Själavård vad är det?


Egentligen är inte jag rätt  person att skriva om det eftersom jag saknar utbildning på område. Däremot har jag arbetslivs erfarenhet eftersom jag hade förmån att jobba med människor och den vägen fick jag handledning.

Detta är alltså en livserfarenhet genom människor jag träffade i både privat och jobb relaterad miljö.

Det första som jag vill söka svar på är följande frågor:

  1. Vad är själavård?
  2. Behövs den?
  3. Vem är lämpad för den?

Själavård är en mental omsorg om den enskildes andliga välbefinnande. Man brukar skilja mellan vänskapssjälavård och enskild själavård. Den andliga välbefinnande definieras således i termen som, ande, kropp och själ. I förtydligande är det en kropp av våra lämmar och sinnen anpassad efter den jordiska. Medan anden och själen tillhör det eviga livet och har därför en annan dimension som vi uppfattar som tro. Detta i sin tur är något som vi inte ser, men hoppas på och är förvisade om genom den kunskap som vi har inhämtat med våra  jordiska sinnen. Det betyder att man går till ”grundkällan” där allt började enligt skapelse ordning som vi läser om i bibelns  första början.

Nu kanske någon invänder: Måste man läsa från början till slutet för att få kunskap om det?

Naturligtvist inte, Gud har gjort det mycket enkelt för människor att uppfatta detta, nämligen, att växa med kunskapen som är ett styckeverk för var och en av oss.

Evangelisten Johannes som var Jesu lärjunge beskriver det så talande i kapitel 1-3, detta har jag skrivit om flertal gånger om, men vill ni läsa ifrån grundtexten så slå gärna upp detta.

I Hebr. 11:1-3,6 citerar jag följande:

1 Men tron är en övertygelse om det som man hoppas, en visshet om det man inte ser. 2 För genom den har fäderna fått sitt vittnesbörd. 3 Genom tron förstår vi att universum har skapats genom Guds ord, så att det synliga inte har blivit till av det som vi kan se.”…

6 Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som vill komma till Gud måste tro att Gud är till, och att han lönar dem som ihärdigt söker honom.”…

Behövs själavård?

Ja ,absolut, detta är en del av livet fastän den är osynlig. Tyvärr är det många människor som lider men som inte syns på utsidan .Där, tycker jag, bör vi vara mycket försiktiga när vi fäller omdöme om vår nästa. Ingen av oss har gått i vår nästas skor  för att kunna bedöma tillståndet för vederbörande.

Själv tänker jag på Jesu ord om de förlorade fåret  Matt 18:12-14

12 Vad tror ni? Om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han inte de nittionio i bergen och ger sig ut och letar efter det som har gått vilse? 13 Och om det händer att han finner det, sannerligen säger jag er: Han gläder sig mer över det än över de nittionio som inte har gått vilse. 14 Så är det inte heller er Faders vilja, som är i himlarna, att någon av dessa små ska gå förlorad. ”…

Vist vi är som får som förirrar oss ibland, men hittar ändå tillbaka till flocken om vi skall tala bildspråk. Det finns alltid någon eller några som kommer efter eller i värsta fall sitter fast inklämda i livets taggar. Vad gör vi då?Jo, de flesta grips av medlidande och tycker synd av dessa. Det finns såna som är skadeglada och tänker: Vad gott, nu har han/hon fått vad de förtjännar…Må vara så, är det rätt? Alla kan inte vara själavårdare, alla kan inte hjälpa alla heller, sant. När allt kommer omkring så är det inte mängden som räknas. Gör det lilla du kan, gör det villig och glatt för Jesu skull som gav sig själv i kärlek till oss. Ibland behöver man inte ens säga så mycket, utan bara lyssna för att vederbörande skall kunna slänga av sig en del av bördan. Kanske behöver man byta ut hamrande ord mot oljeflaskan för att ta ett bildspråk igen och gjuta olja i såren?

Skall avsluta dagens artikel med den sista fråga:

Vem är lämpad att vara själavårdaren?

Som allt annat har vi våra olika uppgifter i livet. Att vara själavårdare kräver både utbildning och kunskap tillsammans med tålamod och god erfarenhet.

Inom kristna samfund har man oftast efterlyst pastorer som kunde både sjunga, predika och vara  själavårdare. Hittar man en sådant person så är det underbart, däremot kan inte pastor, diakon eller någon annan för den uppgiften ersätta mångfallden i Guds församling. Där har vi alla en uppgift för att se till så ”Kristi kropp”kan leva och är varandra till tjänst.

En viktig egenskap för hela församlingen är omsorg av varandra, för själavårdare är tystnads plikten absolut måste. Skvaller och förtal i en församling är grogrund för splittring.

/Claudio

Den apostoliska bekännelsen-Historia och nutid


Citat från Wikipedia:

Den apostoliska trosbekännelsen (latin: symbolum Apostolicum eller enbart Apostolicum[1]) är den äldsta av de tre så kallade ekumeniska huvudsymbola. Den har sitt ursprung i den fornkristna församlingen i Rom, 200-talets början, och dess namn är tidigast dokumenterat i ett brev från Ambrosius cirka 390. Det är en längre version av den gammalromerska trosbekännelsen.

Den kallas apostolisk, eftersom den anses vara en pålitlig sammanfattning av apostlarnas tro så som den uttrycks i Nya Testamentet.[2][3][4] Texten bygger delvis på aposteln Paulus definition av kristen tro i Romarbrevets tionde kapitel, vers 9 från 60-talet: ”Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad.” Klyftan mellan judendomen och den växande kristna rörelsen blev under 100-talet allt tydligare samtidigt som behovet av en kort sammanfattning av den kristna tron blev allt större bland annat för att tydliggöra avgränsningen mot andra religiösa rörelser som till exempel gnosticismen. Den apostoliska trosbekännelsen behöver inte, till skillnad från Paulus definition i Romarbrevet, den judiska religionens kontext för att vara begriplig för icke-judar.”  Slut citat

Jag har själv stöt på uttrycket  om ”Apostoliska bekännelsen ” i olika sammanhang, men måste säga att jag förstår inte riktigt tolkningen av ovannämnd text, varför? 

Det första som jag reagerar på är årtalet för anstiftan som  skedde på  200 talet ef.Kr. I och för sig behöver det inte vara konstigt i sig, eftersom anstiftan kan ske retroaktivt av det som hände tidigare. Det andra som jag funderar på är platsen för anstiftan, Rom. Också det kan  vara en förklaring till att Rom var en världs (dåtidens) metropol och den Romerska riket sträckte sig över merparten av Europa och en del av Mellanöstern samt nora Afrika. Nu säger texten ovan att den har sitt ursprung i den fornkristna församlingen i Rom. Vi känner till enligt  historie  böcker att det fanns bekännande kristna som hade sin verksamhet i underjordiska katakomber eftersom det rådde hårt förföljelse mot dem. Detta pågick således fram till kejsarn Konstantin  amnesti i början på  300 talet ef.Kr. Historien hänvisar att det rådde frihet och man var fri till att dyrka vilken Gud man ville eftersom Romarna praktiserade mångguderi. Kejsaren i Rom  skulle ha den första platsen och någon som bekände sig till Jesus och Den Treenige Gud betraktades som förredare och hade  ingen existens birättighet.  Just av den anledning att det levde efter Guds bud:” Du skall inte ha andra Gudar än Herren själv”…

Men, om vi skall talar om den Apostoliska trosbekännelsen måste vi gå först till början av källan och därför tycker jag  är viktigt för vidare förkunnelse av den Kristna evangeliet som pågår i våra dagar.

Anstiftaren är i första hand Jesus som Guds sändebud och benämnd som ”Männisoson- Messias, Försonaren för alla människor på jorden. Där är den ursprungliga fundamentet, ”byggnadsstenen ” som alla människor skulle bygga sina liv på. Därför uppträde Johannes döparen med uppgift att ”informera” folket om  att det skulle komma en som han –Johannes inte ens var värdig att knyta sandaler på. Detta i en tid när människor ansåg Johannes vara en profet, vilket han  också  var, han skulle förberedda vägen för Jesus. I detta sammanhang skulle folket se på Jesus och inte på Johannes som var ett redskap.

Citat från Joh 1:29

Nästa dag ser Johannes* Jesus komma till sig och säger: Se, Guds lamm, som tar bort världens synd!”…

Varför skriver jag detta?

Jo därför att vi måste gå till ursprunget för att finna vägen till livet som Jesus själv uttrycker det i Joh.14:6

6 Jesus sa till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”…

Den som var början och slutet enligt Guds ord, ja den som kom som en människa och Guds Son utvalde 12 apostlar som skulle föra vidare evangeliet om försoning och syndernas förlåtelse. Dessa skulle predika hela evangelium om Kristus- Messias så som korsfäst, död och uppstånden, upptagen till himmelen på nytt och igen kommande när tiden är inne enligt evangelierna och hela bibeln predikad av apostlar och alla som kom efter dem.

När vi talar om församlingen så bildades den i Jerusalem där merparten var Judar  som levde efter sina traditioner och visa hade svårt att ta till sig det nya som kom med Jesus så som den ”Nya Förbundet” och kallad ”Nådens Evangelium”

Utifrån den beskrivningen ovan och på  bibelns grund har jag svårt att förstå varför det finns så många olika samfund. Det som räknas och det som skall praktiseras är trohet till Kristus och efterföljelsen. Detta fundamentet kallar jag för den ”Apostoliska bekännelsen”.

När jag läser Guds ord och begrundar vad Jesus lärde sina lärjungar som lämnade sina intryck och upplevelse till nästa generation. Så fortsatte det sekler igenom, men någonstans på vägen har innehållet ändrats, visa delar har tagits bort, medan andra har lagts till under förevändning att människan måste anpassa sig till tidens tand.

Till sist ett sista citat från Hebr. 13:8-9

8 Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet. 9 Låt er inte drivas omkring av många olika och främmande läror.”…

/Claudio

Frågor och svar om artikel ovan:

Fråga :Är det rätt att hänvisa till Wikipedia när det gäller teologi?

Svar:  Ja det tycker jag, därför att , det är Encyclopedia/lexikon instans där olika företeelse, område och ämnen tas upp rent historisk eller vetenskaplig. Det handlar om saker som belyses på ett sätt för allmänt intresse. Vilka dessa personer är som är ansvariga för utgivningen, har jag inga synpunkter.

Som läsare ligger det i sakens natur att pröva det i första hand med grund texten i bibeln och jämföra.

F:  Är du inte kritisk mot  den Katolska kyrkan som är ett stort samfund och som anses ha sin början i Rom?

S: Det är inte min uppgift att vara domare över någon annan. Däremot kan jag ha synpunkter  mot den Katolska teologi och institution som sådan.

Jag är dock av den tro att oavsett vilken samfund människor tillhör, så länge det handlar om Kristi efterföljare enlig texten ovan med en ärligt motiv, så tror jag att dessa kommer rätt.

F: ”Ekumeniska  huvudsymbola” enligt länken  ovan, är du för eller emot ekumenik?

S:  Jag är inte emot ekumenik med rätt förutsättningar. Vi har en grund att stå på och är glastydlig på hur vi bör underordna oss Kristi efterföljelsen. Detta är den ultimata fundamentet som artikeln beskriver, därför är det också en förutsättning att dela gemenskapen med varandra. Motsatsen till detta är mänskliga  dogmer och tillägg till texten, alternativ borttagning av grundtexten som skapar vilsenhet och främlingskap mot Kristus. Sådan ekumenik är inte till någon fördel.

Sista fråga:

Är du inte medveten om att det finns många olika tolkningar på bibeln?

S:  Jo det är jag, absolut, detta är dock inget försvar för att ändra grund texten för att komma till en annan slutsats. Som Paulus uttrycker det: ”Jag tror, därför talar jag”… Hela vår existens bygger på tron på en Gud som ”Var, Är och Förblir ”fastän vi inte ser Honom. Skriften, gamla texten (grundtexten)  och apostlarnas vittnesbörd  talar om för oss vad som var och är .Den som vill  och är intresserad av kunskap får kunskap och övertygelse.

Som det heter: ” Tron kommer av predikan/undervisning som i sin tur kommer från Kristi ord”… grundregel är att man skall lita på det som vi läser. Motsatsen är annars att vi tror på en Gud som är något diffust  eller svävande som inte kan greppas.

Semester tider


Ja det är precis vad det är och vad det innebär, kanske inte riktig för alla, några får jobba vidare för att hålla Sverige igång. Sjukdomar och död tar inte semester heller, oavsett om det kommer självmant eller om den kommer genom ett vapen.

På den andliga område är det förstås vila och avkopling  också, ja man skall unna  sig  rekreation till både kropp och själ. Samtidigt påverkas vi av allt negativt som möter oss, för visa blir det extra belastning  i form av oro och ångest. Pandemi, som inte är över, har satt sina spår i samhälle både på den personliga planet för många. Alla dessa som inte klarade av belastningen i sin kropp fick sluta och lämna ett stort tomrum hos sina närmaste.

Till detta skall det läggas till alla konspirations teorier från visa som tom sätter sitt hop till lögner. Jo, jag vet, eller tror att på ett sätt kan detta användas som förevändning till den totala kontroll av människan. Faktum är den att vi har inte kontroll på detta. Oavsett vad som händer och hur det händer och när det händer får vi inte ta saker i förskott. Inte heller skall man koppla bort sunt förnuft och ge utrymme för spekulationer. Att ta dagen som den kommer, ligger mycket vishet i det. Det betyder i mångas ögon och öron att man skall strunta i planering, eller framförhållning. Fast det är ju inte riktig så jag menar. Det som jag ville säga är att det som vi möter idag, får vi ta det med jämnmod. Möter man prövningar så får vi trösta varandra att inga större prövningar har möt människor än som vår Fader i himmelen ordnar en väg ut.Nu blir det säkert en del som protesterar med motiveringen att de känner inte sin himmelske Fader och då faller hela texten bort som har skrivits här.

Jag skulle vilja förklara det på ett annorlunda sätt… Det handlar om tro och förtröstan på en Gud beskriven i Bibeln av både gamla och nya testamentet. Nej då, har inte tänkt citera hela bibeln, snarare vill jag ta exempel om vad det handlar om  och vad tron har för betydelsen.

Obarmhärtig krav:

Vad är det? Det är lagen i gamla testamente som Judarna skulle leva av och sona sina synder genom diverse offer. För många var detta ett krav som dessa skulle uppfylla för att vinna evigt liv. Det fanns  en tanke från Gud  liknande familjerelation på jorden. En äkta familj håller ihop genom blodsband och underordnar sig varandra men ändå jobbar mot det  gemensamma målet så som det var föreskrivet i gamla testamentet, dvs. det handlar om kärleksgärning i familjen. Fram till det  nya testamentet offrade människor mängder med djur så som syndoffer till försoning mellan människa och Gud.

Men Gud lovade något bättre till sin skapelse, människan, genom sina profeter, nämligen , Guds eget Son skulle komma och födas som en människa och bli ”Människosonen” försonaren Jesus-Messias. Det tragiska är att många har inte förstått vilken kärlek det ligger bakom från Gud och hans önskan att ha gemenskap med sina barn (skapade människor) Många, jag hoppas de flesta har hört talas om Jesus, men jag undrar om kunskapen om honom är så stor  hos så många för att kunna säga: Tack Herre för att jag får ha gemenskap med dig genom din död och uppståndelse som ger mig nytt liv.

Tyvärr så är det som så att tom i visa kyrkor, är Gud bara något diffust och ogripbart, och då blir det istället ett obarmhärtig krav. Gamla testamentet gäller och är fullbordad i och med Jesus försoning. Det finns ingen prestation eller egna gärningar som behövs för att höra till Guds familj och gemenskap. Familjen är upprättad genom Jesu blod som alla vittnen såg när han hängde på korset och gav upp andan för att vi som tror skall slipa dö i synden. Han uppstod också för att vi skulle uppstå med honom i den nya livet genom tro. Detta är min förklaring  på hur det hela hänger ihop. Jag är medveten om att man kan inte tvinga sig att tro. Det handlar om kunskap och mognad och motivet att få lärakäna honom, Jesus – Messias som ger oss liv och gemenskap, i slutändan evigt liv.

Därför säger jag igen: Vila för både kropp och själ för att kunna orientera oss i tiden präglade av lögn och förvirring.

/Claudio

Betraktelse vid frukostbord


Frukten faller inte långt från trädet, brukar man säga… ändå kan jag inte låta bli att notera flinga fingrar av min hustru vad gäller blommor och kompositioner av detsamma. Framförallt blir det så stort för mig hur allt är skapat och invävd in i minsta detalj, med alla variationer och  konst i smått som stort.

Fördelen med att ha blommorna bredvid sig, antingen på bordet eller på fönster brädan , är påminnelsen av dess skönhet. Nu när sommaren är här så lyser många varianter mot oss från buskar och rabatter som om de vill säga till oss: ”se och njut av all mångfald” Kanske är just dagens bild representativ för mångfalden? Pelargonior finns i många varianter, en del av dessa växer till synes tyst och utan ansträngning, ändå vet jag att det finns en omsorg i hemmet och vilja att sköta de små, i mitt tycke ett arv från barndomen i flera generationer. Tyvärr kan inte jag sälla mig till den kategori. Men så är det som det är, alla är olika och skapta i sin egen form av vår Skapare till att komplettera varandra för att bilda en enhet till Guds ära.

Min tanke går till oss människor också, med all mångfald, i  vår och en av oss, av både kunskap och skicklighet till att hantera  verktyg oberoende  av vilket område det är. Hur har musik virtuoser fått sin kunskap när de hanterar sina instrument och framkallar underbara toner som låter himmelsk i våra öron? Eller, hur kan konstnärer få fram identiska bilder med sina penseldrag  som om det vore den enklaste saken i världen? Ja, så här kan vi fundera lite till mans och glädja oss också på detta område.

Hebr. 2:6 Läser vi följande:

”Vad är då en människa att du tänker på henne, en människoson att du tar hand om honom?”…

Psalm 8:3-4

”När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är då en människa att du tänker på henne?”…

Jesaja 40:26-31

” 26 Se upp mot himlen! Vem skapade alla dessa stjärnor? Vem kallar var och en av himlakropparna vid namn och räknar dem för att se till att ingen fattas? 27 Hur kan du, Jakob, och du, Israel, säga att Herren inte ser era svårigheter och att han inte är rättvis? Förstår ni ingenting? 28 Förstår ni ännu inte att den evige Guden, han som har skapat hela jorden, aldrig blir trött och svag? Ingen kan utforska hans förstånd. 29 Han ger ny kraft åt de trötta och ny styrka åt de svaga. 30 Till och med unga människor kan bli uttröttade, och unga män kan ge upp. 31 Men de som väntar på Herren ska få ny kraft. De ska få nya vingfjädrar som örnarna, de ska kunna springa utan att bli trötta och de ska inte ge upp under vägen.

/Claudio

Ett ord på vägen


Ja vist är vi på väg, var och en har ett mål i sikte hoppas jag, hur slut destinationen blir är det ingen som vet när dagen är slut. Är det så dramatisk, kanske någon undrar, nej det finns ingen dramatik i detta, snarare är det en fördel att inte veta vad som händer framöver.  Jo då, vi planerar, vi hoppas och vi gläder oss i det som vi ser framemot. Den bästa glädjen är ändå att ta vara på dagen i tacksamhet för de allra flesta av oss.

Det heter: ”Gårdagen är förbi, morgondagen har vi inte sett, idag hjälper Herren”…

Kanske tycker en del att detta är en klyscha ? För mig är detta en andlig lag som  jag vet av erfarenhet fungerar.  Härmed inte sagt att man skall koppla bort sitt förstånd, nej då vi lever i världen och måste därför anpassa oss med det som är bäst för oss.

Midsommar är här när detta skrivs, förväntningar stegras för många, det skall bli fest och dans, kanske i något stympat form, hoppas jag, på grund av pandemi, för det får inte bli så att det som vi har sett framemot om ljusare tider, raseras och blir en antiklimax och motsatsen som man hade förväntat sig.

Sen finns en annan sida av myntet förstås, hur många är det inte som har svårt att hantera alkohol? Innan dagen är slut så vet  en del inte vad det befinner sig. Det negativa i den här är också alla äktenskap som spricker på grund av oförtänkta beslut där framför allt barn hamnar i kläm.

Jag skulle vilja säga att både glädjen och sorgen går hand i hand, gränsen mellan dessa är hårfin. Vist är det underbart när människor gläds tillsammans. För en del övergår glädjen till prövningar och sorg, något som ingen hade räknat med.

Kanske kan vi som medmänniskor bidra till att uppmuntra andra till det som är gott och viktigt i livet genom vår handlande mot vår nästa. Här ser ni mitt bidrag till att vara med  i form av ett ord på vägen.

Avslutar med några ord från den 139 psalmen från 1-11

1 För körledaren. En psalm av David. O HERRE, du rannsakar mig och du känner mig. 2 Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. 3 Om jag går eller ligger, så omsluter du min stig och med alla mina vägar är du förtrogen. 4 Ty se, det finns inte ett ord på min tunga utan att du, o HERRE, vet allt om det. 5 Du omsluter mig på alla sidor, och du håller mig i din hand. 6 En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är hög, jag förmår inte fatta den. 7 Vart ska jag gå för din Ande, och vart ska jag fly undan från din närvaro? 8 Om jag steg upp till himlen, så är du där, och om jag bäddade åt mig i dödsriket, se, då är du där. 9 Om jag tog morgonrodnadens vingar och gjorde mig en boning ytterst i havet, 10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig. 11 Om jag sa: sannerligen, låt mörker täcka mig, så skulle till och med natten vara ljus omkring mig.”…

Glad midsommar till er alla!

/Claudio

Inget nytt under solen?


En konstig rubrik för dagens artikel… det är möjligt? Eller skall vi säga:” Det som var för händer nu, människor är sig lika i alla tider”…

I början på världen, enligt bibeln  och gamla testamentet talade Gud till folket genom profeterna. Idag talar Gud både genom ordet och profeterna, till vem ?

När den gamle Johannes fick vara redskap trotts sin förvisning på en öde ö, kunde han ta emot syner om församlingar med uppmaning och tillrättavisning till Guds folk.  Jesus tar en bild på vinrankan hur den skall beskäras för att bära god frukt. Kanske är en vinranka främmande inslag för nordbor på grund av klimatet. Oavsett vilket kan Jesu undervisning och bildspråk mycket väl lämpas  för  andra frukt träd som behöver beskäras och ansas.

Följande citat och exempel gäller oss alla här i norden, förutom alla andra folk på jorden. När Herren talade till Israels folk så skulle dessa vara ett föredöme i Guds fruktan. Därför var också profeten Hosea en profetisk redskap för Israel som är en förebild på Församlingen/kyrkans folk. Det som är skrivet i gamla testamentet  har  ”vunnit  laga kraft i Jesu fullbordande.”

Jag citerar:

Hosea 4:1-3

1 Hör HERRENS ord, ni Israels folk, för HERREN går till rätta med landets invånare, för det finns ingen sanning, ingen barmhärtighet och ingen kunskap om Gud i landet. 2 Svordomar, lögner, mord, stölder och äktenskapsbrott breder ut sig och det ena blodsdådet avlöser det andra. 3 Därför ska landet sörja, och alla som bor i det ska tyna bort, också markens djur och himlens fåglar, ja, även fiskarna i havet ska försvinna.”…

Slut citat:

Jag kunde lika gärna fortsätta med texten i samma kapitel  eftersom  Hosea profeterar till prästerna som skulle vara vägvisare i landet för människor som längtar efter Guds gemenskap och en tro att hålla fast vid.

Men  Himmelens Gud vill gå till rätta med folket också, därför vill jag citera följande från samma kapitel från vers 11-13

11 Horeri och vin och nytt vin tar bort förståndet*. 12 Mitt folk frågar sin träbit om råd, och hämtar svar från sin stav, för horeriets ande har vilselett dem, så att de bedriver hor mot sin Gud. 13 På bergens toppar offrar de, och på höjderna tänder de rökelse, under ekar och popplar och terebinter, för deras skugga är behaglig.”…

Kapitel 5:4

4 De vill inte rätta till sina gärningar, så att de vänder om till sin Gud, för inom dem bor horeriets ande, och de känner inte HERREN.”…

Så har Herren talat i forna tider genom sina profeter, är det någon som undrar om vi känner igen det idag?

Vi behöver inte ens nämna det för vi ser dagligen genom våra nyheter och förfasas genom ondskan som tar över mer och mer.

Hör ni som bekänner er till Jesu efterföljare och vill vara honom trogna, det finns hopp därför att Herrens arm är inte för kort så att Han inte förmår att rädda sina barn. För vilka är Hans barn? Alla är det genom Hans skapelse. Problemet är att visa vill inte ha med Gud, Jesus att göra. Men för dem som har behov och längtar, vill ha en tro och ett hopp för evighet måste vi andra göra honom synlig.

Hör ni,… Guds ord kan inte gömmas eller slätas över, den skall visas tydlig i vardagen genom att man blir likt Jesus som har förvandlat vårt liv och ger oss både kraft och frimodighet till vår nästas välsignelse. Men kom ihåg, vi är bara ett redskap, därför tillhör all ära Himmelens Gud .

Jag vill avsluta dagens artikel med den sista citat från Hosea 10:12

12 Så åt er i rättfärdighet, skörda barmhärtighet, bryt er ny mark. För det är tid att söka HERREN, till dess att han kommer och låter rättfärdighet regna över er.”…

Det gäller att ta tillbaka förbered mark som Herren gjorde, men marken åkern för att tala bildspråk skall utvidgas enligt Herrens ord och kraft ovan. Jag är den förste som  medger att vi är fångna i någon form av sömnighet, därför måste vi fatta mod och ta Herrens ord till oss.

/Claudio

Tolkning av bibeltexter


I vår by där jag kommer ifrån var det ovanligt, nästan obefintlig att familjen ägde en bibel. Detta har jag funderat på långt senare och undrat varför det var på det sättet? Jag kom fram till att orsaken till detta var flera:

  1. Om vi går tillbaka till början  av 1900 talet och en bit efter andra världskriget, var inte vanliga människor skolade för att kunna ägna sig åt Guds ord läsning.
  2. Under den tiden och tillbaka lästes bibeln på latin och vanligt folk förstod inte mycket av vad som lästes. Det ansågs väl onödigt, kan jag anta, eftersom  prästernas kunskap och liturgin skulle skapa en stämning från Gud.
  3. Det som behövdes tolkas skulle församlings medlemmar lära sig genom katekesen som togs fram av biskopar på högre ort. Barn och ungdomar förväntades läsa katekesen för att få kunskap av det allra nödvändigaste i livet, dvs. evighets frågor.

Det var då det, hur är det idag? Här vill jag  besvara och beskriva ett antal frågor som är relevanta för vår tro och kunskap om Gud. Det blir en upprepning  av det som jag skrev i tidigare artiklar i lite kortare drag. 

  1. Vem kan läsa och förstå bibeln?
  2. Var skall man läsa bibeln?
  3. Hur skall man förstå den?

Ni som är äldre kommer säkert ihåg att i början på seklet – 1900 talet och en bit in på våra dagar kallades de troende för ”läsare” Själv stötte jag på detta uttryck i början på 70 talet. Lite förvirrad i början undrade jag varför visa människor kallades så? Var det folk som var lite högre än andra och läste mycket och ansågs väldig skolade? Nej det hade inget med det att göra, fick jag veta kort senare. Det var troende människor som ägde en bibel och praktiserade läsning  på grund av den kunskap de eftersträvade.

Här behövs en förklaring medan vi håller oss kvar i 70 talet. Skulle det var skillnad på människor som läste bibeln och en ung man som har läst katekesen? Det skulle visa sig senare hur det var, jag återkommer till det längre ner.

Först en citat från Rom 10:17-18

17 Alltså kommer tron av det hörda och det hörda genom Guds* ord. 18 Men frågar jag: Har de inte hört det? Jo, helt säkert. Deras röst har gått ut över hela jorden, och deras ord till världens ändar.”…

Har vi fått tillräckligt av kunskap, vi som har läst för prästen och blev undervisade från katekesen? Jag kan bara svara för mig själv, vilket den här artikel bygger till största delen på.  Därför tog jag initiativ till en träff mellan  min förra fru som var en troende baptist och en utsänd Jehovas vittne. I stadsdelen där vi bodde då fanns det gott om såna  vittnen som ville sprida sin lära till människor där.

Med en förnöjsamt min tänkte jag att nu blir det tillfälle till att få reda på sanningen. Alla säger att deras tro är rätt, själv satt jag otålig och väntade på  att den fråga skulle få sitt svar.

Hör och häpna, det blev precis tvärt om vad jag trodde, Jehovas vittne presenterade  sin tolkning, min fru försökte tillrättalägga visa texter som hon tyckte var fel, medan jag själv satt där som ett stort frågetecken där frågorna blev ännu fler. Efter en kort samtal skildes vi från vår besökare utan att vi kom någon vart.

Nästa episod hände om ett par månader utan Jehovas vittne. Då försökte vi, jag och min fru överbevisa varandra, också det ganska meningslös samtal. Till sist sa jag själv att jag ville låna bibeln och läsa något från evangelierna, varför, förstod jag inte riktig då. Kanske skulle jag förtjäna att bli sedd av Gud och så hoppades jag att jag skulle förstå vad jag läste. Tyvärr gjorde jag inte det, varför?

Här kommer nu citat från Joh 3:3-7

3 Jesus svarade och sa till honom: Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa inte blir född på nytt*, kan hon inte se Guds rike. 4 Nikodemus sa till honom: Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet en gång till och födas? 5 Jesus svarade: Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om inte en människa blir född av vatten och Ande, kan hon inte komma in i Guds rike. 6 Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. 7 Förundra dig inte över att jag sa till dig: Ni måste födas på nytt.”…

1 Kor 2:11-16

11 För vilken människa vet vad som finns i människan, utom människans ande som finns i henne? Så vet ingen heller vad som finns i Gud utom Guds Ande. 12 Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är av Gud, för att vi ska veta vad vi har fått av Gud, 13 vilket vi också förkunnar, inte med sådana ord som mänsklig visdom lär, utan med ord som den Helige* Ande lär, och bedömer andliga saker andligen. 14 Men en oandlig* människa tar inte emot det som hör till Guds Ande. För det är en dårskap för henne och hon kan inte heller förstå det, eftersom det måste bedömas andligen. 15 Men den som är andlig bedömer allt, men själv blir hon inte bedömd av någon. 16 För vem har lärt känna Herrens sinne, och vem ska kunna undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.”

Sammanfattning av  ovannämnda texten:

Att jag inte förstod det som jag läste, var helt enkelt att jag hade inte fått kunskap för att bejaka det som apostlarna blev direkt undervisade av Jesus och som texten ovan beskriver. Nikodemus var en from man och längtade efter rättfärdighet. Det skulle inte ske på människors vis, utan genom Guds Ande och kraft. Nikodemus förstod inte detta från början, han levde i det gamla förbundet som skulle göra honom rättfärdig. När han möte sanningen, Jesus själv som förklarade för honom  hur det ligger till då blev han mogen att bejaka det och få andlig förvisning om att han var en andlig människa. Till det yttre har varken Nikodemus eller någon annan ändrat utseende, men deras handlande visar på en andlig natur som behagar Gud.

Det flesta frågor ovan är besvarade, ville bara tillägga att läsa bibeln är att sätt att ”äta” av andlig mat för att stärkas i sin tro. Det kan man göra var som helst och närsomhelst. Det är behovet som styr, mer kunskap desto mer vishet som stärker ens tro.

/Claudio

Ledarskap artikel 3


I den första artikel tog jag upp  Jesus som både ledare, lärare och vägvisare. Det som sticker ut när det gäller ledarskap är de skriftlärda. Det utgav sig för att vara ledare och herdar , men deras ord var allt som oftast en ok på människors axlar. Det var så  mycket som vanliga människor skulle uppfylla för att platsa in i gemenskapen av dessa. Vist känner man igen dagens ledare  som bildar  sekt gemenskap där man måste visa obarmhärtig lojalitet. Ledaren får inte ifrågasättas, vilket föranleder Guds straff, enligt dessa. Högfärd och hårda attityder  följer i deras spår, istället för att vara herdar, ägnar de sig  åt vaktande och kontroll.

Mitt i detta fanns det några ledare som stred för befrielse från den romerska makten och dessa strävade efter den jordiska befrielsen som var skild från den himmelska, och kallades för ”Sadducéerna”

Jag vill inte upprepa mig, eftersom jag har redan skrivit om människor som blev apostlar och ledare. Vad hade dessa för egenskaper eftersom Jesus valde just dem? Låt oss ta ett ord från 1Kor 1:28

28 Och det som var ringa och föraktat i världen och det som ingenting var, det har Gud utvalt för att göra till intet det som var någonting, 29 för att inget kött ska kunna berömma sig inför honom*…

Här har vi svaret, må hända kanske indirekt, men ändå ganska talande för alla oss. Vanliga människor som tjänade sitt  levebröd med hårt arbete, dvs. ganska jordnära. Dessa var ganska formbara i Jesu ögon, trotts att de uppvisade ganska tidig sina fel och brister. Hur många gånger har inte Jesus tillrättavisat dem på ett kärleksfullt sätt när de missförstod honom .  Samma människor skulle få vara med och föra evangelium vidare och visa mod och ledarskap i uppgiften för Jesus.

Vi vet av både vad vi läser i bibeln och genom historiska skrifter att förföljelsen mot Jesu följare och troende på honom tilltog allt mer efter korsfästelsen. Herren har själv berättat för dem att de kommer bli hatade för hans skull och på samma sätt kommer dessa utsättas för lidande och död när de berättar om Jesus.

I detta stycke har Petrus ett särskilt plats: Ivrig som han var, visade han ledarskaps tendenser, en del av dessa gick överstyr många gånger. Ja, om alla andra förnekade Jesus skulle Petrus visa sin trohet och stå vid Jesu sida ändå in i döden, trodde han… Kanske menade han vad han sa, men köttet var svagt när det väl kom till avgörelsen, nej jag känner inte den mannen sa Petrus i förnekelsen om Jesus, inte en gång, utan 3 gånger. Han fick förlåtelse och en särskilt hälsning när Jesus hade det som jobbigast. Hälsa särskilt Petrus lät Jesus meddela.  Eller när Petrus var i samtal med Jesus och försökte övertyga honom om att han var beredd att gå i döden för Jesus. Låt oss läsa direkt från skriften:

Matt 26:30-35

30 Och när de hade sjungit en lovsång, gick de ut till Oljeberget. 31 Då sa Jesus till dem: I denna natt ska ni alla komma på fall för min skull, för det står skrivet: Jag ska slå Herden, och fåren i hjorden ska bli förskingrade. 32 Men när jag har uppstått, ska jag gå före er till Galileen. 33 Då svarade Petrus och sa till honom: Även om alla andra kommer på fall för din skull, kommer jag aldrig någonsin på fall. 34 Jesus sa till honom: Sannerligen säger jag dig: I denna natt, innan tuppen gal, ska du tre gånger förneka mig. 35 Petrus sa till honom: Om jag än måste dö med dig, ska jag ändå inte förneka dig. Detsamma sa också alla de andra lärjungarna.”…  

Joh 21:18-19

18 Sannerligen, sannerligen säger jag dig: När du var ung, spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal, ska du sträcka ut dina händer, och en annan ska spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill. 19 Men detta sa han för att ge till känna med vilken slags död han skulle förhärliga Gud.”…

Det var ett personlig samtal mellan Jesus och Petrus efter Jesu uppståndelse när han visade sig för sina lärjungar. Petrus fick frågan 3 gånger om han älskade Jesus, vilket han bekräftade att han gjorde, i samband med detta fick Petrus bekräftelsen om ledarskap. Dessutom fick han veta att han kommer att dö för Jesus på ett liknande sätt när han blir äldre.

Vi vet av historien att Petrus dog i Rom martyr döden  uppspänd på ett kors upp och ner. Det finns inte så mycket uppskrivet i bibeln om de andra 10 apostlar. Barnabas ersatte Judas föredaren, medan Johannes blev förvisad till ön Patmos i den Grekiska ö världen. Han fick skriva om uppenbarelseboken och syner han såg vad som skulle hända i sista tider.

Om Petrus kan sägas att Katolikerna tror att han lämnade församlingens nycklar till dem. Det fanns en församling i Rom som Paulus var med och grundade. Det finns inget uppskrivet av varken Paulus eller andra apostlar om just detta. De troende samlades i katakomberna i Rom och hade gemenskap i hemlighet för att inte riskera livet om de blev påkomna av angivare.

När det gäller Påven undrar många hur han blev ledare för det Katolska samfundet?

Bifogar länken om antal påvar under historien för dem som orkar läsa:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_p%C3%A5var#F%C3%B6rsta_%C3%A5rhundradet

Här följer en kort historia om det Katolska samfundet:

Citat. ” Katolsk historia

Termen ”katolsk” kommer av grekiskans καθολικός (katholikos) i betydelsen ”universell”, och användes för att beskriva kyrkan första gången under det tidiga 100-talet.[7] Termen katholikos motsvaras av καθόλου (katholou), en sammanbindning av καθ’ ὅλου (kath’ holou) som betyder ”i enlighet med helheten”.[8] Kombinationen ”katolska kyrkan” (he katholike ekklesia) är dokumenterad tidigast i Ignatius av Antiochias brev till Smyrna från ungefär år 110 e. Kr.[note 1] Hos Kyrillos av Jerusalems (315-386) används ”katolska kyrkan” som särskiljning från andra grupper som också benämner sig som ”kyrkan”.[9][10]

Slut citat!

Det blev en kort sidospår om Katolsk historia vilket beror  på att  Påve ämbetet instiftades först 65-70 ef.Kr. och kallades för biskop av Rom.

När det gäller ledarskap, som artikel handlar om, så var både Petrus och apostlarna vanliga människor, se texten igen i början på artikeln, och som sådana människor blev de använda i sitt ledarskap, inte för att bli som Gudar eller att ta åt sig äran från Gud. Detsamma gäller alla påvar och övriga ledare under seklets gång för respektive samfund. Apostlarna gick i Jesu skola och blev fostrade till ledarskap för att bilda församlingar och utbredda Guds rike och erbjudande om frälsning. Både dessa och deras efterföljare var Guds fötter, händer, öron och ögon som skulle förhärliga Fader, Sonen och Den Helige Anden.

Den apostoliska uppdraget gäller så länge världen består och utgår från Jesu gärning och ord. Allt annat som människor lägger till eller drar ifrån är felaktig.

Artikel avslutas här.

>Nästa artikel vill jag återkomma med  ”Tolkning av bibeln:” Vem, vad och hur?

/Claudio

Ledarskap andra delen


Ledare genom historien:

Det är en fortsättning på den första artikeln  om ledarskap i Guds församling. Börjar i gamla testamentet med en kort berättelse av vilka som var ledare och vad deras uppgift var.

Det är ganska naturligt att  börja  med Mose:

Han föddes av en judisk kvinna i Egypten  vid tiden när Israels ättlingar led förföljelsen av den Egyptiske farao. Framför allt skulle alla nyfödda barn dödas av judisk ursprung enligt faraos beslut för att förhindra förökande av det judiska folket. Mamman till  Mose  hade inget annat val än att lägga gossen i en flätad korg  som hon placerade ut i floden-Nilen, med en förhoppning  om att någon av egyptier skulle finna barnet och fostra den som sitt. Utan att någon visste om barnets ursprung växte Mose i anslutning till faraos närmaste och fick så småningom rollen som arbetsledare för uppbyggande av faraos städer. Mose trivdes inte med uppgiften därför att han såg orättvisor hur slavarna, den judiska befolkningen blev behandlad. Hans ursprung gjorde sig påmind och han tog avstånd från farao till förmån för sitt folk .

Men Gud såg till sitt folks lidande och kallade Mose att bli en ledare som skulle föra Israels folk tillbaka till deras rättmätiga land. Moses ville dock inte acceptera det uppdraget med motiveringen att han var ingen bra talare som kunde ena folket. Detta var den mänskliga sidan av historien, den Gudomliga sidan var att den Gud kallar utrustar han med gåvor och verktyg för att användas i Guds syfte. Mycket riktig, blev Mose en ledare som förde israels folk från Egypten under svåra förhållande.

Själv kom han aldrig in i Kannans land, på grund av Israelernas synder och tvivel på att detta var rätt. Dessa fick vandra i öknen under 40 år innan de skulle gå över till sitt land, medan Mose dog strax förre.

Vi hoppar ett antal år framåt och tar nästa exempel:  Det handlar om Ester, en Judisk flicka, lågmäld och tillbakadragen som inte gjorde någon större väsen av sig. Här har vi också exempel på Israels bortförande på grund av att det var ohörsamma mot sin Gud och levde i synd och avgudadyrkan enligt andras folk. Trotts fördrivning kunde ändå Israels folk leva något så när normalt, fastän de var andra klassens medborgare. Men tiderna förändras och en sammansfermning var på gång mot Judarna. Där kom Ester in i bilden, kanske såg kungen att det var en lågmäld flicka som  levde ett stillsamt liv som gjorde henne väl ansedd både hos  kungen och det Judiska folket. Hennes farbror Mordokai övertalade henne att få audiens inför kungen för att berätta om sammansvärjningen. Det satt långt inne innan hon fattade mod och begärde audiens. När hon berättade för kungen om vad som var på gång, avstyrdes sammansvermning , de skyldiga blev straffade men Ester själv blev drottning i kungens tjänst och till välsignelse för sitt folk.

Ett exempel till från gamla testamentet:

I det 20 året av Artasasta regering kungen av Babylon, fanns en man som var profet  hos det  Judiska folket. Nyheterna som han fick berättade om Jerusalems murar (byggnader) var nerrivna och det var allmänt armod i hans hemland. Vi som är invandrare känner igen oss i detta, fastän det var på ett annat sätt då. Profeten Nehemja  var munskänkt hos kungen  Artasastas och gjorde sina plikter genom att servera kungen  mat och dryck. Kungen märkte att allt stod inte rätt till med hans betjänt, han såg ledsen och nedtyngd ut. ”Varför är du så ledsen Nehemja, du är väl inte sjuk, frågade kungen?” Förvånad Nehemja av kungens fråga, tog tillfälle i akt och berättade om sorgen med Jerusalem.

Han blev ledare för Jerusalem  återuppbyggnad, ja han fick tom hjälp och resurser av kungen själv, medan han ägnade sig åt organisation och såg till att arbete kom igång med återuppbyggnaden.

Vad kan vi dra för lärdom av dessa tre exempel i vår tid? Det handlar om nöd och förvirring, det handlar om att rågångarna har mist sin betydelse om vad som är rätt och fel. Det handlar om ledarskap som är tröttkörd på grund av alla krav och stress i samhälle.

Jag kommer att fortsätta med  nästa artikel på samma tema. Vi har bara berört några exempel på hur människor levde då och vilka motgångar de möte. Vi ser också ett annat mönster, vanliga människor som ställde sitt liv till Guds förfogande och blev utrustade med Guds vishet och därigenom bli ett förredöme för människor till välsignelse och vägledning. Det handlar om Guds församling, genom dessa förebilder och en stilla tro på att den Gud som har kallat oss i sin tjänst, fullbordar sitt verk i oss.

Som bekräftelse på detta lämnar jag till sist ett ord från Jesus själv:

Matt 11:28-30

28 Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, och jag ska ge er vila. 29 Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat, och ni ska finna ro för era själar. 30 För mitt ok är milt, och min börda är lätt.”…

/Claudio

Referenser till ovannämnda  exempel för dem som vill läsa eller kontrollera det som är skrivet:

Om Mose: 2 Mose 3, Vandring genom röda havet: 2 Mose 14, Moses död 5 Mos 31

Om Ester: Ester blir drottning. Esters bok 2,4

Om Nehemja: Nehemjas bok: Kap 1,2,4

Nästa artikel: Apostlarnas uppdrag och deras ledarskap.

Ledarskap i den kristna församlingen


Inledning

Varför utvalde Jesus 12 apostlar som ledare? Detta skall jag besvara i den  artikel utifrån Guds ord-Bibel.

Varför just 12 till antal, dessutom var den 12(fte) en förrädare, hur hänger detta ihop? Låt oss ta det från början:

När Jesus började sin offentliga verksamhet, möte han olika människor, bröder ,fiskare, tulltjänsteman, och vanliga människor i olika åldrar. Det intressanta var att det var människor som var nyfikna på Jesus och ville gärna se och höra vad han hade att säga. Kanske var det just detta som  var orsaken  till att Jesus ville ha dem som ledare?

”Följ mig, säger Jesus, från och med nu skall  ni vara människofiskare” för att ta ett exempel. Om vi tänker oss in i en sådan situation idag, när det kommer en färgstark personlighet, pastor eller så kallad profet med uppmaning att lämna sin  försörjnings jobb och följa honom, hur skulle man handla då?  Jo då, vi vet det redan av det skrivna ordet sagda av Jesus själv.

Matt 24:23-28

23 Om någon då säger till er: Se, här är Kristus eller där, så tro det inte. 24 För sådana som falskt utger sig för att vara Kristus och falska profeter ska uppstå, och de ska göra stora tecken och under, för att om möjligt bedra* även de utvalda. 25 Se, jag har sagt er det i förväg. 26 Därför om de säger till er: Se, han är i öknen, så gå inte dit, eller: Se, han är i de inre rummen, så tro det inte. 27 För såsom blixten kommer från öster och syns ända till väster, så ska också Människosonens återkomst* vara. 28 För varhelst den döda kroppen är, dit samlar sig örnarna.”…

Med detta i åtanke för oss, nämligen att vara vakna och prövande, oberoende av  man är ledare eller har en annan uppgift i församllingen.

När det gäller apostlarna vet vi inte säkert vad de tänkte när de fick frågan/uppmaning att följa Jesus. Vi anar att det fanns en inbyggd längtan/väntan på Messias, dessutom framträdde Johannes döparen och berättade om en kommande Messias, vilket skapade förväntan och nyfikenhet. När allt kommer omkring hade dessa möjlighet att tacka nej till Jesus, vilket de inte gjorde, förmodligen  kände de en övertygelse att det var rätt att följa Jesus. Att det blev 12 utvalda ledare berodde  på en länk till den gamla förbundet med israels 12 stammar. Apostlarna var 12 till antal som förebild, dock med den uppgift i det  nya förbundet som Jesus instiftade och fullbordate för all tid framåt.

Lägg märke till att apostlarna var inte några ledare under ”skolnigstiden” hos Jesus. Han var ledare, lärare och herde för dessa människor. Han var också tjänare åt andra vilket skulle uppfyllas enligt skrifterna i gamla testamentet, dvs egenskaper för en ledare i den kristna gemenskapen. Jag får återkomma med en separat artikel angående egenskaperna för ledarskap. Detta är en inledning, bakgrund om själva ledarskap.

Jag vill ändå ta med Judas som den 12 apostel, varför blev det så fel? Varför valde han att bli förrädaren  och sålde Jesus för 30 silver mynt?

Vad säger Jesus själv om det?   Mat 26:20-25

20 När det hade blivit kväll, låg han till bords med de tolv. 21 Och medan de åt, sa han: Sannerligen säger jag er: En av er ska förråda mig. 22 Då blev de mycket bedrövade och var och en av dem började säga till honom: Herre, det är väl inte jag? 23 Då svarade han och sa: Den som tillsammans med mig doppade handen i skålen, han ska förråda mig. 24 Människosonen går visserligen bort, såsom det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd. Det hade varit bättre för den människan, att han aldrig hade blivit född. 25 Men Judas, som förrådde honom, tog då till orda och sa: Rabbi, det är väl inte jag? Han sa till honom: Du sa det.”…

Vad kan vi dra för slutsatsen av detta?

Jesus känner allas hjärta och vet allt som är fördolt för människor, men öppet för Gud. Varför valde Jesus en förrädare när han viste det från början?

För det första, skriftens skulle fullbordas, det var förutsagd långt tidigare att han skulle förrådas av sina egna, dvs. Jesus var övergiven tom av sina egna när han skulle lida döden, det handlar om  människor som låter sig förledas för pengar eller annat som är viktigare än tro på en frälsare, ja tom med är beredda förlora sin själ i evighet för att vinna en bit av denna världen gunst. Med andra ord ett avskräckande exempel på alla efterkommande  och uppmaning att vara på sin vakt genom att ta sin tro på alvar.

En sista fråga i dagens artikel: Kunde Judas bli förlåten?  Ja, det är min tro, men förmodligen  hade han sjunkit så lågt genom sin handling och ansåg inte att han kunde få förlåtelse.

/Claudio

Nästa artikel skall handla om det  praktiska livet som ledare, sett från både gamla och nya testamentet. Apostlarnas ansvar efter Jesu himmelsfärd, samt Paulus brev till medarbetare i de församlingar som han undervisade om , och betydelsen för oss i vår tid.