Frälsning vad är det?

En tid i mitt liv visste jag inte vad  själva ordet ”frälsning” betydde. Kanske inte så konstigt, jag var ung, i månt och mycket i avsaknad av den svenska kulturen, eftersom jag kom från ett annat sammanhang.  Att då hamna bland frikyrkofolk som uttryckte sig med fack språk, krävdes en del förklaring. Att dessutom uppleva det mesta som förbud i den normala världen, gjorde inte saken bättre för mig, då. Kanske är det så idag också att visa är inkörda på sina hjulspår i tanke och uttryck. Jag utgår ifrån att motivet var och är gott, därför har det upptagit min tanke från och till för att försöka förklara, vara tydlig så att alla begriper vad det är vi pratar om.

Här nedan följer en del frågor som jag ställer och besvarar utifrån min egen erfarenhet. Det skall sägas att min erfarenhet vore meningslös om jag  talade av mitt eget, utan att vara förankrat i det som skriften/bibeln undervisar om.

  1. Frälsning/räddning, vad betyder det?
  2. Varför skall man frälsas/räddas, och från vad?
  3. Varför skall man tro just på den kristne Gud?
  4. Vem har hittat på alla förbud i frikyrkoförsamlingar?

Att räddas från ett sammanhang, behöver inte betyda att man är sämre en någon annan människa, rent moralisk, det är inte detta artikel handlar om. Det handlar om  vår tro, vårt hopp  och livet efter döden.

Från Joh 17:1-3  läser vi följande:

1 Så talade Jesus och lyfte blicken mot himlen och sa: Fader, stunden har kommit. Förhärliga din Son, för att också din* Son må förhärliga dig, 2 såsom du har gett honom makt över allt kött, för att han skulle ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. 3 Och detta är det eviga livet, att de känner dig, den ende sanne Guden, och Jesus Kristus, som du har sänt.”…

Detta var Jesu egen bön som han sände till Sin Fader i apostlarnas och folkets åsyn.

Många människor tycker att dem är bra som de är, de gör goda gärningar, går i kyrkan ibland och är allmänt trevliga och någon gång ber en eller flera böner. Frågan handlar inte om detta, varför?

Låt oss ta som exempel en rätt trogen jude som gjorde allt enligt lagen och moralen, men ändå saknade evighets förvisning och Guds gemenskap, Nikodemos.

Från Joh 3:3-7

”3 Jesus svarade och sa till honom: Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa inte blir född på nytt*, kan hon inte se Guds rike. 4 Nikodemus sa till honom: Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet en gång till och födas? 5 Jesus svarade: Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om inte en människa blir född av vatten och Ande, kan hon inte komma in i Guds rike. 6 Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. 7 Förundra dig inte över att jag sa till dig: Ni måste födas på nytt.”…

Här måste vi påminna oss om ”arvsynden” som var och är ett hinder med Guds gemenskap. Människor i gamla testamentet skulle sona sina synder med diverse ”synd offer” Efter den gamla kom den nya ”Förbundet/testamente/ Guds avtal med människan, då Hans egen Son blev människa för att försona världen med sig själv och ta bort arv och andra synder i människan. Nu är det inte lagen och dess gärningar som gäller som garant för det eviga livet, utan ”nåden” och tron på ”Kristus” som fullständig offer för alla synder, men också segraren över all förnedring och synd genom sin uppståndelse.

Fråga 3 är också viktig att besvara, därför att det finns ledare och lekmän i visa samfund som säger att vi har samma Gud och samma himmel. Jo, i ett sammanhang är det korrekt, eftersom vi alla är skapta av samma skaparen och Gud, således finns det bara en himmel, där upphör all annan liknelse med andra religioner.

Varför? Se här: 1 Mos 1:26

”Och Gud sade: Låt Oss –observera flertal, göra människor till vår avbild, till att vara oss lika. Och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren, och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.”…

Skulle inte detta vara tillräckligt för att förstå att vi har en kärleksfull Gud, som likt en far på jorden söker sina barn för att ha gemenskap med dem?

I ordet ovan har vi också ”Treenighets” bevis: Fader, Sonen och den Helige Anden som samverkar till allt gott för sina barn.

Alla andra religioner härstammar från gamla tider efter Guds skapelse, där människor själva har hittat på egna Gudar som kräver underkastelse och offer.

Så den  sista frågan som måste besvaras:

Mycket av detta härstammar från gamla tider, och äldre kyrkliga lärosatser, där man blandar nåden och gamla förbundets lag för att hjälpa Gud i själv rättfärdighet.

Från Jak 2:14-23 avslutar jag dagens artikel:

14 Vad hjälper det, mina bröder, om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Kan tron frälsa honom? 15 Men om en broder eller syster är naken och saknar mat för dagen, 16 och någon av er säger till dem: Gå i frid, värm er och ät er mätta, men inte ger dem vad deras kropp behöver, vad hjälper det? 17 Så är det också med tron. Om den inte har gärningar, är den död i sig själv. 18 Kanske någon säger: Du har tro och jag har gärningar. Visa mig din tro utan dina* gärningar, så vill jag visa dig min tro genom mina gärningar. 19 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det och bävar. 20 Men vill du inte inse, du oförståndiga människa, att tron utan gärningar är död*? 21 Blev inte Abraham, vår far, rättfärdigad genom gärningarna, när han bar fram sin son Isak som offer på altaret? 22 Du ser att tron samverkade med hans gärningar, och att genom gärningarna blev tron fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet och han blev kallad Guds vän.”…

Bara ett litet kommentar till det sista från Jakobs brev:

Här kommer vår kärlek in till Gud. Genom att vi har fötts på nytt, har vi också fått en andlig/själslig natur och trons övertygelse att vi är evighets människor, försonade med Gud genom Jesus Kristus.

Därför känner vi ansvar, glädje och frid att arbeta för Guds verk för att många skall se sanningen och Guds kraft i oss. Det handlar inte om att vi skall lägga oss till med onormala beteende, skrik hoppande, mm. Det handlar om ett stilla liv och överlåtelse till den Helige Ande som vill fullborda Guds verk, det som Jesus lämnade som uppdrag till sina lärjungar och som dessa i sin tur förde vidare.

/Claudio

>Nästa>Fördömelse och dålig samvete