Vi hoppades…

Vi dröjer  oss kvar i tiden efter  Påsken  och fram till Jesu himmelsfärd, det handlar om 40 dagar som har stor betydelse för den ”Apostoliska verksamhet” som pågår än idag och fram till tidens avslutning och Jesu andra tillkommelsen.

Dagens artikel skall inte handla så mycket om själva Påsken, detta har jag beskrivit i tidigare artiklar. Idag skall det handla just om det som rubriken antyder, ”vi som hoppades”. Lägg märke att det är inte mina egna ord ,själva uttrycket,  är citat från  Luk 24:21

 

Så… vad  handlar det om?  Då som nu var människor måna om att fira sina högtider. För Judarna var det en årlig tradition  att samlas i Jerusalem, som kallades ”Guds egen stad” där  bar man fram förstlingen av allt som jorden gav under årstiden som ett  tack offer till Herren. Detta skulle pågå i en veckas tid under glädje och spel med sång i tillfälliga hyddor  byggda av palmer. På den sista dagen ”Påsken” tog man ett lamm för att offra åt  Herren  som tecken på försoning  och tacksamhet för att han förde Israels folk från Egypten till sitt eget land ”Kanan”

Alla vallfärdade till Jerusalem, både judar och främlingar, de sistnämnda skulle behandlas extra generöst eftersom de var hedningar i den bemärkelse att  de hade inte del som  Guds egendoms  folk.

Det blev inte sån glädje som folket förväntade sig, jo, det började bra när Jesus red in i Jerusalem på en åsneföll och alla hyllade honom. Det dröjde dock inte länge förrän stämningen byttes  ut  i mord lust.

Med detta i tanken går vi till  ”Emmaus vandrarna” som var med  på högtiden. Det fanns dock ingen glädje, festen var så olik alla andra.

Tänk att människor är sig lika i alla tider, vi behöver bara stanna upp några ögonblick och se oss omkring just nu, för att vi själva skall känna oro och ångest inför det som händer i världen idag.

Rubriken ovan har en annan betydelse också: För alla dem som har känt glädje att vara med i en församling men som drog sig undan på grund av diverse händelse i deras liv, orkar inte vara med längre. De har tappat  inspiration och tron har fått sig många törnar, för en del blev det tom så att de tar avstånd helt i allt vad församling heter.

Jag vet att artikel kan bli lång, men jag vill ändå bifoga citat i bibeln  för dem som har lust att kontrollera och se att jag talar inte i första hand om mig själv.

Luk 24:13-33

13 Och se, två av dem gick samma dag till en by som hette Emmaus och som låg sextio stadiers* väg från Jerusalem. 14 Och de samtalade med varandra om allt det som hade hänt. 15 Och medan de var upptagna av sitt samtal och sina frågor, hände det att Jesus själv närmade sig och gick tillsammans med dem. 16 Men något hindrade deras ögon, så att de inte kände igen honom. 17 Då sa han till dem: Vad är det ni talar med varandra om, medan ni vandrar omkring och är bedrövade?* 18 Och den ene, som hette Kleopas, svarade då och sa till honom: Är du den ende främlingen i Jerusalem, som inte vet vad som har hänt där under dessa dagar? 19 Och han frågade dem: Vad? Då sa de till honom: Det som har hänt med Jesus, som var en man från Nasaret, en profet, mäktig i gärning och ord inför Gud och allt folket. 20 Och hur översteprästerna och våra rådsmedlemmar utlämnade honom till att dömas till döden och korsfäste honom. 21 Men vi hoppades att han var den som skulle befria Israel. Och till allt detta kommer, att i dag* är det den tredje dagen sedan detta hände. 22 Och dessutom, några av våra kvinnor, som kom tidigt på morgonen till graven, har gjort oss uppskakade. 23 När de inte fann hans kropp, kom de och sa att de också hade sett en syn av änglar, som sa att han lever. 24 Och några av dem som var med oss gick till graven och fann det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom såg de inte. 25 Då sa han till dem: O, ni oförståndiga, så tröga ni är av hjärtat till att tro på allt det som profeterna har sagt! 26 Måste inte Kristus lida detta och så gå in i sin härlighet? 27 Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem det som gällde honom i alla Skrifterna. 28 Och de närmade sig byn, dit de var på väg, och han såg ut att vilja gå vidare. 29 Men de bad honom enträget och sa: Bli kvar hos oss, för det går mot kvällen och dagen är snart slut. Och han gick in för att stanna hos dem. 30 Och det hände, när han låg till bords med dem, att han tog brödet, välsignade och bröt det och gav dem. 31 Då öppnades deras ögon så att de kände igen honom, och han försvann ur deras åsyn. 32 Och de sa till varandra: Var inte våra hjärtan brinnande i oss när han talade med oss på vägen och uttydde* Skrifterna för oss?

Vad jag ville förmedla genom dagens artikel är inte det negativa som Emmaus vandrarna hade med sig hem från högtiden. De trodde och hoppades på att Jesus var ”Frälsaren- Messias” som skulle upprätta Guds rike på jorden, enligt deras uppfattning. Det blev inte så som de hade tänkt sig, men hoppet och en liten gnutta tro hade de kvar, ja en längtan att få veta sanningen hur allt hänger ihop.

Åter tillbaka till oss själva, vi gör oss våra bilder och tycker oss att vi förstår allt så vi förväntar oss att Gud skall handla så som vår bild talar till oss.

Först, Jesus var led av Den Helige Anden, han visste om dessa två människor som hade en längtan och behov av att veta sanningen och då slog han följe med dem , trotts att de trodde att han var en främling som till synes var helt ovetande om allt vad som hände i Jerusalem.

” Vad är det ni talar med varandra om, medan ni vandrar omkring och är bedrövade?”

Känner du igen dig, visst kan vi känna oss förvirrade och splittrade  med alla röster omkring oss. Visa kanske är på väg att ge upp?  Känn dig inte bedrövad, Jesus har inte anseende till personen, Han är likadan idag, så som han såg på Emmaus vandrarna ser han på oss idag också. Finns det så lite som en tinande veke så skall han inte släcka den. Han kommer med nytt ”bränsle” för att elden skall få fyr igen.

Emmaus vandrarna fick en nyttig bibel studium och påminnelse om vad som var skrivet. När han delade brödet med dem och hade måltid tillsammans då öppnades deras ögon och dessa förstod att det var Jesus.

För oss gäller ”Ordet” idag också, det är viktigt att vi läser och tar till oss i bön det vi läser om. Tror inte det blir lättare längre fram, snarare tvärt om. Att vara förankrad i Guds ord och i ödmjukhet be om vishet  i gemenskap med likasinnade är ett sätt att vaka över ordet och bli bevarad i tron.

//Claudio

Vill du fråga något, eller kommentera, antingen offentligt eller anonymt  kan du göra det om du klickar på ”Lämna kommentarer