Uppdaterad 26 april

Jag kan inte minnas att jag skrev så mycket om bön tidigare, ändå är det ett  viktig område. Därför tänker jag skriva lite mera utförlig vad bön är och vad den har för betydelse i våra liv.

Att bön är ”samtal med Gud” förstår de flesta, däremot vad den har för praktisk betydelse är det svårare att greppa för många. Jag kommer citera från några bibelställen som referens till det som jag ville lyfta fram, framförallt skall vi ta Jesu exempel på hur han gjorde och varför.

Från 1 Samuels boken 1:9-16

” ⁹ Sedan de hade ätit och druckit i Silo, reste sig Hanna och gick till Herrens tempel, där prästen Eli satt på sin stol vid dörren. ¹⁰ Hon var djupt bedrövad och började be till Herren under häftig gråt. ¹¹ Hon gav ett löfte och sade: ” Herre Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma din tjänarinna utan ge henne en son, då skall jag ge honom åt Herren för hela hans liv, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud.”

¹² När hon länge bad inför Herren, gav Eli akt på hennes mun. ¹³ Hanna talade i sitt hjärta, och bara hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes inte. Då trodde Eli att hon var drucken. ¹⁴ Därför sade han till henne: ”Hur länge skall du bära dig åt som en drucken? Se till att ruset går av dig!”

¹⁵ ”Nej, min herre”, svarade Hanna, ”jag är en hårt prövad kvinna. Vin och starka drycker har jag inte druckit, men jag utgöt min själ för Herren. ¹⁶ Tag inte din tjänarinna för en dålig kvinna, det är på grund av min stora sorg och smärta som jag har talat ända till denna stund”

Tänk hur det kan bli, tom våra närmaste kan missförstå oss och uppfatta att vi beter oss som om vi har mist förståndet. Varför blir det så?

Mitt svar på det är att människor förväntar sig att man skall bete sig på ett speciellt sätt beroende på i vilket fack dessa placeras. Jag skulle vilja avdramatisera detta, det handlar inte om teater spel eller en uppvisning hur man utformar sin bön.

Det handlar om hjärtats inställning till längtan och behov frammanad i ärlighet och i början en liten tro som gör att man vågar uttrycka sig så som man känner sig mest bekväm med.

Detta gäller den personliga bön som inte är beroende av varken plats eller tid. men av praktiska skäll, för att man skall få avskildhet och ro bör den inte vara i miljöer där det finns mycket surrande och störande röster.

Först några andra exempel gäller enligt punkterna nedan.

1. Personlig bön
2. Gemensam bön
3. Unisont bön

Utifrån detta skall vi se betydelse av bönen. Därför tar vi som första exemplet  Matteus 7:7-11 där Jesus undervisar själv om bönen.

” ⁷  Fortsätt be, så ska ni få. Fortsätt söka, så ska ni finna. Fortsätt bulta på, så ska dörren öppnas. ⁸  För den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar på ska dörren öppnas. ⁹  Vem av er skulle ge sin son en sten om han bad om en bit bröd? ¹⁰  Och vem skulle ge honom en orm om han bad om en fisk? ¹¹  Ni vill alltså ge goda gåvor till era barn, trots att ni är syndare. Tänk då hur mycket mer er Far i himlen vill ge det som är gott till dem som ber honom om det!”…

Detta är alltså den personliga bönen och då infinner sig frågan hur eller  vad skall man be om? Nästa exempel och bibelcitat från Jesus:

Matteus 26:36-42

”³⁶ Sedan gick Jesus med dem till en plats som heter Getsemane, och han sade till lärjungarna: ”Sitt här, medan jag går dit bort och ber.” ³⁷ Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner. Ängslan och ångest kom över honom, ³⁸ och han sade till dem: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka med mig.” ³⁹ Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: ”Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.”

⁴⁰ När han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, sade han till Petrus: ”Kunde ni då inte vaka en kort stund med mig? ⁴¹ Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.” ⁴² Sedan gick han bort för andra gången och bad: ”Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja.”

Detta är tillfället då Jesus skulle gripas och överlämnas åt sitt lidande och död. Man kan väl säga att det var en situation av nöd och han kände behov att bli styrkt och få kraft för att kunna möta det som väntade honom.

På samma gång är det också ett exempel till oss hur vi skall be när nöden kommer. Det kan vara sorg när någon anhörig har lämnat oss, eller svåra besked om sjukdom, eller något annat som känns övermäktig i situationer vi råkade hamna i.

Ett annat exempel är Jesu förberedelse inför hans offentliga verksamhet när han drogs sig undan för att fasta och be i 40 dagar. Av utrymmes skäll skall jag inte citera texten, den som vill kontrollera att det är så kan läsa det i Matteus 4:1-11

Detta är också ett exempel till oss när vi står inför svåra beslut får också vi förbereda oss genom bön och säga till Gud som är vår Fader, hur vi har det och vill ha hjälp med det som vi står inför.

När vi läser evangelierna märker vi gång på gång att Jesus drog sig undan för att i sin ensamhet be till sin Fader.

Jag nämnde ovan om gemensamma bönen, detta finner vi i Johannes evangeliet 17 kapitel där Jesus samlade sina lärjungar och bad för dem för att det skall bli bevarade i tron och ta efter honom som förebild för andra människor. Den som vill veta mera kan läsa hela kapitel, själv vill jag citera från vers 18-23

” ¹⁸ Liksom du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. ¹⁹ Och jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen.

²⁰ Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord^[a] kommer att tro på mig. ²¹ Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. ²² Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett: ²³ jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig.”…

Detta sammanfattar det mesta om bönen och dess betydelse. Jag skall strax avsluta dagens artikel, men för tydlighets skull skall jag nämna om hur man skall be rent praktisk.

Är man i en gudstjänst och bli uppmanad till gemensamt-unisont bön går det bra det också, förutsagd att det överensstämmer med den tro som bygger på Jesu lära och exempel. Kom ihåg, det är hjärtats bön som det handlar om, dvs. man måste vara ärlig mot sig själv och mot  Gud. Utrycks formen spelar ingen roll, den som vill be högt skall be på ett sådant sätt att andra människor förstår vad det handlar om och bejaka detta till Guds ära.

Sen tycker jag själv att det måste finnas ordning och disciplin i offentliga sammankomster för att inte eventuella besökare skall bli rädda och skrämmas bort.

/Claudio

Innan jag förklarar hur det ligger till, så är mitt svar obeveklig, nej! Varför får visa människor lida mycket, medan andra kan gå genom livet utan att drabbas av lidande nämnvärt? Förresten, vad är lidande? Är det bara sjukdom, eller att inte kunna äta sig mät, eller kanske frysa, eller att inte ha en bostad, osv.

Frank Mangs, den kände evangelisten på 50-70 talet fick frågan en gång: Varför får visa människor lida och bära på sjukdomar, medan andra går fria? Mangs svarade: ”Jag har predikat om en god Gud som jag står för, men lidandets gåta kan jag inte ge något svar på.”…

Precis så är det, vi människor förstår inte allt, det som ligger utanför vår kontroll skall vi inte försöka kontrollera, vi måste lyfta på hatten och gå vidare. Att göra sig möda och besvär för sånt som leder till en återvänds gränd, är ingen mening med livet.

Men saker och ting kan vi ana, och kanske vågar vi oss på en liten kommentar. Åter igen får vi gå tillbaka till Guds ord, i detta fall från början när Gud skapade människa till sin avbild. Det var en avbild du läser, inte att Gud skapade Gudar. Tanken var gott, människan skulle leva i paradis liknande tillvaro om det inte var för den fallne ängeln, djävulen som gjorde uppror mot Gud och hans änglar. Jag behöver knappast upprepa mig om vad som hände med det första människa, synden kom in i världen, ”arvsynd” där människan blev fråntagen den ursprungliga gemenskapen med Skaparen.

”I ditt anlete svett skall du förtjäna ditt bröd”… läser vi om i början av bibeln. Men vi läser också lite längre fram att Gud satte ett tecken för Kain, som slog ihjäl sin bror Abel på grund av avundsjuka. När Kain ångrade sin synd, förlät Gud det hemska han hade gjort, och tecknet som långt senare skulle visa sig korset där Guds Son gav livet för mänsklighet som försoning och upprättelse till Guds gemenskap och evigt liv. Kain förstod väl inte riktig vad det handlade om då, men han fick gå vidare i tron på det löfte som han fick då.

Vad har detta med våra lidande att göra?  Det handlar om förgänglighet av alla människor, det som tillhör världen och den jordiska kroppen vittrar sönder under tidens gång. På samma sätt som jorden skall nöttas ut som en mantel, så skal också människan vända till jord, varifrån hon är kommen från början (här talar vi om kroppen) själen och anden vänder tillbaka till sin skapare i gemenskap med Honom, förutsatt att man ville det själv.

I det förgängliga tillstånd finner vi lidande som följer, några mer andra mindre. Ni har väl läst artikeln om ”Herrens glädje”? Den finns på första sidan och kan läsas om du stegar ner dig till artikeln. Alternativt kan du klicka här för att komma dit.

Hur blir det då med teologi som predikar att alla är berättigade att ta ut hälsan, med hänvisning av att det är skrivet: ”Genom hans sår har vi blivit helade”? Detta kallas också för framgångs teologi och bygger mycket på hur mycket man tror, skall det förverkligas. Jag delar inte den uppfattning, därför att köttet, som vi är skapta av ligger i strid med Anden. Anden gör levande, medan köttet har behag till det som hör det jordiska ting, med allt vad det innebär.

Svaghet är en faktor som vi människor drabbas av, Paulus hade själv problem med det och bad enträget till Gud att han skulle bli befriad från det. Låt oss läsa det från 2 Kor 12:7-10

” Och för att jag inte skulle förhäva mig över de utomordentligt höga uppenbarelserna, fick jag en törntagg i köttet, en Satans ängel som ska slå mig, för att jag inte ska förhäva mig. ⁸ Angående denna bad jag till Herren tre gånger att den skulle vika ifrån mig. ⁹ Men han sa till mig: Min nåd är dig nog, för min* kraft fullkomnas i svaghet. Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av mina svagheter, för att Kristi kraft ska vila över mig. ¹⁰ Därför är jag vid gott mod, i svaghet, i förakt, i nöd, i förföljelser, i svårigheter för Kristi skull. För när jag är svag, då är jag stark.”…       

Som vi ser av texten ovan så beror det inte på om vi är friska eller starka vackra eller rika. Allt beror på vår inställning till Guds ord och Hans nåd. Inser vi att vi är svaga i oss själva, då kommer Gud att uppenbara sin kraft, som skall visa sig vara Hans och inte något som kommer från oss själva. Kort sagt, det är inte vi som skall lysa, utan Kristus i oss och den Helige Anden samverkar till att uppenbara Guds tankar till Guds förhärligande.

Innan jag slutar vill jag ta ett ord från Jesus själv: Från Joh 15:1-5

” ¹ Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen. ² Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den ska bära mer frukt. ³ Ni är redan nu rena på grund av det ord som jag har talat till er. ⁴ Förbli i mig, och jag i er. Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. ⁵ Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär rik frukt. För utan mig kan ni ingenting göra.”…

Vinrankan är bara ett exempel som Jesus tar i sin berättelse. Om någon inte känner till, kan jag berätta om att en vinranka behöver ganska hård beskärning, för att kunna ge bra frukt. Delvis för att den växer väldigt fort och yvigt, därför måste den tuktas och beskäras för att inte de vilda skotten skall kväva frukten. Så kan det vara i vårt andliga tillstånd också, vi liknar en vinranka som spretar åt alla hål för att sträcka sina grenar, vi vill gärna fånga så mycket i vårt dagliga liv som tar bort uppmärksamhet från vad som är vår viktigaste uppgift. Resultatet blir förstås därefter.

/Claudio