Varför finns det så många kristna samfund i världen? Frågan har upptagit mitt sinne och jag funderar ofta om dess betydelse, därför har jag tänkt uppdatera artikeln med ett nyskrivet material.

Först ett förtydligande om samfund som vi möter ute i olika samhällen. Jag vill inte räkna upp alla kristna samfund som finns. Det är trotts allt så att vi människor väljer samfund när vi känner oss bekväma och upplever vårt andliga hem.

Detta kan dock omprövas av olika orsaker: Egen förväntan, teologi som inte motsvarar lärdomen som man har med sig från början. Eller så kan det vara strider mellan olika grupper i församlingen vilket leder till att det blir splittring och i en del fall av ovänskap mellan troende.

Låt oss titta på den första samfundet, kallad församlingen. Hur bemötte dessa varandra och vad var grunden till gemenskapen mellan alla troende? Som referens till detta bifogar jag ett stycke från bibeln: Apostlagärningar 2:41-47

” ⁴¹ De som då med glädje* tog emot hans (Petrus) ord, lät döpa sig, och så ökades församlingen den dagen med omkring tre tusen själar. ⁴² Och de höll fast vid apostlarnas lära och gemenskapen och vid brödsbrytelsen och bönerna. ⁴³ Och fruktan kom över varje själ, och många under och tecken* gjordes genom apostlarna. ⁴⁴ Och alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt, ⁴⁵ och de sålde sina ägodelar och tillhörigheter och delade ut dem till alla, efter vad var och en behövde. ⁴⁶ Och varje dag var de ständigt och i full enighet* tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd, och åt sin mat med fröjd och uppriktigt hjärta. ⁴⁷ De prisade Gud och hade gott anseende hos allt folket. Och dagligen lade Herren till församlingen* dem som blev frälsta.”…

Lägg märke till att det inte fanns några samfund då, det här blev den första kristna församlingen med betoning samlingen av alla dem som kom till tro på apostlarnas, i ovannämnd apostels tal som både han och övriga apostlar började sin offentliga verksamhet för att predika Kristi evangelium så som dessa blev undervisade av Jesus.

I senare skede, allt eftersom kristna grupper bildades på andra orter, tog dessa sig namn utifrån städer eller platser de bodde på. Jag påstår att detta var ganska sunt, församlingar var Kristus troende, men för att kunna göra sig kända bland alla andra folk så tog sig dessa namn som passade. Exempel hittar vi i alla bibelns böcker som bland annat Paulus använde som adressat för alla sina brev för respektive församling.

Hur såg lokalerna ut för samling av alla dem som var troende vet vi inte exakt. Vi vet att Judarna hade sitt tempel i senare skede. I början var det dock tabernakel, en typ av tält som var utformat utifrån beskrivningen i gamla testamentet.

Var kommer kyrkor ifrån? Jag tror att Judarnas tempel blev symboler för byggande av de första kyrkor som man utsmyckade med reliker av olika framstående personer som hade betydelse, sekler igenom. Katolska kyrkan hade dessutom ett kors med Jesus hängande på den som tecken på försoningen genom Kristi utgivande kärlek.

Så småningom började en tid när framstående medlemmar tyckte att ordningen i församlingen eller kyrkan borde ändras. Detta skapade osämja bland folket och splittring blev ett faktum som vi ser följderna av idag också.

Det kom in mer och mer osunda lärosatser, man började dyrka skapelse istället för Skaparen som följd att det blev ett urvattnat evangelium. För att förstå hela innebörden av bibelns text rekommenderar jag att läsas hela kapitel 2.

För att inte artikeln skulle bli för lång vill jag bifoga ett ord som referens till den grund som vi kristna står på och som vi skall vara måna om att berätta.

Apg. 4:12-

” Det finns ingen frälsning hos någon annan. För det finns inget annat namn under himlen, som är givet bland människor, genom vilket vi kan bli frälsta. ¹³ När de såg sådan frimodighet hos Petrus och Johannes och märkte att de var olärda och outbildade, förundrade de sig. Men de kände igen dem att de hade varit tillsammans med Jesus.”…

”Därför är det så: Genom en människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla har syndat.”…

” Men det är inte så med den fria gåvan som med synden. För om de många dog genom en endas synd så har mycket mer Guds nåd och gåva genom nåd rikligen överflödat till de många, genom en enda människa, Jesus Kristus.”

Detta är citat från Paulus brev till Romarna från kapitel 5:12, 15

Lägg märke till att jag talar om vår frälsning (räddning), från vad till vad, kanske någon inte känner till vad jag menar?  Människa bor i en jordisk kropp som har en själ och en ande. Kroppen hör till förgänglighet och det som hör till det jordiska. Detta förklarar också förgänglighet som vi människor utsätts för genom vår levnads tid. Jag talar om själen och anden som vi kan uppfatta det himmelska genom vår ande med tro på Frälsaren Jesus som Guds Son. Det vill säga att livet inte tar slut med den jordiska döden, utan fortsätter i evighet.

Därför är kyrkors och samfunds yttersta uppdrag att predika om frälsningen som grund för det eviga livet som också Jesus var tydlig med i evangelierna.

Nu närmar vi oss slutet för dagens artikel och summering om vad jag ville lyfta fram till oss alla:

Min fråga blir då: Finns det perfekta samfund eller församlingar?

Nej, vi är bristfälliga oberoende av vilken social status vi äger, därför är det uteslutet med att vi skall prestera något i egen kraft som kan frälsa andra människor. Men just i det andliga hemmet kallad kyrkan eller församling skall människor finna ro för sin själ och bli styrkt av andra likasinnade som delar med sig av kärlek till Gud.

Ord som delas i kyrkan skall vara inspirerad av Kristi ord och förmedla kraft från Guds tron. Det är platser där Gud vill uppenbara sin helighet och sina gärningar genom de ödmjuka och saktmodiga för att kraften skulle visa sig vara Guds och inte människors.

Ja, vi har många kyrkor som kämpar med få medlemmar, ibland blir kampen övermäktig för det är mycket som måste fungera praktisk. Jag tror inte att lösningen är att några få skall dra hela lasset medan bänkarna står tomma.

Som jag nämnde ovan, vi skall ha respekt att vi är olika och kan uttrycka oss på olika sätt. Grunden däremot kan vi aldrig ge avkall på. Där det predikas det tydliga och klara evangeliet, villar också Guds Ande över sitt verk och människor som är hängivna till Guds verk.

Där kommer människor att trivas och känna glädje och frid. Nu talar jag som kollektivet, men det börjar med den enskilde och fortsätter med uppbyggnaden av hela församlingen som ljuset i bygden, oberoende vilken bygd det är.

/Claudio