Prövande beslut


Med den ovanliga rubriken vill jag dela av min egen erfarenhet gällande tro och åskådnings frågor.

Jo, men det har du redan skrivit om det, kanske någon invänder? Mycket riktig, jag har beskrivit detta  flera gånger, inte minst har jag berättat om det i dokumentären om ”Främlingar” som finns att läsa på dokumentärsida. Klicka här för att komma dit.

Min del i exempel  är bara en liten del av det som  vi uppmanas till. Det handlar om att vara vaksam och granska allt som vi får till oss och som påverkar vårt liv.

Så åter igen, hur gick det till i mitt fall:?

Skall försöka fatta mig kort och så tydlig som möjligt. Jag var en sökare, en andlig sökare, men hade inbyggd kunskap sen barnsben att man skall akta sig för andra tros läror därför att dessa vill föra mig bort ifrån verkligheten och sanningen som jag var uppväxt med.

Det fanns en tid då jag var beredd att lämna Sverige för att återvända till min barndom  by för att kunna leva ett praktisk kristet liv i den Katolska samfundet. Jag ville helt enkelt inte bli påverkad av den protestantiska läran, det gick emot min egen övertygelse, därför var jag alltid på min vakt och betraktade dessa som villolärare. Själv hade jag ingen förankring i min tro då, annat än den teoretiska tro som gjorde gällande att det fanns en Skapare och Jesus som är Hans Son. En bibel har jag aldrig ägd eller ens längtat efter, eftersom det fanns en katekes som man kunde köpa i kyrkan och läsa om både Gud och Jesus, Maria och andra helgon. Det skulle bara vara så från generation till generation, från födseln, dopet till begravningen. Jo, man skall förtjäna att komma till himmelen genom att göra gott, ge allmosor, hjälpa det svaga och vara allmänt snäll och skötsamt, då var man kvalificerad till att komma till himmelen, var det allmänna ståndpunkten. Det var förstås omöjligt att efterleva detta och då hade man möjlighet att bikta sig för prästen och räkna upp alla sina synder som prästen utfärdade förlåtelse för och så var man ren ett tag till. Inget konstigt med det, ingen ifrågasatte detta, ingen behöver pröva detta. Man litade på prästerna och deras biskopar med motiveringen att det var belästa/skolade människor och kunde skriften-bibeln, dessutom var det upphöjda människor som man skulle se upp till.

Det här har följt mig också här i Sverige med undran  om Gud, skapelse, tron hos andra människor och jag fick inte ihop det. Jag kom ihåg i min tanke när jag tänkte:  Gud om du finns, varför skall det vara så svårt att komma fram till Dig? Är allting bara en  illusion? Nej något svar fick jag inte just då, men längtan att få vara en god  kristen blev starkare och starkare, inget kunde rubba min tro som jag har haft sen barnsben.

Det gick så långt att jag var tvungen uppsöka prästen den 23 dec 1973 för att bikta mig och få syndernas förlåtelse i den katolska kyrkan i Göteborg. Min föra fru, som är död sen en del år sen, uppmuntrade mig och tyckte att jag bör göra det som jag bestämde mig för. När Gudstjänsten var slut gick vi ut från kyrkan och hon frågade ivrigt:  Har du frid med Gud nu?  Frid med Gud…va då, vad är det för något? Vi sa inte så mycket om det, hon viste att jag var novis på det andliga område och då var det ingen mening med att fråga ut mig.

Min längtan och behov efter att vara en varm troende blev ännu större så jag tänkte: Visa mig hur jag skall göra och leva för att bli din redskap. Dessa tankar bar jag med mig ett tag utan att veta vad det leder. Till slut kom tillfälle för mig när jag föreslog hemma i vår lägenhet att vi skulle läsa ett litet stycke från bibeln och sen be tillsammans, viket vi också gjorde. Min tanke var att nu har jag ansträngt mig  och  visat Gud  att jag vill bli rättfärdig, felet var att jag förstod inte vad jag läste om (texten) och jag kommer inte ihåg vad jag bad om heller. Kanske hade min föra fru större förhoppningar om det än vad jag hade själv.

Du skulle behöva bli ”frälst” sa hon, ja ännu ett ord som jag inte riktig begrep, jo, räddad, ja ok, från vad? Jag var hos prästen för inte så länge sen, skulle inte jag vara räddad? Du måste födas på nytt, invände hon, andligen… Jo, men hur gör man det? Det var så många främmande ord och jag viste inte hur jag skulle tolka dem, samtidig vill jag inte göra avkall på mitt barna tro. Ett tag tänkte jag att vi skulle be någon troende om hjälp för att förklara alla dessa svåra ord, men det rann ut i sanden.

Istället fick vi tillfälle som en osynlig kraft att böja våra knän vid sängen i vårt sovrum där vi skulle stilla vår själ och be hjärtats bön. Jag suckade mest i min tanke på vad jag har för längtan, medan min föra fru bad halvhögt så som hon var van i sin egen kyrka. Där fanns ingen pastor eller präst, helt vanlig lägenhet med två vilsna människor  fast beslutna att sända sina tankar och böner till en Gud som inte jag kände.

Det blev en dramatisk upplevelse för mig, jag glömmer det aldrig, jag kände bokstavligen  att det var en stor sten, en börda som ramlade från mina axlar, helt plötsligt kom tårar och skratt utan att jag visste varför. Det var en stund av förvisning om att mitt liv blev förvandlad. Jag tänkte, undrar om det håller, undrar om det är verklighet. Jag hade en del laster att brottas med, hur blir det nu då? Jag var föd på nytt andligen, varför det blev så dramatisk för mig, vet jag inte, jag vet dock att jag fick längtan till att läsa bibeln och vad som är skrivet i den. Det blev en andlig spis för mig, jag blev löst ifrån mina laster på direkten och det konstiga i allt detta var och är en kärlek till andra människor på ett påtaglig sätt. Jag har prövat mig fram och tog inte till mig av allt som jag hörde från andra, därför vill jag uppmana andra människor att vända sig till Gud i första hand i ärligt uppsåt för att få vägledning. Vi har så många avarter som vill fånga människors intresse, det bästa är att ha Guds ord som rättesnören. Det andra är att hitta en människa som åtnjuter förtroende och är ödmjuk i sitt sätt och som är villig att bistå med goda råd.

Du som läser här märker att jag skriver mycket, detta är min kall, inte som pastor eller präst, jag är inget av det. Det som jag säger/skriver skall vara sanktionerat från  Guds ord  som en referens att det är Han som skall ha äran. Jag är bara en kanal för att berätta om det som jag har varit med om genom den kunskap jag fick under årens lopp.

/Claudio

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.