Festen var över som varade i över en vecka, som blev en antiklimax där inget var sig lik som man förväntade sig. Gästerna som kom till Jerusalem packade sina tillhörigheter och begav sig hem med en besk eftersmak.

Inte så konstigt för folket på den tiden när Jesus var närvarande fysiskt. Det var människor som vi är fast i en annan tid. Att luften går ur en efter en fest eller samling oberoende hur länge det varar och den grå vardagen kommer igen när man känner håglöshet i tillvaro och känner sig vilsen.

Vad skall man hitta på då? Då finns det tröst i Gudsord och referenser som bifogas i texten kan också vi i dagens moderna värld ta till oss som en tröst och påminnelse att dagarna skiftar och går upp och ner som drabbar inte bara troende människor. Man kan inte alltid vara på topp med motiveringen att det är frid och fröjd. Läst fortsättningen på texten och stanna upp, vad är tanken på livet?

Jesu försoning är fullbordat, han blev ”Förhärligad” i och med seger över döden och dödsriket. Han fick en annan kropp, en oförgänglig sådan, som väntar också dem som kommer att stå upp från sina gravar på den yttersta tiden.

Här kan vi läsa om det: 1 Tes. 4:13-18

” Men jag* vill inte, bröder, att ni ska vara okunniga angående dem som har somnat in, för att ni inte ska sörja som de andra, som inte har något hopp. ¹⁴ För om vi tror att Jesus har dött och uppstått, så ska också Gud föra fram dem som har somnat in i Jesus tillsammans med honom. ¹⁵ För detta säger vi er med ett Herrens ord, att vi som lever och är kvar till Herrens återkomst*, inte alls ska komma före dem som har somnat in. ¹⁶ För Herren ska själv stiga ner från himlen med ett befallande rop, med ärkeängelns röst och med Guds basun, och först ska de som dött i Kristus uppstå. ¹⁷ Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp tillsammans med dem på skyar för att möta Herren i luften. Och så ska vi alltid vara hos Herren. ¹⁸ Trösta därför varandra med dessa ord.”

Jesus var kvar kroppsligt, innan himmelsfärd skulle Han lägga det sista uppdraget till sina lärjungar som skulle ta över och berätta om frälsningen och ”Nåden och kärleken” i Jesus, Messias, Frälsaren i det Nya testamentet.

Låt oss se vad som hände efter uppståndelsen, med hans lärjungar, och det som har betydelse för oss, som är ”Påskens vittnen” i Den apostoliska tiden som är viktig och är grunden för det oförfalskade evangeliet. Det är många som lägger till och drar ifrån som försvar att vi är moderna och tänker inte så som människor tänkte då.

Det som hände i början och som Jesus fullbordade, med motiveringen att vi lever med hoppet om en annan tid när vårt jordiska liv upphör på jorden. Det som många glömmer, är att Gud är oföränderlig och är densamme i alla tider. Att lagra kunskap och erfarenhet kan ta tid, då som nu. Jesu lärjungar kunde inte förstå allt och omsätta i praktisk handling. Det var en process som dessa gick igenom, en fostran och korrigering av Jesus själv tills de blev mogna att själva ta ansvar som Jesu egna vittne.

Lärjungar ja, och Jesu efterföljare, vad hände med dem? Det blev tomt, Jesus saknades, hur skall man försörja sig nu och få en meningsfull tillvaro? Känner du igen dig, det gör jag och många med mig. Man tycker att det är så underbart när man har medgång och allt tycks flytta på. Arbete i kyrkan eller församlingen känns så underbart, men så hände något som välter vardagen över ända och man känner inte igen sin vardag längre. ”Några ropar i sitt innersta, var är du Gud, du känns så långt borta?” Nej jag orkar inte längre, lika bra att gå tillbaka till sitt gamla liv och bedöva sina känslor, vad det nu finns till hands.

Så gjorde lärjungarna också, vi går ut och fiskar, måste försörja oss, vi får försöka ta initiativ i vår tillvaro. Sagt och gjort, det blev inte så som de hade tänkt sig, att vara fiskare är ett hårt liv nu, det hade varit ännu värre då, när man dessutom får dra tomma nät då blev besvikelse ännu större.

Ni klentrogna var är eran tro, kan man nästan höra sina belackare? Ni har varit med Jesus, har ni inte förstått vad han talade till er? Det blev en hammare över dem som kände att livet kändes tung redan innan.

Kravet att prestera i tron var så hög och många var på väg att ge upp. Detta är en spegel för många i vår tid, trotts att vi har facit i hand och kan läsa texterna i bibeln och ta lärdom om det.

Nej då det blev tomt i näten och då var det lika bra att ge upp… Bifogar berättelsen från Johannes 21: 1-14

” Därefter uppenbarade sig Jesus på nytt för lärjungarna vid Tiberias sjö. Och han uppenbarade sig på följande sätt: ² Simon Petrus och Tomas, som kallades Tvillingen, och Natanael, från Kana i Galileen, och Sebedeus söner och två andra av hans lärjungar var tillsammans. ³ Simon Petrus sa då till dem: Jag går och fiskar. De sa till honom: Vi går också med dig. De gick ut och steg genast* i båten. Men den natten fick de inget. ⁴ Och när det nu hade blivit morgon, stod Jesus på stranden, men lärjungarna visste inte att det var Jesus. ⁵ Då sa Jesus till dem: Barn, har ni något att äta? De svarade honom: Nej. ⁶ Och han sa till dem: Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så ska ni få. Då kastade de ut, och nu fick de så mycket fisk, att de inte kunde dra upp det. ⁷ Den lärjunge som Jesus älskade sa då till Petrus: Det är Herren. När Simon Petrus hörde att det var Herren, tog han på sig ytterplagget, för han var inte klädd, och kastade sig i sjön. ⁸ Men de andra lärjungarna kom med båten, för de var inte längre från land än omkring 200 alnar*, och de drog efter sig nätet med fiskarna. ⁹ Och när de hade stigit i land, såg de glöd ligga där och fisk som låg på den och bröd. ¹⁰ Jesus sa till dem: Bär hit av de fiskar som ni fångade nu. ¹¹ Simon Petrus stod upp och drog upp nätet på land, fullt av stora fiskar, 153 stycken. Och fast de var så många gick nätet inte sönder. ¹² Jesus sa till dem: Kom och ät. Och ingen av lärjungarna vågade fråga honom: Vem är du? De visste att det var Herren. ¹³ Då kom Jesus och tog brödet och gav åt dem, och likaså av fisken. ¹⁴ Detta var nu tredje gången som Jesus uppenbarade sig för sina lärjungar, sedan han hade uppstått från de döda.”

Mitt i kampen kom Jesus obemärkt till stranden, medan lärjungar trodde det var en främling. Reaktionen blev minst sagt blandat: Kasta ut nätet på andra sidan, när vi har slitit så mycket?…

Ja varför inte, de hade inget att förlora, förstår du tankegången för oss andra? När budskapet var något svårt för lärjungar vid ett annat tillfälle: Johannes 6:68  ”Herre till vem skulle vi gå, du har det eviga livets ord”…

Från Psaml 139:7-8  ”Vart ska jag gå för din Ande, och vart ska jag fly undan från din närvaro? ⁸ Om jag steg upp till himlen, så är du där, och om jag bäddade åt mig i dödsriket, se, då är du där.”

Våran tröst är att Gud vet vad för människor vi är, han har fördrag med våra fel och brister och går inte till rätta med oss. Istället ger han oss tillfälle att stanna upp för att i bön och stillhet inhämta ny kraft och inspiration för att ta nya tag.

Att vara Jesu vittne är inget man gör i sin egen kraft, detta är en kallelse från Gud att bli den som han har get sina gåvor i olika former för att bli redskap i Guds händer.

Det är så lätt att skriva ner några rader, tänker en del, men man kan inte tvinga sig att tro när tvivel sätter in. Så är det, dröjer kvar i texten ovan, vad gjorde Jesus för lärjungar?

Det var tidigt på morgonen, kanske lite småkyligt, Jesus gjorde i ordning en brassa som kärleksbevis. ”Mina har ni något att äta frågade Jesus?” Svaret var givet, ta hit några av fiskarna som ni fick…

Efter en stund var maten serverad, ”Kom och ätt säger Jesus”… Han skällde inte över dem för att de hade glömt hans ord. Nu fick de sig en måltid först, sen kom förnyad kallelse med början till Petrus:

”Simon älskar du mig mer än dessa gör?… Varför just Simon? Han ville vara en ledare och skulle vara den siste som överger och förnekar Jesus. Vi vet hur det gick, anden var villig hos Petrus, men köttet var svag och detta tog överhanden hos Petrus. Är inte vi i samma sitts också? Vi ville så mycket, ibland går det sönder och då får vi dåligt samvete och blir missmodiga.

Har du varit med Jesus bildligt talat och är pånyttfödd? Eller är din tro bara i teori? Där är hemligheten på att bli bevarad. Genom dopets handling har man iklätt sig Kristus på egen bekännelse till att följa honom. Förlåtelse är given för alla synder, förvisningen växer i tron som bara var ett litet korn i början, växte sen genom att man läste i ordet och blev styrkt i sin ande.

Att älska Jesus är en förmån, inte något som man plikttroget gör för att förtjäna syndernas förlåtelse.

/Claudio