Dagens tema är ”Förlorad och återfunnen” och då vill jag passa på och fråga: Vad söker du, om jag får vara lite personlig?

Jag refererar till mitt liv när jag som ung gav mig ut i världen och var ännu i tonåren. Att jag vågade, kanske någon undrar? I sanningens namn var väl inte så konstigt, min bror som inte lever har varit här i Sverige ett antal år tidigare och han skulle ta hand om mig tills jag kunde stå på egna ben.

Det blev inte så det året 1968, jag var för ung för att kunna stanna i Sverige, trotts att brorsan skulle garantera mitt uppehälle. Det blev bara 3 månader här då. Året därpå gjorde jag ett nytt försök för att komma till Sverige som emigrant, det gick inte det heller.

Men tillfället kom några månader senare när jag minst förväntade mig. Då blev jag mottagen i flyktingförläggningen i Italien för att den vägen komma som emigrant och vara hos brorsan. Föga anade jag att vägen till Sverige skulle bli utdragen genom diverse processer i Italien där jag byteplats med olika städer från norr till söder, med Neapel som längsta stoppet på 4 månader.

Nå väl jag kom till Sverige med brorsans garantisedel att han skulle försörja mig tills jag kunde stå på egna ben. Själva transportsträckan tog inte mer än 2,5 tim från Roms flygplats till Bultofta i Malmö. Det var skillnad att komma till Sverige då jämfört med sommaren året förre. I Neapel och Rom var det ca 15 grader varmt, medan Malmö var insnöad redan och värre skulle det bli när transporten fortsatte mot det småländska skogarna där jag och ett antal 40 st skulle få vår inackordering. Klockan blev närmare 24 på kvällen och temperaturen visade på ca 20 minus.

Men för att komma till dagens tema: Vad har detta med min sökning att göra? Som ung bär man med sig sina frågor och undran. Dessutom var jag uppväxt i det Katolska samfundet vilket det blev ett tvivel i mitt liv så jag försökte lägga åt sidan det mesta som handlade om tro och eviga ting. Jag ville leva livet, vad detta skulle vara, nöjen och ungdoms moderniteter upptog mitt sinne. Tron fick komma i andra hand med det lilla frö som jag hade inom mig.

Det sägs att smålänningar är mycket religiösa människor? Jag kan inte bekräfta det, men förstod långt senare att vi som kom som flyktingar till Gnosjö var föremål för förbön av människor som tog hand om oss. Med tiden skapade detta en sökning efter mening med livet och Guds gemenskap som jag grunnade på hur jag skulle få tag på.

Under min ungdomstid träffade jag troende människor och fick förklarat för mig vad tron betydde för dem. Jag insåg att detta var bara för några utvalda och jag var inte en av dem. Men sökning och behovet släppte inte, dessutom möte jag motgångar i livet och undrade var skulle jag hamna om jag dör?

Efter en tid och oro i kroppen bestämde jag mig för att söka bikt i den katolska kyrkan i Göteborg. Blev det någon skillnad, fick jag frid? Nej livet fortsatte i samma hjulspår, men… du måste föddas på nytt, står det i bibeln som min närmaste sa till mig.

Det här begriper jag inte, hur skall det gå till, katolikerna förespråkar goda gärningar för att komma till Gud, och min närmaste säger att jag får läsa bibeln. Kanske kan jag göra det tänkte jag, det kan inte bli sämre. Sagt och gjort, läste på måfå i någon av evangelierna men förstod inget av det som jag läste om. Istället tänkte jag som så: Om Gud finns då kan han förvandla mitt liv och ge mig tro, men jag viste inte hur jag skulle göra för att få det.

Du kan väl be, åter igen min närmaste, jo då, hur gör man det? Fader vår kunde jag utantill, men jag ville forma en egen bön som var uppriktig och ärlig för jag var en sökare. Den speciella dagen i slutet på januari i mitten på 70 talet var jag mogen och böjde mina knän i sovkammare där jag formade min bön till Gud att jag ville bli förvandlad och fri från allt som band mig och var mig till hinder för gemenskap med Jesus.

Jag upplevde en bokstavligt förvandling i mitt liv, det blev en vändning i mitt handlande, ordet som jag läste i bibeln tidigare blev nu ljuset och vägledning. Jag var född på nytt och började staplande vandra vidare med tron som var så liten. Jesus hittade mig och gav mig nåd att bli förvandlad för att vara hans redskap, det var detta jag bad om och därför läser du detta.

Till sist en referens till bibeln, Lukas 15:3-7 bifogar jag dagens ord:

” Då berättade Jesus denna liknelse för dem och sa: ⁴ Vilken man bland er, som har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar inte de nittionio i öknen och går och letar efter det som är borta tills han finner det? ⁵ Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar med glädje. ⁶ Och när han kommer hem, kallar han samman sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig, för jag har funnit mitt får som var förlorat. ⁷ Jag säger er, att på samma sätt ska det bli större glädje i himlen över en syndare som omvänder* sig, än över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.”…

 Är du en sökare som jag var, må hända kanske lika okunnig om andliga spörsmål, ta tillfälle i akt, tag Jesu egna ord på allvar och sök honom med innerlig bön. Nej du måste inte uppfylla vissa regler för att komma till Jesus. Han ger dig sin nåd och sin frid för att gå vidare i tro.

/Claudio