Noterar när jag läser den kristna pressen en fråga angående tillhörighet av en församling. Ja visa kallar det kyrka, det går bra det också, huvudsaken är väl att vi menar samma sak. Jag har skrivit tidigare om församlingen, så det blir väl en upprepning med den skillnad att jag går lite mera in i detalj om vad en församling är och dess betydelse för dem som vill vara med, eller tillhör en församling redan.
Så, vad är en församling?
Referens och bildspråk om församlingen från: Upp 1:12-16 läser vi följande:
” 12 Och jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld 13 och mitt ibland de sju* ljusstakarna en som var lik Människosonen, klädd i en dräkt som räckte ner till fötterna och med ett bälte av guld kring bröstet. 14 Och hans huvud och hår var vitt som ull, så vitt som snö, och hans ögon var som eldslågor. 15 Och hans fötter var såsom skinande malm som glöder i ugnen, och hans röst var som dånet av väldiga vatten. 16 Och i sin högra hand hade han sju stjärnor och ut från hans mun gick ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var såsom solen, när den skiner i sin kraft.”…
Texten ovan beskriver de 7 församlingar som Evangelisten Johannes fick sig beskrivet när han blev förvisad på ön Patmos i den Grekiska ö-världen när Romarna förföljde Jesu efterföljare.
Varför talas det om siffran 7 så ofta som vi läser om i bibeln? Det här är ingen hemlighet, vilket de flesta känner till, det är fullkomlighets tal i den himmelska världen. Det talas om ljusstakar av guld, vad symboliserar dessa?
Joh 1:1-5 och 9-13
” 1 I begynnelsen var Ordet*, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Den samme var i begynnelsen hos Gud. 3 Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till, som har blivit till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”…
” 9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor som kommer in i världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget, men hans egna tog inte emot honom. 12 Men så många som tog emot honom, åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 De som blev födda, inte av blod, inte heller av köttets vilja, inte heller av någon mans vilja, utan av Gud.”…
Det handlar om församlingen som Guds förlängda arm som skall uppenbara Guds härlighet stadsfäst genom Kristus, Gud själv kommen i människan och som är huvudet för församlingen. Guldet i detta fall är värde som framställs som guldet. Det betyder att en församling är ”Bruden” och Jesus är dess ”Brudgum” om vi talar bildspråk.
Man kan alltså inte bete sig hur som helst i en församling och dra vanära inför världen. Självklart består en församling av bristfälliga människor, det kan vi inte komma ifrån. Men motivet att medverka i församlingen där ordet predikas och praktiseras måste vara det primära. Där är vi människor med olika gåvor och tjänster lämmar till varandras uppbyggelse för att Gud skall bli synlig av andra människor. En församling är en helig plats där människor samlas för att hålla Gudstjänst till Hans ära. Det är också en plats där vi kan dela varandras glädje och sorg och bär varandras bördor. I en församling skall inte finnas plats för raljerande för då skymmer man Gud och allt som vi läser om Honom i ordet.
Det sista stycket i den första texten läser vi om Jesu härlighet och hur den himmelska världen ser på Honom. Ni som läser bibeln noterar att några av Jesu vänner ville röra vid honom efter uppståndelsen. Joh 20:17 ” 17 Jesus sa till henne: Rör inte vid mig, för jag har ännu inte farit upp till min* Fader.”…
Jesus var kvar på jorden med den skillnad att han gjorde döden om intet med sin uppståndelse. Men när han talade till Johannes på Patmos då var det Jesus, förhärligad som ”Kristus i den Himmelska världen”
Det betyder att det är inte bara ord utan den himmelska kraften som strålar ut till Johannes för att han skall ge det till församlingar i då tidens värld, och som sedan fortsätter för oss och andra innan Jesus kommer för andra gången på nytt.
Nu kanske någon undrar: Jag kan aldrig tillhöra en församling om det är så höga krav? Själv känner jag igen mig när jag samtalade med min första (avlidna ) hustru. Nej sa jag, jag vill inte bli frälst eller tillhöra en församling för jag kan aldrig hålla alla dessa bud.
Svaret från min hustru blev: Om du vill skall Gud hjälpa dig, Ja, jag ville men hur skall det gå till? Jag var totalt novis på det område.
Jag hade behov och längtan att få lära känna Gud, jag var ett bönebarn, jag sökte och så småningom blev jag född på nytt (andlingen) så som bibeln beskriver det i Joh 3:3
Jag blev medlem i en församling på Tjörn och omhändertagen av både pastor och medlemmar och tog till mig av undervisningen. Efter 2 veckor fick jag förmånen att döpas med nedsänkning i en dopgrav. Jag förstod väl inte riktig då själva betydelsen av dopet men hade övertygelsen redan i början att jag ville göra som Jesus gjorde. Så småningom fick jag kunskap vad dopet betydde, nämligen, man begraver det gamla livet och uppstår till ett nytt liv med Kristus. Det är alltså en andlig och praktisk bekännelse handling att man följer Jesus.
Sista frågan i dagens artikel:
Skall man vara med i en församling om man ser att det börjar spåra ur?
Jag skulle vilja säga så här: Varför har det spårat ur? Är det brist på undervisningen, eller är det fel på ledarskap, eller prioriterar man världsliga nöjen för att få folk till kyrkan/församlingen? Jag varken kan eller vill döma någon. Den första frågan vi måste ställa oss är: Trivs den Helige Ande i våra samlingar så Han får tillfälle att leda församlingen i det som är sunt? Har vi öppenhet i församlingen för diskussion och samtal utan att man sårar varandra? Eller tycker ledarskap att medlemmarna skall inte ifrågasätta ledningen på grund av dess kallelse. Jag tror att vi måste ha en rejäl portion med saktmod och ödmjukhet och inse att vi är bara människor med fel och brister och inga Gudar som skulle likna Gud.
/Claudio