Övervinna det onda/Del2

 

Från  1 Sam 17:26-28

Herde pojken David    fick inte vara med de stora pojkar, hans bröder, som krigade mot filisteerna

Nej, han fick hålla till godo att vakta sin fårhjord. I och för sig gjorde det inte så mycket, han hade sin harpa  och spelade lite då och då medan han hade uppsikt över fåren. Någon gång avbröts han när fåren lystrade spänt vid lukten av rovdjur. Han var noga med att skydda hjorden för hungriga vargar, trotts hans unga ålder.

Den här dagen blev inte en vanlig dag på jobbet. Hans fridfulla stämning avbröts av skränande från den reslige flisteen Goliat som gjorde sig lustig över både Israel och deras Gud. David hörde detta på avstånd och mådde ila av det som försiggick. Kanske inte så mycket för alla dem som skulle stöpa vid drabbningen. Han älskade Herren och varken ville eller kunde förlika sig med smädande av Israels Gud. Någonstans hoppades han att hans bröder tillsammans med de övriga i Israel skulle fatta mod till sig och få tyst på Goliat. Så här pågick det  dag efter dag och inget hände, då fick den unge David nog.

”Vad får den som slår ner den reslige filistén, frågade David sina bröder?”Har det slagit slint i ditt huvud, är du så högfärdig så du  vill gå i döden? Gå bort till dina får, där har du din plats, sa brodern ilsket.

1 Sam 17:29-32

Ja,… men vad har jag gjort, frågade David upprörd? Jag ställde bara en fråga, insisterade David och vände sig till Saul som var kung i Israel: ” Må ingen låta sitt mod falla. Din tjänare  vill gå bort och slås mot denne filiste”…

David var så övertygande i sitt beslut så både kung Saul och Davids bröder gick med på det. Kungen ordnade snabbt vapen rustning åt David som skulle kunna skydda honom något så när. David kände efter och kunde knappt röra sig i rustningen som var för stor för hans längd.

Nej sa David, jag kan inte gå i lånad vapenrustning sa han och slängde av sig den tunga rustningen.

1 Sam 17:41-47

Istället tog han med sig sin slangbella och 5 utvalda släta stenar och begav sig mot den stora Goliat. Vad är det för en prick som kommer emot mig, tror du att jag är en hund, fräste Goliat.

”Du kommer mot mig med svärd och spjut och lans, men jag kommer mot dig i Herren Sebaots namn, Han som är Gud för Israel och den du har smädat”…

”Du har smädat den levande Guden och därför har Herren lagt ditt liv i mina händer”…, sa David trosviss  medan han tog sats och med slangbellan siktade mot pannan och träffade Goliat som föl till marken.

David ryckte till sig hans svärd och stötte honom till döds under jubel av Israel.

Filiteeerna greps av panik och  flydde , men kom inte så lång innan Israeliter hann ikapp dem.

 

Vad var det för stenar som David valde?  Jo, det var förebild på  5 ben som var viktiga för David för  att gå emot det onda:

  1. Sanningen
  2. Rättgärdighet
  3. Villighet
  4. Tron
  5. Frälsningen

Dessa   egenskaper var viktiga för David, han viste att chansen att lyckas mot den väldige filisten var obefintliga  mänskligt sätt.

Jag vill citera Efes 6:10-18

” Till sist, mina bröder*, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. 11 Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. 12 För vår strid är inte mot kött och blod utan mot furstendömen, mot makterna, mot mörkrets* världshärskare i denna världen, mot ondskans andemakter i himlarna. 13 Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen, och förbli stående när ni har fullgjort allt. 14 Stå därför fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar 15 och ha som skor på fötterna den beredskap som fridens evangelium ger. 16 Framför* allt ta trons sköld, med vilken ni kan släcka alla den ondes brinnande pilar. 17 Och ta frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord, 18 under all bön och åkallan, be alltid i Anden. Och vaka med all uthållighet och bön för alla de heliga.”

Med dessa skriftens  ord  bekräftas  Davids handlande. Han var medveten om  sitt eget litenhet. Han var ung och kanske oerfaren, men  hans  tro  var det inget fel på. Han lärde sig som herde tidig att lita på sin Gud, därför var lyhörd när Herren kallade. De andra var skräckslagna när de såg den reslige filisten, men David förtröstade på Herren och vann seger över det onda.

Låt mig få säga till sist, till alla er som  kämpar  och är bekymrade  på grund av motgångar och prövningar som känns så övermäktiga, ge inte upp, stilla ner din själ inför Herren, säg precis hur du känner i din bön till Honom genom Jesus. Du kommer att märka en förändring i livet, Herren omsluter oss i sin frid, likt en Fader som tar sitt barn i sin famn, bildligt talat, och ger dig ro.

O nej, du behöver inte prestera något, du är redan köpt och försonad i Jesus, det räcker att bejaka hans nåd. Beväpna dig med samma egenskaper som David gjorde  och  som Paulus uppmanar oss att göra. Observera att dessa egenskaper är personliga, det duger inte att förlita sig på andras egenskaper. Det fungerade inte för David heller, han insåg att han måste ha eget  vapenrustning  och därför vann han seger över det onda, genom Guds nåd och kraft.

/Claudio

 

<Föregående< Del 1            >Huvudmeny<                  >Nästa> I Krukmakarens händer