Reliker i den första kyrkan


Petrus, den viktigaste och  missionären , kom till Rom omkring år 60 ef.Kristus för att göra evangeliet känt för Romarna och den tidens värld. Det var en uppmaning från Jesus innan han lämnade jordelivet efter sin uppståndelse, och efter den sista förberedelse för apostlar. Paulus som inte var en del av den gruppen då, anses också han komma till Rom någon gång 60-64 Enligt historien avrättades Petrus  några år senare genom korsfästning, anklagad för samhällsomstörtande verksamhet. Avrättningsplatsen var en kapplöpningsbana i stadsdelen Vatikanen och Petrus begravdes därefter i en nekropol (gravplats) intill.

Paulus gick samma öde till mötes, dock inte som korsfäst, han blev halshugen istället och blev martyr för det kristna evangeliet.

Av historien vet vi att Rom var då tidens största imperiet som hade sin makt och utbredning en bit över central Europa, norra Afrika och Mellanöstern. Kejsare avlöste varandra under antal år, (har skrivit om detta tidigare och vill inte upprepa historien )

Det som är min tanke och motiv i det historiska perspektivet, handlar i första hand om människor som presenterade Jesu evangeliet. Vi vet att varken Petrus eller Paulus var ensamma om det, det kan vi läsa om i både Apostlagärningar och alla breven som finns i bibeln. Framförallt är det intressant hur den kristna kyrkan-församlingen blev till. Jo, jag medger att det blir en vis upprepning av historien, men kan tänka mig att det är en nyttig påminnelse om vad som hände där då och hur blev det idag, helt enkelt en tillbaka blick för att ta lärdom av det och jämföra med dagens samfund. Just samfund har intresserat mig, vilket den vakne läsaren lägger märke till i mina tidigare artiklar.

Rubriken ovan talar om något helt annat, därför skall jag försöka dela med mig av den kunskap som jag har inhämtat från historiska källor. Med tanke på den föra artikel jag skrev om alla helgon så kan det vara bra att fördjupa sig i dess historia.

Först lite referenser från bibeln som är vår fasta punkt och kan utgå ifrån för att förklara det skrivna ordet.

Från Matt 16:18-20  läser vi följande om Petrus:

”  18 Och jag säger dig, att du är Petrus, och på denna klippa* ska jag bygga min församling, och dödsrikets** portar ska inte segra över henne. 19 Och jag ska ge dig himmelrikets nycklar. Och allt vad du binder på jorden ska vara bundet i himlarna, och allt vad du löser på jorden ska vara löst i himlarna. 20 Sedan befallde han sina lärjungar att inte tala om för någon att han var Jesus* Kristus.”…

Detta är den sanna ord som Jesus talade till Petrus, vilket befäster att han skulle bli en ledare för församlingen eller kyrkan om du kallar den så. Men vi får inte gå före historien, utan måste beakta tiden efter Jesus uppståndelse och apostlarnas uppdrag, vad då? Jo, missions befallningen att ” Gå ut i hela världen och gör alla folk till mina lärjungar döpande dem i Fader, Sonens och Den helige Andens namn. Matt 28:19

Det var ett uppdrag till apostlarna och alla andra som kom till tro på Jesus då, men först skulle de invänta Den Helige Anden för att få kraft och vishet för att möta svårigheter i världen. Därför bildades den första församlingen i Jerusalem med över 3000 personer som hade allting gemensamt. Nu skall vi komma ihåg att så småningom började visa slitningar i församlingen eftersom de flesta var av judisk börd och dessa var vana med sina egna traditioner enligt det gamla förbundet. Kunskapen hade helt enkelt inte nått fram till alla att Jesus var den nya ”Förbundet”

Apostlarna som fick undervisning av Jesus direkt kunde förmana och undervisa folket och församlingen växte trotts visa motsättningar. Det kom nya ledare som sörjde för församlingen och dess medlemmar medan Petrus och andra i ledarskapet kunde ägna sig åt missions resor.

Det var en tid av förföljelsen både bland Judar och andra. Romarna i sin tur hade sin egen anledning att förfölja dem som kom till tro, varför, det rådde frihet att dyrka vilken Gud man ville i det Romerska imperiet? Jo vist, men kejsaren i Rom betraktades som Gud, medan de som bekände sig till Kristus kunde inte ha andra Gudar och därför betraktades som illojala, vilket var påbud att dessa skulle avlägsnas.

De troende kunde överleva i sina katakomber under det hemska förföljelsen, en del fick sätta livet till och blev martyrer för Jesus. Här bildades den första församlingen i Rom år 69 eft.Kr. med en begränsad frihet. Petrus och Paulus blev tillfångna och led martyr döden också. Församlingen levde ett tinande tillvaro fram till Kejsarn  Konstantin 330 ef.Kr. som utfärdade amnesti för alla troende.

Ett par hundra år senare beslöt den nyfrälste kejsarn Konstantin att resa en majestätisk kyrka på platsen. Denna ersattes på 1500-talet av den som står där i dag, San Pietro in Vaticano. Apostlagraven och nekropolen finns kvar i Peterskyrkans grund.

Konstantin den store hedrade även andra martyrer på samma sätt. När kristendomen fredades i Rom under 300-talet inspirerades flera tidiga församlingar att bygga kyrkor ovanpå katakomberna, de gamla gravtunnlarna under staden. Där fanns det nämligen många martyrgravar, vilka ansågs utgöra existensberättigande för kyrkorna.

Det var många som blev martyrer tills amnesti kom, men dessa martyrer blev också något nytt i den kristna församlingen. Jesu egen död och uppståndelse blandades med  martyrernas  i tron att dessa skulle hjälpa dem på vägen till Gud. För människor blev det istället till en avgud eftersom de dyrkade döda istället för att se på den levande och uppstånden Jesus

Det blev en  roll som döda martyrkroppar har spelat i Västeuropas medeltidshistoria. Det var kring relikerna som kyrkan byggde sina helgedomar och utövade sin kult, och det var relikdyrkan som gav upphov till pilgrimsfenomenet – som i sin tur möjliggjorde Roms återupprättelse efter kejsardömets sönderfall. Det var också delvis genom relikexport och påföljande kyrkobyggen som kristendomen spreds över Europa 

Förklaringar till fenomenet brukar fokusera på världsliga och religiösa makthavares politiska bruk av reliker via handel och donationer. Men även om relikhanteringen skapade handelsvägar, makt och rikedomar så utgjorde ändå folkets aktiva medverkan den yttersta förutsättningen. Hur tänkte de miljoner människor som vallfärdade mil efter mil för att röra vid ett martyrliks skrumpna hand eller gnugga en näsduk mot dess torkade hår?

Legender om martyrernas blodiga och sällsamma öden i Rom spred sig och lockade pilgrimer från när och fjärran. Det blev en religion  där man dyrkar de döda istället för den levande Kristus. Vanliga människor som dog martyr döden  för Kristi skull, men utan att veta om det blev deras efterträdare dyrkare av döda ting och går miste om det verkliga frälsning.

Källan och en del av texten är från Populär Historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.