Teologiska dispyter


Kanske något provocerande rubriken i dagens text, kommer inte på något bättre med tanke på det som jag ville beskriva nedan. Så, det är ingen provokation från min sida, snarare ett sätt att beskriva och försvara vår tro och övertygelse i förhållande till varandra, eller vid samtal.

Till att börja med vill jag berätta att min historia och uppväxt har fört med sig ett sunt tänkande på det andliga område. Det har jag berättat många gånger och det tål att upprepas.  Som barn och ungdom har vi alltid matats med förmaning att vi skall akta oss för allt som inte hör till den Katolska läran. Jag kan inte svara hur andra reagerade på detta, mig har det följt hela livet, vilket jag är positivt i det avseende att jag var försiktig mot all form av andligt förkunnelse. Det blev ett  livsstil att först pröva  och se vad det handlar om. Nej jag hade inga kunskaper om vad som står skrivet i bibeln, annat än det som man läste i katekesen i det katolska samfundet.

Och visst hamnade jag i diskussioner  bland andra troende av diverse samfund. Så här efteråt kan jag inte minnas att alla dessa diskussioner lede till något konkret just då. Nu drygt 50 år senare har jag fått klarare bild och saker har fallit på plats under årens lopp. Man växer med kunskapen och kan jämföra då och nu. Det som var helt okänd för mig då, kom i ett annat ljus bit för bit dock var den avgörande punkten  att jag var en sökare och som sådan vill jag veta sanningen.

Nu kanske någon undrar:  Vad är sanning?  Ganska intressant, när vi tänker efter… Att försöka köra med övertalning eller smickrande ord är inte till något gagn varken för er läsare eller för mig som skriver. Ännu värre blir det om jag kör med skrämsel propaganda , det skapar ångest och oro, kanske tom en uppfattning om en sträng Gud som bara väntar på att straffa sina barn. Nej ingeting kan vara mer fel än  sådant förkunnelse.

Hur är det då?  Joh 14:1-6

1 Låt inte era hjärtan oroas. Ni tror på Gud, tro också på mig. 2 I min Faders hus finns många boningar. Och om det inte vore så, skulle jag ha sagt er det. Jag går bort för att bereda plats åt er. 3 Och när jag har gått bort för att bereda plats åt er, ska jag komma tillbaka och ta er till mig, för att också ni ska vara där jag är. 4 Och vart jag går, vet ni,* och vägen vet ni. 5 Tomas sa till honom: Herre, vi vet inte vart du går, så hur kan vi veta vägen? 6 Jesus sa till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”…

Från Joh 18:33-38 läser vi följande:

33 Då gick Pilatus in i landshövdingens palats igen och kallade Jesus till sig och sa till honom: Är du judarnas Konung? 34 Jesus svarade honom: Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det till dig om mig? 35 Pilatus svarade: Inte är väl jag en jude? Ditt eget folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort? 36 Jesus svarade: Mitt rike är inte av denna världen. Om mitt rike vore av denna världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte härifrån. 37 Då sa Pilatus till honom: Så är du då en Konung? Jesus svarade: Du säger att jag är en Konung. Till det är jag född, och till det har jag kommit i världen, för att jag skulle vittna för sanningen. Var och en som är av sanningen hör min röst. 38 Pilatus sa till

honom: Vad är sanning? Och när han hade sagt detta, gick han ut till judarna igen och sa till dem: Jag finner honom inte skyldig till något.”…

Här har vi texten från samma författare som har varit med från början, apostel och lärjungen Johannes  som berättar  sanningen  om Jesus.

Att hitta sanningen var min uppgift också, så vem kunde ge mig sanningen?  I mitt fall var det en mognads process  efter en tids sökande, för det mesta mentalt, genom mina tankar. När jag väl mognade då var jag beredd att ta steget i praktisk handling. Jag hade inget att förlora, så blev jag född på nytt när jag och min förra hustru, som är hos Jesus sen en tid tillbaka, beslutade av fri vilja att i bön söka vägledning hemma i vår lägenhet.

Jag kan inte förklara hur Gud gjorde eller gör, men kan inte förneka heller att mitt liv blev förvandlad och det har hållit sen dess, 47 år sen.

Skall avrunda dagens artikel med det som jag började:  Dispiter, oändliga diskussioner, övertalning eller skrämsel, är det ett sätt att visa på Gud? Nej, absolut inte, är det att lova guld och gröna skogar och framgång med hälsa för att bli Guds barn, nej, inte det heller. Är det då att anpassa sig  till den moderna världen och vara likt den för att vara Guds barn?  Eller är det att vara medlem i ett vist samfund för att komma till Jesus? Nej, nej och åter nej, vad står det i texten ovan? Att vara med i ett samfund har en praktisk betydelse för gemenskapen, men det garanterar inte att man kommer till Gud när tiden väl kommer.

Att bli Jesu efterföljare och ta vara på hans ord så som apostlarna gjorde, att bejaka rättfärdighet genom Jesus som fullbordade det blir man själv rättfärdig, trotts våra mänskliga fel och brister som kommer upp i dagen titt som tätt. Motivet, tron och längtan att göra det som är rätt är det som räknas. Det är så att i vår egen kraft kan vi inget göra, men genom förtröstan och tron på honom som ger kraft åt dem som ”vill” kan vi övervinna både motgångar och prövningar. Förvisning och tron finns där så länge vi vill.

/Claudio

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.