Livet och evighet


Förlänger dagens predikan i skriven form som enligt kyrkotexten handlar om ”Döden och livet”

För att vi skall förstå vad det handlar om, så vill jag förklara texten i enkla ordalag. Kan vara så, om man pratar om döden så känns detta något obehagligt. Egentligen vill ingen tänka på döden när man står mitt i livet. Ändå är döden något oundvikligt för alla människor och den kommer för eller senare.

Därför skulle jag vilja avdramatisera själva döden, för att fokusera på livet här och nu och samtidigt ägna en tanke på evighet. Därför vill jag citera bibeln och Jesu ord till syskonen Marta och Maria.

Börjar först från Joh 11:25-27

26 Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö. Tror du detta? 27 Hon sa till honom: Ja, Herre, jag tror att du är Kristus, Guds Son, som skulle komma i världen.”…

Det här var en fråga till Marta som var Jesu vän, syster Maria stod bredvid med andra människor i sälskapet, vilket indirekt talar om att det gäller för alla som kunde höra det.

Till handlingen hör också att Jesus var på ett annat ställe när han fick bud att komma till Marta och Maria. Det var inte så längesen han var hos syskonen som besökande vän. Då var även broder Lazarus närvarande. Och det var just Lazarus som var orsaken till att systrarna var i nöd och behövde hjälp och stöd för situationen de befann sig i. Kort sagd ett mänsklig deltagande som vi andra brukar hamna på lite till mans när nöden kommer på och kanske döden knackar på dörren. I det här fallet är döden bara en påminnelse om att vi är dödliga människor som skall avkläda oss det jordiska livet när tiden är inne och gå över i en annan dimension som kallas  evigt liv. Precis som Marta och Maria var påminnda om sin dödlighet när deras bror var på väg till evighet så möter också vi tillfälle då någon av våra närmaste är på väg bort utan återvändo.

Därför vill jag förklara skriften så enkelt som möjligt för att vi skall förstå tanken med livet utifrån Guds perspektiv. Jag är förstås medveten om att det finns människor som inte kan eller vill tro. Tanken är heller inte att försöka övertala någon, eller skrämma någon för att börja tro. Tron är individuellt och beslutar själv om man vill pröva det som sägs. Men döden är något som alla får förhålla sig till oberoende om man tror det eller förkastar det.

Låt oss då se vad Jesus ville säga till sina vänner och till folket som var närvarande.  I samma kapitel längre ner läser vi om syster Maria som  kastade sig ner vid Jesu fötter i besvikelse att hennes bror hade dött. Kanske hade hon för stora anspråk på Jesus eller det var bara ett uttryck för sorgen, det vet vi inte.  Men vist känner vi igen oss lite till mans när vi drabbas av prövningar och börjar undra i vårt  tvivel var Gud är när vi har det som jobbigast.

Vi läser i samma kapitel från vers 33-34

33 När Jesus såg henne gråta och att judarna som hade följt med henne också grät, blev han upprörd i anden och själv skakad 34 och sa: Var har ni lagt honom? De sa till honom: Herre, kom och se.” och då föl Jesus i gråt…

Förstår vi att Jesus hade mänskliga känslor  han var en människa men ändå Gud kommen för att försona världen,  genom tro med sig själv och Gud.  Detta är något för oss också som bekänner oss till Jesu efterföljelse att visa deltagande och känslor, citat: ”Om någon gråter, gråt med dem, eller om någon skrattar och är glad gläd er med dem”…  Att visa äkta delaktighet är ett sätt att visa på Guds omsorg och kärlek till sin nästa.

Här följer några kommentarer från människor som gjorde sig lustiga över Jesus, men som lika gärna kan hända, och händer ofta för dem som tror:

Citat från vers 37-44

37 Men några av dem sa: Kunde inte han som öppnade den blindes ögon också ha gjort så att denne inte hade dött? 38 Då blev Jesus upprörd på nytt i sitt innersta och gick till graven. Det var en grotta, och en sten låg ovanpå den. 39 Jesus sa: Ta bort stenen. Den dödes syster Marta sa till honom: Herre, han luktar redan. Det är ju fjärde dagen. 40 Jesus sa till henne: Sa jag dig inte att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet? 41 Då tog de bort stenen från stället där den döde låg.* Och Jesus lyfte blicken och sa: Fader, jag tackar dig att du har hört mig. 42 Och jag vet att du alltid hör mig, men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de ska tro att du har sänt mig. 43 Och då han hade sagt detta, ropade han med hög röst: Lasarus, kom ut. 44 Då kom den döde ut, inlindad om händer och fötter med bindlar, och hans ansikte var ombundet med en duk. Jesus sa till dem: Lös honom och låt honom gå.”…

Vad ville Jesus säga till alla närvarande? Jo, de som gör sig lustiga på Guds bekostnad skall låta bli det för Guds tankar är inte mäniskor tankar, Guds förmåga är inte mäniskors förmåga. Därför ville Jesus bekräfta för alla att Gud är den som Han har sagt sig vara och kan göra mer än vi människor kan tänka eller fatta. Vår uppgift är att tro om än tron är så liten som ett litet senaps korn. Genom tron förtröstar vi på det som vi inte ser och kan riktig uppfatta med vårt förstånd. Genom tron förstår vi att det finns ett liv efter detta jordiska och får lov att förbereda oss. En sådant förberedelse är just att söka tron och ta till sig kunskapen för att bli Jesu efterföljare så som han har undervisat om.

Jag avslutar där jag började:

26 Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö. Tror du detta? 27 Hon sa till honom: Ja, Herre, jag tror att du är Kristus, Guds Son, som skulle komma i världen.”…

/Claudio

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.