Ett samtal eller en dialog kan vara både givande och en besvikelse beroende på vad man samtal om och utgångspunkten från samtalet är. 

Dagens artikel handlar inte om människor i vår tid, det handlar om samtal  mellan Jesus, hans lärjungar och människor som följde honom.  Det handlar också om oss andra som känner igen oss i samtalet beroende på vad vi står i förhållande till det samtalet som artikel gör gällande.

Som referens och utgångspunkt vill jag bifoga Guds ord, där Jesus själv träffar människor med olika behov.

Från Joh 6: 27-29 läser vi följande:

” ²⁷ Arbeta inte för den mat som förgås, utan för den som varar till evigt liv, som Människosonen ska ge er. För på honom har Gud, Fadern, satt sitt sigill. ²⁸ Då sa de till honom: Vad ska vi göra så att vi kan utföra Guds verk? ²⁹ Jesus svarade och sa till dem: Detta är Guds verk, att ni tror på honom som han har sänt.”…

Jag bryter av i samtalet för att kommentera  texten: Självklart  måste vi människor arbeta för att kunna överleva, detta är livets nödtorft, således handlar detta om den  jordiska livet. Men Jesus talade om ett annat liv, evighets liv och hans  egen betydelse och uppdrag för ett liv när den jordiska är över.

Så långt var folket med i samtalet, som alltid i ett samtal kommer nya frågor och undran fram och både dessa som är beskrivna i texten och vi andra  ville ha svar på våra frågor.

Vi läser vidare i samma kapitel från vers 30-33

” ³⁰ Då sa de till honom: Vad gör du då för tecken, så att vi kan se det och tro dig? Vad kan du utföra? ³¹ Våra fäder åt manna i öknen, som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta. ³² Då sa Jesus till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Mose gav er inte brödet från himlen, utan min Fader ger er det sanna brödet från himlen, ³³ för Guds bröd är han som kommer ner från himlen och ger världen liv.”…

Nu började samtalet svänga och åhörare ville ställa krav på Jesus för att kunna ”Tro på Honom” Att vi kan tvivla lite till mans då och då är förståeligt. Det gjorde tom Tomas som kallades tvivlaren, en av Jesus egna apostlar. Hans vänner och medapostlar hade berättat för Tomas  att Jesus var uppstånden.  Och Herren har själv berättat för apostlarna om sitt förestående lidande, död och uppståndelse. Varför hade Tomas så svårt att ta det till sig?

Vi vet det inte riktig, men vi vet att när man söker sanningen och är ärlig så kommer också Gud vår svaghet till hjälp. Jesus kom på ett speciellt sätt  till Tomas. ”Kom Tomas, stick dina fingrar i min sida säger Jesus”   Herre och min Gud utbrister Tomas, nu kunde han inte tvivla längre när han såg den uppståndne och levande Jesus.

Vad är då skillnad på Tomas och dem som begärde tecken  av Jesus? Jo, skillnaden är att dessa var skeptiska  och ville göra sig roliga på Jesu bekostnad. Dessutom ville de raljera  med sin bibliska kunskap för Jesus och gärna för andra som lyssnade också.

Jesu apostel  Jakob säger i sitt brev: ”Gud står emot de högmodiga, men ger de ödmjuka nåd” Jak 4:6

Vers 34 ville frågeställaren  alltid ha det brödet  som Jesus talade om… ”jag är Livets  bröd svarade Jesus”…

Det här var för mycket för Judarna som hörde på Jesus, en människa som påstår att han är kommen från Gud… Hur går det ihop, heter inte hans far och mor Josef och Maria?

Ja, ni vet hur samtalet kan te sig bland människor i vår tid också, nej, kanske kan jag gå med på att Jesus hade funnits, men att tro på allt som står i bibeln… nej det går inte. Varför kunde inte Judarna tro på det som profeterna hade talat om för ca 450 år tillbaka? Kan det  vara så att budskapet har urvattnats  med motiveringen att vi lever i en annan tid?  Gäller inte det skrivna ordet lika mycket nu, som då den var skriven?  Eller önskar man att Gud har förändrats efter våra önskemål och tankar?

Nu vill jag bifoga lite längre text från samma kapitel från v. 60-69

” ⁶⁰ Då sa många av hans lärjungar när de hörde detta: Detta är hårda ord. Vem står ut med att höra det? ⁶¹ Men Jesus, som visste inom sig själv att hans lärjungar klagade över detta, sa till dem: Tar ni anstöt av detta? ⁶² Men om ni då får se Människosonen stiga upp dit där han var förut? ⁶³ Anden är den som gör levande, köttet är inte till någon nytta. De ord jag talar till er, de är ande och de är liv. ⁶⁴ Men det är några bland er som inte tror. För Jesus visste från början vilka de var som inte trodde, och vem det var som skulle förråda honom. ⁶⁵ Och han sa: Därför har jag sagt er att ingen kan komma till mig om det inte blir honom givet av min* Fader. ⁶⁶ Från den tiden drog sig många av hans lärjungar tillbaka och vandrade inte längre med honom. ⁶⁷ Då sa Jesus till de tolv: Inte vill väl också ni gå bort? ⁶⁸ Då svarade Simon Petrus honom: Herre, till vem ska vi gå? Du har det eviga livets ord, ⁶⁹ och vi tror och är övertygade om att du är Kristus, den levande Gudens Son*.”…

Sista delen i artikeln som summerar  det som Jesus ville att vi skulle tro på, men också en tråkig utveckling i samtalet där det skapades en delning med och emot Jesus.

Känner vi inte igen oss i den tid vi lever i?

Jag önskar att vi kunde  stämma in på  Petrus ord:

” : Herre, till vem ska vi gå? Du har det eviga livets ord, ⁶⁹ och vi tror och är övertygade om att du är Kristus, den levande Gudens Son*.”…

Det sista som jag vill ta med i dagens artikel är från:

Hebr. 4:12

” ¹² För Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom tills det skiljer själ och ande, märg och led, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. ¹³ Och inget skapat är osynligt för honom, utan allt är blottat och uppenbart för hans ögon, inför vilken vi ska stå till svars.”…

/Claudio