Fördömelse och dålig samvete


Nu undrar jag om en och annan undrar vad jag vill komma med rubriken ovan? Sluta inte läsa här, ge dig en chans på hur Gud/Jesus ser på dig. Vi människor är så snabba att ta till storsläggan och är framme  med fördömelse av vår nästa. Är detta ett nytt evangelium , som skall vara utslätande och undfallande av allt som är synd? Nej, absolut inte, det kommer vi få se i texten längre ner. Innan vi går till huvud texten om kvinnan vid Sykars brun, vill jag ta en text först ifrån 1Joh brev 3:20-21

20 För om vårt hjärta fördömer oss, så är Gud större än vårt hjärta och vet allt. 21 Älskade, om vårt hjärta inte fördömer oss, har vi frimodighet inför Gud”…

Många troende känner sig fördömda av både människor och Gud och bär med sig dålig samvete och en otillräcklighet. Är detta verkligen rätt?… Jag skulle vilja kalla det för hälsotecken, snarare! Överdriver jag nu? Inte, jag  är helt seriös, och har tänkt att vi skall ta det i rätt ordning.

För det första: Vem av oss människor har ”gått i vår nästa skor” så vi vet vad vederbörande känner och brottas med? För det andra, varifrån hämtas mandat att döma vår nästa? Det är väl meningen att vi skall vara (sträva) att bli lika Jesus, så som han visade föredöme när han var på jorden, för, det tror vi väl  alla på, eller de flesta?

Så … vad säger Jesus till folket som hörde honom?  Joh 12:46-47

46 Jag har kommit som ett ljus till världen, för att var och en som tror på mig inte ska bli kvar i mörkret. 47 Och om någon hör mina ord och inte tror*, så dömer inte jag honom. För jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen.”…

Ja men det är väl ändå skillnad att tillrättavisa, jämfört med att döma, sant, men frågan är vem skall tillrättavisa vederbörande, och på vilka grunder? Jo då det finns svar på detta också i bibeln, men jag tar det inte riktig ännu.

Här kommer texten om kvinnan och Jesus vid Sykars brun. Joh 4:4

” Eftersom Jesus var trött av vandringen, satte han sig ner vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen. 7 En samaritisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sa till henne: Ge mig att dricka, 8 för hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat. 9 Då säger den samaritiska kvinnan till honom: Hur kan du som är en jude be om något att dricka av mig, som är en samaritisk kvinna? För judarna umgås inte med samariterna.”…

Vi börjar här så länge: Händelsen utspelade sig i Samarien, dvs. en del av Israel där Juda stam hade sparsam umgänge med Samarier. Jesus var själv Jude, dock utan anseende till personer. Egentligen är inte detta som är huvud poängen i samhanget. Det som utspelade sig med Jesus och kvinnan inför folket, var människors förutfattade uppfattningar om både Jesus och kvinnan.

Dialogen mellan kvinnan och Jesus visade på något helt annat än vad människoskaran förväntade sig.Vad var det för något?  Låt oss ta det från texten igen: Joh 4:26

” Jag vet att Messias kommer, han som kallas Kristus. När han kommer ska han låta oss veta allt. 26 Jesus sa till henne: Jag Är* den som talar med dig.”…

En kvinna som fördömde sig själv, för hon viste att hennes liv var felaktig, men hoppet fanns inom henne, just det hoppet erbjuder  Jesus henne till upprättelse. Av folkmassan blev hon fördömd men av Jesus blev hon bekräftad som människa. Låt oss ta resten av texten i Joh 4:41-42

”  När nu samariterna kom till honom, bad de honom att han skulle stanna hos dem. Och han stannade där i två dagar. 41 Och många fler trodde på grund av hans ord. 42 Och de sa till kvinnan: Nu tror vi inte längre på grund av det du sagt. För vi har själva hört och vi vet, att han verkligen är Kristus*, världens Frälsare.”

Ifrån mindervärd komplex och egen fördömelse blev kvinnan upprättad och fick sitt värde tillbaka hos Jesus. Det lilla hoppet och tron hon bar på, blev istället en förtröstan på Jesus och behovet att bli hans  vittne bland människor. Den som får mycket förlåtet, älskar också mycket. Kärleken upprättar och helar själen. Jag skulle vilja uppmuntra dig som känner dig fördömd och går med dåligt samvete:

Du är inte dömd eller förbrukad, du är älskad i Guds ögon. Kanske har du gjort många fel som vi alla gör. Som vi läste i texten i början, kan vi känna ibland att vi har misslyckats och gräver ner oss. Detta är ett sätt för Gud att tala till oss, att vi skall söka Honom för att få korrigering och upprättelse. Det är en kärleks gärning från Gud, lika väl en bekräftelse och bejakande från människa att man är inte fördömd. Med frimodighet får vi nalkas Gud och göra våra bekymmer och vår nöd kunniga för Honom i bön och tacksamhet.

När det gäller tillrättavisning, får jag återkomma i en separat artikel vid lämpligt tillfälle.

/Claudio

Hur är det med uppfattningen om samma Gud


När jag var ung, grubblade  jag en hel del om Gud, det som störde mig då var att alla hade sin egen uppfattning om  sin religion och tro på Gud. Jag skall villigt erkänna att jag tvivlade och undrade om inte Gud kunde förena alla troende till en enhet? Jag förstår nu att man kan inte förena trosatser som inte bygger på Kristus själv, och där Guds ord är allena rådande.

Detta var en teoretisk tanke som jag hade då för så där 50 år sedan. Mitt katolska uppväxt präglade mig starkt, och jag mins än idag hur viktig det var för prästerna i den katolska samfunden att pränta in i dessa kyrkobesökare, att det fanns bara en väg till Gud, alla andra var felaktiga och skulle akta oss för att överhuvudtaget lyssna till  personer med en annan tros inriktning.

Varför skriver jag detta nu? Ville jag ge igen som jag idag ser som fel teologi? Att ge igen är inte min tanke, däremot är min tanke att vara tydlig för att alla skall se hur vad det handlar om och själva kontrollera det som sägs/skrivs har bärande kraft i skriften. Som ni har förstått, har jag gjort till min uppgift  att visa referenser från bibeln, och med detta som grund, önskar jag att detta skall prövas inför Gud, genom bön. Inte för att det skall bli som bekräftelse på  att jag skulle ha rätt i allt, eller på något sätt vara fel fri i framställning av Guds ord. Dessutom är det inte jag som skall ha äran i det som sägs/skrivs, den tillhör Gud.

Vad var det för skillnad från dåtidens undervisning och den vittnesbörd som jag försöker ge nu?

Jo, då var det en lärosats  på en Gud mest i teori, med en fruktan av att man var fördömd så fort man avvek från den katolska läran. Den tro byggde mycket på förtjänsten och prestation  för att kvalificera sig till frälsningen. Kanske är det så att katolikerna bygger sin teologi på det gamla testamentliga lärosatser som villar på den Judiska lagen.

Vad är det som fattas i undervisningen? Så här efteråt, när jag ser tillbaka, saknar jag undervisning av nåden  och kärleken, tydlighet om vad det betyder, vilket vi kommer att få se längre ner i artikeln.

Nu handlar exempel ovan bara från det katolska samfundet, eftersom jag hade nära band till det en gång i tiden. Det kan också handla om andra samfund, eller religioner  som predikar en annan Jesus än den som beskrivs i bibeln.

Först: Från Joh 3:7

3 Jesus svarade och sa till honom: Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa inte blir född på nytt*, kan hon inte se Guds rike. 4 Nikodemus sa till honom: Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet en gång till och födas? 5 Jesus svarade: Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om inte en människa blir född av vatten och Ande, kan hon inte komma in i Guds rike. 6 Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. 7 Förundra dig inte över att jag sa till dig: Ni måste födas på nytt.”…

Observera här att Nikodemos  var Jude och en av de skriftlärde. Många tyckte att han var kvalificerad för Guds rike, han själv kände att det fattades en bit, därför var han en sökare och ville veta sanningen. Hur gick det till för Nikodemos, och hur gick det till för mig och alla  människor genom sekler som har blivit födda på nytt? Hur Gud gör det förstår vi inte, vi kan förklara  teologisk , och detta är den sanning  och övertygelsen som vår ande vittnar med Guds Ande att vi är Guds barn.

Är Gud en Person som står och väntar på oss för att straffa oss för våra felsteg? Föresten, var kommer den här teologi  ifrån, för er andra som inte är uppväxta  i den katolska samfundet?

Jag tror att man uppfattade Gud som sträng en gång i tiden och detta har man överfört till andra generationer. Kanske ingår också en så kallad ”syndakatalog” som överfördes muntlig från generation  till generation. Det handlar om mycket som var synd och som  man inte får göra.

Vad är då sanning? Jo, där kommer kärleken och nåden in i våra liv. Den utgivande kärlek från Jesus som gav allt, sitt eget liv för oss människobarn för att vi skulle bli födda på nytt. Genom hans uppståndelse har vi blivit frikända från arv, och övriga synder. Nu är det nåden som gäller, därför att vi har blivit en ny skapelse i Kristus. Vi vet också att så länge vi vandrar här på gjorden får vi dras med fel och brister. Men vi är frikända så länge vi håller oss till Jesus och i tro bejakar hans försoning.

Där kommer också det sista in i dagens artikel, nämligen, får en kristen leva hur som helst och kalla sig för kristen? Jag ser inte på det sättet som får och inte får, jag ser istället som en förmån att förtrösta på Jesus  som ger mig kärlek och vishet att leva  ett  stillsamt liv där jag inte behöver prestera för att göra mig förtjänt  av Gud. Jag vill älska Jesus, därför att han har älskat mig först, och därför får jag förmån att bli honom lik. Kom ihåg herrens ord:   Joh 15:4-8

4 Förbli i mig, och jag i er. Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. 5 Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär rik frukt. För utan mig kan ni ingenting göra. 6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden för att brännas. 7 Om ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, kan ni be om vad ni vill, och det ska bli gjort för er.”…

Detta får bli slutord för dagens artikel, oavsett om det gäller oss personligen eller en hel församling. Att lita på Gud och hans löfte som vi tror på för med sig en stor välsignelse, både för oss själva och för församlingen där vi är verksamma. Kom ihåg att vi arbetar inte för oss själva, utan vi arbetar för Guds sak och Hans ära. Han som har börjat ett gott verk i oss kommer också att fullfölja sitt verk om vi ställer oss till Hans förfogande.

/Claudio

Hur blir man bevarad i tro? del 2


Här kommer fortsättning på den första artikel om att bli bevarad i tron. Som jag redan skrev i den första artikeln (den som vill läsa den finns här) förutsätter  att man har kunskap om  vad det handlar om. Kunskap är ett styckeverk, dvs. den är inte lika för gemene man/kvinna. Det handlar om mognad och erfarenhet. Apostel Paulus utrycker det så här i 1 Kor 13:11

11 När jag var barn*, talade jag som ett barn, hade sinne som ett barn och hade barnsliga tankar. Men sedan jag blivit man har jag lagt bort det barnsliga.”…

Att mogna handlar om att ta till sig kunskap från kunskapens källa. Precis som allt annat i livet växer  vi i våra intryck, och med åren blir vi visare. Livets fostran har gjort att vi får ompröva saker  som i vår ungdom tog för givet. På samma sätt är det med vår tro som blir fastare, allt eftersom kunskapen blir större med tiden. Men alla följer inte samma princip, kanske någon invänder? Nej, det är riktigt, där kommer vår frihet och viljan in. I vår frihet, väljer vi själva vad som är viktig för oss, och i vilket mån vi prioriterar olika saker. Detta har Jesus  get utryck för när han talade till folket  i Matt 6:21

21 För där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.”… Eller för att vara konkret, det som ligger oss närmast i tanken, kommer att styra våra tankar och handlingar. Men det betyder inte att vi är borta från Guds gemenskap, nej, det har med mognad och tron att göra, och i slut ändan om vi skall bli bevarade livet ut. Jag har noterat genom åren vid samtal med människor, att visa återkommer till att allt skulle vara Guds fel, som är av ondo  också detta bygger på okunskap.

Berättelsen om den förlorade sonen, är en sån berättelse som Jesus lyfter fram. En far med 2 söner  där livet flöt sin gilla gång. Det har säkert varit både glädje och hårt jobb på gården och kanske däremellan  långsamma stunder av tristess. Jag menar, livet är inte annorlunda för oss heller. Vi anar kärlek i familjen där de flesta var nöjda med sin lott.

Nja,… inte riktig, den yngste sonen ville se sig om och få nya intryck. Han ville se vad som finns i världen, han ville gärna festa och ha skoj. Säkert tyckte han att livet på gården var lite tråkig, därför begärde han sitt arv av fadern och gav sig ut i det okända. Far kunde inte hindra honom, det var hans rätt att få avkastning och arv från hemmet och med detta i åtanke gav han sig ut mot en okänd värld.

Nu vill inte jag dra ut på texten allt för länge, de flesta känner igen berättelsen. Vad jag ville visa med texten, är Kärlek, omtanke och framtids hopp hos fadern för sina barn. Där finner vi också respekt för människans vilja att få göra som man vill. Fadern viste inte om han kommer att återse sin son igen, det gjorde säkert ont när sonen gav sig av, han var tvungen att acceptera  fakta.

Hur mycket mer skulle inte Gud älska sin skapelse när han sände sin Son in i döden för oss, för att vi skulle ha möjlighet till Guds gemenskap och evig liv?

Profeten Jeremia  säger så här i 29:11-13

11 Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. 12 Ni skall kalla på mig och komma och be till mig, och jag skall höra er. 13 Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av  hela er hjärta.”…

Slutsatsen  i dagens artikel är att Gud vill alltid bevara oss genom sin kärlek. Till  sist är ändå människan som väljer hur hon vill leva sitt  liv. Det finns förstås omständigheter som en och annan hamnar i och som kan vara jobbiga  för den enskilde.

Gud är inte orättfärdig mot sina barn(skapelse) Han ser inte till det yttre, han ser till hjärtats motiv och längtan och människor värde i Hans ögon.

/Claudio

Hur blir man bevarad i tron?


Det är ett stort ämne, men jag skall försöka att inte skriva allt för långt, med tanke på att många läser med mobilen, viket kan vara lite ansträngande, särskilt för de lite äldre.

Man kan formulera om frågan ställd som rubrik:  Blir man bevarad i tron hela livet?  Då kommer följd frågan: Vad är tron?  Om vi börjar med det sistnämnda,” Tron” får vi se vad   Heb. 11:1-3 säger om tro!

1 Men tron är en övertygelse om det som man hoppas, en visshet om det man inte ser. 2 För genom den har fäderna fått sitt vittnesbörd. 3 Genom tron förstår vi att universum har skapats genom Guds ord, så att det synliga inte har blivit till av det som vi kan se.”…

Ovannämnda ord  kräver en förklaring, vilket jag återkommer längre fram. Det handlar om den ”Kristna tron” och inget  annan surrogat, eller alternativ till det.

Vi tar med Heb. 11: 6 också:

6 Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som vill komma till Gud måste tro att Gud är till, och att han lönar dem som ihärdigt söker honom.”…

Paulus förklarar för Romarna i sitt brev så här i kap. 10:17

17 Alltså kommer tron av predikan, men predikan kommer  genom Kristi* ord.”…

Lägg märke till ”Källan” ursprunget av själva ordet, genom vilket allt blev tillJoh 1:1-4

” I begynnelsen var Ordet*, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Den samme var i begynnelsen hos Gud. 3 Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till, som har blivit till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus.”…

Här har vi själva kärnan till vår tro när vi väl börjar söka efter sanning. Jag nämnde i början att detta gäller den kristna tron, dvs. inget som skall sammanblandas med andra religioner. Hela vår tro bygger på en fast grund som vilar på ordet från Gud och Kristus, med betydelsen ”Räddaren, Frälsaren, förkroppsligad genom Jesus som är ”Guds Son.” För att bli bevarad i tron som rubriken antyder, måste vi ha kunskap om vad det handlar om . Vad är tanken med tron, och vilka behov föreligger för att få en tro?

Låt oss ta några exempel:

Gäller tron upplevelser och kickar genom kristna förtecken?

Eller, gäller det att man har fått för sig, att man har rätt att vara frisk och rik, som en egenskap av tron på Gud?

Är tron en inkörsport, till en andlighet som gör att man är förmer än andra eftersom man intalar sig att  man har kommit längre än andra.

Och, gäller tron som  demonstration  om makt, andlig sådan, eftersom man tror sig befalla andar?

Ovannämnda exempel är inte min tro, jag håller mig till Guds ord och det som är skrivet vill jag dela med andra.

Många är det som har sagt att våra sammankomster i kyrkor är tråkiga. Jag skulle vilja säga att det beror på betraktaren. Samtidig undrar jag vad förväntar man sig innan man sätter sina steg mot en kyrka? Det här är en fråga som man får ställa till sig själv först. Eller för att ta exempel från Johannes evangeliet, när Johannes döparen (en annan Johannes) uppträde och förberedde Jesu tillkommande och folk strömmade till. Den som vill läsa om det kan slå upp Joh 1:19-34

Ja, vad var det som människor skulle se när det kom till öknen där Johannes döpare predikade? Inte var det vackra kläder, eller ädla metaler,  utsmikning på Johannes kropp, eller kanske en man som såg ut att drivas omkring som ett rör som kastas hit och dit?

Nej då det var inget  sånt, men Johannes var fylld med Guds Ande och talade till människor så de kunde förstå och ta hans ord till sig.

Jag går vidare och jämför med den första församlingen som bildades efter Jesu  himmelsfärd. Vad var det för människor, och vad var deras ärende? Jo, Guds himmel var öppen över folket, bildlig talat, och dessa kände Guds kraft som var verksam bland människor, och då greps de av en andlig nöd i sina hjärtan. Då var det naturligt att söka Gud till upprättelse och syndernas förlåtelse. Ja men vi kan inte hjälpa att det känns lite dött i kyrkan när vi kommer. Nej, precis, detta är inte att skuld belägga någon. Gud vill alltid möta sitt folk när de samlas, problemet är att det är vi människor  som begränsar Gud för att vi tror att det skall vara på ett speciellt sätt. Visa tror att man skall vara högljud för att det skall synas att Gud verkar. Andra tycker att Gud kommer på ett stillsamt sätt och då kan man uppfatta Gud.

Är behovet att lära känna Gud, ta del av hans vishet och få uppmuntran i sin tro, för att sen dela det med andra, då får man låta Gud komma som han vill utan att vi själva skall pressa fram stämning genom vårt  mänskliga  påfund.

Jag får stanna här för den här gången. Fortsätter med del 2 nästa gång, för att det skulle bli lättare att hänga med.

/Claudio

Några tankar om salighets prissningar


Ordet salighet har vi hört  många gånger, vad betyder ordet som Jesus talade om? Och, vad betyder själva ordet ”Salighet”? Det är så kallad uttrycks sätt av ”synonymer”  för att beskriva en inre välbehag, ro, lyckan eller välbehag. Ordet används i många olika sammanhang, i vårt fall skall vi kolla lite närmare om dess betydelse, framförallt därför att det var Jesus själv som använde dessa ord.

I Mat 5 skall vi ta med  några ord i det som kallas för” Bergspredikan”

1 När han såg folket, steg han upp på berget, och sedan han hade satt sig, kom hans lärjungar fram till honom. 2 Då öppnade han sin mun, undervisade dem och sa: 3 Saliga* är de som är fattiga i anden, för dem hör himmelriket** till. 4 Saliga är de som sörjer, för de ska bli tröstade. 5 Saliga är de ödmjuka, för de ska ärva jorden*. 6 Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade. 7 Saliga är de barmhärtiga, för de ska få barmhärtighet. 8 Saliga är de renhjärtade, för de ska se Gud. 9 Saliga är de som skapar frid, för de ska kallas Guds barn. 10 Saliga är de som är förföljda för rättfärdighets skull, för dem hör himmelriket* till. 11 Saliga är ni, när människorna hånar och förföljer er och lögnaktigt säger allt ont emot er för min skull.”…

Detta var i början av Jesus verksamhet, så som evangelisten Matteus beskriver det. Följer vi kronologisk ordning, döptes Jesus först. Kanske någon undrar: behövde Jesus döpas? Han var kommen från sin Fader i himmelen, född som människa, men han var utan synd. Tom med Johannes döparen motsatte  sig dopförätning av Jesus, för han visste vem han var. Just där vill han, Jesus, visa att han kom för att bli vägvisare till oss andra, därför sa han till Johannes: ” Matt 3:13-17 15 Då svarade Jesus och sa till honom: Låt det ske nu, för på detta sätt ska vi göra för att uppfylla all rättfärdighet. Då tillät han honom det. 16 Och när Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet, och se, då öppnades himlarna för honom, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom. 17 Och se, en röst från himlen* sa: Denne är min älskade  Son.  I honom  har jag ett gott behag, han är min utvalde”…

Vi ser redan i början av evangeliet, en bekräftelse från himmelen att Jesus var inte vem som helst, han var Gud själv, nu som människa för att förkunna det eviga livet och själv vara ett föredöme  bland människor.

Därefter begav sig Jesus ut ö öknen för att förbereddas  mentalt,  för den uppgift som han fick. Han kom till en syndig värld, fastän han ingen synd hade gjort. Ändå sattes han på prov, där satan själv frestade honom  genom att citera Guds ord. Tre gånger försökte frestaren få Jesus på fall, men lyckades inte då Jesus stod emot honom genom överbevisning av Ordet.

Nästa uppgift blev att välja 12 lärjungar/apostlar som en förebild till Israels 12 stammar, med uppgiften att tjänstgöra i Jesu närhet som en del i den ”Nya Förbundet”, först för Judar och sen för hedningar. Med detta som bakgrund skall vi se vad Jesus menade med salighets prisningar:

9  punkter av salighet räknar Jesus upp för människor i sin bergspredikan:

  1. Fattigdom i anden
  2. Alla som sörjer
  3. De ödmjuka
  4. De som hungrar och törstar efter rättfärdighet
  5. De barmhärtiga
  6. Alla renhjärtade
  7. Freds och frids älskande
  8. De förföljda för Jesu skull
  9. Alla som utstår mobbning för Jesu skull

Hur kan det vara möjligt att vara salig om man utstår någon eller några av dessa prövningar?

Detta är följden för dem som tar sin tro på alvar, det är därför skillnad på en  Jesu följare och världen, vilket bevisar att vi människor är svaga i oss själva, men Guds kraft blir synlig i vår svaghet.När vi förnimmer Gudskraft, blir vi glada och saliga, förstå mig rätt här, det handlar inte om att överge sitt förstånd och träda in i någon sorts överandlighet. Det handlar inte heller om ständiga känsloyttringar och upplevelser. Det handlar om förtröstan i tro på den Gud som Han har sagt sig vara.

Avslutar med  Matt 5:12-16

12 Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen, för så förföljde de profeterna som var före er. 13 Ni är jordens salt, men om saltet mister sin sälta, med vad ska man då salta? Till inget annat duger det än att kastas ut och trampas ner av människorna. 14 Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. 15 Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan*, utan på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som är i huset. 16 Så låt ert ljus lysa inför människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader, som är i himlarna.”…

/Claudio

Hur ser vår tro på Jesus ut?


När vi skall förklara tron skapar vi en bild i vårt medvetande som ligger i månt och mycket till greppbart  grund, eller en ram som vi betraktar. Samma sak är det med människor som vi läser om eller som det berättas om, men som vi inte känner.

De stora målare som Leonardo da Vinci, Caravaggio, Michelangelo med fler har försökt att avbilda Jesus, utifrån den trosuppfattning som rådde  i då tidens värld runt 1500 talet, det var deras bild på Jesus.

Själv kan jag ta till mig 2 bilder från bibeln i beskrivningen av Jesus. Den första bilden är från profeten Jesajas bok kapitel 53. Den andra är från Uppenbarelseboken i flera kapitel. Det handlar om 2 olika tider och således olika syfte från Gud själv.

1Men vem trodde, vad som predikades för oss, och för vem var HERRENS arm uppenbar?

2Han sköt upp såsom en ringa telning inför honom, såsom ett rotskott ur förtorkad jord. Han hade ingen gestalt eller fägring; när vi såg på honom, kunde hans utseende ej behaga oss.

3Föraktat var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med krankhet; han var såsom en, för vilken man skyler sitt ansikte, så föraktat, att vi höll honom för intet.

Detta var en profetia  om den kommande ”Messias” som Gud hade lovat till Israels folk genom profeten Jesaja. Det första vi läser om är: Men vem trodde, vad som predikades för oss”?…

Det andra fråga är att hans utseende, det vill säga det yttre kunde inte behaga människor för Hans uppgift var att bli allas tjänare då, vi talar om Jesus, Messias, som iklädde sig all mänsklig förnedring och svaghet för att visa hur mycket kärlek det låg bakom för att rädda människor till Guds rike och det eviga livet. Här är viktigt att skilja på Jesus ord och hans enkelhet. Ordet utstrålade kraft  som kom ifrån Gud själv. Jesus blev människa, han var också Gud som människa under tiden på jorden, till dess att Gud fullbordade sin plan att försona världen i Jesus, Messias, Kristus, genom att han blev offerlamm enligt det  gamla förebilder, men i ett nytt förbund.

Vi läser vidare i Jesaja 53
4
Men det var våra krankheter han bar, våra smärtor, dem lade han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud och pinad.

5Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår blir vi helade.

6Vi gick alla vilse såsom får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men HERREN lät allas vår missgärning drabba honom.
7
Han blev plågad, fastän han ödmjukade sig och icke öppnade sin mun, lik ett lamm, som fördes bort att slaktas, och lik ett får, som är tyst inför dem som klippa det ja, han öppnade icke sin mun.

8Undan våld och dom blev han borttagen, men vem i hans släkte betänker detta? Ja, han rycktes bort ifrån de levandes land, och för mitt folks överträdelses skull kom plåga över honom.

9Och bland de ogudaktiga fick hans in grav bland de rika kom han först, när han var död fastän han ingen orätt hade gjort och fastän svek icke fanns i hans mun.

10Det behagade HERREN att slå honom med krankhet: om hans liv så bleve ett skuldoffer, då skulle han få se avkomlingar och länge leva, och HERRENS vilja skulle genom honom hava framgång.

11Ja, av den vedermöda hans själ har utstått skall han se frukt och så bliva mättad; genom sin kunskap skall han göra många rättfärdiga, han, den rättfärdige, min tjänare, i det han bär deras missgärningar.

12Därför skall jag tillskifta honom hans lott bland de många, och med talrika skaror skall han få utskifta byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland överträdare, han som bar mångas synder och bad för överträdarna.

När vi läser detta behöver vi inga bilder, vi behöver eftertanke och stilla ner vår själ i vördnad och ödmjukhet vilken kärlek  Gud bevisade  människor. Vi har svårt att greppa den ångest som Jesus fick utstå, när tom hans svett blev till blod inför det som väntade honom. In i det  sista, när Jesus hängde på korset, fick han smaka på människors ondska. . Innan   han gav upp andan, ropade han ”Det är fullbordat”…Han fick ingen förbarmande ens då, Jesus ropade, ”Jag är törstig”… Han ansågs ovärdig en klunk vatten, för det fick han surt vin, ättika istället,Men vem trodde, vad som predikades för oss.”

Hör ni, det slutade inte där, om det hade gjort det hade vi varit ganska ömkansvärda människor, utan hopp, utan försoning. Gud vare tack, Kristus är uppstånden, hoppet är återställd, Guds löfte fullbordade, inte bara för Judarna, där väldig många ännu inte har förstått vad Gud gjorde. Men för oss, så kallade hedningar, är Kristus Guds Kraft till frälsning.

Från Upp 19:6-9 läser vi följande:

6 Och jag hörde liksom ett brus av en stor skara och liksom dånet av väldiga vatten och liksom mullret av starkt åskdunder, som sa: Halleluja! För Herren Gud*, den Allsmäktige, regerar. 7 Låt oss glädjas och fröjdas och ge honom äran. För Lammets bröllop har kommit och hans hustru har gjort sig redo. 8 Och hon har fått fint linne, rent och skinande att klä sig i, för det fina linnet är de heligas rättfärdiga gärningar. 9 Och han sa till mig: Skriv: Saliga är de som är kallade till Lammets bröllopsmåltid. Och han sa till mig: Dessa är Guds sanna ord.”…

Till sist en sammanfattning  på vem Jesus är:

Upp 19:11-14

11 Och jag såg himlen öppen, och se, en vit häst och den som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. 12 Och hans ögon var som eldslågor och på hans huvud var många kronor. Och han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. 13 Och han var klädd i en mantel som var doppad i blod och hans namn är Guds Ord. 14 Och härarna i himlen följde honom på vita hästar, klädda i fint linne, vitt och rent.”

/Claudio

Möte med Fariséer


Kanske lite ovanlig rubrik att skriva artikel om? Egentligen handlar inte mötet bara i det förgångna, som det var på Jesu tid. Det handlar inte heller om ett fördömande mot andra personer, vad det handlar om är bemötande av läran som Jesus varnade för och som Fariséerna var fast övertygade om att alla Judar skall följa då. Nu är det inte Judar som jag vill skriva om, det är oss så kallade ”hedningar” som har blivit inympade i det äkta trädet, eftersom det gavs till Judarna först.

På sätt och vis blir det en fortsättning på den ”andliga surdegen” som jag skrev om  i tidigare artikel, klicka här om du vill läsa det. Innan jag bifogar texten, vill jag ta med en vanlig missuppfattning som gäller prövning av det som sägs i församlingar och offentligt, och som gäller fasta regler av prövande, respektive, ifrågasättande. Vi har hört om sekt bildande, detta tycks inte försvinna av sig själv, så länge det finns sökande människor till  en  meningsfullt tillvaro.

Man brukar säga att det är våra yngre som har framtiden för sig och som är mest ivriga att föra Jesu uppdrag vidare till nästa generation. Där har vi också en fara för att dessa får inte tillräcklig med undervisning, särskilt ledarna kan ha en bristfällig erfarenhet, den som vill kan slå upp 1Tim 3:1-13

Samtidig finns det manipulativa ledare som vill att man skall svälja allt utan att behöva pröva det, vilket är förödande  för en församling. Nu måste vi komma ihåg att det är skillnad på prövande och kritik. Att vara missnöjd och kritisk till en församling kan bero på många olika orsaker, bitterhet, självhävdelse,   med många fler orsaker, kan också bero på en otydlighet i församlingen, åter igen, antingen genom en bristfällig undervisning, eller att man inte tar tag i sånt direkt  med tydlighet om vad som är församlingens policy.

När det gäller prövande respektive tvivel, som inte är samma sak som kritik, så måste de troende kunna ställa frågan om det och få en förklaring. Att förklara något, skall överensstämma med Guds ord, inte genom lösrykta versar, utan genom bibelns, textens hela sammanhang. Också detta kräver en ödmjuk inställning, tydlighet och saklighet. Ni märker att tonläge ligger på de yngre generationen?

Betyder det att vi äldre skall slå oss till ro? Nej, de äldre har större kunskap och erfarenhet och skall därför vara goda föredöme i det praktiska livet, ett stöd för de yngre och förmana dem till det som är riktigt.

Rubriken  är, möte med Fariséerna, jo då, vi skall se hur Jesus bemötte dessa   och vad han varnade för.

Från Matt 15:1-9

1 Då kom skriftlärda och fariseer från Jerusalem till Jesus och sa: 2 Varför bryter dina lärjungar mot de äldstes traditioner? För de tvättar inte sina händer när de ska äta bröd. 3 Men han svarade och sa till dem: Varför bryter även ni mot Guds bud på grund av era traditioner? 4 För Gud befallde och sa: Hedra din far och mor. Och den som förbannar sin far eller mor, han ska döden dö. 5 Men ni säger: Den som säger till sin far eller mor: Gåvan du kunde ha fått av mig till din hjälp, ger jag som offergåva. 6 Och därmed hedrar han inte sin far eller sin mor. På detta sätt upphäver ni Guds bud för era traditioners skull. 7 Hycklare, Jesaja profeterade rätt om er när han sa: 8 Detta folk närmar sig mig med sin mun och ärar mig med läpparna, men deras hjärtan är långt ifrån mig, 9 och förgäves dyrkar de mig. De lär ut läror som är människors bud.”…

Texten ovan har vi ett typisk möte mellan Jesus och Fariseer, dessa satt i synagogor och läste skrifter, utan att bemöda sig om, eller undersöka  hur det skulle tillämpas på ett förståndigt sätt. Deras ord var ett kallhamrad påbud där varje ord skulle följas och varje prick uppfyllas. När de kom ut bland människor ville de gärna synas och bli ärade som ledare i sina fotsida vackra kläder, underförstått:

”Se på oss, vi är era ledare som har blivit framgångsrika, därför skall ni följa oss för att lära känna Gud.”

Jo,jo, deras hjärta var långt ifrån Gud, dessa tog själva äran från Gud för sin egen vinings skull, som vi läser i texten ovan.

Nästa möte läser vi om i Matt 16:1-4

1 Sedan kom fariseerna och sadduceerna fram och frestade honom, och bad, att han skulle visa dem ett tecken från himlen. 2 Men han svarade och sa till dem: På kvällen säger ni: Det blir vackert väder, för himlen är röd, 3 och på morgonen: Det blir oväder i dag, för himlen är röd och mulen. Ni hycklare! Ni förstår visserligen att tyda himlens utseende, men tidernas tecken kan ni inte tyda. 4 En ond och horisk generation söker efter tecken, men inget annat tecken ska ges åt den än profeten Jonas tecken.”…

Fariseerna  gav sig inte, de var inte intresserade av Jesu praktiska tillämpning av ordet, de sökte något för att snärja Jesus för att sen anklaga honom som falsk. Jag skall avsluta artikel med en uppmaning för att inte missförstånd skall uppstå.

Vi har inte fått mandat att fara med nedsättande ord av våra medmänniskor. Gud är större än våra tankar, han vet vad som finns i människans hjärta, därför får vi överlämna allt sån till Honom.

Men för att vi skall bli bevarade i tron, skall vi praktisera skriftens ord och jämföra vad som sägs. Som avrundning vill jag lämna ett ord från Gal 5:22-26

22 Men Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, tro, 23 saktmodighet*, självbehärskning. Mot sådant är inte lagen. 24 Men de som tillhör Kristus* har korsfäst sitt kött med dess lustar och begär. 25 Om vi lever i Anden, så låt oss också vandra i Anden. 26 Låt oss inte söka förgänglig ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra.”

/Claudio

Förlorad och återfunnen


Målsättning är att vara tydlig och rakt på sak, utifrån min egen erfarenhet av det som  jag har upplevt och funnit överbevisning om. Vist har jag respekt att en del har inte samma tänkesätt som jag skriver om, egentligen är det inte viktigast vad jag skriver utifrån min egen person. Det viktigaste är vad som är skrivet i Guds ord som referens till oss alla att pröva det för att se om det är så som det är skrivet.

I Luk 15:11-14 läser vi följande:

11” Och han sa: En man hade två söner. 12 Och den yngre av dem sa till sin far: Far, ge mig den del av förmögenheten som ska bli min. Och han delade ägodelarna mellan dem. 13 Och inte många dagar därefter samlade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Och där slösade han bort det han ägde i ett utsvävande liv. 14 När han hade gjort slut på allt, kom det en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd.”

Detta är berättelsen av den förlorade sonen som Jesus berättade för  folket. Det var viktigt för Jesus att tala om vardagliga händelser som människor kunde känna igen sig och förstå innebörden av. Två söner och två personligheter. Det som är poängen i fallet som vi läser i texten, och i jämförelse mellan syskon, oavsett  var på jorden man bor på, är att vi blir myndiga /vuxna efter 18 års ålder i Sverige och i de flesta västerländska  länder. Andra kanske blir vuxna tidigare i andra länder där framförallt kulturen föreskriver det, efter avlagt prov, genom diverse riter. Oavsett vilket så är detta ett tecken på att man kan/får göra som man vill så länge det handlar om ens eget ansvar, dvs. inte drabbar någon annan negativt, på grund av den vuxnes handlingar .

Men Jesu text handlar om något annat också: Förlorad eller återfunnen? Här infinner sig frågan, vadå förlorad? Om vi skall tro på Guds skapelse, då är vi också Guds barn eftersom vi är Hans skapelse…

Jo det är sant, men det är också sant att synden kom till världen genom en enda människa och därigenom blev alla gjorda (födda i synd)  Men Gud satte ett tecken för människan, Kain som slog ihjäl sin bror Abel, för att han inte skall gå evig förlorad på grund av sin gärning mot sin bror.

Från 1 Mos 4:15 läser vi:

”Och Herren satte ett tecken till skydd för Kain.”…

Vad var det för skydd Kain skulle få? Förmodligen var han ovetande om hur det skulle gå till, men Herren tänkte redan då att Kain, och alla efter honom behöver försoning för att hitta hem till Himmelske Faders gemenskap. Just därför kom  Gud genom sin Son Jesus som också är Kristus (Frälsaren,Försonaren,)  Så vist är vi alla Guds bar i det bemärkelse att vi är Hans skapelse. Precis som texten berättar för oss , har vi möjlighet att välja. Vi kan välja att leva vårt eget liv och förneka Gud. Vi kan också bejaka försoningen från Jesus och få barnaskapet hos Gud igen. Hur då? Eftersom synden kom genom en enda människa till världen så har alla syndat, men genom en enda människa har Gud kommit till oss som försoning. Kristus försonade världen, Guds skapelse, med sig själv och Fadern  för att vi åter får kallas Guds barn.

Vad skall man göra för att förtjäna detta? Underbara nåd, vi kan inte själva frälsa oss , oavsett vad vi gör, detta har Jesus redan gjort för oss, han bar våra synder , våra tillkortakommande, vår bristfällighet, ja allt som kan tänkas möta oss, är Jesus förtrogen med, vilket garanterar att oavsett så är vi Guds barn och har gemenskap med Gud. Detta kallas ”På nytt födelse ” inte genom någon människa eller köttsligt vilja, utan genom Guds ande födde Han oss  till ny skapelse i Kristus. Dock är beslutet i våra händer, precis som vi läste i texten om förlorade sonen, den yngste brodern kom till insikt, säkert var det mycket ångest och kamp i hans mentala värld, men när han väl fattade beslut och ställde sina steg mot Fadershuset och gården där han kände trygghet och ro. Han blev återfunnen, hungersnöd och prövningar har bidragit till att han fattade beslutet för att återvända, må vara att han skulle vara bara en dräng, men han skulle hem.

Vad gjorde hans far när han kom hem? Låt oss avsluta med texten i Luk 15:21-24

”  Men sonen sa till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig och är inte längre värd att kallas din son. 22 Men fadern sa till sina tjänare:* Ta fram den bästa dräkten och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. 23 Och hämta hit den gödda kalven och slakta den och låt oss äta och vara glada, 24 för denne min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och de började glädja sig.”…

Så är det med vår himmelske Fader också, Han frågar inte hur många synder vi har gjort, han ställer inte krav på att man måste göra massa saker för att få plats i hemmet. Kärleken känner ingen gräns, nu är det glädje som gäller, sonen var förlorad genom sitt eget beslut, nu var han återfunnen, också genom sitt beslut att återvända hem.

/Claudio

Stressad tillvaro?


 

Vi skall få träffa två systrar, alltså bildligt, tillika med två olika personligheter, ändå med samma möjlighet att välja sitt tillvaro för att ta vara på det bästa  sättet.

Från Luk 10:38-42 Bifogar jag följande:

38 Och det hände när de gick vidare, att han kom in i en by, och en kvinna vid namn Marta tog emot honom i sitt hem. 39 Och hon hade en syster som hette Maria, som satt vid Jesu* fötter och hörde på hans ord. 40 Men Marta var mycket upptagen av allt tjänande. Och hon kom till honom och sa: Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig ensam att ordna med allt? Säg därför till henne att hon hjälper mig. 41 Men Jesus* svarade och sa till henne: Marta, Marta, du är bekymrad och oroar dig för många saker. 42 Men bara ett är nödvändigt, och Maria har valt den goda delen, som inte ska tas ifrån henne.”

Jesus och lärjungar var på väg, vilket de oftast gjorde, i samband med detta träffade han en kvinna , Marta  och bjöd hem honom tillsammans med lärjungar. Kvinnan var dock inte ensam, hon delade bostaden med sin syster Maria. Det är dessa två personligheter  som  är föremål  för dagens artikel.

Vi ser redan i början att dessa två var olika i sättet, med det vill jag få sagt att vi människor är skapta på ett unik sätt, var och en med sin egen personlighet. Detta gällde vid första människan, och gäller vidare i alla generationer.

Nu gäller rubriken  ”Stressad tillvaro”…. I texten ovan kan vi inte utläsa hur mycket systrarna kände till om Jesus, ändå anar vi att det fanns en längtan, kalla gärna det, behov att få lära känna Jesus och höra hans undervisning. Därför var det inte konstigt att Marta tog tillfälle i akt och bjöd hem Jesus. Hon ville så gärna göra något för honom  och göra honom glad och belåten, tänkte Marta. Det var hennes vilja, motivet att visa gästfrihet där Jesus och lärjungar kunde ta igen sig en stund.

Maria däremot som var lite i bakgrunden,  var säkert glad att hon också  fick träffa Jesu. Nu kommer jag till själva stress momentet i det som utspelade sig i hemmet hos systrarna. Marta var så ivrig, det skulle tillagas mat och dukas fram, ja allt skulle ordnas, det känner du igen i vår tid också. Man blir orolig och stressad och vet inte riktigt vad man skulle börja. Till råga på allt så gick Maria och satte sig vid Jesu fötter, kanske lite nonchalant mot sin syster, som Marta uppfattade det.

Hon vände sig till Jesus för att få medhål, fastän hon inte sa det  offentlig, tänkte hon  att det var det minsta hon kunde begära av sin syster, för att Jesus och lärjungar skulle slipa vänta tills maten kom fram på bordet. Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig ensam att ordna med allt? Säg därför till henne att hon hjälper mig.”

Marta handlade inte fel, det var en god gärning som hon hade i åtanke, ändå var det i fel ordning. Varför? Jo, låt oss titta på vad Jesus svarade:

41 Men Jesus* svarade och sa till henne: Marta, Marta, du är bekymrad och oroar dig för många saker. 42 Men bara ett är nödvändigt, och Maria har valt den goda delen, som inte ska tas ifrån henne.”

Hur kan vi tolka detta för att förstå Jesu ord?

Vi människor är så stressade med krav för allt som måste göras, många hinner inte koppla av  och reflektera över  livet. Allt går så snabbt, allt skall hinnas med och är ett jagande både hitt och ditt och när dagen når sitt slut infinner sig en besvikelse och frågan: Är detta livet? Nu generaliserar jag något, alla är förstås inte i samma sits.

Ändå får vi stanna upp och ta Marias exempel på att hon gick mot strömmen, hon ville höra vad Jesus hade att säga och lyssna in det som hade betydelse för evigheten. Därför är också mitt ärende  och uppmaning att stanna upp, tänka efter, begrunda, en tro på Gud, bibel-Guds ord, hoppet som bär, Guds skrivna löfte och allt vi läser om,  hur kan jag få det, hur fungerar det?

Från Matt 7:7-9 läser vi följande:

7 Be och ni ska få, sök och ni ska finna, bulta och det ska öppnas för er. 8 För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för honom som bultar ska det öppnas.”…

 /Claudio

 

>Nästa> Nåden vad betyder det?                                          

Nåden, vad betyder det?


Tycker det känns tragisk att många har fått en fel uppfattning  om den kristna tron. Jag har fått berättat för mig genom åren  av människor  som har fått sår i sin själ på grund av en dömande inställning i gemenskapen med troende.

Jag har som målsättning att förklara så enkelt som möjligt hur jag ser på ”Nåden” och tron. Innan dess vill inte jag döma  dem som hade något förvrängt uppfattning  när de berättade om sin tro för andra. Säkert var det i all välmening. Tyvärr blev effekten det motsatta, eftersom mycket byggde  på, du skall, du måste… osv.

Vad jag menar, är att visheten i betoning på omsorgen och kärleken från Gud, vår Fader har kommit i skymundan. Samtidig måste vi vara vakna att vi inte hamnar från ett till ett  annan dike, vilket kan bli nog så förödande för tydlighet om den kristna tron.

Från Joh 12:47-50 skall vi ta en bekräftelse vad Jesus menar.

47 Och om någon hör mina ord och inte tror*, så dömer inte jag honom. För jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. 48 Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en som dömer honom: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen. 49 För jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig, han har befallt mig vad jag ska säga och vad jag ska tala. 50 Och jag vet att hans bud är evigt liv. Därför, vad jag talar, det talar jag så som Fadern har sagt mig.”

De religiösa talar bara om synd och dom… hörde jag lite då och då. Därför är det viktig att vi läser Jesu ord här ovan och tar det till oss. Ordet ovan fokuserar på nåden och kärleken som i sin tur skall sättas i sitt sammanhang  av skriften i sin helhet. Praktiskt kan vi tänka oss våra jordiska föräldrar, deras kärlek och omsorg, men också tillit till att ta eget ansvar och vara självständig i sina handlingar.

Jag behöver väl knappast  påminna er om den förlorade sonen, för den som vill kan läsa texten i

Luk 15 hela kapitel.

En annan fråga som jag fick under årens lopp är: Hur kan du tro på en Gud när det finns så mycket ondska i världen?

För det första så är detta en följd av syndafallet, jag kan gärna fördjupa mig i detta vid ett annat tillfälle, men för att vi skall förstå betydelsen av nåden, koncentrerar jag mig på det, för annars blir artikeln för lång.

För det andra, är det precis så som det är för våra jordiska föräldrar, Gud har get oss fri vilja att välja.

Nu är du inte  rättvis, undrar någon?  Alla oskyldiga människor som får sätta livet till genom krig, katastrofer eller människans girighet, varför kan inte Gud hjälpa alla dessa?

Just det, ”människans rovdrift” med allt som följer i dess spår, skapar missär för människor. Ja, människor ikläder sig  tom religion  och i dess namn slaktar andra. Just därför är det viktigt att tala om nåden, hoppet  och evangelium som upprättar människor till att ta eget ansvar som bygger på Guds gränslösa kärlek, när Guds egen Son blev martyr för att försona världen, dvs. dem som tror , med sig själv.

Vi måste vara realister och se det som det är, det finns också motsatsen till Gud  som en andlig verklighet, och i dess namn  ser vi att det sker mycket  destruktiv i världen.

Varför kan inte Gud stoppa detta om Han är Gud? Återigen, bygger Guds gemenskap på en fri vilja, den som har hört evangelium så som Jesus framställde det från början, och sen genom apostlarna som i sin tur har lämnats till människor i våra dagar, kan räkna med ”nåden ” och hjälpen i vardagen.

Det betyder inte rikedom eller hälsa eller evigt liv på den här jorden. Vi skall förstås vara tacksamma för människor som har gott ställt och är i tjänst för Gud. Det är dock så, ibland får man räkna med en försakelse, ja kanske tom lidande för Kristi skull. Nu skall jag skriva om det igen: Jag har sett lidande på nära hål, men jag har också sett hoppet och förtröstan till Himmelens Gud.

Som avslutning vill jag vara lite personlig:  Du som har känt dig dömd, ändå bär på en tro inom dig, Jesus har inte förkastat dig. Han har inte kommit för att döma världen, utan för att visa världen att det finns försoning och ett annat liv genom nåden. Kärleken i Kristus bär oss genom vår svaghet, den ger oss kraft att härda ut när vi prövas, men ger oss också glädje att se vår nästa som Guds välbehagliga och värdefulla  människor. Jag måste vara tydlig, vårt liv bygger inte som evighet på denna jord. Om vårt liv blir 70-80 år, då blir den lång, nå ja, det finns undantag, men om vi utgår globalt så stämmer det rätt så.

Det är också sant att vi skall leva i evighet, därför skall vi inte förkasta nåden som bjuds oss. I oss själva kan vi inte göra oss förtjänta  till nåden för det eviga livet, där ingen synd, inga sjukdomar och inga prövningar skall finnas. Där skall det råda evig frid i Guds helighet och den som vill får vara en del av det.

/Claudio