Frågan om världens undergång och det godas seger över det onda har alltid fascinerat kristna. När vi observerar krig, naturkatastrofer och globala oroligheter är det naturligt att undra om vi lever i vad Bibeln beskriver som de sista dagarna.

Men snarare än att leta efter exakta datum eller försöka tvinga varje modern nation in i en bibelvers är det viktigt att förstå det djupare andliga budskapet i dessa profetior med Kristus i centrum.

I diskussioner om tidens avslutning (Uppenbarelseboken 16:16) fokuserar vi ofta på militära strategier eller geografiska platser och glömmer vem huvudpersonen i dramat är. Om vi kallar det Harmageddon är inte bara en historisk eller militär händelse; det är ögonblicket för Guds slutgiltiga dom över synd och uppror.

Detta är en del av evangeliet, inte i första hand händelser, utan en påminnelse att denna värld kommer ta slut. Vi kan inte spekulera om tiden när det händer, men likväl måste detta vara en del av Guds skapelse, där bara Gud har kontroll på det.

Vi som troende är kallade att berätta tydligt om vad som står skrivet, utan att lägga till eller dra ifrån det som Gud sade, först genom profeterna på gamla testamentet, sen genom Jesus som fullbordade profeternas utsagor. Efter det blev apostlarnas kallelse att gå ut i världen och göra alla folk till Kristi lärjungar, döpande dem i Faders, Sonens och Helig Andes kraft till syndernas förlåtelse och evigt liv.

Jesus Kristus är inte bara en åskådare i det som händer i världen och som vi människor uppfattar som början på världen födslovåndor och tidens slut. Den Treenighetens Gud har fullbordat räddningen för varje människa som vill genom tro ta emot detta. Jesus är den som innehar nycklarna till historien, och kontroll över händelserna i varje tid och generation. Hans förkunnelse i Olivbergspredikan (Matteus 24) betonar behovet av vaksamhet.

Jesus lär oss inte att gripas av panik över ”krig och rykten om krig”, utan att inse hur en ny världs födslovåndor äger rum mitt i den gamla. Hans ankomst i slutet av striden representerar Guds rättvisas seger över det onda, där Han avslöjar varje lögn med sitt ord och etablerar evig frid och fred.

Frågan om den moderna världen, den nuvarande staten Israels, Irans, eller andra mellanösterns länder eller supermakters deltagande i dessa händelser som utspelar sig framför våra ögon lämnar ofta inget direkt bibliskt svar. Naturligtvis kan dagens händelser och nationernas roller vara vägen mot tidens slut. Men bibliska profetior använder symboler för den tidens nationer (som Babylon, Edom eller Gog) för att beskriva arketyper av mänsklig makt som gör uppror mot Gud.

Snarare än ett tillvägagångssätt som söker en exakt karta över samtida politik är det hälsosammare att i dessa makter se representanter för varje system som sätter sig i Guds plats.

Harmageddons strid symboliserar kulmen på mänsklig stolthet. När nationerna ”marscherar” mot Guds folk, marscherar de faktiskt mot Skaparen själv. Bibeln lär att alla jordiska makter, oavsett deras nuvarande makt, kommer att behöva inse att Kristus är kungarnas enda sanne Kung.

Många av de tecken som Jesus nämnde – jordbävningar, förföljelser, evangeliets spridning till alla nationer – har funnits genom historien, men inte i denna utsträckning. Dessutom verkar de mer intensiva idag på grund av den globala kopplingen. Detta är uppfyllelsen av hans profetior. Men Harmageddons strid lär oss också en viktig läxa om val, den rannsakar våra tankar för att om möjligt tänka efter och greppa tron som erbjuds till alla människor.

I Uppenbarelseboken 19 läser vi om två kvällsmåltider: ”Lammets bröllopsmåltid” och ”Guds stora kvällsmåltid”. Varje person väljer själv vilket bord han vill sitta vid. Harmageddon är därför inte bara en händelse i en avlägsen framtid utan en kallelse till ett beslut idag.

Lever vi i trohet mot Kristus eller dyrkar vi den moderna tidens avgudar? Gud gav oss inte profetior för att stilla vår nyfikenhet, utan för att stärka vårt hopp. Oavsett världens mörker är slutet på berättelsen skrivet: Kristus har besegrat det onda.

För oss gäller det att vara vaksamma och bevara tro, därför vill jag skicka med citat från:

Efesiernas brev 6:10-18

” Till sist, mina bröder*, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. ¹¹ Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. ¹² För vår strid är inte mot kött och blod utan mot furstendömen, mot makterna, mot mörkrets* världshärskare i denna världen, mot ondskans andemakter i himlarymderna. ¹³ Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen, och förbli stående när ni har fullgjort allt. ¹⁴ Stå därför fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar ¹⁵ och ha som skor på fötterna den beredskap som fridens evangelium ger. ¹⁶ Framför* allt ta trons sköld, med vilken ni kan släcka alla den ondes brinnande pilar. ¹⁷ Och ta frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord, ¹⁸ under all bön och åkallan, be alltid i Anden. Och vaka med all uthållighet och bön för alla de heliga, ¹⁹ och för mig, att ord ska ges mig när jag öppnar min mun, så att jag med frimodighet gör evangeliets hemlighet känd, ²⁰ för vars skull jag är ett sändebud i bojor, så att jag i detta kan tala frimodigt, som jag bör.

/Claudio