Kanske någon tar ett steg tillbaka när de ser rubriken om uppenbarelse, gör inte det. Jag skall försöka förklara så enkelt som möjligt vad det handlar om.

Först vill jag börja med ett stycke från profeten Malaki, sista boken i gamla testamentet.

Malaki 3:1

”  Se, jag ska sända min budbärare*, och han ska bereda vägen för mig. Och den Herre ni söker ska plötsligt komma till sitt tempel, nämligen förbundets budbärare som ni gläder er över: Se, han ska komma, säger härskarornas Herre.”…

Så… vad handlar texten ovan om? Som sista bok i gamla testamentet tystnade också den offentliga rösten från profeter och Guds präster. Det var tyst i över 400 år, frånsett en liten skara som väntade på Herrens löfte och profeternas  uppenbarelse  om Messias tillkommelse. I sammanhanget vill jag tillägga att detta gällde Judar i första hand då eftersom i månt och mycket handlar om gamla testamentet. Vi andra som betraktas som hedningar var inte glömda, eftersom den första församlingen var inte bildat ännu i och med att det  nya testamentet hade inte kommit ännu. I ljuset av detta skall Herrens ord ovan tolkas som uppenbarelse till något bättre som Herren själv gav löfte om.

Vi går över till Jesu födelse  och bekräftelse  på det uppenbarade ordet från profeten Malaki. 

Från Luk 2:25-35  bifogar jag följande text:

” ²⁵ Och se, i Jerusalem var en man som hette Simeon och den mannen var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den Helige Ande var över honom. ²⁶ Och han hade fått det uppenbarat av den Helige Ande, att han inte skulle se döden förrän han hade fått se Herrens Smorde*. ²⁷ Han kom nu ledd av Anden till templet. Och när föräldrarna bar in barnet Jesus, för att de skulle göra med honom så som det var sed enligt lagen, ²⁸ då tog han honom i sin famn och prisade* Gud och sa: ²⁹ Herre, nu låter du din tjänare bryta upp* i frid, enligt ditt ord, ³⁰ för mina ögon har sett din frälsning, ³¹ som du har berett inför alla folks ögon, ³² ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel. ³³ Och Josef* och hans mor förundrade sig över det som sades om honom. ³⁴ Och Simeon välsignade dem och sa till Maria, hans mor: Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som blir motsagt. ³⁵ Ja, också genom din själ ska ett svärd gå, för att många hjärtans tankar ska uppenbaras.”…

Här har vi exempel från en gammal man Simeon som trodde på det som blev sagt av profeterna  och han väntade på Herrens löfte att detta skall uppfyllas. Själv visste han inte när det blir. Detta är uppmaning till oss andra  att inte vara för snabba och kategoriska  med att bestämma tider som vi tror/hoppas skall hända  så som vi hade räknat ut.

I ljuset av detta  skriver jag den här artikel, varför? Jo därför att det uppträder människor som kallar sig profeter och påstår saker  att Herren  har talat till dem. Då är frågan hur skall vi förhålla oss till detta? Vi kan inte avfärda utan vidare det som dessa  ”profeter” påstår för då är risken  att vi förkastar Herrens ord.

Här ett sånt exempel från 5Mos 18:22

” ²² När en profet talar i HERRENS namn, och det han säger inte sker och inte går i uppfyllelse, då är det inte ett budskap som HERREN har talat, utan profeten har talat i sitt övermod. Du ska inte vara rädd för honom.”…

Hur kan vi vara så säkra på att ordet har företräde inför den profetiska gåvan? Jo därför att ”Ordet” som  profeten uttalar skall med ”Ordet” förklaras. Dessa skall vara i samklang som bekräftelse  på att det kommer från Herren som själv bekräftade sitt ord i Johannes evangelium i första kapitel: Läs här nedanför.

” ¹ I begynnelsen var Ordet*, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. ² Den samme var i begynnelsen hos Gud. ³ Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till, som har blivit till. ⁴ I honom var liv, och livet var människornas ljus.”…

Så, egentligen  skulle jag kunna stanna här för att inte trötta ut er med lång artikel, men jag vill gärna dela med mig helheten  av det som jag vill få sagt. Det handlar om hur vi förhåller oss till Guds ord och uppenbarelse  som vi möter då och då.  Det är viktigt att vi kan balansera  uppenbarelsen i ljuset av Gud ord för att inte komma vilse av alla falska profeter.

³⁰ för mina ögon har sett din frälsning, ³¹ som du har berett inför alla folks ögon, ³² ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel. Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som blir motsagt.

Vi talar om uppenbarelse  och om ljuset, den andliga ljuset som skall hjälpa oss att bli Kristi efterföljare  under Den Helige Andes  Kraft och vishet för att  den frukt som blir synlig i oss skall visa sig vara Guds och inte något som vi försöker lägga oss till  med.

Mina ögon har skådat frälsning säger Simeon, han har levt länge i väntan på Guds löften, han gav inte efter eller kompromissade med sanningen trotts att profetröster hade tystnat. Ja han var mogen att komma hem till det himmelska, innan detta sker så ville han skicka med en sista hälsning till dem som kommer efter i det  nya förbundet/testamentet, som gäller lika för både Judar och hedningar, dvs alla människor på vår jord.

Skall Kristus-Frälsaren-Messias  få bli ett ljus eller skall han bli en stöttesten som man snubblar över? Valet är fritt och individuellt

/Claudio.