Höst betraktelse


Sitter och skriver medan regnet smattrar mot fönster, det är höst, enligt allmanacka, det syns dock att naturen förbereder sig för tiden som nalkas. Det är ett förebud till oss människor om att ta det lite lugnare, kanske en eftertanke till avkoppling från allt som skulle göras på våren och sommaren.

Det finns mera positivt att hämta, alla vackra färger på lövträden som skiftar innan det landar ner till marken och blir till jord näring i förmultnande process. Små bäckar blir till forsar och ökar i densitet som om det hade bråttom att komma fram till sin slutdestination där det skulle bilda något större.

Då kom jag att tänka på några ord från Psalm 8:5-10

” Vad är en människa att du tänker på henne, en Människoson att du ser till honom? 6 För du gjorde honom ringare än änglarna, men med ära och härlighet krönte du honom. 7 Du satte honom till att härska över dina händers verk, allt lade du under hans fötter, 8 alla får och oxar, ja, också markens vilda djur, 9 himlens fåglar och havets fiskar, och allt som rör sig på havens stigar. 10 O HERRE, vår Herre, hur härligt är inte ditt namn över hela jorden!”…  

Jag önskar att vi skulle kunna se det så som texten beskriver ovan, samtidigt måste vi vara realister för vi är bara människor med skiftande dagar och humör. Höst mörker påverkar våra hormoner och gör oss nedstämda och viljelösa från och till. Och för resten, vem har sagt att livet skall levas på toppen alltid? Snarare är det så att var dag har nog av både bekymmer och glädjeämnen. Detta är människans lott med möjlighet att förvalta dagen som är oss given, eller som urspråket säger: ”Kommer dag, kommer råd”…

Blev påmind av fågel arten ”Talg Oxar” som var mer eller mindre försvunna under sommaren och helt plötsligt dök de upp utanför vårt köks fönster och satte sig på busken som är på väg att fälla sina blad. Utan att räkna dem såg jag att det var en hel flock som förväntade sig att finna mat där vi hänger ett fågelbord under senhösten/vintern. Inte vet jag hur mycket dessa varelser begriper, men kan tänka mig att dessa var upptagna med efterkommande generationer och hade fullt upp med sitt.

Kanske tänker de att nu är det dags för lugnande tider och då söker sig till ställen där dem kan finna mat.

Hösten är också ett förråd skafferi  för oss människor, det är skördetiden  för både små och stora. Underförstått, alla har inte möjlighet att odla, inte ens i liten skalla, men  nog borde de flesta prioritera en eller flera vandringar till skog och mark för att hitta både bär och svamp. Det varar förstås inte så länge, men med tiden som hastigt försvinner kommer nästa period då vi klär vår tillvaro med ljuset för att förjaga bort den kompakta mörker. Så är jordens kretslopp bestämd från början där människan är bara en liten prick i det stora hela.

Till dem som är unga skulle jag vilja säga med Salomos ord i Pred. 12:1  ” 1 Och tänk på din Skapare i din ungdomstid, innan de onda dagarna kommer, och de åren nalkas om vilka du säger: De ger mig ingen glädje.”…

Vi som är äldre kan också trösta oss med nästa ord från profeten Mika 6:8  ” 8 Han har visat dig, O människa, vad som är gott! Vad kräver HERREN av dig, annat än att göra det som är rättfärdigt och älska barmhärtighet, och att vandra i ödmjukhet med din Gud?”…

/Claudio

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.