Vem kommer till himmelen?

Är det arrogant  att fråga så?… Kanske kan visa uppfatta det så?… Läs vidare vad jag vill säga.

Först ett ord ifrån Luk 23:39-43

”Men en av förbrytarna som hängde där skymfade honom och sa: Om du är Kristus, så hjälp dig själv och oss. 40 Då svarade och tillrättavisade den andre honom och sa: Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? 41 Det är rätt åt oss att vi lider vad våra gärningar är värda, men denne har inte gjort något ont. 42 Och han sa till* Jesus: Herre*, tänk på mig när du kommer in i ditt rike. 43 Då sa Jesus* till honom: Sannerligen säger jag dig, i dag ska du vara med mig i paradiset.”

Ett litet notering av egen erfarenhet: När jag själv blev ”personlig kristen-född på nytt” enligt Jesu ord i Joh 3:3-7 ”Jesus svarade och sa till honom: Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa inte blir född på nytt*, kan hon inte se Guds rike. 4 Nikodemus sa till honom: Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet en gång till och födas? 5 Jesus svarade: Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om inte en människa blir född av vatten och Ande, kan hon inte komma in i Guds rike. 6 Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. 7 Förundra dig inte över att jag sa till dig: Ni måste födas på nytt.”

Jag tog ställning därför att jag hade behov av att lära känna Gud och Jesus, och jag kände att jag var en syndare och om jag inte blev född på nytt så går jag förlorad för alltid om jag skulle dö innan. Jag blev inte övertalad eller tvingad av någon. Detta var mitt eget beslut som fattades av mitt eget förstånd.

Om vi vänder på myntet så har vi andra sidan av den. En sida som jag var omedveten om men som ändå blev en prövning för mig. Därför skriver jag artikeln just med den frågan för att sätta det på sin spets.

Kommer Katolikerna, påve eller andra till himmelen? Eller, kommer Pingstvänner, Baptister, Protestanter eller andra till himmelen? Jag går ännu längre och frågar: Kommer Muslimer, Jehovas vittnen eller andra till himmelen?

Skall strax svara på dessa frågor, först: Betyder himmelen att man skall hålla sig till en vis religion? Kanske kunde jag göra den tolkning när jag blev utfryst ifrån gemenskapen bara för att jag blev personlig kristen.

Nästa, om människor vandrar på sina knän från kyrkans ingång upp mot altaret och sliter ut sina knän för att det skall räknas dem som förtjänst, kommer de till himmelen? Eller om man tom låter sig spännas fast på ett kors som ett offer, det förekommer också, kommer de till himmelen? Eller om man gömmer sig bland bergen i en grotta för att inte besmittas av världen utanför, kommer de till himmelen?  Nu är du orättvis, tycker några,… jag har gått i söndagsskolan sen jag var liten och jag besöker kyrkan varje söndag, kommer inte jag till himmelen?…Så här kunde jag fortsätta ganska länge.

Hör ni som läser: Detta är inte mitt poäng eller mitt ärende. Jag är inte ute för att kritisera varken påve eller Pingstvänner, eller någon annan. Läs det som jag skriver nedan och tänk i din ensamhet inför Gud som har skapat dig till sin avbild, för att du skall ha gemenskap med Honom i evighet. Jag kallar dig inte till en annan religion som kan binda dig. Och det var just detta som smärtade mest när jag försökte förklara i början av min frälsning för anhöriga och bekanta vad det betyder och att jag vill inte kännas vid en religion i dess betydelse. Jag har lärt känna Jesus och vill vara honom trogen.

Nu kommer en förklaring om vad det handlar om konkret:

Det första som jag vill börja med är ordet som jag citerade i början. Två dödsdömda personer bredvid Jesus och två olika livsöde.  En var arrogant och hård, säkert med en hel del på sitt samvete, medan den andre hade kommit till insikt och förstod att snart skulle det jordiska livet ta slut och då ville han göra klart och ordna sitt liv för evighet. Trotts att tiden var kort  tog han chansen och vände sig till Jesus: ”Mästare tänk på mig när du kommer i din himmel”… ” Sannerligen säger jag dig, säger Jesus till honom: Idag skall du få vara med mig i Paradiset”…

Underbara  sanning och nåd från vår Fader i himmelen som har ordnat det så att vi behöver inte söka präster först och räkna upp alla våra synder, innan vi kan få förlåtelse. Inte heller behöver vi prestera något för att förtjäna frälsningen. Du är inte skyldig att betala för dig till Gud, inte heller blir du bättre av antal kyrkbesök eller annat som du tycker att du vill göra dig förtjänt av för att komma in i himmelen.

Vill du vara religiös är det upp till dig, vill du bli buren av Guds och Jesu nåd, äga hans frid och förvisning om barnaskapet i Honom, då skall du vända dig till Jesus.

Ja men du har räknat upp så många samfund och religioner, hur hänger detta ihop, säger någon?

Åter igen måste vi gå tillbaka till det citerade ordet: Nikodemus var jude och levde efter judisk tradition och dess lagar som dessa fick i gamla testamentet. Nu gäller inte det gamla längre på det sättet därför att Jesus har fullbordat den genom att han själv blev offerlamm för att sona världens synd, genom sitt lidande, död och uppståndelse. ”Förundra dig inte att jag sa dig att du måste föddas på nytt”… säger Jesus till Nikodemus. Det gamla gäller inte längre då man offrar mängder av djur och förstlingen av alla frukter för att sona sina synder. Nu gäller det nåden och bejakande av Jesu gärning och efterföljelsen av Honom.

Till sist vill jag besvara mina egna frågor om vem som kommer till himmelen.

Här vill jag vara tydlig för att ingen skall missförstå. Jag tror att människor från andra samfund tom religioner kommer till himmelen. Här måste vi skilja på sak och person, om vi tar den katolska kyrkan eller någon annan som predikar ett  felaktig evangelium och människor kommer bort från sanningen om Jesus då har man inte lärt känna honom som den han är, då kommer man vilse. Har man satt sitt hopp till Jesu ord och hans befallning och är mån om att hitta sanningen genom Guds ord och bön i ärlig uppsåt då kommer man rätt. Därför är det på sin plats att den som börjar vandra i tro skall få undervisning och hjälp för att bedöma vad som är rätt och riktigt. Det blir faktiskt helt naturligt att söka sig till likasinnade där man delar gemenskapen och tro enligt den första apostoliska gemenskapen.

Det här blev et lång inlägg. Kan tänka mig att det finns många frågor och undran om det.

Varför inte passa på och ta tillfälle i akt?

/Claudio