Fördömelse och dålig samvete?

Nu undrar jag om en och annan undrar vad jag vill komma med rubriken ovan? Sluta inte läsa här, ge dig en chans på hur Gud/Jesus ser på dig. Vi människor är så snabba att ta till storsläggan och är framme  med fördömelse av vår nästa. Är detta ett nytt evangelium , som skall vara utslätande och undfallande av allt som är synd? Nej, absolut inte, det kommer vi få se i texten längre ner. Innan vi går till huvud texten om kvinnan vid Sykars brun, vill jag ta en text först ifrån 1Joh brev 3:20-21

20 För om vårt hjärta fördömer oss, så är Gud större än vårt hjärta och vet allt. 21 Älskade, om vårt hjärta inte fördömer oss, har vi frimodighet inför Gud”…

Många troende känner sig fördömda av både människor och tro att också Gud fördömer och bär med sig dålig samvete och en otillräcklighet. Är detta verkligen rätt?… Jag skulle vilja kalla det, påminner oss om vi är på väg åt fel håll, och det är inte samma sak som att bli fördömd.

För det första: Vem av oss människor har ”gått i vår nästa skor” så vi vet vad vederbörande känner och brottas med? För det andra, varifrån hämtas mandat att döma vår nästa? Det är väl meningen att vi skall vara (sträva) att bli lika Jesus, så som han visade föredöme när han var på jorden, för, det tror vi väl  alla på, eller de flesta?

Så … vad säger Jesus till folket som hörde honom?  Joh 12:46-47

46 Jag har kommit som ett ljus till världen, för att var och en som tror på mig inte ska bli kvar i mörkret. 47 Och om någon hör mina ord och inte tror*, så dömer inte jag honom. För jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen.”…

Ja men det är väl ändå skillnad att tillrättavisa, jämfört med att döma, sant, men frågan är vem skall tillrättavisa vederbörande, och på vilka grunder? Jo då det finns svar på detta i bibeln också men jag tar det inte riktig ännu.

Här kommer texten om kvinnan och Jesus vid Sykars brun. Joh 4:4

” Eftersom Jesus var trött av vandringen, satte han sig ner vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen. 7 En samaritisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sa till henne: Ge mig att dricka, 8 för hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat. 9 Då säger den samaritiska kvinnan till honom: Hur kan du som är en jude be om något att dricka av mig, som är en samaritisk kvinna? För judarna umgås inte med samariterna.”…

Vi börjar här så länge: Händelsen utspelade sig i Samarien, dvs. en del av Israel där Juda stam hade sparsam umgänge med Samarier. Jesus var själv Jude, dock utan anseende till personer. Egentligen är inte detta som är huvud poängen i samhanget. Det som utspelade sig med Jesus och kvinnan inför folket, var människors förutfattade uppfattningar om både Jesus och kvinnan.

Dialogen mellan kvinnan och Jesus visade på något helt annat än vad människoskaran förväntade sig.Vad var det för något?  Låt oss ta det från texten igen: Joh 4:26

” Jag vet att Messias kommer, han som kallas Kristus. När han kommer ska han låta oss veta allt. 26 Jesus sa till henne: Jag Är* den som talar med dig.”…

En kvinna som fördömde sig själv, för hon viste att hennes liv var felaktig, men hoppet fanns inom henne, just det hoppet erbjuder  Jesus henne till upprättelse. Av folkmassan blev hon fördömd men av Jesus blev hon bekräftad som människa. Låt oss ta resten av texten i Joh 4:41-42

”  När nu samariterna kom till honom, bad de honom att han skulle stanna hos dem. Och han stannade där i två dagar. 41 Och många fler trodde på grund av hans ord. 42 Och de sa till kvinnan: Nu tror vi inte längre på grund av det du sagt. För vi har själva hört och vi vet, att han verkligen är Kristus*, världens Frälsare.”

Ifrån mindervärd komplex och egen fördömelse blev kvinnan upprättad och fick sitt värde tillbaka hos Jesus. Det lilla hoppet och tron hon bar på, blev istället en förtröstan på Jesus och behovet att bli hans  vittne bland människor. Den som får mycket förlåtet, älskar också mycket, läser vi om. Kärleken upprättar och helar själen. Jag skulle vilja uppmuntra dig som känner dig fördömd och går med dåligt samvete:

Du är inte dömd eller förbrukad, du är älskad i Guds ögon. Kanske har du gjort många fel som vi alla gör. Som vi läste i texten i början, kan vi känna ibland att vi har misslyckats och gräver ner oss. Detta är ett sätt för Gud att tala till oss, att vi skall söka Honom för att få korrigering och upprättelse. Det är en kärleks gärning från Gud, lika väl en bekräftelse och bejakande från människa att man är inte fördömd. Om vi tar en annan kvinna i Johannes berättelse från kapitel 8:3 och vidare en bit i texten.

Fariséerna kom dragandes med en kvinna som var otrogen.Detta gjorde de för att sätta Jesus på prov, för att se om han håller sig till lagen.De var beredda att stena kvinnan för att lagen skall uppfyllas. Men Jesus tog det lugnt under tiden han skrev något i sanden. Fariséerna gav sig inte och Jesus gav dem ingen svar. Han ville inte ge sig in i diskussion, för då hade fariséerna fått näring i sin diskussion. Istället ställde han en fråga till dem.

” Den av er som är syndfri kan kasta första sten mot kvinnan.” Ingen vågade för det viste att de inte var felfria.

När allt kommer omkring så var dessa inte intresserade av barmhärtighet mot människan. De ville hävda sig på bekostnad av Moses lag.

Jesus var tyst och fortsatte att skriva i sanden tills fariséerna gav upp och gick därifrån. Så kan det gå till i våra dagar också, men Jesus ser rakt in i våra hjärtan och skänker nåd och upprättelse åt dem som vill ha upprättelse.

”Kvinnan, är det ingen som dömer dig, frågade Jesus, nej ingen, alla gick sin väg, sa kvinnan. Men då säger Jesus förlösande ord till henne: Inte heller jag dömer dig, gå i frid och synda inte mer, säger Jesus.

Här var det inte fråga om att försvara synden, förlåtelse och upprättelse av människan först, sen bekräftelse att lämna bakom sig synden, som hindrar gemenskapen med Gud.

Med frimodighet får vi nalkas Gud och göra våra bekymmer och vår nöd kunniga för Honom i bön och tacksamhet.

När det gäller tillrättavisning, får jag återkomma i en separat artikel vid lämpligt tillfälle.

/Claudio

>Nästa>Har alla samma Gud?