Vi befinner oss i ett skedde  då händelserna  i världen  påverkar oss. Jag hoppas att dagens artikel  inte uppfattas som ett standard  svar  för så enkelt är det inte. Den verklighet som vi upplever och som försiggår  i vår närhet, kan man inte avfärda med några enkla svar.

Ändå tycker jag att vi bör ta tillfälle i akt  och försöka ge tröst och hopp till varandra. Själv sitter inte jag på så många lösningar, kanske kan jag bidra till med något litet för att ge mod  och inspiration till andra.

Låt mig då citera Guds ord till att börja med  från  1Petrus brev kap 1:3-9

” ³ Välsignad vare Gud och vår Herre Jesu Kristi Fader, som efter sin stora barmhärtighet har fött oss på nytt till ett levande hopp, genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, ⁴ till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. ⁵ Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som är beredd att uppenbaras i den sista tiden. ⁶ I den ska ni glädja er mycket, även om ni nu en kort tid, om så behövs, måste utstå svårigheter under många slags prövningar, ⁷ för att er tro som prövats, vilken är långt mera värd än förgängligt guld som prövats genom eld, ska visa sig bli till lov, pris och ära, vid Jesu Kristi uppenbarelse. ⁸ Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom tror ni ändå på honom, och ni jublar med en obeskrivlig glädje, full av härlighet, ⁹ när ni vinner målet för er tro, era själars frälsning.”…

Vad läser vi i detalj ovan?

Petrus var med Jesus som en ledare bland apostlarna, impulsiv, ville så mycket och snabbt skulle gå. Men Petrus  hade inte upplevt den riktiga fostran, vilket är inte så konstigt. När han blev kallad av Jesus att följa honom, var han ganska ung och oerfaren. En fiskare som kunde sin sak precis som hans bröder som var en del av besättningen till den anspråkslösa båten.

Vi lägger märke till att Petrus figurerade i varje evangelium  som skrevs av 4 olika personer, Matteus, Markus, Lukas  och Johannes. Det var faktisk Petrus som förmanade Jesus  att han inte skulle behöva lida och dö. Varför, hade han inte läst gamla testamentet som beskrev Jesus  på ett väldig dramatisk sätt i Jesaja 53? Eller hade han missat profeterna som berättade om den kommande Messias som skulle komma och föddas som en människa? Inte vet jag vilken kunskap  Petrus hade när han blev kallad som efterföljare till Jesus. Men jag vet och tror att han älskade Jesus  och betygade honom att han skulle kunna dö för honom.  Ja, kanske var det känslor som styrde då, men när det verkligen gällde och döden grinade honom i ögonen , då var han inte så stark, istället förnekade han Jesus 3 gånger. Hör ni, som läser detta,  är det någon som skulle sätta sig till doms över Petrus?  Möjligen Fariseerna, men dessa ville inte ha med Jesus att göra.

Men Jesus visste allt om Petrus, precis som han vet allt om oss och våra tankar och handlingar. Viljan att förvara Jesus var stor, men detta var inte Guds vilja, vilket Petrus hade ingen vishet om förrän långt senare  när han själv på äldre dar fick lida för sin tro skull. Det är därför han skriver som han gör i sitt första brev som vi läser här ovan.

Men det var Petrus och det hände för så länge sedan, hur är det med oss? Ja, inte är vi bättre vi heller, mänskligt sätt är vi alla samma Petrus i köttet , frånsett att vi har olika personligheter. Kanske är vi lite mera upplysta än vad människor var då och i månt och mycket sitter vi på facit som vi läser om. Många av oss tror att vi kan så mycket, men handen på hjärtat, vem kan trädda fram och påstå att han eller hon kan alla Guds hemligheter?  Vår kunskap  är ett styckverk, men den är ingalunda fullkomlig. Varenda  en  av oss  har frestelser  och fel och brister  som vi får tackla och hantera. Våra behov och vår vilja säger oss så mycket, men när det kommer till handlingen märker vi att vi liknar Petrus.

Skall vi döma oss själva och varandra, eftersom vi förmår  inte hålla våra löften. Nej, det är inte vår uppgift att döma varandra, vår uppgift är att hålla fast vid bekännelse på Guds Son  som var fullkomlig också  som människa  men intog tjänar gestalt för att visa oss vägen.

Kung David som vandrade med Gud kände också att han kom till korta, han skrev en bön till alla generationer som läser bibeln. Det är Psalm 139 men jag skall inte citera hela Psalmen, den som vill kan läsa det i sin helhet.

Bifogar från början  1-11

” ¹ För körledaren. En psalm av David. O HERRE, du rannsakar mig och du känner mig. ² Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. ³ Om jag går eller ligger, så omsluter du min stig och med alla mina vägar är du förtrogen. ⁴ Ty se, det finns inte ett ord på min tunga utan att du, o HERRE, vet allt om det. ⁵ Du omsluter mig på alla sidor, och du håller mig i din hand. ⁶ En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög, jag förmår inte fatta den. ⁷ Vart ska jag gå för din Ande, och vart ska jag fly undan från din närvaro? ⁸ Om jag steg upp till himlen, så är du där, och om jag bäddade åt mig i dödsriket, se, då är du där. ⁹ Om jag tog morgonrodnadens vingar och gjorde mig en boning ytterst i havet, ¹⁰ så skulle också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig. ¹¹ Om jag sa: sannerligen, låt mörker täcka mig, så skulle till och med natten vara ljus omkring mig.”…

Hur blir det då med vår tröst som jag började artikel med?

Jag föreslår att den som vill och orkar läser igenom  Petri brev  för att ta den till sig. Mina ord kan vara överflödiga och missförstås, men Guds ord som läses med behov att hämta tröst och hopp blir levande och ger mod och kraft åt dem som tvivlar.

/Claudio