Om förlåtelse

Något som så sällan pratas om offentligt är förlåtelsen. Kan det bero på att världen har blivit hårdare och kallare?

Ja vist är det så; När laglösheten tilltar då kommer också kärleken att kallna hos de flesta, läser vi i  Matt 24:12

Vi som bekänner oss till Kristus som vår räddare och förlåtare av all vår synd oberoende om vad synden har orsakat i mänskliga relationer eller om den förnekar Guds existens eller något annat, måste ändå förlåtelsen vara till hand för varandra. Kan tänka mig att en del läsare stänger av bloggen och slutar läsa, helt enkelt därför att det blir för smärtsamt att påminnas om  saker som man fick lida på grund av en annan människa.

Ha tålamod och ge dig själv en chans till upprättelse, inte i första hand för att jag skriver det. Det kunde vara vem som helst bakom skärmen och skriva några rader. Det viktigaste är, oavsett vem som skriver, det är bärighet i texten  som du läser.

” Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör”… bad Jesus när Han stod inför bödlarna och var medveten om att Han snart skulle spännas fast på korset, trotts att Han var utan synd. Under sin gärning här på jorden träffade  Han mängder av människor med olika behov och gav dem ett värdigt liv. Tom Pilatus som dömde Jesus tyckte att Han var oskyldig och förtjänade inte döden.

Detta är den mänskliga sida av varför Jesus led som Han gjorde. Den andra sidan har evighets värde, ” Skriften ” skulle fullbordas av det som var sagt genom profetrena långt tidigare bl.annat  Jes 53

Det gamla testamentet som gavs till Judarna som de skulle följa för att kunna sona sina synder var för svag. Det behövdes något fullkomlig, ett fullständig offer för hela människosläkte för att förlåtelsen skulle vinna laga kraft. Där kommer Jesus, Guds Son kommen från sin Fader och född människa för att alla generationer av levande människor skulle förstå handlingen  och kärleken från både Fadern och Jesus för att försona världen med sig själv och skapa gemenskap som bröts av den första människan.

Nu till den tredje punkten: Vad har detta för betydelse i vår vardag? Hur skall detta fungera i en värld av  själviska människor?

Ett kort vittnesbörd som jag själv var med om:

När jag blev frälst – pånyttfödd kristen, och helt förvandlad ( observera detta –vi är inte skapta i samma form, och därför kan vårt möte med Gud te sig på olika sätt)

Ville jag berätta för alla mina närmaste och  bekanta vad jag hade varit med om. Inte trodde jag att människor skulle stämpla mig som onormal och  värklighet frånvänd.  Ännu mindre kunde jag tänka mig att min egen mor skulle ta avstånd ifrån mig med orden: ”Du får inte kallas min son längre” Vist gjorde det ont i själen, jag hade inte förtjänat  att bli behandlad så. Men jag var inte biter, jag älskade min mor ändå. Jag hade inget behov av att hävda mig heller. Jag fick acceptera lägget som det var och levde i hoppet med att en dag kommer sanningen gå upp för henne. Min mor har varit död en del år, min tanke är inte att framställa henna som en dålig mor för det var hon verkligen inte. Dessutom kunde vi försonas några år innan hon dog och jag har haft möjlighet att vara hennes stöd som hon kunde lita på. Jag tror att hon såg genom åren att jag var mjukare och utstrålade en frid och behövde inte brusa upp. Jag kan inte svara hur det gick för mamma strax innan hon dog, kanske kunde hon sucka till Jesus och tänka på  ”Herre tänk på mig när jag går över i evighet”…

Till sist några  praktiska ord:

Vi hamnar  alla i situationer när våra ord och handlingar sårar andra. Visa sårar medvetet, andra gör det i tron att de vet bäst hur det skulle hanteras, åter några utrycker sig bordust men menar inget ont men ändå blir fel. Där kommer våra ord in om förlåtelse, en förlåtelse ifrån djupet av vår innersta som bryter ner spänningar och skänker ro. Jo jag vet, det kan sitta långt inne innan man fattar mod och säger en ärlig förlåt. Det är också en väg till befrielse från bindningar och dåliga relationer.

Jag är medveten om att juridiska relationer av brottslig karaktär är mycket svåra att hantera. Därför vill  jag inte låtsas att det är enkelt att komma till rätta med. Det kräver terapi  och lång bearbetning  för att komma fram en bit på vägen. Till dem vill jag lämna ett kort ord på vägen:  Det kostar inget att sucka inom sig och be om hjälp till Gud. Myten att Gud står med käppen och väntar tills vi kommer hem för att straffa oss är just en myt. Se relationer med Gud som med jordiska föräldrar som älskar sina barn och ville inget annat än att det skall gå dem väl. När barnen en gång kommer in i vuxen ålder har de rätt att gå sina egna vägar och fatta egna beslut. Hur mycket mer handlar inte Gud med oss i kärlek för att vi skall vara självständiga? Likt barnen som får korrigeras ibland för att inte hamna fel, kan också vi drabbas av prövningar. När vi har kommit igenom då blir vi starkare och luttrade.

Ordet och bönen som Jesus lärde sina lärjungar gäller oss också i högsta grad.  ”Fader vår”…. Förlåt oss våra skulder så som också vi förlåter dem som står i skuld till oss”…

Att förlåta och bli förlåten ger mening åt livet och helar relationer.

Claudio