spets utan att pröva det med eftertanke. Som det nämndes tidigare, råder det förvirring i samfund och församlingar. Tillåt mig att ta det från en annan synvinkel, som egentligen inte pratas mer än sporadisk.

Det handlar om ”Himmelriket” och kallelsen till den. Vi stoppar här ett litet tag för att kunna tänka efter vad det handlar om. Det tog långt tid för mig att förstå innebörden av det. Himmelriket betraktade jag som en plats som man hamnar på efter döden. Kanske är det därför som människor värjer sig och vill inte gärna höra talas om det när man vill ha ett samtal om det? Hur ligger det till som vi människor kan förstå och stämma av i vår tanke?

Ande, kropp och själ, är väl ändå de flesta överens om? Vår kropp tillhör denna jord och så småningom förmultnar med tiden efter vi har lämnat det jordiska livet. Ande är en brygga som hjälper oss att uppfatta det himmelska som vi inte ser men som ger oss en förvissning om och förtröstan i tro på Gud som skapade oss. Själen är odödlig och lever i evighet och får sin plats efter människans gärningar. Observera att dessa är 3 till antal, en förebild till ”Treenighetens Gud: Fader, Sonen, och Helig Ande”

Detta får inte förväxlas som om vi skulle vara Gudar, det är vi inte, vad vi är här på jorden är Guds redskap utifrån det gåvor som Gud har tilldelat oss människor fullbordat genom mångfald. Nej, protesterar en del med motiveringen att öppna ögon och se hur världen ser ut idag. Ja, det är korrekt, men Gud skall inte få skulden för det. Tänk på det som Gud gav den första människan, skrivet här ovan, nämligen att människa fick lov att välja kunskap på gott och ont. Det blev till allas synd på grund av en människa som var ohörsam. Detta är en upprepning av vad som händer på vår jord när människor ville bestämma själva och inte ha med Gud att göra.

Vad är då himmelriket och ur får man tag på en tro för att få övertygelsen om det som många talar om men inte kan bevisa? Med våra sinnen uppfattar vi vad som är gott eller besk, på samma sätt hjälper oss våra sinnen och lemmar att inhämta kunskap som ligger utanför det som våra ögon ser. En liten notering av personlig karaktär vill jag dela med er: Jag var en sökare i min ungdom och ville gärna ha en Guds tro, när mina bekanta berättade om sin tro blev jag förvirrad och avfärdade det som dessa berättade för mig, Men mina behov att få bli frälst försvann inte, nog att jag inte viste vad frälsningen betydde, men behovet och gemenskapen med Jesus det ville jag ha.

För säkerhetsskull tog jag en bibel och läste något i evangelierna med förhoppning om att jag skall bli frälst. Min tanke var att jag skulle förtjäna frälsning genom mina gärningar. Det blev dock inte så som jag hade hoppats, jag förstod inte ens vad jag läste om. I min sökning åkte jag till den Katolska kyrkan för att bikta mig och få syndernas förlåtelse. Fick du frid, är du frälst nu frågade min närmaste?

Vad var jag, frid, frälst, jag förstod ingenting, så livet fortsatte som vanligt, skall det vara så svårt med tron, tänkte jag, medan tiden gick. Efter en tid fick jag frågan av min blivande fru: Vill du bli frälst Claudio? Ja jag vill bli förlåten och ren i själen men jag kan inte få tag på det. Om du verkligen vill kommer Gud att hjälpa dig, men du väljer själv, fick jag till svars, Jag bestämde mig att lämna mitt liv i Jesu händer så får det bli vad det vill. Utan att kunna förklara hur Gud gjorde, blev mitt liv förvandlad och jag blev löst från alla bindningar. Det blev en omvändelse och läsning av bibeln från den dagen. Det blev en skatt för min själ, det jag läste åtföljdes av Kristi ljus i mitt liv, därför kan jag berätta nu lite drygt 50 år efteråt

Nikodemos i Johannes evangeliet som var en Gudfruktig man på Judisk vis enligt det judiska lagen, han möte Jesus som uppmanade honom att föddas på nytt. Nikodemos blev rättfärdig genom det Judiska lagen, när Jesus kom blev det den Nya Förbundet och Nåden gåva från Jesus som blev offer för alla människor och en garant till det nya livet. Vi som tror kan inte förklara hur Gud gör, men att det fungerar praktisk vittnar alla människor på jorden som har lämnat sitt liv i Kristi händer.

Så är det här med himmelriket: Oberoende vilket evangelium du läser i bibeln, Matteus, Markus, Lukas eller Johannes så finner du Jesu egna ord om himmelriket som finns invärtes i vår själ. Det är den förvisning och tro som gör att man handlar på ett annat sätt i förhållande till våra medmänniskor och tar ansvar i samhälle så som Jesus skulle gjort det.

/Claudio   

Hur uppfattas detta, är det svårt att förstå, eller tom självklart för några?

Förresten vad är Gudsrike?

Ja jag kan fortsätta med frågor eftersom jag själv har varit ett stort frågetecken i min ungdom och vände på mängder av frågor fram och tillbaka. Du måste bli frälst, hörde jag otaliga frågor… Ja, ja, från vad, och hur går det till försökte jag med nästa fråga? Men, varför måste jag bli frälst om jag ändå hade en tro?

Jag kan tänka mig att jag varken var då i min ungdom, eller är ensam med att ställa dessa frågor på äldre dagar. Vänd inte på klacken när du börjar läsa, låt mig få förklara vad jag menar. Som första frågan blir då: Vad är Gudsrike, och varför bry sig om det?

Innan jag lämnar referensen från bibeln så vill jag bara konstatera fakta: Människor med kött och blod kallad jordisk kropp, har en själ och en ande. Kroppen tillhör jorden och förmultnas när själen har lämnat i samband med döden.

Själen återvänder till det eviga till sin skapare i väntan på den slutgiltiga ”domens dag” och skall dömas för sina gärningar på jorden. Under vår levnadstid uppfattar vår ande det eviga genom tro. Dvs. någon måste berätta vad det handlar om, den förste var Jesus som visade med sitt liv vad vi människor skall göra för att få det eviga livet, kallad ”Gudsrike”

Ja men människor levde långt tidigare innan Jesus kom. Vi som tror utgår därför från gamla testamentet som gavs till Judarna i första hand för att dessa skulle missionera för andra människor i då tiden värld.

Det gamla testamentet var försvagad i sitt sätt att nalkas Gud, därför att människa är handfallen åt förgängelse genom att ogiltig förklara Guds myndighet. Genom en människa har därför alla syndat som bor på jorden, kallad ”Arvsynd”

Men Gud satte ett tecken för första människa, när Kain slog ihjäl sin bror Abel på grund av den första svartsjuka, detta kan var och en läsa i början av bibeln. Men Gud har inte förkastat människan Kain utan satte korsets tecken som räddning, vilket betyder att räddningen/frälsning har kommit alla till del som tror på det som Jesus undervisade om och efter honom apostlarna, och sen vidare genom Guds folk som tog till sig tron på Guds Fader, Kristus, kallad Jesus och Helig Ande.

Det sistnämnda kräver en förklaring som påverkar vår tro och förstånd som vi kan ta till oss:

Låt mig ta ett exempel från mitt eget liv igen: Åter igen blev jag uppmanad till att bli frälst, inget fel i det, problemet var att jag förstod inte hur jag skulle bära mig åt. Då tog jag bibel som fanns i vårt hem och föreslog att vi skulle praktisera läsningen eftersom då gör man något gott och kanske jag då skulle bli frälst?

Fast så enkelt var det inte, hur gärna jag en ville så begrep jag inget av det som jag läste. Var det något fel på mig, eller var inte jag kvalificerad för att bli frälst? Låt mig vara tydlig: Det handlar inte om kvalifikation, detta fick jag reda på långt senare. Det handlar om att bejaka Helig Ande och söka vägledning för att få övertygelse i tro. Ja, jag fick min övertygelse en tid efteråt i en dramatisk upplevelse och mitt liv blev fullständigt förvandlat.

Vad var det som hände? Rubriken ovan ”Kallelsen till Gudsrike” blev verklighet när jag kunde förstå ”Ordet” som jag sen läste och fyllde min själ med. Egentligen är det ingen dramatik i detta, Gud kommer till oss på sitt eget sätt när Han ser att vi är mottagliga för det.

Citat från Luk. 17:20-21

” Och när han blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sa: Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. ²¹ Inte heller ska man kunna säga: Se, här är det, eller: Se, där är det. För se, Guds rike är inom er.”…

Lärjungarna blev kallade till att lära känna Gudsrike, faktum var att inte ens dessa förstod riktig vad det innebar då. När man kallar människor till Gudsrike så är det inte döden det handlar om. Gudsrike handlar om Guds gemenskap genom Helig Ande som påminner oss om vad som är sunt och som inte behagar Gud. Det är också en gemenskap med andra troende som vill ha med Gud att göra i ärlighet och är villiga att tro på det som bibeln undervisar om.

Här talar vi om Guds vishet, alternativt om vi talar om på människovis då kan vi inte förstå varandra och gemenskapen med varandra blir haltande.

Så du menar att vi skall bli som Gudar för att uppfatta andliga ting, någon invänder? Nej inte alls, vi är bara människor med fel och brister oberoende av social status. Det som kännetecknar Guds gemenskap är våra behov att bli beroende av Guds Ande.

Då behöver vi inte föreställa oss att vi är Gudar eller människor från en annan planet.

” . För se, Guds rike är inom er.”…  därför att ni har bejakat den andliga sanningen som finns i ”Treenighetens Gud. Sanningen gör oss fria, genom frihet får Gud tillfälle att bruka oss för andra och hans namn därigenom blir känd och ärad.

/Claudio

Debattens vågor går höga i pressen och sociala medier om vad vi tror på och hur tron skall tillämpas i praktisk handling. Inte sällan brukar man tala om samfund och organisationer på det kristna området.

Jag tänkte själv ge min syn på tro utifrån min egen erfarenhet utan att vara teologi skolad. Snarare kan jag identifiera mig med Jesu lärjungar som blev kallade till efterföljelsen utan att dessa var skolade i den Judiska teologin.

Det första frågan som jag ställer: Vad är tron?

Från Heb. 11:1-3 citerar jag följande:

” Men tron är en övertygelse om det som man hoppas, en visshet om det man inte ser. ² För genom den har fäderna fått sitt vittnesbörd. ³ Genom tron förstår vi att universum har skapats genom Guds ord, så att det synliga inte har blivit till av det som vi kan se.”…

Och Heb 11:6  ” Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som vill komma till Gud måste tro att Gud är till, och att han lönar dem som ihärdigt söker honom.”…

Detta är referensen till ”Guds ord enligt den Apostoliska bekännelsen.” Då måste man ställa följande fråga: Var kommer tron ifrån, och hur blir man troende på det som är skrivet i bibeln?

Rom. 10:17  ” Alltså kommer tron av det hörda och det hörda genom Guds* ord.”…

Tron kommer genom Kristus som kom som människa från Gud för att uppenbara Faders vilja att försona världen genom Sonen Jesus som blev mänsklig för att människor skulle förstå Guds tankar och få syndernas förlåtelse och evigt liv.

Detta är fundamentet i den kristna tron som inte kan ändras eller förvrängas till något annat. Varför blir det varierande tolkningar från lekmän, präster eller pastorer som finns i olika samfund? Är det inte så att man gör sig en ram av bilder som skall passa uppfattningen som man lägger sig vid, läs, anpassning till tidens gång och dess skeende. Det gamla fråga dyker åter igen upp: ”Skulle Gud ha sagt?”…

På så sätt tillmäter man Gud mänskliga egenskaper som om Gud är en människa. Låt mig ta några exempel från Jesu liv i verkligheten:

När han bespisade 5000 män med 5 bröd och 2 fiskar så blev det över 12 korgar som både Jesus och lärjungar skulle ha nytta genom sin vandring i Israels land. I sammanhanget läser vi om att Jesus varnade lärjungarna för Fariséernas surdeg.

Lärjungar missförstod detta och trodde att brödet skulle bli otjänligt, därför tog dessa inte med sig av det som blev över för att mäta deras hunger. Ett mänskligt missförstånd som vi alla hamnar i någon gång i livet. Men Jesus menade inte det, vad han menade är Fariséernas falskhet, benämnd som surdeg, ganska enkel bild eftersom lite surdeg surar hela brödet. Underförstått: Det troende skall sträva efter renhet som bara Gud ger.

Den mänskliga svagheten är begränsad på grund av arvsynden som kom till världen genom den första människa. Därför har alla människor gjorts till syndare och behöver försoning-rening för att kunna uppfatta Guds natur genom Helig Ande.

Nästa exempel är hämtad från Uppenbarelseboken 3:14-18 citat

” Skriv också till ängeln för laodiceernas* församling: Detta säger Amen, det trovärdiga och sanna vittnet, begynnelsen till Guds skapelse: ¹⁵ Jag vet om dina gärningar, att du varken är kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. ¹⁶ Men eftersom du är ljum och varken kall eller varm, ska jag spy ut dig ur min mun. ¹⁷ För du säger: Jag är rik och har överflöd och behöver inget, och du vet inte att du är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken. ¹⁸ Jag råder dig att köpa guld av mig, som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att klä dig i, så att din skamliga nakenhet inte ska synas, och smörj* dina ögon med ögonsalva, så att du kan se.”…

Detta var ett bildspråk till Laodikeas församling som såg på tillvaron med inställelsen och anpassning till det som tillhör världens nöjen och dess frukter. Man talar så mycket om kärlek idag som om Gud skulle vara bara kärleken. Han är förvisso det, men Han är också helig och utan helgelse får ingen se Gud läser vi i brevet från Hebréerna.

Innan jag avslutar dagens artikel, vill jag ställa ännu en fråga:

Hur ser vi på Gud? Är det något som finns lågt bort och som man kan ta till bara när det passar vårt syfte? Eller är vi pånyttfödda enligt Jesu uppmaning och exempel till Nikodemus i Johannes evangelium kapitel 3  ” Förundra dig inte att jag sade dig (Nikodemus ) att du måste föddas på nytt” Att följa Jesus är ett personligt ställningstagande och bejaka hans undervisning om läran till helgelse-renhet inför Gud.

Vem kan då bli frälst idag kanske någon frågar? Glöm inte att lärjungar ställde samma fråga till Jesus. Dessa tyckte att målet skulle bli ouppnåelig, ja det kan vi tycka också, men vi får också citera Jesu ord: ”För människor är det omöjligt, för Gud är allt möjligt”

Där kommer en överlåtelse till Gud in genom kunskapen om Honom som vi läser om i bibeln där tron och förtröstan växer i vishet att det inte är genom vår mänskliga kraft vi kan bli bevarade i tron. Det är genom Jesus som bar alla våra synder och svagheter som vi kan iklädda oss Kristus när vi fattar beslut att följa honom i tron. Som människor kommer vi misslyckas då och då, men motivet finns till hands för att bli bevarade i Honom.

/Claudio

Syns Gud genom våra yttringar? Eller, kanske borde jag uttrycka mig med lite mera konkreta frågor:

Vad förmedlar vi genom våra samlingar i kyrkor eller allmänna platser? Frågan är befogad, därför vill jag skriva några rader om det som du kan läsa längre ner i artikeln.

Först: Om vi tror på en Gud, Jesus och Helig Ande som Treenighet i Gudom, som jordens och människans skapare och allt som hör till det, då måste vi respektera och ära Gud för Den som Han har sagt sig vara.

Om vi tror på en kärleksfull Gud som förmedlade Sin kärlek till oss människor genom Kristi födelse av en människa i all enkelhet. Gud blev ”Människoson” som tog sig tjänare gestalt för att den som tror skall förstå vad Gud Fader har tänkt för sin skapelse.

Om man håller fast vid bekännelsen ovan kan vi inte blanda in några andra så kallade Gudar. Detta blir istället avguderi som har skapats av människohänder. Här kommer första referensen och grunden för vår tro som har betydelse för vårt uttrycksätt.

Från 1 Kor 15:14-23 bifogar jag följande:

” Och om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro är också meningslös. ¹⁵ Då kommer vi också att stå där som falska Guds vittnen, eftersom vi har vittnat om Gud att han har uppväckt Kristus, som han inte har uppväckt, om det är så att döda inte uppstår. ¹⁶ För om de döda inte uppstår, så har inte heller Kristus uppstått. ¹⁷ Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. ¹⁸ Då har också de gått förlorade som har insomnat i Kristus. ¹⁹ Om vi endast i detta livet har haft vårt hopp till Kristus, så är vi de mest ömkansvärda bland alla människor. ²⁰ Men nu har Kristus uppstått från de döda och har blivit* förstlingen av de som somnat in. ²¹ För eftersom döden kom genom en människa, så kom också genom en människa de dödas uppståndelse. ²² För såsom alla dör i Adam, så ska också alla i Kristus göras levande. ²³ Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen, sedan de som tillhör Kristus vid hans återkomst.” …

Detta är det ”Fundamentet” som hela försoningen villar på, det andra sättet att vissa det på eller genom diverse uttrycksätt har också betydelse för människor som är mottagare till ordet som förmedlas.

Jag utgår ifrån att vi är eniga att Gud är större än våra tankar och våra rutiner som vi använder i olika kyrkor och samfund. Vad menar jag då?

Jo när vi nalkas Gud i enskild bön och med respekt för Guds helighet, då kan vi uttrycka oss på det sättet som känns bekvämt för oss. Om vi däremot är i ett sällskap vilket det månde vara har vi ansvar för hur våra ord framförs. Det kan hända att människor som inte delar vår tro blir skrämda och får en negativ tanke om vad tron är.

Gud är ordningens Gud, inte motsatsen, läser vi i 1 Kor 14 : 33

Vi människor har en tendens till att förmänskliga Gud i tron att Han beter sig så som vi människor gör. Eller så hamnar vi i den andra diket och då blir det att Gud är så långt borta så det blir till slut bara en teori, istället för det himmelska barnaskapet där vi kan nalkas med förtroende i bön.

På samma sätt följer oss en uppfattning om att Gud skall göra efter en mänsklig mall. Här kan det vara olika från samfund till samfund beroende på traditionen i vilken samfund man var fostrad ifrån början.

För att artikeln inte skall bli för lång tänkte jag citera en text från: 1 Kungaboken 19

Det handlar om profeten Elia som många av er kommer ihåg berättelsen. Föreslår att den som vill läser hela kapitel för att få en helhet om vad som hände.

Så… Vad handlar dagens artikel om?

Hur var det för Elia? Han var med om när Gud uppenbarade sin kraft för att alla förvillade profeter som trodde på avgudar skulle se Guds härlighet. Dessa falska profeter trodde inte på Gud, ändå dansade dessa i vanmakt för att pressa fram något som skulle bevisa deras existens.

Med andra ord: Gud låter sig inte gäckas, det var inte Elia som tände eld, han var bara en profet åt Den Högstes, Gud förhärligade sitt namn när han tände el på altaret som ett vittnesbörd att det finns bara en Gud.

Nå väl… det kom en vardag för Elia, precis som det är för oss i vår tid. En del av oss har varit med om härliga ting när Gud förhärligade Sitt namn och svarade på vår bön. Det betydde dock inte att vi kunde leva vidare på gammal välsignelse. Helighet och Guds beroende kommer in i bilden för att man skall bli bevarad i tron.

Elia fick sina prövningar när drottning Isabel svor att hon skulle se till att han dödas. Det var inga tomma hot, detta viste Elia så han gick och gömde sig. Ganska naturligt för oss också när vi står inför prövningar och vi har inte kraft att sköta Guds uppgifter.

För att tala om pastorer och församlingsledare, bland annat, så lämnar en del för att kraften saknas. Elia själv önska sig döden, han var deprimerad och viste inte hur han skulle vända sitt liv? Lyssna du som läser detta: Skulle inte Gud förmå att förnya sin kallelse till dem som han kallade i tjänst? För det är väl inte så att vi tror att vi sysslar med en förening?

Nej vi är kallade till Den Högstes ärende och vara hans redskap i den tid vi lever. Vad skall vi göra för att resa oss igen? Vad gjorde Elia? Ja han tyckte synd om sig själv, men Gud hade inte lämnat honom för Han viste vad för ett verk Elia var. Vi själva är inte bättre än Elia heller. Därför får vi ge akt när Gud kallar tillbaka till förnyad kallelse.

Elia fick besök av en ängeln som gav honom mat till att styrka sig och greppa mod. Det räckte inte för Elia så Gud använde ängeln vidare som uppmuntran. Stå upp Elia och ät för annars blir vägen långt för dig. En förebild för oss andra att hämta näring och kraft genom ordet och memorera det för att veta var rågångar går mellan det världsliga och det himmelska.

Elia reste sig till sist och påmindes om vad Gud gjorde tidigare. Gott tänkte Elia, nu kommer Gud till mig på samma sätt tänkte han. Men först ville Gud höra vad Elia ville själv, beslutet att följa Jesus är individuellt, inte något som skall fattas av andra. Elia ville gärna försvara sig inför Gud hur mycket han tjänade Honom vid olika tillfällen.

När det började dundra och åska trodde Elia att nu händer saker och Gud är på färde. Nej, Gud var inte i åskan. Sen kom en storm som ryckte upp träden från marken, nu är Gud på gång igen, inte Gud var inte i Stormen. Sen kom en jordbävning till området där Elia var, nej Gud var inte i jordbävningen.

Till sist märkte Elia att allt lugnade sig ner och det blev stilla och han märkte ro i sin själ. Då kunde Gud tala till Elia och visa honom vilken väg han skulle gå för att Gud skulle använde honom för sitt syfte.

Sammanfattning av texten: Gud kommer till oss när vi är mottagliga och vår själ är stilla så vi kan ta emot Hans välsignelse och gå i förbereda gärningar, detta gällde Elia och detta gäller oss också, vi kan inte befalla Gud på vilket sätt Han skall komma. Våra tankar är inte Guds tankar, Gud väljer själv vägar för sina tjänare för han vet bäst vad som är rätt i varje situation. Som människor måste vi ha stillhet för att kunna bejaka Guds uppmaning.

/Claudio