Får man lov att leva?


Nej, jag har inte blivit galen, ifall någon skulle få för sig att jag har spårat ur. Jag anser mig vara fullständig normal som de flesta människor är och är vid mina sinnens fulla bruk. Rubriken är kanske något provocerande, men jag skall strax förklara vad jag tänker.

Jo, jag tänker på allt som händer runtomkring oss, pandemi, skogsskövling, larmrapporter om en varmare jord, vaccinering för eller emot osv. Förresten varför behöver jag bry mig om det? Är det inte bättre att skötta sitt och så får andra göra det de vill? Jo, så kan man se det också, fast, bara för att jag gör min röst hörd betyder inte att  jag skulle vara förmyndare över andra, nej då, den här artikel är bara ett inlägg i debatten om konspirationer i samhälle.

Det första exemplet som jag vill ta är ”vaccin för eller emot”… Innan jag själv tog emot vaccinet tvivlade jag stark på vad som var rätt eller fel, det tog ett tag innan jag mognade och fattade beslutet för vaccinering. Argumentet för att inte ta det var i början skiftande, som att den är inte utprovad tillräckligt, i visa samfund har man hört att vaccinet skulle förändra vårt DNA, medan andra påstod sig bevisa att alla som tar vaccinet skulle drabbas av svåra sjukdomar framöver som människor inte kan överblicka i framtiden.

Min fråga är förstås: Varifrån har alla dessa påstående kommit ifrån? Är det något som man har läst på nätet och tagit  till sig som en sak som man vill dela med andra därför att man har funnit en tes som bekräftar något som man trodde från början? Eller är det så enkelt att om ett påstående sägs tillräckligt många gånger och av väldigt många då är det sant?

För mig låter det som om kunskapen som är på gott och ont har blivit lätt tillgänglig, vilket skapar missförstånd och manipulation som i sin tur sprider sig som en löpeld över världen.

De flesta av oss var inte födda när ”Spanska sjukan-Digerdöden” härjade i början på 1900 talet. Mänsklighet har tillräckligt med data  för att kunna analysera vad som hände då. Jag kan tänka mig att för det flesta är det inte helt obekant  hur många som strök med i den pandemi. Ett exempel från den tiden har man från Nigeria när missionärerna, läkare och sjuksköterskor åkte ner från olika delar av väst världen för att lindra nöden och om  möjligt bota någon som drabbades av virus. Mediciner skickades ner med frakt båtar och i kartonger som det stod med stora bokstäver ”Steriliserat” Det flesta på den tiden var förstås analfabeter, med några få som kunde läsa och fick se skriften på kartongerna om sterilisering. Det spred sig   som en löpeld bland folket att dessa skulle sterilisera och konspirationer började flöda. Så istället för att ta emot hjälpen avböjde landet hjälpen som följd att över 700 000 personer dog.

Nästa exempel handlar om DNA som skulle förändras i våra kroppar och andra människor skulle få kontroll över mänsklighet. Nu är det inte på det sättet vad jag har uppfattat det, däremot förstår jag inte att vi människor är omedvetna om att all data som vi producerar på nätet lagras och kommer säkert att vara tillgänglig som vapen mot oliktänkande eller människor med infödda kroppsliga fel eller hudfärg. Har vi glömt vad som hände under andra världskriget?    Tror inte att jag behöver skriva om det.

Vi går över till maten vi äter: Det är väl allmänt känt att allt som vi äter, nu menar jag bokstavligen ”allt” finns ett vist antal olika kemikalier i för att bevara maten färsk. Jo men vi kan odla vår egen mat, kanske någon invänder? Hur många kan det om vi tar bara Sverige som exempel? Och alla dessa som kan, hur kommer dessa förbi all gröda som skall sås eller planteras och som är manipulerad? Nå ja, det kan vara små saker i det stora hela?

Värre blir det om vi tänker på alla avgaser som släps ut och jordens temperatur ökar på grund av alla utsläpp. Hur skall alla människor få ett drägligt liv om vi tar bort alla bilar och fordon i världen? Eller alla fabriker som behöver energi för att producera varor som människor behöver? Vem skall försörja alla dessa?

Nej självklart har jag inget svar på alla dessa frågor, skulle tro att ingen har. Då förstår ni rubriken till artikel. Det skulle aldrig falla mig in att säga att vi har inte existens birättighet, men vi kan heller inte begära det omöjliga av andra. Visa människor har en kamp för att kunna äta sig mäta, medan andra har bekymmer med hur de skall kunna roa sig på bästa sätt, ja så stor är kontrasten mellan människor.

Till sist: Jag har inte ångrat mig att jag tog emot vaccinet mot covid. Jag är medveten att den är inte fullt  utvecklad förstår jag. Men handen på hjärtat, vad skulle det vara för alternativ annars? Det är väl knappast möjligt att chansa och vänta i tron att pandemi skulle försvinna. Hur många liv skulle behöva offras innan i så fall blir verklighet?

Tycker nog att exempel ovan talar sitt tydliga språk. Beslutet däremot får var och en fatta för sig själv.

Skulle vart rolig att höra era åsikter, skriv och kommentera, antingen anonymt eller offentlig.

/Claudio

Livet och evighet


Förlänger dagens predikan i skriven form som enligt kyrkotexten handlar om ”Döden och livet”

För att vi skall förstå vad det handlar om, så vill jag förklara texten i enkla ordalag. Kan vara så, om man pratar om döden så känns detta något obehagligt. Egentligen vill ingen tänka på döden när man står mitt i livet. Ändå är döden något oundvikligt för alla människor och den kommer för eller senare.

Därför skulle jag vilja avdramatisera själva döden, för att fokusera på livet här och nu och samtidigt ägna en tanke på evighet. Därför vill jag citera bibeln och Jesu ord till syskonen Marta och Maria.

Börjar först från Joh 11:25-27

26 Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö. Tror du detta? 27 Hon sa till honom: Ja, Herre, jag tror att du är Kristus, Guds Son, som skulle komma i världen.”…

Det här var en fråga till Marta som var Jesu vän, syster Maria stod bredvid med andra människor i sälskapet, vilket indirekt talar om att det gäller för alla som kunde höra det.

Till handlingen hör också att Jesus var på ett annat ställe när han fick bud att komma till Marta och Maria. Det var inte så längesen han var hos syskonen som besökande vän. Då var även broder Lazarus närvarande. Och det var just Lazarus som var orsaken till att systrarna var i nöd och behövde hjälp och stöd för situationen de befann sig i. Kort sagd ett mänsklig deltagande som vi andra brukar hamna på lite till mans när nöden kommer på och kanske döden knackar på dörren. I det här fallet är döden bara en påminnelse om att vi är dödliga människor som skall avkläda oss det jordiska livet när tiden är inne och gå över i en annan dimension som kallas  evigt liv. Precis som Marta och Maria var påminnda om sin dödlighet när deras bror var på väg till evighet så möter också vi tillfälle då någon av våra närmaste är på väg bort utan återvändo.

Därför vill jag förklara skriften så enkelt som möjligt för att vi skall förstå tanken med livet utifrån Guds perspektiv. Jag är förstås medveten om att det finns människor som inte kan eller vill tro. Tanken är heller inte att försöka övertala någon, eller skrämma någon för att börja tro. Tron är individuellt och beslutar själv om man vill pröva det som sägs. Men döden är något som alla får förhålla sig till oberoende om man tror det eller förkastar det.

Låt oss då se vad Jesus ville säga till sina vänner och till folket som var närvarande.  I samma kapitel längre ner läser vi om syster Maria som  kastade sig ner vid Jesu fötter i besvikelse att hennes bror hade dött. Kanske hade hon för stora anspråk på Jesus eller det var bara ett uttryck för sorgen, det vet vi inte.  Men vist känner vi igen oss lite till mans när vi drabbas av prövningar och börjar undra i vårt  tvivel var Gud är när vi har det som jobbigast.

Vi läser i samma kapitel från vers 33-34

33 När Jesus såg henne gråta och att judarna som hade följt med henne också grät, blev han upprörd i anden och själv skakad 34 och sa: Var har ni lagt honom? De sa till honom: Herre, kom och se.” och då föl Jesus i gråt…

Förstår vi att Jesus hade mänskliga känslor  han var en människa men ändå Gud kommen för att försona världen,  genom tro med sig själv och Gud.  Detta är något för oss också som bekänner oss till Jesu efterföljelse att visa deltagande och känslor, citat: ”Om någon gråter, gråt med dem, eller om någon skrattar och är glad gläd er med dem”…  Att visa äkta delaktighet är ett sätt att visa på Guds omsorg och kärlek till sin nästa.

Här följer några kommentarer från människor som gjorde sig lustiga över Jesus, men som lika gärna kan hända, och händer ofta för dem som tror:

Citat från vers 37-44

37 Men några av dem sa: Kunde inte han som öppnade den blindes ögon också ha gjort så att denne inte hade dött? 38 Då blev Jesus upprörd på nytt i sitt innersta och gick till graven. Det var en grotta, och en sten låg ovanpå den. 39 Jesus sa: Ta bort stenen. Den dödes syster Marta sa till honom: Herre, han luktar redan. Det är ju fjärde dagen. 40 Jesus sa till henne: Sa jag dig inte att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet? 41 Då tog de bort stenen från stället där den döde låg.* Och Jesus lyfte blicken och sa: Fader, jag tackar dig att du har hört mig. 42 Och jag vet att du alltid hör mig, men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de ska tro att du har sänt mig. 43 Och då han hade sagt detta, ropade han med hög röst: Lasarus, kom ut. 44 Då kom den döde ut, inlindad om händer och fötter med bindlar, och hans ansikte var ombundet med en duk. Jesus sa till dem: Lös honom och låt honom gå.”…

Vad ville Jesus säga till alla närvarande? Jo, de som gör sig lustiga på Guds bekostnad skall låta bli det för Guds tankar är inte mäniskor tankar, Guds förmåga är inte mäniskors förmåga. Därför ville Jesus bekräfta för alla att Gud är den som Han har sagt sig vara och kan göra mer än vi människor kan tänka eller fatta. Vår uppgift är att tro om än tron är så liten som ett litet senaps korn. Genom tron förtröstar vi på det som vi inte ser och kan riktig uppfatta med vårt förstånd. Genom tron förstår vi att det finns ett liv efter detta jordiska och får lov att förbereda oss. En sådant förberedelse är just att söka tron och ta till sig kunskapen för att bli Jesu efterföljare så som han har undervisat om.

Jag avslutar där jag började:

26 Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö. Tror du detta? 27 Hon sa till honom: Ja, Herre, jag tror att du är Kristus, Guds Son, som skulle komma i världen.”…

/Claudio

Religiös betraktelse


Den här artikeln är just en betraktelse från min horisont. Det bygger på min erfarenhet och intryck som jag vill dela med er läsare. I den ryms förgångna spänningar, som visserligen hör till historien om man kan kalla historien med 40-50 år bakåt. Den rymmer förlåtelse och försoning  mellan personer som inte är i livet idag, men som ändå kan bli till något gott för gemene man/kvinna.

Jag vill börja min berättelse  på en  liten arbetsplats  med 10-15 personer inom verkstads  industri där medelålder var ca 40 år, medan jag själv var ej fyllda 24. Personalen kallade mig för” lillen” på grund av min unga ålder när jag började 1970. Det var ok för mig, hellre det än att alltid behöva krångla med mitt namn. Från första början  kände jag en samhörighet i gruppen, kanske på grund av att brorsan fick mig att söka ditt och dessutom fanns det flera landsmän i gruppen och hade gott rykte bland svenska kamrater.

Vi hade två arbetsledare, en för montörerna och en för bearbetarna som tillverkade maskin delar Stämningen var god mellan oss och lönen gjorde inte saken sämre förstås. Men så var det med religiös betraktelse som artikel handlar om 4 år efter min anställning. Som många av mina läsare redan känner till, handlar det om mitt ställningstagande och en personlig tro på Gud och Jesus.

Helt enkelt med dramatisk  omvändelse som jag har varit med om kvällen i slutet på januari 1974 blev en vändpunkt i mitt liv. I mitt  iver att berätta för andra vad jag har varit med om, passade jag på och berättade det för ”verkmästaren” som min arbetsledaren titulerade sig. En fin man liten till växten, kunnig och tydlig för att verksamheten skall fungera. Vi hade utvecklat en ömsesidig förtroende för varandra. Då kändes det ganska naturligt att berätta för honom  om vad jag har varit med om.

”Men Lillen du skall inte behöva bli så religiös sa han, det är klart att du skall ha din tro men du är lite för överspänd,” uppfattade jag att han menade. Det här har följt mig genom livet och jag har stavat på detta  och undrat: Är det en allmän uppfattning i kyrkorna och samfund vad tron betyder?

Som uppväxt i den Katolska kyrkan drar jag mig till minnes om att prästerna utgick ifrån samma bibel som andra i det  protestantiska samfundet. Är det fel på tolkningen eller är det något annat som behöver lyftas upp?  Var det något fel på verkmästaren  som inte förstod min situation? Eller om vi går tillbaka på Jesu tid vid möte med religiösa människor som inte hade mycket till överst för Jesus, hur förklarar man det? Eller hur förklarar man Korsförarnas krig och fälttåg på 1000 talet med muslimerna  och andra som inte tyckte som dessa? Förresten vi behöver inte gå så långt tillbaka för att hitta religiöst krig mellan Katoliker och Protestanter på Irland.

Min verkmästare var en fin man och vi behöll  vår vänskap  så länge det var möjligt också i tider när jag bosatte mig på Tjörn. Han ville så väl men visste inte bättre, det finns däremot extrema grupper som utövar våld mot de kristna bara för att i deras ögon är de otrogna.

Med detta sagt vill jag vara tydlig, precis som så många gånger för i mina artiklar: Det som vi inte känner till kan vi inte ta ställning till, varken med tvång eller övertalning. Att bära religionen som motivet att mobba och förtrycka andra tjänar man inte  Gud som man säger sig tro på. Jesus anses instiftare av religion, men det var inget som han brydde sig om  i det verkliga livet. Han besvarade inte ens alla religiösa ledares och deras frågor därför att han visste att dessa var inte intresserade av honom  utan snarare av sina egna förmåner.  Sen har vi en annan kategori religiösa som gärna ville kalla sig Jesu efterföljare men var/är ointresserade  av Guds kraft och kunskap.  Den sista kategori i min beskrivning  är sökare som söker, Jesus kallar det törstar/hungrar efter det som är rätt och finner det, för visa tar det tid för andra kan det gå snabbt. För mig blev det dramatisk men jag vill inte påstå att alla är i samma sits. Som det heter, vi är stöpta i olika former och därför kommer Guds kunskap till oss på olika sätt.

Nikodemus som var en rättfärdig man mänskligt, var också  en längtande sökare. Han kunde skriften på den gamla testamentliga tillämpning, men nu när han möte Jesus så visste han inte hur han skulle tro. Detta kan ni som vill slå upp i bibeln Joh 3:1-12 och läsa om möte mellan Jesus och Nikodemus.

Hur var det för mig? Rättades alla mina frågor vid min ställnings tagande. Jag trodde det i början, men ganska snart insåg jag att det här kallas något annat. Det var det första beslutet utifrån den kunskapen jag fick  ta ställning till genom den lilla tro (frön) som såddes  i mitt innersta. Ja det är sant att jag upplevde  en himmelsk atmosfär hemma i vår kammare i Göteborg. Det är också sant att jag upplevde att mitt liv ändrades på ett ögonblick. Mina laster som jag drogs med var som bortspolade, istället fick jag en påtaglig kärlek till mina medmänniskor  och en längtan att få veta vad som är skrivet i bibeln, alltså en hunger efter Guds ord. Trotts detta kan jag inte förklara än idag hur gjorde Gud. På ett sätt insåg jag mig naken, andlig sätt, jag hade börjat på en väg som jag inte viste följden av. Jo när jag läser evangelierna om Jesus apostlar och deras tillkortakommande då känner jag igen mig. Och så är det med alla dem som vill följa Jesus, vi förstår inte allt, men allteftersom tiden går får vi ökad insikt  med pusselbitar som  faller på plats.

Till sist, vem kan ha nytta av min berättelse? Alla som har behov oavsett namn och tillhörighet. Jag berättar rätt upp och ner så som jag tror på. För mig är Gud en personlig ställningstagande, tvärt emot vad många säger att Gud är opersonlig. Man kan inte tro genom föräldrar, syskon eller vänner. Tron är individuell och kan således tas emot individuellt.

/Claudio

Filosofiska betraktelse


Kommer inte på annan rubrik för att beskriva olika grenar   av tro och uppfattningar. Egentligen är det ett synonym ord för att bunta ihop just det som jag vill beskriva i dagens artikel.

Så… vad vill jag med dagens artikel? Jo, att vi hamnar i diskussion lite då och då  om både vetenskap, religion, skapelse berättelse mm, är ganska givet. Detta gjorde de gamla Greker också, ett exempel har vi från Apg 17:16-21

16 Medan Paulus väntade på dem(sina vänner) i Aten, blev han upprörd i sin ande då han såg staden vara fylld med avgudadyrkan. 17 Därför samtalade han i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud, och på torget var dag med dem som han träffade där. 18 Och några filosofer av epikureerna och stoikerna diskuterade med honom. Och några sa: Vad är det den där pratmakaren vill säga? Och andra sa: Han tycks vara en förkunnare av främmande gudar, eftersom han predikade Jesus och uppståndelsen för dem. 19 Och de tog honom med sig och förde honom till Areopagen och sa: Kan vi få veta vad det är för en ny lära som du förkunnar? 20 För det du låter oss höra är främmande för oss. Vi vill nu veta vad detta betyder. 21 För alla atenare och främlingar som var där hade inte tid för annat än att tala om eller höra på något nytt.”…

Det som jag själv funderar över är just själva diskussioner som dessa ägnade sig åt. Det verkar som om det var ett nöje för dem att ventilera saker som det kom till deras kännedom. Vi vet inte vad detta betydde rent konkret för dem annat än att det kittlade deras nyfikenhet och kanske ville dessa visa för varandra vem som kunde mest, dvs. en självhävdelse? I sammanhanget handlade om deras Gudar som de  gjorde  själva till deras över mentala ledare. Mycket av detta härstammar därför från den gamla Romerska epoken där var och en dyrkade sin egen Gud.

Nu kommer frågan om det var en Gud och varför hade dessa behov av det?

Vi läser i Kungaböcker i bibeln om israels kungar vilka som var Gudfruktiga och följde Mosses påbud för att bli bevarad i den gamla testamentliga tro. För dem som orkar läsa igenom dessa böcker finns det många exempel på människors beteende på den tiden. Ganska intressant är också själva ledarna, kungarna för det mesta då som visade vägen till det som var gott respektive ont i Guds ögon. Vi vet av vad vi läser och som historien bekräftar att det var en stor variation på avgudar som kom till egentligen av okunskap och inbillning att det skulle finnas  högre väsen som de kunde vända sig till för att få vägledning.

Jag vill tillägga att det finns andliga makter i himlarymderna, enligt bibelns beskrivning som är verksamma i den andliga världen. Dessa kan vi inte se på grund av att vi är åtskilda med den jordiska kroppen. Däremot beskriver Jesus själv en andlig besättelse  som kan drabba människor som hänger sig åt andliga och ockulta krafter i mörkret.

En av dessa kungar som gjorde vad som var gott i Guds ögon var Davids son Salomo. Redan som ung längtade han efter kunskap, vishet och Guds fruktan. Han fick det till överflöd och folk vallfärdade till honom för att lära sig vad som var rätt och fel.

Salomo skrev boken ”Predikaren” där vi kan notera vad han säger om människors längtan.  Pred. 3:11-15  säger han följande:

11 Allt har han gjort skönt för sin tid. Han har även lagt evigheten i deras hjärtan, utan att människan kan fatta det verk som Gud har gjort från början till slut. 12 Jag insåg att ingenting är bättre för dem* än att vara glada och göra det goda så länge de lever. 13 Och också att varje människa borde äta och dricka och njuta av det goda från allt sitt arbete, det är en gåva från Gud. 14 Jag vet att allt det som Gud gör, det består för evigt. Ingenting kan läggas till det, och inget kan tas från det. Så gör Gud för att man ska frukta inför honom. 15 Vad som är, det har redan varit, och det som kommer att hända har redan hänt. Och Gud utkräver det som är förflutet.”…

Slutsatsen efter texten ovan är då att människan har en inbyggd evighet i sig, en själ som är av evighet. Därför söker människor andliga ting då som nu för att komma fram till en Gud som  de kan hålla fast vid.

I vår tid har vi många företeelse där människor biter sig fast i sin uppfattning. Jag skall ta några exempel:

Skapelse och vetenskap:

I många fall motsätter inte vetenskap skapelsen, men allt för ofta handlar vetenskapliga handlingar om” Tro ”  vi tror att för si och så många millioner år sen händer det och det…

Nästa exempel är alla religioner i världen: Här kan läsaren jämföra själv med det som jag vill föra fram.

Finns det någon religion som inte kräver underkastelse och stora offer för att kvalificera sig till deras gemenskap? Eller för att komma närmare, varför skall människor, merparten i spansktalande länder, behöva plåga sin kropp för att förtjäna Guds välbehag? Jag vill tro att dessa har hört evangelium om Jesus och vad han gjorde för att vi skulle slipa detta. Så, vad handlar det om då? Jag  tror att kunskapen har inte nåt fram och gjort sig tydlig av evangeliets betydelse.

Vi går vidare och frågan om kommunisterna  har en lösning på människors problem om lika värde och jämlikhet? Åter igen handlar deras tankar om tro fast på den fullkomliga människa som genom sin egen kraft skulle bli fullkomlig och skapa himmelriket. Hur gick det och vad säger historien?  Kommentaren är överflödig.

Till sist, skall vi ta en titt på ”Humanister och New Age förespråkare”

Citat från Wikipedia

” Humanism (från italienska umanistaumano, ”mänsklig”, jämför latin humanus, ”mänsklig”) är en idéströmning – vanligen andlig eller kulturell – som utgår från en livsåskådning som bygger på den enskilda människans värde och bildningens vikt.

Humanismen kan även förknippas med de akademiska ämnen som ingår i humaniora. I likhet med andra ismer har ordet en vag innebörd. Ordet myntades 1808 av Friedrich Immanuel Niethammer, men förekom i andra grammatiska former redan under den romerska antiken. Strömningen brukar räknas ha uppstått under renässansen. Enligt Jacob Burckhardts klassiska distinktion i Die Kultur der Renaissance in Italien (1860) var humanismen den lärda sidan av renässansen. Det kulturarv som renässansen medförde har sedan gått under den benämningen.

Traditionellt delas humanismen in i tre perioder: den egentliga humanismen, nyhumanismen och den moderna humanismen. Ett annat indelningssätt är att skilja mellan sekulär och religiös humanism. Den sekulära humanismen vänder sig emot religiösa och metafysiska förklaringsmodeller av verkligheten, medan den religiösa accepterar övernaturliga företeelser och skeenden i världsbilden.” slut citat:

För dem som vill veta mer klicka på länken:  https://sv.wikipedia.org/wiki/Humanism

Vad vill New Age ?” Du skall bli din egen Gud för att uppnå ett högre väsen”…

I korthet: New Age är en nutida religiös strömning, med anknytning till västerländsk kultur, men termen används även som samlingsbegrepp för flera nyandliga inriktningar. Ordet New Age syftar på den astrologiska Vattumannens tidsålder, som varar åren 2000–4000, på engelska Age of Aquarius.[1]

Den nya tidsåldern som bygger på människans förträfflighet och förmåga att intala sig att man blir som Gud.Som motvikt till detta avslutar jag med orden från: Jesaja 45:5 ” Jag är Herren,
    och det finns ingen annan.
        Utom mig finns ingen Gud.”…

/Claudio

Bibelns sista bok


Jag undrar och funderar på Uppenbarelseboken som är den sista boken i bibeln, varför den används  så sporadisk som den gör i våra sammankomster och i kyrkorna för övrigt?

Här skulle jag vilja ha synpunkter av er läsare med vad ni tycker är orsaken. Jo vist är jag medveten om att  det blir mycket metaforer/bilder i språket, men egentligen om vi tänker lite mera i detalj för att komma åt dess betydelse så förstår vi hur Gud har tänkt med ordet som den yngste av apostlar, Johannes , nu på sin ålders höst, uppfattade det och skrev ner  till många generationer framåt.Bibelns samtliga böcker bildar en enhet som vi kan orientera oss i dess tillvaro. En vaken läsare skulle säkert reagera på gamla testamentet med dess böcker och handlingar i den. Den första fråga som många har ställt genom tiderna är: Hur kan Gud tillåta så mycket våld som vi läser om det i gamla testamentet?

Det första vi lägger märke till redan i början är ”syndafallet” dvs. genom en enda människa Eva har synden kommit i världen för att hela världen blev besmittad av  synd i förhållande till det som skulle bli Guds paradis. Då som  nu får vi höra människor ifrågasätta Guds påstående: ”Skulle Gud ha sagt?”…Alltså har den gamla ormen, Satan själv ifrågasatt Guds helighet och påbud till det som var gott från början. I och med syndafallet så är också hela världen drabbad av förgänglighet vilket bibeln beskriver som att hela världen är i den ondes våld. Har inte Gud all makt i himmelen och på jorden för att råda bot på det?

Förvisso är det så, men Gud kan inte ångra sin nåd och sin kallelse till människan läser vi i nya testamente. Det betyder att Gud har skapat människor till att råda över andra skapelse med den harmoni    som han hade tänkt från början. I detta ingår också människans fria vilja, eller som bibeln utrycker det i början ” Av kunskapens träd på gott och ont”… dvs. om människan skall själv välja så finns det sidor som är av ondo, vilket blev fallet med Adam och Eva.

Härifrån härstammar berättelse från krigartider mellan ont och gott, Israel/Judarna skulle leva i frid med en tro på Gud, men under historiens gång fick de kriga för sin existens. Detta skall dock inte tolkas som om alla var oskyldiga, vilket också vi läser om i diverse böcker genom bibeln. Alltså har folket, ledarna valt en annan väg än Gudsfruktan och då följer också frukten på det.

Vi lämnar gamla testamentet och går över till den nya i samband med Jesu födelse.  Åter igen läser vi om  att genom en enda människa har synden kommit i världen, men genom en enda  ”Människa-Människoson” dvs. Gud födes som människa för att visa på och försona världen från synden. Detta blir dock inte på den befintliga jorden för den är redan fördärvad och fallen under ondskans våld.

Med andra ord vår köttsliga natur tillhör jorden och den jordiska kropp som lever i genomsnitt globalt 70 år om det blir långt.  Och sen!! Lystra nu ni som läser: Då träder ett annat liv in med himmelska kroppen som vi än så länge inte fattar riktig men  får tro och förvisning om  när vi bejakar Kristi försoning och följer honom så som han undervisade sina apostlar och lärjungar.

Innan jag kommer in på uppenbarelseboken vill jag kommentera en del av nya testamentet under Jesu tid, hans upptagning  till himmelen och apostlarnas böcker som skrevs till uppmuntran och vägledning för församlingar som bildades under apostlarnas missions resor.

Vi ser när vi läser evangelierna och förnimmer vad Jesus sa till sina egna genom undervisning och exempel som han tog fram för att människor skulle förstå innebörden av hans ord. Jesus skulle inte förbli hos dem för evigt, kroppsligen. Han var noga att berätta detta för dem trotts att dessa kunde inte förstå det då. Men när han lyftes inför deras ögon mot skyn kom de ihåg hans ord. I detta ingick löften om att han skall inte lämna dem ensamma, Den Helige Anden som Fader i himmelen sände till dem skulle bli deras följeslagare i en osynlig gestalt, men ändå gripbart genom tro för att dessa skall fortsätta Jesu gärning för övriga världen.

Hur det gick till kan vi läsa om i apostlagärningar, men den som läser med behovet att ta del av fortsättning av Kristi och Guds verk blir apostlagärningars bok en inspiration och vägledare. Under den tiden bildades flera församlingar där apostlarna hade en ledande roll i början medan andra tog över och gick i deras fotspår för att berätta om Guds rike och syndernas förlåtelse med evigt liv.

Nej allt var inte uppåt för Guds folk i första början. Samma människor som dödade Jesus och förföljde honom fanns kvar med intresse att förbjuda undervisning om Jesus. Det handlade om våldsam förföljelse, fariseernas intresse  stod på spel, för Romarna var det kejsarens anseende. Att ha en Gud som kallades Israels/Judarnas och Kristnas Gud var det helt otänkbart. Kejsaren betraktades som Gud själv, därför anklagades de troende för förrederi och många fick plikta med sitt liv för det.

Jag ser här att artikel börjar bli lång och skall avsluta första delen här för att fortsätta i del 2 där jag kommer fördjupa mig i uppenbarelseboken.

/Claudio

Bibelns sista bok del 2

Här följer fortsättningen av den egentliga tanke, nämligen, förståelse av Uppenbarelseboken.

Så… varför skulle någon lyssna på mig när jag saknar teologisk utbildning, kan man undra? Jag lägger prestigen åt sidan  och skriver med motivet att skriva om det som jag känner själv behovet av för egen del. Det som jag upplever levande  vill jag dela med er andra. Som jag nämnde i början skulle en dialog  och tanke utbyte kunna berika både mig och er som har intresse i ämnet. Låt oss se vad som är skrivet i korta drag  med mina kommentarer  om det. Jag utgår ifrån att ni granskar vad som skrivs här och prövar inför hela Guds ord. Nog om det, låt oss börja med inledningen av Uppenbarelseboken istället: 

Kapitel 1:1-8

1 Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa för sina tjänare vad som snart måste ske. Och han gjorde det känt genom att sända sin ängel till sin tjänare Johannes, 2 som har vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd, och allt det han såg. 3 Salig är den som läser och de som hör profetians ord och som håller fast vid det som står skrivet i den. För tiden är nära. 4 Johannes till de sju församlingarna i Asien: Nåd vare med er och frid från honom som är och som var och som ska komma, och från de sju andarna som är inför hans tron, 5 och från Jesus Kristus, det trogna vittnet, den förstfödde från de döda och fursten över jordens kungar. Honom som älskat oss och renat* oss från våra synder med sitt blod, 6 och gjort oss till kungar* och präster åt Gud och sin Fader, honom tillhör äran och herraväldet i evigheternas evigheter. Amen. 7 Se, han kommer med skyarna och varje öga ska se honom, också de som har genomborrat honom och alla jord och  stammar ska jämra sig över honom. Ja, amen. 8 Jag är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, säger Herren, han som är och som var och som ska komma, den Allsmäktige.”…

Detta är inte så svårt att förstå, det är en kort presentation  från himmelen själv, samma himmel som Jesus blev upptagen till enligt den första delen och som apostlarna och Jesus efterföljare blev vittne till. Lägg märke till hans namn. 1 Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa för sina tjänare vad som snart måste ske.”…

Det handlar om fortsättningen på livet i en annan dimension, den jordiska livet var fullbordad för Jesus, benämnd som  ”Kristus-Räddaren/Frälsaren som var död men uppstod och därigenom har den andra eviga döden som synden ger gjorts om intet, och därför är han Herre över död och liv i evighet.”

För er som läser bibeln kommer säkert ihåg vad ni läste om när Jesus visade sig för Maria Magdalena efter sin uppståndelse: Joh 20:14-17   ” Rör inte vid mig, jag har ännu inte blivit förhärligad”….

Han hade vunnit seger över döden, men var kvar ännu en liten tid tills allt skulle bli fullbordat. Just detta är begynnelsen av  uppenbarelseboken där Jesus talar om som förhärligad och som Sonen i Gudom  med förklaring av vad som skall hända strax eller när livet tar slut för människor på jorden. Till detta har den gamla Johannes fått i uppdrag från Jesus-Kristus  själv att meddela för församlingar som bildades  under apostlarnas missions resor.

I sammanhanget av det som vi läser i både apostlagärningar och alla brev skrivna från dem som var i livet kan vi dra slutsatsen att de flesta dog martyr döden. Johannes däremot var kvar i livet och kanske tänkte dessa som förvisade honom på en öde ö att han skulle duka under. För Gud finns det inte hopplösa fall, mänskligt sätt fanns det inga förutsättningar för Johannes att åstadkomma något, varför? Jo, därför att det som ingeting var i sig skulle visa sig vara  som Guds redskap. Så länge Johannes var vid liv sörjde Herren för att han var vid liv. Förståndet var det inget fel på, erfarenhet som han fick från Jesu undervisning kunde Gud nu använda för att förmedla kunskapen till människor.

Varför har vi andra så svårt att tro på uppenbarelseboken? Min tanke är efter jag läst uppenbarelseboken att Gud kommunicerade med Johannes genom syner, dvs. en andlig kommunikation genom Johannes ande och Den Helige Anden som var närvarande i honom  eftersom Jesus andades på sina lärjungar och uppmanade dem att ta emot Guds Ande. Samtidigt var Johannes begränsad och fotvarande i den jordiska kroppen som han försökte tolka tillvaro av det himmelska som han såg i synen. Det här är ingen orsak att förtiga  dess budskap, snarare är det så att vi bör söka vishet i bön för att komma vidare och ta det till oss som kunskap in i det sista  innan det blir dags att gå över till det eviga livet.

Som jag redan påpekat så finns det en del uttryck som är ganska lätta att förstå, andra stycke handlar om församlingar och dessas beteende i då tidens värld och Jesu förmaningar att vara honom trogen. Detta kan läsas i sin helhet i menyn till vänster för dem som vill.

För övrigt talar uppenbarelseboken om bokrullen där de rättfärdigas  namn är skrivna. Jag skulle vilja uttrycka  det så att alla människor är skapta till Guds avbild och ämnade till gemenskap med Honom. Därför är allas namn skrivna i livets bok som ett  insegel att vi tillhör honom. Men visa namn är inte med i livets bok, varför?  Jo därför att dessa har valt att inte acceptera eller tro på honom som Han har sagt sig vara. Ni kommer ihåg den första delen med de första människorna? Kunskapen på gott och ont, möjlighet att välja och gå sin egen vägg…

Jag måste beröra frågan om barn och människor som aldrig hört evangeliet. OM vi börjar med det sistnämnda  ska  dessa dömas enligt lagen om rättfärdighet. Barn däremot är redan helgade genom Kristus och hans försoning till dess att de förstår själva och kan fatta beslut antingen för eller emot.

Kom ihåg att arvsynden finns inte längre, den har Jesus tillintetgjort genom försoning vilket kännetecknar Guds nåd för alla människor. Om man framhäver arvsynden så tror man inte på försoningen.

Jag skall strax avsluta men först citat från Upp 19:7-10

7 Låt oss glädjas och fröjdas och ge honom äran. För Lammets bröllop har kommit och hans hustru har gjort sig redo. 8 Och hon har fått fint linne, rent och skinande att klä sig i, för det fina linnet är de heligas rättfärdiga gärningar. 9 Och han sa till mig: Skriv: Saliga är de som är kallade till Lammets bröllopsmåltid. Och han sa till mig: Dessa är Guds sanna ord. 10 Och jag föll ner för hans fötter för att tillbe honom, men han sa till mig: Se till att du inte gör det. Jag är medtjännare till dig och dina bröder, de som har Jesu vittnesbörd. Tillbe Gud, för Jesu vittnesbörd är profetians ande.”…

Och som bekräftelse på ”ordets sanning” bifogar jag  ett ord från Upp 22:6-14

6 Och han sa till mig: Dessa ord är trovärdiga och sanna. Och Herren, de heliga profeternas* Gud, har sänt sin ängel för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. 7 Se, jag kommer snart. Salig är den som håller profetians ord i denna bok. 8 Och jag, Johannes, är den som såg och hörde detta. Och när jag hade hört och sett det, föll jag ner för att tillbe framför fötterna på den ängel som visat mig detta. 9 Men han sa till mig: Se till att du inte gör det! För* jag är medtjännare till dig och till dina bröder, profeterna, och till dem som håller orden i denna bok. Tillbe Gud! 10 Och han sa till mig: Försegla inte profetians ord i denna bok, för tiden är nära. 11 Den som gör orätt han fortsätter att göra orätt, och den som är oren han fortsätter att vara oren. Och den som är rättfärdig han fortsätter att vara rättfärdig* och den som är helig han fortsätter att vara helig. 12 Och se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar. 13 Jag är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, den förste och den siste.* 14 Saliga är de som håller hans bud*, så att de får rätt till livets träd och får gå in genom portarna i staden.”…

Från 22:18-20

” Om någon lägger något till detta, så ska Gud på honom lägga de plågor som är skrivna i denna bok. 19 Och om någon tar bort något från orden i denna profetias bok, ska Gud ta bort hans del från livets bok* och från den heliga staden och från det som är skrivet i denna bok. 20 Han som betygar detta säger: Ja, jag kommer snart. Amen. Ja, kom, Herre Jesus! 21 Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er alla. Amen.*

Notera att jag hoppade över en del text på grund av utrymme. För helhetens skull bör man läsa hela 22 kapitel.

/Claudio

Tro och underhållning


Man brukar säga lite skämtsamt att antingen håller man till vänster på vägen eller så hamnar man i diket till höger. För att komma fram till vad jag ville säga skall jag ta Jesu egna ord från texten i

Mark 8:22-26

22 Sedan kom han* till Betsaida. Och de förde till honom en som var blind och bad honom att han skulle röra vid honom. 23 Då tog han den blinde vid handen och ledde honom utanför byn och spottade på hans ögon och lade händerna på honom, och frågade honom om han såg något. 24 Då såg han upp och sa: Jag ser människorna gå omkring, de liknar träd. 25 Då lade han händerna en gång till på hans ögon och fick honom till att se upp. Och han blev botad och såg alla klart. 26 Och han skickade hem honom och sa: Gå inte in i byn,* och berätta det inte heller för någon i byn.”…

En av många berättelser och undret som Jesus gjorde när han såg på människor som följde honom. Låt oss stanna upp för att förstå vad texten säger till oss. Han tog mannen åt sidan, varför? Min uppfattning är att Jesus vill vara diskret just då, samtidigt vill han höra mannens bekännelse om han kunde se. Jo, det var lite trevande, han såg träd som liknade människor, dvs. han såg suddigt. Jesus sa inte till mannen ”jag kan inte hjälpa dig för du tror inte tillräcklig”… nej, mannen var ängslig och kanske undrade om det skulle bli en stor affär av detta  där Fariseerna skulle kors förhöra honom.

Då la Jesus händerna på mannen igen för att återställa hans syn med uppmaningen att han skulle gå hem. Varför handlar Jesus på det sättet just då? Jo, han var medveten om att situationen kunde missbrukas, det kunde lätt bli upplopp i en tid med mycket spänningar mellan olika grupper som följde Jesus. Alla hade inte samma målsättning som Jesus ville förmedla. Romarna hade ockuperat Palestina och var närvarande för att kväsa eventuell oro. Där fanns ”Sadukeerna” en grupp som kämpade för befrielse, och så fanns det Fariseerna som såg sin ställning hotade, därför försökte dessa förhindra  Jesu undervisning. Av texten kan vi utläsa att Jesu tid var inte kommen för det som hans uppgift skulle bli.

Berätta det inte heller för någon i byn.”… sa Jesus till mannen, kanske var det lite oväntat? Är det inte så att genom berättelse skulle världen få veta vem Gud och Jesus är? Jo förvisso är det så, samtidigt får vi hämta vishet från Jesus själv och se vad det handlar om, det är därför som jag har rubriken ”Tro och underhållning”  

Guds ord och Guds verk skall inte göras till underhållning, när vi handskas med heliga ting har vi med Gud att göra vilket är av största vikt att Gud skall bli ärad och förhärligad för sina gärningar. Vi människor skall inte glänsa som bevis på när Gud gör under. Så… hur skall vi hålla oss på den smala vägen? Är Gud så tråkig så att Han inte unnar oss glädje? Naturligtvist inte, det handlar om vishet att bedöma vad som är lämpligt, det handlar om våra motiv vad vi än gör, om det är till att visa på Guds existens genom vår handlande där äkta glädjen ingår.

Innan jag avslutar dagens text vill jag ta ett exempel på hur det kan gå till i vår tid:

En Amerikansk medborgare, varmt troende var i Sverige för en del år sen och berättade om sin upplevelse och möten med en medpassagerare  på en flygt på väg hem. Mannen själv var ivrig att berätta om sin tro för andra och så tänkte han göra för kvinnan som satt bredvid. Medan de samtalade om alldagliga ting letade mannen efter ord för att påbörja ett andlig samtal. Nej det kom inget, det kändes som hans mun var förseglad på det område och han fick inte fram något. Väl framme i USA skulle dessa skiljas. Kvinna hade kommit hem till sin stad medan mannen skulle vidare genom att byta planet. Innan de skildes  åt frågade kvinnan mannen: Är du en kristen troende? Jag kände en atmosfär när vi samtalade men vågade inte fråga förrän nu. Då berättade mannen hur han tänkte men fick inte fram ett ord.

Då sa kvinnan: Vet du jag har varit med också men blev så sårad så jag gick ifrån, hade du sagt något till mig så hade jag förkastad det direkt, men eftersom du inget sa utan var dig själv, upplevde jag en Guds atmosfär och en längtan att komma tillbaka till Jesus.

Dessa två skildes åt var och en med sin egen erfarenhet.

Min  slutsats är att vara saktmodig i det som vi läste om i texten från Jesus, men också att vara öppen när tillfället bjuds för att förmedla evangelium till våra medmänniskor.

/Claudio

Laodikea  Församlingen


Lägger ut texten som redan finns i menyn men på lite undanskymd plats. Tycker att den församlingen representerar  också vår tid i månt och mycket. Observera att benämningen är ”församlingen” eller kyrkan som visa föredrar, och inte någon samfund i den bemärkelse. Samfund är mera en igenkännings faktor för människor som har funnit en andlig hem i det flesta fall på orten där man bor.

Som jag skrivit så många gånger förr, oavsett  namnet så är det den primära trohet till Kristus vilket också den gamla ( när han skriver i uppenbarelseboken) Johannes.

Kanske är det svårt för en del att förstå beskrivningen, i så fall föreslår jag att ni som läser ställer frågor om det. Jag gör inte anspråk på att jag har svar på allt, långt därifrån. Men själva kärnan i texten har jag förstått ganska bra.

Här kommer artikeln:

Den sista församlingen av de 7 som fick Jesu tilltal genom apostel Johannes som befann sig på ön Patmos i dåvarande Mesopotamien, numera tillhörande Greklands ö. En bekräftelse om vad Jesus ville säga till sin församling i alla tider igenom. Första vill jag gå igenom Laodikeia och hur vi kan känna igen oss i den  församling. Det handlar om 7 församlingar som Johannes skulle frambära en hälsning. Historisk tid var det runt 70 ef.Kr. och platsen var i Mesopotamien, dagens mellersta Turkiet.

Från Upp 3:14-22 läser vi följande:

Skriv också till ängeln för laodiceernas* församling: Detta säger Amen, det trovärdiga och sanna vittnet, begynnelsen till Guds skapelse: 15 Jag vet om dina gärningar, att du varken är kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. 16 Men eftersom du är ljum och varken kall eller varm, ska jag spy ut dig ur min mun. 17 För du säger: Jag är rik och har överflöd och behöver inget, och du vet inte att du är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken. 18 Jag råder dig att köpa guld av mig, som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att klä dig i, så att din skamliga nakenhet inte ska synas, och smörj* dina ögon med ögonsalva, så att du kan se. 19 Alla dem jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Så var därför ivrig och omvänd* dig. 20 Se, jag står för dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. 21 Den som vinner seger, honom ska jag låta sitta med mig på min tron, såsom också jag har vunnit seger och sitter med min Fader på hans tron. 22 Den som har öra må höra vad Anden säger till församlingarna.

Märker ni vem som talar när Jesus säger ”Amen” den trovärdiga och sanna vittnen, begynnelsen till Guds skapelse…

Det finns många som förnekar ”Treenighet i Gud” här har vi åter igen bekräftelse på vad vi läser i början av  gamla testamente från 1 Kap 1-26, den som vill kan läsa det som en referens till det jag skriver. Av utrymmes skäll vill jag bara ta med vers 26 som säger:

Låt om OSS göra människor till vår avbild”…. Vilka är ”oss”? Jo, självklart är det ”Gud Fader, Gud Kristus-Messias, förkroppsligad i Jesus och Gud den Helige Ande.

Det är en Gud,  tre vittnen som har ärende till Laodikeia och i förlängning till oss också.

Jag vet om dina gärningar, att du varken är kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. 16 Men eftersom du är ljum och varken kall eller varm, ska jag spy ut dig ur min mun. 17 För du säger: Jag är rik och har överflöd  och behöver inget, och du vet inte att du är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken.

Vad var det för en församling.

Det hade säkert börjat bra i begynnelse, sen kom in högfärd och självgodhet, människor med auktoritet som hade en bestämd uppfattning hur församlingen skulle drivas. Dessa använde namnet Jesus men ville inte veta av dess kraft. Deras håg stod till egen anseende, det skall se så vackert och polerat ut, men kärleken eller ödmjukhet fanns inte där. Församlingen  hade ryckte om sig att vara rik och framgångsrik, men det var bara ett tomt skall.

Jag känner dina gärningar säger Jesus, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm, men eftersom du är ljum skall jag spy dig ur min mun.

Jag råder dig att köpa guld av mig som är renat i eld så du blir rik, och vita kläder att klä dig i  så att din skamliga nakenhet döljs. Smörj dina ögon med salva så du kan se…

Jesus talar om  guld som är så värdefullt och ädelt, och den hälsning fick också den första församlingen, Efesos som bevis för hur mycket Jesus värderar sin församling. Detta är inte mått på guldets värde utan ett bildspråk på vad Han har gjort för oss genom sin död och uppståndelse. Tänk på detta när du tar lätt på efterföljelsen till Jesus.

Han talar till församlingen om vita kläder som är ett bildspråk på renhet och rättfärdighet. Men det räckte inte med det till Laodikeia, församlingen hade grumliga ögon och såg genom fingrarna om vad som var rätt eller fel. Därför säger Jesus, du behöver salva för att smörja dina ögon med för att kunna se. En bild på den Helige Anden som skall leda och visa på vilken väg församlingen skall vandra.

Nu kommer det något som alla vill slipa: ” Alla dem jag älskar tillrättavisar jag och tuktar.” Det är en jobbig process att behöva gå igenom. Tänk efter om inte vi beskärde våra  frukt träd så skulle de bli igenväxta och ge mindre eller ingen frukt alls. Så handlar Herren med oss för att vi skall luttras och växa till i ödmjukhet för att Guds kraft skall bli synligt i vår svaghet. Äran tillfaller Herren allenast och inte oss som tjänare.

Se, jag står för dörren  och knackar om någon vill öppna för mig skall jag gå in och hålla måltid med honom/ henne… Kan man få något bättre än gemenskapen med Jesus, känna hans frid och ro? Tom Jesus grät över folket i Jerusalem när han tänkte på vad det skulle få om det följde honom. Men nu är det fördolt för dina ögon… Luk 13:34-35

Så är det i vår tid också, världsliga omsorger och för visa rikedom och anseende har grumlat deras ögon och därför ser inte Jesus sådan han är.

Jag avslutar med Guds ord ifrån  Upp 19:6-10

” 6 Och jag hörde liksom ett brus av en stor skara och liksom dånet av väldiga vatten och liksom mullret av starkt åskdunder, som sa: Halleluja! För Herren Gud*, den Allsmäktige, regerar. 7 Låt oss glädjas och fröjdas och ge honom äran. För Lammets bröllop har kommit och hans hustru har gjort sig redo. 8 Och hon har fått fint linne, rent och skinande att klä sig i, för det fina linnet är de heligas rättfärdiga gärningar. 9 Och han sa till mig: Skriv: Saliga är de som är kallade till Lammets bröllopsmåltid. Och han sa till mig: Dessa är Guds sanna ord. 10 Och jag föll ner för hans fötter för att tillbe honom, men han sa till mig: Se till att du inte gör det. Jag är medtjänare till dig och dina bröder, de som har Jesu vittnesbörd. Tillbe Gud, för Jesu vittnesbörd är profetians ande.”

Detta får avrunda och avsluta Jesu ärende till sin församling från begynnelse igenom tiderna och fram tills Han kommer åter för att hämta sin brud ”Församlingen”

/Claudio

Nådens gåvor


Nådens gåvor

Förlänger dagens predikan till fler som har intresse och behov att ta till sig Guds ord.

När vi talar om  ”Nåden och Gåvan” är vi införstådda  med vad det handlar om? Kanske inte?… inget konstigt med det. Har man ingen kunskap då vet man inte vad det handlar om.

Låt oss se vad Jesu lärjungar tyckte om det i Matt 13:10

10 Då kom lärjungarna fram till honom och sa: Varför talar du till dem i liknelser? 11 Han svarade dem och sa: Därför att det har blivit givet åt er att få veta himmelrikets hemligheter*, men åt dem är det inte givet.”…

Den första frågan vi får ställa oss är: Vilka dem menar lärjungar?

Många var nyfikna på Jesus och följde honom och hans lärjungar, men nyfikenhet är inte bara då tidens företeelse . Människor är sig lika idag också och visar nyfikenhet om det händer något utöver det vanliga. Alla människor som var nyfikna på Jesus hade inte samma motiv, precis som i vår tid när vi troende försöker tala med lyssnare med olika motiv.

Vad kan vi finna för orsak till detta? Säkert finns det många olika orsaker då som nu, bristande kunskap, obekväm sanning, är för jobbigt mm.

Jag tillåter mig spåna vad människor hade sagt idag  om man hade sagt till dem på en offentlig plats att: ”Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets hemligheter?”… Några hade kanske funderat på det och undrat, kan det vara sant? Eller så kanske någon tycker att såna som talar på det sättet lever i fablernas värld? Visa hade säkert gått därifrån, medan andra hade skrattat ut en. Det här är mänsklig beteende på gott och ont.

Nu skall jag vända på det för att vi skall förstå vad det handlar om.

Lärjungar visste vem Jesus var, dessutom talade han om vardagliga saker så i sig skulle det inte vara svårt att förstå. Ändå hade de svårt att greppa detta, varför? Jo därför att Jesus talade om ”Himmelriket och Gåvan” som var lite svårare att ta det till sig.

Då går vi till nästa nivå:

Människan består av:

Ande

Kropp

Själ

Kroppen har vi för att leva det jordiska livet antal år, om vi citerar bibeln så blir genomsnittet 70 år globalt. Av verklighet vet vi att visa blir gamla medan en del dör unga, så är det bara och människan kan inte ändra på det.

Men vi är utrustade med en ande för att kunna uppfatta andliga ting från vår Skapare, men fortvarande använder vi våra jordiska sinnen för att få kunskap som föder tro på det som vi inte ser men får det bekräftat genom vår andliga människa.

Själen är odödlig och lever i evighet precis som Gud är av evighet. Detta har ingen människa hittat på, utan är en skapelse ordning från början när Gud skapade människor till sin avbild och gav dem en jordisk kropp.

Där i början kom också synden in genom den första människan och så blev alla syndare genom alla generationer. Här kommer Jesu ord in till lärjungar:” Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets hemligheter. ”…

Hur? Därför att Gud själv steg ner i människogestalt och i sin kärlek gjorde sig till allas tjänare och offer för försoning. Det vill säga: Genom en enda människa kom synden i världen, men också försoning och upprättelse genom en enda människa, ”Människosonen- Guds son. Att lärjungar hade svårt för att förstå har sin förklaring med att det kunde inte föreställa sig Jesus med lidande död och uppståndelse. Jo då Jesus hade berättat att han kommer att lida och bli dödad, kanske sa Jesus detta till dem för att dessa skulle komma ihåg det när det väl var fullbordat. Dessutom skall vi komma ihåg att dessa var utvalda av Jesus för att bli bärare av evangeliet för alla generationer igenom.

Där kommer ”Nåden” in vilket i juridiska sammanhang betyder efterskänkande av straff (Benådning) medan i den andliga världen är ett frikännande från synden och således gemenskapen med Gud själv genom Jesus som kallas ”Kristus-Frälsaren. Här är vi inte ensamma, alla som har fått kunskap och bejakar nåden och gåvan är också räddade för evighet och var och en fungerar som en gren på ett frukt träd som bär god frukt till människors glädje, men till Guds ära.

Till sist:

Nåden kan man inte köpa eller förtjäna, nåden kan man inte arbeta sig fram till heller, om man försöker med det så har man förnekat hela Jesu försoning och gjort sig själv till Gud, vilket är hädelse.

Hur skall man göra för att få detta?

Kunskap- ”Tron kommer genom berättelse/predikan, men predikan kommer genom Kristi ord. Kom ihåg texten: Lärjungar var bristfälliga och tvivlande men mognade allt eftersom det vandrade med Jesus. För oss andra gäller det att läsa på vad som är skrivet i ”Ordet”(bibeln) för att kunskapen skall växa. Genom bön får vi söka vidare efter vägledning. En sådant bön kan utformas på olika sätt, det viktigaste är att det kommer från hjärtat.

/Claudio

Själavård vad är det?


Egentligen är inte jag rätt  person att skriva om det eftersom jag saknar utbildning på område. Däremot har jag arbetslivs erfarenhet eftersom jag hade förmån att jobba med människor och den vägen fick jag handledning.

Detta är alltså en livserfarenhet genom människor jag träffade i både privat och jobb relaterad miljö.

Det första som jag vill söka svar på är följande frågor:

  1. Vad är själavård?
  2. Behövs den?
  3. Vem är lämpad för den?

Själavård är en mental omsorg om den enskildes andliga välbefinnande. Man brukar skilja mellan vänskapssjälavård och enskild själavård. Den andliga välbefinnande definieras således i termen som, ande, kropp och själ. I förtydligande är det en kropp av våra lämmar och sinnen anpassad efter den jordiska. Medan anden och själen tillhör det eviga livet och har därför en annan dimension som vi uppfattar som tro. Detta i sin tur är något som vi inte ser, men hoppas på och är förvisade om genom den kunskap som vi har inhämtat med våra  jordiska sinnen. Det betyder att man går till ”grundkällan” där allt började enligt skapelse ordning som vi läser om i bibelns  första början.

Nu kanske någon invänder: Måste man läsa från början till slutet för att få kunskap om det?

Naturligtvist inte, Gud har gjort det mycket enkelt för människor att uppfatta detta, nämligen, att växa med kunskapen som är ett styckeverk för var och en av oss.

Evangelisten Johannes som var Jesu lärjunge beskriver det så talande i kapitel 1-3, detta har jag skrivit om flertal gånger om, men vill ni läsa ifrån grundtexten så slå gärna upp detta.

I Hebr. 11:1-3,6 citerar jag följande:

1 Men tron är en övertygelse om det som man hoppas, en visshet om det man inte ser. 2 För genom den har fäderna fått sitt vittnesbörd. 3 Genom tron förstår vi att universum har skapats genom Guds ord, så att det synliga inte har blivit till av det som vi kan se.”…

6 Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som vill komma till Gud måste tro att Gud är till, och att han lönar dem som ihärdigt söker honom.”…

Behövs själavård?

Ja ,absolut, detta är en del av livet fastän den är osynlig. Tyvärr är det många människor som lider men som inte syns på utsidan .Där, tycker jag, bör vi vara mycket försiktiga när vi fäller omdöme om vår nästa. Ingen av oss har gått i vår nästas skor  för att kunna bedöma tillståndet för vederbörande.

Själv tänker jag på Jesu ord om de förlorade fåret  Matt 18:12-14

12 Vad tror ni? Om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han inte de nittionio i bergen och ger sig ut och letar efter det som har gått vilse? 13 Och om det händer att han finner det, sannerligen säger jag er: Han gläder sig mer över det än över de nittionio som inte har gått vilse. 14 Så är det inte heller er Faders vilja, som är i himlarna, att någon av dessa små ska gå förlorad. ”…

Vist vi är som får som förirrar oss ibland, men hittar ändå tillbaka till flocken om vi skall tala bildspråk. Det finns alltid någon eller några som kommer efter eller i värsta fall sitter fast inklämda i livets taggar. Vad gör vi då?Jo, de flesta grips av medlidande och tycker synd av dessa. Det finns såna som är skadeglada och tänker: Vad gott, nu har han/hon fått vad de förtjännar…Må vara så, är det rätt? Alla kan inte vara själavårdare, alla kan inte hjälpa alla heller, sant. När allt kommer omkring så är det inte mängden som räknas. Gör det lilla du kan, gör det villig och glatt för Jesu skull som gav sig själv i kärlek till oss. Ibland behöver man inte ens säga så mycket, utan bara lyssna för att vederbörande skall kunna slänga av sig en del av bördan. Kanske behöver man byta ut hamrande ord mot oljeflaskan för att ta ett bildspråk igen och gjuta olja i såren?

Skall avsluta dagens artikel med den sista fråga:

Vem är lämpad att vara själavårdaren?

Som allt annat har vi våra olika uppgifter i livet. Att vara själavårdare kräver både utbildning och kunskap tillsammans med tålamod och god erfarenhet.

Inom kristna samfund har man oftast efterlyst pastorer som kunde både sjunga, predika och vara  själavårdare. Hittar man en sådant person så är det underbart, däremot kan inte pastor, diakon eller någon annan för den uppgiften ersätta mångfallden i Guds församling. Där har vi alla en uppgift för att se till så ”Kristi kropp”kan leva och är varandra till tjänst.

En viktig egenskap för hela församlingen är omsorg av varandra, för själavårdare är tystnads plikten absolut måste. Skvaller och förtal i en församling är grogrund för splittring.

/Claudio