Jag ställer frågan igen: Hur ser vi på trohet till Guds ord och Kristus?  Kallar vi företrädare för andra religioner för Kristus? Återigen frågar jag  med underlag från vad Jesus har sagt själv: Luk 18:8 (andra delen)  ”Skall Människosonen finna tro på jorden när han kommer åter?”…

Det är inte min sak att vara  domare över andra, och inte kan andra människor döma oss för vad vi väljer att tro på, det är vi väl överens om?  Men utifrån uppdraget som Jesus gav till apostlarna och som senare spreds till oss andra, har vi väl ändå ansvar att vara trogna det uppdraget.

Det förefaller mig som man anpassar evangeliet efter tiden vi lever i, inget nytt således, för sånt beskriver bibeln att det skall komma ju längre tiden lider inför Kristi tillkommelse. Jag skickar därför en påminnelse till 2 artiklar som är skrivna  för inte så längesen. Den som vill läsa dessa kan läsa det här och här igen. Som alltid är artiklarna uppbyggda med referenser från bibeln där läsaren kan kontrollera vidare om det stämmer. Klicka på ordet ”här” för önskad artikel.

Teologi som smyger sig in i församlingar är förnekelse och degradering av Kristus (Jesus) och hans försoningslära. Det handlar också om att det behövs inget omvändelse enligt visa.

Då är min första fråga: Vad gör vi med Jesus ord som han talade till folket och blev till underlag för hans uppdrag? Den andra fråga som infinner sig är: ”Vad är Tro på Gud och alttings skapare” om man samtidigt förnekar detta?

Har inte tänkt att skriva så mycket idag, det finns andra artiklar som bekräftar en  enkel tro som villar på skriften, på bloggen. Däremot vill jag bifoga några bibelord som en påminnelse till oss alla om vad det egentligen handlar om.

1Kor 15:14-22

” ¹⁴ Och om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro är också meningslös. ¹⁵ Då kommer vi också att stå där som falska Guds vittnen, eftersom vi har vittnat om Gud att han har uppväckt Kristus, som han inte har uppväckt, om det är så att döda inte uppstår. ¹⁶ För om de döda inte uppstår, så har inte heller Kristus uppstått. ¹⁷ Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. ¹⁸ Då har också de gått förlorade som har insomnat i Kristus. ¹⁹ Om vi endast i detta livet har haft vårt hopp till Kristus, så är vi de mest ömkansvärda bland alla människor. ²⁰ Men nu har Kristus uppstått från de döda och har blivit* förstlingen av de som somnat in. ²¹ För eftersom döden kom genom en människa, så kom också genom en människa de dödas uppståndelse. ²² För såsom alla dör i Adam, så ska också alla i Kristus göras levande. ”…   

Jag tror inte det behövs så mycket mer att tillägga i dagens artikel. Upprepar det som jag har sagt så många gånger tidigare:

Vi som bekänner oss till Kristi evangeliet så som den är beskriven i ”Ordet” vi får sträva efter att vara Kristus trogna. Vår uppgift är att vaka över Guds ord  för att inga främmande läror skall rubba oss och dra bort oss från den grunden vi står på. Tänk på att själen behöver näring, därför får vi mata oss med Guds ord i förtröstan på det som Jesus har sagt.

Claudio

Tänkte skriva om diverse frågor och funderingar som jag funderar över.  Jag kan tänka mig att många befinner sig i samma situation och har frågor om tro och dess yttringar.

Nu är det inte direkt yttringar det handlar om, även om jag får vidröra detta i artikeln. Det handlar om det som rubriken antyder och som vi undrar lite till mans: ”Kommer väckelsen” där många människor söker sig till Gud? Jag skall ge min egen tanke på hur jag ser på det, behöver inte betyda att jag har rätt i det jag säger (skriver) Därför får läsaren pröva det som skrivs med Guds ord och behålla det som är välbehagligt.

Det första tanke, bibelns referens vill jag dela med mig av från:  Luk 18:8 (andra delen)

” Men ska Människosonen finna tro* på jorden när han kommer?”…

Detta kräver en förklaring, man skall inte ta lösryckta versar och göra en lära av det. Därför vill jag kommentera lite kort från texten i den 18 kapitel.

Texten innan handlar om bön och uthållighet, disciplin och målmedvetenhet för att det skall bli så som Gud har lovat. Parallellt med detta  handlar texten i samma kapitel också om människor med egen rättfärdighet. Utgår man efter det oavsett om man är medveten eller tvärt om så blir det bara mänskliga tankar, vilket faller till marken och blir inget av det. Jag har själv varit med om och hört det profetiska rösten som Herren uppmanar sitt folk att ställa sig till förfogande för att ”skörden” skall bärgas in i det sista tider. Nu skall det sägas också att varje profetia  skall prövas och underställas Guds ord.

Mycket av det som vi betecknar som  Gud kommer egentligen från vår mänskliga tankar. Vi har inte förmåga att se utanför ramen, om vi skall använda bilden av det. Vår tanke är begränsad därför att vi är åtskilda från Gud så länge vi bor i den jordiska kroppen.  Nu är det så att Gud har ändå utrustat sitt folk med olika gåvor och uppgifter till gagn för hela församlingen och för människor som söker Gud.

^”1 Men tron är en övertygelse om det som man hoppas, en visshet om det man inte ser.”…

Hur kan man vara övertygad om en sak om ingen berättar vad det handlar om ? Eller, för att vara konkret: Det handlar om Gud, Jesus och Den Helige Anden  som grunden i ”Treenighet” dvs, Gud är Ett i tre personer. Men om någon har berättat så måste det betyda att den eller dessa har hämtat kunskap från en källa där det en gång började. Det måste finnas ett ”Testamente” som är giltig för alla människor generationer igenom.

Kanske förstår en och annan att jag vänder mig till dem som bekänner sig till Kristus i första hand, inte för att jag vill göra skillnad  på människor, utan därför att för oss alla som har fått kunskap skall det också vara ansvar att förvalta det i disciplin för att alla andra som inte har fått kunskap skall kunna se Kristus i oss.

Vi längtar efter väckelse och förändring, Gud vill alltid det, men han tvingar sig inte på någon ända av sin skapelse, utan är ett fritt val.  Handen på hjärtat, och här börjar jag med mig själv först, hur har vi det med Gud? Är vi hängivna och trogna uppdraget han har get oss? Eller, kompromissar vi med sanningen och anpassar oss  till våra omständigheter runt omkring oss?

Jag vill ta med en text från 1Samuelsboken 4:1-2 och kapt.6:1-3, 10-11

” 4 Samuels ord kom till hela Israel. Och Israel drog ut till strid mot filisteerna och slog läger vid Eben-Haeser, medan filisteerna hade slagit läger vid Afek. ² Filisteerna ställde då upp sig i slagordning mot Israel. Striden spred sig, och israeliterna blev slagna av filisteerna, som nergjorde omkring fyratusen man på slagfältet.”…

Den här texten får jag lov att använda som bildspråk på församlingen som gör eftergifter på den ena efter det andra område. Vi känner oss slagna och tappar mod, till sist orkar man inte kämpa emot och då blir det en anpassning också till det som är fel.

6 ”När Herrens ark hade varit i filisteernas land i sju månader, ² kallade filisteerna till sig präster och spåmän och sade: ”Vad skall vi göra med Herrens ark? Låt oss få veta på vilket sätt vi skall sända den tillbaka till dess plats.”…

Åter igen ett bilspråk om Herrens uppenbarelse som hamnade bland falska profeter och missbrukade Herrens namn för sina egna syften. Det varade inte så länge för Herren låter sig inte gäckas eller missbrukas, ganska snart upplevde folket att det blev obekvämt och ville lämna tillbaka Herrens ark.

” ¹⁰ Männen gjorde så. De tog två kor som gav di och spände dem för vagnen. Men kornas kalvar stängde de in hemma. ¹¹ Och de satte Herrens ark på vagnen.”…

Jag kunde tagit mera text från beskrivning av vad som hände med Herrens ark. Vill hellre ha lite kortare text för att ingen skall behöva tröttas ut av all text och sluta läsa.

Eftersom Filisteerna hade stulit Guds ark, som är en förebild på Guds ord och Herrens uppenbarelse, kom också de falska profeter och människor som gav dem bifall i nöd och viste att arken måste återbördas till Guds folk där den hör hemma. I texten finner vi också skrämmande exempel på hur dessa betedde sig när arken skulle skickas tillbaka. De tog två kor och en vagn och lastade Herrens ark på vagnen.

Ni som läser bibeln vet att Herrens ark skulle inte lastas på hjul, den skall bäras av folket, Leviterna som var kallade till präster. Också det ett  bildspråk för oss som  har tagit emot Kristus och bekänt oss till honom , har också vi blivit Guds präster som skall uppenbara ordet för andra människor. Filisteerna visste inte bättre, de hade varken kunskap eller mod hur arken skall hanteras därför lastades arken på en vagn för att de skulle bli av med arken så snabbt som möjligt.

Jag frågar: Är vi lika obekväma  själva när vi bekänner inför människor att vi är frälsta och pånyttfödda? Eller skäms vi för evangeliet och vill inte stötta oss med andra människor när det bli för obekvämt? Och vad värre förnekar vi tom det som Gud själv har stadgat i sin skapelse? Eller kanske tycker vi att det kostar förmycket att följa Jesus och bli hans vittne? Då kanske är det lättare att sätta bekvämlighets hjul på det i tron att det ordnar sig.

Tycker ni att jag är hård och dömande? Må vara så, men jag dömer ingen, Gud är den rättfärdige domaren. Vad jag vill är att vi skall mobilisera vår vilja och våra motiv i ärlighet mot varandra och ta Kristi kors med oss och förtrösta på honom som har lovat att vara med oss och bära våra bördor när vi blir trötta, när vi blir förföljda eller förtalade och tom får lida för Kristi skull.

Herren har inte kallat oss att vandra på den breda vägen där det är lätt, han har kallat oss på den smala vägen kantad av  sten med törnbuskar vid vägen. Det är vägen till livet med Kristus, då kan vi säga: ”Ja Herre låt Ditt rike komma och Din vilja ske så som i Himmelen så också på jorden och med oss som redskap.

/Claudio

Vad är det som får mig att skriva om den kristna friheten, kallad ” Friheten i Kristus”?

En av orsakerna är att innan jag blev en personlig kristen  så upplevde jag som många andra att det mesta var förbud och inskränkningar i den personliga integriteten. Det var jag inte ensam om varken då för 45 år sedan, eller nu som en del andra människor ger uttryck för.

Hur kunde jag bli förvandlad och få motsats uppfattning  efter min omvändelse?  Några tyckte väl att jag blev övertalad till det  och  en företeelse som skulle gå över med tiden.  Åter andra betraktade mig med misstänksamhet och tog fram en stämpel bildligt talat om att jag har gått vilse.

Oavsett vad andra tyckte kan jag  lämna det  bakom mig, för när allt kommer omkring så var det mitt behov som styrde mig. Jag var en sökare, ett bönebarn  som andra i min närhet bad för att jag skulle finna sanningen. Därför bar jag på en längtan att få kunskap om Gud, Jesus  och betydelse av den kristna tron.

Just det sistnämnda vill jag berätta vidare  om med referenser från  Jesu egna ord om vad det handlar om.

Johannes 8:31-38  står det följande:

” ³¹ Då sa Jesus till de judar som trodde på honom: Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar. ³² Och ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria. ³³ De svarade honom: Vi är Abrahams säd och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga: Ni ska bli fria? ³⁴ Jesus svarade dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. ³⁵ Men slaven stannar inte kvar i huset för alltid, men Sonen förblir för evigt. ³⁶ Om nu Sonen gör er fria, så är ni verkligen fria. ³⁷ Jag vet att ni är Abrahams säd, men ni är ute efter att döda mig, eftersom mitt ord inte finner rum hos er. ³⁸ Jag talar det som jag har sett hos min* Fader, och ni gör det ni har sett** hos er fader.”…

Här har vi en träff med Jesus, människor som trodde på honom , och säkert  fanns där såna som var skeptiska till honom  för att dessa hade ingen kunskap om honom.  Det understrukna handlar om så mycket mer  än livet här och nu.

”On ni förblir i mitt ord”… säger Jesus, det handlar inte om något diffust, eller något som är hämtat från andra religioner, eller från avgudars berättelser  som det var vanligt bland folket på den tiden också. Nej, det handlar om ”Guds ord” framburen av Guds Son kommen som människa med beskedet från sin Fader. Jesus talade om Guds rike ganska ofta, men Guds rike är inte sådant som man kan ta på det, utan Guds rike är en övertygelse om att vi är evighets människor med ande, kropp och själ, den sistnämnda skall leva i evighet, och då säger Jesus (inte i texten ovan/Luk. 17:20-30) att Guds rike finns inom er, dvs. den som har fått kunskap och bejakar detta som sin tro.

Hur hänger detta samman med ”Friheten i Kristus”?

Jo detta är själva hemligheten till vårt kristna liv att man överlåter sig till Kristus genom kunskap och tro. Man blir ett med honom, inte fysiskt förstås, utan andligt, men för att få del av det måste vi fatta beslut med vår ande  som finns i oss nedlagt som en evighets människa.

Hur var det för mig i början?

Jo jag hade inte kunskap ännu, men jag föddes på nytt och blev ett andlig nyfödd som behövde mat (andlig sådan) för att kunna växa i tro och förtröstan på Kristus. Det betyder inte att jag var felfri för jag var och är kvar i min mänskliga kropp som hör till den jordiska förgänglighet. Däremot fattar jag beslut med min ande  utifrån den kunskap jag har som skapar tro och förtröstan på Kristus som ger mig kraft och vishet att leva i vardagen. Jag gör inte saker av tvång, eller för att hävda mig, eller för att upphöja mig där jag vinner berömmelse.

Nej jag gör det som jag gör för att peka på honom,  Kristus, som bevisligen har förvandlat  mitt liv. Jag gör det för att jag känner glädje och frid i mitt inre när fler finner sanningen och kan ta emot kunskap som skapar tro.

Åter igen till friheten:  Vad menar Jesus med det?

Jo var och en som syndar är syndens slav säger Jesus i texten ovan.

Hur hänger det ihop med att den som har ”iklätt sig Kristus” ändå syndar?  Det handlar om förlåtelse, när Gud förlåter gör han det för alltid. Det har med vårt beslut att göra, att följa Jesus så som nyfödda barn till Gud.

Bifogar ordet från Rom 7:14-25

” ⁷ Vad ska vi då säga? Är lagen synd? Nej, inte alls! Men synden skulle jag inte ha känt till, om inte genom lagen. För jag hade inte vetat vad begäret var om inte lagen hade sagt: Du ska inte ha begär. ⁸ Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. För utan lag är synden död. ⁹ Och jag levde en gång utan lag, men när budordet kom fick synden liv, ¹⁰ och jag dog. Och jag fann att budordet som var till liv, blev till död. ¹¹ För synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det. ¹² Alltså är lagen visserligen helig, och budordet heligt och rättfärdigt* och gott. ¹³ Har då det som är gott blivit min död? Nej, inte alls! Men synden har blivit det, för att den skulle visa sig vara synd. Den vållade min död genom det som är gott, för att synden genom budordet skulle bli syndig utan gräns. ¹⁴ För vi vet att lagen är andlig, men jag är köttslig, såld under synden. ¹⁵ För jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör, för det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. ¹⁶ Men om jag gör det jag inte vill, samtycker jag till att lagen är god. ¹⁷ Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. ¹⁸ För jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. ¹⁹ För det goda som jag vill, gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. ²⁰ Men om jag nu gör det jag inte vill, så är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. ²¹ Jag finner alltså den lagen hos mig, som vill göra det goda, att det onda finns hos mig. ²² För jag gläder mig över Guds lag till den inre människan, ²³ men jag ser i mina lemmar en annan lag, som ligger i strid mot den lag som är i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag som är i mina lemmar. ²⁴ Jag arma människa! Vem ska befria mig från denna dödens kropp? ²⁵ Jag tackar Gud genom Jesus Kristus, vår Herre! Så tjänar jag nu själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.”…

Den här texten får avsluta dagens artikel, det är en sammanfattning av hur det är att vara människa men ändå fri i Kristus.

Är detta svårt att förstå? Fatta mod och skriv till mig, eller någon annan som du har förtroende för. Jag kan vidare förklara detta om det behövs.

/Claudio

Det låter något provocerande med  rubriken ovan? Låt oss vara överens om en tydlighet om vad det handlar om! Jag är medveten om att många använder ordet  ”Religiösa” om människor som går till kyrkan  och har en religiöst beteende. Detta i sig behöver inte vara provocerande för det är bara fack språk för att förklara ovannämnd konstaterande.

Jo då det finns människor som använder ordet religiös som ett skällsord eller beskrivning i deras tycke att dessa som sysslar med religiösa ting  är lite speciella, är det så? Nej säger jag, därför tänkte jag förklara rubriken med Guds ord.

Börjar med texten från Matteus 13:10-11

” ¹⁰ Då kom lärjungarna fram till honom och sa: Varför talar du till dem i liknelser? ¹¹ Han svarade dem och sa: Därför att det har blivit givet åt er att få veta himmelrikets hemligheter*, men åt dem är det inte givet.”

Det handlar om lärjungars frågor till Jesus, som lika gärna kunde vara… eller ÄR våra frågor, varför talar Jesus i liknelse? Lägg märke till att det mesta av liknelser handlar om vardagliga ting som alla människor borde vara förtrogna med och förstå innebörden av Jesu liknelse. Texten ovan som är understruken handlar om gåvan att få veta himmelrikets hemligheter. Det handlar inte om att lärjungarna har gjort sig förtjänta av det, nej, det handlar om att Jesus utvalde dem genom den kallelse de fick av honom.

Jag kan tänka mig att de hade en vis gammal testamentlig kunskap i religiösa ting, och när de blev kallade av Jesus fanns där en gnutta av hoppet och övertygelsen att Messias skulle komma enligt den gamla  testamentliga  tro. Men Jesus talade om himmelrikets hemligheter som de inte förstod. Just detta ville jag lyfta fram för oss andra som har kommit till tro långt efter lärjungar började missionera.

Samtidigt måste vi ta i akt fortsättningen av texten ovan, jag hoppar över en del text i samma kapitel för att artikel inte skall  blir för långt.

Matt 13:17 läser vi om:

” ¹⁷ För sannerligen säger jag er, att många profeter och rättfärdiga har längtat efter att se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.”…

Så, vad handlade om och vilka var dessa profeter och så kallade rättfärdiga?  Om vi håller oss till profeter i gamla testamentet så handlar det om Guds profeter som har gott ur tiden  men som blev brukade till Guds verk enligt gamla testamentet. Dessa har inte varit med om ”Nåden i den nya Förbundet” som Jesus stadfäste med sitt eget liv, Gud blev människa-Jesus som uppenbarade Faders kärlek och frälsning. Han blev Messias- Frälsaren som fullföljde lagen för att den skulle övergå i Nåden för alla dem som tar till sig kunskapen  om honom som skapar tro och förtröstan.

På samma sätt är det för dagens människor att många kallar sig religiösa men vill inte veta av Guds kraft som kan förvandla en människa till att bli lik Jesus och vara hans efterföljare.

Jag säger det klart och tydlig: Vi har inte samma Gud som andra religiösa, Muslimer, Budister eller andra som förnekar Kristi Gudom. Människan är religiös från naturen därför att vi har fått vår evighets längtan och arv enligt måtto: Ande, Kropp och Själ. Jo då vår kropp, oberoende på om den är vacker eller motsatsen, eller om man är blind eller halt, så har ingen betydelse. Den är ämnad för detta jordiska liv och varar ca  70- 80 år om den blir lång, läser vi i bibeln, dvs. detta gäller globalt sätt.

Men hur än kroppen ser ut har den en ande som hjälper oss att uppfatta andliga ting genom kunskap som blir till tro. Människan i sin tur väljer själv vad den vill tro på. Därför menar jag att vi får vara tydliga med vilken grund vi presenterar för varandra. Lärjungar förstod inte allt som Jesus undervisade om, dessa hade frågor och undran för det var mycket som de hade svårt att förstå. Men när Jesus lämnade dem för att fara upp till sin Fader i Himmelen så fick dessa hans löfte om Den Helige Anden som kommer deras svaghet till hjälp för att bli Kristi sändebud och vittne.

Kunskapen fanns inom dem, men Helige Anden påminner om vad innebörden betyder och hur de skulle hantera mänskliga svagheter.

Joh 14:6 läser vi följande:

” ⁶ Jesus sa till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”…

Skall strax avsluta texten, men vill gärna ta några exempel på skillnad mellan religiös och pånyttföd. Tror att många känner igen sig i beskrivningen. Nikodemus som var en fin man, Gudfruktig enligt gamla traditioner som bar på hoppet att få möta ”Nådens Jesus” men som han inte förstod innebörden av: Jesus såg hans längtan och behov, vad behövde han göra, Nikodemus? ”Du måste föddas på nytt, sa Jesus”… ja… hur gör man det?? Då förklarade Jesus för honom varför han kom och blev människa, se här Guds Son som tar bort världens synd, tro på honom så får du Den Helige Anden som gåva som vittnar om Guds tillhörighet.

Vi går till Petrus som kallades Simon när han  blev kallad av Jesus, en  hetlevrad man som ville så mycket, men blev ändå misslyckad när han förnekade Jesus. Vilken ångest och mindervärd komplex han måste ha känt? Men Jesus visste hur han var, han känner oss också och vet att vi kommer till korta då och då. Nej Jesus dömer oss inte men manar oss att villa oss hos honom för att hämta kraft och inspiration för att bli Jesus följare.

Sista exemplet handlar om en dramatisk händelse: Saulus som var väldig religiös och trodde sig tjäna Gud så han tom dödade några, kanske kan mina muslimska vänner ta detta till sig? Gud har inte kallat oss att döda eller att göra ila vår medmänniska, han har kallat oss för att berätta om det glada evangeliet som förvandlar det mest härdade människor.

Saulus möte Jesus på ett dramatisk sätt och blev fullständig förvandlad från sin religiösa iver. Han byte namnet till Paulus som blev en apostel och missionär för många folk.

Hur blir det med oss? Skall vi kalla oss religiösa utan att ha ett liv i Kristus? Eller skall vi vara överlåtna till Evangeliet och Jesu gärning för att bli hans vittne?

Detta är ett individuellt beslut.

//Claudio

Noterar när jag läser den kristna pressen en fråga angående tillhörighet av en församling. Ja visa kallar det  kyrka, det går bra det också, huvudsaken är väl att vi menar samma sak. Jag har skrivit tidigare om församlingen, så det blir väl en upprepning  med den skillnad att jag går lite mera in i detalj om vad en församling är och dess betydelse för dem som vill vara med, eller tillhör en församling redan.

Så, vad är en församling?

Referens och bildspråk om församlingen från: Upp 1:12-16 läser vi följande:

” ¹² Och jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld ¹³ och mitt ibland de sju* ljusstakarna en som var lik Människosonen, klädd i en dräkt som räckte ner till fötterna och med ett bälte av guld kring bröstet. ¹⁴ Och hans huvud och hår var vitt som ull, så vitt som snö, och hans ögon var som eldslågor. ¹⁵ Och hans fötter var såsom skinande malm som glöder i ugnen, och hans röst var som dånet av väldiga vatten. ¹⁶ Och i sin högra hand hade han sju stjärnor och ut från hans mun gick ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var såsom solen, när den skiner i sin kraft.”…

Texten ovan beskriver de 7 församlingar som Evangelisten Johannes fick sig beskrivet när han blev förvisad på ön Patmos i den Grekiska ö-världen när Romarna förföljde  Jesu efterföljare.

Varför talas det om siffran 7 så ofta som vi läser om i bibeln? Det här är ingen hemlighet, vilket de flesta känner till, det är fullkomlighets tal i den himmelska världen. Det talas om ljusstakar av guld, vad symboliserar dessa?

Joh 1:1-5 och 9-13

” ¹ I begynnelsen var Ordet*, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. ² Den samme var i begynnelsen hos Gud. ³ Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till, som har blivit till. ⁴ I honom var liv, och livet var människornas ljus. ⁵ Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”…

” ⁹ Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor som kommer in i världen. ¹⁰ Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. ¹¹ Han kom till sitt eget, men hans egna tog inte emot honom. ¹² Men så många som tog emot honom, åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. ¹³ De som blev födda, inte av blod, inte heller av köttets vilja, inte heller av någon mans vilja, utan av Gud.”…

Det handlar om församlingen som Guds förlängda arm som skall uppenbara Guds härlighet stadsfäst genom Kristus, Gud själv kommen i människan och som är huvudet för församlingen. Guldet i detta fall är värde som framställs som guldet. Det betyder att en församling är ”Bruden” och Jesus är dess  ”Brudgum” om vi talar bildspråk.

Man kan alltså inte bete sig hur som helst i en församling och dra vanära  inför världen. Självklart består en församling av bristfälliga människor, det kan vi inte komma ifrån. Men motivet att medverka i församlingen där  ordet predikas och praktiseras måste vara det primära. Där är vi människor med olika gåvor och tjänster  lämmar till varandras uppbyggelse  för att Gud skall bli synlig av andra människor. En församling är en helig plats där människor samlas för att hålla Gudstjänst till Hans ära. Det är också en  plats där vi kan dela varandras glädje och sorg och bär varandras bördor. I en församling skall inte finnas plats för raljerande för då skymmer man Gud och allt som vi läser om Honom i ordet.

Det sista stycket i den första texten läser vi om Jesu härlighet och hur den himmelska världen ser på Honom. Ni som läser bibeln noterar att några av Jesu vänner ville röra vid honom efter uppståndelsen. Joh 20:17  ” ¹⁷ Jesus sa till henne: Rör inte vid mig, för jag har ännu inte farit upp till min* Fader.”…

Jesus var kvar på jorden med den skillnad att han gjorde döden om intet med sin uppståndelse. Men när han talade till Johannes på Patmos då var det Jesus, förhärligad som ”Kristus i den Himmelska världen”

Det betyder  att det är inte bara ord utan den himmelska kraften som strålar ut till Johannes för att han skall ge det till församlingar i då tidens värld, och som sedan fortsätter för oss och andra innan Jesus kommer för andra gången på nytt.

Nu kanske någon undrar: Jag kan aldrig tillhöra en församling om det är så höga krav? Själv känner jag igen mig när jag samtalade med min första (avlidna ) hustru. Nej sa jag, jag vill inte bli frälst eller tillhöra en församling för jag kan aldrig hålla alla dessa bud.

Svaret från min hustru blev:  Om du vill skall Gud hjälpa dig,  Ja, jag ville men hur skall det gå till? Jag var totalt novis på det  område.

Jag hade behov och längtan att få lära känna Gud, jag var ett bönebarn, jag sökte  och så småningom blev jag född på nytt (andlingen) så som bibeln beskriver det  i Joh 3:3

Jag blev medlem i en församling på Tjörn och omhändertagen av både pastor och medlemmar och tog till mig av undervisningen. Efter 2 veckor fick jag förmånen att döpas  med nedsänkning i en dopgrav. Jag förstod väl inte riktig då själva betydelsen av dopet men hade övertygelsen redan i början att jag ville göra som Jesus gjorde. Så småningom fick jag kunskap vad dopet betydde, nämligen, man begraver det gamla livet  och uppstår till ett nytt liv med Kristus. Det är alltså en andlig och praktisk bekännelse handling att man följer Jesus.

Sista frågan i dagens artikel:

Skall man vara med i en församling om man ser att det börjar spåra ur?

Jag skulle vilja säga så här: Varför har det spårat ur? Är det brist på undervisningen, eller är det fel på ledarskap, eller prioriterar man världsliga nöjen för att få folk till kyrkan/församlingen? Jag varken kan eller vill döma någon. Den första frågan vi måste ställa oss är: Trivs den Helige Ande i våra samlingar så Han får tillfälle att leda församlingen i det som är sunt? Har vi öppenhet i församlingen för diskussion och samtal utan att man sårar varandra? Eller tycker ledarskap att medlemmarna  skall inte ifrågasätta ledningen på grund av dess kallelse. Jag tror att  vi måste ha en rejäl  portion med saktmod och ödmjukhet och inse att vi är bara människor med fel och brister och inga Gudar som skulle likna Gud.

/Claudio

Börjar med att citera Johannes evangeliet i första kapitel för att ta det som referens till dagens artikel.

” ¹ I begynnelsen var Ordet*, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. ² Den samme var i begynnelsen hos Gud. ³ Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till, som har blivit till. ⁴ I honom var liv, och livet var människornas ljus. ⁵ Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”…

Utifrån rubriken ovan ställer jag frågan till oss alla: Skall vi följa det skrivna ordet, eller anser vi oss kunna ändra den utifrån vår egen tolkning och anpassning  till tidsandan?

För mig är det självklart att det som Jesus undervisade om, och föregick  som exempel i uppfyllande av ”All rättfärdighet” gäller för alla generationer  igenom.  Men, Jesus var här för 2000 år sen, den värld som fanns då är inte samma som vi lever nu, någon frågar?

Då skulle jag vilja ställa en följd fråga: Är inte  Guds ord tidlös?  ”Se referens texten igen” Jo, men människan har fått större kunskap om dess funktion i relationerna mellan människor, därför måste vi anpassa oss till det, tycker visa.

Jag fortsätter att hävda, vi är evighets människor, skapta till Guds avbild, enligt skriften. Hur ser den avbild ut det vet vi inte för att vi har inte sett Gud. Vi kan inte heller utgå från den jordiska kroppen därför att den tillhör jorden så länge en människa lever, för att sen förvandlas åter till stoft. Själen däremot lever vidare i en annan dimension  utifrån vad som är bestämd av hennes ”Skapare”.

Vi tror, de flesta  på en Gud enligt den Apostoliska bekännelsen beskrivet i skriften som en vägledning till människa att följe Jesus enligt hans undervisning och syndernas förlåtelse med nytt liv genom Kristus som begravde det gamla syndfulla människa i döden. Genom Kristi uppståndelse har vi blivit föda på nytt i honom  när vi genom egen personlig tro har blivit begravda i dopets vatten. Den Apostoliska tron är verksam i oss därför att vi har fått Den Helige Anden som hjälper oss att tolka Guds sanning  och ger oss kraft att följa Jesus för att bli hans vittne.

Lägg märke till att allt detta sker i tro, men för att tron skall bli verksam behöver vi kunskap som bygger på Guds eget ord. Om inte kunskapen finns  då kan man inte bedöma  vad som är rätt eller fel, utan blir istället en gissning utifrån exempel nedan, så kallad ”Postmodernism”

Så här beskriver Wikipedia  Postmodernism: citat

” Postmodernism är ett ord som syftar på en utvecklig inom mängd av område så som kritisk teori, filosofi, arkitektur, konst, litteratur och kultur som kan beskrivas som antingen sprungen ur eller en reaktion på modernism och modernitet. Postmodernismen har även definierats som trevandet efter något nytt sedan luften gått ur modernismen.”… slut citat.”

Tyvärr går detta igen på många fler område, politiken, samhällets strukturering och inte minst på den vetenskapliga område inom medicin och extensiella frågor.

När det gäller teologi så tolkar jag detta utifrån Wikipedias beskrivning, att det finns inga fasta gränser, utan allt verkar vara flyttande och anpassningsbart allt eftersom det passar den moderna människan.

Man  märker av ett driv  om anpassning till den moderna samhällets strukturer med motiveringen att förändra och ta till sig något nytt som en framkomlig väg. Jag skulle vilja uttrycka det så att det råder en förvirring på en mängd olika områden där rågångar har flyttats eller tagits bort helt och hålet. När dåliga tider kommer då är också människa mer mottaglig för olika ändringar i samhällets fundament.  Jag ser detta som en följd av att människa ”äter av frukter på gott och ont”

Tyvärr har detta kommit in i visa kyrkor och församlingar, man tar och blandar från andra religioner och påstår att detta är välbehagligt för Gud.

Paulus vände sig till Timoteos i sitt brev och säger följande: 2 Tim 4:3-4

” ³ För den tid ska komma, då de inte ska tåla den sunda läran, utan efter sina egna begär ska de samla åt sig lärare, allteftersom det kliar dem i öronen, ⁴ och vända sina öron från sanningen och vända sig till myter.”…

Att vara granskande och ifrågasätta visa företeelse  är nödvändig , men bör pröva med fundamentet för människans bestånd. I detta ingår ödmjukhet  och saktmod inför livet.

Och ett ord från Joh 15:4-8 bifogar jag följande:

” ⁴ Förbli i mig, och jag i er. Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. ⁵ Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär rik frukt. För utan mig kan ni ingenting göra. ⁶ Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden för att brännas. ⁷ Om ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, kan ni be om vad ni vill, och det ska bli gjort för er.”…

Kort sagt, som Guds folk, församling eller kyrkor, har Gud kallat oss till Kristi efterföljelse. Apostlarna hade Jesus hos sig som undervisade dem, sen blev de självständiga när Jesus for tillbaka till sin Fader och Den Helige Ande tog över som ledsagare och vägvisare för att evangelium om syndernas förlåtelse och evig liv skall bli predikat, först genom apostlar och sen genom dem som kom till tro på deras ord. Därför menar jag, är också vårt  uppgift att vara Kristus trogna. Vi har hans testamente , Guds ord  och hjälparen, Helig Ande som skall visa vägen med vishet och kraft. Betänk att vi är bara redskap som är kallade till trohet och överlåtelse.

/Claudio

Vi befinner oss i ett skedde  då händelserna  i världen  påverkar oss. Jag hoppas att dagens artikel  inte uppfattas som ett standard  svar  för så enkelt är det inte. Den verklighet som vi upplever och som försiggår  i vår närhet, kan man inte avfärda med några enkla svar.

Ändå tycker jag att vi bör ta tillfälle i akt  och försöka ge tröst och hopp till varandra. Själv sitter inte jag på så många lösningar, kanske kan jag bidra till med något litet för att ge mod  och inspiration till andra.

Låt mig då citera Guds ord till att börja med  från  1Petrus brev kap 1:3-9

” ³ Välsignad vare Gud och vår Herre Jesu Kristi Fader, som efter sin stora barmhärtighet har fött oss på nytt till ett levande hopp, genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, ⁴ till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. ⁵ Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som är beredd att uppenbaras i den sista tiden. ⁶ I den ska ni glädja er mycket, även om ni nu en kort tid, om så behövs, måste utstå svårigheter under många slags prövningar, ⁷ för att er tro som prövats, vilken är långt mera värd än förgängligt guld som prövats genom eld, ska visa sig bli till lov, pris och ära, vid Jesu Kristi uppenbarelse. ⁸ Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom tror ni ändå på honom, och ni jublar med en obeskrivlig glädje, full av härlighet, ⁹ när ni vinner målet för er tro, era själars frälsning.”…

Vad läser vi i detalj ovan?

Petrus var med Jesus som en ledare bland apostlarna, impulsiv, ville så mycket och snabbt skulle gå. Men Petrus  hade inte upplevt den riktiga fostran, vilket är inte så konstigt. När han blev kallad av Jesus att följa honom, var han ganska ung och oerfaren. En fiskare som kunde sin sak precis som hans bröder som var en del av besättningen till den anspråkslösa båten.

Vi lägger märke till att Petrus figurerade i varje evangelium  som skrevs av 4 olika personer, Matteus, Markus, Lukas  och Johannes. Det var faktisk Petrus som förmanade Jesus  att han inte skulle behöva lida och dö. Varför, hade han inte läst gamla testamentet som beskrev Jesus  på ett väldig dramatisk sätt i Jesaja 53? Eller hade han missat profeterna som berättade om den kommande Messias som skulle komma och föddas som en människa? Inte vet jag vilken kunskap  Petrus hade när han blev kallad som efterföljare till Jesus. Men jag vet och tror att han älskade Jesus  och betygade honom att han skulle kunna dö för honom.  Ja, kanske var det känslor som styrde då, men när det verkligen gällde och döden grinade honom i ögonen , då var han inte så stark, istället förnekade han Jesus 3 gånger. Hör ni, som läser detta,  är det någon som skulle sätta sig till doms över Petrus?  Möjligen Fariseerna, men dessa ville inte ha med Jesus att göra.

Men Jesus visste allt om Petrus, precis som han vet allt om oss och våra tankar och handlingar. Viljan att förvara Jesus var stor, men detta var inte Guds vilja, vilket Petrus hade ingen vishet om förrän långt senare  när han själv på äldre dar fick lida för sin tro skull. Det är därför han skriver som han gör i sitt första brev som vi läser här ovan.

Men det var Petrus och det hände för så länge sedan, hur är det med oss? Ja, inte är vi bättre vi heller, mänskligt sätt är vi alla samma Petrus i köttet , frånsett att vi har olika personligheter. Kanske är vi lite mera upplysta än vad människor var då och i månt och mycket sitter vi på facit som vi läser om. Många av oss tror att vi kan så mycket, men handen på hjärtat, vem kan trädda fram och påstå att han eller hon kan alla Guds hemligheter?  Vår kunskap  är ett styckverk, men den är ingalunda fullkomlig. Varenda  en  av oss  har frestelser  och fel och brister  som vi får tackla och hantera. Våra behov och vår vilja säger oss så mycket, men när det kommer till handlingen märker vi att vi liknar Petrus.

Skall vi döma oss själva och varandra, eftersom vi förmår  inte hålla våra löften. Nej, det är inte vår uppgift att döma varandra, vår uppgift är att hålla fast vid bekännelse på Guds Son  som var fullkomlig också  som människa  men intog tjänar gestalt för att visa oss vägen.

Kung David som vandrade med Gud kände också att han kom till korta, han skrev en bön till alla generationer som läser bibeln. Det är Psalm 139 men jag skall inte citera hela Psalmen, den som vill kan läsa det i sin helhet.

Bifogar från början  1-11

” ¹ För körledaren. En psalm av David. O HERRE, du rannsakar mig och du känner mig. ² Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. ³ Om jag går eller ligger, så omsluter du min stig och med alla mina vägar är du förtrogen. ⁴ Ty se, det finns inte ett ord på min tunga utan att du, o HERRE, vet allt om det. ⁵ Du omsluter mig på alla sidor, och du håller mig i din hand. ⁶ En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög, jag förmår inte fatta den. ⁷ Vart ska jag gå för din Ande, och vart ska jag fly undan från din närvaro? ⁸ Om jag steg upp till himlen, så är du där, och om jag bäddade åt mig i dödsriket, se, då är du där. ⁹ Om jag tog morgonrodnadens vingar och gjorde mig en boning ytterst i havet, ¹⁰ så skulle också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig. ¹¹ Om jag sa: sannerligen, låt mörker täcka mig, så skulle till och med natten vara ljus omkring mig.”…

Hur blir det då med vår tröst som jag började artikel med?

Jag föreslår att den som vill och orkar läser igenom  Petri brev  för att ta den till sig. Mina ord kan vara överflödiga och missförstås, men Guds ord som läses med behov att hämta tröst och hopp blir levande och ger mod och kraft åt dem som tvivlar.

/Claudio

Alla våra motiv styrs utifrån våra behov och vad vi vill själva med våra liv. Mycket av det kan inte förverkligas  av många olika orsaker, det kan vara av ekonomisk karaktär, eller att vi räcker inte till eller så mycket annat som hindrar oss i våra beslut och handlande. Jag talar om vårt vardagliga liv och handlande, det ingår i livets gång att vi kan  inte ha kontroll på allt som vi ville. Framkomlighet är oftast att lämna det som vi inte kan påverka och gå vidare och fokusera på det som vi kan göra något åt både för oss själva och för andra.

På den andliga område är det samma sak, fast i ett annat perspektiv  och med vetskapen  om att vi kan inte leka Gud i tron att det blir så som vi föreställer oss, eller tom intalar oss om att bara vår tro är stort nog så kan vi nå våra mål.

Jo, jag anar att några kan reagera på mitt påstående utifrån vad som är skrivet i Guds ord:

 Matteus 17:20  ” Om ni har tro som ett senapskorn kan ni säga till detta berg: Flytta dig härifrån dit bort, och det ska flytta sig, och inget ska vara omöjligt för er.”…

Så… vad betyder detta, och hur skall vi förhålla oss till allt som är skrivet i bibeln?

Det första som jag vill ta till mig är helheten i det som vi läser i Guds ord.  Det andra är vår litenhet i förhållande till Guds storhet, vilket handlar också om vår tro som kan vara ”så litet som en  senaps korn”… dvs inte ett tecken på hur stor tro vi har, utan snarare på hur vi uppfattar Guds tilltal och erbjudande i en värld runt omkring oss. I detta ingår åtskildhet för Gud, helgelse som det heter också, men också motivet  och en andlig ”känslighet/vishet  och ro i vår själ att kunna uppfatta  Guds Andes maning till att handla. Läser vi vidare i samma text ovan förstår vi att lärjungar var besvikna  när de kom tillbaka till Jesus  för de kunde inte bota visa personer genom hans namn. Dessa förstod helt enkelt inte (ännu) vad Jesus menade. Deras kunskap var inte färdig, vilken understryker att man skall inte förhasta sig med andliga ting så som det skulle vara standard handlande.

Jag vill citera en kort citat hur Jesus bemötte detta: Samma kapitel Matt 17:21

” ²¹ Men detta slag går inte ut, annat än genom bön och fasta.*…

Här har vi själva kärnan i handlande som tillhör den himmelska världen och som vi har en obefintlig kunskap om.  Vad menar Jesus med sitt ord ovan?

Bön och fasta, varför?

Kan inte minnas att   jag har fastat  på det sättet som Guds ord uppmanar till, därför är jag heller ingen exempel på hur det fungerar praktisk.  Däremot har jag läst mig till hur Jesus fastade och bad i 40 dagar i förberedelse  inför  sitt offentliga verksamhet. Den första fastan som vi kan läsa om är när Mosse går upp på berget Sinai och skall möta Gud i den brinnande busken. Sen har vi en del fasta hos profeterna, också det i gamla testamentet inför stora beslut  som handlade om andliga ting där Gud skall ha sista ordet.

Vad vi kan se av detta är förberedelse, avskildhet  och bön  inför Gud  för att kunna bli ett redskap för honom. Detta understryker på ett påtaglig sätt att det är Gud som handlar genom sina redskap för att hans namn skall bli förhärligad och ärad. Det handlar om människans litenhet och ödmjukhet, som visar på Guds storhet. Det är inget som vi människor kan skryta med eller berömma oss av, vilket vi kan läsa om i Paulus brev till församlingarna där han varnade för andlig högfärd.

Men rubriken handlar om behov och förlåtelse… Korrekt, för att förlåtelse skall bli given  så måste det finnas ett behov till det, som första alternativ, det andra alternativ är att ge förlåtelse för att det skall fungera. Låter det krångligt? Nej inte som det låter… Här har jag varit många gånger och kan säga att det fungerar om man tar det seriöst.

Låt mig ta några exempel: I min ungdom  (kanske ) oförstånd  har jag trampat en hel del  på tårna, vilket mitt samvete gjorde klart för mig  när jag blev personlig kristen. Mitt motiv var då som nu att vara Kristi efterföljare  som ett redskap för honom. Jag förstod ganska snart att jag behövde få förlåtelse för allt innan jag kunde ställa mig till Guds förfogande. Dessutom ville jag inte ha en gnagande känslan av oro inom mig så jag sökte upp människor och bad om förlåtelse. Har faktisk inte möt någon som inte ville förlåta, snarare var människor förvånade att en yngling på 22-25 år visar sån ånger.

För mig var detta ett nytt kapitel i livet, men också en kunskap om att skall man leva i förlåtelsen så får man förlåta andra också. Det innebär att man får en frid och ro i sitt innersta, rädslan att möta mina medmänniskor är borta. Framför allt har jag ro i min själ och frid med Gud.

Detta är tillämpbart både i det profana och det  andliga livet, det vardagliga livet blev lättare att leva när man inte behöver bära med sig händelser som skaver. Det andliga livet har med sig så mycket mer än vi kan förstå till fullo.  Det handlar om det eviga  livet  och frihet i Kristus genom vilken vi hämtar kraft och inspiration i vår bön och i ordet.

För att förtydliga mig till sist:  Skulle det betyda att jag är felfri och fullkomligt utifrån  det som jag skrev?  Inte, så länge vi bor i den  jordiska kroppen är vi åtskilda från Gud. Kroppen tillhör jorden och förgänglighet, den är behäftad med många fel och brister. Men det är dock så att vi är fria i Kristus som har gjort oss rättfärdiga genom att han blev gjord till synd för oss. Genom sin död  besegrade han  synden  och genom sin uppståndelse har också vi fått liv för vår själ och evighets hopp.

Summa av allt detta blir då: Behovet att ta kunskap till sig, genom kunskap söka  sanningen  och förlåtelse som gör oss fria.

/Claudio

Observera att detta är en uppdaterad artikel, den gamla  är skriven  i våras den 2 april. Varför skriva på samma tema igen, kanske någon undrar?  Jo helt enkelt därför att vi möter diverse påstående på en mängd olika områden som har tilltagit, men som behöver inte vara sanning bara för att det sägs så många gånger och av så många fler.

Så här beskriver Wikipedia  Postmodernism: citat

” Postmodernism är ett ord som syftar på en utvecklig inom mängd av område så som kritisk teori, filosofi, arkitektur, konst, litteratur och kultur som kan beskrivas som antingen sprungen ur eller en reaktion på modernism och modernitet. Postmodernismen har även definierats som trevandet efter något nytt sedan luften gått ur modernismen.”… slut citat.”

Tyvärr går detta igen på många fler område, politiken, samhällets strukturering och inte minst på den vetenskapliga område inom medicin och extensiella frågor.

När det gäller teologi så tolkar jag detta utifrån Wikipedias beskrivning, att det finns inga fasta gränser, utan allt verkar vara flyttande och anpassningsbart allt eftersom det passar den moderna människan.

Man  märker av ett driv  om anpassning till den moderna samhällets strukturer med motiveringen att förändra och ta till sig något nytt som en framkomlig väg. Jag skulle vilja uttrycka det så att det råder en förvirring på en mängd olika områden där rågångar har flyttats eller tagits bort helt och hålet. När dåliga tider kommer då är också människa mer mottaglig för olika ändringar i samhällets fundament.  Jag ser detta som en följd av att människa ”äter av frukter på gott och ont”

Tyvärr har detta kommit in i visa kyrkor och församlingar, man tar och blandar från andra religioner och påstår att detta är välbehagligt för Gud.

Nu frågar jag: Bortser man ifrån den första ”Apostoliska förkunnelsen” under täckmantel att vi har blivit mer upplysta och skall därför anpassa oss  till nutiden? Eller det som är ännu värre: Bortser man från Jesu egna ord när han talade i vardagliga liknelser för att människor skulle förstå vad han menade?

Paulus vände sig till Timoteos i sitt brev och säger följande: 2 Tim 4:3-4

” ³ För den tid ska komma, då de inte ska tåla den sunda läran, utan efter sina egna begär ska de samla åt sig lärare, allteftersom det kliar dem i öronen, ⁴ och vända sina öron från sanningen och vända sig till myter.”…

Att vara granskande och ifrågasätta visa företeelse  är nödvändig , men bör prövas med fundamentet för människans bestånd. I detta ingår ödmjukhet  och saktmod inför livet.

Det finns säkert en del som undrar vem jag talar till? Med all respekt för den eller dem som inte känner igen sig, så finns det ändå sökare som undrar och tänker vad som händer och då är det en påminnelse om  att alla vi som undrar är inte ensamma.

Och ett ord från Joh 15:4-8 bifogar jag följande:

” ⁴ Förbli i mig, och jag i er. Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. ⁵ Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär rik frukt. För utan mig kan ni ingenting göra. ⁶ Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden för att brännas. ⁷ Om ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, kan ni be om vad ni vill, och det ska bli gjort för er.”…

Kort sagt, som Guds folk, församling eller kyrkor, har Gud kallat oss till Kristi efterföljelse. Apostlarna hade Jesus hos sig som undervisade dem, sen blev de självständiga när Jesus for tillbaka till sin Fader och Den Helige Ande tog över som ledsagare och vägvisare för att evangelium om syndernas förlåtelse och evig liv skall bli predikat, först genom apostlar och sen genom dem som kom till tro på deras ord. Därför menar jag, är också vårt  uppgift att vara Kristus trogna. Vi har hans testamente , Guds ord  och hjälparen, Helig Ande som skall visa vägen med vishet och kraft. Betänk att vi är bara redskap som är kallade till trohet och överlåtelse.

/Claudio

Förlänger dagens predikan i skriven form som enligt kyrkotexten handlar om ”Döden och livet”

För att vi skall förstå vad det handlar om, så vill jag förklara texten i enkla ordalag. Kan vara så, om man pratar om döden så känns detta något obehagligt. Egentligen vill ingen tänka på döden när man står mitt i livet. Ändå är döden något oundvikligt för alla människor och den kommer för eller senare.

Därför skulle jag vilja avdramatisera själva döden, för att fokusera på livet här och nu och samtidigt ägna en tanke på evighet. Därför vill jag citera bibeln och Jesu ord till syskonen Marta och Maria.

Börjar först från Joh 11:25-27

” ²⁶ Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö. Tror du detta? ²⁷ Hon sa till honom: Ja, Herre, jag tror att du är Kristus, Guds Son, som skulle komma i världen.”…

Det här var en fråga till Marta som var Jesu vän, syster Maria stod bredvid med andra människor i sälskapet, vilket indirekt talar om att det gäller för alla som kunde höra det.

Till handlingen hör också att Jesus var på ett annat ställe när han fick bud att komma till Marta och Maria. Det var inte så längesen han var hos syskonen som besökande vän. Då var även broder Lazarus närvarande. Och det var just Lazarus som var orsaken till att systrarna var i nöd och behövde hjälp och stöd för situationen de befann sig i. Kort sagd ett mänsklig deltagande som vi andra brukar hamna på lite till mans när nöden kommer på och kanske döden knackar på dörren. I det här fallet är döden bara en påminnelse om att vi är dödliga människor som skall avkläda oss det jordiska livet när tiden är inne och gå över i en annan dimension som kallas  evigt liv. Precis som Marta och Maria var påminnda om sin dödlighet när deras bror var på väg till evighet så möter också vi tillfälle då någon av våra närmaste är på väg bort utan återvändo.

Därför vill jag förklara skriften så enkelt som möjligt för att vi skall förstå tanken med livet utifrån Guds perspektiv. Jag är förstås medveten om att det finns människor som inte kan eller vill tro. Tanken är heller inte att försöka övertala någon, eller skrämma någon för att börja tro. Tron är individuellt och beslutar själv om man vill pröva det som sägs. Men döden är något som alla får förhålla sig till oberoende om man tror det eller förkastar det.

Låt oss då se vad Jesus ville säga till sina vänner och till folket som var närvarande.  I samma kapitel längre ner läser vi om syster Maria som  kastade sig ner vid Jesu fötter i besvikelse att hennes bror hade dött. Kanske hade hon för stora anspråk på Jesus eller det var bara ett uttryck för sorgen, det vet vi inte.  Men vist känner vi igen oss lite till mans när vi drabbas av prövningar och börjar undra i vårt  tvivel var Gud är när vi har det som jobbigast.

Vi läser i samma kapitel från vers 33-34

” ³³ När Jesus såg henne gråta och att judarna som hade följt med henne också grät, blev han upprörd i anden och själv skakad ³⁴ och sa: Var har ni lagt honom? De sa till honom: Herre, kom och se.” och då föl Jesus i gråt…

Förstår vi att Jesus hade mänskliga känslor  han var en människa men ändå Gud kommen för att försona världen,  genom tro med sig själv och Gud.  Detta är något för oss också som bekänner oss till Jesu efterföljelse att visa deltagande och känslor, citat: ”Om någon gråter, gråt med dem, eller om någon skrattar och är glad gläd er med dem”…  Att visa äkta delaktighet är ett sätt att visa på Guds omsorg och kärlek till sin nästa.

Här följer några kommentarer från människor som gjorde sig lustiga över Jesus, men som lika gärna kan hända, och händer ofta för dem som tror:

Citat från vers 37-44

” ³⁷ Men några av dem sa: Kunde inte han som öppnade den blindes ögon också ha gjort så att denne inte hade dött? ³⁸ Då blev Jesus upprörd på nytt i sitt innersta och gick till graven. Det var en grotta, och en sten låg ovanpå den. ³⁹ Jesus sa: Ta bort stenen. Den dödes syster Marta sa till honom: Herre, han luktar redan. Det är ju fjärde dagen. ⁴⁰ Jesus sa till henne: Sa jag dig inte att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet? ⁴¹ Då tog de bort stenen från stället där den döde låg.* Och Jesus lyfte blicken och sa: Fader, jag tackar dig att du har hört mig. ⁴² Och jag vet att du alltid hör mig, men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de ska tro att du har sänt mig. ⁴³ Och då han hade sagt detta, ropade han med hög röst: Lasarus, kom ut. ⁴⁴ Då kom den döde ut, inlindad om händer och fötter med bindlar, och hans ansikte var ombundet med en duk. Jesus sa till dem: Lös honom och låt honom gå.”…

Vad ville Jesus säga till alla närvarande? Jo, de som gör sig lustiga på Guds bekostnad skall låta bli det för Guds tankar är inte mäniskor tankar, Guds förmåga är inte mäniskors förmåga. Därför ville Jesus bekräfta för alla att Gud är den som Han har sagt sig vara och kan göra mer än vi människor kan tänka eller fatta. Vår uppgift är att tro om än tron är så liten som ett litet senaps korn. Genom tron förtröstar vi på det som vi inte ser och kan riktig uppfatta med vårt förstånd. Genom tron förstår vi att det finns ett liv efter detta jordiska och får lov att förbereda oss. En sådant förberedelse är just att söka tron och ta till sig kunskapen för att bli Jesu efterföljare så som han har undervisat om.

Jag avslutar där jag började:

” ²⁶ Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö. Tror du detta? ²⁷ Hon sa till honom: Ja, Herre, jag tror att du är Kristus, Guds Son, som skulle komma i världen.”…

/Claudio