Bön i det fördolda


Här följer ett praktisk tips för tillämpning av bön.

Hur skall man be, och vad skall man be om? Ganska självklara frågor, ändå känns det svårt att greppa om.

Börjar med 1 Sam 1:17

” Efter en offermåltid i Shilo trädde Hanna fram inför Herren. Vid dörrposten till Herrens tempel satt prästen Eli på en stol. 

I sin sorg bad Hanna till Herren, och gråtande

gav hon honom detta löfte: »Herre Sebaot, om du ser till din tjänarinnas nöd och vill ta dig an mig, om du inte glömmer bort mig utan skänker mig en son, då skall jag ge honom åt Herren för hela livet, och ingen rakkniv skall någonsin vidröra hans huvud

Hon bad länge inför Herren, och Eli satt och iakttog hennes läppa

Hon bad nämligen tyst för sig själv och rörde läpparna utan att orden hördes. Eli trodde att hon var berusa

»Hur länge skall du bära dig åt så där«, sade han, »se till att bli av med ruset

Men Hanna svarade: »Nej, herre, jag är en ordentlig kvinna. Vin eller öl har jag inte druckit, men jag har burit fram mina sorger för Herre

Tro inte att jag är en dålig människa. Hela tiden var det min sorg och förtvivlan som fick mig att tala

Då sade Eli: »Gå i frid! Israels Gud skall ge dig vad du har bett honom

Hanna tackade vördnadsfullt och gick sin väg.”

Här har vi ett typisk exempel hur nöden formar bönen. Vist var det så länge sedan detta hände. Nöden behöver inte bli lika för alla, för Hanna var det ett bekymmer för att hon var ofruktsam och levde i en kultur det var viktigt att sätta en arvinge till världen. Dessutom blev Hanna mobbad av andra, kanske ?  tanke några på att hon levde i synd enligt det judiska mått att se på då.

Att människor är sig lika i alla tider kan vi inte bortse ifrån, när vi tänker efter händer det samma saker idag också, kanske på andra område, men ändå med granskande från grannar och vänner, ja tom från såna som man inte skulle förvänta sig kritik.

I månt och mycket är det kanske inte av illvilja, utan snarare att dessa som kommer med kritiken upplever en obekväm situation.

Eli som var av den Levitiska stammen och hade sin uppgift som präst i tabernakel (tältet) åt Israels folk.

Prästen Eli borde väl förstå varför Hanna var bedrövad, men inte nog med att han var oförstående, han dömde henne för att bete sig som om hon använde starka dricker för att bedöva sin ångest.

Hannas exempel vill jag ta som exempel för oss alla att vi kan be precis så som vi känner att vi ville forma vår bön. Att be hjärtats bön handlar inte om hur högt, lågt, få eller många ord, det handlar om viljan att i tro vända sig till vår skapare som kallas för Himmelske  Fader. Det handlar också om ödmjukhet inför det som vi inte riktig kan greppa men i tro och förvisning vet att det fungerar när vi låter Gud ta hand om det för att ära honom.

Handen på hjärtat, vist finns det självisk bön, jag vill egentligen inte räkna upp exempel vad som ingår i detta. Det är upp till varje människa att pröva sig om det som man ber om är rätt eller fel.

Rubriken ovan är satt med eftertanke, det finns många sätt att be: grupp bön, lovsång, sjunga psalmer som man gör till Guds bön, bön när man är på sin arbetsplats och kan be hjärtats bön inom sig. Bön handlar inte bara om att begära något från Gud, bön handlar om tacksamhet över tillvaron  eller stunder i naturen när man betraktar skapelsen i smått som stort.

Måste ta ett exempel av mig själv när jag blev en personlig troende kristen:

Vi var ensamma hemma efter våra jobb, jag och min förra hustru (som är hos Jesus) och hon uppmannade mig att vi skulle be en stund. Oerfaren som jag var, tänkte jag att det kan inte skada och böja sina knän vid sängen och läsa bönen som man lärde sig i den katolska kyrkan. Något vilsen förväntade jag mig inget, ändå upplevde jag att min hustru som bad så inlevelse, att det var en kraft som omslöt oss. Det varade inte mer än ca 10 min, men just då upplevde jag att det var en börda som ramlade av mina axlar. Obs. Vill inte göra detta till en lära, Gud kommer till oss på många olika sätt, den ena  behöver inte likna det andra.

I vilket fall som, försökte jag resa mig i tanke att nu var det klart, nu förstod jag vad frälsningen var så nu är jag färdig och kunde återgå till mina sysslor.

Problemet var att mina ben bar mig inte, jag kan inte resa mig, har ingen kraft,sa jag till min fru.

Då sa min fru: Du har blivit född på nytt genom Guds Ande, vi skall ta en stund och tacka Gud för vad Han gjorde med dig. Själv klart är det så, har man varit med om något som man inte kan förklara, men ändå förstå att Gud förvandlar en människa, då är det Han som skall ha äran. Jag var född på nytt andligen, men jag var som ett litet barn i det avseende och behövde fostran, tillrättavisning och växa i tron. Det senare följer oss hela livet på samma sätt som med vår jordiska kropp. Man korrigeras, beskärs andligen, ibland mycket och ibland lite lättare.

Med Guds ord i bön och tacksamhet har vi alla förutsättningar att bli bevarade och skicklig gjorda för Guds uppdrag, oavsett vad som möter oss på vägen.

/Claudio     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.