Pandemi har gjort oss ensamma , det är inskränkningar  på många område och människor känner inte igen sig. Vist försöker vi skapa ett ljus tillvaro runt omkring oss med alla möjliga ljuskällor för att dämpa mörkret som omsluter oss. Sant är att det är en tradition, må vara så för oss som bor i norden där de ljusa dagar är väldig korta. Till detta lägger vi till det dubbla mörkret som går som en farsot över världen och många går över till et evig tillstånd, oberoende av tron de hade.

Nej, jag vill inte framstå som en klagande  megafon, snarare vill jag beskriva känslan av saknad gemenskap. I detta är inkluderat, mina närmaste, barn och barnbarn, syskon, personer som  har betytt så mycket för mig i livet och övriga vänner, inte minst alla dessa som jag har och kan dela tro och hoppet med.

I samtal med en vän blev jag påmind av betydelsen att vara två… kanske tar man det för givet  och anpassar sitt liv efter rådande förhållande. Men vist är det så mycket lättare att vara två och dela varandras bördor och glädje.

Svårare blir det förstås för dem som är äldre, med dessutom kroppslig hinder, förstår vi att livet blir jobbig.

Trotts detta vill jag slå en ton om att det finns ett liv för vårt själsliga  behov. Med tacksamhet kan jag se tillbaka och begrunda livet hos visa människor som var i mörkret kroppslit sett, men själsligt och andligt kunde man förnimma  en himmelsk atmosfär.

Jag återkommer igen till Salomo, Israels kung som hade både hälsa och rikedom, ändå  fann han en tristess  i sitt liv.

Pred. 3:9-14

” ⁹ Vad vinner då den som arbetar med sitt slit? ¹⁰ Jag såg den möda Gud har gett människors barn att sträva med. ¹¹ Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk, från begynnelsen till änden. ¹² Jag insåg att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra gott så länge de lever. ¹³ Och när en människa äter och dricker och finner glädje i sin möda, då är det en Guds gåva. ¹⁴ Jag insåg att allt det Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras. Så har Gud gjort för att man skall frukta honom. ¹

Att frukta Gud betyder inte att man skall göra visa gärningar för att förtjäna Guds räddning. Det är just där  Guds nåd och vishet kommer in om Jesus som lämnade sin Faders himmel för att föddas i mänsklig gestalt. Gud bevisade sin kärlek till oss/alla människor, att det behövdes en bättre försoning än det gamla förbundet som gavs till Israels folk genom  Mosse.

Jesus blev ”Kristus=Försonaren” som gav livet för alla och envar för att åter igen knytta gemmenskap  med det himmelska, det som vi läste här ovan och som Predikaren beskriver. För Salomo var det gamla förbundet som gällde, eftersom Jesus kom långt senare. Det var et förbund av laggärningar för att kunna sona sina synder.

Men Kristus är den ”Nya Förbundet” och kallas för ”Nådens Förbund”, dvs. det handlar om tro att bejaka det som Jesus gjorde och som garanterar evig gemenskap  med Gud Fader, Sonen Jesus och den Helige Anden som är ”Treenighet  i Gud”

Hur blir det då med dem som inte tillhör samma eller likvärdig samfund?

Lyssna(läs) riktig noga och lägg det på minnet:

Jag tror inte att Gud har begärt av oss människor att vi skall tillhöra varken det ena eller andra samfund. Det som Jesus frågar efter är en personlig fråga:  Vill du följa mig, ”Jag är vägen sanningen och livet.”…  Det är här det börjar, kom ihåg att inte ens Fariseerna  kunde få gemenskap med Gud, trotts sin kunskap och sina gärningar. För dem var Jesus en stöttesten som de snubblade över, medan för andra som tog till sig hans ord blev det till liv och gemenskap. Det blev  en byggnadssten som de byggde sitt liv på.Självklart är det så att man kan inte ha gemenskap  mellan mörker och ljus, men det är skrivet: Där Guds Ande är där råder frihet  och en himmelsk atmosfär(min översättning)

Det hoppet ville också jag förmedla för att om  möjligt uppmuntra  er,för att vara en Kristi följare.Det kan många gånger innebära försakelsen och lidande, låt oss inte lura oss och tro att vi får slipa detta. Lidande är en del av världens  förgänglighet, visa går genom livet till synes  utan några större prövningar, medan andra  tycks vandra i mörkret utan att förstå varför.

Vad som än möter oss, får vi ta Herrens ord till oss:  Matt 11:28

” ²⁸ Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, och jag ska ge er vila. ²⁹ Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat, och ni ska finna ro för era själar. ³⁰ För mitt ok är milt, och min börda är lätt. ”

Varför skall vi tro på det? Därför att det är löfte från Gud  som vi ”får” tro på. Om inte Gud är den som Han Är, då hade vår tro varit förgäves.

/Claudio