Med tanke och syfte att gå vidare på ”Ordets” grund, är också rubriken satt på det sättet att det skall uppfattas så som det är skrivet. Vi närmar oss Pingstdagen rent traditionellt, samtidigt har det en djupare betydelse för vår efterföljelse och överlåtelse för att vi skall kunna vandra i Jesu fotspår, precis så som apostlarna blev kallade till. Detta är vårt uppdrag i den tid som vi lever i, det betyder inte att själva grunden i uppdraget kan ändras. Tvärt emot som en del försöker hitta på andra vägar för att anpassa ” 0rdet”med att lägga till eller dra ifrån det som redan är skrivet.

Rent praktisk förknippar vi Pingsten med sommar och vackra kläder som människor klär sig med och visar allmänt glädje. Inget fel i det, tvärt om är det en vacker tid som man kan glädjas åt. Det finns dock en djupare mening med Pingsten. Detta är Guds löfte till människor, precis det som Jesus undervisade om i evangelierna, nämligen:

Från Joh 14: 15-18 och 25-28 kan vi läsa följande:

” Om ni älskar mig, så håll* mina bud. ¹⁶ Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare*, för att han ska vara hos er för alltid, ¹⁷ sanningens Ande, som världen inte kan ta emot, eftersom den inte ser honom och inte känner honom. Men ni känner honom, eftersom han förblir hos er och ska vara i er. ¹⁸ Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er.”

” ²⁵ Detta har jag talat till er, medan jag är kvar hos er. ²⁶ Men Hjälparen*, den Helige Ande, som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt det jag har sagt er. ²⁷ Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er så som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte rädda. ²⁸ Ni har hört att jag har sagt er: Jag går bort, och jag kommer tillbaka till er.”…

Så, själva uppfyllelsen av det som vi kallar för ”Pingstdagen” är fullbordande av Guds löfte. I sammanhanget får vi lov att vara nyfikna för att se vad som hände och vilka konsekvenser det blev för de första troende och i förläggningen till oss i vår tid.

Från Apg 2:1-4  läser vi följande:” När pingstdagen* var inne var de alla samlade i full enighet**. ² Då kom plötsligt ett dån från himlen, såsom när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. ³ Och tungor såsom av eld visade sig för dem, vilka fördelade sig och de satte sig på var och en av dem. ⁴ Och de blev alla uppfyllda av den Helige Ande och började tala med andra tungomål, allteftersom Anden ingav dem att tala.”…

Vi kan se i texten att detta är inte bara något som apostlarna fick för att vara mera andliga än andra. Det var uttryckligen en uppmaning att ställa sig under ”Andens ledning” som Den Tredje i Gudomen, för att förra Guds verk vidare, när Jesus for upp till sin Fader.

Jesus viste att dessa människor, precis som alla vi andra, både förre och efter Jesus, var och är bristfälliga människor. För att orka med och vandra i Guds vishet behövdes Den Helige Andens kraft och vishet. Därför var det viktig att apostlarna skulle underordna sig Guds vishet.

Alla människor reagerade inte som de troende gjorde, det var ett brus i salen som de troende samlades efter Jesu uppmaning med bön och stillhet. Ingen hade förväntat sig att människor där skulle få uppleva något dramatiskt, men tron på Jesu ord var påtaglig och förväntansfull.

Rekommenderar att ni läser det sista referensen bifogad ovan för att hänga med vad som hände. Ni som läste den förra artikeln om profeten Elia och Balls profeter kan notera att Gud kommer på Sitt sätt för att människor skall förnimma att Han är Gud som vi kan ha förtroende för och lita på hans ord.

Det betyder inte att vi förstår allt, för att belysa detta vill jag ta några exempel i det vardagliga livet:

Som samfund medlemmar är vi olika och kan uttrycka oss olika beroende på hur vi känner oss bekväma. I min ungdom, innan jag blev personlig kristen hade jag hört talas om Maranata rörelsen som hade ett säreget uttrycksätt. För en del blev det en stötesten, andra ryckte på axlar och hade ingen större notis om det.

Det som är viktigt i sammanhanget är inte själva uttrycksättet, Gud hör vår bön oberoende på hur vi uttrycker oss. Sen att det får vara en vis ordning i samlingar som hänsyn till andra människor är en annan sak.

På själva Pingstdagen fanns det många kommentarer till de troende från dem som inte förstod vad som hände. Några ville få till det att de troende hade druckit och blev berusade, andra hade andra negativa tankar om det. För vist är det så att vi människor förstår inte allt, vi tänker på människovis och fäller omdöme därefter.

Nästa exempel är från 1 Sam 1:12-16 Ni som vill kan slå upp det i bibeln.

Detta handlar om Hanna som var förtvivlad för att hon fick inga barn. Men hon gav sig inte, gick in i sin kammare och bad i det tysta/hjärtats bön med en förhoppning om att Gud skulle ge henne en avkomma. Detta sågs inte positivt att Hanna bad på det sättet, profeten hade redan en uppfattning om hur man skulle be och Hanna gick utanför ramarna.

Detta är det motsatta reaktionen på mänskliga relationen mellan Gud och människa. Det första var Gudskraft som fick uttrycket i glädje där många olika språk kom till tals, medan den sista blev en bön präglad av nöd som man bar inför Gud.

Ja, det inbegriper att vi fattar beslut efter vårt förstånd, dvs. vår vilja, blir ett sökande efter vishet att ära Gud, Jesus och den Helige Anden. Tänk efter, en Gudstjänst där människor upphöjs, eller berikas på något sätt i sin själviskhet, är inte till Guds ära. Däremot trivs den Helige Anden där det råder ödmjukhet, saktmod, frid och kärlek, där trivs människor också.

/Claudio