Har alla samma Gud?

När jag var ung, grubblade  jag en hel del om Gud, det som störde mig då var att alla hade sin egen uppfattning om  sin religion och tro på Gud. Jag skall villigt erkänna att jag tvivlade och undrade om inte Gud kunde förena alla troende till en enhet? Jag förstår nu att man kan inte förena trosatser som inte bygger på Kristus själv, och där Guds ord är allena rådande.

Detta var en teoretisk tanke som jag hade då för så där 50 år sedan. Mitt katolska uppväxt präglade mig starkt, och jag mins än idag hur viktig det var för prästerna i den katolska samfunden att pränta in i dessa kyrkobesökare, att det fanns bara en väg till Gud, alla andra var felaktiga och skulle akta oss för att överhuvudtaget lyssna till  personer med en annan tros inriktning.

Varför skriver jag detta nu? Ville jag ge igen som jag idag ser som fel teologi? Att ge igen är inte min tanke, däremot är min tanke att vara tydlig för att alla skall se hur vad det handlar om och själva kontrollera det som sägs/skrivs har bärande kraft i skriften. Som ni har förstått, har jag gjort till min uppgift  att visa referenser från bibeln, och med detta som grund, önskar jag att detta skall prövas inför Gud, genom bön. Inte för att det skall bli som bekräftelse på  att jag skulle ha rätt i allt, eller på något sätt vara fel fri i framställning av Guds ord. Dessutom är det inte jag som skall ha äran i det som sägs/skrivs, den tillhör Gud.

Vad var det för skillnad från dåtidens undervisning och den vittnesbörd som jag försöker ge nu?

Jo, då var det en lärosats  på en Gud mest i teori, med en fruktan av att man var fördömd så fort man avvek från den katolska läran. Den tro byggde mycket på förtjänsten och prestation  för att kvalificera sig till frälsningen. Kanske är det så att katolikerna bygger sin teologi på det gamla testamentliga lärosatser som villar på den Judiska lagen.

Vad är det som fattas i undervisningen? Så här efteråt, när jag ser tillbaka, saknar jag undervisning av nåden  och kärleken, tydlighet om vad det betyder, vilket vi kommer att få se längre ner i artikeln.

Nu handlar exempel ovan bara från det katolska samfundet, eftersom jag hade nära band till det en gång i tiden. Det kan också handla om andra samfund, eller religioner  som predikar en annan Jesus än den som beskrivs i bibeln.

Först: Från Joh 3:7

3 Jesus svarade och sa till honom: Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa inte blir född på nytt*, kan hon inte se Guds rike. 4 Nikodemus sa till honom: Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet en gång till och födas? 5 Jesus svarade: Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om inte en människa blir född av vatten och Ande, kan hon inte komma in i Guds rike. 6 Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. 7 Förundra dig inte över att jag sa till dig: Ni måste födas på nytt.”…

Observera här att Nikodemos  var Jude och en av de skriftlärde. Många tyckte att han var kvalificerad för Guds rike, han själv kände att det fattades en bit, därför var han en sökare och ville veta sanningen. Hur gick det till för Nikodemos, och hur gick det till för mig och alla  människor genom sekler som har blivit födda på nytt? Hur Gud gör det förstår vi inte, vi kan förklara  teologisk , och detta är den sanning  och övertygelsen som vår ande vittnar med Guds Ande att vi är Guds barn.

Är Gud en Person som står och väntar på oss för att straffa oss för våra felsteg? Föresten, var kommer den här teologi  ifrån, för er andra som inte är uppväxta  i den katolska samfundet?

Jag tror att man uppfattade Gud som sträng en gång i tiden och detta har man överfört till andra generationer. Kanske ingår också en så kallad ”syndakatalog” som överfördes muntlig från generation  till generation. Det handlar om mycket som var synd och som  man inte får göra.

Vad är då sanning? Jo, där kommer kärleken och nåden in i våra liv. Den utgivande kärlek från Jesus som gav allt, sitt eget liv för oss människobarn för att vi skulle bli födda på nytt. Genom hans uppståndelse har vi blivit frikända från arv, och övriga synder. Nu är det nåden som gäller, därför att vi har blivit en ny skapelse i Kristus. Vi vet också att så länge vi vandrar här på gjorden får vi dras med fel och brister. Men vi är frikända så länge vi håller oss till Jesus och i tro bejakar hans försoning.

Där kommer också det sista in i dagens artikel, nämligen, får en kristen leva hur som helst och kalla sig för kristen? Jag ser inte på det sättet som får och inte får, jag ser istället som en förmån att förtrösta på Jesus  som ger mig kärlek och vishet att leva  ett  stillsamt liv där jag inte behöver prestera för att göra mig förtjänt  av Gud. Jag vill älska Jesus, därför att han har älskat mig först, och därför får jag förmån att bli honom lik. Kom ihåg herrens ord:   Joh 15:4-8

4 Förbli i mig, och jag i er. Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. 5 Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär rik frukt. För utan mig kan ni ingenting göra. 6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden för att brännas. 7 Om ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, kan ni be om vad ni vill, och det ska bli gjort för er.”…

Detta får bli slutord för dagens artikel, oavsett om det gäller oss personligen eller en hel församling. Att lita på Gud och hans löfte som vi tror på för med sig en stor välsignelse, både för oss själva och för församlingen där vi är verksamma. Kom ihåg att vi arbetar inte för oss själva, utan vi arbetar för Guds sak och Hans ära. Han som har börjat ett gott verk i oss kommer också att fullfölja sitt verk om vi ställer oss till Hans förfogande.

/Claudio