Frälsning, vad betyder det?


Undrar om det är fler än jag som undrar så som jag gjorde en gång för sådär ca 40 år sen, betydelsen av frälsningen? Jo vist förstod jag då att själva ordet ”frälsning” betydde räddad, dock finns det mycket mer i ordet som kräver sin förklaring. Må hända att de flesta känner till dess grund betydelse, men faran att använda fack språk inom ett vist område kan te sig lite främmande för en del. För andra kanske det var ett synonym för att förklara något som  man hade som hobby, intresse man sysslade med, eftersom visa hade uttryck för att personen i fråga var frälst på det. Rätt eller fel uttryck i alla möjliga sammanhang kan vi diskutera, däremot vill jag förklara den andliga sidan av frälsningen.

Så vad betyder det?

Varför behöver vi frälsas?

Hur kan vi förklara lättare för att det skall bli begripligt för alla?

Den sista frågan blir således: Måste man, vi alla människor, bli frälsta?

Börjar med den första frågan om dess betydelse: Som jag nämnde tidigare betyder frälsningen ”räddning” Varför behöver vi bli räddade, vi är väl fria människor och kan gå och komma var vi vill, i alla fall i större delen av världen? Nu är det inte riktig så jag menar, vilket de flesta har förstått redan. Enligt Guds ord är vi evighets människor som säger att vi har en kropp (jordisk) med en ande och en själ. Dessa ting får vi förhålla oss till, kroppen måste ha näring och omvårdnad och visa delar får man skydda för att inte dessa skall exponeras för andra och väcka förargelse i samhälle, inga konstigheter alltså.

Anden i oss kommunicerar med den himmelska eftersom den tolkar vår kunskap genom tron och skapar hopp som vi inte ser, men som vi känner en övertygelse av. Nej, jag är medveten om det att alla har inte kommit dithän beroende på att andra intresse har tagit över, eller på att de andliga spörsmål har avfärdats, eller så har kunskapen om det uteblivit av någon anledning.

Själen då, hur blir det med den? Den ser vi inte, men vi vet vilket forskare har bekräftat att människan har en själ vilket andra varelse på jorden saknar. Själen tillhör den himmelska och är av evighet. Oavsett vad många förnekar och vägrar att tro på så har själen ett liv efter döden och där kommer vår räddning in. Med andra ord får vi förhålla oss till detta innan vi går in i evighet genom att vi avkläder oss den gjordiska kroppen när döden inträder.

Där ligger förklaringen till varför vi behöver bli frälsta-räddade. Ja, men det finns många som inte vill ha en kristen tro och då skall de inte behöva tvingas till något som de inte vill? Korrekt, däri ligger vår frihet att vi får välja själva vår väg. Gud tvingar ingen till tro, här skulle jag vilja säga att många har varit ovissliga på det här område eftersom motivet som i sig var gott men användes på fel sätt. Det var inte ovanligt att man använde skrämsel eller våld för att omvända andra. Därom kan många berätta om sina sår som tvingade dem att gå med i en församling för att det skall se bättre ut för andra människor. Här, tycker jag, att det är viktig att vara tydlig och berätta rätt upp och ner hur det förhåller sig, dvs. en oförfalskad  kunskap som var och en får ta ställning till utifrån den kunskap som man har fått. Observera att jag berättar inte om andra så kallade Gudar och religioner därför att det finns inte utrymme  för sådana i den bibliska böcker. Det är mäniskor påhitt som har uppstått redan på gamla tider och kallar det för Gud som ersättning till den sanne Guden som också är Hans Son Jesus och Den Helige Anden. Referensen finns här: Johannes evang. 1:1-5

1 I begynnelsen var Ordet*, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Den samme var i begynnelsen hos Gud. 3 Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till, som har blivit till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”…

Sista frågan att besvaras: Vad händer om man inte vill ta tro till sig?

Den fråga kan bäst besvaras med berättelsen om den förlorade sonen i Lukas 15: 11-32   Jag antar att de flesta känner berättelsen om sonen som ville ha ut sitt arv och leva sitt eget liv, vilket han också fick av sin far. Kärleken fanns där och pappan kände smärtan att sonen gav sig av till ett okänt liv. I början var det glada dagar, mängder med vänner och fest i det oändliga. Men snart kom sämre dagar och resurserna sinade medan nöden blev större och större.  Tragiskt att det skulle behöva gå så långt att sonen skulle behöva lida nöd. Detta blev honom till ett uppvaknande och med livet i behåll kunde han söka sig hemåt till sin fader för att få både kärlek och upprättelse och fick gemenskap med andra arbetare på gården.

Det finns värre exempel också i våra dagar när man avfärdar allt som  tro och Gud heter. En människas liv varar inte för evigt på den här jorden. Visa får gå i ung ålder, andra får göra det när det får en lång ålder. Oavsett vilket, får man ta ställning till att bli räddad för evighet. Kanske tror visa att det kan man göra senare i livet, kanske kan det bli så för visa, men ingen har någon garanti om långt liv. Förresten, varför är det så dramatisk att ta emot tron och skaffa sig kunskap om det eviga livet? Kom ihåg att ingen människa behöver betala något för sin själ, läst det en gång till…

Från Johannes 1:9-15 kan du läsa betydelsen av tro:

9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor som kommer in i världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget, men hans egna tog inte emot honom. 12 Men så många som tog emot honom, åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 De som blev födda, inte av blod, inte heller av köttets vilja, inte heller av någon mans vilja, utan av Gud. 14 Och Ordet blev kött och bodde* bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har av Fadern, full av nåd och sanning.”…

Claudio

Fortsättning följer lite mera i detalj för dem som orkar och vill!!

Jesu klagan över Jerusalem

Från Matteus 23:37-39 läser vi följande:

37 Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, såsom hönan samlar sina kycklingar under sina vingar. Men ni ville inte. 38 Se, ert hus ska lämnas öde för er. 39 För jag säger er: Härefter ska ni inte se mig, förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn.”…

Matteus 22:14 tar vi med också:

14 För många är kallade, men få är utvalda.”…

Här är två texter från olika sammanhang men ändå ganska nära varandra. Anledningen är att jag vill inte ta hela texten i den 22 kapitel av utrymmes skäll men lämnar referens för att detta skulle kunna verifieras som bevis för att jag håller mig till ordet. Om någon tycker det är viktig så vill jag upplysa om att texten handlar om den 22 söndagen efter Trefaldighet som handlar just om frälsning.

Vi vänder oss till texten och frågar: Varför vänder sig Jesus till Jerusalem? Man anar att det är inte till döda ting som han uttalar dessa ord enligt ovan. Om vi läser sammanhanget från flera kapitel i anslutning till texten, förstår vi att det handlar om 3 dagar förre Jesus skulle tas till fånga och lämnas i bödlarnas händer. Min tanke och tro är att det är inte i första hand som han sörjer för sitt eget lidande som han måste gå igenom. Det gjorde han också, vi läser om längre fram att han svettades blod på grund av den ångest inför vad han skulle gå igenom.

Han sörjer över folket i Jerusalem, framförallt ledarna som var religiösa men var hårnackade och förhärdade mot allt vad Jesus hade att framföra och säga. Vad har vi sekulariserade och upplysta människor med Judiska ledare att göra, kan man undra?

Naturligtvist talar inte Jesus till döda människor från 2000 talet i ordets rätta mening. Däremot är det exempel på att människan har inte förändrats i sättet att tänka och handla. Det som vi citerar och läser i bibeln och  betraktar som Guds ord, gäller i högsta grad alla människor seklerna igenom, för vi är väl överens om att Jesu gärning och undervisning gäller alla som har kommit till tro på honom.

Den varning och sorg från Jesus gäller människor som har hört evangelium och fått kunskap om att följa honom men ignorerar honom  därför att det stör deras syfte. ” Hur ofta har jag inte velat församla dig så som en höna samlar sina kycklingar, undrar Jesus?”

Vilka är alla dessa som Jesus talar om? Vi kan inte nämna dem vid namn, och även om vi skulle kunna så hade det varit fel av oss att lämna ut människor till allmän beskådning. Ändå kan vi ana en del av dessa i den förgående kapitel vilka dessa är utan att nämna dem vid namn.

Det handlar om liknelsen av ett bröllop där många var bjudna i den närmaste släkten. Tyvärr blev det manfall och många tackade nej för att de var upptagna med sina egna intresse. Ja det gick så långt att budet som bjöd till bröllop blev misshandlade på grund av att dessa uppfattades som obekväma. Skall vi tolka detta som metaforer att man kan förnedra människor med ord och gloppord så finns det många exempel också i vår tid där människor visar sitt avsky och hat mot dem som är troende. Men det finns andra som  var villiga att komma till bröllopet, kanske konstnärer som gärna skulle visa sina alster och sin berömmelse och då tyckte dessa att deras konst var viktigare än deras klädsel som skulle passa på tillställningen. Ja ni förstår var jag vill komma? Att bli bjuden på bröllop är en heder och då får man se till att man visar heder till paret som gifter sig och gästerna med att vara proper kläd.

Jo då, alla var bjudna men alla kom inte in, dessa hade inte lämpligt klädsel för att passa in i sammanhanget. Ni kommer ihåg inledningen i början på artikeln? ”Många är kallade, men få utvalda”… Underförstått: Dessa trodde att de skulle vara med utan klädbyte, men se det går inte.

Just detta försöker jag lyfta fram som fortsättningen på den första artikeln, Frälsning, syndernas förlåtelse genom acceptans av Jesu gärning, försoning. Varför? Jo därför att en människa blir inte rättfärdig av sig själv oberoende av hur mycket hon gör eller plågar sin kropp. Det sistnämnda behöver människor inte syssla med, men att tillsammans med tro och förtröstan på Jesus göra det som är gott skapar också förtroende och hopp för andra. Att klä sig i rättfärdighet betyder att man har blivit en ny skapelse i Kristus och genom honom lever man andligen trotts att våra fel och brister kommer upp i dagen.

Apostel Paulus viste om det själv därför kunde han trösta Romarna i sitt brev: Rom 7:18-24

15 För jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör, för det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. 16 Men om jag gör det jag inte vill, samtycker jag till att lagen är god. 17 Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 18 För jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. 19 För det goda som jag vill, gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 20 Men om jag nu gör det jag inte vill, så är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 21 Jag finner alltså den lagen hos mig, som vill göra det goda, att det onda finns hos mig. 22 För jag gläder mig över Guds lag till den inre människan, 23 men jag ser i mina lemmar en annan lag, som ligger i strid mot den lag som är i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag som är i mina lemmar. 24 Jag arma människa! Vem ska befria mig från denna dödens kropp? 25 Jag tackar Gud genom Jesus Kristus, vår Herre! Så tjänar jag nu själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.”

/Claudio

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.