Alla vet vi att man kan slira med sanningen beroende på vad man vill få fram. Dessutom kan sanningen sägas på många sätt och berätta helt annat än vad man tänker sig.

Mitt motiv är att berätta sanningen så som jag såg den från början, därför kan rubriken ovan uppfattas på ett annat sätt av andra.

Rubriken kunde lika gärna sättas som ”överandlig eller ljummen”… Nu tar du allt i någon tycker?

Fortsätt och läs vidare om det är så? Själv anser jag inte att det är min uppgift eller mandat att döma någon, låt oss därför ta Jesu egna ord på allvar istället och stanna upp inför ”ordet” och exempel om hur han gjorde när han talade och bemötte både apostlar och människor som lyssnade på honom.

Får återkomma till min berättelse när jag blev ”frälst,” förresten ordet kräver en förklaring, alla kanske uppfattar inte vad det betyder? Det gjorde inte jag i början heller, så låt mig komma från början:

I den mekaniska verkstaden som jag var anställd hade jag en fin människa som var arbetsledare/verkmästare och vi hade utvecklat en fin vänskap, kanske på grund av att jag var så ung där jag jobbade och behövde lite vägledning i min yrkesroll.

Efter några år i firman fick jag mer och mer förtroende av både honom och personalen trotts min unga ålder. Så blev jag frälst den dagen i slutet på januari 1974, ja hur gick det till det vet de flesta redan därför vill jag inte upprepa mig.

Nästa dag berättade jag detta för både Pär och övriga kamrater som tog allt med ro: Ja ja, det går snart över tyckte några, medan andra ryckte på axlar, nå ja lillen, som jag kallades då får göra som han vill.

Pär-vaktmästaren däremot tyckte nästan synd om mig, han såg en liten spinkig människa framför sig, kanske tänkte han att det fanns inte mycket bakom skalet på 21 åringen så han ville komma med goda råd. Alltid något, men det fanns en hake? ”Lillen” du behöver inte vara så religiös, att du har en Guds tro är ok, men försök att hålla det på en lagom nivå?

Låt oss vara tydliga: Vad är lagom nivå? Vad betyder tron på Gud och Jesu för att det skall vara lagom?

Om jag ville bli frälst så var det första kriteriet att det skall hålla, jag menar, jag var ganska trött på att konfronteras av diverse religioner i då tidens Göteborg. Varför skall jag behöva bli frälst när jag var uppväxt i det Katolska samfundet? Skulle ”gräset vara grönare på andra sidan?” Nej det förstod jag ganska tidigt.

Dessutom, var jag van vid frihet, varför skall jag låta mig bindas av diverse förbud  och göra mitt liv till tvång? Nej det gick inte ihop. Jo då, jag var en sökare och var medveten om att om det finns en Gud som har skapat allt, varför skall det vara så svårt att förstå hans existens?

Här är själva kärnan till dagens artikel, därav också rubriken ovan som jag vill förklara på ett enkelt sätt.

Börjar med att vara religiös:    

Pär hade rätt när han försökte tillrättavisa mig som han gjorde, det var dock från hans egen horisont. Han gick säkert i kyrkan och lyssnade på andliga sånger, men jag frågar utan att det skall vara dömande: Kände han sanningen så som Jesus framställde den i verkligheten? Den fråga får bli obesvarad därför att jag kan inte fälla omdöme om det.

Vi måste ändå gå vidare och ställa frågan: Varför blev det så  många krig genom sekler i religionens namn? Ingen är undantagen här, varken protestanter eller katoliker, alla andra lämnar vi därhän. Om det är så att Jesu ord hade betydelse för dessa då handlade människor tvärt emot ordet och var kristna bara till namnet.

Ja men vi som går i kyrkan ger allmosor och bryr oss om det svaga, skall vi stämplas som kättare? Självklart inte, det är därför jag skriver den här artikel och hänvisar till Jesu ord och handling.

Vad menar du att vara överandlig kanske någon frågar?

Jo då det finns såna också som anser sig komma längre i det andliga livet och en del tycker att de är förmer än andra. Jesus konfronterade fariséerna därför att dessa gav uttryck att äga hela sanningen, bokstavstrogna men ville inte veta av Guds kraft.

Det var så fint att synas bland folket i sina vackra kläder och bli prisade av människor för deras duktighet. Tyvärr stängde dessa dörren till Guds evighet, det var falska profeter.

Vad betyder att vara Jesu efterföljare:

Här vill jag gärna ta ett ord från profeten Elia när han var med om stora under med Bals profeter. Vad var det som hände? Den som vill kan läsa om det i 1 Kungaboken 18 och 19

Profeten Elia var inte mer än någon annan, men hans gåva var att han fick kallelsen att vara Guds sändebud/profet i det gamla testamentet. Han fick vara med som redskap att Gud handlade på övernaturlig sätt för att förhärliga sitt namn inför falska profeter.

Hur gick det för Elia sen då? Han fick en dom över sig från drottning Isebel att han skulle dödas för det som han fick medverka till, här måste vi få klart för oss att när Gud verkar så försöker satan göra detsamma och använda människor som inte bekänner sig till Kristi kors och hans försoning.

Elia som var med en sån härlighet från Gud blev så rädd så han gick och gömde sig. Borta var det som han var med om och istället kom en vardag in i hans liv, ja faktisk en påminnelse om att vi människor är just bara människor och inga Gudar. Någon överandlighet hade inte hjälpt Elia vilket han snart blir varse om. Han var så svag så han önskade sig döden.

Sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra läser vi i Romarbrevet 11:29

Vad gör man då när allt kraft är borta, inspirationen och kanske ledarskap eller andra uppgifter är borta i församlingen(ar)?

Psalm 46:11  ”Bli stilla och besinna att jag är Gud”… läser vi”…

Hade Elia glömt det? Det vet vi inte? Trodde han att Gud skulle komma på ett särskilt sätt? Ja det gjorde han… Hur är det i våra samfund idag? Tror vi att Gud kommer bara så som vi förväntar oss i våra mänskliga tankar? Läsaren får själv svara för det.

Elia själv trodde att Gud skall komma genom åska och blixtar, eller så skulle Han komma genom oväder och stormar, kanske genom eld och vatten? Alla dessa exempel fick Elia erfara men Gud var inte där. Han kom till Elia genom en stilla susning när det blev lugnt och mottagligt i hans innersta.

Ja så handlar Gud med oss, han brukar oss och ger oss nåd för varje tillfälle, men Gud är inte alltid i höga rop, han är inte alltid i diverse beteende, han kommer till oss på många olika sätt.

Skall skicka med ett ord från Jesus själv Matteus 11:28-30

” ²⁸ Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, och jag ska ge er vila. ²⁹ Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat, och ni ska finna ro för era själar. ³⁰ För mitt ok är milt, och min börda är lätt.”…

Detta sammanfattar hela evangelium och nåden att få tro och komma till Jesus för att bli frälst och få evigt liv. Det börjar med några steg medan tro växer, Guds ord ger inspirationen, precis som för Elia när han skulle äta, metafor för den andliga maten, för annars blir vägen för lång och risken att man går vilse.

/Claudio

Uppdaterad 26 april

Jag kan inte minnas att jag skrev så mycket om bön tidigare, ändå är det ett  viktig område. Därför tänker jag skriva lite mera utförlig vad bön är och vad den har för betydelse i våra liv.

Att bön är ”samtal med Gud” förstår de flesta, däremot vad den har för praktisk betydelse är det svårare att greppa för många. Jag kommer citera från några bibelställen som referens till det som jag ville lyfta fram, framförallt skall vi ta Jesu exempel på hur han gjorde och varför.

Från 1 Samuels boken 1:9-16

” ⁹ Sedan de hade ätit och druckit i Silo, reste sig Hanna och gick till Herrens tempel, där prästen Eli satt på sin stol vid dörren. ¹⁰ Hon var djupt bedrövad och började be till Herren under häftig gråt. ¹¹ Hon gav ett löfte och sade: ” Herre Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma din tjänarinna utan ge henne en son, då skall jag ge honom åt Herren för hela hans liv, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud.”

¹² När hon länge bad inför Herren, gav Eli akt på hennes mun. ¹³ Hanna talade i sitt hjärta, och bara hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes inte. Då trodde Eli att hon var drucken. ¹⁴ Därför sade han till henne: ”Hur länge skall du bära dig åt som en drucken? Se till att ruset går av dig!”

¹⁵ ”Nej, min herre”, svarade Hanna, ”jag är en hårt prövad kvinna. Vin och starka drycker har jag inte druckit, men jag utgöt min själ för Herren. ¹⁶ Tag inte din tjänarinna för en dålig kvinna, det är på grund av min stora sorg och smärta som jag har talat ända till denna stund”

Tänk hur det kan bli, tom våra närmaste kan missförstå oss och uppfatta att vi beter oss som om vi har mist förståndet. Varför blir det så?

Mitt svar på det är att människor förväntar sig att man skall bete sig på ett speciellt sätt beroende på i vilket fack dessa placeras. Jag skulle vilja avdramatisera detta, det handlar inte om teater spel eller en uppvisning hur man utformar sin bön.

Det handlar om hjärtats inställning till längtan och behov frammanad i ärlighet och i början en liten tro som gör att man vågar uttrycka sig så som man känner sig mest bekväm med.

Detta gäller den personliga bön som inte är beroende av varken plats eller tid. men av praktiska skäll, för att man skall få avskildhet och ro bör den inte vara i miljöer där det finns mycket surrande och störande röster.

Först några andra exempel gäller enligt punkterna nedan.

1. Personlig bön
2. Gemensam bön
3. Unisont bön

Utifrån detta skall vi se betydelse av bönen. Därför tar vi som första exemplet  Matteus 7:7-11 där Jesus undervisar själv om bönen.

” ⁷  Fortsätt be, så ska ni få. Fortsätt söka, så ska ni finna. Fortsätt bulta på, så ska dörren öppnas. ⁸  För den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar på ska dörren öppnas. ⁹  Vem av er skulle ge sin son en sten om han bad om en bit bröd? ¹⁰  Och vem skulle ge honom en orm om han bad om en fisk? ¹¹  Ni vill alltså ge goda gåvor till era barn, trots att ni är syndare. Tänk då hur mycket mer er Far i himlen vill ge det som är gott till dem som ber honom om det!”…

Detta är alltså den personliga bönen och då infinner sig frågan hur eller  vad skall man be om? Nästa exempel och bibelcitat från Jesus:

Matteus 26:36-42

”³⁶ Sedan gick Jesus med dem till en plats som heter Getsemane, och han sade till lärjungarna: ”Sitt här, medan jag går dit bort och ber.” ³⁷ Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner. Ängslan och ångest kom över honom, ³⁸ och han sade till dem: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka med mig.” ³⁹ Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: ”Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.”

⁴⁰ När han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, sade han till Petrus: ”Kunde ni då inte vaka en kort stund med mig? ⁴¹ Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.” ⁴² Sedan gick han bort för andra gången och bad: ”Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja.”

Detta är tillfället då Jesus skulle gripas och överlämnas åt sitt lidande och död. Man kan väl säga att det var en situation av nöd och han kände behov att bli styrkt och få kraft för att kunna möta det som väntade honom.

På samma gång är det också ett exempel till oss hur vi skall be när nöden kommer. Det kan vara sorg när någon anhörig har lämnat oss, eller svåra besked om sjukdom, eller något annat som känns övermäktig i situationer vi råkade hamna i.

Ett annat exempel är Jesu förberedelse inför hans offentliga verksamhet när han drogs sig undan för att fasta och be i 40 dagar. Av utrymmes skäll skall jag inte citera texten, den som vill kontrollera att det är så kan läsa det i Matteus 4:1-11

Detta är också ett exempel till oss när vi står inför svåra beslut får också vi förbereda oss genom bön och säga till Gud som är vår Fader, hur vi har det och vill ha hjälp med det som vi står inför.

När vi läser evangelierna märker vi gång på gång att Jesus drog sig undan för att i sin ensamhet be till sin Fader.

Jag nämnde ovan om gemensamma bönen, detta finner vi i Johannes evangeliet 17 kapitel där Jesus samlade sina lärjungar och bad för dem för att det skall bli bevarade i tron och ta efter honom som förebild för andra människor. Den som vill veta mera kan läsa hela kapitel, själv vill jag citera från vers 18-23

” ¹⁸ Liksom du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. ¹⁹ Och jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen.

²⁰ Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord^[a] kommer att tro på mig. ²¹ Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. ²² Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett: ²³ jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig.”…

Detta sammanfattar det mesta om bönen och dess betydelse. Jag skall strax avsluta dagens artikel, men för tydlighets skull skall jag nämna om hur man skall be rent praktisk.

Är man i en gudstjänst och bli uppmanad till gemensamt-unisont bön går det bra det också, förutsagd att det överensstämmer med den tro som bygger på Jesu lära och exempel. Kom ihåg, det är hjärtats bön som det handlar om, dvs. man måste vara ärlig mot sig själv och mot  Gud. Utrycks formen spelar ingen roll, den som vill be högt skall be på ett sådant sätt att andra människor förstår vad det handlar om och bejaka detta till Guds ära.

Sen tycker jag själv att det måste finnas ordning och disciplin i offentliga sammankomster för att inte eventuella besökare skall bli rädda och skrämmas bort.

/Claudio

Innan jag förklarar hur det ligger till, så är mitt svar obeveklig, nej! Varför får visa människor lida mycket, medan andra kan gå genom livet utan att drabbas av lidande nämnvärt? Förresten, vad är lidande? Är det bara sjukdom, eller att inte kunna äta sig mät, eller kanske frysa, eller att inte ha en bostad, osv.

Frank Mangs, den kände evangelisten på 50-70 talet fick frågan en gång: Varför får visa människor lida och bära på sjukdomar, medan andra går fria? Mangs svarade: ”Jag har predikat om en god Gud som jag står för, men lidandets gåta kan jag inte ge något svar på.”…

Precis så är det, vi människor förstår inte allt, det som ligger utanför vår kontroll skall vi inte försöka kontrollera, vi måste lyfta på hatten och gå vidare. Att göra sig möda och besvär för sånt som leder till en återvänds gränd, är ingen mening med livet.

Men saker och ting kan vi ana, och kanske vågar vi oss på en liten kommentar. Åter igen får vi gå tillbaka till Guds ord, i detta fall från början när Gud skapade människa till sin avbild. Det var en avbild du läser, inte att Gud skapade Gudar. Tanken var gott, människan skulle leva i paradis liknande tillvaro om det inte var för den fallne ängeln, djävulen som gjorde uppror mot Gud och hans änglar. Jag behöver knappast upprepa mig om vad som hände med det första människa, synden kom in i världen, ”arvsynd” där människan blev fråntagen den ursprungliga gemenskapen med Skaparen.

”I ditt anlete svett skall du förtjäna ditt bröd”… läser vi om i början av bibeln. Men vi läser också lite längre fram att Gud satte ett tecken för Kain, som slog ihjäl sin bror Abel på grund av avundsjuka. När Kain ångrade sin synd, förlät Gud det hemska han hade gjort, och tecknet som långt senare skulle visa sig korset där Guds Son gav livet för mänsklighet som försoning och upprättelse till Guds gemenskap och evigt liv. Kain förstod väl inte riktig vad det handlade om då, men han fick gå vidare i tron på det löfte som han fick då.

Vad har detta med våra lidande att göra?  Det handlar om förgänglighet av alla människor, det som tillhör världen och den jordiska kroppen vittrar sönder under tidens gång. På samma sätt som jorden skall nöttas ut som en mantel, så skal också människan vända till jord, varifrån hon är kommen från början (här talar vi om kroppen) själen och anden vänder tillbaka till sin skapare i gemenskap med Honom, förutsatt att man ville det själv.

I det förgängliga tillstånd finner vi lidande som följer, några mer andra mindre. Ni har väl läst artikeln om ”Herrens glädje”? Den finns på första sidan och kan läsas om du stegar ner dig till artikeln. Alternativt kan du klicka här för att komma dit.

Hur blir det då med teologi som predikar att alla är berättigade att ta ut hälsan, med hänvisning av att det är skrivet: ”Genom hans sår har vi blivit helade”? Detta kallas också för framgångs teologi och bygger mycket på hur mycket man tror, skall det förverkligas. Jag delar inte den uppfattning, därför att köttet, som vi är skapta av ligger i strid med Anden. Anden gör levande, medan köttet har behag till det som hör det jordiska ting, med allt vad det innebär.

Svaghet är en faktor som vi människor drabbas av, Paulus hade själv problem med det och bad enträget till Gud att han skulle bli befriad från det. Låt oss läsa det från 2 Kor 12:7-10

” Och för att jag inte skulle förhäva mig över de utomordentligt höga uppenbarelserna, fick jag en törntagg i köttet, en Satans ängel som ska slå mig, för att jag inte ska förhäva mig. ⁸ Angående denna bad jag till Herren tre gånger att den skulle vika ifrån mig. ⁹ Men han sa till mig: Min nåd är dig nog, för min* kraft fullkomnas i svaghet. Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av mina svagheter, för att Kristi kraft ska vila över mig. ¹⁰ Därför är jag vid gott mod, i svaghet, i förakt, i nöd, i förföljelser, i svårigheter för Kristi skull. För när jag är svag, då är jag stark.”…       

Som vi ser av texten ovan så beror det inte på om vi är friska eller starka vackra eller rika. Allt beror på vår inställning till Guds ord och Hans nåd. Inser vi att vi är svaga i oss själva, då kommer Gud att uppenbara sin kraft, som skall visa sig vara Hans och inte något som kommer från oss själva. Kort sagt, det är inte vi som skall lysa, utan Kristus i oss och den Helige Anden samverkar till att uppenbara Guds tankar till Guds förhärligande.

Innan jag slutar vill jag ta ett ord från Jesus själv: Från Joh 15:1-5

” ¹ Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen. ² Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den ska bära mer frukt. ³ Ni är redan nu rena på grund av det ord som jag har talat till er. ⁴ Förbli i mig, och jag i er. Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. ⁵ Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär rik frukt. För utan mig kan ni ingenting göra.”…

Vinrankan är bara ett exempel som Jesus tar i sin berättelse. Om någon inte känner till, kan jag berätta om att en vinranka behöver ganska hård beskärning, för att kunna ge bra frukt. Delvis för att den växer väldigt fort och yvigt, därför måste den tuktas och beskäras för att inte de vilda skotten skall kväva frukten. Så kan det vara i vårt andliga tillstånd också, vi liknar en vinranka som spretar åt alla hål för att sträcka sina grenar, vi vill gärna fånga så mycket i vårt dagliga liv som tar bort uppmärksamhet från vad som är vår viktigaste uppgift. Resultatet blir förstås därefter.

/Claudio