Många har säkert läst och stavat på Johannes evangeliet och den 17 kapitel.

Det är ett kapitel om Jesu bön att vara eniga i tro på honom. Det var så viktigt för Jesus att bevara enhet som ett kännetecken om vem han är och vad han symboliserar i det vi säger och gör i praktiken.

Samtidigt infinner sig frågor om hur skall en sådan enhet tillämpas, eller vem skall vi bli eniga med för att uppfylla rättfärdighet? Egentligen borde inte finnas några tvivel på vad vi som troende står för. Det kan heller inte förklaras av att vi lever i en annan tid jämfört med människor som levde på Jesu tid, eller, kanske ännu längre tillbaka i tiden vid jordens skapelse och första människa så som vi tror på.

Om vi har en tro och hoppas på evigt liv efter döden, kan inte vår tro byggas på antagande om att tro på andra Gudar, lika lite kan vi ta det som teckning om att vi tänker lite på grund av nya tider. Varför? Jo därför att vi lägger till och drar ifrån ”Ordet” som var från begynnelsen om en Gud-Fader, Hans Son Jesus -Messias och Helig Ande som grund i ”Treenighet”

Redan i början på bibeln läser vi ” Låt oss göra människor till avbild” Detta bekräftar att Gud är Treenig, börjar vi ändra på det som var från början då lämnar vi utrymme för andra tolkningar som inte stämmer överens med vad vi läser vidare, och framförallt vad Jesus framförde under sin tid på jorden.

Det är Jesus som ber om enhet, först för dem som han utvalde som apostlar, ledare som skall predika ordet och göra alla folk till hans lärjungar. Det betyder att Jesu har get uppdraget till dem som skall slutföra hans uppdrag så som han skulle slutföra sitt uppdrag från Sin Fader. Han visade i praktisk handling och med alla liknelser som han framförde för att människor skulle förstå innebörden av hans undervisning.

Det finns säkert många som undrar, varför finns som många olika uppfattningar om den kristna tron?

Det här är inget nytt heller, om vi skall hålla oss till det nya testamentet så bildades församlingen i Jerusalem (några kallar det för kyrkan) men den bestod av människor som kom till tro medan Jesus var på jorden. De flesta av dem var Judar med sina traditioner som bottnar i det gamla testamentet. Att ändra på traditioner var inte så lätt varken då eller ens nu, vilket vi har många exempel på i

bibeln och i vår nutid. Att leva med traditioner kan inte vara fel, dock när traditioner tar över och ersätter grunden för frälsningen så som Jesus undervisar oss om, då är det risk att vi hamnar vilse. Risken för anpassning blir då påtagligt och tron handlar inte längre om förankring/förtröstan på Jesu och hans ord, utan blir istället ett religiöst sätt att leva.

När Jesus själv bad bönen som vi kan läsa om i Johannes 17 var han noga med att det var inte bara för apostlarna han bad, utan också för alla dem som kommer till tro på deras ord, viket gäller oss och alla människor på jorden.

Jesus ville något mer än det som vi läser i samma kapitel: Från vers 24-26 läser vi följande:

Citat:” ²⁴ Fader, jag vill att där jag är, ska också de vara med mig som du har gett mig, så att de får se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig innan världens grund blev lagd. ²⁵ O rättfärdige Fader, världen har inte känt dig, men jag har känt dig, och dessa har förstått att du har sänt mig. ²⁶ Och jag har gjort ditt namn känt för dem och ska göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med ska vara i dem och jag i dem.”

Att tro och förtrösta på ordet och Jesus egen gärning är motivet att söka sanningen och viljan att ta till sig sanningen genom vishet och undervisning. Precis som apostlarna så är också vi likadana när det gäller att förstå ordet. Vi är lika bristfälliga som apostlarna var, många av dem vågade inte fråga Jesus vad han menade för att det var genant.

Låt mig ta ett exempel: När jag blev frälst ville jag ta till mig så mycket som möjligt av ordet i bibeln, för säkerhets skull läste jag igenom hela bibeln, jag kunde dock inte ta till mig mer än en bråkdel av det jag läste. Något förvånad undrade jag varför? Så småningom förstod jag att saker och ting får sjunka ner och bli till förtröstan under min levnads tid.

/Claudio