Yttringar och manifestationer


Gott Nytt År till er alla, med funderingar och undran vad den bär med sig? Fast o andra sidan kan vi inte påverka det mesta som sker eftersom det ligger utanför vår kontroll. Självklart skall vi göra planer och försöka se framåt, men vi har dock ingen garanti för varken det ena eller andra.

Istället vill jag prata om yttringar och manifestationer bland människor som tycker sig känna Gud. Nästan en halv sekel har jag varit troende och jag har både deltagit och betraktat manifestationer bland Guds folk. Ibland har jag inte känt mig obekväm och då  kom anklagelse på av mig själv att det var något fel på mig. Med ålder har jag haft tid att läsa på och prova mig själv i ljuset av Guds ord för att i bön försöka få vägledning på hur saker och ting hänger ihop.

Innan ni läser vidare, ber jag er läsare att ta i beaktning att vi alla är stöpta i olika former just som mångfald i Guds skapelse. Min erfarenhet betyder inte att jag begränsar Gud eftersom Hans nåd kommer till oss så som vi är mottagliga och kan tillgodogöra oss sanningen. Vad jag försöker säga är vår kommunikation av ande, kropp och själ där dessa samverkar för att vi skall förstå Guds tilltal genom tro.

I 1Kor 4: 20 läser vi följande:  ”Guds rike består inte i ord utan i kraft”

Här måste vi konstatera att Guds rike är i oss enligt ordet, det är inte på ett sådant sätt att man kan ta på det fysiskt, utan är en följd av att man fick ta till sig ”Ordet” som i sin tur mognade i ens innersta tankar för att sedan gå vidare och fattar beslut om att följa Jesus så som han undervisade och gjorde som människa här på jorden. Försoning och syndernas förlåtelse kan vi inte åstadkomma själva. Detta är en följd  av Kristi lidande, död och uppståndelse som i sig var en mänsklig fysiskt handling av Jesus, Guds Son för att alla skulle kunna förstå innebörden och den gränslösa kärleken som Fader i Himmelen har till människor på jorden.

Nu handlar det om yttringar och manifestationer av dem som kommer till tro på det som är beskrivet ovan. Jag skulle vilja säga att vi människor lägger oss till med olika yttringar för att bevisa att Gud är med oss i det vi gör. Då frågar jag: Är vi ärliga mot oss själva och våra medmänniskor när vi försöker göra Gud mänsklig? Hur skall vi annars visa att Gud är den som vi uppfattar att Han är?

Nu vill jag ta nästa exempel från 1 Kungaboken 18: 20-40 ( nöjer mig med korta berättelse) för dem som vill läsa allt i sitt sammanhang kan slå upp aktuellt ställe ovan.

Här handlar det om Guds profet Elia, i högsta grad en vanlig människa med speciella gåvor från Gud. Kan lika gärna vara i dagens värld med dem som har fått profetisk gåva och en ledarskap i Guds församling.

Här handlar det om spänningar mellan Guds folk och främmande religion, Baals profeter. Elia som var en profet i tiden manade folket att hålla sig till Himmelens Gud, medan Isebel var en profetisa för Baal, en främmande Gud i då tidens värld, helt enkelt en villolärare som drog människor bort från Gud. För att göra berättelse så kort som möjligt, gjordes ändå en överenskommelse mellan dessa 2 grupper att bägge skulle frambära ett offer på ett altare. Det behövdes eld för att offer skulle tändas, men ingen mänsklig hand skulle användas.

Elia litade på sin Gud medan Baals profeter hoppade och dansade i tron att deras avgud skulle tända elden på altaret. Med facit kan man läsa vidare i texten om man slår upp stället i bibeln.  Gud hörde Elias bön och offret blev uppslukad av elden, medan Baals folket dansade vidare utan att det hände något.

Vad kan vi dra för lärdom om det? Jo, här har vi manifestationer för bägge grupper, Baals profeter gick i sin egen kraft i tron att deras Gud vad med dem, hade det varit rätt skulle Isebel som var en ond kvinna få äran, men det var falsk.

Elia däremot visste sin egen begränsning  och hans motiv var inte att styla själv, utan Gud, Den sanne skall få äran för det vilket också blev så.

Men vi har fortsättning på berättelsen också: Isebel bestämde sig att döda profeten Elia och då blev han rädd och gömde sig i öknen bakom en gins buske. En helt mänskligt handlande som kunde hända i vår tid också. Vist har jag upplevt en dramatisk omvändelse också och förstod inte hur det gick till, ja jag var påverkad av Guds kraft hemma i vår lägenhet på den tiden i Göteborg och kunde inte resa mig på ett tag. Livet måste ändå gå vidare med arbete och allt det andra som vi människor måste göra i vardagen. Jag fick en frid och ro i min själ, men inte kunde jag leva i tron att det skall vara så jämnt. Ganska snart upplevde jag baksidan av medaljen, nämligen, jag betraktades som om jag spårade ur, kort uttryckt.

Vad hände med Elia? Jo, han som upplevde Guds härlighet dagen förre började deppa och misströsta. Han var skraj att livet skulle ta slut och någon skulle hugga huvud av honom så han gick och tyckte synd om sig själv i grottan.

Själv känner jag igen mig i min situation, jag trodde att alla som jag berättade min historia skulle ha behov av och vända sig till Gud. Ack vad fel jag hade, jag hade mycket att lära på min vandring som nyomvänd.

Elia däremot fick besök av Guds änglar att han skulle ta mod till sig, han skulle villa upp sig och äta både andligt och kroppsligt men det satt långt inne för Elia. Jo då han gjorde som han blev uppmanad till, men ändå förväntade han sig att Gud skulle komma på ett dramatisk sätt, kalla gärna det genom manifestationer. Det var hans mänskliga tankar som hoppades att Gud skulle komma på hans sätt.

För kännedom kan den som vill läsa vidare i 1 Kon 19:1-18   

Det kom en stark storm medan Elia tyckte synd om sig själv, kanske var Herren i stormen, undrade Elia? Nej Herren var inte i den och inte i jordbävningen som följde efter stormen, sen kom en mäktig eld, nu kanske Gud vill låta allt skaka för den ondska som var emot både Gud och hans profet. Nej Gud var inte i elden heller.

När Elia håller på att ge upp kom Gud till honom genom en stila susning och profeten kände att detta var en salva för själen, detta var precis vad han kunde ta emot. Gud förnyade Elia så han kunde dra vidare i uppgiften att tjäna Gud.

Vad kan vi lära oss av detta i vår tid? Själv kom jag fram till att man måste vara stilla  och pröva saker och ting. I saktmod och bön kan man få vishet för att kunna komma vidare. Vist var jag också ivrig från och till men jag har förstått att i min egen kraft kan jag ingeting göra. Mänskliga manifestationer och yttringar kan oftast bli fel. Gud kan komma som han vill, men om inte Den Helige Anden medverkar till att förhärliga Herren då blir det ett mänsklig påfund som människor genomskådar ganska snart som tomma och falska ord.

/Claudio  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.