Förlorad och återfunnen


Målsättning är att vara tydlig och rakt på sak, utifrån min egen erfarenhet av det som  jag har upplevt och funnit överbevisning om. Vist har jag respekt att en del har inte samma tänkesätt som jag skriver om, egentligen är det inte viktigast vad jag skriver utifrån min egen person. Det viktigaste är vad som är skrivet i Guds ord som referens till oss alla att pröva det för att se om det är så som det är skrivet.

I Luk 15:11-14 läser vi följande:

11” Och han sa: En man hade två söner. 12 Och den yngre av dem sa till sin far: Far, ge mig den del av förmögenheten som ska bli min. Och han delade ägodelarna mellan dem. 13 Och inte många dagar därefter samlade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Och där slösade han bort det han ägde i ett utsvävande liv. 14 När han hade gjort slut på allt, kom det en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd.”

Detta är berättelsen av den förlorade sonen som Jesus berättade för  folket. Det var viktigt för Jesus att tala om vardagliga händelser som människor kunde känna igen sig och förstå innebörden av. Två söner och två personligheter. Det som är poängen i fallet som vi läser i texten, och i jämförelse mellan syskon, oavsett  var på jorden man bor på, är att vi blir myndiga /vuxna efter 18 års ålder i Sverige och i de flesta västerländska  länder. Andra kanske blir vuxna tidigare i andra länder där framförallt kulturen föreskriver det, efter avlagt prov, genom diverse riter. Oavsett vilket så är detta ett tecken på att man kan/får göra som man vill så länge det handlar om ens eget ansvar, dvs. inte drabbar någon annan negativt, på grund av den vuxnes handlingar .

Men Jesu text handlar om något annat också: Förlorad eller återfunnen? Här infinner sig frågan, vadå förlorad? Om vi skall tro på Guds skapelse, då är vi också Guds barn eftersom vi är Hans skapelse…

Jo det är sant, men det är också sant att synden kom till världen genom en enda människa och därigenom blev alla gjorda (födda i synd)  Men Gud satte ett tecken för människan, Kain som slog ihjäl sin bror Abel, för att han inte skall gå evig förlorad på grund av sin gärning mot sin bror.

Från 1 Mos 4:15 läser vi:

”Och Herren satte ett tecken till skydd för Kain.”…

Vad var det för skydd Kain skulle få? Förmodligen var han ovetande om hur det skulle gå till, men Herren tänkte redan då att Kain, och alla efter honom behöver försoning för att hitta hem till Himmelske Faders gemenskap. Just därför kom  Gud genom sin Son Jesus som också är Kristus (Frälsaren,Försonaren,)  Så vist är vi alla Guds bar i det bemärkelse att vi är Hans skapelse. Precis som texten berättar för oss , har vi möjlighet att välja. Vi kan välja att leva vårt eget liv och förneka Gud. Vi kan också bejaka försoningen från Jesus och få barnaskapet hos Gud igen. Hur då? Eftersom synden kom genom en enda människa till världen så har alla syndat, men genom en enda människa har Gud kommit till oss som försoning. Kristus försonade världen, Guds skapelse, med sig själv och Fadern  för att vi åter får kallas Guds barn.

Vad skall man göra för att förtjäna detta? Underbara nåd, vi kan inte själva frälsa oss , oavsett vad vi gör, detta har Jesus redan gjort för oss, han bar våra synder , våra tillkortakommande, vår bristfällighet, ja allt som kan tänkas möta oss, är Jesus förtrogen med, vilket garanterar att oavsett så är vi Guds barn och har gemenskap med Gud. Detta kallas ”På nytt födelse ” inte genom någon människa eller köttsligt vilja, utan genom Guds ande födde Han oss  till ny skapelse i Kristus. Dock är beslutet i våra händer, precis som vi läste i texten om förlorade sonen, den yngste brodern kom till insikt, säkert var det mycket ångest och kamp i hans mentala värld, men när han väl fattade beslut och ställde sina steg mot Fadershuset och gården där han kände trygghet och ro. Han blev återfunnen, hungersnöd och prövningar har bidragit till att han fattade beslutet för att återvända, må vara att han skulle vara bara en dräng, men han skulle hem.

Vad gjorde hans far när han kom hem? Låt oss avsluta med texten i Luk 15:21-24

”  Men sonen sa till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig och är inte längre värd att kallas din son. 22 Men fadern sa till sina tjänare:* Ta fram den bästa dräkten och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. 23 Och hämta hit den gödda kalven och slakta den och låt oss äta och vara glada, 24 för denne min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och de började glädja sig.”…

Så är det med vår himmelske Fader också, Han frågar inte hur många synder vi har gjort, han ställer inte krav på att man måste göra massa saker för att få plats i hemmet. Kärleken känner ingen gräns, nu är det glädje som gäller, sonen var förlorad genom sitt eget beslut, nu var han återfunnen, också genom sitt beslut att återvända hem.

/Claudio

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.