Vad är sanning?


Det är förvirringens tid vi lever med, kanske inte så konstigt heller. Det samma var det på Jesu tid också med den skillnad att den som satte sitt hopp till Jesus fick också hopp att hålla fast vid. Det var inte lätt då heller. Tänker på den stora skaran av människor när Jesus red in i Jerusalem på ett  åsneföl och folket stämde in i hyllningen: ” Hosianna David Son, välsignad är Han som kommer i Herrens namn”…

Det var förväntan, hoppet, glädjen, äntligen skulle skriften uppfyllas och Messias skulle skapa fred på jorden?  Alla trodde att detta var sanningen, det flesta hade egna bilder på hur det skulle gå till, men Jesus själv visste vad som väntade honom. Andra som borde vetat bättre, vädrade morgonluft för att röja Jesus ur vägen. Dessa hade sin egen sanning, var religiösa till namnet och välbeställda och tongivande i samhälle. Det dröjde inte mer än 3-4 dagar förrän Jesus blev förråd  och överlämnad till den Romerska  översteprästen Kajafas . Massas hyllning bytes ut mot bespottelse  för Jesus sågs som en svikare. Det såg inte ut till att han skulle bringa fred på jorden för nu var han fången hos Kajafas,översteprästen medan de välbeställda eldade på massorna och ville döda  Jesus.  Jo vist, skriften skulle uppfyllas, läser vi om. Profeten Jesaja profeterade i sin bok i 53 kapitel om den kommande Messias hur mycket lidande han skulle gå igenom. Men vad var sanningen? Och vem bemödade sig att ta reda på det? Nej, de flesta var upptagna med sin egen besvikelse så det fanns inte plats för rannsakan, då är det lättare att ansluta sig  till dem som hörs mest.

Är människor annorlunda nu, är inte vi mera upplysta genom den  digitala tekniken?  Jo, jo  allt kan missbrukas, precis som då den som hörs mest får med sig anhängare, men vad är sanning?

Tillbaka till Kajafas  och Jesus… du hör vad dessa ropar och anklagar dig för? Jo då Jesus hörde men han ville inte svara, då vände sig Kajafas  till den Judiska folkmassan: Vad skall jag göra med Jesus? ”Korsfäst, korsfäst ropade skaran”… ja men, vad har han gjort? Detta var pinsamt för Kajafas  så han frågade igen: Vad har han gjort? Då ropade massan: Han har sagt att han är Guds Son, Messias-han är en hädare. Tänk att sanningen kunde vända så snabbt, ifrån glädje och hyllning förbytes  tillvaro till mord.

Kajafas  ville försöka en gång till med Jesus: Är du Judarnas kung  och Messias, Guds Son? Matt 26:64

64 Jesus sa till honom: Du sa det. Men jag säger er: Härefter ska ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens skyar.”…

Jesus bekräftade till sist vem han var och vad som skulle hända framöver för både Kajafas och ståthållaren Pilatus. Dessa fann inget som berättigar att Jesus skulle dömas till döden, men de vågade inte gå emot massan för rädslan att det skulle bli upplopp. 

Det var inte sanningen som vann den här gången, just för den sakens skull att försoningen för alla människor skulle fullbordas.  Detta är också ett exempel till oss andra  att vara vakna och ta reda på sanningen  oberoende om vad det gäller. En ung herde, David  som stred med den väldige Goliat, blev också förlöjligad  när han skulle stå upp för sanningen och försvara den. Tänk vad ensam han måste ha känt sig. Hur gjorde han?

Jo det första han gjorde var att välja ut 5 släta stenar till sin slangbella… Varför ? Ni får läsa själva vad dessa föreställer:

Efes. 6:10-11, 13-18

10 Till sist, mina bröder*, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. 11 Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp.”…

” Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen, och förbli stående när ni har fullgjort allt. 14 Stå därför fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar 15 och ha som skor på fötterna den beredskap som fridens evangelium ger. 16 Framför* allt ta trons sköld, med vilken ni kan släcka alla den ondes brinnande pilar. 17 Och ta frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord, 18 under all bön och åkallan, be alltid i Anden. Och vaka med all uthållighet och bön för alla de heliga,”…

 Sammanfattning:  Sanningen borde vara prioriterad i allt vad vi gör. Oavsett om det gäller vår vardag eller andliga spörsmål.

/Claudio

Bildspråk som vägvisare


Det mörknar mer och mer i flera avseende, advent närmar sig och tiden fram till årsskifte ter sig ganska mörkt, så är det varje år när höst och vinter kommer. För att förjaga mörkret tar vi fram våra ljusstakar och andra ljuskällor för att lysa både inne och ute. Det finns inte många som ifrågasätter detta, oberoende av vilken tro de hör. Och nog ligger det i sakens natur att göra tillvaro något ljusare och gladare. Förresten;  tänk på vad en liten ljus källa kan åstadkomma i mörkret, en liten tändsticka, eller en liten obetydlig LED lampa som tränger undan den kompaktaste mörker som finns. Bildspråk som vägvisare, är rubriken. Här nedan bifogar jag texten i form av bildspråk som Jessus använder. Om vi sätter oss in i texten så får våra tankar gå tillbaka till tiden för Jesu verksamhet på jorden. Här tänker jag på bilder av praktisk natur med  olje  lampor eller facklor i den meningen att det skall finnas en typ av förråd som man hade i sina händer kopplad till ett rör med veke i  och en liten kärve på toppen av facklan som får bränsle, en tipp av brännbar olja som sugs upp med veken. Detta var en vägvisare för människor, en ljuskälla så det skulle se var de sätter sina fötter och på så sätt komma till sin destination.  

Matt 25:1-13

1 Då ska himmelriket bli likt tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. 2 Men fem av dem var visa, och fem var oförståndiga*. 3 De oförståndiga tog sina lampor, men tog ingen olja med sig. 4 Men de visa tog olja i sina kärl, tillsammans med sina lampor. 5 När brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade. 6 Men vid midnattstid hördes ett rop: Se, brudgummen kommer*! Gå ut och möt honom. 7 Då stod alla dessa jungfrur upp, och gjorde i ordning sina lampor. 8 Och de oförståndiga sa till de visa: Ge oss av er olja, för våra lampor slocknar. 9 Men de visa svarade: Den skulle inte räcka till för både oss och er. Utan gå hellre bort till dem som säljer, och köp åt er själva. 10 Och medan de gick för att köpa, kom brudgummen. Och de som var redo gick in med honom till bröllopet, och dörren stängdes. 11 Men efteråt kom även de andra jungfrurna och sa: Herre, Herre, öppna för oss. 12 Då svarade han och sa: Sannerligen säger jag er: Jag känner er inte. 13 Vaka därför, för ni vet varken dagen eller stunden, när Människosonen kommer*.”

Jesu berättelse säger så mycket mer än själva uppmaningen att hålla sig beredd… till vad?

De skulle möta sin brudgum men vägen var lång och smal, ingen visste hur långt de behövde gå, det behövdes vägvisare och lampor som kunde ge ljus när det gick i mörkret. Det behövdes förstånd och planering när man fattade beslut. Hur mycket olja skall man ta med sig, eller hur stort  skall förrådet vara som man bar i sina händer? Hälften av sällskapet tog det med en klackspark och lite nonchalant tyckte att det blir bara jobbigt att dra med sig så mycket. Medan de andra tog det säkra för osäkra och gjorde sig beredda ifall brudgummen dröjer så vill dem inte famla i blindo.

Att vi får fira advent som ljusets och frälsarens  ankomst  från år till år är tämligen  förutsägbart, så har vi gjort i många hundra år. Av alla människor som har varit med tidigare så är det många som saknas nu. Måhända helt naturlig när en del blev gamla och deras liv fullbordad bland människor, svårare blev det för dem som lämnade jordelivet i sina unga år när vi tycker att dessa skulle kunna utträtta en hel del ännu. Men vi råder inte över döden, av den orsaken  får vi vara beredda  att gå när tiden kommer.

Jesus talar om brudgummen, han är det också, inte på ett jordisk sätt, han är brudgum över församlingen/kyrkan  som han gav livet för. Det är därför viktigt att inte överge gemenskapen i församlingen  för det är grunden  för Guds uppbyggande verksamhet där lemmar fogas samman i Kristus som Brudgummen. Församlings gemenskap frälser inte, det är bara tro på Jesu försoning, men gemenskapen är viktig för att bli bevarad i tro och som en kanal mot andra människor för att uppfylla  ”rättfärdighet” och vara Kristi och Guds händer, fötter, röst eller annat som man kan bidra med till Guds ära.

Som avslutning på dagens text skall jag bifoga utdrag från Uppenbarelseboken 19:7-9

7 Låt oss glädjas och fröjdas och ge honom äran. För Lammets bröllop har kommit och hans hustru har gjort sig redo. 8 Och hon har fått fint linne, rent och skinande att klä sig i, för det fina linnet är de heligas rättfärdiga gärningar. 9 Och han sa till mig: Skriv: Saliga är de som är kallade till Lammets bröllopsmåltid. Och han sa till mig: Dessa är Guds sanna ord.”

Vill bara tillägga angående förrådet, vi är kärl som är formade utifrån  Guds kunskap och vilja i den mångfald  som vi är. Där har Gud lagt en längtan som evighets människor, i den längtan bär vi med oss kunskapen om Guds härlighet och evig liv när tiden är inne. Till dess får vi leva i tro här och med hjälp av metaforer/bilder försöka greppa Guds kärlek.

/Claudio

Apostlarnas första missions uppdrag


Min nyfikenhet driver mig att läsa på historia av vad som hände efter Jesu himmelsfärd. Hur förvaltade apostlarna uppdraget och Jesu befallning?  Ja, men det vet vi redan, säger några, Apostlagärningar talar om det för oss, och så har vi Paulus brev till församlingar som han fick vara med att grunda under sina missions resor. Dessutom har vi Petrus bägge brev, Johannes redogörande brev och Jakobs brev. Skulle inte detta räcka för att bekräfta vad som hände i första början  av den kristna verksamheten?  Jo då, jag instämmer, detta tillhör de bibliska böcker som bildar Guds ord, så egentligen  skulle man inte behöva skriva  om det. Det som är skrivet om det finns redan  nedskrivet, ändå finner vi orsak till splittring mellan ”Guds folk” seklerna igenom. Detta är jag nyfiken på  hur det blev  så och vad som hände.

En del kan vi ana redan  av det som är skrivet till de 7 församlingar, vilket det finns på menyn till vänster  och kan läsas av dem som vill. Jag skall dock försöka att inte skriva så mycket så det blir tröttsamt för läsaren.

Ni känner till att den första församlingen  bildades i Jerusalem  efter  Den helige Anden föl över dem som bevittnade Jesu himmelsfärd. Där var apostlar, judar och mängder med folk från olika stammar och språk. Över dessa människor  föl Guds Ande i form av eldtungor, dvs. en förebild på Guds eld som skall brinna i dessas blivande missionärer. Detta är också en bekräftelse på vad Jesus undervisade om vid olika tillfälle tidigare, alltså ett löfte som gick i fullbordan.

Nu tog apostel Petrus  initiativet som den ledare han var och började sin första predikan  för folket som var samlade på platsen.

Här kommer lite referenser som bekräftelse på detta:

Apg. 2:41-47

41 De som då med glädje* tog emot hans ord, lät döpa sig, och så ökades församlingen den dagen med omkring tre tusen själar. 42 Och de höll fast vid apostlarnas lära och gemenskapen och vid brödsbrytelsen och bönerna. 43 Och fruktan kom över varje själ, och många under och tecken* gjordes genom apostlarna. 44 Och alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt, 45 och de sålde sina ägodelar och tillhörigheter och delade ut dem till alla, efter vad var och en behövde. 46 Och varje dag var de ständigt och i full enighet* tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd, och åt sin mat med fröjd och uppriktigt hjärta. 47 De prisade Gud och hade gott anseende hos allt folket. Och dagligen lade Herren till församlingen* dem som blev frälsta.”…

Nu började den kristna budskapets utbredning  av både apostlar och andra som kom till tro i Jerusalem. Detta var dock inte smärtfritt, det rådde förföljelsen ifrån både Romarna som ockupations makt och Fariseerna som tyckte att dessa  hade övergivit den äkta tro. Samtidigt blev det splittring mellan andra Judar och troende  på grund av gamla testamentets lärosatser. Observera att just detta ligger till grund genom hela historien. Människor som tyckte se sig förmer än andra och som hade en tongivande ställning i samhälle förespråkade en annan ordning  för församlingen. Följden blev att församlingar splittrades  och det bildades nya församlingar som i månt och mycket villade på mänskliga  tankar.

Det hindrade dock inte Guds verk  och evangeliets kunskap att utbredda sig  över hela norra mellan -östern  och så småningom  till Rom som då ansågs som världens centrum. Här börjar en ny epok  av den kristna församlingens utbredning och anses ha startat år 70 ef.Kristus.

 Här börjar den första satsen i bildandet av den Katolska kyrka. Enligt Roms fördrag dog Petrus i Rom en martyr död. Eftersom det är omskrivet i bibeln att Petrus kallades för klippan, ansågs det som bildande  av den katolska kyrkan. Till detta hör också argument på att Jesus sa till Petrus att han har fått himmelrikets nycklar och det som han binder skall bli bundet i både himmel och på jorden. Hur det låg till vill jag återkomma till.  

I början av det första århundrade ef.Kr    

Kallades inte  påvar (Pappa-Fader)  för påvar, deras gemensamma  namn var ”Biskopar av Rom” den som anses efterträda  Petrus i Rom som sedermera blev  den Katolska kyrkan är Sankt Linus omkring år 64-67 ef.Kr

Nu undrar jag: Hur kunde det vara möjligt att vara så öppen med sin tro när apostel Petrus satt fängslad i Rom och sen blev han avrättad med att spikas upp och ner på ett kors och dog för sin tro skull. Förföljelsen hade drabbat  alla Jesu troende med motiveringen att  de försummade kejsaren som ansågs  Gudomlig. Paradoxen är också att Romarna kunde ägna sig åt mångguderi så länge det inte stred mot kejsarens integritet.

I sammanhanget kan vi säga att vem som helst kunde inte bli biskop i Rom på den tiden. Det var välbeställda personer som hade högt anseende hos kejsaren och således åtnjöt  frihet i förhållande till Jesu efterföljare. Jag påstår inget eftersom jag har inga referenser att falla tillbaka på, men jag tillåter mig undra hur det gick till vid övertagandet av  Petrus  kallelse. Att förföljelsen pågick fram till ca 300 talet ef.Kr är väl dokumenterat. År 306 tillträde Konstantin den Store som kejsaren i Rom och han kom med amnesti till de kristna som hade  innan dess sin verksamhet i underjorden.

Nu började en vis frihet för de troende som spred sig över norra Mellanöstern, Balkan Italien och mellersta Europa. Det är välkänt att Konstantin  grundade  staden Konstantinopel  i den Byssantiska Grekland. Därifrån skulle den Ortodoxa kyrkan härstamma och utbreda sig norrut mot den väldiga Ryssland.

På 600 talet  ef.Kr bildades den Islamiska  religionen av profeten Mohamed som kom från den Arabiska  halvön. Varför skriver jag om historia som många känner till redan?  Jo därför att vi måste se de troendes  ställning i ljuset av historien  och ta lärdom av vad som hände i jämförelse med Guds ord.

Detta  är inte ett gammalt  företeelse som hör till historien. Korruption fanns bland Judar som tyckte att dessa var förmer än vanlig folk  och ville gärna berika sig på bekostnad av dessa. Tyvärr är det så att varken protestanter eller  katoliker slapp detta genom historien. Det har funnits många krig under historiens gång där dessa har försökt att bekämpa varandra  i egna religionens namn.

För mig står det ganska klart att det finns  inte några felfria människor på jorden, varken då eller nu. Apostlarna möte förföljelsen och lidanden på grund av den övertygelse de bar med sig. De hade präglats av Jesus som lärare och mästare som människa när han var på jorden. Men de hade också lärt känna honom som kommen från Gud med försonings syfte till alla som bejakar tro på honom.

Apostlarna var måna om att berätta  vad Jesus har lärt dem och genom deras berättelse har evangeliet spridits till generation efter generation. Det var en personlig ställnings tagande av individer för de visste att det började med omvändelse i  människan , dvs. på nytt födelse inte av eller genom köttet utan genom Anden. Dessa betraktades som kättare  som  man skulle ta avstånd ifrån.

Hur ter sig framtiden ut för de troende ?

Jag kommer att skriva några rader som kan se skrämmande ut  för en del. Jag ber om ursäkt för detta, min tanke är inte att vara en olycksbådande  profet. För övrig är jag ingen profet, och har svårt för dem som upphöjer sig till profeter. Överhuvudtaget  är det inte titlar som skall bedöma vår personlighet. Det som är viktig i sammanhanget är vårt liv i sin helhet, det skall synas om vi har god frukt i våra liv, frukten i sin tur skall återspegla Guds härlighet  till Guds ära och inte något som vi skall berömma  oss av.

Vad förväntar vi oss av framtiden, oberoende av om vi är troende eller ej? Som Kristi följare  borde vi vara vaksamma  av händelser i världen. Detsamma  kan vi inte begära av andra som inte har kunskap eller tro. Ändå måste vi vara tydliga och inte förtiga  vad som är skrivet i Guds ord, till både kunskap  för dem som inte har kommit till tro, men också  en  påminnelse  till de troende att rannsaka skrifter.

Jesus hade sagt till sina lärjungar och till människor  som beskådade hans Himmelsfärd genom änglar som talade i hans ställe:

Appg.1:6-11

6 Då de nu var samlade frågade de honom och sa: Herre, ska du i denna tid återupprätta riket åt Israel? 7 Då sa han till dem: Det är inte er sak att veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. 8 Men ni ska få kraft efter att den Helige Ande har kommit över er och ni ska vara vittnen* åt mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns. 9 Och när han hade sagt detta, såg de hur han lyftes upp, och en molnsky tog honom ur deras åsyn. 10 Och medan de uppmärksamt såg mot himlen, när han for upp, se, då stod två män i vita kläder hos dem. 11 Och de sa: Ni galileiska män, varför står ni och ser upp mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han ska komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen.”…

Detta är den första referensen  på att Jesus kommer tillbaka på samma sätt som han for upp. Tiden när det skulle ske fick dom inte veta, däremot var det viktig att de skulle vara på sin vakt och leva gudfruktig.

Kan vi uppfatta  och förstå vad som skall hända i framtiden?  Kanske får jag skriva en utförligare artikel vid ett annat tillfälle om det, men eftersom artikeln är lång som den är skall jag försöka fatta mig så kort som möjlig.

Upp. 13:11-18

11 Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden, och det hade två horn som ett lamm men det talade som en drake. 12 Och det utövar det första vilddjurets hela makt inför det och får jorden och dem som bor på den att tillbe det första vilddjuret, vars dödliga sår blev läkt. 13 Och det gör stora tecken, så att det till och med får eld att falla från himlen ner på jorden inför människornas åsyn. 14 Och det förför dem som bor på jorden genom de tecken som det har fått makt att göra inför vilddjuret, och säger till dem som bor på jorden att göra en bild åt vilddjuret, vilket var sårat av svärd men levde. 15 Och det fick makt att ge ande åt vilddjurets bild, så att vilddjurets bild också kunde tala och göra så att alla som inte tillbad vilddjurets bild skulle dödas. 16 Och det får alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, till att ta emot ett märke på sin högra hand eller på sina pannor, 17 så att ingen ska kunna köpa eller sälja, utom den som har märket eller* vilddjurets namn eller dess namns tal. 18 Här är visdomen. Den som har förstånd kan räkna ut vilddjurets tal, för det är en människas tal och dess tal är 666.”

Det är mycket bildspråk i den här texten som kan vara svårt att förstå för många. I korta drag handlar det om en falsk Messias-Ledare som skall föreställa sig som Gud. Därför tar jag med detta i dagens text  för att tom de troende kommer att falla för det på grund av sitt bristande kunskap. Det andra är hur allting går så snabbt och förbereds en plattform  för detta.

Några exempel:

Kontantlös samhälle: En så länge går det att handla med pappers pengar, men bankerna stretar emot och vill inte hantera det, transaktioner går blixtsnabbt  globalt. Våra bankkort  är kopplade till multinationella  banksystem  och med sin chip rymmer de ofattbar  mängd information om människan bakom kortet.

Den globala uppvärmningen: Oavsett  om det är rätt eller fel med klimatet, kan det användas som förevändning  till att alla människor skall rätta sig i leden för att i klimatets namn få kontroll över medborgare.

Virus och andra sjukdomar: Vem hade trott att hela samhälle skulle stängas ner och kontrolleras av statsmakten. Må hända att det fanns ingen alternativ till det, vad händer i framtiden? Ingen vet,

Detta  är bara några exempel som vi bevittnat  de t senaste 10 åren. Vad händer om länder börjar kriga mot varandra på grund av torkan och brist på vatten och mat?  Jag tror att människor kommer att välkomna, tom ropa efter en ledare som kan tänkas få ordning på en värld som rasar.

Hur skall vi andra göra som sätter vårt hopp till Gud?

Detta skall inte behöva  vara  negativt för Jesu efterföljare.

Lukas 12:32  Får bli slutkläm på dagens artikel

32 Frukta inte du lilla hjord, för det är er Faders goda vilja att ge er riket.”…

Låt oss vara ärliga mot oss själva… Vad kan vi göra? Behöver vi gå med ångest eller anklagelse?  Eller kan någon annan anklaga ”Guds barnaskaran”?  Nej, vi är människor som kommer till korta både med oss själva och med andra, detta kan vi dock inte hänga upp oss på. Det är vår vilja och våra behov det hänger på, våra beslut: Är Gud den som han är beskriven i bibeln? Ja, för mig är Han det. Någon kan inte tro eller ta det till sig, kan vara så, men alla har möjlighet att söka, några finner det ganska snabbt, medan för andra kan ta tid att mogna. För dem som söker redan: Var försiktig så du inte ger dig in i något främmande och falsk. Att söka är att pröva också och vara vaksam. Dessutom kan alla som vill forma en personlig bön till Gud. Ibland kan bara tankar vara gott nog i stillhet, Gud är  varken döv  eller blind.

/Claudio

Bokrullen


»Människa«, sade han, »ät det du ser här, ät denna rulle. Gå sedan och tala till israeliterna.«

Jag öppnade munnen, och han gav mig rullen att äta.

»Människa«, sade han, »svälj denna rulle som jag räcker dig och fyll din mage med den.« Jag åt den, och den smakade sött som honung.”…

Detta är citat från Hesekiels bok 3:1-3

Något ovanlig att börja artikel med citat som för många är svår att förstå. Egentligen är det inte så svårt om vi tar det som bildspråk. Jag skall strax förklara vad mitt syfte är med texten och vad jag har inom mig som jag vill delge er alla som har intresse.

Det är ingen hemlighet att jag besöker visa sidor/bloggar nästan dagligen, delvis för att hålla mig uppdaterad i vad som händer på både det andliga och profana världen. Samtidig har jag gott om tid att rannsaka vad som sägs och jämföra själv hur det stämmer med det skrivna ordet/bibeln. Skulle jag då vara en domare som har företräde i tolkning av skriften? O nej, därtill känner jag mig för liten, dock har jag den förtröstan på Guds nåd att Han kan använda vem han vill för att förhärliga sitt namn. Det handlar alltså inte om mig, utan om ordet som jag delar och dess innehåll.

Intressant är att det finns människor bakom pc skärmar med många skiftande namn och ålder som man inte vet något om. Det är fullständigt anonymitet som gäller om kommentaren inte vill framträda med sitt riktiga namn offentligt. Själv brukar inte jag kommentera något, utom några enstaka fall. Normalt sett skall moderator (eller ägaren till bloggen) förhindra att oönskade kommentarer slinker igenom, vilket det fungerar för det mesta.

Det som har upptagit mitt sinne är i många fall en hårdhet och tvärsäkerhet av visa kommentarer i tolkningen av Guds ord. Själva grunden till vår frälsning är det inte så mycket att säga om. Den står dock fast och finns ingen tvekan om vad som gäller.

Det andra som det debatteras  så mycket om är den eskatologiska betydelsen och tolkningar av den yttersta tiden. Till detta kan läggas också kommentarer och engagemang om politiska spörsmål och uppfattningar, gällande vänster eller höger.

Själv tycker jag att detta är förmycket ordklyveri. Varför? Jo, därför att det kan lätt leda till missuppfattningar och slutsatser mellan människor. Diskussion live mellan människor kan vi bedöma av ansiktes uttryck vad en annan människa menar. Medan en kommentator bakom en skärm kan man inte veta något om. Därför blir den fällda kommentaren vilseledande.

Vad har då profetens ord med detta att göra?

Om det är et bildspråk eller annat i texten ovan spelar egentligen igen roll. Andemeningen är att profeten skall ta till sig Herrens ord, tugga ner den och smälta innehållet för att sen förmedla ordet vidare. Med andra ord: Läs ordet noggrant, memorera den och pröva den i bön inför Gud först, sen är du mogen att uttala dig och ge det till andra.

Något annat som vi alla, här vänder jag mig till alla dem som bekänner sig till Jesus och vill följa honom i trohet, oavsett namnet på samfundet, är att vårt uppdrag är att skingra mörkret runtomkring oss och skapa jordmån/ljus för varandra och våra med människor.

Matt 5:14-15 säger Jesus så här:

14 Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. 15 Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan*, utan på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som är i huset. 16 Så låt ert ljus lysa inför människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader, som är i himlarna.”…

Hör ni, som läser, vi får lov att ha olika uppfattningar om saker som vi har kommit fram till. Jag uppmanar oss alla att vara saktmodiga och ödmjuka i förhållande till vår nästa.

Ordspråksboken 15:1-4 säger så här:

” Ett mjukt svar stillar vrede, men hårda ord väcker upp ilska. 2 De visas tunga använder kunskapen rätt, men ur dårars mun flödar dårskap. 3 HERRENS ögon är överallt, de ger akt på både de onda och de goda. 4 En helande tunga är ett livets träd, men en elak tunga ger hjärtesår.”

Så långt gäller det praktiska, men jag vill också ta i anspråk en annan bok… ”Livets bok” där våra namn är skrivna. Är det så, och i så fall, varför är det bara visa som har sitt namn skrivet i Livets bok? Det här kräver en förklaring, vad passar då bättre än Jesu egna citat när hans lärjungar kom till honom uppspelta och glada därför att tom andarna var dem underdåniga.

Luk 10:20

20 Men, gläd er inte över att andarna är er underdåniga, utan gläd er hellre* över att era namn är skrivna i himlen.”…

Upp 5:5

1 Och jag såg i höger hand på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift på insidan och utsidan, förseglad med sju sigill.”…

Hoppar lite mellan texterna för att inte texten skall bli för lång. Detta kan verifieras för dem som vill läsa hela kapitel 5

Fortsätter från vers 9:

9 Och de sjöng en ny sång och sa: Du är värdig att ta bokrullen och öppna dess sigill, för du blev slaktad och har friköpt oss* åt Gud med ditt blod från alla stammar och språk och folk och folkslag, 10 och har gjort oss till kungar* och präster åt vår Gud.”…

Så, vad handlar detta om, och vilka namn kommer att vara skrivna i bokrullen en gång när vi dör här på jorden?

Självklart är det så att Gud har ingen anseende till personer. Alla är vi Guds skapelse avsedda till helig gemenskap. Var och en disponerar sitt liv och fattar beslut om vad den vill tro på, eller att inte tro alls. Med andra ord så beror inte på Gud att några, hur många de är, vill inte ha med Gud att göra. Medan andra vill tro men vet inte hur de skulle börja. Åter igen Jesu egna ord om ett litet senaps korn, ja så lite behöver tron vara för att kunna börja ta till sig kunskapen  om honom. Därför hänger bokrullen som jag citerar ovan, förebild på Guds ord” och mat för själen, med tron som växer i förtröstan på det skrivna ordet. Man får en förvisning i sin ande om Guds gemenskap när man fattar beslutet att aktivt ta den till sig. Enkelt uttryck så är alla människor upptecknade i livets bok, men på sin egen begäran blev det strukna från den av den anledning som jag nämnde ovan.

Det finns förstås människor som tror att genom deras egna gärningar, oberoende hur goda det är kan förtjäna att  komma till Gud. Det här kräver en lång utläggning hur det fungerar i praktiken. Men i korthet är det så att den som förnekar Jesu försoning och tror på det som han undervisade sina lärjungar om som de första missionärer kommer hellre inte in i Guds rike. Antingen är man för Jesus som försonaren och i hans namn gör goda gärningar för att visa på honom. Eller så tar man avstånd från Jesus och försöker skapa sin egen tro på sig själv i tron att man skall nå Guds rike.

/Claudio

Alla Helgon Dagen


Lite historik om varför det finns en helg för alla helgon dagen.

Från 1772 firades dagen på söndagen i ansluttning till månadsskifte oktober-november. 1952 fattade Sveriges riksdag beslut om att firande av alla helgons dag skulle flyttas till lördagen  som infaller mellan den 31 okt och 6 nov.

Enligt historiska böcker berättas det att redan år 1198 förekom  notiser om ett särskilt dag för alla helgon. Seden inom kristendomen , framför allt inom den Katolska kyrkan, uppmärksammade helgon och kristna martyrer ganska tidig i vår tideräkning.

Själv förstod jag inte riktig firandet av dem som är döda redan, men när jag läser på och jämför med bibelns text som bifogas längre ner  får jag en annan  innebörd av det som vi kallar för ”Alla Helgons dag”

Det är känt att allt kan missbrukas och vinklas så att det får en annan betydelse än vad det egentligen är. Min tolkning av det är människor som  har gått förre i sin iver att predika evangeliet och dess kraft till upprättelse för hela människa. Detta inkluderar både Ande, kropp och själ, det handlar om omsorg om sin nästa med barmhärtighet till sjukvård, skolor som bygger på en kristen grund och som en tonvikt i samhälle mot allt som är destruktivt, helt enkelt en motpol mot all ondska i världen och runt omkring oss.

Det är också ett minnes dag för oss som lever och i någon mån försöker gå i våra förfäders fotspår där vi kan hämta inspiration och exempel till att kämpa för det goda. I detta bär vi hoppet med oss att möta våra kära som har gått förre och villar nu från sina verk på jorden.

Faran o andra sidan, är att man övertolkar betydelsen  av dem som är avsomnade, så att människor tillmäter dem  större betydelse än vad Gud har tänkt. Ett sådant exempel är kommunikation  med döda människor som Gud varnar för.  Vi påminns gång på gång, både när människor dör eller begravs  med orden: ”Villa i frid”  Det här uttalet förpliktigar, varför, jo därför att alla dessa som har gått från livet till döden, har ikläd sig  i en annan dimension, själslig sådan som motsvarar det himmelska. Den jordiska kroppen fungerar inte längre eftersom  den tillhör det förgängliga och finns inte mer eftersom den förmultnas  och blir åter jord.

Själen däremot har fått en villo plats i väntan på den yttersta domen där Gud dömer var och en efter deras gärningar.  För att ingen skall missförstå detta, (vilket det är skrivet uttryckligen,) så gäller det Kristi gärningar, försoning och rättfärdiggörelse för dem som bejakar och tror på detta. Vi har blivit rättfärdigjorda som Kristi följare och därför räknas alla det till godo på den yttersta dagen. Gärningar som vi gör för Gud i Kristus är alltså rättfärdiga gärningar på den yttersta domen.

Motsatsen till detta är egna gärningar oberoende av vilka det är, med uteslutning av Kristus är således inga gärningar alls eftersom man gör Kristi försoning om inte som ju är grunden för vår existens både nu och i evighet.

Här finns alltså ingen skillnad på dem som har dött i Kristus och oss andra som är kvar annat än att vår uppgift som lever är inte fullbordad, medan dessa som är avsomnade får villa sig och kan inte kommunicera med människor på jorden.

Här kommer texten som understrycker vad det handlar om. Den kunskap är bara ett styckeverk för var och en av oss, vilket betyder att vi förstår inte allt just därför att vi är åtskilda från Gud genom vår jordiska kropp. Men själva räddningen  inför evighet förstår vi därför att Jesus själv har förklarat skriften för människor  och genom deras tjänande har också vi kommit till tro och bär med oss hoppet om det eviga livet tillsammans med dem som har gått förre oss.

Upp 7:9-17

9 Därefter såg jag, och se, en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk, stå inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmkvistar i sina händer. 10 Och de ropade med hög röst och sa: Frälsningen tillhör vår Gud, som sitter på tronen, och Lammet. 11 Och alla änglarna stod runt omkring tronen och de äldste och de fyra varelserna, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud, 12 och sa: Amen. Lovet och priset och visheten och tacksägelsen och äran och makten och kraften tillhör vår Gud i evigheternas evigheter. Amen. 13 Då tog en av de äldste till orda och sa till mig: Vilka är dessa som är klädda i de vita kläderna? Och varifrån kommer de? 14 Och jag sa till honom: Herre*, du vet det. Och han sa till mig: Dessa är de som kommer ur den stora vedermödan, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 15 Därför är de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen ska slå upp sitt tabernakel över dem. 16 De ska inte längre hungra eller törsta, inte heller ska solen eller någon hetta falla på dem. 17 För Lammet, mitt för tronen, ska vara deras herde och leda dem till levande* vattenkällor och Gud ska torka bort alla tårar från deras ögon.”…

Några ord till sist om ljuständning:

Varför tänder vi ljus på våra gravar? För visa kan det bli obehagligt. Låt oss ta det för vad det är, det handlar om ljus och mörkret. Mörkret symboliserar  blindhet och onda gärningar, medan ljuset förjagar mörkret och lyser för människor och på den väg de vandrar. I detta fall är det bara symboler  för ljuset av människor som har gått på en upplyst väg och nått målet efter sina gärningar. Detta är min bestämda uppfattning  så som Johannes beskriver det i det 1 kapitel.

Joh 1:9-14

9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor som kommer in i världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget, men hans egna tog inte emot honom. 12 Men så många som tog emot honom, åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 De som blev födda, inte av blod, inte heller av köttets vilja, inte heller av någon mans vilja, utan av Gud. 14 Och Ordet blev kött och bodde* bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har av Fadern, full av nåd och sanning.”…

/Claudio

Frälsning, vad betyder det?


Undrar om det är fler än jag som undrar så som jag gjorde en gång för sådär ca 40 år sen, betydelsen av frälsningen? Jo vist förstod jag då att själva ordet ”frälsning” betydde räddad, dock finns det mycket mer i ordet som kräver sin förklaring. Må hända att de flesta känner till dess grund betydelse, men faran att använda fack språk inom ett vist område kan te sig lite främmande för en del. För andra kanske det var ett synonym för att förklara något som  man hade som hobby, intresse man sysslade med, eftersom visa hade uttryck för att personen i fråga var frälst på det. Rätt eller fel uttryck i alla möjliga sammanhang kan vi diskutera, däremot vill jag förklara den andliga sidan av frälsningen.

Så vad betyder det?

Varför behöver vi frälsas?

Hur kan vi förklara lättare för att det skall bli begripligt för alla?

Den sista frågan blir således: Måste man, vi alla människor, bli frälsta?

Börjar med den första frågan om dess betydelse: Som jag nämnde tidigare betyder frälsningen ”räddning” Varför behöver vi bli räddade, vi är väl fria människor och kan gå och komma var vi vill, i alla fall i större delen av världen? Nu är det inte riktig så jag menar, vilket de flesta har förstått redan. Enligt Guds ord är vi evighets människor som säger att vi har en kropp (jordisk) med en ande och en själ. Dessa ting får vi förhålla oss till, kroppen måste ha näring och omvårdnad och visa delar får man skydda för att inte dessa skall exponeras för andra och väcka förargelse i samhälle, inga konstigheter alltså.

Anden i oss kommunicerar med den himmelska eftersom den tolkar vår kunskap genom tron och skapar hopp som vi inte ser, men som vi känner en övertygelse av. Nej, jag är medveten om det att alla har inte kommit dithän beroende på att andra intresse har tagit över, eller på att de andliga spörsmål har avfärdats, eller så har kunskapen om det uteblivit av någon anledning.

Själen då, hur blir det med den? Den ser vi inte, men vi vet vilket forskare har bekräftat att människan har en själ vilket andra varelse på jorden saknar. Själen tillhör den himmelska och är av evighet. Oavsett vad många förnekar och vägrar att tro på så har själen ett liv efter döden och där kommer vår räddning in. Med andra ord får vi förhålla oss till detta innan vi går in i evighet genom att vi avkläder oss den gjordiska kroppen när döden inträder.

Där ligger förklaringen till varför vi behöver bli frälsta-räddade. Ja, men det finns många som inte vill ha en kristen tro och då skall de inte behöva tvingas till något som de inte vill? Korrekt, däri ligger vår frihet att vi får välja själva vår väg. Gud tvingar ingen till tro, här skulle jag vilja säga att många har varit ovissliga på det här område eftersom motivet som i sig var gott men användes på fel sätt. Det var inte ovanligt att man använde skrämsel eller våld för att omvända andra. Därom kan många berätta om sina sår som tvingade dem att gå med i en församling för att det skall se bättre ut för andra människor. Här, tycker jag, att det är viktig att vara tydlig och berätta rätt upp och ner hur det förhåller sig, dvs. en oförfalskad  kunskap som var och en får ta ställning till utifrån den kunskap som man har fått. Observera att jag berättar inte om andra så kallade Gudar och religioner därför att det finns inte utrymme  för sådana i den bibliska böcker. Det är mäniskor påhitt som har uppstått redan på gamla tider och kallar det för Gud som ersättning till den sanne Guden som också är Hans Son Jesus och Den Helige Anden. Referensen finns här: Johannes evang. 1:1-5

1 I begynnelsen var Ordet*, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Den samme var i begynnelsen hos Gud. 3 Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till, som har blivit till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”…

Sista frågan att besvaras: Vad händer om man inte vill ta tro till sig?

Den fråga kan bäst besvaras med berättelsen om den förlorade sonen i Lukas 15: 11-32   Jag antar att de flesta känner berättelsen om sonen som ville ha ut sitt arv och leva sitt eget liv, vilket han också fick av sin far. Kärleken fanns där och pappan kände smärtan att sonen gav sig av till ett okänt liv. I början var det glada dagar, mängder med vänner och fest i det oändliga. Men snart kom sämre dagar och resurserna sinade medan nöden blev större och större.  Tragiskt att det skulle behöva gå så långt att sonen skulle behöva lida nöd. Detta blev honom till ett uppvaknande och med livet i behåll kunde han söka sig hemåt till sin fader för att få både kärlek och upprättelse och fick gemenskap med andra arbetare på gården.

Det finns värre exempel också i våra dagar när man avfärdar allt som  tro och Gud heter. En människas liv varar inte för evigt på den här jorden. Visa får gå i ung ålder, andra får göra det när det får en lång ålder. Oavsett vilket, får man ta ställning till att bli räddad för evighet. Kanske tror visa att det kan man göra senare i livet, kanske kan det bli så för visa, men ingen har någon garanti om långt liv. Förresten, varför är det så dramatisk att ta emot tron och skaffa sig kunskap om det eviga livet? Kom ihåg att ingen människa behöver betala något för sin själ, läst det en gång till…

Från Johannes 1:9-15 kan du läsa betydelsen av tro:

9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor som kommer in i världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget, men hans egna tog inte emot honom. 12 Men så många som tog emot honom, åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 De som blev födda, inte av blod, inte heller av köttets vilja, inte heller av någon mans vilja, utan av Gud. 14 Och Ordet blev kött och bodde* bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har av Fadern, full av nåd och sanning.”…

Claudio

Fortsättning följer lite mera i detalj för dem som orkar och vill!!

Jesu klagan över Jerusalem

Från Matteus 23:37-39 läser vi följande:

37 Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, såsom hönan samlar sina kycklingar under sina vingar. Men ni ville inte. 38 Se, ert hus ska lämnas öde för er. 39 För jag säger er: Härefter ska ni inte se mig, förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn.”…

Matteus 22:14 tar vi med också:

14 För många är kallade, men få är utvalda.”…

Här är två texter från olika sammanhang men ändå ganska nära varandra. Anledningen är att jag vill inte ta hela texten i den 22 kapitel av utrymmes skäll men lämnar referens för att detta skulle kunna verifieras som bevis för att jag håller mig till ordet. Om någon tycker det är viktig så vill jag upplysa om att texten handlar om den 22 söndagen efter Trefaldighet som handlar just om frälsning.

Vi vänder oss till texten och frågar: Varför vänder sig Jesus till Jerusalem? Man anar att det är inte till döda ting som han uttalar dessa ord enligt ovan. Om vi läser sammanhanget från flera kapitel i anslutning till texten, förstår vi att det handlar om 3 dagar förre Jesus skulle tas till fånga och lämnas i bödlarnas händer. Min tanke och tro är att det är inte i första hand som han sörjer för sitt eget lidande som han måste gå igenom. Det gjorde han också, vi läser om längre fram att han svettades blod på grund av den ångest inför vad han skulle gå igenom.

Han sörjer över folket i Jerusalem, framförallt ledarna som var religiösa men var hårnackade och förhärdade mot allt vad Jesus hade att framföra och säga. Vad har vi sekulariserade och upplysta människor med Judiska ledare att göra, kan man undra?

Naturligtvist talar inte Jesus till döda människor från 2000 talet i ordets rätta mening. Däremot är det exempel på att människan har inte förändrats i sättet att tänka och handla. Det som vi citerar och läser i bibeln och  betraktar som Guds ord, gäller i högsta grad alla människor seklerna igenom, för vi är väl överens om att Jesu gärning och undervisning gäller alla som har kommit till tro på honom.

Den varning och sorg från Jesus gäller människor som har hört evangelium och fått kunskap om att följa honom men ignorerar honom  därför att det stör deras syfte. ” Hur ofta har jag inte velat församla dig så som en höna samlar sina kycklingar, undrar Jesus?”

Vilka är alla dessa som Jesus talar om? Vi kan inte nämna dem vid namn, och även om vi skulle kunna så hade det varit fel av oss att lämna ut människor till allmän beskådning. Ändå kan vi ana en del av dessa i den förgående kapitel vilka dessa är utan att nämna dem vid namn.

Det handlar om liknelsen av ett bröllop där många var bjudna i den närmaste släkten. Tyvärr blev det manfall och många tackade nej för att de var upptagna med sina egna intresse. Ja det gick så långt att budet som bjöd till bröllop blev misshandlade på grund av att dessa uppfattades som obekväma. Skall vi tolka detta som metaforer att man kan förnedra människor med ord och gloppord så finns det många exempel också i vår tid där människor visar sitt avsky och hat mot dem som är troende. Men det finns andra som  var villiga att komma till bröllopet, kanske konstnärer som gärna skulle visa sina alster och sin berömmelse och då tyckte dessa att deras konst var viktigare än deras klädsel som skulle passa på tillställningen. Ja ni förstår var jag vill komma? Att bli bjuden på bröllop är en heder och då får man se till att man visar heder till paret som gifter sig och gästerna med att vara proper kläd.

Jo då, alla var bjudna men alla kom inte in, dessa hade inte lämpligt klädsel för att passa in i sammanhanget. Ni kommer ihåg inledningen i början på artikeln? ”Många är kallade, men få utvalda”… Underförstått: Dessa trodde att de skulle vara med utan klädbyte, men se det går inte.

Just detta försöker jag lyfta fram som fortsättningen på den första artikeln, Frälsning, syndernas förlåtelse genom acceptans av Jesu gärning, försoning. Varför? Jo därför att en människa blir inte rättfärdig av sig själv oberoende av hur mycket hon gör eller plågar sin kropp. Det sistnämnda behöver människor inte syssla med, men att tillsammans med tro och förtröstan på Jesus göra det som är gott skapar också förtroende och hopp för andra. Att klä sig i rättfärdighet betyder att man har blivit en ny skapelse i Kristus och genom honom lever man andligen trotts att våra fel och brister kommer upp i dagen.

Apostel Paulus viste om det själv därför kunde han trösta Romarna i sitt brev: Rom 7:18-24

15 För jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör, för det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. 16 Men om jag gör det jag inte vill, samtycker jag till att lagen är god. 17 Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 18 För jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. 19 För det goda som jag vill, gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 20 Men om jag nu gör det jag inte vill, så är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 21 Jag finner alltså den lagen hos mig, som vill göra det goda, att det onda finns hos mig. 22 För jag gläder mig över Guds lag till den inre människan, 23 men jag ser i mina lemmar en annan lag, som ligger i strid mot den lag som är i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag som är i mina lemmar. 24 Jag arma människa! Vem ska befria mig från denna dödens kropp? 25 Jag tackar Gud genom Jesus Kristus, vår Herre! Så tjänar jag nu själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.”

/Claudio

Den Nya Världsordningen-Vad är det?


Det är säkert en hel del som har stött på begreppet ”The New World Order” Den nya världsordningen. Visa talar sig varma för det, medan andra påstår att corona är den stora nollställningen ”The Great Reset”  i världens ekonomi vilket betyder att det skulle komma en frälsare som skall bringa fred på jorden och återställa ekonomin och klimat på jorden.

Jag kommer att ställa några frågor, i första hand för mig själv, och kanske också till andra som undrar om dessa saker.

Först vill jag ta upp ett annat ämne som debatteras flitigt av troende kristna. ”Pretrib och postrib” Vad det handlar om är egentligen om församlingen (Guds folk-Jesu efterföljare) skall vara med vid den nya Världsordningen när den falske Messias framträder och innan Jesus kommer tillbaka, dvs ”Postrib” läran. Den andra gruppen gör gällande att församlingen skall inte vara med utan Jesus kommer tillbaka innan den falske Messias framträder, dvs den nya världsordningen, ”Pretrib”.

Här kommer mina frågor och undran:

1.Hur kommer det sig att det finns så mycket debatter om för och emot, eller för att vara tydlig, tidpunkten för dessa skeende?

2.När det gäller Covid, upplever jag att det blir en övertolkning av visa begrepp som anspelar på det som jag skriver i inledningen. Man kan väl säga att det förekommer rena konspirationer och tolkningar om vad som skall hända med människor och i världen.

Utifrån dessa två frågor vill jag ställa en allmän fråga om: Vad är vår primära uppgift i världen som Kristi följare? 

Hur förhåller vi oss till Jesu ord och det skrivna ordet som vi läser och säger oss att vi praktiserar?

Kanske borde frågan om tro och en kristen förankring ställas som: Vad betyder tro och hur skall den efterlevas?

Låt oss titta på det första:

Om vi har tillräckligt kunskap i det vi läser om Jesu liv och senare om apostlarnas undervisning, så ser jag i alla fall hoppet om ett liv i evighet, jag ser också Guds löfte framförda direkt av Jesus till dem som lyssnade på honom live och som i sin tur berättade det för andra med syfte att det finns ett liv efter detta och syndernas förlåtelse. Jo då, den vakne kan säkert anmärka på det jag skriver, att Jesus undervisade om  hans andra tillkommelse och tecken som skulle visa på detta. Men som allting annat så är våra motiv en grund för det vi säger och gör, dvs. hur vi gör. Jag menar, skriften får inte framföras för att bedriva skrämsel mot andra människor så att det sista blir värre än det första. Eller för att säga det på annat sätt: Vi kan inte skrämma människor till tro. I praktiken betyder det att den som vill ge något skall göra det med vishet om att vederbörande är mottaglig för gåvan.

Guds ord kan vi inte upphäva, som det står: ”Summan av Guds ord är konstant- Det är Sanningen” För tydlighets skull vill också jag bekräfta det som är skrivet, nämligen att Jesus kommer tillbaka. Det här är odiskutabelt.

Kolla här: 1 Tes. 4:16-18

16 För Herren ska själv stiga ner från himlen med ett befallande rop, med ärkeängelns röst och med Guds basun, och först ska de som dött i Kristus uppstå. 17 Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp tillsammans med dem på skyar för att möta Herren i luften. Och så ska vi alltid vara hos Herren. 18 Trösta därför varandra med dessa ord.”…

Vad läser vi om här ovan? Jo, Herren (Jesus) skall själv stiga ner för andra gången, den första var hans födelse, dvs. Guds löfte och att trösta varandra med ”dessa ord” hoppet. Om det blir post eller Pretrib har ingen betydelse för mig, min uppgift som troende är att hålla mig beredd oavsett när det skulle ske. Alltså borde vi lägga åt sidan lösa lärosatser och istället fokusera på det som är viktigast.

Den nya världsordningen borde inte ha någon betydelse för oss troende, tycker jag. Åter igen läser vi om Guds löfte och omsorg för att vi skall inte bli oroliga utan tro på Jesus som sänd från Sin Fader och som har omsorg om dem som har satt sin tillit till honom. Johannes kap 14 finns mycket tröst att hämta för dem som vill.

Till sist något om Covid igen: Har skrivit en artikel om det tidigare, så jag skall bara kommentera i korta ordalag innan jag avslutar.

Kan vårt DNA förändras av vaccinet mot covid? Nej  jag tror inte det, det handlar om min tro därför att jag har inte tillräckligt med kunskap för att kunna påstå något annat. Eller för att vara lite mera konkret vill jag säga så här: Det som jag saknar kontroll på behöver jag inte ta i utan kan gå vidare.

Om det däremot är något som kan visa sig i framtiden på grund av vaccinet, tja, vad skall vi vanliga människor göra åt det? Slänger ut en fråga  mest av nyfikenhet: Alla dessa människor som har dött i Covid, är inte det en verklighet? Skulle man låta fler människor dö i sviterna av det om inte vaccinet togs fram? Förresten vad är alternativet? Förväntar mig inget svar, men vill någon kommentera så gärna det.

Är detta förebud på den stor ”Great reset” för en ny värld? Det är möjligt, men samtidigt, vad kan vi göra åt det? Att det kommer för eller senare det är uppskrivet i Guds ord. Detta ligger inte i våra händer att ändra eller göra något åt det. Luk 21:28” När allt detta börjar ske då må ni lyfta era huvud för er förlossning nalkas säger Jesus.”…  

/Claudio

Postmodernism, vad är det?


Observera att detta är en uppdaterad artikel, den gamla  är skriven  i våras den 2 april. Varför skriva på samma tema igen, kanske någon undrar?  Jo helt enkelt därför att vi möter diverse påstående på en mängd olika områden som har tilltagit, men som behöver inte vara sanning bara för att det sägs så många gånger och av så många fler.

Så här beskriver Wikipedia  Postmodernism: citat

Postmodernism är ett ord som syftar på en utvecklig inom mängd av område så som kritisk teorifilosofiarkitekturkonstlitteratur och kultur som kan beskrivas som antingen sprungen ur eller en reaktion på modernism och modernitet. Postmodernismen har även definierats som trevandet efter något nytt sedan luften gått ur modernismen.”… slut citat.”

Tyvärr går detta igen på många fler område, politiken, samhällets strukturering och inte minst på den vetenskapliga område inom medicin och extensiella frågor.

När det gäller teologi så tolkar jag detta utifrån Wikipedias beskrivning, att det finns inga fasta gränser, utan allt verkar vara flyttande och anpassningsbart allt eftersom det passar den moderna människan.

Man  märker av ett driv  om anpassning till den moderna samhällets strukturer med motiveringen att förändra och ta till sig något nytt som en framkomlig väg. Jag skulle vilja uttrycka det så att det råder en förvirring på en mängd olika områden där rågångar har flyttats eller tagits bort helt och hålet. När dåliga tider kommer då är också människa mer mottaglig för olika ändringar i samhällets fundament.  Jag ser detta som en följd av att människa ”äter av frukter på gott och ont”

Tyvärr har detta kommit in i visa kyrkor och församlingar, man tar och blandar från andra religioner och påstår att detta är välbehagligt för Gud.

Nu frågar jag: Bortser man ifrån den första ”Apostoliska förkunnelsen” under täckmantel att vi har blivit mer upplysta och skall därför anpassa oss  till nutiden? Eller det som är ännu värre: Bortser man från Jesu egna ord när han talade i vardagliga liknelser för att människor skulle förstå vad han menade?

Paulus vände sig till Timoteos i sitt brev och säger följande: 2 Tim 4:3-4

3 För den tid ska komma, då de inte ska tåla den sunda läran, utan efter sina egna begär ska de samla åt sig lärare, allteftersom det kliar dem i öronen, 4 och vända sina öron från sanningen och vända sig till myter.”…

Att vara granskande och ifrågasätta visa företeelse  är nödvändig , men bör prövas med fundamentet för människans bestånd. I detta ingår ödmjukhet  och saktmod inför livet.

Det finns säkert en del som undrar vem jag talar till? Med all respekt för den eller dem som inte känner igen sig, så finns det ändå sökare som undrar och tänker vad som händer och då är det en påminnelse om  att alla vi som undrar är inte ensamma.

Och ett ord från Joh 15:4-8 bifogar jag följande:

4 Förbli i mig, och jag i er. Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. 5 Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär rik frukt. För utan mig kan ni ingenting göra. 6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden för att brännas. 7 Om ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, kan ni be om vad ni vill, och det ska bli gjort för er.”…

Kort sagt, som Guds folk, församling eller kyrkor, har Gud kallat oss till Kristi efterföljelse. Apostlarna hade Jesus hos sig som undervisade dem, sen blev de självständiga när Jesus for tillbaka till sin Fader och Den Helige Ande tog över som ledsagare och vägvisare för att evangelium om syndernas förlåtelse och evig liv skall bli predikat, först genom apostlar och sen genom dem som kom till tro på deras ord. Därför menar jag, är också vårt  uppgift att vara Kristus trogna. Vi har hans testamente , Guds ord  och hjälparen, Helig Ande som skall visa vägen med vishet och kraft. Betänk att vi är bara redskap som är kallade till trohet och överlåtelse.

/Claudio

Livet och evighet


Förlänger dagens predikan i skriven form som enligt kyrkotexten handlar om ”Döden och livet”

För att vi skall förstå vad det handlar om, så vill jag förklara texten i enkla ordalag. Kan vara så, om man pratar om döden så känns detta något obehagligt. Egentligen vill ingen tänka på döden när man står mitt i livet. Ändå är döden något oundvikligt för alla människor och den kommer för eller senare.

Därför skulle jag vilja avdramatisera själva döden, för att fokusera på livet här och nu och samtidigt ägna en tanke på evighet. Därför vill jag citera bibeln och Jesu ord till syskonen Marta och Maria.

Börjar först från Joh 11:25-27

26 Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö. Tror du detta? 27 Hon sa till honom: Ja, Herre, jag tror att du är Kristus, Guds Son, som skulle komma i världen.”…

Det här var en fråga till Marta som var Jesu vän, syster Maria stod bredvid med andra människor i sälskapet, vilket indirekt talar om att det gäller för alla som kunde höra det.

Till handlingen hör också att Jesus var på ett annat ställe när han fick bud att komma till Marta och Maria. Det var inte så längesen han var hos syskonen som besökande vän. Då var även broder Lazarus närvarande. Och det var just Lazarus som var orsaken till att systrarna var i nöd och behövde hjälp och stöd för situationen de befann sig i. Kort sagd ett mänsklig deltagande som vi andra brukar hamna på lite till mans när nöden kommer på och kanske döden knackar på dörren. I det här fallet är döden bara en påminnelse om att vi är dödliga människor som skall avkläda oss det jordiska livet när tiden är inne och gå över i en annan dimension som kallas  evigt liv. Precis som Marta och Maria var påminnda om sin dödlighet när deras bror var på väg till evighet så möter också vi tillfälle då någon av våra närmaste är på väg bort utan återvändo.

Därför vill jag förklara skriften så enkelt som möjligt för att vi skall förstå tanken med livet utifrån Guds perspektiv. Jag är förstås medveten om att det finns människor som inte kan eller vill tro. Tanken är heller inte att försöka övertala någon, eller skrämma någon för att börja tro. Tron är individuellt och beslutar själv om man vill pröva det som sägs. Men döden är något som alla får förhålla sig till oberoende om man tror det eller förkastar det.

Låt oss då se vad Jesus ville säga till sina vänner och till folket som var närvarande.  I samma kapitel längre ner läser vi om syster Maria som  kastade sig ner vid Jesu fötter i besvikelse att hennes bror hade dött. Kanske hade hon för stora anspråk på Jesus eller det var bara ett uttryck för sorgen, det vet vi inte.  Men vist känner vi igen oss lite till mans när vi drabbas av prövningar och börjar undra i vårt  tvivel var Gud är när vi har det som jobbigast.

Vi läser i samma kapitel från vers 33-34

33 När Jesus såg henne gråta och att judarna som hade följt med henne också grät, blev han upprörd i anden och själv skakad 34 och sa: Var har ni lagt honom? De sa till honom: Herre, kom och se.” och då föl Jesus i gråt…

Förstår vi att Jesus hade mänskliga känslor  han var en människa men ändå Gud kommen för att försona världen,  genom tro med sig själv och Gud.  Detta är något för oss också som bekänner oss till Jesu efterföljelse att visa deltagande och känslor, citat: ”Om någon gråter, gråt med dem, eller om någon skrattar och är glad gläd er med dem”…  Att visa äkta delaktighet är ett sätt att visa på Guds omsorg och kärlek till sin nästa.

Här följer några kommentarer från människor som gjorde sig lustiga över Jesus, men som lika gärna kan hända, och händer ofta för dem som tror:

Citat från vers 37-44

37 Men några av dem sa: Kunde inte han som öppnade den blindes ögon också ha gjort så att denne inte hade dött? 38 Då blev Jesus upprörd på nytt i sitt innersta och gick till graven. Det var en grotta, och en sten låg ovanpå den. 39 Jesus sa: Ta bort stenen. Den dödes syster Marta sa till honom: Herre, han luktar redan. Det är ju fjärde dagen. 40 Jesus sa till henne: Sa jag dig inte att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet? 41 Då tog de bort stenen från stället där den döde låg.* Och Jesus lyfte blicken och sa: Fader, jag tackar dig att du har hört mig. 42 Och jag vet att du alltid hör mig, men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de ska tro att du har sänt mig. 43 Och då han hade sagt detta, ropade han med hög röst: Lasarus, kom ut. 44 Då kom den döde ut, inlindad om händer och fötter med bindlar, och hans ansikte var ombundet med en duk. Jesus sa till dem: Lös honom och låt honom gå.”…

Vad ville Jesus säga till alla närvarande? Jo, de som gör sig lustiga på Guds bekostnad skall låta bli det för Guds tankar är inte mäniskor tankar, Guds förmåga är inte mäniskors förmåga. Därför ville Jesus bekräfta för alla att Gud är den som Han har sagt sig vara och kan göra mer än vi människor kan tänka eller fatta. Vår uppgift är att tro om än tron är så liten som ett litet senaps korn. Genom tron förtröstar vi på det som vi inte ser och kan riktig uppfatta med vårt förstånd. Genom tron förstår vi att det finns ett liv efter detta jordiska och får lov att förbereda oss. En sådant förberedelse är just att söka tron och ta till sig kunskapen för att bli Jesu efterföljare så som han har undervisat om.

Jag avslutar där jag började:

26 Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö. Tror du detta? 27 Hon sa till honom: Ja, Herre, jag tror att du är Kristus, Guds Son, som skulle komma i världen.”…

/Claudio

Religiös betraktelse


Den här artikeln är just en betraktelse från min horisont. Det bygger på min erfarenhet och intryck som jag vill dela med er läsare. I den ryms förgångna spänningar, som visserligen hör till historien om man kan kalla historien med 40-50 år bakåt. Den rymmer förlåtelse och försoning  mellan personer som inte är i livet idag, men som ändå kan bli till något gott för gemene man/kvinna.

Jag vill börja min berättelse  på en  liten arbetsplats  med 10-15 personer inom verkstads  industri där medelålder var ca 40 år, medan jag själv var ej fyllda 24. Personalen kallade mig för” lillen” på grund av min unga ålder när jag började 1970. Det var ok för mig, hellre det än att alltid behöva krångla med mitt namn. Från första början  kände jag en samhörighet i gruppen, kanske på grund av att brorsan fick mig att söka ditt och dessutom fanns det flera landsmän i gruppen och hade gott rykte bland svenska kamrater.

Vi hade två arbetsledare, en för montörerna och en för bearbetarna som tillverkade maskin delar Stämningen var god mellan oss och lönen gjorde inte saken sämre förstås. Men så var det med religiös betraktelse som artikel handlar om 4 år efter min anställning. Som många av mina läsare redan känner till, handlar det om mitt ställningstagande och en personlig tro på Gud och Jesus.

Helt enkelt med dramatisk  omvändelse som jag har varit med om kvällen i slutet på januari 1974 blev en vändpunkt i mitt liv. I mitt  iver att berätta för andra vad jag har varit med om, passade jag på och berättade det för ”verkmästaren” som min arbetsledaren titulerade sig. En fin man liten till växten, kunnig och tydlig för att verksamheten skall fungera. Vi hade utvecklat en ömsesidig förtroende för varandra. Då kändes det ganska naturligt att berätta för honom  om vad jag har varit med om.

”Men Lillen du skall inte behöva bli så religiös sa han, det är klart att du skall ha din tro men du är lite för överspänd,” uppfattade jag att han menade. Det här har följt mig genom livet och jag har stavat på detta  och undrat: Är det en allmän uppfattning i kyrkorna och samfund vad tron betyder?

Som uppväxt i den Katolska kyrkan drar jag mig till minnes om att prästerna utgick ifrån samma bibel som andra i det  protestantiska samfundet. Är det fel på tolkningen eller är det något annat som behöver lyftas upp?  Var det något fel på verkmästaren  som inte förstod min situation? Eller om vi går tillbaka på Jesu tid vid möte med religiösa människor som inte hade mycket till överst för Jesus, hur förklarar man det? Eller hur förklarar man Korsförarnas krig och fälttåg på 1000 talet med muslimerna  och andra som inte tyckte som dessa? Förresten vi behöver inte gå så långt tillbaka för att hitta religiöst krig mellan Katoliker och Protestanter på Irland.

Min verkmästare var en fin man och vi behöll  vår vänskap  så länge det var möjligt också i tider när jag bosatte mig på Tjörn. Han ville så väl men visste inte bättre, det finns däremot extrema grupper som utövar våld mot de kristna bara för att i deras ögon är de otrogna.

Med detta sagt vill jag vara tydlig, precis som så många gånger för i mina artiklar: Det som vi inte känner till kan vi inte ta ställning till, varken med tvång eller övertalning. Att bära religionen som motivet att mobba och förtrycka andra tjänar man inte  Gud som man säger sig tro på. Jesus anses instiftare av religion, men det var inget som han brydde sig om  i det verkliga livet. Han besvarade inte ens alla religiösa ledares och deras frågor därför att han visste att dessa var inte intresserade av honom  utan snarare av sina egna förmåner.  Sen har vi en annan kategori religiösa som gärna ville kalla sig Jesu efterföljare men var/är ointresserade  av Guds kraft och kunskap.  Den sista kategori i min beskrivning  är sökare som söker, Jesus kallar det törstar/hungrar efter det som är rätt och finner det, för visa tar det tid för andra kan det gå snabbt. För mig blev det dramatisk men jag vill inte påstå att alla är i samma sits. Som det heter, vi är stöpta i olika former och därför kommer Guds kunskap till oss på olika sätt.

Nikodemus som var en rättfärdig man mänskligt, var också  en längtande sökare. Han kunde skriften på den gamla testamentliga tillämpning, men nu när han möte Jesus så visste han inte hur han skulle tro. Detta kan ni som vill slå upp i bibeln Joh 3:1-12 och läsa om möte mellan Jesus och Nikodemus.

Hur var det för mig? Rättades alla mina frågor vid min ställnings tagande. Jag trodde det i början, men ganska snart insåg jag att det här kallas något annat. Det var det första beslutet utifrån den kunskapen jag fick  ta ställning till genom den lilla tro (frön) som såddes  i mitt innersta. Ja det är sant att jag upplevde  en himmelsk atmosfär hemma i vår kammare i Göteborg. Det är också sant att jag upplevde att mitt liv ändrades på ett ögonblick. Mina laster som jag drogs med var som bortspolade, istället fick jag en påtaglig kärlek till mina medmänniskor  och en längtan att få veta vad som är skrivet i bibeln, alltså en hunger efter Guds ord. Trotts detta kan jag inte förklara än idag hur gjorde Gud. På ett sätt insåg jag mig naken, andlig sätt, jag hade börjat på en väg som jag inte viste följden av. Jo när jag läser evangelierna om Jesus apostlar och deras tillkortakommande då känner jag igen mig. Och så är det med alla dem som vill följa Jesus, vi förstår inte allt, men allteftersom tiden går får vi ökad insikt  med pusselbitar som  faller på plats.

Till sist, vem kan ha nytta av min berättelse? Alla som har behov oavsett namn och tillhörighet. Jag berättar rätt upp och ner så som jag tror på. För mig är Gud en personlig ställningstagande, tvärt emot vad många säger att Gud är opersonlig. Man kan inte tro genom föräldrar, syskon eller vänner. Tron är individuell och kan således tas emot individuellt.

/Claudio