Fikonträdet


Jag har en förkärlek till exotiska frukter, framförallt såna som påminner mig om min barndom. Numera har vi själva ett fikonträd hemma som växer i en stor kruka i uterummet. Själv är jag uppväxt med fikon med  flera olika sorter. Det flesta brukar ha en yvig krona med stora tjocka blad som tål värme men är lite mindre tåliga för frost.

Har ett speciellt minne till ett oansenligt fikonträd som växte under en stenmur på en sluttnings äng några 100 m från vårt hus. Trädet var lite stympad av någon anledning, kanske för att den var utsatt för vind och annan väderlek? Konstigt nog  växte den inte nämnvärt, utan stod där år efter år och gav mig frukt när tiden var inne för det.

Detta var en sort av mindre valör, ingen tycktes bry sig om den, men för mig var det en värdefull tillgång när jag som barn kunde hämta dess frukt lite då och då.

Den här artikel skall inte handla om mig och just detta fikonträd i första hand. Det skal handla om oss som bekänner tro på Jesus kommen  som människa. Det skall handla om när Jesus sökte frukt på fikonträdet och hans handlande därefter.

Ja vist kan vi ta det som metaforer  för att levandegöra bilden och dess betydelse. För mig som har erfarenhet av fikon, som jag beskrev ovan , är bilden på Jesus när han sökte frukt, en levande bevis på att han var säkert hungrig och tänkte stilla sitt hunger med några goda fikon frukter.

Låt oss ta det som det står skrivet, innan jag fortsätter med dagens artikel: Från Markus 11:12-14 läser vi följande:

12 Dagen därefter då de gick tillbaka från Betania, blev han hungrig. 13 Då fick han på långt håll se ett fikonträd som hade löv. Han gick dit för att se om han kanske kunde finna något på det. Men då han kom dit, fann han inget annat än löv, för det var inte fikonens tid. 14 Och Jesus* började tala och sa till det: Aldrig mer ska någon äta frukt av dig. Och hans lärjungar hörde det. ”…  

Jesus kom från Betania några timmars gångtid till Jerusalem  och vi läser om att han var hungrig. Ganska logisk att han sökte lite frukt för att stilla sin hunger.  På långt hål fick han se det yviga bladen av fikon trädet, men frukten kan man inte se förrän man kommer närmare eftersom dessa är skymda av alla blad. Man får helt enkelt  titta riktig noga och ibland lyfta lite på grenar för att hitta frukt, enligt min erfarenhet.

Detta är på ett sätt nästan en predikan för mig, varför?  Jo därför att det är också ett exempel på Jesus ord som jag bifogar här nedan:

Johannes 15:16

16 Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att ni ska gå ut och bära frukt, och att er frukt ska bestå, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. 17 Detta befaller jag er, att ni älskar varandra.”…

Här kommer det viktigaste när det gäller att bära frukt. Som Predikaren säger  i kapitel 3:11 att Gud har lagt evighet i människans hjärta, alltså är inte livet slut efter vi lämnar det jordiska. Utifrån detta kan vi konstatera att det är många som är andlig hungriga och söker frukt för att stilla sin andliga hunger. Jag undrar: Har vi anpassats  oss till dagens normer och följer med tiden  i tron att vi bär frukt? Allt tycks vara så yvigt och vackert men sökande finner ingen frukt som kan stilla deras hunger.

Hör ni som läser: Jag vill inte tala av mig själv, annat än exempel ovan som jag har erfarenhet av. Jag går inte till doms med någon, det är inte min uppgift. Därför, du som läser lyssna på Jesus och ta exempel från honom i första hand, i andra hand får du ta hjälp av någon du har förtroende för. Ingen skall behöva gå andligt hungrig eller söka surrogat i andra religioner för det leder bara till andlig fångenskap.

/Claudio

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.